Statsutskottets utlåtande nr lhb år 1962

1

Nr 144

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökad
utbildning av läkare, tandläkare m.m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(2:a avd.)

I proposition nr 104 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 9 mars 1962, framlagt vissa
förslag rörande ökad utbildning av läkare och tandläkare m. m. ävensom behandlat
vissa avtalsfrågor.

l:o) ökad utbildning av läkare. Frågan om ökad läkarutbildning behandlas i
en första avdelning av propositionen (s. 3—40). Beträffande detta spörsmål har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordade förslag och riktlinjer för utbyggande av läkarutbildningen, dels medgiva,
att vid Göteborgs universitet utöver de tjänster som i annan ordning kan
komma att uppföras på personalförteckning för universitetet må under budgetåret
1962/63 inrättas en tjänst som prosektor i Bo 1 i anatomi, en tjänst som
prosektor i Bo 1 i histologi och två tjänster som forskarassistent i Ae 21, samt
bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga härav påkallade ändringar i personalförteckningen,
dels ock till Vissa kostnader för läkarutbildningen för budgetåret
1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 211 000 kr.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Lundström m.fl.
(1:680) och den andra inom andra kammaren av herr Ohlin m.fl. (11:822), i
vilka hemställts att riksdagen i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts
proposition nr 104 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att utredning tillsattes
för skyndsam planering av en ny medicinsk högskola, förslagsvis i Linköping-Norrköping
eller Örebro — eventuellt medicinska högskolor i båda dessa
områden — i syfte att höja den för närvarande otillräckliga utbildningskapaciteten
av läkare.

Beträffande motiveringen för det motionsvis gjorda yrkandet får utskottet
hänvisa till motionen II: 822.

Pågående och planerad utbyggnad. Till en början erinras i
propositionen om att läkarutbildningsberedningen i januari 1961 överlämnade

1 — Biharnj till riksdagens protokoll 1962. 6 saml. Nr llfb

2

Statsutskottets utlåtande nr 1J/4 år 1962

ett betänkande, »Program för ökad läkarutbildning» (stencilerat). I detta redovisade
beredningen ett antal alternativ för en möjlig ökning av läkarutbildningskapaciteten,
benämnda alternativ A—H. Beredningen förordade bl. a., att —
med hänsyn till det snabbt växande behov av läkare, som läkarprognosutredningen
påvisat i sitt betänkande »Om läkarbehov och läkartillgång» (SOU
1961: 8) — intagningen vid de medicinska lärosätena skulle ökas från 453 årligen
intagna nybörjare i de teoretiska ämnena till 560 (alternativ C). Denna intagningsökning
skulle enligt beredningen samtidigt kunna utgöra första etappen
av en ytterligare utbyggnad.

I propositionen 1961: 108 framlades förslag om en ökning av intagningen vid
de medicinska lärosätena till 560 nybörjare per år i de teoretiska ämnena i huvudsaklig
överensstämmelse med beredningens förslag. Med hänsyn till storleken
av läkarbehovet förordades i propositionen, att erforderligt utrednings-,
förhandlings- och planeringsarbete skulle börja omedelbart i syfte att en ytterligare
utökning av läkarutbildningens kapacitet skulle kunna genomföras utöver
den föreslagna höjningen av nybörjarintaget till 560. Arbetet borde inriktas
på att i första hand planera för en ökning av utbildningskapaciteten upp till
åtminstone 650 nyintagna studerande per år, vilken storleksordning motsvarade
beredningens alternativ F.

1961 års riksdag godkände de riktlinjer för en ökad utbildning av läkare, som
förordades i propositionen.

Härefter redogöres för den sålunda beslutade ökade intagningen av studerande
vid de medicinska läroanstalterna från 453 till 560 nybörjare per år i de teoretiska
ämnena. Beslutet innebär, att den medicinska högskolan i Umeå utbygges
till en fullständig medicinsk läroanstalt med en årlig intagning av 62 studerande
i de teoretiska ämnena och att antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser
därstädes ökas från nuvarande 40 till 60 per år. Vidare innebär beslutet
att intagningen till de teoretiska kurserna ökas i Stockholm från 138 till 168
nybörjare, i Lund från 110 till 120 och i Göteborg från 115 till 120 samt att antalet
utbildningsplatser i de propedeutiska och kliniska ämnena ökas i Uppsala
från 80 till 86, i Lund-Malmö från 90 till 115, i Göteborg från 100 till 115 och i
Stockholm från 120 till 160, allt per år räknat.

Utbyggnaden av de medicinska lärosätena är avsedd att genomföras successivt
med början innevarande vårtermin. Tidsplanen för utbyggnaden redovisas i
efterföljande sammanställning, av vilken framgår att utbildningskapaciteten
kommer att ökas etappvis på så sätt, att man under ett första skede utnyttjar
vissa befintliga resurser vid de nu fullständiga lärosätena, varefter man i ett
senare skede ökar intagningen av studerande genom att medicinsk-teoretisk
undervisning börjar i Umeå. För varje etapp anges i sammanställningen tidpunkterna
för intagning av de studerande till preklinisk (teoretisk) undervisning
de två första studieåren (I), till propedeutisk undervisning det tredje studieåret
(II), till klinisk undervisning det fjärde studieåret (III) samt omflyttningar
av de studerande inför den propedeutiska undervisningen. Inom parentes

Statsutskottets utlåtande nr 1-4-4 år 1962

3

redovisas den siffermässiga skillnaden i intagning jämfört med närmast föregående
nivå, för etapp 1 således jämfört med intagningen 1960/61. Avgången
av studerande mellan de teoretiska och propedeutiska kurserna har antagits utgöra
4—5 %.

Etapp nr 1

Tid-

punkt

Plats i
studie-ordn.

Upp-

sala

Lund-

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Totalt

1/11962 .

I

90

120(+10)

120(+5)

168(+30)

_

498(+45)

Omflyttn.

0

—14

—14

—12

+40

1/1 1964. .

. II

86(+6)

100(+10)

100

148(+28)

40

474(4-44)

1/1 1965 .

. in

86(+6)

100(+10)

100

148(+28)

40

474(+44)

Etapp nr 2

Tid-

punkt

Plats i TT

studie-i sala

ordn.

Lund-

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Totalt

1/71965 .

i

90

120

120

168

62(+62)

560(+62)

Omflyttn.

0

0

0

0

0

0

1/71967 .

. ii

86

115(+15)

115(+15)

160(4-12)

60(+20)

536(+62)

1/71968 .

. m

86

115(+15)

115(+15)

160(4-12)

60(+20)

536(+62)

Enligt

riksdagens beslut borde den ökning av

antalet studerande, som

sålunda

redan börjat genomföras, ses som ett första steg mot en fortsatt ytterligare utbyggnad
av utbildningskapaciteten. Som förut nämnts borde erforderligt utrednings-,
förhandlings- och planeringsarbete därför sättas i gång omedelbart för att
få till stånd en ytterligare ökning upp till åtminstone omkring 650 årligen nyintagna
studerande. Denna ökning har benämnts läkarutbildningsberedningens
alternativ F. De förändringar som ett genomförande av detta alternativ skulle
leda till jämfört med intagningen budgetåret 1960/61 framgår av följande sammanställning.

Alternativ F

Upp-

sala

Lund-Alalmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Totalt

I ...........

90

168(+58)

168(+53)

168(+30)

62(+62)

656(+203)

II o. III ....

86(+6)

160(4-70)

160(+60)

160(+40)

60(+20)

626(4-196)

Anm.: I = Intagning av de studerande till de prekliniska kurserna. II = Intagning av de studerande
till de propedeutiska kurserna. III = Intagning av de studerande till de kliniska kurserna.

4

Statsutskottets utlåtande nr 144 år 1968

Alternativ F innebär i förhållande till den av 1961 års riksdag beslutade intagningen
en ökning i vardera Lund—Malmö och Göteborg med 48 nyintagna
studerande årligen i de teoretiska ämnena och 45 nyintagna studerande årligen
i de propedeutiska och kliniska ämnena.

Läkarutbildningsbe redningens förslag. Med anledning av
1961 års riksdagsbeslut uppdrog Kungl. Maj:t den 2 juni 1961 åt läkarutbildningsberedningen
att med beaktande av vad departementschefen och statsutskottet
anfört biträda med det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet beträffande
en ytterligare ökning av läkarutbildningskapaciteten. Vid fullgörandet
av detta uppdrag har beredningen till en början — med hänsyn till behovet av
en snar ökning av läkartillgången — undersökt möjligheterna att genomföra en
snabbare ökning av intagningen vid de medicinska läroanstalterna än som befanns
möjlig vid utarbetandet av »Program för ökad läkarutbildning». Beredningen
har i detta syfte haft överläggningar med företrädare för berörda ämnen
vid medicinska fakulteten i Göteborg och medicinska högskolan i Umeå. Vidare
har överläggningar ägt rum med representanter för nämnden för undervisningssjukhusens
utbyggande, med experterna för beredning av vissa frågor rörande
ökad tandläkarutbildning och därmed sammanhängande spörsmål samt med
representanter för huvudmän och sjukvårdsförvaltningar i Göteborg och Umeå.
Läkarutbildningsberedningen har därvid funnit förutsättningar föreligga för en
ökning av läkarutbildningen samt har den 4 oktober 1961 överlämnat en promemoria
rörande möjligheterna att öka medicinarintagningen snabbare än som befunnit
möjligt i »Program för ökad läkarutbildning».

Beredningen erinrar i promemorian om att 1961 års beslut om ökning av intagningen
vid de medicinska läroanstalterna till 560 nybörjare per år inte —
såsom framgår av de förut redovisade sammanställningarna — kan helt förverkligas
förrän budgetåret 1965/66. Detta beror på att de teoretiska institutionerna
i Umeå först vid denna tidpunkt kan beräknas bli färdiga. Effekten
på arbetsmarknaden av hela den beslutade ökningen kan sålunda — med hänsyn
till studietidens längd — inte bli märkbar förrän under 1970-talets senare
hälft. Det snabbt växande läkarbehovet gör emellertid enligt beredningen varje
dröjsmål i fråga om intagningsökning olägligt. Beredningen har därför ansett
det vara angeläget att i sitt fortsatta utrednings- och planeringsarbete beakta
möjligheterna av att genom särskilda åtgärder åstadkomma en snabbare ökning
av läkarutbildningen än den som förutsättes i 1961 års beslut. Beredningen
erinrar i detta sammanhang även om att det inte ansetts lämpligt att i större
utsträckning bereda läkarutbildning för svenska studerande vid utländska lärosäten.

Med hänsyn till vad som anförts om behovet av att snabbt öka läkarutbildningen
har beredningen övervägt möjligheterna att såsom en deletapp till alternativ
F åstadkomma en snabbare ökning av intagningen vid de medicinska
läroanstalterna än den redan beslutade. Beredningen har därvid funnit för -

Statsutskottets utlåtande nr I// år 1962

5

utsättningar föreligga att redan från höstterminen 1962 öka utbildningskapaciteten.
Beredningens förslag framgår av följande sammanställning, i vilken siffrorna
inom parentes avser jämförelse med den förut redovisade etappen 1 av den
med anledning av propositionen 1961:108 beslutade intagningsökningen.

Deletapp till alternativ F

Tid-

punkt

Plats i
studie-ordn.

Upp-

sala

Lund-

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Totalt

1/71962 .

I

90

120

168(+48)

168

0

546(+48)

Omflyttn.

0

—14

—46

0

+60

1/71961 .

. II

86

100

115(+15)

160(+12)

60(+20)

521(+47)

1/71965 .

. III

86

100

115(+15)

160(+12)

60(+20)

521(+47)

Anm.: I — Intagning av de studerande till de prekliniska kurserna. II — Intagning av de studerande
till de propedeutiska kurserna. III = Intagning av de studerande till de kliniska kurserna.

Förslaget innebär alltså, att intagningen av nybörjare i de teoretiska ämnena
i Göteborg hösten 1962 ökas från 120 till 168 per år eller med 48 studerande
utöver den ökning, som i enlighet med statsmakternas beslut börjat i januari i
år. Vidare innebär förslaget, att den årliga intagningen av studerande till de
propedeutiska och kliniska kurserna ökas i Göteborg från 100 till 115, i Stockholm
från 148 till 160 och i Umeå från 40 till 60, tre år tidigare än den av 1961
års riksdag beslutade intagningsökningen av samma storlek. Från och med
budgetåret 1967/68 skall emellertid de propedeutiska och kliniska studieplatser,
som av läkarutbildningsberedningen på angivet sätt föreslås bli utnyttjade tidigare,
beläggas av de ordinarie studerande, som i enlighet med den nyss redovisade
etappen 2 av den redan beslutade intagningsökningen kommer att vinna
inträde i den medicinska utbildningsgången höstterminen 1965. Vid denna tidpunkt
skall nämligen — som förut nämnts — den första intagningen av studerande
till teoretiska studier i Umeå äga rum, vilket i sin tur innebär att platserna
vid de propedeutiska och kliniska kurserna i Umeå på så sätt blir belagda
fr. o. m. hösten 1967. Beredningen finner sålunda, att den föreslagna deletappen
till alternativ F endast kan tillämpas under en treårsperiod, nämligen budgetåren
1962/63—1964/65. Beredningen räknar emellertid med att därefter en
ytterligare intagningsökning i storleksordning motsvarande alternativ F skall
kunna börja.

Beredningen framhåller, att det inte varit möjligt att tidigare — exempelvis
i samband med det förberedande arbetet till propositionen 1961:108 — inkomma
med förslag rörande en utbyggnad av de medicinska lärosätenas utbildningskapacitet
av nu förordad storlek. Vid sina överläggningar med bl. a. företrädare
för medicinska fakulteten och sjukvårdsförvaltningen i Göteborg har
beredningen emellertid under det fortsatta arbetet funnit goda förutsättningar

6

Statsutskottets utlåtande nr 14-4- år 1962

föreligga för att en permanent utbyggnad av utbildningskapaciteten i Göteborg
genomföres i enlighet med alternativ F. Den föreslagna provisoriska intagningsökningen
skulle således kunna bli definitiv.

