Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1962
1
Nr 63
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
säkerhetskontrollen på atomenergiområdet.
(1 :a avd.)
I två likalydande vid 1961 års riksdag väckta motioner, den ena inom första
kammaren av herrar Per-Olof Hanson och Axel Johannes Andersson (I:
391) och den andra inom andra kammaren av herr Ståhl (II: 458), har hemställts
dels att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam
utredning med uppdrag att framlägga förslag rörande en mera betryggande
säkerhetskontroll på atomenergiområdet, varvid främst bör övervägas
att överflytta den strålningskontrollerande verksamheten jämte granskning
och tillståndsgivning till en med allsidig sakkunskap utrustad ojävig
och oberoende institution för vilken offentlighetsprincipen bör gälla, dels
ock att Kungl. Maj:t även i övrigt vid handläggningen av atomenergiärenden
måtte beakta vad i motionerna anförts.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen I: 391.
Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttrande avgivits av delegationen för atomenergifrågor, som i ärendet
inhämtat utlåtanden från försvarets forskningsanstalt, medicinalstyrelsens
strålskyddsnämnd, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statens
vatteninspektion, länsstyrelsen i Södermanlands län och Aktiebolaget
atomenergi (Bilaga).
Utskottet. Beträffande säkerhetskontrollen på atomenergiområdet gäller
följande. För uppförande och drift av reaktor eller annan atomenergianläggning
krävs tillstånd av Kungl. Maj :t. Om avfallsprodukter från en anläggning
skola utsläppas i sjö eller vattendrag erfordras jämväl tillstånd
av vederbörande vattendomstol. Koncessionsfrågorna avgöras av Kungl.
Maj :t efter föredragning av chefen för handelsdepartementet. Ärendenas
förberedande behandling är i huvudsak förlagd till delegationen för atomenergifrågor,
som vid säkerhetsgranskningen har att beakta såväl förhållandena
vid normal drift som olycksriskerna och följderna av en eventuell
olycka. I sammanhanget inhämtas yttranden från olika berörda myndigheter
och organ. Bland dem som regelmässigt höras äro medicinalstyrelsens
strålskyddsnämnd och länsstyrelsen i det län, där vederbörande anläggning
skall uppföras. Utlåtanden bruka även inhämtas från sådana myndigheter
som statens vatteninspektion, fiskeristyrelsen, försvarsstaben och
1 Biban;/ till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 63
2
Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1962
civilförsvarsstyrelsen. Meteorologisk och hydrologisk expertis inkopplas under
hand på ärendena. Beträffande strålskyddet vid normala driftförhållanden
bygger delegationen regelmässigt på den nyssnämnda strålskyddsnämndens
bedömningar. Säkerhetsfrågorna i samband med en eventuell reaktorolycka
utredas av en särskild inom delegationen arbetande reaktorförläggningskommitté,
i vilken ingå företrädare för olika berörda forsknings-
och tekniska fackområden. Vad angår den närmare innebörden av
koncessionsprövningen gäller enligt vad utskottet inhämtat, att några fixerade
normer icke utarbetats beträffande atomanläggningars förläggning
eller i fråga om de säkerhetskrav, som skola uppställas. Varje projekt bedömes
utifrån sina förutsättningar och med beaktande av den tilltänkta
förläggningsplatsens karaktär, såsom dess folktäthet och bebyggelsestruktur,
dess geologiska, meteorologiska och hydrologiska förhållanden etc. En
atomanläggning, som tagits i drift, står under fortlöpande tillsyn av atomenergidelegationen,
utom såvitt gäller strålskyddet vid normala driftförhållanden,
där strålskyddsnämnden är ansvarig tillsynsmyndighet.
Helt allmänt vill utskottet i anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen
framhålla, att det givetvis är av synnerlig vikt, att säkerhetskontrollen
på atomenergiområdet är organiserad på ett sådant sätt, att säkerhetsfrågorna
få en objektiv och sakkunnig handläggning. Detta är bl. a.
en förutsättning för att atomenergiprogrammet skall kunna genomföras
under psykologiskt gynnsamma betingelser. Från denna utgångspunkt
har emellertid i de vid förra årets riksdag väckta motionerna 1:391 och
II: 458 kritik riktats mot nuvarande ordning för säkerhetskontrollens
handhavande. Särskilt har påtalats AB Atomenergis medverkan i atomdelegationen
vid bedömningen av säkerhetsfrågorna. En sådan medverkan
anses olämplig med hänsyn till bolagets ställning som intresserad part.
