Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1962
43
Nr 138
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
svenskt utvecklingsbistånd, i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksamhetsområde, jämte
i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
I propositionen nr 100 har Kungl. Maj:t (bilaga 4, s. 78—80 av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 23 februari 1962)
föreslagit riksdagen att godkänna de förslag beträffande exportkreditgaranligivningen,
som i nämnda statsrådsprotokoll angivits.
Vidare har i de likalydande motionerna I: 641 av herr Kaijser m. fl. och
11: 793 av herr Gustafsson i Stockholm m. fl. hemställts bl. a., att riksdagen
måtte besluta, att Kungl. Maj :t må inom den av riksdagen fastställda garantiramen
för exportkrediter tills vidare reservera 400 milj. kr. för särskilt
liberal kreditgarantigivning på u-länderna.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen II: 793.
Vid framläggandet av förslag till 1961 års riksdag om höjning av totalramen
för garantigivningen till 2 000 milj. kr. att gälla intill utgången av budgetåret
1962/63 framhölls bl. a., att vid förordnandet av en garantiram av
2 000 milj. kr. hänsyn hade tagits till att en vidgad svensk biståndsgivning
till u-länder skulle komma att medföra ökat behov av utrymme för exportkreditgarantier.
Exportkreditgarantier beviljas redan nu i relativt stor utsträckning för
export till u-länder. Det kan sålunda nämnas, att exportkreditnämndens
utestående totalengagemang (utfärdade och i utsikt ställda garantier) för
export till dylika länder den 31 december 1961 uppgick till 329 milj. kr.,
vilket motsvarar drygt en tredjedel av samtliga garantier. För dessa garantier
har i princip tillämpats de villkor, exempelvis rörande kredittider och
betalningsvillkor i övrigt, som regelmässigt uppställes. I och med att ökade
resurser över huvud taget ställts till förfogande finns ett ökat utrymme för
sådan normal garantigivning till u-länderna.
I samband med en ökad svensk biståndsgivning till u-länder kan det
emellertid föreligga behov av att oberoende av de allmänna principer som
tillämpas för garantigivningen kunna stödja från biståndssynpunlct särskilt
önskvärd export till ifrågavarande länder. Det kan sålunda vara önskvärt att
44
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1962
kunna garantera även i fall då kredittidens längd eller andra omständigheter
lägger hinder i vägen för garantistöd i normal ordning. Det kan härvidlag
erinras om att den normala längsta kredittid, som för närvarande tillämpas
i enlighet med internationellt vedertagna normer, utgör fem år. För att sådana
ur biståndssynpunkt särskilt angelägna projekt skall kunna genomföras
torde det i många fall vara erforderligt att vid garantigivningen tilllämpa
för exportörer gynnsammare villkor än som normalt gäller. Projektets
karaktär bör få avgöra hur långt utöver gängse villkor det i det enskilda fallet
kan vara motiverat att gå. Hänsyn bör bl. a. tagas till projektens inpassning
i eventuellt förefintliga utvecklingsprogram för u-landet i fråga.
Den svenska exportkreditgarantigivningen har hittills karakteriserats av
att den anpassats till internationella överenskommelser på hithörande område.
Det torde ligga i svenskt intresse att så sker allt framgent. Med hänsyn härtill
bör i enlighet med utvecklad praxis de principer, som i här avsedda fall
kan komma att tillämpas för en särskilt liberal garantigivning på u-länderna,
anmälas till vederbörande internationella organ, i första hand Bernunionen.
En sådan generell möjlighet att tillämpa liberalare villkor på ur biståndssynvinkel
särskilt intressanta enskilda projekt i skilda länder bör i fall så
anses lämpligt kunna kompletteras med bilaterala avtal mellan Sverige och
ett eller flera särskilt utvalda u-länder.
Det kan i detta sammanhang erinras om det avtal som år 1961 träffats
med chilenska regeringen om långfristiga exportkrediter för vissa leveranser
i samband med återuppbyggnadsarbetet efter den våren 1960 inträffade naturkatastrofen
i Chile. För dessa garantier, som avser krediter intill ett belopp
av 20 milj. kr., skall gälla en kredittid av intill 10 år.
