Nr 70—7h
Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1962
1
Nr 70
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående bidrag
till restaurering av Uppsala domkyrka m. m.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t (bilaga 10, punkt 95) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till restaurering
av Uppsala domkyrka för budgetåret 1962/63 beräkna ett reservationsanslag av
300 000 kr.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 42, vilken proposition såvitt
den avser restaurering av Uppsala domkyrka remitterats till statsutskottet, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 26 januari 1962 föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t
att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen förordat, vidtaga
förberedande åtgärder för restaurering av Uppsala domkyrka, dels ock
till Bidrag till restaurering av Uppsala domkyrka för budgetåret 1962/63 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kr.
Uppsala domkyrka, som började uppföras omkring 1260 och anses ha stått i
huvudsak färdig vid slutet av 1330-talet, har under århundradenas lopp undergått
betydande förändringar, framför allt i fråga om den yttre gestaltningen.
Särskilt genomgripande blev dessa efter förödande eldsvådor 1572 och 1709 och i
samband med den senaste restaureringen. Denna, som genomfördes under ledning
av överintendenten Helgo Zettervall åren 1885—1893 och gav domkyrkan
dess nuvarande nygotiska prägel, omfattade såväl exteriören som interiören av
domkyrkan.
Beträffande bakgrunden till och tidigare överväganden i restaureringsfrågan
samt dennas nuvarande läge torde få hänvisas till propositionen nr 42, s. 2—8.
Departementschefen har anfört huvudsakligen följande.
Uppsala domkyrka intar genom sin stort anlagda plan och den arkitektoniska
resning, varom särskilt interiören ännu bär vittne, en särställning bland
vårt lands byggnadsminnesmärken från medeltiden. Då domkyrkan också inom
sina murar rymmer minnen från mer än sexhundra år av vår kyrkliga och nationella
historia har den inte utan fog brukat betecknas som rikshelgedom. Genom
sin storlek och sitt läge dominerar kyrkan inte bara stadsbilden i Uppsala utan
också det omgivande landskapet.
1 — Ii ihan g till riksdagens protokoll 1!)G2. 6 samt. Nr 70—7 i
2
Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1962
Det torde sålunda knappast råda någon tvekan om att Uppsala domkyrka utgör
ett byggnadsmonument av den art, att dess bevarande i ett värdigt skick
är ett nationellt och inte endast ett lokalt intresse. Jag vill i detta sammanhang
erinra om den sedan gammalt tillämpade och senast av 1955 års riksdag bekräftade
principen, att understöd av statsmedel beviljas till underhåll av vårt lands
äldre domkyrkor, eftersom det inte ansetts rimligt, att domkyrkoförsamlingen
ensam skall svara för arbeten, som avser kyrkans monumentala delar. I den
mån en medeltida domkyrkas egna tillgångar varit otillräckliga, har staten
under de senaste hundra åren regelmässigt tillskjutit bidrag till mera omfattande
restaureringsåtgärder. Så skedde också vid senaste restaurering av Uppsala domkyrka
enligt beslut av 1885 års riksdag.
Uppsala domkyrkas yttre framträder i dag i stympat skick efter de skyddsåtgärder,
som sedan slutet av 1930-talet måst vidtagas. Frågan om ett återställande
av domkyrkans yttre i ett värdigt skick har länge varit aktuell, men
delade meningar har rått och råder alltjämt i fråga om de riktlinjer, efter vilka
detta bör ske.
Bland myndigheterna synes enighet dock råda om att nästa steg för att föra
restaureringsfrågan till en definitiv lösning är upprättandet av ett arkitektkontor
vid domkyrkan. Med hänsyn till omfattningen av de arbeten det här är
fråga om och till att de kommer att pågå under en längre tidrymd, ansluter jag
mig till denna uppfattning.