Härvid åsyftas främst det förhållandet, att tjänstemän i bolaget äro engagerade
i delegationens reaktorförläggningskommitté. En ändring härutinnan
bör enligt motionerna komma till stånd, och det föreslås en utredning
av möjligheterna att överflytta den strålningskontrollerande verksamheten
jämte granskning och tillståndsgivning till en med allsidig sakkunskap
utrustad ojävig och oberoende institution.
I anslutning härtill vill utskottet först med hänvisning till den föregående
redogörelsen konstatera, att den strålningskontrollerande verksamheten
utövas av medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd. Denna är ett rent
expertorgan, vari icke ingår någon företrädare för atombolaget. Som nämnden
framhållit får med hänsyn till den aktuella sammansättningen av denna
behovet av en sakkunnig, oberoende och ojävig institution på strålskyddsområdet
anses ha blivit tillgodosett.
Vad angår frågan om atombolagets medverkan i atomenergidelegationen
äger det sin riktighet, att företrädare för bolaget tidigare ingått som
ledamöter i delegationens reaktorförläggningskommitté. Utskottet medger,
att vissa principiella invändningar kunna riktas mot en sådan ordning. Det
må emellertid framhållas, att då det gäller säkerhetsfrågornas behandling
Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1962
3
bolagets medverkan är svår att undvara, då bolaget disponerar en väsentlig
del av den expertis, som landet förfogar över på det reaktortekniska kontrolloch
säkerhetsområdet. Härvidlag kan emellertid konstateras, att sedan motionerna
väckts den ändringen vidtagits i delegationens instruktion, att i
fortsättningen Kungl. Maj :t och icke delegationen skall utse reaktorförläggningskommitténs
ledamöter. Det kan också noteras, att bland de ledamöter,
som Kungl. Maj :t nyligen tillsatt icke återfinnas några tjänstemän
från atombolaget. Vederbörande komma i stället att vid behov tillkallas
såsom experter. Med denna förändring får i ett väsentligt hänseende motionärernas
synpunkter anses ha blivit beaktade.
Utskottet vill här erinra om det av vattenvårdskommittén nyligen framlagda
betänkandet angående tillsyn över radioaktiv vattenförorening. Däri
ha konstaterats vissa brister närmast på den del av säkerhetsområdet, som
inspektionen representerar. På detta område har sålunda ett av de problem,
som den föreslagna utredningen skulle avse, redan blivit föremål för undersökning.
Utskottet förväntar, att denna fråga beaktas av Kungl. Maj :t.
Utskottet understryker allmänt angelägenheten av att de olika tillsynsoch
inspektionsorgan, som arbeta inom området för säkerhetsfrågor, utrustas
med tillräckliga resurser för att på ett effektivt sätt kunna fullgöra
dem åliggande uppgifter samt att i största möjliga utsträckning en organisationsform
eftersträvas, som säkrar en oberoende handläggning av säkerhetskontrollen
och utesluter möjligheten av pliktkollision för enskilda tjänstemän.
Med hänsyn till det anförda och då utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t
liksom berörda myndigheter och institutioner med särskild uppmärksamhet
följer de problem, som sammanhänga med behandlingen av säkerhetsfrågorna,
och vidtager alla de åtgärder, som äro möjliga för att åstadkomma
en tillfredsställande skyddsorganisation, anser utskottet sig icke nu vilja
påyrka någon särskild utredning i ämnet.
