Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1962

1

Nr 62

Utlåtande i anledning av Iiungl. Maj.ts proposition angående
vissa frågor rörande totalförsvarets upplysningsverksamhet
man.

(1 :a avd.)

Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 (bilaga 6, punkterna 172 och
187) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1962/63 beräkna dels till För svar supplysning ett reservationsanslag
av 600 000 kr., dels ock till Vissa nämnder m. in. ett förslagsanslag
av 300 000 kr., har Kungl. Maj :t i propositionen nr 74, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 23 februari
1962, föreslagit riksdagen att för nämnda budgetår anvisa dels till Försvarsupplysning
ett reservationsanslag av 480 000 kr., dels ock till Vissa
nämnder in. in. ett förslagsanslag av 225 000 kr.

Anslagen Försvar supplysning och Vissa nämnder in. in. är för innevarande
budgetår uppförda med 206 000 kr. respektive 225 000 kr.

Departementschefen upptar till behandling först frågan om den centrala
nämndorganisationen på personalvårdsområdet.

Försvarets personalvårdsutredning 1958 har föreslagit, att försvarets upplysnings-
och personalvårdsnämnd såvitt avser personalvårdsfrågor skall
ersättas av en särskild personalvårdsnämnd. I fråga om denna nämnds
ställning och organisation föreslår utredningen bland annat följande. Antalet
ledamöter i nämnden skall vara 13, varav chefen för försvarsstabens
personalvårdsbyrå skall vara självskriven medan de övriga skall utses av
Kungl. Maj :t. Kungl. Maj :t skall utse ordförande i nämnden. Nämnden
bör vara ett organ åt främst överbefälhavaren och sålunda icke vara direkt
underställd Kungl. Maj :t. Nämnden hör fungera endast i fred.

De hörda remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt utredningsförslaget
eller lämnat detsamma utan erinran. Åtskilliga remissinstanser
önskar dock att nämnden skall ställas direkt under Kungl. Maj:t. I fråga
om nämndens sammansättning har ett flertal olika förslag framförts.

Departementschefen biträder förslaget att ersätta den nuvarande upplysnings-
och personalvårdsnämnden med, för personalvårdsområdet, eu
central personalvårdsnämnd. I personalvårdsnämnden bör som utredningen
föreslagit ingå företrädare för myndigheter såväl inom som utom krigsmakten,
för organisationer och för personalen. Antalet ledamöter bör som
1—3487 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 saml. Nr 62

2

Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1962

utredningen föreslagit vara 13. Beträffande sammansättningen i övrigt av
nämnden torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta.

Departementschefen anser att den nya nämnden bör vara direkt underställd
Kungl. Maj:t för att även utåt markera organets självständiga karaktär.
Beträffande nämndens uppgifter ansluter sig departementschefen i
huvudsak till vad utredningen föreslagit. Eu närmare precisering av uppgifterna
torde ankomma på Kungl. Maj :t, som bör utfärda reglerande föreskrifter
rörande nämndens uppgifter och verksamhet.

I frågan om arvode in. in. åt nämndens ordförande, ledamöter och sekreterare
torde det likaledes få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta.

Departementschefen upptar därefter till behandling vissa frågor rörande
totalförsvarets upplysningsverksamhet. Härvid tar departementschefen
ställning till vissa spörsmål dels av intresse för samtliga totalförsvarsgrenar,
dels ock närmast avseende det militära försvaret. De av 1960
års försvarsupplysningsutredning gjorda, allmänt hållna rekommendationerna
avseende en eller flera av de icke-militära totalförsvarsgrenarna prövar
departementschefen inte; det torde få ankomma på vederbörande myndigheter
att efter eget bedömande i vanlig ordning framlägga preciserade
förslag i aktuella hänseenden.