Nettotillskottet av färdigutbildade läkare genom den föreslagna intagningsökningen
beräknas av beredningen uppgå till cirka 140. Tillskottet motsvarar
en import av omkring 50 utländska läkare per år under tre år eller en utbildning
av 50 svenska studerande utomlands under lika lång tid.

Beredningen framhåller vidare, att den föreslagna planen medför att ett ökat
antal studerande under en övergångstid måste flytta från en läroanstalt till en
annan efter det andra studieåret. Med hänsyn till angelägenheten av att snabbt
öka läkarutbildningen måste emellertid enligt beredningens mening denna
olägenhet kunna accepteras. Beredningen anser för övrigt en sådan temporär
flyttning av studerande inom landet från många synpunkter vara fördelaktigare
än en utbildning utomlands av motsvarande antal svenska studerande.

Beredningen understryker slutligen, att den är medveten om att tidsplanen
för den föreslagna intagningsökningen kan komma att bli pressad på grund av
förseningar i de byggnadsprogram, vilkas genomförande är en förutsättning för
förslagets förverkligande. Det synes emellertid enligt beredningens uppfattning
vara möjligt, att i augusti 1962 — före den första intagningen av studerande i
ämnet anatomi i Göteborg i enlighet med beredningens nu framlagda förslag —
få säker kännedom om eventuella förseningar. Skulle sådana inträffa, kan det
bli nödvändigt att uppskjuta intagningsökningens genomförande till vårterminen
1963.

I propositionen 1961:108 redovisades de av läkarutbildningsberedningen i
»Program för ökad läkarutbildning» angivna förutsättningarna för en utbyggnad
av de propedeutiska och kliniska utbildningsresurserna i Göteborg, Stockholm
och Umeå enligt etappen 2 av den redan beslutade intagningsökningen. Beredningens
förslag i promemorian den 4 oktober 1961 innebär som förut nämnts endast
en tidigareläggning av denna intagningsökning, och beredningen har utgått
från att någon ändring av de genom propositionen 1961:108 godtagna kostnadsramarna
inte av detta skäl behöver vidtagas. De för respektive lärosäten sålunda
upptagna kostnaderna för den föreslagna förstärkningen av den propedeutiska
och kliniska undervisningen samt de av beredningen i nyssnämnda promemoria
framlagda förslagen till anslagsförstärkningar i anledning av den föreslagna
ökningen av intagningen av studerande till de teoretiska kurserna i Göteborg
liksom även övriga förutsättningar för ökning av utbildningskapaciteten vid de
lärosäten, som berörs av beredningens förslag, redovisas i propositionen (s. 9—13).

I samband med att beredningen behandlar den personalförstärkning, som erfordras
i Göteborg för den föreslagna ökningen av de teoretiska institutionernas
utbildningskapacitet, har beredningen även uppmärksammat behovet av personal
för en framtida odontologisk undervisning i Göteborg. Beredningen förordar,

Statsutskottets utlåtande nr 144 år 1962

7

att de kvalificerade lärartjänster, som beredningen föreslår för de teoretiska institutionerna
— en prosektur i anatomi, en prosektur i histologi, en professur i
medicinsk kemi och ett universitetslektorat i fysiologi — även skall tillgodose
tandläkarutbildningens behov. Det bör enligt beredningen senare ankomma på
experterna för beredning av vissa frågor rörande ökad tandläkarutbildning och
därmed sammanhängande spörsmål och läkarutbildningsberedningen att i samråd
inkomma med förslag till åligganden vad avser odontologisk undervisning
och forskning för den sålunda utökade staben av kvalificerade lärare vid de teoretiska
institutionerna.

Kostnaderna för de framlagda förslagen framgår av följande i propositionen
återgivna sammanfattningar.

Lärosäte/
utbildning

Göteborg

Teor. utb..................... 782 000 690 000 1 472 000

Prop. o. klin. utb.............. 573 000 52 000 625 000

Stockholm

Prop. o. klin. utb.............. 435 000 — 435 000

Umeå

Prop. o. klin. utb................ 702 000 25 000 727 000

Summa 2 492 000 767 000 3 259 000

Av ovanstående kostnader avser 1 472 000 kr. utbyggnaden av den teoretiska
utbildningskapaciteten i Göteborg, medan 1 787 000 kr. avser den föreslagna
tidigareläggningen av den intagningsökning vid de propedeutiska och kliniska
kurserna vid här berörda läroanstalter, som 1961 ars riksdag redan fattat beslut
om. Sistnämnda belopp ingår således i den kostnadsram av i runt tal 14 000 000
kr., vilken redovisas i propositionen 1961:108 (s. 166) och vilken avser hela
den av 1961 års riksdag beslutade intagningsökningen.

Budgetåret 1962/63 berör beredningens förslag endast den teoretiska utbildningen
i Göteborg. De av beredningen beräknade kostnaderna för de erforderliga
anslagsförstärkningarna under nästa budgetar kan sammanfattas pa följande
sätt.

Driftkostnader Engångskostnader Summa

Avlöningar Materiel Utrustning Ombyggnad

av institutioner -

Drift kostnader -

Engångs kostnader -

Summa

159 000

47 000 162 000 300 000 668 000

Härefter redogöres i propositionen för yttranden, som inhämtats över beredningens
förslag (s. 14—23).

8

Statsutskottets utlåtande nr 1^-4 år 1962

Vissa särskilda frågor. Med anledning av vissa av de av läkarutbildningsberedningen
i promemorian den ‘1 oktober 1961 framlagda förslagen har
utredningsmannen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m. m. — professorn
B. Rexed — inkommit med två skrivelser, dagtecknade den 20 februari
1962, rörande frågor om flyttning av medicine studerande från ett lärosäte till
ett annat inför det propedeutiska året, respektive frågor om inrättande av vissa
lärartjänster, gemensamma för medicinsk och odontologisk undervisning och
forskning. I särskilda avsnitt av propositionen redogöres för dessa skrivelser
(s. 23—29).

I skrivelsen rörande vissa för medicinsk och odontologisk undervisning och
forskning gemensamma tjänster erinras om att såväl de odontologiska läroanstalterna
som de medicinska läroanstalter, vid vilka preklinisk tandläkarundervisning
meddelas, sedan länge framställt krav på ordinarie lärartjänster i de teoretiska
läroämnena, avsedda för den odontologiska undervisningen. Dessa önskemål
hade emellertid endast förverkligats för ämnet odontologisk farmakologi. Enligt
utredningens uppfattning berör de prekliniska ämnena i den medicinska och i den
odontologiska utbildningen samma områden och är därmed, såvitt gäller typ och
undervisningskaraktär, i huvudsak lika; studiekursernas omfattning är däremot
olika för medicinare och odontologer. Uppdraget att svara för såväl den medicinska
som den odontologiska undervisningen inom ett visst ämne anses bl. a.
därför böra ges åt ifrågavarande institutions samlade lärarstab. Enligt utredningen
var det för läkarutbildningsberedningen inte praktiskt möjligt att i samband
med utarbetande av de förslag till personalökningar, som föranleddes av de
ökade anspråken på den medicinska utbildningsorganisationen, föreslå en dylik
organisation. I stället hade denna beredning förordat, att för medicinsk och odontologisk
undervisning och forskning gemensamma nya tjänster skulle inrättas. —
Utredningen anser att innehavarna av dessa nya tjänster — en vid varje institution
— bör bli ansvarig för ledningen av den odontologiska undervisningen, även
om institutionens samlade lärarstab gemensamt har att meddela ifrågavarande
undervisning.

Tjänstgöringsskyldigheten för innehavare av de gemensamma tjänsterna bör
enligt utredningen innefatta skyldighet att planera och sammanhålla den odontologiska
undervisningen och föreslå fördelning av läraruppgifter för denna undervisning
inom ramen för vederbörande institutions hela verksamhet. Institutionschefen
föreslås skola i samråd med ifrågavarande lärare bestämma i vilken
utsträckning och för vilka avsnitt av undervisningen de vid institutionen tillgängliga
kvalificerade lärarkrafterna skall anlitas. Vid detta lärarval bör enligt
utredningens mening riktmärket vara, att varje lärare meddelar den undervisning,
som bäst sammanfaller med hans eget forskningsområde och intresseinriktning.
På detta sätt kommer enligt utredningen den särskilt för odontologisk
undervisning avsedde läraren att ansvara för uppläggningen av denna undervisning
och möjligen även meddela huvuddelen av den kvalificerade odontologiska
undervisningen. I princip bör emellertid enligt utredningen institutionens samt -

Statsutskottets utlåtande nr Hh år 1962

9

liga lärare deltaga i den odontologiska undervisningen. På innehavaren av ifrågavarande
gemensamma tjänst föreslås dessutom ankomma att under institutionschefens
överinseende leda och övervaka den övriga undervisningspersonal och
den tekniska personal, som särskilt anställts för den odontologiska undervisningen.

Departementschefen understryker inledningsvis, att resultaten av
det utredningsarbete om läkarbehov och läkartillgång, som förelädes förra årets
riksdag i propositionen 1961: 108, gav klara och entydiga belägg för att energiska
insatser fordras från samhällets sida för att öka de medicinska läroanstalternas
utbildningskapacitet.

Efter en summering av innebörden av 1961 års riksdagsbeslut och av läkarutbildningsberedningens
förslag erinrar departementschefen om att medicinska
fakulteten i Göteborg vid remissbehandlingen understrukit angelägenheten av att
fr. o. m. höstterminen 1967 antalet px-opedeutiska och kliniska utbildningsplatser
i Göteborg ökas i enlighet med alternativ F. Därigenom skulle de teoretiska institutionernas
utbildningskapacitet även i fortsättningen kunna utnyttjas till
fullo och förutsättningar skapas för en obruten studiegång vid lärosätet.

I samband härmed framhåller departementschefen, att läkarutbildningsberedningen
med en till honom ingiven skrivelse, dagtecknad den 15 februari 1962,
redovisat de preliminära resultaten av de undersökningar beredningen gjort om
möjligheterna att permanent förverkliga alternativet F i Göteborg. Av den redogörelse
departementschefen lämnat för det huvudsakliga innehållet i beredningens
sålunda överlämnade preliminära redovisning inhämtas bl. a. följande.

Beredningen har haft överläggningar med företrädare för sjukvårdsförvaltningen
i Göteborgs stad angående möjligheterna att tillhandahålla ett ökat antal
kliniska utbildningsplatser i Göteborg. Beredningen har därvid informerats om
det utrednings- och planeringsarbete som sjukvårdsstyrelsen i Göteborg för närvarande
på uppdrag av stadsfullmäktige bedriver rörande möjligheterna att
bygga ett nytt centralsjukhus, benämnt Östra sjukhuset. Enligt sjukvårdsstyrelsens
mening bör Östra sjukhuset på lämpligt sätt kunna anpassas för undervisning
och forskning. En förutsättning härför är enligt styrelsen, att en överenskommelse
kan nås med staten angående lämplig fördelning mellan stat och
kommun av de kostnader som ett åtagande från stadens sida att tillhandahålla
undervisnings- och forskningsmöjligheter vid sjukhuset skulle medföra.

Beredningen har av sjukvårdsstyrelsen inhämtat, att det synes vara möjligt
att färdigställa Östra sjukhusets kliniker inom den tid, som fordras för att möjliggöra
en obruten studiegång för samtliga de studerande i Göteborg, som börjar
sina prekliniska studier höstterminen 1965. Beredningen är emellertid medveten
om att förseningar i byggnadsprogrammet kan komma att rubba tidsplanen.
Skulle det visa sig omöjligt att i tid tillhandahålla behövligt antal utbildningsplatser
i Göteborg, kan man enligt beredningen överväga att flytta erforderligt
antal studerande från Göteborg till Lund-Malmö höstterminen 1967. Beredningen
håller för närvarande på att utreda förutsättningarna för ökad läkarutbildning
på sistnämnda orter och har funnit, att möjligheter finns att där mottaga
ett ökat antal studerande i de propedeutiska och kliniska ämnena.

10

Statsutskottets utlåtande nr 144 år 1962

Beredningen uppehåller sig även vid den förstärkning av de personella och
materiella resurserna som den ytterligare utbyggnaden av den propedeutiska
och kliniska utbildningskapaciteten i Göteborg enligt alternativet F kräver. Den
totala årliga kostnadsökningen för en dylik utbyggnad utöver den av riksdagen
redan beslutade uppskattar beredningen till i runt tal 2 120 000 kr.; härvid har
beredningen dock inte kunnat inräkna kostnaderna för statsverkets ersättning
till Göteborgs stad för stadens eventuella åtagande att tillhandahålla undervisnings-
och forskningsmöjligheter vid det planerade nya sjukhuset.

För egen del anför departementschefen därefter följande.

I likhet med läkarutbildningsberedningen anser jag det ytterst angeläget att
alla möjligheter att öka läkarutbildningen utan dröjsmål tillvaratages. Beredningens
förslag i promemorian den 4 oktober 1961 om en snabbare ökning av utbildningskapaciteten
än som förutsattes i 1961 års riksdagsbeslut utgör enligt
min mening ett värdefullt initiativ och synes mig väl ägnat att läggas till grund
för ett ställningstagande. Vissa svårigheter är, såsom också framgått av remissbehandlingen,
förknippade med ett genomförande. Jag återkommer i det följande
till hithörande frågor. Redan här vill jag emellertid framhålla, att det samlade
utredningsmaterialet övertygat mig om att den av beredningen förordade kombinationen
av en kapacitetsökning vid de teoretiska institutionerna i Göteborg
med en tidigareläggning av den i övrigt redan beslutade ökningen skall kunna
genomföras. De årliga kostnaderna för kapacitetsökningen vid de teoretiska institutionerna
i Göteborg vid full utbyggnad har beredningen uppskattat till ca
780 000 kr. Härtill kommer engångskostnader, som av beredningen beräknats till
690 000 kr. Anslagsförstärkningarna för budgetåret 1962/63 synes enligt beredningen
kunna begränsas till ämnena anatomi och histologi. Vid min granskning
av beräkningarna har jag funnit den av beredningen förordade kostnadsramen
väl avvägd och ägnad att tjäna som underlag för den fortsatta bedömningen av
anslagsfrågorna.