För att säkra att utrymme finnes för en sådan mera selektiv garantigivning
för särskilda exportprojekt av intresse för u-länderna som här skisserats,
synes Kungl. Maj :t inom den av riksdagen fastställda garantiramen
böra tills vidare reservera 200 milj. kr. för ändamålet. Den nuvarande ramen
för garantigivningen — 2 000 milj. kr. — gäller till och med budgetåret
1962/63, och riktlinjerna för garantigivningen i fortsättningen måste sålunda
underställas riksdagen redan år 1963.
Det administrativa handhavandet av den speciella garantigivning varom
här är fråga torde få övervägas av Kungl. Maj:t. Det ligger i sakens natur,
att riktlinjerna för den speciella garantigivningen bör anknytas till vad
som gäller för garantigivningen i stort. Den närmare utformningen av dessa
riktlinjer och av erforderligt samråd mellan exportkreditnämnden och organ
som handlägger biståndsärenden torde — sedan frågan behandlats av
beredningens för internationella biståndsfrågor arbetsgrupp för kommersiellt
bistånd — få ankomma på Kungl. Maj :t. Departementschefen förutsätter
vidare, att för det fall en eventuell garantiverksamhet av här ifrågavarande
slag medför förluster, riksdagen i särskild ordning anvisar medel för
deras täckning.
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1962
45
Utskottet. Exportkreditgarantier beviljas redan nu i relativt stor utsträckning
för export till u-länder. Såsom i propositionen nämnts uppgingo exportkreditnämndens
utestående totalengagemang — utfärdade och i utsikt ställda
garantier — för export till dylika länder vid utgången av år 1961 till 329
milj. kr., vilket motsvarar drygt en tredjedel av samtliga garantier. För
dessa garantier ha i princip tillämpats de villkor, som regelmässigt uppställas.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att det i samband med
en ökad svensk biståndsgivning till dessa länder kan föreligga behov av att
oberoende av de allmänna principer, som tillämpas för garantigivningen,
kunna stödja från biståndssynpunkt särskilt önskvärd export till ifrågavarande
länder. Utskottet vill därför tillstyrka, att för den mindre restriktiva
garantigivning, varom här är fråga, Kungl. Maj :t får inom den av riksdagen
fastställda garantiramen reservera visst belopp.
Departementschefen har föreslagit, att för angivna ändamål skall få tagas
i anspråk 200 milj. kr. Det bör här observeras, att detta belopp anger en gräns
icke för den totala ytterligare garantigivningen på u-länderna utan för den
del härav, som skall kunna lämnas på speciellt liberala villkor.
Vad beträffar beloppets storlek har utskottet funnit sig sakna anledning
att frångå Kungl. Maj :ts förslag härutinnan och avstyrker alltså det motionsvis
gjorda yrkandet. Skulle denna särskilda garantigivning visa sig ändamålsenlig
och skulle det föreslagna beloppet förhållandevis snabbt tagas i
anspråk, har utskottet icke något att erinra mot att detta belopp i mån av
behov överskrides. Det må i sammanhanget erinras om att den nuvarande
ramen för garantigivningen — 2 000 milj. kr. — gäller till och med budgetåret
1962/63, varför riktlinjerna för garantigivningen i fortsättningen måste
underställas riksdagen redan år 1963.
Vad departementschefen i övrigt under förevarande punkt anfört har icke
givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
i anledning av motionerna I: 641 och II: 793, såvitt nu är i
fråga, godkänna de förslag beträffande exportkreditgarantigivningen,
som i statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 23 februari 1962 angivits.
Stockholm den 18 maj 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
46
Statsutskottets utlåtande nr 138 år 1962
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Gillström, Boman, Einar Persson, fröken
Andersson, herrar Birger Andersson, Ivar Johansson, Axel Johannes
Andersson, Ragnar Bergh, Fritz Persson, Per Jacobsson, Bengtson, fru
Wallentheim, herrar Söderberg, Mårtensson och Bertil Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Karlsson i Olofström, Almgren,
fröken Elmén, herr Mellqvist, fm Lewén-Eliasson, herrar Lassinantti,
Johansson i Norrköping, Gustafsson i Uddevalla, Andersson i Knäred, Bohman,
Gustafsson i Kårby, Blomkvist och Nelander.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620676