Avslutningsvis vill utskottet återknyta till vad utskottet i det föregående
uttalat om angelägenheten av att atomenergiarbetet bedrives under gynnsamma
psykologiska betingelser. Att så sker förutsätter, att från de berörda
myndigheternas sida fortsatta ansträngningar göras för åstadkommandet
av en effektiv, gentemot den berörda allmänheten riktad informationsverksamhet
beträffande säkerhetsfrågorna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 391 och II: 458 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 april 1962
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
tf Bihang till riksdagens protokoll 1902. 6 samt. Nr 63
4
Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1962
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson, fröken
Andersson, herrar Birger Andersson, Bergman, Ragnar Bergh, Per Jacobsson,
Rikard Svensson, Söderberg, Edström, Bengt Gustavsson, Sundin,
Per-Olof Hanson och Nils-Eric Gustafsson; samt
från andra kammaren: herrar Petterson i Degerfors, Gustafsson i Stockholm,
Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar Nilsson i Göingegården,
Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar Svensson i
Ljungskile, Lassinantti, Johansson i Norrköping, Bohman, Eskel, Heidenberg
och Nelander.
Statsutskottets utlåtande nr do år 1962
5
Bilaga
Delegationen för atomenergifrågor
Till riksdagens statsutskott
Med remiss den 29 maj 1961 har Kungl. Maj :t anmodat delegationen för
atomenergifrågor att avgiva yttrande över de båda likalydande, vid 1961 års
riksdag väckta motionerna I: 391 och II: 458 rörande säkerhetskontrollen på
atomenergiområdet. Delegationen får — efter att ha inhämtat i avskrift bifogade
utlåtanden från försvarets forskningsanstalt, medicinalstyrelsens
strålskyddsnämnd, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statens
vatteninspektion, länsstyrelsen i Södermanlands län och Aktiebolaget
Atomenergi — i ärendet anföra följande.
I de båda angivna motionerna påtalas Aktiebolaget Atomenergis (atombolagets)
medverkan i atomenergidelegationens handläggning av säkerhetsfrågorna.
En sådan medverkan anses olämplig med hänsyn till bolagets ställning
som intresserad part. Härvid åsyftas främst den omständigheten, att
tjänstemän i bolaget är engagerade som experter i den reaktorförläggningskommitté,
som biträder delegationen vid granskningen av reaktorprojekten.
En ändring härutinnan bör enligt motionärerna komma till stånd, och
motionerna utmynnar i en hemställan om utredning av möjligheterna att
tillståndsgivning till en med allsidig sakkunskap utrustad ojävig och oberoöverföra
»den strålningskontrollerande verksamheten jämte granskning och
ende institution».
I anslutning härtill vill delegationen först framhålla, att den slutliga bedömningen
av de med atomreaktordrift sammanhängande säkerhetsfrågorna
åvilar Kungl. Maj :t och vattendomstolarna. Kungl. Maj :ts bedömning,
som normalt sker i samband med prövningen av reaktortillstånd enligt
atomenergilagen, innefattar därvid alla spörsmål utom sådana som avser
förorening genom utsläpp av avloppsvatten från atomreaktoranläggningar.
Prövningen i sistnämnda fall åvilar vattendomstolarna. Denna kompetensfördelning
bör påpekas med hänsyn till att motionärerna som stöd för en
omprövning av den administrativa handläggningen av säkerhetsfrågorna
även åberopat »den kritik . . . som framkommit i samband med anläggandet
av Ågesta-reaktorn». Det må nämligen konstateras, att denna kritik närmast
gällde spillvattenutsläppet från reaktorn, vilken fråga var av juridisk
karaktär och även blev föremål för behandling vid vederbörande vattendomstol.
Vad angår Kungl. Maj :ts behandling av säkerhetsfrågorna, sker denna
som nämnts vanligen i anslutning till prövningen av tillstånd att uppföra
och driva reaktorer. Beredningen av tillståndsärendena åvilar närmast delegationen
för atomenergifrågor, som — det må betonas — är ett organ vars
ledamöter utses oberoende av anknytning till visst organ eller företag och
enligt uttalande vid delegationens tillkomst ej direkt bör företräda de närmast
berörda instanserna. — Delegationen har vid säkerhetsgranskningen
att beakta såväl förhållandena vid normal drift som olycksriskerna och följderna
av en eventuell olycka. Beträffande strålskyddet vid normala driftsförhållanden
inhämtas regelmässigt utlåtande från medicinalstyrelsens .strålskyddsnämnd,
som föreskriver de maximala strålningsnivåer, som kan till
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1962
låtas inom och utanför reaktoranläggningen. I fråga om strålskyddsnämnden
må här endast konstateras, att i densamma är företrädd sakkunskap
inom de medicinska, radiobiologiska och kärnfysikaliska ämnesområdena
ävensom arbetarskyddsexpertis. Som nämnden själv framhållit i sitt yttrande
över motionerna har med den aktuella sammansättningen behovet av en
sakkunnig, oberoende och ojävig institution tillgodosetts såvitt gäller handläggningen
av strålskyddsfrågorna.