Under hänvisning till vad jag nu anfört förordar jag, att det årliga antalet
nybörjarplatser vid de teoretiska institutionerna i Göteborg ökas från 120 till
168 budgetåren 1962/63—1964/65. Den totala intagningskapaciteten i landet
skulle därmed från hösten 1962 uppgå till 546 nybörjarplatser. Vidare förordar
jag att ökningen av den årliga intagningen av studerande till propedeutisk och
klinisk utbildning vid medicinska fakulteten i Göteborg, karolinska institutet i
Stockholm och medicinska högskolan i Umeå inledes höstterminen 1964 i stället
för såsom tidigare beslutats höstterminen 1967. Därigenom kommer en årsgrupp
studerande vid de propedeutiska och kliniska kurserna vid nämnda lärosäten
att öka till 115 i Göteborg, 160 i Stockholm och 60 i Umeå. Den av mig
nu förordade ökade intagningen bör i huvudsak genomföras på det sätt läkarutbildningsberedningen
föreslagit.

Departementschefen berör i samband härmed frågan om en framtida ytterligare
utbyggnad av utbildningskapaciteten i Göteborg. Den förordade ökningen
av utbildningskapaciteten synes enligt departementschefen inte böra betraktas
som en engångsåtgärd för att temporärt öka läkarutbildningen utan — vilket
även läkarutbildningsberedningen avsett — såsom en deletapp till förverkligandet
av alternativet F. Beredningens preliminära redovisning av förutsättningarna
för en utbyggnad av de medicinska undervisningsresurserna i Göteborg tyder
på att goda möjligheter föreligger för att efter 1965 fullfölja ökningen av antalet

Statsutskottets utlåtande nr lbb år 1962

11

medicine studerande i Göteborg enligt detta alternativ. Därest det inte skulle
visa sig möjligt att åstadkomma förutsättningar i Göteborg för att få till stånd
en ökad propedeutisk och klinisk utbildningskapacitet av nu ifrågavarande omfattning,
bör enligt departementschefen andra utvägar för ett förverkligande av
alternativet F prövas.

Med anledning av synpunkter och påpekanden som framkommit vid remissbehandlingen
behandlar departementschefen därefter vissa enskildheter i läkarutbildningsberedningens
förslag, bl. a. förutsättningarna i fråga om tillgång på
lokaler m. m. vid de olika lärosätena.

Beträffande den s. k. flyttningsfrågan hänvisar departementschefen till de
synpunkter, som utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor in. m.
inkommit med. Departementschefen, som erinrar om att utredningen förordat
ett system, enligt vilket de studerande skulle uttagas till propedeutisk utbildning
i Umeå redan i samband med intagningen till de teoretiska studierna i Lund eller
Göteborg, anför härom följande.

För egen del ansluter jag mig helt till utredningens rekommendationer. Det
förordade systemet skulle enligt min uppfattning både tillgodose de studerandes
krav på en väl organiserad studiegång och komma till rätta med de problem av
såväl undervisningsorganisatorisk som studiesocial art som enligt utredningen är
förknippade med nuvarande anordningar för hänvisning av studerande till Umeå.
Det bör ankomma på universitetskanslern att snarast möjligt utfärda erforderliga
föreskrifter rörande urvalet av studerande till de sex utbildningslinjerna.

Beträffande frågan om gemensamma tjänster för medicinsk och odontologisk
undervisning och forskning anför departementschefen följande.

I anslutning till den diskussion som vid remissbehandlingen förts i fråga om
gemensamma tjänster för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning
har, såsom förut nämnts, utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor
m. m. inkommit med synpunkter och förslag. Dylika tjänster har i årets
statsverkproposition föreslagits bli inrättade vid karolinska institutet (åttonde
huvudtiteln, s. 407). I förevarande sammanhang har frågan om gemensamma
tjänster aktualiserats genom läkarutbildningsberedningcns förslag beträffande
utbildningsorganisationen i Göteborg. Beredningens förslag i denna del avser en
professur i medicinsk kemi, en tjänst som prosektor i anatomi, en tjänst som
prosektor i histologi samt ett lektorat i fysiologi. I utbildningsorganisationen i
Göteborg ingår visserligen inte för närvarande någon odontologisk utbildningseller
forskningsenhet. Med anledning av 1961 års riksdagsbeslut rörande den
planerade odontologiska läroanstalten i Göteborg har jag emellertid funnit det
angeläget att förevarande samordningsfråga redan nu löses.

Enligt utredningen bör där så är möjligt odontologisk och medicinsk undervisning
och forskning inom ett och samma prekliniska ämne sammanhållas i en
gemensam institution. Uppdraget att svara för såväl medicinsk som odontologisk
undervisning och forskning bör enligt utredningen anförtros ifrågavarande institutions
samlade lärarstab. Härigenom kan samtliga studerande — såväl medicinare
som odontologcr — få del av den undervisning som kan meddelas av den
mest kvalificerade läraren inom varje särskild del av ämnet. På innehavarna av
de för odontologi och medicin gemensamma tjänsterna bör enligt utredningen ankomma
att under institutionschefen även ansvara för ledningen och fördelningen

12

Statsutskottets utlåtande nr 144 år 1962

av den odontologiska undervisningen samt ledningen och övervakningen av den
övriga undervisningspersonal och tekniska personal, som särskilt anställts för
odontologiska uppgifter. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att vid tillsättningen
av ifrågavarande tjänster både medicinska och odontologiska meriter
tillmätes värde. Förslag till sakkunniga bör därför inhämtas från såväl de medicinska
fakulteterna (motsvarande) som tandläkarhögskolornas lärarkollegier.
Vidare bör vederbörande tandläkarhögskolas lärarkollegium få tillfälle att yttra
sig över sakkunnigutlåtandena. Innehavaren av en för medicinsk och odontologisk
undervisning och forskning gemensam tjänst bör få säte och stämma i både
den medicinska fakulteten och det odontologiska lärarkollegiet.

Den av utredningen föreslagna utformningen av de för odontologi och medicin
gemensamma tjänsterna bör enligt min mening kunna leda till en värdefull och
från olika synpunkter fördelaktig samordning av medicinsk och odontologisk
undervisning och forskning. För odontologiens del kommer tjänsterna att innebära
en betydande förstärkning och kunna bidraga till lösningen av frågan om
den prekliniska odontologiska undervisningens organisation. Under hänvisning
till vad jag nu anfört förordar jag, att vid inrättande av ifrågavarande tjänster
föreskrift meddelas att tjänsterna skall vara gemensamma för medicinsk och
odontologisk undervisning och forskning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att efter förslag av kanslern utfärda erforderliga närmare bestämmelser.

Departementschefen övergår därefter till att behandla frågor om tjänster och
resurser i övrigt för genomförande av den förordade ökningen av utbildningskapaciteten
vid de teoretiska institutionerna i Göteborg. Beträffande ökningen
av den propedeutiska och kliniska utbildningskapaciteten erinras om att riksdagen
redan, på grundval av propositionen 1961: 108, godtagit däri angivna kostnadsramar.
Vid bifall till förslaget om en tidigareläggning av ifrågavarande
ökning bör det enligt departementschefen sedermera ankomma på vederbörande
anslagsäskande myndigheter att inkomma med detaljförslag rörande erforderliga
tjänster m. m.

I fråga om de föreslagna högre tjänsterna vid de teoretiska institutionerna i
Göteborg anför departementschefen följande.

För att förstärkningen av utbildningskapaciteten vid de teoretiska institutionerna
i Göteborg skall kunna genomföras bör enligt beredningen följande högre
ordinarie tjänster inrättas, nämligen en professur i medicinsk kemi fr. o. m. den
1 juli 1963, en prosektur i vart och ett av ämnena anatomi fr. o. m. den 1 juli
1962 och histologi fr. o. m. den 1 januari 1963 samt en tjänst som universitetslektor
i fysiologi fr. o. m. den 1 januari 1964. Vidare förordar beredningen att följande
fem extra ordinarie tjänster som forskarassistent med företräde i härefter
angivna ämnen inrättas, nämligen en i anatomi fr. o. m. den 1 juli 1962, en
i histologi fr. o. m. den 1 januari 1963, eu i medicinsk kemi fr. o. m. den 1 juli
1963, en i fysiologi fr. o. m. den 1 januari 1964 och en i medicinsk fysik, likaledes
fr. o. m. den 1 januari 1964. Mot beredningens förslag att under budgetåret
1962/63 inrätta forskarassistenttjänster med företräde för ämnena anatomi
respektive histologi har jag ingen erinran och beräknar medel för dessa tjänster.
Beträffande återstående forskarassistenttjänster synes skäl i och för sig tala
även för behovet av dessa. Det torde emellertid ankomma på vederbörande myndighet
att för respektive budgetår på sedvanligt sätt göra framställning om
dessa.

Statsutskottets utlåtande nr 7// år 1962

13

Efter att ha redovisat sitt ställningstagande till beredningens förslag i fråga om
såväl övriga tjänster som medelsanvisning till materiel m. m., ombyggnadsarbeten
samt inredning och utrustning anför departementschefen avslutningsvis
följande.

Mina i det föregående framställda förslag föranleder, såvitt gäller budgetåret
1962/63, ett ökat medelsbehov av sammanlagt 211 000 kr., varav för avlöningar
164 000 kr. och för materiel m. m. 47 000 kr. För ändamålet bör för nästa budgetår
under åttonde huvudtiteln anvisas ett särskilt förslagsanslag, benämnt Vissa
kostnader för läkarutbildningen. Därjämte torde Kungl. Maj:t böra inhämta
riksdagens medgivande att vid universitetet i Göteborg i enlighet med mitt förslag
inrätta — utöver de ordinarie och extra ordinarie tjänster vilka vid bifall
till de förslag som framlagts i årets statsverksproposition torde komma att uppföras
på personalförteckning för universitetet — en tjänst som prosektor i Bo 1
i anatomi, en tjänst som prosektor i Bo 1 i histologi och två tjänster som forskarassistent
i Ae21. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av
kanslern meddela erforderliga föreskrifter rörande anslagets disposition. De
under anslaget anvisade medlen bör fr. o. m. budgetåret 1963/64 tillgodoföras
Göteborgs universitets avlönings- och materielanslag, varvid jämväl erforderliga
ändringar i personalförteckningen för universitetet bör vidtagas.

Utskottet delar departementschefens uppfattning om att resultaten av det utredningsarbete
om läkarbehov och läkartillgång, som förelädes förra årets riksdag
i propositionen 1961:108, gav klara och entydiga belägg för att energiska insatser
fordras från samhällets sida för att öka de medicinska läroanstalternas
utbildningskapacitet.

I nyss nämnda proposition redovisades ett antal olika av läkarutbildningsberedningen
utarbetade alternativ, benämnda alternativ A—H, för ökad läkarutbildning.
1961 års riksdag beslöt godkänna de av departementschefen i propositionen
förordade riktlinjerna för utbyggnad av bl. a. läkarutbildningen. I detta
sammanhang torde böra erinras om innebörden av detta beslut.

Den årliga intagningen av studerande ökas från 453 till 560 studerande. Denna
ökning, som i utredningsarbetet kallats alternativ C, beräknas genomförd i två
etapper av vilka den första inletts redan i januari 1962. De båda etappernas närmare
utformning framgår av sammanställningarna på s. 3. Erforderligt utrednings-,
förhandlings- och planeringsarbete påbörjas omedelbart i syfte att få till
stånd cn ytterligare ökning av läkarutbildningens kapacitet, åsyftande i första
hand en intagning av omkring 650 nybörjare per år. Denna ökning har benämnts
läkarutbildningsberedningens alternativ F, vilket alternativ återgivits på s. 3.

Med anledning av det sålunda fattade riksdagsbeslutet har departementschefen
uppdragit åt läkarutbildningsberedningen att biträda med (let fortsatta
utrednings- och planeringsarbetet. I cn den 4 oktober 1961 överlämnad promemoria
har beredningen föreslagit, att utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena
fr. o. m. höstterminen 1962 ökas med ytterligare 48 platser. Härför erforderliga
platser kan anordnas vid de teoretiska institutionerna i Göteborg, vilka
sålunda beräknas få en årlig intagning av 168 studerande. Såsom närmare fram -

14

Statsutskottets utlåtande nr m år 1962

går av den på s. 5—6 återgivna sammanställningen jämte kommentarer innebär
beredningens förslag, vilket betecknats som en deletapp till alternativ F,
dessutom att den årliga intagningen av studerande till de propedeutiska och kliniska
kurserna i Göteborg, Stockholm och Umeå ökas tre år tidigare än vad som
förutsattes i riksdagens beslut i fjol eller alltså fr. o. m. höstterminen 1964. De
vid sistnämnda kurser sålunda tillkommande utbildningsplatserna skall emellertid
redan fr. o. m. höstterminen 1967 tagas i anspråk av det ökade antal studerande,
som enligt fjolårets riksdagsbeslut kommer att påbörja teoretiska studier
höstterminen 1965 i samband med tillkomsten av teoretiska institutioner i Umeå
(jfr etapp nr 2 s. 3). Från dessa utgångspunkter kan den av beredningen föreslagna
intagningsökningen således pågå endast under tre år, fr. o. m. höstterminen
1962 t. o. m. vårterminen 1965. Läkarutbildningsberedningen räknar emellertid
med att det skall visa sig möjligt att även därefter bibehålla ett nybörjarintag
av 168 per år i Göteborg. I en särskild skrivelse till departementschefen
har beredningen redovisat de preliminära resultaten av sina undersökningar
härvidlag. Utskottet får hänvisa till den redogörelse för dessa undersökningar,
som lämnats i det föregående (s. 9).