Den hittills bedrivna försvarsupplysningens främsta syfte har varit att
bevara och stärka försvarsviljan. Den har också syftat till att öka intresset
och förståelsen för försvaret och främja känslan av samhörighet mellan
folket och totalförsvaret. — I upplysningsverksamheten har man i enlighet
härmed bland annat sökt klarlägga totalförsvarets uppgifter, sammanhanget
mellan utrikespolitiken och försvaret, försvarets materielanskaffning,
krigsplanläggning, organisation, ekonomiska förhållanden in. in.

Upplysningens form och innehåll har i allt väsentligt byggt på av 1946
års riksdag i princip godtagna riktlinjer. Enligt dessa bör försvarsupplysningen
ge utrymme åt skilda meningsriktningar och statliga direktiv i görlig
mån undvikas. Vissa bestämmelser i ämnet är meddelade i det år 1960
fastställda tjänstereglementet för krigsmakten. Enligt dessa gäller bland
annat att upplysningsverksamheten bör bedrivas så att den ej framstår som
inblandning i den politiska debatten och att polemik därför bör undvikas
i frågor där parlipräglade meningsskiljaktigheter föreligger. I fråga om
de icke militära delarna av totalförsvaret har inga motsvarande bestämmelser
meddelats.

Samarbete på upplysningsområdet har i olika frågor skett emellan berörda
myndigheter. Särskilda organ för samarbetet saknas.

1960 års försvarsupplysningsutredning har i betänkande framlagt vissa
förslag rörande totalförsvarets upplysningsverksamhet.

I betänkandet konstaterar utredningen, att behovet av försvarsupplysning
ökat. Som orsaker härtill pekar utredningen bland annat på uppbyggnaden
av det totala försvaret, de ekonomiska uppoffringarna härför och

Statsutskottets utlåtande nr 62 ur 1962

3

den åtföljande politiska debatten, publiciteten kring den tekniska utvecklingen
och de militära maktmedlens plats i världspolitiken. Utredningen
understryker härvid särskilt behovet av upplysning i dessa frågor till ungdomen.
Samtidigt framhåller utredningen att utvecklingen av press, radio
och television ökat möjligheterna att ge upplysning.

Utredningen anser, att upplysningsverksamheten i princip skall avse
totalförsvaret. Utredningen framlägger synpunkter på vilka ämnen upplysning
bör meddelas i och behandlar ingående hur upplysningsverksamheten
bör utformas i princip för att tillgodose kraven på saklighet och fullständighet.
Allmänt uttalas härvid, att de problem som uppstått vid tilllämpningen
av hittills gällande riktlinjer inte får leda till att upplysningen
inom viktiga områden eftersätts. De uttalanden som utredningen gör på
olika punkter i detta sammanhang ansluter i allt väsentligt till vad som
gäller för närvarande.

Administrationen av totalförsvarets upplysningsverksamhet diskuterar
utredningen med utgångspunkt i vissa av utredningen gjorda bedömningar
av samordningsbehovet på detta område. Enligt utredningen erfordras för
närvarande en principiell samordning men däremot icke ett dagligt samarbete.
Något samgående i fråga om verkställigheten anses därför inte lämpligt;
undantag göres dock för utgivningen av en för totalförsvaret gemensam
upplysningstidskrift, som utredningen föreslår skola tillskapas. — Såsom
ledningsorgan för upplysningsverksamheten föreslås en totalförsvarets
upplysningsnämnd, sammansatt av kvalificerade företrädare för totalförsvarsgrenarna
och utrikesdepartementet samt av riksdagsmän. Nämnden,
som föreslås lyda direkt under Ivungl. Maj :t, skall ha till uppgift att genom
egna initiativ främja upplysningen om totalförsvaret och därmed bidra
till att bevara och stärka försvarsviljan samt genom råd och anvisningar
till totalförsvarets myndigheter verka för en samordning av upplysningsverksamheten.
Nämnden föreslås få en heltidstjänstgörande sekreterare,
tillika redaktör för den föreslagna upplysningstidskriften. — Verkställigheten
av nämndens beslut föreslås anförtrodd åt en kommitté, sammansatt
av nämndens sekreterare samt företrädare för upplysningsorganen inom
totalförsvarsledningarna.