Vad angår olycksriskerna vid reaktordrift utreds dessa av den inom
atomenergidelegationen arbetande reaktorförläggningskommittén. I denna
ingår företrädare för olika berörda ämnesområden, såsom kärnfysik, strålskydd,
ångteknik, metallurgi och regleringsteknik. För att biträda kommittén
vid granskningen av förekommande reaktorprojekt tillkallas därjämte
den ytterligare expertis, som visar sig erforderlig. Såvitt gäller lokaliseringsaspekten
inhämtas regelmässigt utlåtanden från bl. a. Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut samt statens vatteninspektion. Förutsättningarna
för den allsidiga sakkunniga bedömning, varom talas i motionerna,
får med hänsyn till angivna förhållanden anses vara för handen.
I motionerna påtalas särskilt atombolagets medverkan i arbetet inom reaktorförläggningskommittén
och framhålles det olämpliga i en sådan medverkan.
Delegationen vill då först konstatera, att kommittén endast är ett
underorgan åt delegationen och att de slutliga ställningstaganden som redovisas
till Ivungl. Maj :t sker inom denna. Vad angår expertgranskningen
inom kommittén må framhållas, att en sådan granskning svårligen kan ske
utan medverkan från atombolaget, som i huvudsak disponerar den expertis,
som landet förfogar över i reaktortekniska kontroll- och säkerhetsfrågor.
Att bolaget för övrigt bör vara den centrala tekniska instansen i detta hänseende
är något som den enskilda industrin och kraftproducenterna är införstådda
med. Detta har bl. a. kommit till uttryck i de riktlinjer för samarbetet
på atomenergiområdet, som utarbetats inom atombolagets styrelse
under medverkan av företrädarna där för berörda intressenter.
Vad angår formerna för atombolagets medverkan i reaktorförläggningskommitténs
arbete, förhåller det sig så att tjänstemän i bolaget hittills på
grund av sin speciella sakkunskap haft ställning som ledamöter i kommittén.
Härvid har dock i enlighet med allmänna jävsprinciper den ordningen tilllämpats,
att de icke deltagit i avgöranden, som gällt reaktorprojekt där bolaget
varit tillståndssökande. Det må i sammanhanget erinras om att en ny
instruktion numera utfärdats för atomenergidelegationen. Bl. har därvid
den ändringen vidtagits såvitt gäller reaktorförläggningskommittén, att i
fortsättningen Kungl. Maj :t och icke delegationen skall utse ledamöterna i
kommittén. Bland de ledamöter, som nu förordnats av Kungl. Maj :t, ingår
icke några tjänstemän inom atombolaget. Vederbörande kommer i stället att
ha ställning som experter. Ändringen kan närmast sägas innebära ett stadfästande
av den faktiska ställning, som berörda tjänstemän redan tidigare,
då jävsfrågan varit aktuell, intagit vid behandlingen av tillståndsärenden.
Sammanfattningsvis vill delegationen som sin uppfattning framhålla, att
— med utgångspunkt i de förhållanden som nu råder och under överblickbar
tid framöver kan förväntas råda på atomenergiområdet — den tillämpade
ordningen för handläggningen av reaktorsäkerhetsfrågorna är tillfredsställande.
Den personella sammansättningen av de prövande organen garanterar
sålunda en allsidig sakkunskap, och former har därjämte skapats för
att i bedömningen mväga de synpunkter, som olika myndigheter och institutioner
på hithörande områden kan vilja anföra. I vad mån en annan form
för handläggningen av säkerhetsfrågorna längre fram bör skapas blir givetvis
Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1962
7
beroende av den fortsatta utvecklingen. Delegationen ägnar denna fråga fortlöpande
uppmärksamhet.