Utskottet är ense med departementschefen därom att alla möjligheter till att
öka läkarutbildningen utan dröjsmål bör tillvaratagas. I överensstämmelse med
departementschefens förslag tillstyrker utskottet, att en ytterligare kapacitetsökning
påbörjas fr. o. m. höstterminen 1962 och genomföres i huvudsak på sätt
läkarutbildningsberedningen förordat. Enligt departementschefens uttalande synes
ifrågavarande ökning av utbildningskapaciteten icke böra betraktas som eu
engångsåtgärd för att temporärt öka läkarutbildningen. Utskottet förutsätter
liksom departementschefen att — därest det inte skulle visa sig möjligt att i
Göteborg åstadkomma förutsättningar för att fullfölja ökningen av antalet medicine
studerande enligt alternativ F — andra utvägar prövas för ett förverkligande
av detta alternativ.

I motionerna I: 680 och II: 822 har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla att utredning tillsättes för skyndsam planering av en ny
medicinsk högskola, eventuellt två nya dylika. Utskottet har i det föregående
understrukit departementschefens uttalanden om vikten av att alla möjligheter
att öka läkarutbildningskapaciteten tillvaratages. Den växande bristen på läkare
inom olika verksamhetsområden talar enligt utskottets mening för att undersökningar
så snart som möjligt påbörjas i syfte att vid lämplig tidpunkt anordna
ytterligare utbildningsplatser utöver det antal, som det av riksdagen i fjol godkända
alternativet F innebär. Utskottet förordar att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet i anledning av motionerna I: 680
och II: 822 sålunda anfört.

I anslutning till vissa enskildheter i läkarutbildningsberedningens förslag har
departementschefen berört en av beredningen föreslagen organisation med vissa
för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning gemensamma tjänster.
Utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor in. m. har fram -

Statsutskottets utlåtande nr 144 dr 1962

15

lagt förslag rörande dessa tjänsters utformning m. m., till vilket förslag departementschefen
givit sin anslutning.

Utskottet, som vill kraftigt understryka angelägenheten av att den planerade
utökningen av såväl läkar- som tandläkarutbildning genomföres så snabbt som
möjligt, ansluter sig till den av departementschefen sålunda förordade organisationen.
Utskottet utgår härvid från att det av läkarutbildningsberedningen beräknade
behovet av ytterligare undervisningstimmar för den utökade medicinska
utbildningen i Göteborg kommer att bli tillgodosett genom de gemensamma
tjänsterna. För odontologiens del kommer inrättandet av ifrågavarande
tjänster att medföra en väsentligt förbättrad tillgång på kvalificerad lärarkraft.

I följande avsnitt kommer utskottet att beröra frågan om studieplan för tandläkarhögskolan
i Umeå. Dylik plan fastställes av universitetskanslern. Såvitt
gäller den prekliniska tandläkarutbildningen bör det vara en angelägen uppgift
för kanslersämbetet och vederbörande universitets- och högskolemyndigheter att
skyndsamt undersöka förutsättningarna och formerna för att inom ramen för
en organisation med gemensamma institutioner för medicinsk och odontologisk
preklinisk undervisning och forskning tillse, att den odontologisk-prekliniska utbildningen
ges den för ändamålet lämpligaste uppläggningen.

Då utskottet anser sig kunna godtaga de föreliggande kostnadsberäkningarna
och utöver vad som anförts inte har något att erinra mot departementschefens
uttalanden och förslag, hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen förordade förslag och
riktlinjer för utbyggande av läkarutbildningen;

b) medgiva, att vid Göteborgs universitet utöver de tjänster
som i annan ordning kan komma att uppföras på personalförteckning
för universitetet må under budgetåret 1962/63 inrättas
en tjänst som prosektor i Bo 1 i anatomi, en tjänst som
prosektor i Bo 1 i histologi och två tjänster som forskarassistent
i Ae21, samt bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga härav påkallade
ändringar i personalförteckningen;

c) till Vissa kostnader för läkarutbildningen för budgetåret
1962/63 å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 211 000 kr.;

II. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 680 och
11:822, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört.

2:o) Ökad utbildning av tandläkare m. m. I en andra avdelning av propositionen
(s. 41—97) behandlas frågan om ökad utbildning av tandläkare och tandtekniker.
Beträffande dessa spörsmål har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen förordade riktlinjer för organisationen av
den odontologiska läroanstalten i Umeå, dels ock godkänna av departementschefen
förordade riktlinjer för anordnande av tandtcknikerutbildning i Umeå.

16

Statsutskottets utlåtande nr I// år 1962

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Edström m.fl. (I: 679) och den andra inom andra kammaren av fru Kristensson
m. fl. (II: 821), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta, a) att organisationsplanen
för tandläkarhögskolan i Umeå, inklusive tandteknikerutbildningen,
fastställes på sätt föreslagits i propositionen med understrykande av att den
måste ses som ett stadium i en levande utveckling och icke fastställes såsom
norm för kommande tandläkarhögskolor i övrigt, vilkas organisation bör följa
den tid, vid vilka de upprättas, b) att frågan om personalstat, ämnesfördelning
och studieplan för kommande högskolor blir föremål för förnyad utredning bl. a.
under beaktande av här ovan anförda synpunkter samt c) att dessa senare, i
den mån det är möjligt, beaktas även vid nu pågående organisation av tandläkarhögskolan
i Umeå samt i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om kompletterande
förslag i detta ärende;

dels ock en inom andra kammaren av herr Lundberg m. fl. väckt motion
(II: 813), vari hemställts att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära ytterligare utredning rörande tandläkarundervisningens ordnande
vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö samt vid den planerade högskolan
i Göteborg, i vilken utredning även bör ingå företrädare för medicinalstyrelsen
och folktandvårdens huvudmän, samt att ej nu göra något principuttalande
rörande vilka riktlinjer som bör följas i utrednings- och planeringsarbetet
för en kommande högskola i Göteborg.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena får utskottet
hänvisa till motionerna I: 679 och II: 813.

19 61 års riksdagsbeslut. Genom beslut av 1961 års riksdag har på
grundval av propositionen 1961:108 riktlinjer uppdragits för en ökad utbildning
av tandläkare och tandtekniker. Sålunda skall tandläkarinstitutet i Umeå fr. o. m.
budgetåret 1963/64 utbyggas till en fullständig tandläkarhögskola, de förhandlingar
och det förberedelsearbete, som fordras för att anordna tandläkarutbildning
i Göteborg, genomföras samt tandteknikerutbildning anordnas i Umeå
fr. o. m. budgetåret 1963/64.

Vid det till tandläkarhögskolan i Stockholm hörande tandläkarinstitutet i
Umeå sker för närvarande utbildning av tandläkarkandidater från tredje till och
med åttonde studieterminen. 1961 års riksdagsbeslut innebär, att undervisning
även under tandläkarutbildningens två sista terminer skall fr. o. m. läsåret 1963/
64 meddelas i Umeå. Samtidigt skall institutet ombildas till en fullständig läroanstalt
för odontologisk utbildning och forskning och kapaciteten ökas från 40
till 60 årligen intagna studerande. Det ökade studerandeintaget i Umeå skall
börja höstterminen 1963 vid tredje terminens utbildning.

Den prekliniska odontologiska utbildningen, som omfattar två studieterminer,

Statsutskottets utlåtande nr HU år 1962

17

kommer inte att kunna meddelas i Umeå förrän den medicinska högskolan därstädes
fr. o. m. läsåret 1965/66 blir utbyggd med teoretiska institutioner. Utöver
de nuvarande 40 prekliniska utbildningsplatserna vid stockholmshögskolans
umeålinje skall därför enligt fjolårets beslut under läsåren 1962/63—1964/65
anordnas ytterligare 20 sådana platser. Med hänsyn till att förutsättningar inte
föreligger för att taga in ytterligare 20 studerande till preklinisk utbildning vid
stockholmshögskolans umeålinje utöver de 40 som nu utbildas där, har i 1962 års
åttonde huvudtitel (s. 430) föreslagits, att 20 nya prekliniska utbildningsplatser
per år för umeålinjens behov provisoriskt anordnas vid tandläkarhögskolan i
Malmö från och med budgetåret 1962/63.

1961 års riksdagsbeslut innebär dessutom, att erforderlig personal för den undervisning
och examination, som krävs för fullständig odontologisk utbildning i
Umeå under de fyra åren från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen,
skall finnas fr. o. m. läsåret 1963/64. Med hänsyn främst till att de odontologiska
förhandlingssakkunnigas förslag angående tandsjukvården då inte förelåg,
togs i propositionen 1961:108 ej närmare ställning till personalorganisationens
utformning. I denna proposition förordades dock, att ett förslag till
personalorganisation, som utarbetats av en inom organisationskommittén för
den medicinska högskolan i Umeå tillsatt odontologisk nämnd, borde såvitt
gäller ordinarie lärartjänster i stort sett genomföras. Enligt departementschefen
borde vederbörande anslagsäskande myndighet senare inkomma med ett överarbetat
förslag, vilket i stora drag borde vara uppbyggt enligt den av odontologiska
nämnden förordade organisationen.

I anslutning till det nyss nämnda beslutet av 1961 års riksdag angående
ökad utbildning av bl. a. tandläkare bemyndigades departementschefen genom
beslut den 2 juni 1961 att uppdraga åt högst åtta experter att inom ecklesiastikdepartementet
biträda med beredning av vissa frågor rörande ökad tandläkarutbildning
och därmed sammanhängande spörsmål. Med anledning härav tillkallade
departementschefen samma dag en expertgrupp samt beslöt att uppdraget
skulle fullgöras inom fyra arbetsgrupper, av vilka en för frågor rörande
prekliniska utbildningsplatser för ytterligare tjugo odontologie studerande, en
för frågor rörande personalorganisation, lokaler m. m. för den blivande odontologiska
läroanstalten i Umeå, en för frågor rörande tandteknikerutbildning i
Umeå samt en för frågor rörande odontologisk utbildning i Göteborg.

Tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna.
I ett den 29 juni 1961 dagtecknat betänkande, »Tandsjukvården vid de
odontologiska läroanstalterna» (SOU 1961:36), har de odontologiska förhandlingssakkunniga
föreslagit vissa åtgärder syftande till en omorganisation av
tandsjukvården vid tandläkarhögskolorna. I ett särskilt avsnitt av propositionen
redovisas de sålunda framlagda förslagen. Därvid redogöres först för den nuvarande
organisationen (s. 48—51) samt för det åt de sakkunniga givna utred *2

— liihang till riksdagens protokoll 1062. 6 samt Nr 144

18

Statsutskottets utlåtande nr lbb år 1962

ningsuppdraget (s. 51—53). Härefter lämnas en redogörelse för de sakkunnigas
betänkande (s. 53—64).

De odontologiska förhandlingssakkunniga har i betänkandet behandlat de
brister, som enligt deras mening vidlåder den nuvarande ordningen, samt framlagt
i huvudsak följande förslag till den tandsjukvårdande verksamhetens framtida
organisation vid de odontologiska läroanstalterna.

Den klinisk-odontologiska undervisningen och forskningen förlägges till
medicinska undervisningssjukhus eller andra högspecialiserade sjukhus, vid vilka
tandsjukvården koncentreras till en särskild avdelning, benämnd tandsjukvårdscentral.
Denna organiseras som en under sjukhusets förvaltande myndigheter
lydande självständig lasarettsavdelning.

För ifrågavarande tandsjukvårdande verksamhet räknar de sakkunniga med
kommunalt huvudmannaskap. Detta innebär att enahanda anordningar måste
vidtagas, som inordnat de medicinska läroanstalternas sjukvårdande verksamhet
i kommunala undervisningssjukhus.

Tandsjukvårdscentrålens verksamhet uppbygges väsentligen på det patientmaterial,
som tillföres densamma genom remisser. Remissystemets effektivitet
tillgodoses genom avtal med vederbörande kommunala huvudmän för folktandvården.

Vården av remissklientelet skall helt åvila lärarna i de kliniska ämnena i
deras egenskap av tandläkare vid tandsjukvårdscentralen. Något eget klientel
skall sålunda icke tilldelas kandidaterna utan lärarna skall bära hela ansvaret
för tandsjukvårdens utövning.

Tandläkarhögskolomas lärartjänster i kliniska ämnen förenas med befattningar
vid sjukhusen. Professorer och laboratorer skall tjänstgöra som övertandläkare
vid tandsjukvårdscentralen. Härigenom kommer övertandläkare att
finnas anställd för varje mot kliniskt odontologiskt läroämne svarande specialitet.

En redogörelse för yttranden, som inhämtats över de sakkunnigas betänkande,
återgives i propositionen (s. 73—84).

Personalorganisation och kostnadsberäkning för en
odontologisk läroanstalt i Umeå. Ien den 7 juli 1961 dagtecknad
promemoria har den förut nämnda arbetsgruppen för utredning av frågor rörande
personalorganisation, lokaler m. m. för den blivande odontologiska läroanstalten
i Umeå framlagt förslag till personalorganisation vid en tandläkarhögskola
i Umeå, utbyggd för utbildning under fyra år — från odontologie kandidatexamen
till tandläkarexamen — av 60 årligen intagna tandläkarstuderande.
I propositionen redovisas denna promemoria ävensom en av ifrågavarande arbetsgrupp
den 20 december 1961 framlagd promemoria, innefattande beräkningar
av medelsbehovet för budgetåret 1963/64 för den odontologiska läroanstalten
i Umeå (s. 64—70).

I den i •promemorian den 7 juli 1961 redovisade utredningen och kostnadsberäkningen
har arbetsgruppen ej inneslutit den administrativa personal, som
kan erfordras vid läroanstaltens kansli. Anledningen härtill är enligt arbetsgruppen,
att organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå har att
avgiva särskilt förslag härom.