I fråga om presstjänslen räknar utredningen med att nuvarande organisation
med en jämförelsevis decentraliserad presstjänst bibehålies.

I fråga om publikationsverksamheten föreslår utredningen, som här
ovan nämnts, tillskapande av eu för totalförsvaret gemensam upplysningstidskrift,
utgiven av den nya upplysningsnämnden. Upplagan angives till
80 000 exemplar, varav omkring 70 000 avses för totalförsvarsgrenarnas
personal och återstoden till större delen för frivilligorganisationerna och
till mindre del för skolor, bibliotek etc. Kostnaderna härför beräknas till
sammanlagt 280 000 kr. för år. Samtidigt föreslås, att de nuvarande försvarsgrenstidskrifternas
spridning och uppgifter begränsas.

4

Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1962

I fråga om utställningsverksamheten understryker utredningen bland
annat behovet av en samordning men framlägger inga konkreta förslag.

I fråga om film och television uttalas, att produktionen av upplysningslilm
bör närmare anpassas till televisionens behov. Några organisatoriska
förändringar föreslås icke.

Beträffande anslagsfrågorna framhåller utredningen allmänt behovet av
ökade ekonomiska resurser och förordar bland annat, dock utan närmare
precisering, ett kraftigt ökat stöd till Centralförbundet Folk och Försvar.
Vidare framhalles önskvärdheten av att de icke militära totalförsvarsarenarnas
ledning ges ökade ekonomiska och personella resurser för upplysningsverksamhet.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag i stort tillstyrkts eller
lämnats utan mera väsentliga invändningar av det övervägande antalet av
remissinstanserna. Åtskilliga av dessa remissinstanser har dock uttryckt
tvekan inför förslaget att utge en särskild tidskrift. — Den i direktiven
för utredningen angivna allmänna riktpunkten att kostnaderna för upplysningsverksamheten
inte bör tillåtas stiga har åtskilliga remissinstanser
direkt eller indirekt kritiserat. Bland annat har uttryckts önskemål om att
staten skall lämna Centralförbundet Folk och Försvar ett avsevärt kraftigare
ekonomiskt stöd än för närvarande. — I flera remissyttranden uttalas
vidare, att utredningen bort mera uppmärksamma skolans roll i upplysningsarbetet.

För egen del anser departementschefen, i likhet med upplysningsutredningen
och remissinstanserna i allmänhet, att behovet av upplysning om
vårt totala försvar har ökat under efterkrigstiden. Orsakerna härtill är flera
(se prop. s. 46 och 47).

Sammanfattningsvis uttalar departementschefen, att upplysningsverksamheten
om vart totalförsvar alltmer framstår som en av hörnstenarna
i de fredstida förberedelserna för en fullständig och verkningsfull försvarsinsats.
En ökning av denna verksamhet är nödvändig för att stärka välvilja
och förmåga att motstå nutida krigföring.

Vad upplysningsutredningen förordat beträffande riktlinjer för upplysningsverksamhetens
form och innehåll kan departementschefen, såsom också
flertalet remissinstanser, i allt väsentligt ansluta sig till. På några punkter
av dessa avsnitt finner departementschefen dock anledning att uttala sig
särskilt.