De utlåtanden som delegationen i ärendet inhämtat tyder på att delegationens
uppfattning i stort delas av berörda instanser. Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut har visserligen anfört vissa kritiska synpunkter,
men dessa avser närmast institutets speciella ställning i handläggningen av
säkerhetsfrågorna.
Det anförda innebär, att delegationen icke finner skäl för den i motionerna
ifrågasatta utredningen. Stockholm den 13 oktober 1961.
Delegationen för atomenergifrågor
KARL ERIK ÖNNESJÖ
Hans Håkansson
Försvarets forskningsanstalt
Till delegationen för atomenergifrågor, kungl. handelsdepartementet,
Stockholm 2
Delegationen för atomenergifrågor har i skrivelse den 13 juni 1961 begärt
yttrande från försvarets forskningsanstalt över ovannämnda motioner.
Forskningsanstalten får med anledning härav anföra följande.
Försvarets forskningsanstalt driver ej någon reaktor eller annan atomenergianläggning.
Drift av dylika anläggningar faller ej heller inom anstaltens
arbetsområde, om man bortser från mindre anläggningar för uteslutande
forskningsändamål. Deltagandet av personal från anstalten vid behandlingen
av tillstånd för atomenergianläggningar är en uppgift, som ålagts vederbörande
helt vid sidan av hans arbetsuppgifter inom anstalten. Forskningsanstalten
har den uppfattningen, att behandlingen av säkerhetsfrågorna
vid atomenergianläggningar i princip sker på ett ur allmähetens synpunkt
tillfredsställande satt*
Med hänvisning till det anförda anser sig försvarets forskningsanstalt ej
ha anledning att närmare uttala sig beträffande de synpunkter, som framförts
i motionerna. Stockholm den 22 september 1961.
MARTIN FEHRM
Generaldirektör
E. Stenviken
Byrådirektör
Medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd
Till delegationen för atomenergifrågor
Delegationen för atomenergifrågor har den 13 juni 1961 anhållit om medicinalstyrelsens
strålskyddsnämnds yttrande över de likalydande motionerna
391 i riksdagens första kammare och 458 i andra kammaren om utredning
rörande säkerhetskontrollen på atomenergiområdet.
Med anledning härav får strålskyddsnämnden anföra följande.
Motionerna uppehåller sig huvudsakligen vid den handläggning av atomsäkerhetsfrågorna
som sker inom reaktorförläggningskommittén. I desamma
beröres emellertid även frågor som angår den centrala strålskyddsmyndigheten.
8
Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1962
Nämnden, som enbart tagit ställning till motionena i vad de avser strålningskontrollen,
avgav den 10 mars 1960 utlåtande till riksdagens tredje
lagutskott över en motion rörande formerna för handläggningen av skyddsfrågorna
inom atomområdet. Nämnden får även i nu förevarande fall i tilllämpliga
delar hänvisa till vad nämnden anförde i nämnda utlåtande, vilket
såsom bilaga bifogas denna skrivelse.*
Nämnden önskar därutöver påpeka att det av motionärerna betonade behovet
av en allsidigt sammansatt ojävig och oberoende institution för handläggning
av strålskyddsfrågorna tillgodosetts genom tillskapandet av strålskvddsnämnden.
Denna myndighet har även möjlighet att i mån av behov
tillkalla specialsakkunniga. Stockholm den 3 oktober 1961.