Uppgiften att planlägga och genomföra en restaurering bör således lämnas
åt en högt kvalificerad arkitekt, som särskilt anställes för detta ändamål. För
dennes verksamhet bör ett arkitektkontor upprättas i Uppsala och medel beräknas
för dess utrustning och för anställande av erforderlig övrig personal. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utse chefsarkitekt samt att, efter förslag
av byggnadsstyrelsen, meddela närmare föreskrifter om upprättande av
arkitektkontoret och anvisa medel för därmed sammanhängande kostnader.
På nämnda arkitekt bör ankomma att göra sig förtrogen med domkyrkan, dess
byggnadshistoria och nuvarande tillstånd, att i avvaktan på en slutgiltig restaurering
avge förslag till skyddsarbeten eller åtgärder, som prövas erforderliga för
domkyrkans fortlöpande underhåll, samt att upprätta ett fullständigt förslag
till domkyrkans restaurering, vilket i enlighet med gällande bestämmelser skall
granskas av byggnadsstyrelsen i samråd med riksantikvarieämbetet och fastställas
av Kungl. Maj:t. Berörda kyrkliga myndigheter skall också i detta sammanhang
beredas tillfälle att avge yttranden.
Beträffande allmänna riktlinjer för restaureringen vill jag mot bakgrunden av
de olika uppfattningar, som kommit till uttryck i denna fråga, anföra följande.
Mycket av den oenighet, som råder i fråga om hittills frandagda förslag, får
sin förklaring, om man ser på domkyrkans nuvarande tillstånd. Medan kyrkans
interiör i sina huvuddrag fått behålla sin ursprungliga arkitektoniska karaktär,
har nämligen exteriören genom upprepade bränder men framför allt genom den
konsekvent genomförda zettervallska restaureringen undergått sådana förändringar,
att det, bortsett från portalpartierna, inte finns många drag bevarade av
dess gestaltning under tidigare skeden.
I fråga om principerna för hur en restaurering i ett fall som detta bör ske,
kan emellertid urskiljas tre huvudlinjer. I renodlad form skulle de kunna beskrivas
så, att den första, vilken sätter som sitt mål en strikt antikvarisk restaurering,
syftar till framtagande och konserverande av det värdefullaste av de spår,
som äldre tidsskeden avsatt i byggnadsverket, samt varsam komplettering med
nytt material, där så är oundgängligen nödvändigt. En andra riktning syftar
Statsutskottets utlåtande nr 70 år 196:’
3
mera medvetet till att återställa byggnadsverket i en form, som det haft vid en
viss tidpunkt eller som kan antagas vara ursprungligen avsedd. En sådan metod
kan sägas innebära en på antikvarisk eller historisk grund verkställd, mer eller
mindre fri rekonstruktion. Såsom en tredje huvudlinje kan slutligen anges den
uppfattning, som önskar låta också vår egen tids formspråk sätta sin prägel på
ett byggnadsverk, där tidigare generationer redan givit sina bidrag till helheten.
Givetvis går det i praktiken inte att helt isolera dessa tre principiella huvudlinjer
från varandra, men uppdelningen kan i viss mån underlätta diskussionen
av den fråga det här gäller.
Jag vill först behandla den tredje av här angivna linjer och anser mig då
kunna konstatera, att den år 1947 avslutade idétävlingen och den därefter följande
diskussionen klart visar, att tanken på en radikal nygestaltning av domkyrkans
yttre i modern stil saknar underlag såväl i de avgivna tävlingsförslagen
som i opinionen. En tämligen allmän enighet synes framför allt råda om att den
karakteristiska silhuett, som de av Zettervall uppförda höga tornspirorna givit
kyrkan, i möjligaste mån bör bevaras vid en restaurering. Jag ansluter mig till
denna uppfattning och utgår ifrån att arkitekten kommer att arbeta utifrån förutsättningen,
att nuvarande takfall och spiror i sina väsentliga drag så långt
möjligt bibehålies.