Sålunda anför departementschefen att han i likhet med utredningen
anser att tveksamhet beträffande upplysningsverksamhetens form och innehåll
inte får leda till att viktiga områden i upplysningshänseende eftersätts;
departementschefen erinrar på denna punkt om att i tjänstereglementet
för krigsmakten anges att utebliven eller ofullständig information
kan minska förtroendet för den militära verksamheten. — Den upplysning
som meddelas till de olika totalförsvarsgrenarnas personal bör som före -

Statsutskottets utlåtande nr 62 ur 1962

o

slagits i princip gälla hela totalförsvaret. Det är emellertid självfallet, att
denna upplysning i skilda fall måste avvägas olika och anpassas till uppgifterna
för den personal, för vilken den avses. Också den utåtriktade upplysningsverksamheten
bör gälla totalförsvaret, vilket främst bör innebära
att man i den upplysning som de skilda totalförsvarsgrenarna meddelar
strävar att redovisa även verksamhetens plats i totalförsvaret. — De av
utredningen angivna allmänna riktlinjerna anser departementschefen böra
i princip gälla icke blott krigsmakten utan även övriga totalförsvarsgrenar.
Särskilda bestämmelser i ämnet för dessa grenar anses i regel icke vara
erforderliga. Det torde i stället i första hand få ankomma på den totalförsvarets
upplysningsnämnd, som departementschefen föreslår skola inrättas,
att följa denna fråga och meddela de rekommendationer, som kan behövas.
Särskilt vad gäller spörsmålen om upplysningens saklighet och fullständighet
hänvisar departementschefen till att den enskilde befattningshavaren
är underkastad samma ämbetsinannaansvar vid handläggning i tjänsten av
upplysningsärenden som vid övrig tjänsteutövning. — Såsom utredningen
föreslagit bör den inåtriktade upplysningen utgå från den av statsmakterna
beslutade målsättningen för försvaret. — Departementschefen delar helt
utredningens uppfattning att den inåtriktade upplysningen aldrig får vara
polemisk till formen. Detta utesluter givetvis icke att felaktiga sakuppgifter
kan tillrättaläggas. — Utredningens uttalande om att upplysningsverksamheten
ej får missbrukas till propaganda i politiska stridsfrågor synes departementschefen
i huvudsak motsvara vad som nu är föreskrivet i tjänstereglementet
för krigsmakten. Anledning att ändra dessa föreskrifter har
departementschefen — som han anförde i ett interpellationssvar i riksdagens
andra kammare den 7 februari 1962 — icke funnit föreligga.

Departementschefen ansluter sig lili vad utredningen anfört om att i
upplysningsverksamheten bör ingå att ge anvisning på källor, där olika
uppfattningar på ett tillfredsställande sätt redovisas. Han understryker att
nämnda uttalande innebär bestämda krav på vederhäftigheten hos de
källor, till vilka hänvisning får göras. — Utredningen har uttryckt den
uppfattningen, att i den inåtriktade upplysningsverksamheten det stundom
vore lämpligt att en föreläsare även omtalade vilken hans personliga mening
vore. Denna uppfattning delar departementschefen inte. Han hänvisar
härvid till vad Publicistklubben i sitt remissutlåtande anfört, att -— med
hänsyn till risken för att subjektiva deklarationer av misstag uppfattas som
en del av en objektiv redogörelse — det är klokt att i varje fall i politiska
stridsfrågor inskränka befälets information inför trupp till en objektiv redogörelse.
— Mot utredningens uttalanden rörande den utåtriktade upplysningsverksamheten
har departementschefen intet att invända. Departementschefen
erinrar om att han rörande personalens möjligheter att utom
tjänsten deltaga i den politiska debatten redan i förenämnda interpellationssvar
den 7 februari 1962 anfört alt varje medborgare har samma oinskränkta
rätt i detta hänseende.

6

Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1962

Det ligger i sakens natur att reglementerade föreskrifter icke kan ge
absolut täckning för varje i den dagliga tjänsten uppkommande situation.
Departementschefen vill starkt betona att ett betydande utrymme alltid
måste lämnas åt den enskilde befattningshavarens egen bedömning av vad
efterlevnaden av ett tjänstgöringsreglemente kan kräva i olika situationer.