Statsutskottets utlåtande nr IM år 1962

19

Vid sina beräkningar har arbetsgruppen utgått från dels odontologiska nämndens
förut nämnda utredning, dels också odontologiska förhandlingssakkunnigas
betänkande. Förhandlingssakkunniga hade i betänkandet bedömt personalorganisationen
med hänsyn till såväl undervisningens som tandsjukvårdens behov
men i sina kostnadsberäkningar ej medtagit personal för forskningsändamål.
Arbetsgruppen, som funnit den av förhandlingssakkunniga förordade organisationen
av tandsjukvårdscentralen ändamålsenlig för utbildning av tandläkare,
har godtagit förslaget såväl vad angår lärarbesättningen i de särskilda ämnena
som vad gäller tandläkarbefattningarna vid tandsjuk vårdscen trålen. Under
beaktande av de sakkunnigas uttalande om tillgodoseende av forskningens krav
vid centralen har arbetsgruppen beräknat erforderliga tjänster för den första
fyraårsperioden.

Arbetsgruppens beräkningar av erforderlig lärar-tandläkarpersonal samt assistenter
och förste amanuenser vid Umeå-högskolan framgår av följande sammanställning.

Ämnesbeteckning

Föreslagna tjänster

Prof.

Lab.

Över-

tdl.

a)

Univ.

lekt.

Klin.

lär.

Bitr.

över-

tdl.

a)

Avd.-o. ass
tdl.

Ass.

F.am.

Cariologi .................

1

X

2

X

2V2

1 b)

Endodonti ...............

1

X

1

X

1

2 b)

Protetik .................

1

X

2

X

3V2

1 b)

Kirurgi ..................

1

X

1

X

3

1 b)

Parodontologi ............

1

X

1

X

1

1 b)

Röntgenologi .............

X

X

1

X

1

1 b)

Bettanalys med parodonto-

protetik ...............

1

X

1

X

1

2 b)

Histopatologi .............

1

1 b)

1

Oral mikrobiologi .........

1

1

Mottagningsavdelningen, in-

klusive undervisningen i

oraldiagnostik ..........

1

2

Käkprotetik ..............

1

X

Käkortopedi .............

1

X

1

Pedodonti ...............

1

X

1

X

1

1 b)

Ortodonti ................

1

X

1

X

1

2 b)

Allmän patologi ..........

1

Farmakologi .............

1

1

Teknologi ................

1

i

1

X

1

1

2

Antal tjänster ............

8

4

1

i

15

1 19

5 c)

15 d)

a) x betecknar att lärartjänst — professur, laboratur eller klinisk lärartjänst — är förenad
med tjänst som övertandläkare respektive biträdande övertandläkare.

b) En tjänst avsedd för forskning och allmänt institutionsarbete.

c) Härav fyra avsedda för forskning och allmänt institutionsarbete.

d) Härav sex avsedda för forskning och allmänt institutionsarbete.

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 1H

20

Statsutskottets utlåtande nr m år 1962

Medel har även beräknats för viss timarvoderad undervisning m. m. Häri ingår
kurser m. m. i medicinsk-kliniska ämnen, arvoden för undervisning meddelad av
biträdande lärare samt medel för medverkan av kursamanuenser. Härutöver upptar
arbetsgruppens beräkningar vissa andra forskartjänster, nämligen en tjänst
som forskardocent, en tjänst som docent och tre tjänster som forskarassistent.
Arbetsgruppen har dessutom beräknat erforderlig övrig personal vid kliniksalar
och laboratorier samt övrig personal för verksamheten vid verkstäder, förråd och
expedition vid Umeå-högskolan.

De sammanlagda årliga avlöningskostnaderna, beräknade efter
1961 års löner, ortsgrupp 4, skulle enligt arbetsgruppen komma att uppgå till i
runt tal 4 480 000 kr. Kostnadernas fördelning på skilda personalgrupper framgår

av följande sammanställning (avrundade belopp).

Lärartjänster för undervisning och forskning .................... 1 411 500

Forskartjänster ............................................... 276 100

Tandläkarbefattningar i tandsjukvårdande verksamhet ........... 1 145 300

Övrig personal vid kliniker och laboratorier...................... 1 328 000

Övrig personal vid verkstäder, förråd och expedition.............. 160 500

Vikariatsersättning, kallortstillägg m. m......................... 158 600

Summa kr. 4 480 000

Arbetsgruppen har även redovisat följande sammandrag av årliga driftkostnader
för högskolan.

Avlöningar ......

Omkostnader m. m

Högskolan

Tandsjukv.-

centr.

2 250 000 2 230 000

400 000 780 000

Summa utgifter 2 650 000 3 010 000

Patientavgifter ................................... — 1 088 000

Avlöningar till vissa tandläkare, som hittills ersatts av

landstinget ..................................... — 342 000

Summa inkomster — 1 430 000

2 650 000 1 580 000

Nettokostnad 4 230 000

De av arbetsgruppen i promemorian den 20 december 1961 framlagda beräkningarna
av medelsbehovet för budgetåret 1963/64 för den odontologiska läroanstalten
i Umeå har i allt väsentligt gjorts i anslutning till nyss redovisade promemoria
den 7 juli 1961. Beträffande den akademiskt utbildade personalen
föreslår arbetsgruppen i decemberpromemorian dock det alternativet i förhål -

Statsutskottets utlåtande nr 144 år 1962

21

lande till promemorian den 7 juli 1961, att tidigare föreslagen tjänst som övertandläkare
vid mottagningsavdelningen ersättes med tjänst som klinisk lärare,
tillika övertandläkare.

Det av arbetsgruppen beräknade medelsbehovet för budgetåret
1963/64 framgår av följande sammanställning (avrundade belopp).

1.

2.

3.

Avlöningar

Anslag Medelsbehov
1961/62 1963/64

a) högskoleverksamheten .........................

1 010 000

2 600 000

b) den tandsjukvårdande verksamheten............

613 000

1 665 000

Omkostnader m. m.

a) högskoleverksamheten .........................1

| 340 000°>

316 000

b) den tandsjukvårdande verksamheten............1

834 000

Vissa för universitet och högskolor gemensamma anslag

—

139 000

Summa kr.

1 963 000

5 554 000

Anslagsökning

3 591 000b>

Anm.: a) Uppskattat belopp; ej angivet i arbetsgruppens promemoria.

b) I promemorian har inte angivits de patientavgifter, som kan beräknas inflyta under budgetåret
1963/64.

I propositionen återgives redogörelse för yttranden, som inhämtats över arbetsgruppens
promemoria den 7 juli 1961 (s. 84—85).

Tandteknikerutbildning i Umeå. En redogörelse ges i propositionen
(s. 70—72) för en av den förut nämnda arbetsgruppen för utredning av
frågor rörande tandteknikerutbildning i Umeå den 25 januari 1962 avgiven promemoria
i ämnet.

Arbetsgruppen har funnit, att tandteknikerskolan i Umeå bör organiseras
enligt de riktlinjer, som föreslagits av 1951 års tandläkarkommitté i dess betänkande
om ändrad utbildning av tandtekniker (SOU 1958:25). För umeåskolans
del har utbildningskapaciteten beräknats till 20 elever per årskurs. Kommitténs
förslag redovisades i propositionen 1961:108 (s. 189—200).

Arbetsgruppen tar även upp frågan om en gemensam teknologisk institution.
Enligt arbetsgruppen blir det möjligt att samordna tandteknikerskolan i Umeå
med den teknologiska utbildningen för de odontologie studerande. En sådan samordning
möjliggör enligt arbetsgruppen rationaliseringar i lokal- och utrustningshänseende,
vilka beräknas medföra vissa kostnadsbesparingar. Arbetsgruppen
har funnit, att de sammanlagda avlöningskostnaderna för ämnet teknologi och för
tandtcknikerskolan genom samordningen kan nedbringas med i runt tal
34 000 kr.

Redogörelse för inhämtade yttranden över arbetsgruppens promemoria återgives
(s. 85—87).

22

Statsutskottets utlåtande nr lbb år 1962

Departementschefen. Efter att ha berört bl. a. organisationen av
den nuvarande tandläkarutbildningen i Umeå erinrar departementschefen om
att han framhöll i propositionen 1961: 108, vilken låg till grund för fjolårets riksdagsbeslut
om bl. a. ombildningen av tandläkarinstitutet i Umeå, att då föreliggande
förslag om ordinarie lärartjänster i stort sett borde genomföras. Departementschefen
förklarade sig emellertid inte beredd att vid denna tidpunkt i detalj
ta ställning till den föreslagna personaluppsättningen. I fråga om bl. a. övriga
lärartjänster för tandläkarutbildning i Umeå hade ett flertal remissinstanser förordat
uppskov med ett slutligt ställningstagande under hänvisning till att de
odontologiska förhandlingssakkunniga inom kort väntades framlägga förslag om
tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna. Även för egen del fann
departementschefen att ifrågavarande spörsmål borde prövas i ett senare sammanhang.

Härefter anför departementschefen följande.

Jag avser nu att framlägga ett detaljerat förslag beträffande de ordinarie lärartjänster,
som fr. o. m. budgetåret 1963/64 bör inrättas vid tandläkarhögskolan i
Umeå. Jag kommer i det följande även att behandla frågor om högskolans organisation
i stort samt om konstruktionen av vissa lärartjänster. Först vill jag
emellertid beröra några generella frågor om tandläkarutbildningen, som de odontologiska
förhandlingssakkunniga tagit upp i sitt betänkande och som är av
betydelse för ett ställningstagande till frågan om organisationen av läroanstalten
i Umeå.

Sedan en sammanfattning gjorts av huvudpunkterna i de sakkunnigas förslag
anför departementschefen bl. a. följande.

Vid remissbehandlingen av betänkandet har behovet av en s j u k h u s a nk
n y t n i n g bedömts olika av remissinstanserna. Från vissa håll har hävdats,
att förslaget på denna punkt är alltför långtgående. Flertalet medicinska fakulteter
samt de båda tandläkarhögskolornas lärarkollegier ansluter sig däremot i
princip till förslaget om inrättande av särskilda tandsjukvårdsenheter vid undervisningssjukhus.

För egen del har jag blivit övertygad om vikten av att klinisk odontologisk
undervisning och forskning sker i så nära anslutning som möjligt till motsvarande
medicinska verksamhet. En lokalmässig anknytning av tandläkarhögskolornas
kliniska verksamhet till i första hand undervisningssjukhus synes mig därför i
princip följdriktig. Så är redan förhållandet i Umeå, och i Malmö har genom
det av 1960 års riksdag godtagna, av de odontologiska förhandlingssakkunniga
föreslagna avtalet en viss sådan anknytning kommit till stånd.

Frågan om huvudmannaskap et för den kliniska verksamhet, som
bedrives vid tandläkarhögskolorna, gäller i första hand huruvida kommunala
huvudmän skall inträda som ansvariga eller om den som hittills skall drivas i
statlig regi. Såsom de sakkunniga förutsatt, kan en ändring härvidlag inte ske
utan förhandlingar. Närmast berörda organisation — Svenska landstingsförbundet
— avstyrker sakkunnigförslaget. Svenska stadsförbundet anser, att de sakkunniga
inte förebragt tillräckliga skäl för ett ändrat huvudmannaskap.

För egen del har jag, med hänsyn främst till vad som framkommit vid remissbehandlingen,
funnit att den nuvarande organisationsformen med staten som
huvudman bör bibehållas tills vidare. I anslutning härtill vill jag beröra en

Statsutskottets utlåtande nr m år 1962

23

punkt i det föreslagna umeåavtalet. Enligt denna skall tandläkarhögskolan
i Umeå utgöra landstingsområdets centraltandpoliklinik och inom ramen för sin
kapacitet dessutom meddela folktandvård i övrigt. Staten skall alltså enligt
avtalsförslaget liksom hittills svara för den vid denna läroanstalt bedrivna patientvårdande
verksamheten.

I fråga om systemet för patientupptagning har de sakkunnigas
förslag, att de s. k. remissfallen bör bli den dominerande kategorien, rönt
stark kritik. Jag vill därför här endast konstatera, att enligt det föreliggande
avtalsförslaget rörande tandläkarhögskolan i Umeå någon ändring i det system
för patientupptagning, som för närvarande tillämpas där, inte skall ske.

En central fråga, som behandlats av de sakkunniga, gäller ansvaret för
patienterna. Förslaget att detta skall åvila lärarna-tandläkarna och att
sålunda de studerande inte skall tilldelas egna patienter har tillstyrkts av alla
dem som yttrat sig härom. För umeåhögskolans del kommer jag i det följande
att förorda en sådan konstruktion av berörda lärartjänster, att detta problem
löses i huvudsaklig överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit.

Departementschefen övergår därefter till att närmare behandla frågan om
organisationen av tandläkarhögskolan i Umeå. Efter att ha erinrat om de skiljaktigheter
som nu föreligger mellan umeåinstitutet samt tandläkarhögskolorna i
Stockholm och Malmö anför departementschefen följande.

Organisationen av den kliniska verksamheten vid umeåinstitutet har enligt
arbetsgruppen för personalorganisation m. m. visat sig vara tillfredsställande utom
just i fråga om tandsjukvården och ansvaret för patientbehandlingen. Såsom
framgått av det föregående har odontologiska förhandlingssakkunniga påtalat
såsom en allvarlig brist i den nuvarande organisationen av tandläkarhögskolorna,
att kandidaterna anförtros egna patienter samt att kandidatkliniken och lärarkliniken
arbetar avskilda från varandra. Kritiken gäller sålunda även i fråga om
umeåinstitutet. Det lokalprogram, som utarbetats i anslutning till fjolårets riksdagsbeslut,
utgår från den förutsättningen, att man i görligaste mån skall undvika
att särskilja kandidat- och lärarklinik samt att klientelet i dess helhet skall
omhändertagas av lärare-tandläkare. Programmet innebär också att det vid de
båda nuvarande tandläkarhögskolorna tillämpade systemet med fristående avdelningar
— dvs. en självständig institution för varje ämne — i stort sett frångås.
I stället förordas för umeåhögskolan, att en tandsjukvårdscentral, omfattande
bl. a. tre särskilda kliniker, anordnas. Var och en av dessa kliniker skall
enligt programmet omfatta två varandra närliggande ämnen. Särskilda lokaler
planeras endast för sådana ämnen, som av olika skäl inte lämpligen kan inordnas
i de gemensamma klinikerna.