På medicinalstyrelsens strålskyddsnämnds vägnar:
YNGVE SAMUELSSON
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
Till delegationen för atomenergifrågor, handelsdepartementet, Stockholm 2
Säkerhetskontrollen på atomenergiområdet
Sedan delegationen på atomenergifrågor i brev den 13 juni 1961 begärt Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institutets yttrande över motionerna
I: 391 och II: 458 om utredning rörande säkerhetskontrollen på atomenergiområdet,
får institutet härmed anföra följande:
Institutet har tidigare i svar den 18 januari på Kungl. Maj:ts remiss den
26 november 1959 beträffande betänkandet »Beredskap mot atomenergiolyckor»
framfört synpunkter både rörande de meteorologiska och hydrologiska
faktorernas betydelse i samband med atomreaktorförläggning över huvud
taget och rörande säkerhetsåtgärderna vid en eventuell olycka i en färdigbyggd
reaktor. Flertalet av de därvid framförda synpunkterna äger fortfarande
aktualitet. Institutet vill i detta sammanhang upprepa och särskilt
betona följande önskemål:
»att klara bestämmelser utfärdas att, innan ärende om tillstånd att uppföra
atomreaktor avgöres, en meteorologisk och hydrologisk utredning med
beräkningar rörande spridningsbetingelserna i luft och vatten av radioaktiva
ämnen från den föreslagna platsen för reaktorn skall ha utförts av ojävig
sakkunnig;
»att — i likhet med vad i regel är fallet med hydrologiska utredningar i
vattenmål — uppdraget att vara sakkunnig lämnas till SMHI för att utföras
som tjänsteuppdrag;
»att meteorologisk och hydrologisk expertis knytes till reaktorförläggningskommittén,
varvid bör förutsättas att denna expertis icke är i sökandes
tjänst eller eljest jävig;
»att i koncessionsvillkoren bestämmelser ingår att efter en inträffad olycka
omedelbar och därefter kontinuerlig kontakt skall tagas med allmänna
väderlekstjänsten för erhållande av prognoser rörande utvecklingen av väderleksförhållandena;
»att
den katastrofplan, som vid varje anläggning skall finnas utarbetad
för åtgärder vid en eventuell olycka, bör i vad avser de meteorologiska och
hydrologiska förhållandena granskas av SMHI.
Ehuru institutet icke beretts tillfälle yttra sig över någon utarbetad katastrofplan,
anser sig institutet i anslutning till den sistnämnda punkten
* ej här medtagen.
Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1962
9
kunna anföra, att erfarenheten visat att de katastrofplaner som länsstyrelseexpertis
har att utarbeta för åtgärder vid en eventuell olycka kan få en stark
formalistisk karaktär och ej ge några närmare anvisningar över möjliga
olyckor och vilka mätningar som snabbt bör insättas för att noggrant lära
känna meteorologiska och hydrologiska förhållanden invid atomanläggningen
liksom aktivitetens framträngande i luft och vatten i omgivningen. Det
är oklart, huruvida länsstyrelsernas beredskapsorgan kan få sådan sammansättning
att dessa bli kompetenta att ensamma utarbeta beredskapsplaner.
Det är institutets uppfattning att denna svårighet kunde lösas genom att bestämmelser
utfärdas att dessa planer för prövning underställs antingen Kommissionen
för rådgivning vid atomolyckor (KRA) eller också olika berörda
myndigheter, i vad hänsyn behöver tagas till meteorologiska och hydrologiska
förhållanden sålunda SMHI.
Institutet anser alltså att ur dess synpunkt vissa brister fortfarande vidlåder
säkerhetskontrollen på atomenergiområdet. En opartisk utredning härvidlag
tillstyrkes därför av institutet, som emellertid samtidigt som sin åsikt
önskar framhålla att de brister, som hittills kunnat iakttagas, bör kunna avhjälpas
genom begränsade ändringar i eller kompletteringar av nuvarande
bestämmelser. Institutet vill slutligen helt allmänt framhålla såsom önskvärt
att man vid behandlingen av atomanläggningsfrågor i stort följer samma linjer
som vid behandling av vattenmål, vid vilka krav på ojävighet ställes på
vattendomstolens ledamöter och sakkunniga samt på av domstolen förordade
kontrollorgan.
I avgörandet av detta ärende har deltagit överdirektören A. Nyberg, byråcheferna
G. Nybrandt och O. Lönnqvist, föredragande, tf. byråchefen E.
Hovmöller samt byrådirektören E. Mellin. Stockholm den 16 september 1961.