Departementschefen föreslår att upplysnings- och personalvårdsnämnden
på upplysningsområdet ersättes med en totalförsvarets upplysningsnämnd,
vilken bör lyda direkt under Kungl. Maj :t. Nämndens arbetsuppgifter
bör i huvudsak bestämmas på sätt utredningen angivit; det bör dock
icke ankomma på nämnden att utge någon tidskrift. Nämnden bör endast fungera
i fred. Antalet ledamöter i nämnden bör som föreslagits vara nio. Ledamöterna
synes böra utväljas efter i huvudsak de riktlinjer som betänkandet
anger, ehuru med möjlighet för Kungl. Maj:t att välja bland en större krets
av personer än utredningen förutsatt. Närmare bestämmelser om nämndens
verksamhet, ställning och sammansättning torde det få ankomma på Kungl.
Maj :t att meddela.

Departementschefen anser att uppdraget som sekreterare bör kunna
skötas av någon befattningshavare vid sidan av ordinarie befattning. Den
föreslagna verkställande kommittén synes överflödig.

Utredningens förslag att skapa en statlig upplysningstidskrift om totalförsvaret,
företrädesvis avsedd för inåtriktad upplysning, kan departementschefen
i likhet med flera remissinstanser ej biträda. En tidskrift för försvarsupplysning
bör ha ett innehåll som till så stor del som möjligt behandlar
läsarens direkta intresseområden. En viss specialisering av tidskrifterna på
detta område bör därför äga rum. De nuvarande försvarsgrenstidskrifterna
anses i detta hänseende numera vara ändamålsenliga. Departementschefen
föreslår att det ökade behovet av inåtriktad försvarsupplysning för krigsmaktens
del tillgodoses genom en förstärkning av försvarsgrenstidskrifterna.
En sådan förstärkning bör ta sikte dels på att öka tidskrifternas upplaga
så att tidskrifterna kan — som bland andra chefen för armén önskat
— tillställas även värnpliktiga underofficerare, dels på att höja tidskrifternas
kvalitet och, i någon mån, omfång. En mindre ökning av medelsanvisningen
till tidskriften Vårdkasen bör även ske. Sammanlagt föreslås
för hithörande ändamål eu anslagshöjning av cirka 75 000 kr.

I fråga om Centralförbundet Folk och Försvar föreslår departementschefen,
i anslutning till utredningens allmänna rekommendation och till
önskemål från åtskilliga remissinstanser, en avsevärd ökning av det statliga
ekonomiska stödet.

Departementschefen utgår härvid från det allmänt vitsordade behovet
av att öka den utåtriktade försvarsupplysningen. En dylik ökning kan
genomföras på olika sätt. För egen del anser departementschefen det angeläget
att en icke oväsentlig del av upplysningen meddelas i fördjupad form
och avses främst för de opinionsbildande grupperna. Sådan upplysning bör

Statsutskottets utlåtande nr 62 är 1962

/

om möjligt utformas så att den stimulerar till aktivt studium från olika synpunkter
av totalförsvaret eller delar av detta. På detta område anses centralförbundet
ha särskilda förutsättningar alt göra en god insats. Organisationens
ekonomi utgör emellertid hinder för en utvidgning av verksamheten.