I organisationen skall även ingå en särskild mottagningsavdclning för vuxenklicntelet,
liksom hittills avsedd för den till lasarettsområdet förlagda verksamheten,
samt en till barntandvårdskliniken förlagd mottagning.

Enligt min mening bör en organisation enligt nu angivna riktlinjer utgöra en
lämplig form för verksamheten i Umeå.

Beträffande frågan om studieplan för tandläkarhögskolan i Umeå framhåller
departementschefen bl. a. följande.

Enligt gällande bestämmelser ankommer det på universitetskanslern att fastställa
studieplaner för bl. a. tandläkarhögskolorna. Det blir sålunda kanslern som
har att ta ställning till det föreliggande förslaget. Med hänsyn till vad som föro -

24

Statsutskottets utlåtande nr 144 år 1962

kommit synes det mig lämpligt att eventuell överarbetning av förslaget sker
efter samråd med nyss nämnda arbetsgrupp. Enligt vad kanslern under hand
meddelat mig har han för avsikt att bereda samtliga ämnesföreträdare vid tandläkarhögskolorna
— eventuellt genom en s. k. ämneskonferens — tillfälle att
inkomma med synpunkter och förslag i detta ärende.

Vad beträffar lärartjänsterna har departementschefen funnit det
angeläget att dessa utformas så, att undervisningens och patientvårdens behov
tillgodoses på bästa möjliga sätt och att forskningens intressen beaktas. Särskilt
viktigt är det enligt departementschefen, att de studerande i sin kliniska träning
kommer att ledas av lärare, som är heltidsengagerade för att samtidigt meddela
vård och undervisning. I huvudsaklig överensstämmelse med odontologiska förhandlingssakkunnigas
förslag har departementschefen funnit sig böra förorda
följande.

Tjänst som professor respektive laborator i kliniskt ämne bör förenas med
ställning som övertandläkare vid tandsjukvårdscentralen. I sistnämnda egenskap
bör professorn respektive laboratorn inte blott vara ansvarig för tandsjukvården
inom den specialitet han företräder utan även aktivt deltaga i verksamheten i
den utsträckning ansvaret påkallar. Professors och laborators åligganden inom
undervisning och forskning bör regleras på motsvarande sätt som gäller för universitetsprofessorer
enligt 51 § universitetsstatuterna.

I de kliniska ämnena bör dessutom finnas heltidsanställda lärare—biträdande
övertandläkare. Dessa lärare, som förutsättes komma att bli ledare för kursgivningen,
skall vara skyldiga att, var och en inom sitt ämnesområde, meddela
undervisning i en omfattning motsvarande 130 timmar katedrala föreläsningar,
meddela handledning inom ramen för den tandsjukvårdande verksamheten, förrätta
erforderlig examination och bestrida andra tjänstgöromål i ämnet samt
bedriva patientvårdande verksamhet i den omfattning, som krävs för undervisningen
och högskolans uppgifter i övrigt och varom kanslern bör utfärda
erforderliga närmare föreskrifter.

Innehavare av här avsedd lärartjänst skall vara skyldig att med uppmärksamhet
följa den vetenskapliga utvecklingen inom sitt ämnesområde; han bör
idka vetenskaplig forskning. För behörighet till tjänst som lärare—biträdande
övertandläkare bör krävas docentkompetens. Härjämte bör krav uppställas på
klinisk meritering inom för vederbörande tjänst avsett område. Därest vid tillsättningstillfället
eller sedermera docentkompetent person ej står till förfogande
bör för nu avsedd tjänst tills vidare kunna ifrågakomma även annan tandläkare,
som styrkt — med hänsyn till tjänstens karaktär — tillbörlig vetenskaplig skicklighet
och som i övrigt har erforderliga meriter.

I kliniska ämnen bör även finnas heltidsanställda assistenttandläkare, vilka
skall vara skyldiga att inom ramen för sin tandsjukvårdande verksamhet meddela
handledning åt de studerande. Det bör ankomma på kanslern att utfärda
erforderliga närmare föreskrifter beträffande omfattningen av dessa tandläkares
kliniska tjänstgöring.

Departementschefen framhåller, att beträffande löneförmåner m. m. vid ifrågavarande
tjänster i Umeå överläggningar förts mellan företrädare för civil- och
ecklesiastikdepartementen, å ena sidan, samt Sveriges akademikers centralorganisation,
å andra sidan. Den därvid träffade överenskommelsen, för vilken redogörelse
lämnas, innebär enligt departementschefens mening en från olika syn -

Stats^ltskottets utlåtande nr lhh år 1962

25

punkter ändamålsenlig lösning av de viktiga tjänstgöringsfrågorna m. m. beträffande
ifrågavarande lärarkategorier. Departementschefen förordar att överenskommelsen
godkännes och lägges till grund för det fortsatta arbetet.

Departementschefen övergår därefter till fråga om inrättande av professurer
och laboraturer samt framhåller följande.

Den odontologiska nämndens ursprungliga, i propositionen 1961: 108 redovisade
förslag har sedermera överarbetats av arbetsgruppen för utredning av
frågor rörande personalorganisation m. m. för en blivande odontologisk läroanstalt
i Umeå. Utredningsresultatet innebär förslag om totalt åtta professurer
och fyra laboraturer vid nämnda läroanstalt. Det sålunda överarbetade förslaget
finner jag i allt väsentligt tillfredsställande.

I överensstämmelse med arbetsgruppens förslag förordar jag, att fr. o. m.
den 1 juli 1963 vid den odontologiska läroanstalten i Umeå inrättas följande sju
professurer, nämligen en i cariologi, en i protetik, en i kirurgi, en i röntgendiagnostik,
en i ortodonti, en i histopatologi och en i teknologi. Vidare förordar jag
att fr. o. m. den 1 juli 1963 inrättas följande tre laboraturer, nämligen en i parodontologi,
en i endodonti och en i farmakologi. I samband med att dessa tjänster
inrättas bör de på stockholmshögskolans stat uppförda, i Umeå placerade laboraturerna
vid avdelningarna för karieslära, proteslära och tandkirurgi indragas.
Den i statsverkspropositionen föreslagna professuren i barntandvård i Umeå bör
liksom den i Umeå nu placerade laboraturen i bettanalys med parodontoprotetik
fr. o. m. den 1 juli 1963 överföras från stockholmshögskolan till den odontologiska
läroanstalten i Umeå. Professuren i barntandvård bör fr. o. m. nämnda tidpunkt
i enlighet med föreliggande förslag benämnas professur i pedodonti.

Såsom jag tidigare framhållit, bör tjänst som professor respektive laborator
i kliniskt ämne förenas med ställning som övertandläkare vid tandsjukvårdscentralen.
Detta gäller följande tjänster, nämligen professurerna i cariologi,
protetik, kirurgi, röntgendiagnostik, ortodonti och pedodonti samt laboraturerna
i parodontologi, endodonti och bettanalys med parodontoprotetik.

Mitt ställningstagande till professorsorganisationen innebär bl. a., att den nuvarande
gemensamma fantomkursen vid tandläkarinstitutet i Umeå jämte ämnet
materiallära skall ingå i det nya ämnet teknologi. Lärarkollegierna i Stockholm
och Malmö har hävdat, att vissa undervisningspartier i den nuvarande
gemensamma fantomkursen inte bör överföras till teknologiprofessuren. Jag vill
med anledning härav erinra om att i samband med tillkomsten av ämnet teknologi
propedeutiska kurser kommer att anordnas i ämnena cariologi, protetik
och parodontologi. Frågan om dessa kursers omfattning och innehåll är i huvudsak
en studieplansfråga och bör bedömas av universitetskanslern i anslutning till
en eventuell överarbetning av föreliggande förslag till studieplan.

De av arbetsgruppen framlagda förslagen till personalorganisation torde, såvitt
gäller andra tjänster än professurer och laboraturer, böra prövas i samband med
höstens budgetarbete. Därvid torde även anslagsfrågor avseende verksamheten
i övrigt böra behandlas. Med tanke på sambandet mellan personalorganisationens
slutliga utformning och studieplanens uppläggning bör det ankomma på universitetskanslern
att — sedan studieplan fastställts — förorda de ändringar av
arbetsgruppens förslag, som kan komma att föranledas av den slutliga studieplanen.
Kanslern bör därefter efter samråd med arbetsgruppen i sedvanlig ordning
inkomma med slutliga förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1963/64.

26

Statsutskottets utlåtande nr 1// år 1962

Beträffande den beslutade tandteknikerutbildningen i Umeå erinrar departementschefen
bl. a. om att den särskilda arbetsgruppen för utredning av frågor
om teknologiavdelningen och tandteknikerskolan i Umeå i sin promemoria utgått
från att 1951 års tandläkarkommittés förslag skulle bilda underlag för
organisationen av utbildningen. Härefter anför departementschefen bl. a. följande.

Den bedömning av frågan som skett vid remissbehandlingen av arbetsgruppens
promemoria bör enligt min mening leda till att tandläkarkommitténs organisationsförslag
nu prövas. Jag förordar därför att utbildningen vid den nya tandteknikerskolan
i Umeå i huvudsak organiseras på sätt denna kommitté föreslagit.
Verksamheten i denna form bör emellertid tills vidare betraktas såsom
försöksverksamhet.

Den förordade samordningen av tandteknikerskolan med institutionen för
teknologi skulle enligt arbetsgruppen komma att innebära besparingar genom
att tjänster, lokaler och utrustning i viss omfattning skulle kunna utnyttjas
gemensamt. Mot detta förslag har både medicinalstyrelsen och TCO rest vissa
invändningar. Främst gäller detta förslaget att professorn i teknologi tillika
skulle vara föreståndare för tandteknikerskolan.

För egen del finner jag den förordade samordningen i allt väsentligt ändamålsenlig.
Jag biträder därför förslaget på denna punkt.

Avslutningsvis tillägger departementschefen följande.

Uppbyggnaden av den kliniska verksamheten vid läroanstalten i Umeå enligt
de riktlinjer jag här förordat kommer i principiellt avseende att innebära en
väsentlig förändring. Integrationen mellan olika kliniska ämnen förverkligas så
långt det är möjligt genom att avdelningsgränser slopas och e n sammanhållen
vård- och utbildningsenhet bildar högskolans kärna. I hög grad torde därigenom
ett för all pedagogisk verksamhet centralt önskemål, nämligen helhetssynen på
utbildningsstoffet hos de studerande, komma att främjas. Den avsedda anordningen
har blivit möjlig först och främst genom den redovisade omkonstruktionen
av de lärartjänster, som kommer att utgöra nyckelbefattningar i den tänkta
enheten. Jag är övertygad om att den av mig föreslagna organisationen kommer
att bidraga till att de studerande i Umeå erhåller en tillfredsställande grund för
praktisk yrkesverksamhet på odontologiens skilda områden.

Enligt departementschefens mening bör de av honom nu förordade riktlinjerna
för ombildningen av umeåinstitutet också — därest riksdagen inte riktar någon
erinran däremot — följas i utrednings- och planeringsarbetet för en kommande
tandläkarhögskola i Göteborg.

Utskottet. Under hänvisning till det av förra årets riksdag på grundval av
propositionen 1961:108 fattade beslutet om ombildning fr. o. m. läsåret 1963/64*
av tandläkarinstitutet i Umeå till en fullständig läroanstalt för odontologisk utbildning
och forskning samt anordnande fr. o. m. nyssnämnda läsår av tandteknikerutbildning
i Umeå har departementschefen i förevarande proposition framlagt
förslag till riktlinjer för organisationen av den nya tandläkarhögskolan och
för anordnande av ifrågavarande tandteknikerutbildning. Dessa förslag, vilka
grundar sig på utredningar av särskilda sakkunniga och experter, innefattar

27

Statsutskottets utlåtande nr Hb år 1962

även förslag om inrättande fr. o. m. budgetåret 1963/64 av åtta professurer och
fyra laboraturer vid högskolan. I det följande skall i korthet redogöras för huvuddragen
i det sålunda framlagda förslaget. Utskottet får i övrigt hänvisa till
den i det föregående lämnade redovisningen för vad departementschefen anfört
och förordat (s. 22—26).

Departementschefen, som finner en lokalmässig anknytning av tandläkarhögskolornas
kliniska verksamhet till i första hand undervisningssjukhus i princip
följdriktig, konstaterar, att så redan är förhållandet i Umeå. Den nuvarande
organisationsformen med staten som huvudman för nämnda verksamhet bör
enligt departementschefen tills vidare bibehållas. Ej heller förutsättes någon
ändring ske i det system för patientupptagning, som nu tillämpas i Umeå. Den
för de odontologie studerandena avsedda tekniska utbildningen bör — såsom hittills
skett i Umeå — samordnas och ges inom en enhetlig kurs. I samband härmed
föreslår departementschefen, att den nuvarande gemensamma fantomkursen
vid umeåinstitutet jämte ämnet materiallära sammanföres till ett nytt av
professor företrätt examensämne, benämnt teknologi. Den kliniska verksamheten
föreslås organiserad inom ramen för en tandsjukvårdscentral, vid vilken
klinisk utbildning meddelas av för patientbehandlingen ansvariga lärare-tandläkare.
I jämförelse med den nuvarande organisationen av den kliniska verksamheten
vid umeåinstitutet innebär detta förslag främst, att kandidaterna inte
vidare skall tilldelas egna patienter samt att någon uppdelning på särskilda
kandidat- och lärarkliniker i princip inte skall ske. I fråga om lärartjänsternas
konstruktion föreslås, att tjänst som professor respektive laborator i kliniskt
ämne förenas med ställning som övertandläkare vid tandsjukvårdscentralen samt
att i sådana ämnen inrättas heltidstjänster som dels lärare-biträdande övertandläkare,
dels assistenttandläkare. Sistnämnda tjänster ersätter nuvarande tjänster
som avdelningstandläkare och assistent.