Vad de båda övriga restaureringsprinciperna beträffar, har restaureringssakkunnigas
utredning klargjort, att man vid en strikt antikvarisk restaurering
endast kan ganska fragmentariskt återställa detaljer i byggnadsstilen från tiden
före Zettervalls restaurering. Då den arkitektoniska helhetsbild man genom en
dylik restaurering kan nå fram till endast torde komma att innebära en modifiering
av det av Zettervall präglade byggnadsverket, lär dessa äldre stilfragment
vara svåra att på ett övertygande sätt inpassa i sammanhanget. Det är
därför naturligt, att det såväl bland arkitekter som bland den konsthistoriska
och antikvariska sakkunskapen finns en opinion, som gärna vill tänka sig en
mera genomgripande restaurering, vilken i praktiken skulle innebära en antikvarisk
rekonstruktion av kyrkan eller delar därav i det skick vi känner från något
tidsskede före Zettervalls restaurering. Restaureringssakkunnigas eget förslag
ansluter sig i någon mån till en sådan linje, och riksantikvarieämbetet, som eljest
i huvudsak förordar den strikt antikvariska restaureringsprincipen, anser sig
dock beträffande västfasadens portalparti böra tillstyrka en direkt rekonstruktion
av dess äldre utformning med en sänkning av rosfönstret till dess ursprungliga
plats. Jag delar den av samstämmiga remissutlåtanden stödda uppfattningen,
att man i varje fall i sistnämnda del bör återställa kyrkan i dess medeltida
skick.
Jag vill mot bakgrunden av det sagda föreslå, att som riktlinje för arkitekten
i hans kommande arbete anges, att han — med hänsynstagande till de verkställda
utredningarna och i anslutning därtill gjorda remissuttalanden samt
efterföljande förnyade förslag och överväganden — skall utarbeta fullständigt
förslag till eu restaurering av Uppsala domkyrka enligt — så långt möjligt —
antikvariska principer. Avvägningen mellan vad som här betecknats som en
strikt antikvarisk restaurering och en mera fritt genomförd antikvarisk rekonstruktion
bör därvid göras mot bakgrunden av erfarenheter från andra under
senare år genomförda liknande restaureringar och i nära samråd med de antikvariska
myndigheterna. När det gäller att ge domkyrkans exteriör en värdig
utformning måste emellertid också — inte minst med hänsyn till att det rör sig
om ett byggnadsverk av så dominerande storlek -— en arkitektonisk helhetsverkan
eftersträvas. Dennas konstnärliga halt kommer givetvis ytterst att hem pa
1* — Bihang till riksdagens protokoll 19G2. G sand. A r 70—?''/
4
Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1962
arkitektens förmåga att till ett samlat formspråk sammansmälta de olika drag,
som avsatt sina spår under domkyrkans långa byggnadshistoria och vilka det
från antikvarisk synpunkt framstår som angeläget att låta komma till synes,
samt de nya tillsatser, som blir nödvändiga bl. a. för att ersätta partier, vilka
inte kan eller bör återställas i äldre skick.
Jag delar vidare den av Uppsala domkyrkas restaureringssakkunniga och flertalet
remissmyndigheter uttalade uppfattningen, att den restaurering, som nu
bör genomföras, även bör omfatta en översyn av domkyrkans inre. Det torde få
ankomma på arkitekten att närmare överväga och avge förslag rörande den
inbördes turordningen mellan en inre och yttre restaurering, varvid bör uppmärksammas
möjligheten av att den förstnämnda kan ge erfarenheter av intresse
för frågan om exteriörens utformning.
Jag förutsätter slutligen, att under hela restaureringsarbetet största möjliga
hänsyn kommer att tagas till domkyrkoförsamlingens berättigade önskemål att
äga tillgång till domkyrkan eller delar därav för gudstjänster och kyrkliga förrättningar.
Till frågan om tillsättande av en kulturhistorisk kontrollant att följa restaureringsarbetena
torde jag få återkomma, när det är aktuellt att igångsätta dessa.