ALF NYBERG
Överdirektör
O. Lönnqvist
Byråchef
Statens vatteninspektion
Till delegationen för atomenergifrågor handelsdepartementet, Stockholm 2
Genom remiss den 13 juli 1961 har delegationen för atomenergifrågor anhållit
att vatteninspektionen ville avge yttrande över motionerna I: 391 och
11:458 rörande säkerhetskontrollen på atomenergiområdet. I anledning härav
får vatteninspektionen anföra följande.
Vatteninspektionen har icke anledning att ingå på de i motionerna direkt
berörda organisationsfrågorna. Inspektionen vill emellertid i detta sammanhang
erinra om den kontroll på ifrågavarande område som enligt vattenlagen
med tillämpningsförordningar skall utövas av vatteninspektionen.
Inspektionen har för sin del ingen personal med utbildning på detta område.
Genom förordnande av vattendomstol har emellertid en sakkunnig fiskeribiolog
ställts till förfogande att ur vattenvårdssynpunkt biträda vid domstolsärenden
av denna art och att omhänderha tillsynen vid förefintliga anläggningar.
Ett dylikt provisorium är uppenbarligen icke tillfredsställande
vid en fortsatt utbyggnad av atomenergianläggningar, vartill kommer att
den, som anlitats som sakkunnig och som torde vara den ende i landet med
erforderliga kunskaper och med en likaledes erforderlig fristående ställning,
icke längre står till förfogande för uppgiften.
Enligt Kungl. Maj:ts uppdrag är emellertid vattenvårdskommittén för
10
Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1962
närvarande sysselsatt med att utarbeta förslag till en lösning av tillsynen
över radioaktiva utsläpp i vatten. Detta förslag kan väntas komma att framläggas
under loppet av innevarande år. På detta område synes sålunda en av
de frågor, som den föreslagna utredningen skulle avse, inom kort tid komma
under Kungl. Maj :ts prövning.
Vatteninspektionen vill i och för sig icke motsätta sig att den av av motionärerna
begärda utredningen kommer till stånd men vill under åberopande
av vad ovan anförts framhålla angelägenheten av att det särskilt
trängande behovet av expertis i radioaktiva frågor på vattenvårdens område
tillgodoses utan avvaktan på resultaten av ytterligare utredningar. Drottningholm
den 6 oktober 1961.
På statens vatteninspektions vägnar:
SVEN ANDERSSON
Länsstyrelsen i Södermanlands län
Till delegationen för atomenergifrågor
Såsom infordrat yttrande över motionerna I: 391 och II: 458 vid årets riksdag
får länsstyrelsen anföra följande.
Med anledning av lagen den 3 juni 1960 om skyddsåtgärder vid olyckor i
atomanläggningar m. m. har länsstyrelsen sedan några månader tillbaka varit
sysselsatt med utarbetande av sådan organisationsplan för inom länet befintlig
atomanläggning, som föreskrives i lagen.
I detta arbete har länsstyrelsen lämnats bistånd beträffande tekniska bedömanden
av medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd ävensom erhållit råd
och anvisningar av kommissionen för rådgivning vid atomolyckor (KRA).
Arbetet är ännu ej avslutat men såvitt nu kan bedömas med ledning av
inhämtade upplysningar bör det vara möjligt att med stöd av ovannämnda
lag åstadkomma en fullt tillfredsställande skyddsorganisation.
I vad mån det i övrigt erfordras åtgärder av den beskaffenhet motionärerna
påyrka, undandrar sig länsstyrelsens bedömande. Nyköping i landskansliet
den 11 oktober 1961.
OSSIAN SEHLSTEDT
Owe Öjert
Aktiebolaget Atomenergi
Till delegationen för atomenergifrågor
Aktiebolaget Atomenergi har anmodats avge yttrande över två vid 1961
års riksdags vårsession väckta likalydande motioner 1:391 och 11:458 rörande
säkerhetskontrollen på atomenergiområdet. Med anledning härav tar
bolaget anföra följande.
Riktlinjerna för det svenska atomenergiarbetet har fastställts av statsmakterna
och bolaget har haft huvudansvaret då det gällt att omsätta dessa
riktlinjer i praktiskt handlande. Bolagets organisation har successivt anpassats
till omfattningen av arbetsuppgifterna, varvid företagsledningen fortlöpande
beaktat möjligheterna till rationaliseringar och besparingar.