De förordade riktlinjerna för ombildningen av umeåinstitutet bör enligt departementschefen
— därest riksdagen inte riktar någon erinran däremot —
också följas i utrednings- och planeringsarbetet för en kommande tandläkarhögskola
i Göteborg.

I motionerna 1:679 och 11:821 har bl. a. påyrkats, att de föreslagna riktlinjerna
för umeåhögskolans organisation inte fastställes som norm för kommande
högskolor, vilkas personalstat, ämnesfördelning och studieplan bör bli föremål
för förnyad utredning, att i motionen anförda synpunkter — i den mån det är
möjligt — beaktas även vid den pågående organisationen av umeåhögskolan
samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om kompletterande förslag
i ärendet. I motionen II: 813 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte begära ytterligare utredning rörande tandläkarundervisningens ordnande
vid nuvarande två tandläkarhögskolor samt vid den planerade högskolan
i Göteborg samt att något principuttalande ej nu göres rörande vilka riktlinjer
som bör följas i utrednings- och planeringsarbetet för sistnämnda högskola.

Som departementschefen framhållit möjliggör den föreslagna uppbyggnaden

28

Statsutskottets utlåtande nr 2-4-4 år 1962

av den kliniska verksamheten vid läroanstalten i Umeå, att integrationen mellan
olika kliniska ämnen förverkligas så långt det är möjligt. En sammanhållen
vård- och utbildningsenhet kommer att bilda den nya högskolans kärna. Utskottet
delar departementschefens uppfattning, att därigenom i hög grad ett
för all pedagogisk verksamhet centralt önskemål, nämligen helhetsbilden på
utbildningsstoffet hos de studerande, torde komma att främjas. Den avsedda
anordningen har som departementschefen betonat blivit möjlig först och främst
genom den föreslagna omkonstruktionen av de lärartjänster, som kommer att
utgöra nyckelbefattningar vid den föreslagna tandsjukvårdscentralen. Utskottet
tillstyrker alltså, att de av departementschefen förordade riktlinjerna för ombildningen
av umeåinstitutet godkännes.

Med anledning av de i motionerna framförda synpunkterna på antalet läraroch
forskartjänster vill utskottet erinra därom att det i förevarande proposition
framförda förslaget endast omfattar ordinarie lärare. Enligt utskottets uppfattning
torde vidare den konstruktion, som tjänsterna såsom lärare-biträdande
övertandläkare föreslagits få, komma att medföra att tandläkarhögskolan i Umeå
tillföres icke endast för undervisning och klinisk verksamhet utan även för forskning
väl avpassade tjänster. Dessa tjänster bör, såvitt utskottet kan finna,
komma att innebära att umeåhögskolan blir försedd med bättre forskningsresurser
än tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö.

Såsom departementschefen framhållit ankommer det på universitetskanslern
att fastställa studieplaner för bl. a. tandläkarhögskolorna. I anslutning till vissa
i motionerna anförda synpunkter på undervisningens uppläggning vid umeåhögskolan
vill utskottet betona följande. Inom ramen för den organisation och
de resurser, som enligt förevarande förslag avses för denna högskola, bör det
vara en angelägen uppgift för vederbörande universitets- och högskolemyndigheter
att tillse, att studieplanen för högskolan ges den för ändamålet lämpligaste
utformningen.

I enlighet med departementschefens förslag tillstyrker utskottet, att den i
propositionen redovisade överenskommelsen beträffande löneförmåner m. m.
för ifrågavarande tjänster i Umeå godkännes och lägges till grund för det fortsatta
arbetet. Utskottet tillstyrker också i enlighet med departementschefens
förslag inrättande fr. o. m. den 1 juli 1963 av åtta professurer och fyra laboraturer
vid den nya högskolan. Vad departementschefen anfört och föreslagit
beträffande tandteknikerutbildningen i Umeå har ej givit utskottet anledning
till erinran eller särskilt uttalande.

Vad slutligen beträffar den blivande tandläkarhögskolan i Göteborg vill utskottet
— i anledning av vad härom anförts i motionerna — framhålla följande.
I fjol underströk utskottet bl. a. angelägenheten av att en i erforderlig utsträckning
tidsbestämd utbyggnadsplan för denna högskola snarast möjligt färdigställdes
och redovisades för riksdagen. Som förut nämnts anser departementschefen,
att de föreslagna, av utskottet i det föregående i sina huvuddrag redovisade
riktlinjerna för ombildningen av umeåinstitutet också bör följas i ut -

Statsutskottets utlåtande nr lkk år 1962

29

rednings- och planeringsarbetet för den beslutade göteborgshögskolan. Ett biträdande
av yrkandena i motionerna I: 679 och II: 821 samt II: 813 skulle innebära
ett icke önskvärt dröjsmål med det redan i viss utsträckning påbörjade
utrednings- och planeringsarbetet för nyssnämnda högskola. Då utskottet för
sin del finner de av departementschefen angivna riktlinjerna i huvudsak ägnade
att även läggas till grund för ifrågavarande arbete, avstyrker utskottet bifall
till de i motionerna gjorda yrkandena.

Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt anfört och förordat
har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet hemställer alltså.

I. att motionerna I: 679 och II: 821 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

II. att motionen II: 813 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

III. att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen förordade riktlinjer för
organisationen av den odontologiska läroanstalten i Umeå;

b) godkänna av departementschefen förordade riktlinjer för
anordnande av tandteknikerutbildning i Umeå.

3:o) Vissa avtalsfrågor. Beträffande vissa i propositionens sista avdelning
(s. 98—138) behandlade avtalsfrågor har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
departementschefen förordat godkänna avtal med Västerbottens läns landsting
angående landstingets medverkan till anordnande och upprätthållande av utbildning
av läkare och tandläkare i Umeå, m. m., dels ock bemyndiga Kungl.
Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen förordat
godkänna avtal med Umeå stad om överlåtelse av mark i Umeå, m. m.

Sedan Västerbottens läns landsting gjort framställning om förhandlingar i vissa
frågor om avtal rörande den medicinska läroanstalten i Umeå, tillkallade chefen
för ecklesiastikdepartementet, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den
7 april 1961, sakkunniga med uppdrag att på statens vägnar upptaga förhandlingar
med nämnda landsting och övriga vederbörande angående frågor, som
ägde samband med anordnande i Umeå av utökad och fullständig läkar- och
tandläkarutbildning. Den 2 juni 1961 uppdrogs vidare åt de sakkunniga att övertaga
och fullfölja de genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 maj och den 30 december
1960 åt 1959 års statliga kommission för förhandlingar om medicinsk undervisning
i Lund och Malmö givna uppdragen att å statens vägnar upptaga förhandlingar
med Västerbottens läns landsting angående dels fördelningen mellan
staten och landstinget av kostnaderna för uppförande av en planerad utbyggnad
till den radioterapeutiska kliniken vid lasarettet i Umeå, dels ock av organisationskommittén
för den medicinska högskolan i Umeå i skrivelse den 31 oktober
1960 förordad utökning av lokalerna för obduktionsundervisning vid högskolan.

30

Statsutskottets utlåtande nr m år 1962

Såsom resultat av de förhandlingar, som de sakkunniga fört med delegerade
från dels Västerbottens läns landsting och dels Umeå stad, har de sakkunniga —
vilka antagit namnet »Kommissionen för förhandlingar om högre utbildning i
Umeå» — med skrivelse den 22 februari 1962 framlagt förslag till avtal i följande
hänseenden, nämligen om

1) Västerbottens läns landstings medverkan till anordnande och upprätthållande
av utbildning av läkare och tandläkare i Umeå, m. m.

2) överlåtelse av mark i Umeå, m. m.

Det förstnämnda avtalet har träffats mellan kommissionen, å ena sidan, och
av Västerbottens läns landsting för ändamålet särskilt utsedda förhandlingsdelegerade,
å andra sidan, medan avtalet om marköverlåtelse m. m. ingåtts mellan
kommissionen, å ena sidan, och av Umeå stad för ändamålet särskilt utsedda
förhandlingsdelegerade, å andra sidan.

Efter en redogörelse för bakgrunden till förhandlingskommissionens förslag
(s. 99—102) återgives i propositionen de båda avtalsförslagen jämte kommentarer.

Avtalet om utbildning av läkare och tandläkare i
Umeå, m. m. har uppdelats på fem avdelningar, av vilka avdelning I upptager
vissa allmänna samarbetsfrågor mellan staten och landstinget, föranledda
av att ett till lasarettet gränsande område genom avtal mellan staten och Umeå
stad överlåtits till staten för att i första hand användas för utbildnings- och
forskningsverksamhet. Avdelning II upptager bestämmelser angående byggnader
för den prekliniska verksamheten, nämligen bakteriologi, patologi, djurexperimentell
verksamhet m. m. Avdelning III reglerar lasarettets upplåtelse för klinisk
läkarutbildning, avdelning IV behandlar frågor om utbildning vid lasarettet
m. m. av tandläkare, tandtekniker och tandsköterskor, medan avdelning
V innehåller vissa gemensamma bestämmelser.

Kommissionen framhåller till en början, att den funnit det i och för sig önskvärt,
att likartade villkor kommer att gälla i avtalen rörande de olika kommunala
undervisningssjukhusen. Kommissionen understryker å andra sidan, att
den ansett sig böra beakta, att det av riksdagen år 1957 fattade beslutet om
läkarutbildning i Umeå skedde på grundval av de åtaganden från landstingets
sida, som kom till uttryck i det den 4 oktober 1957 dagtecknade avtalsförslaget.

För den medicinsk-prekliniska verksamheten har, anför kommissionen vidare,
överenskommits, att någon förändring av fördelningen av kostnaderna för byggnadsarbeten,
som omfattas av 1958 års avtal, ej skall ske. För de byggnadsarbeten,
som inte täcks av tidigare avtal, avses överenskommelse skola träffas
i varje särskilt fall. Fördelningen av utrustnings- och driftkostnader har, framhåller
kommissionen, reglerats efter i huvudsak samma principer, som enligt
år 1961 mellan staten och Göteborgs stad ingångna avtal gäller för motsvarande
kostnader vid de patologiska och bakteriologisk-virologiska institutionerna och
avdelningarna i Göteborg (jfr prop. 1961:111; SU 94; Rskr 262).

Statsutskottets utlåtande nr 144 dr 1962

31

För den medicinsk-kliniska verksamheten har, fortsätter kommissionen, överenskommits
huvudsakligen följande. För sådan byggnad eller byggnadsdel vid
lasarettet, som påbörjas efter den 30 juni 1962 och som enligt Kungl. Maj:ts
beslut skall tagas i anspråk för utbildnings- och forskningsändamål, skall utgå
statligt byggnadsbidrag med 25 procent av de verkliga kostnaderna för anläggningens
färdigställande. Sådant bidrag skall jämväl utgå för ombyggnads-, ändrings-
och förbättringsarbeten, vilka icke hänför sig till årligt underhåll. Någon
förändring i den statliga bidragsgivningen beträffande kostnaderna för redan
färdigställda eller i det närmaste färdigställda byggnader avses däremot inte.
Statligt bidrag med 25 procent skall likaledes utgå för sådan utrustning, som
efter den 30 juni 1962 anskaffas till för utbildning och forskning ianspråktagen
klinik etc. Härigenom har, påpekar kommissionen, den medicinsk-kliniska verksamheten
i Umeå i avtalshänseende reglerats efter i stort sett samma principer,
som gäller för motsvarande verksamhet i Göteborg (jfr prop. 1960: 69; SU 97;
Rskr 254).

I fråga om den odontologiska verksamheten framhåller kommissionen, att till
grund för förhandlingsarbetet legat dels statsmakternas beslut om anordnande
av en fullständig tandläkarhögskola i Umeå, dels ock det av de odontologiska
förhandlingssakkunniga framlagda betänkandet »Tandsjukvården vid de odontologiska
läroanstalterna» (SOU 1961: 36). Vidare har enligt kommissionen beaktats
vissa andra utredningar, som verkställts av särskilda sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet,
bl. a. angående lokalbehovet vid den blivande högskolan.

För såväl den aktuella utbyggnaden som ombyggnads-, ändrings- och förbättringsarbeten
har det statliga bidraget med vissa undantag fastställts till 25 procent.
I övrigt innebär avtalet beträffande den odontologiska verksamheten, att
högskolan även i fortsättningen skall utgöra centraltandpoliklinik för landstingsområdet
med samma former för patientrekrytering som hittills samt att den
kliniska verksamheten vid högskolan med staten som huvudman i andra avseenden
i stort sett organiseras i enlighet med de odontologiska förhandlingssakkunnigas
förslag.

I propositionen återgives det mellan förhandlingskommissionen och landstingets
delegerade villkorligt slutna avtalet (s. 103—116), en i anslutning till viss
föreskrift i avtalsförslaget mellan parterna träffad särskild överenskommelse
(s. 116) samt kommissionens kommentarer till avtalsförslaget (s. 117—121).