Jag förutsätter, att vid avgivande av det slutliga restaureringsförslaget noggranna
och detaljerade kostnadsberäkningar också kommer att utföras. Statsmakterna
kommer då att få ta ställning härtill och till frågan om hur stor del
av kostnaderna som bör bestridas av staten. Att på nuvarande stadium förutsäga
vad kostnaderna för restaureringsföretaget kan komma att uppgå till möter
stora svårigheter. Jag vill här endast erinra om att några av de föreliggande
förslagen till domkyrkans yttre restaurering år 1959 kostnadsberäknats till mellan
sex och nio miljoner kr. Det torde emellertid vara realistiskt att räkna med
avsevärt större belopp, i synnerhet då restaureringen nu också utsträckes till
interiören. Vidare kan konstateras, att domkyrkan saknar nämnvärda egna tillgångar.
Frågan om domkyrkoförsamlingens bidrag torde få prövas enligt vedertagna
grunder.
Min beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår avser huvudsakligen kostnaderna
för förberedande åtgärder för en restaurering, i första hand upprättandet
av ett arkitektkontor samt erforderliga undersökningar av kyrkobyggnaden.
Jag beräknar härför i runt tal 225 000 kr.
Samtidigt vill jag för riksdagen anmäla, att vissa med restaureringssakkunnigas
utredningsarbete sammanhängande kostnader å tillhopa 66 538 kr. 60 öre
gäldats medelst förskott ur kyrkofonden. Dessa kostnader skall emellertid enligt
beslut av 1952 års riksdag bestridas av statsverket. Jag vill därför i detta sammanhang
förorda, att medel nu anvisas för återbetalning till kyrkofonden av
nämnda förskott.
Det särskilda riksstatsanslag, som till följd av vad jag här förordat bör uppföras
till bidrag till restaurering av Uppsala domkyrka, torde få upptagas med
ett till 300 000 kr. avrundat belopp och betecknas som reservationsanslag.
Utskottet biträder departementschefens förslag, att förberedande åtgärder för
en yttre och inre restaurering av Uppsala domkyrka nu kommer till stånd. I
sådant syfte bör, såsom departementschefen förordat, uppdrag lämnas åt en högt
kvalificerad arkitekt att utarbeta fullständigt restaureringsförslag jämte kostnadsberäkningar
samt ett arkitektkontor upprättas vid domkyrkan för arkitektens
verksamhet. Medelsbehovet för nästa budgetår, avseende i första hand
Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1962
5
kostnaderna för ett arkitektkontor och erforderliga undersökningar av kyrkobyggnaden,
har av departementschefen uppskattats till 225 000 kr. Utskottet har
icke funnit något att erinra mot dessa beräkningar.
Till de av departementschefen uppdragna riktlinjerna för restaureringen kan
utskottet giva sin anslutning. Utskottet vill understryka, att utskottet liksom
departementschefen anser det böra ankomma på arkitekten att närmare överväga
och avge förslag rörande den inbördes turordningen mellan en inre och
yttre restaurering med hänsyn till möjligheten av att den förstnämnda kan ge
erfarenheter av intresse för frågan om exteriörens utformning.
Utskottet har funnit sig böra tillstyrka att medel i detta sammanhang anvisas
för återgäldande till kyrkofonden av i samband med restaureringssakkunnigas
utredningsarbete ur fonden utgivet förskott å 66 538 kr. 60 öre.
Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har icke givit utskottet
anledning till erinran. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag torde för nästa budgetår
böra för ovan angivna ändamål anvisas (225 000 + 66 538: 60 =) i avrundat
tal 300 000 kr.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen förordat, vidtaga förberedande
åtgärder för restaurering av Uppsala domkyrka;
b) till Bidrag till restaurering av Uppsala domkyrka för
budgetåret 1962/63 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kr.
Stockholm den 26 april 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Närvarande: se under utlåtandet nr 74>.