En ökning av stödet till förbundet bör enligt departementschefen avse
följande ändamål. Förbundets stab av kvalificerade sekreterare bör utökas
från två till tre. Den nye sekreteraren skulle härvid avses främst för konferenser,
kortare kurser och lokala möten, vilka förutsättes skola öka till
antalet. Kostnaderna för lön in. in. för en sådan sekreterare uppskattas till
40 000 kr. för år. — Den nuvarande konferens- och kursverksamheten bör
utökas. Här avses dels rikskonferenser av några dagars längd, dels konferenser
för lärare omfattande ett par dagar, dels ock ortskonferenser på
kvällstid främst för klarläggande av totalförsvarets funktioner på en viss
ort. Det behövliga medelstillskottet för en dylik intensifiering av arbetet,
beräknas till 62 000 kr. — Vissa för centralförbundet nya eller delvis nya
verksamhetsformer bör upptas. Här skulle kunna ifrågakomma åtgärder
i syfte att stimulera andra föreningar, exempelvis studieförbund, till verksamhet
på försvarsupplysningens område. Centralförbundets roll skulle därvid
närmast vara att svara för utarbetande av underlag för sådan verksamhet
och att verka för att detta underlag kommer till utnyttjande. För
en kontinuerlig verksamhet av detta slag saknas medel. Vidare skulle
kunna ifrågakomma att, i syfte att tjäna ett mera fördjupat studium av
försvarets problem, utge en skriftserie i ämnet. Det anses icke uteslutet att
en dylik serie skulle kunna göras ekonomiskt självbärande. För hithörande
ändamål uppskattas behovet av ytterligare medel till avrundat 25 000 kr.

Sammanlagt föreslår departementschefen, att medelsanvisningen under
fjärde huvudtiteln till centralförbundet ökas från nuvarande 28 000 kr. med
127 000 kr. till 155 000 kr.

Flera remissinstanser har understrukit skolans möjligheter att meddela
upplysning om totalförsvaret. Härvid har man särskilt framhållit möjligheten
att i samhällsorientering ge också de unga kvinnorna en grundläggande
upplysning om vårt totalförsvar. Departementschefen delar remissinstansernas
uppfattning i detta avseende och förordar att skolans möjligheter
i detta hänseende tillvaratas. Principiellt synes det härvid lämpligt,
att undervisningen om försvaret samordnas med undervisningen om fredsfrågan.
Det bör tydligt framhållas, att det för vårt land inte föreligger någon
motsättning mellan försvars- och frcdssträvandena. Vad gäller undervisningens
innehåll är det väsentligt att lör de unga klarlägga vårt försvars
frihets- och fredsbevarande syfte och all påvisa, alt vårt riksförsvar omfattar
även andra grenar än krigsmakten. Vidare är det viktigt att betona,
att försvaret är både en samhällsfunktion och eu medborgerlig uppgift för
envar. I frågan om läroplanens innehåll ankommer i princip på Kungi.
Maj:t alt besluta. Departementschefen förutsätter att man vid utarbetande

8

Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1962

av nya läroplaner för olika skolformer i första hand inom ämnet samhällskunskap
bereder ökat utrymme för försvarsupplysning.

En del försvarsupplysande åtgärder bekostas nu från andra anslag än
anslaget till försvarsupplysning. Departementschefen föreslår, att kostnaderna
för vissa sådana åtgärder från och med nästa budgetår bestrides från
försvarsupplysningsanslaget, som härför bör uppräknas med sammanlagt
39 300 kr. Av nämnda belopp avser 16 300 kr. arvoden till författare av
artiklar till försvarsgrenstidskrifterna, vilka arvodeskostnader hittills bestritts
av försvarsgrenarnas övningsanslag, 5 000 kr. kostnader för den årligen
utkommande publikationen Militära fakta, vilka kostnader hittills bestritts
av anslaget publikations- och blankettryck, samt 18 000 kr. kostnader
för upplysnings- och propagandafilm, vilka kostnader hittills bestritts från
anslaget Försvarsfilm (jfr prop.. 1962:1, bil. 6, s. 313).

Chefen för försvarsstaben har föreslagit utgivande av eu broschyr för utlandet
om Sveriges totalförsvar. Departementschefen anser detta vara eu
betydelsefull åtgärd, varigenom en påtaglig brist skulle botas. Sedan numera
överlämnats manuskript in. m. till en sådan broschyr, föreslås därför
att för ändamålet beräknas ett engångsbelopp av 30 000 kr.

Sammanlagt bör anslaget Försvarsupplysning uppräknas med avrundat
274 000 kr. till 480 000 kr.

