Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1962
1
Nr 112
Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd
åt vissa personer.
(5:e avd.)
Statsutskottet får härmed avge utlåtande i anledning av väckta motioner
om beredande av pension eller understöd åt vissa f. d. anställningshavare i
statens tjänst m. fl.
Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet
hänvisa till vederbörande motioner.
1 :o) Generalmajoren Nils Otto Fredrik Söderberg. 1 de likalydande motionerna
I: 274 och II: 343, väckta den förra av herr Ragnar Bergh och den
senare av herr Sköld, har hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna generalmajoren
Nils O. F. Söderberg överstelöjtnants tjänste- och familjepensionsförmåner
att utgå från och med den 1 maj 1962, med belopp, som skulle
ha tillkommit honom, därest han från och med den 1 oktober 1952 —
efter uppnådda 55 år — avgått från överstelöjtnantsbeställning.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtande avgivits av statens pensionsanstalt, som anfört följande.
Även om det vid den tidigare behandlingen av Söderbergs pensionsfråga
framhölls, att den verksamhet, till vilken Söderberg knutits i samband med
avgång från tjänsten som souschef vid flygförvaltningen, var av synnerlig
betydelse för svenska flygvapnet, framgick dock knappast annat än att övergången
till denna anställning väsentligen betingats av Söderbergs egna intressen.
Med anledning av vad i de föreliggande motionerna anföres i frågan
och som delvis ger en annan bild av händelseförloppet, har statens pensionsanstalt
på begäran under hand från chefen för flygvapnet erhållit en
utförlig redogörelse för de omständigheter, som ledde till nämnda övergång.
Av redogörelsen framgår, att övergången i realiteten närmast betingats av
vårt flygvapens svårigheter i dåvarande läge att kunna på ett ekonomiskt
godtagbart säl t fylla behovet av moderna motorer annorledes än genom
viss samverkan med den inhemska flygmotorindustrien. Med hänsyn till att
övergången på grund av sålunda lämnade upplysningar måste anses ha
skett i statsnyttans intresse och till de i övrigt föreliggande särskilda omständigheterna
i detta fall anser sig ämbetsverket kunna tillstyrka att, såsom
motionerna syfta till, Söderberg mot avstående av författningsenligt
föreliggande rätt till tjänste- och familjelivränta beredes tjänste- och familjepensionsrätt
för tid från och med den 1 maj 1962, då han uppnått 65
års ålder, på sätt som skulle ha blivit fallet, om han avgått med rätt till
överstelöjtnants pension den 30 september 1952, vid vilken tidpunkt han
skulle ha uppnått den för överstelöjtnant gällande pensionsåldern. Söder
1
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 6 samt. Nr 112
2
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1962
bergs pension skulle härvid komma att, beräknad efter lönegrad Ma 33, ha
ett grundbelopp av 10 920 kronor före och 10 128 kronor från 67 års ålder
och under förstnämnda tid komma att, inberäknat rörliga tilläggsförmåner
enligt den för år 1961 gällande nivån, utgöra 1 842 kronor för månad.
Statens pensionsanstalt får sålunda i enlighet med det anförda tillstyrka
bifall till motionerna.
Utskottet. Såsom i motionerna anförts har frågan om pension till Söderberg
av Kungl. Maj :t år 1951 genom proposition förelagts riksdagen. När
utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 39 avstyrkte bifall till
propositionen skedde detta under motivering, att det enligt utskottets mening
inte hade förebragts sådana särskilda skäl som kunde motivera ett avsteg
från de i gällande pensionsreglemenle stadgade villkoren för erhållande
av tjänstepension samt att ett bifall till förslaget kunde befaras leda
till inte önskvärda konsekvenser. Avgörande för utskottets ställningstagande
vid detta tillfälle kan sägas ha varit, att det av utredningen då knappast
framgick annat än att Söderbergs övergång från statstjänst till anställning
hos flygmotorindustrin väsentligen betingats av hans egna intressen,
även om det samtidigt framhölls att den verksamhet vartill han vid
övergången knutits var av vital betydelse för flygvapnet.
Då Söderbergs pensionsfråga nu ånyo underställts riksdagen, denna gång
i motionsväg, har till stöd för motionsyrkandet i huvudsak anförts följande.
Söderbergs engagement i flygmotorindustrin hade uppgjorts i samråd med
dåvarande chefen för försvarsdepartementet. Först efter det att Söderberg
erhållit utfästelse om att proposition skulle komma att avlåtas till riksdagen
angående hans pensionsförmåner hade Söderberg avböjt förlängt
förordnande som souschef i flygförvaltningen. Därest han inte haft grundad
anledning förlita sig på en positiv lösning av pensionsfrågan, kunde han
ha valt att kvarstanna som souschef eller att söka med C-avdrag å lönen
utverka tjänstledighet ett år i sänder med bibehållande av pensionsrätt.
Genom att begära att få kvarstå lönlös över stat i två år skulle han vidare
efter en återgång till aktiv tjänst sannolikt också ha kunnat trygga sin
pensionsrätt. Han hade slutligen haft möjlighet att söka förtidspension från
flygvapnet.