Motionärerna erinrar om den promemoria beträffande bolagets arbetsuppgifter
samt samarbete med industrin och kraftproducenterna, vilken god
-
Statsutskottets utlåtande nr 03 år 1062
11
känts av bolagets styrelse i mars 1960; motionärerna har dock avstått från
att närmare uppta denna fråga till behandling. Denna promemoria som
väsentligen innefattar endast en redogörelse för de riktlinjer som redan tilllämpats
utgör enligt bolagets mening en värdefull grund för det fortsatta
arbetet.
I motionerna ifrågasättes om det är ändamålsenligt alt det i bolagets arbetsprogram
ingår ett betydande mått av mera grundläggande forskning;
detta arbete torde höra hemma vid universitet och högskolor. Bolaget vill
betona att verksamheten icke innehattar grundläggande forskning i den betvdelse
som man vanligen inlägger i dessa ord, dvs. ett fritt utforskande
av fundamentala lagar inom naturvetenskaperna. Den forskning som bedrives
inom bolaget har samband med atomenergiutvecklingen och behandlar
främst områden för vilka resurser saknas vid övriga institutioner inom landet.
Den utrustning som huvudsakligen i Studsvik anskaffats för dessa ändamål
ställes även till utomstående forskares förfogande bl. a. genom forskningsrådens
laboratorium.
I motionerna framhålles att bolaget till stor del hittills utbildat sin egen
kvalificerade personal; lämpligheten härav ifrågasättes av motionärerna.
Bolaget vill i anledning härav understryka att bolaget genom att ställa lärarpersonal
och laboratorieresurser till förfogande samt även på annat sätt
sökt befrämja utbildningen på detta område vid universitet och högskolor.
I den nyligen avlämnade petitaskrivelsen för nästa budgetår har bolaget
understrukit betydelsen av den utvidgade undervisningen på atomenergiområdet
vid de tekniska högskolorna, som beslöts av riksdagen år 1960. I
petitaskrivelsen framhöll bolaget vidare att bolaget även i fortsättningen
är berett att aktivt medverka vid utbildningen på detta område, såväl vid
olika undervisningsanstalter som inom bolagets egna anläggningar, t. ex. i
form av avlönad praktikanttjänstgöring. Efter hand som en reguljär utbildning
av kvalificerad personal på detta område kommer till stånd, blir det
givetvis möjligt för bolaget att nedbringa omfattningen av de åtaganden, som
bolaget hittills ansett sig nödsakat vidtaga.
Motionärerna har vidare vänt sig mot att personal från bolaget ingår i
den under atomenergidelegationen lydande reaktorförläggningskommittén.
Det förtjänar framhållas att de experter från bolaget, som ingår i reaktorförläggningskommittén,
ej har deltagit i besluten i kommittén rörande de
atomenergianläggningar där bolaget är koncessionssökande. De ojävighetsprinciper,
som motionärerna framhåller såsom väsentliga, har sålunda iakttagits.
I den förutnämnda promemorian om bolagets arbetsuppgifter har beträffande
säkerhetsfrågor framhållits, att bolaget på detta område bör besitta
en högt kvalificerad expertis, som kan utnyttjas av de statliga myndigheter
och organ vilka ansvarar för det allmännas kontroll över atomenergianläggningar.
Som motionärerna själva påpekat, råder på delta område ännu
personalbrist inom landet. Det har enligt bolagets mening i nuvarande läge
följaktligen synts naturligt, att bolagets sakkunskap tagits i anspråk av
myndigheterna. Detta kan även bli nödvändigt i samband med den fortsatta
utbyggnaden av kommersiell atomkraft, för vilken kraftindustrin kommer
att svara och stå som koncessionssökande. Anledning torde av dessa skäl
saknas hemställa om särskild utredning av denna fråga.
Vad motionärerna i övrigt anfört har icke givit bolaget anledning till särskilt
uttalande. Stockholm den 27 september 1961.
Aktiebolaget Atomenergi
HARRY BRYNIELSSON
Stockholm 1901. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag fil