Anslaget Vissa nämnder in. in. har budgetåret 1960/61 belastats med
200 180 kr. och är för innevarande budgetår uppfört med 225 000 kr. För
nästa budgetår bör från anslaget bestridas kostnaderna för de nu föreslagna
tva nya nämnderna, vilka uppskattningsvis drar en årlig kostnad av 8 000
kr. vardera. Samtidigt bortfaller emellertid kostnaderna för upplysningsoch
personal vårdsnämnden. Med beaktande av nu angivna omständigheter
föreslår departementschefen att anslaget för nästa budgetår uppföres med
oförändrat belopp.

Utskottet. Kungl. Maj :ts föreliggande proposition bygger på ett av 1960
års försvarsupplysningsutredning avgivet betänkande rörande totalförsvarets
upplysningsverksamhet samt ett av försvarets personalvårdsutredning
1958 framlagt förslag rörande central nämndorganisation för personalvårdsfrågor
in. m. inom försvaret.

Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd har till uppgift alt
genom initiativ och annan vägledande och rådgivande verksamhet främja
försvarets personalvård samt upplysningen om och inom försvaret.

Enligt det föreliggande förslaget skall försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd
upphöra och ersättas av två principiellt skilda nämnder,
nämligen eu nämnd för krigsmaktens personalvård och en nämnd för totalförsvarets
upplysningsverksamhet. Mot en dylik tudelning synes utskottet
icke något vara att erinra. Åsyftad effektivitet i verksamheten skulle
härigenom vinnas, samtidigt som den föreslagna åtgärden skulle bidraga

Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1962

9

till en klarare gränsdragning mellan begreppen upplysning och personalvård.
Utskottet tillstyrker förslaget i denna del. Till frågan om inrättandet
av upplysningsnämnden återkommer utskottet i det följande.

Vad beträffar den nya personalvårdsnämnden tillstyrker utskottet, att
densamma i likhet med vad som är fallet i fråga om den nuvarande upplysnings-
och personalvårdsnämnden direkt underställes Kungl. Maj :t. Utskottet
har icke heller något att erinra mot vad departementschefen föreslagit
beträffande nämndens uppgifter, sammansättning in. in.

Vad härefter beträffar det militära försvarets upplysningsverksamhet
må erinras om att organen för denna verksamhet utgöras av förenämnda
försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd, av de centrala stabernas
pressavdelningar (motsvarande) samt av pressofficerare vid förband m. m.
Den utåtriktade försvarsupplysningen inom det militära försvaret bedrives
bl. a. via press, ljudradio, television och film eller genom kontaktkonferenser
m. in., under det att den inåtriktade försvarsupplysningen omfattar
bl. a. utarbetande av pressöversikter, föredrag, utgivning av tidskrifter för
försvarsgrenarnas personal m. m.

Såsom departementschefen erinrat om har den hittills bedrivna försvarsupplysningens
främsta mål varit att bevara och stärka försvarsviljan. Den
har också syftat till att öka intresset och förståelsen för försvaret och atl
främja känslan av samhörighet mellan folket och totalförsvaret.

Till vad departementschefen anfört rörande ökat behov av försvarsupplysning
kan utskottet ansluta sig. Utskottet anser likaledes, att upplysningsverksamheten
bör avse totalförsvaret och att den skall vara dels inåtriktad
till försvarets personal, dels utåtriktad till allmänheten. Den i det
föregående föreslagna upplysningsnämnden synes ha goda förutsättningar
att såsom ett samordnande ocli rådgivande organ medverka till att upplysningsverksamheten
inom totalförsvaret får en gemensam inriktning.