Avtalet om överlåtelse av mark i Umeå, m. m. I fråga om
detta avtalsförslag erinrar kommissionen om att den enligt sitt uppslag haft
att upptaga förhandlingar med såväl landstinget som övriga vederbörande
angående frågor, som äger samband med anordnande i Umeå av cn fullständig
läkar- och tandläkarutbildning, och om att riksdagen uttalat sig för en med
läkarutbildningen samordnad utbildning i matematiska och naturvetenskapliga
ämnen. På grund härav har kommissionen ansett sig böra ingå i förhandlingar
med Umeå stad om förvärv av mark icke enbart för de medicinska och odonto -

32

Statsutskottets utlåtande nr 144 år 1962

logiska högskolornas utan även för andra utbildnings- och forksningsgrenars
behov. Kommissionen anför vidare, att parterna med hänsyn till frågans betydelse
för såväl stadens som statens långsiktiga planering ansett sig böra avtala
om ett så stort markområde, att fullgoda utvecklingsmöjligheter erbjudes högskoleorganisationen
i Umeå.

Det mellan parterna villkorligt slutna avtalet (s. 122—126) och kommissionens
kommentarer till detsamma (s. 126—127) återgives i propositionen.

En redogörelse för yttranden, som inhämtats över de båda avtalsförslagen
lämnas (s. 127—130).

Departementschefen erinrar inledningsvis om att enligt statsmakternas
beslut den till Umeå förlagda utbildningen av läkare och tandläkare
successivt skall byggas ut under 1960-talet. Förutsättningarna för det samarbete
mellan staten och vederbörande kommunala huvudmän, som i fråga om denna
verksamhet inletts under mitten av 1950-talet, har härigenom i vissa avseenden
ändrats. Det har därför ansetts lämpligt att upptaga förhandlingar rörande den
fortsatta regleringen av detta samarbete. De såsom ett resultat av dessa förhandlingar
framlagda två avtalsförslagen har grundats på de förhållanden, som
numera faktiskt föreligger eller beräknas uppkomma.

Avtalet om utbildning av läkare och tandläkare i
Umeå, m. m. Utgångspunkterna för förhandlingsarbetet har, såsom kommissionen
framhållit, varit å ena sidan att söka åstadkomma villkor likartade dem
som upptages i avtal rörande andra kommunala undervisningssjukhus samt å
andra sidan att beakta de åtaganden och utfästelser, vilka legat till grund för
hittills gällande avtal med Västerbottens läns landsting. För att åskådliggöra de
förskjutningar i kostnadsfördelningen mellan staten och landstinget, som ett
bifall till avtalsförslaget innebär, berör departementschefen till en början vissa
principiella skiljaktigheter mellan de nuvarande två avtalen och avtalsförslaget.

Byggnadskostnadcrna för den medicinsk-prekliniska verksamheten skall, såvitt
gäller lokaler för bakteriologi, patologi, djurexperimentell verksamhet m. m.,
alltjämt halveras mellan staten och landstinget. För sådana byggnadsarbeten,
som ej omfattas av tidigare avtal, avses däremot överenskommelse skola träffas
i varje särskilt fall.

Enligt gällande avtalsregler svarar staten i princip endast för de utrustningsoch
driftkostnader för den medicinsk-prekliniska verksamheten, vilka uteslutande
eller i all huvudsak är att hänföra till undervisning och forskning. Ett
väsentligt undantag från dessa regler är dock, att landstinget mot ett statligt
bidrag, motsvarande hälften av självkostnaden, tillhandahåller sådana nyttigheter
som värme, elektrisk kraft, gas, vatten m. m.

Avtalsförslaget innebär i denna del, att statens nuvarande förpliktelser utvidgas.
Även till sådan utrustning, som hänför sig till arbetslokaler, gemensamma
för staten och landstinget, samt till allmänna utrymmen avses sålunda
staten skola — oavsett ändamålet med utrustningen — bidraga med vissa procentandelar
av de verkliga kostnaderna. Därjämte avses staten skola helt svara
för kostnaderna för förut nämnda nyttigheter, i den mån de belöper på statlig

Statsutskottets utlåtande nr lbb år 1962

33

verksamhet. Dessutom avses staten även skola lämna visst bidrag till byggnads
administration samt till yttre och inre underhåll.

De nu redovisade förändringarna innebär, att fördelningen av utrustningsoch
driftkostnaderna för den medicinsk-prekliniska verksamheten regleras efter
i huvudsak samma principer, som fr. o. m. innevarande budgetår gäller för motsvarande
kostnader vid de patologiska och bakteriologisk-virologiska institutionerna
och avdelningarna i Göteborg.

Statens rättsläkarstation i Umeå är inrymd i samma byggnad som bl. a. patologi
och tandhistopatologi; verksamheten regleras för närvarande genom ett
särskilt avtal. Med hänsyn till den lokalmässiga anknytningen till nämnda
ämnen har det ansetts lämpligt att låta avtalsförslagets regler för den medicinskprekliniska
verksamheten även omfatta rättsläkarstationen.

För den medicinsk-kliniska verksamhetens del innebär avtalsförslaget i huvudsak
följande förändringar i förhållande till nuvarande avtal.

Till sådan anläggning vid lasarettet, som påbörjas efter den 30 juni 1962 och
som enligt Kungl. Maj:ts beslut skall tagas i anspråk för utbildning och forskning,
avses staten skola bidraga med 25 % av de verkliga byggnadskostnaderna.
Sådant bidrag avses skola utgå även för ombyggnads-, ändrings- och förbättringsarbeten,
vilka ej hänför sig till årligt underhåll. I fråga om de utrymmen
inom redan färdigställda eller i det närmaste färdigställda byggnader, som enligt
nuvarande avtalsregler är statsbidragsberättigade, avses däremot i princip icke
några förändringar.

I fråga om utrustningskostnader för den medicinsk-kliniska verksamheten gäller
enligt nuvarande avtal, att för nyanskaffning av möbler, armatur m. m. till
lokaler för undervisning och forskning skall utgå statligt bidrag med 50 % av de
verkliga kostnaderna, medan instrument, apparater och liknande utrustning,
vars användning i all huvudsak avser undervisning och forskning skall anskaffas
och helt bekostas av staten.

Enligt avtalsförslaget avses statsbidrag med 25 % skola utgå för i princip all
utrustning, som efter den 30 juni 1962 nyanskaffas till för klinisk utbildning och
klinisk forskning ianspråktagen klinik etc. Dock avses, såvitt gäller utrustning
för forskningens behov, endast sådan utrustning som är att hänföra till vedertagen
grundutrustning.

Någon ändring av den procentuella fördelningen av driftkostnaderna mellan
staten och landstinget avses ej.

För den medicinsk-kliniska verksamhetens del innebär ett bifall till avtalsförslaget,
att denna i avtalshänscende i stort sett jämställes med motsvarande
verksamhet i Göteborg.

För den odontologiska verksamheten har landstinget ställt vissa lokaler till
statens förfogande. Enligt gällande avtal disponerar staten dessa lokaler hyresfritt
men svarar dock helt för de ändringsarbeten, som erfordras för undervisningens
och forskningens behov. Kostnaderna för de ändringsarbeten inom de
nuvarande lokalerna, vilka föranleds av den förra året beslutade ombildningen
av tandläkarinstitutet till tandläkarhögskola avses enligt avtalsförslaget slutligt
skola falla på staten. Till övrig av nämnda ombildning föranledd byggnadsverksamhet
avses staten skola bidraga med 25 % av de verkliga kostnaderna.

Sedan departementschefen behandlat vissa punkter i avtalsförslaget, beträffande
vilka remissinstanserna framställt erinringar eller av annan orsak anledning
ansetts föreligga till särskilt uttalande, redovisar departementschefen sitt
ställningstagande till avtalsförslaget.

34

Statsutskottets utlåtande nr år 1962

Tidigare gällande regler för statens bidrag till anläggnings- och driftkostnader
vid de kommunala undervisningssjukhusen har företett olikheter sinsemellan.
Detta har visat sig medföra olägenheter av olika slag för såväl stat som
kommun. Därför har i de avtal, som ingåtts under senare tid, en enhetligare
reglering av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun eftersträvats.

Det nu framlagda avtalsförslaget överensstämmer på väsentliga punkter med
motsvarande avtal om upplåtelse för utbildning och forskning av vissa kommunala
sjukhus i Stockholm, Malmö och Göteborg samt med ett i januari 1962
villkorligt slutet avtal angående lasarettet i Lund, vilket avtal senare denna dag
kommer att anmälas av chefen för inrikesdepartementet. Mot bakgrunden härav
har jag trots det för staten i ekonomiskt avseende mindre gynnsamma utfallet
av en jämförelse med de hittillsvarande två tavtalen med Västerbottens läns
landsting för egen del funnit avtalsförslaget vara från statens synpunkt godtagbart.

Beträffande avtalet om överlåtelse av mark i Umeå, m. m.
anför departementschefen till en början följande.

En ovillkorlig förutsättning för att den till Umeå förlagda utbildnings- och
forskningsorganisationen skall kunna utbyggas även på längre sikt är självfallet,
att statens innehav av mark för ändamålet tryggas i erforderlig omfattning.
1 insikt härom har de förhandlande parterna ansett sig böra avtala om ett så
stort markområde, att fullgoda utvecklingsmöjligheter erbjudes högskoleorganisationen
i Umeå. Enligt avtalsförslaget avses staden skola till staten utan ersättning
med full äganderätt överlåta ett i anslutning till Umeå lasarett liggande
område med en areal av ca 1 040 000 m2, varav ca 550 000 m2 omfattas av den
i det föregående nämnda skissen till generalplan. Härutöver har staden förbundit
sig att medverka till att ett område mellan stadsgränsen och Tavlesjön
i sin helhet reserveras för utbildnings- och forskningsverksamhet. Detta reservområde
har en areal av ca 1 040 000 m2, varav dock ca 350 000 m2 utgör vattenområde.
Dessutom avses staden skola hålla tre tomter inom det i stadens centrala
delar belägna kvarteret Härmod reserverade för statliga ändamål.

Avtalsförslaget upptar också bestämmelser om fortsatt upplåtelse av stadsbiblioteket
i Umeå för anordnande av ett medicinskt-odontologiskt bibliotek, om
åtgärder för tillgodoseende av bostadsbehovet för personal och studerande vid
läroanstalterna samt om kårhus åt de studerande. Dessa bestämmelser har med
vissa smärre jämkningar överförts från hittills gällande avtal mellan staten och
Umeå stad.

Efter att ha berört några punkter i avtalsförslaget redovisar departementschefen
sitt eget ställningstagande till detsamma.

Avtalsförslaget innebär — såsom framgått av vad jag redan anfört — bl. a.,
att Umeå stad åtagit sig att på villkor, vilka måste anses tillfredsställande för
staten, ställa mark till förfogande i sådan omfattning, att den till staden förlagda
ubildnings- och forskningsorganisationen erbjudes fullgoda utvecklingsmöjligheter
även på längre sikt. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i
propositionen 1960: 119 funnit det lämpligt och önskvärt, att i Umeå, så snart
ske kunde, utbygges en så fullständig utbildnings- och forskningsorganisation
som möjligt. Jag vill även fästa uppmärksamheten på att 1960 års riksdags särskilda
utskott i sitt av nämnda riksdag godkända utlåtande nr 1 funnit, att
tanken på fullständiga medicinska och odontologiska högskolor i Umeå snarast
möjligt borde förverkligas. Som ett andra led i planläggningen av universitets -

35

bildningen i Umeå borde, ansåg utskottet, åtgärder vidtagas dels för en med
den fullständiga läkarutbildningen samordnad komplettering av utbildningsorganisationen
med centrala matematisk-naturvetenskapliga ämnen, dels för upprättande
av en samhällsvetenskaplig utbildnings- och forskningsorganisation.
Därjämte förutsatte utskottet, att Kungl. Maj:t noga följde utvecklingen i fråga
om möjligheterna att få till stånd humanistisk utbildning och forskning i Umeå.
Jag vill slutligen erinra om att jag i årets statsverksproposition förordat, att till
vissa förberedande byggnadsarbeten vid medicinska högskolan i Umeå för nästa
budgetår anvisas ett investeringsanslag av 1 000 000 kr.

Mot denna bakgrund får avtalsförslaget enligt min mening, såvitt gäller
markförhållandena, anses innefatta en för staten gynnsam lösning av förevarande
spörsmål. Ej heller mot övriga delar av avtalsförslaget synes mig några
invändningar kunna resas.

Sammanfattningsvis konstaterar departementschefen, att förevarande två avtalsförslag
är för staten godtagbara. Departementschefen förordar alltså, att
Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att godkänna förevarande två
med Västerbottens läns landsting respektive Umeå stad villkorligt slutna avtal.
Skulle smärre jämkningar av eller tillägg till avtalsbestämmelserna fordras,
förutsätter departementschefen att riksdagens samtycke därtill icke skall behöva
inhämtas.

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot föreliggande förslag till avtal,
vilka godkänts av Västerbottens läns landsting och Umeå stad den 24 mars
respektive den 16 mars 1962, tillstyrker att Kungl. Maj:t bemyndigas att med
landstinget och staden träffa avtal i huvudsaklig överensstämmelse med vad
departementschefen förordat.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen i statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för den 9 mars 1962 förordat godkänna avtal
med Västerbottens läns landsting angående landstingets
medverkan till anordnande och upprätthållande av utbildning
av läkare och tandläkare i Umeå, m. m.;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll
förordat godkänna avtal med Umeå stad om överlåtelse
av mark i Umeå, m. m.

Stockholm den 18 maj 1962

På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG

36

Statsutskottets utlåtande nr 144 år 1962

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herr Einar Persson, fröken Andersson, herrar Birger
Andersson, Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Ragnar Bergh, Per Jacobsson,
Rikard Svensson, Bengtson, fru Wallentheim, herrar Mårtensson, Bertil
Petersson, Bengt Gustavsson, Källqvist och Manne Olsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Karlsson i Olof ström, Almgren,
fröken Elmén, herr Nilsson i Göingegården, fröken Olsson, herrar Arvidson,
Gustafsson i Uddevalla, Andersson i Knäred, Kellgren, Gustafsson i Kårby,
Blomkvist, Berg och Nelander.

Ivar Haeggströms Tryckeri AB • Stockholm 1962

691041