Upplysningens form och innehåll grundar sig för närvarande i allt väsentligt
på av 1946 års riksdag i princip godtagna riktlinjer. Enligt dessa
bör försvarsupplysningen ge utrymme åt skilda meningsriktningar och statliga
direktiv i görligaste mån undvikas. Vidare må erinras om att i tjänstereglementet
för krigsmakten anförcs, att upplysningsverksamheten bör bedrivas
så, att den ej framstår som inblandning i den politiska debatten och
att därför polemik bör undvikas i frågor, där partipräglade meningsskiljaktigheter
föreligga. Det kan nämnas, att i fråga om de icke-militära delarna
av totalförsvaret några motsvarande bestämmelser icke meddelats.

1960 års försvarsupplysningsutredning har framfört synpunkter på försvarsupplysningens
ändamål och vad som är att hänföra till försvarsupplysning.
Såsom utredningen framhållit är det icke möjligt att i form av allmänna
riktlinjer täcka alla de gränsfall och intrikata avvägningsfrågor,
som kunna uppstå. De uttalanden, som utredningen gjort beträffande de
allmänna riktlinjerna för upplysningsverksamheten, ansluta sig i allt vä -

10

Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1962

sentligt till vad som gäller för närvarande. Vad därvid anförts anser utskottet
sig i likhet med departementschefen kunna i princip biträda.

Vad beträffar den i det föregående föreslagna totalförsvarets upplysningsnämnd
tillstyrker utskottet, att densamma direkt underställes Kungl.
Maj :t. Antalet ledamöter torde, såsom föreslagits, böra utgöra nio. Liksom
i fråga om förenämnda personalvårdsnämnd synes det jämväl beträffande
upplysningsnämnden få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare
bestämmelser om nämndens verksamhet, ställning och sammansättning.

I syfte att bättre än vad nu är fallet tillgodose behovet av inåtriktad upplysning
synes en förstärkning av försvarsgrenstidskrifterna — såväl kvalitativt
som kvantitativt — vara motiverad. Dessa böra, såsom föreslagits, tillställas
även värnpliktiga underofficerare. Någon statlig upplysningstidskrift
om totalförsvaret anser utskottet i likhet med departementschefen
icke böra ifrågakonnna.

Utskottet finner välbetänkt, att Centralförbundet Folk och Försvar, vari
äro representerade säväl näringslivets huvudorganisationer och folkrörelserna
som totalförsvarets olika delar och de frivilliga försvarsorganisationerna,
erhåller ett ökat stöd i enlighet med det föreliggande förslaget.

Utskottet vill vidare tillstyrka, att medel anvisas för utgivande av en
broschyr för utlandet om Sveriges totalförsvar.

Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat beträffande upplysningsverksamheten
inom försvaret har icke givit utskottet anledning till
erinran. Anslaget till försvarsupplysning torde till följd härav böra uppräknas
med 274 000 kr till 480 000 kr.

De föreslagna två nya nämnderna beräknas draga en kostnad av 8 000
kr. vardera. Samtidigt bortfaller emellertid kostnaderna för den nuvarande
upplysnings- och personalvårdsnämnden. Med beaktande härav har anslaget
Vissa nämnder in. m. föreslagits uppfört med oförändrat belopp,
225 000 kr. Utskottet tillstyrker denna medelsanvisning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må å driftbudgeten under fjärde huvudtiteln
för budgetåret 1962/63 anvisa

a) till Försvarsupplysning ett reservationsanslag av
480 000 kr.;

b) till Vissa nämnder m. m. ett förslagsanslag av 225 000
kr.

Stockholm den 5 april 1962

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1962

11

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
fröken Andersson, herrar Birger Andersson, Bergman, Ragnar Bergh, Per
Jacobsson, Rikard Svensson, Söderberg, Edström, Bengt Gustavsson, Sundin,
Per-Olof Hanson och Nils-Eric Gustafsson; samt

från andra kammaren: herrar Petterson i Degerfors, Gustafsson i
Stockholm, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, herrar Nilsson i Göingegården,
Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar Svensson
i Ljungskile, Lassinantti, Johansson i Norrköping, Bohman, Eskel,
Heidenberg och Nelander.

Reservation

av herr Bohman.