Vad i motionerna anförts rörande omständigheterna vid Söderbergs övergång
till flygmotorindustrin ställer onekligen hans pensionsfråga i en ny
belysning. Detta vitsordas även av statens pensionsanstalt, som enligt sitt
remissyttrande erhållit en utförlig redogörelse från chefen för flygvapnet
rörande de förhållanden som ledde till nämnda övergång. Av redogörelsen
framgår enligt pensionsanstalten, att övergången i realiteten närmast betingats
av flygvapnets svårigheter i dåvarande läge att på ett ekonomiskt
godtagbart sätt kunna tillgodose behovet av moderna motorer annorledes än
genom samverkan med den inhemska flygmotorindustrin. Med hänsyn till
att övergången sålunda måste anses ha skett i statsnyttans intresse och till
de i övrigt föreliggande särskilda omständigheterna har pensionsanstalten
ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionsyrkandet.
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1962 3
Med beaktande av de nya och kompletterande uppgifter, som numera
framlagts till belysning av förevarande spörsmål, har utskottet vid frågans
förnyade prövning inte velat motsätta sig att Söderberg tillerkännes pension
i stället för honom författningsenligt tillkommande livränta. Regleringen
torde i huvudsak böra ske i enlighet med motionsyrkandet.
Upplysningsvis vill utskottet i detta sammanhang meddela, att Söderberg
—• som är född den 26 april 1897 och som f. n. redovisas som övertalig inom
flygvapnet —- enligt vad utskottet under hand erfarit förklarat sig beredd
att vid en lösning av pensionsfrågan i för honom positiv riktning inträda i
flygvapnets reserv och där kvarstå intill 70-årsåldern.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 274 och
II: 343, medgiva, att generalmajoren N. O. F. Söderberg må,
mot avstående av författningsenligt föreliggande rätt till
tjänste- och familjelivränta, beredas tjänsle- och farniljepensionsrätt
för tid från och med den 1 maj 1962 på sätt
som skulle ha blivit fallet, om han efter uppnådda 55 år
avgått med rätt till överstelöjtnants pension den 30 september
1952.
2:o) Förre kassören Pontus Hanson. I de likalydande motionerna I: 148
och II: 123, väckta den förra av herr Schöit m. fl. och den senare av herr
Allard m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t uttala, att förre kassören vid fortifikationsförvaltningen Pontus
Hanson måtte av statsmedel tillerkännas eu skälig årlig pension.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtande avgivits av statens pensionsanstalt, som anfört följande.
Såsom i motionerna framhålles, har Kungl. Maj:t genom beslut den 6
december 1957 funnit en av Hanson gjord ansökning om pension ej föranleda
annan åtgärd än att Hanson tilldelats viss gratifikation. Efter nämnda
tidpunkt ha emellertid tillkommit vissa nya omständigheter. Sålunda har ett
nytt statligt pensionsreglemente, statens allmänna tjänstepensionsreglemente
(SPR), trätt i kraft den 1 juli 1959. Vidare har i anslutning därtill Kungl.
Maj:t av riksdagen bemyndigats (prop. 1960: 151, s. 39; r.skr. 323) att, där
så befunnes påkallat, bevilja bl. a. överårig anställningshavare pension med
tillämpning på visst sätt av de nya reglementsgrunderna i sådana fall, där
förutsättningar för pensionsrätt enligt reglementet ej föreligga men avgången
skett efter tidpunkten för reglementets ikraftträdande samt den
sammanlagda liden för innehav av anställning av i princip sådant slag, som
kunde beaktas vid tillämpning av motsvarande tidigare bemyndigande,
uppgår till minst tio år. Slutligen har Hanson tjänstgjort viss ytterligare tid
jämväl efter SPR:s ikraftträdande.
Hanson har på grund av sin ålder icke uppfyllt förutsättningarna för att
bli underkastad SPR. Däremot är, såsom av motionerna framgår, kravet
om minst 10 års sammanlagd statlig anställning väl fyllt. Med hänsyn härtill
får statens pensionsanstalt i sakfrågan anföra följande.
4
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1962
Även om Hanson ej var anställd i statens tjänst vid tidpunkten för SPR:s
ikraftträdande, vilket är det fall som i första hand åsyftas i 1960 års riksdagsbemyndigande,
anser pensionsanstalten med beaktande av längden av
hans anställningstid och omständigheterna i övrigt skäligt, att pensionsrätt
räknat från den 1 april 1961, då Hanson slutligt avgick ur statens tjänst, beredes
Hanson och hans eventuella efterlevande. Förmånernas storlek in. m.
bör härvid bestämmas i enlighet med vad Kungl. Maj:t brukar föreskriva
i andra likartade fall. Detta innebär i huvudsak, att pensionen bör beräknas
enligt grunderna i SPR, dock att tjänståren för tid, under vilken pensionsrätt
saknats, reduceras med en tiondel. I huvudsaklig överensstämmelse
härmed finner pensionsanstalten beträffande detta fall dels att bruttobeloppet,
räknat efter 1961 års pensionslönenivå, bör utgöra i fråga om
egenpension 220 kronor för månad inklusive åldersförhöjning och i fråga
om familjepensions normalbelopp 102 kronor för månad, dels att pensionerna
böra anses utgöra 21,67 procent av hel pension, dels att i anslutning
till medgivandet bör föreskrivas, att den genom Kungl. Maj :ts beslut den
6 december 1957 beviljade gratifikationen å 2 000 kronor skall återbetalas i
den ordning statens pensionsanstalt närmare bestämmer.
Med hänsyn till den mängd av frågor av teknisk natur, som inställer sig i
samband med prövning av frågor av här förevarande slag, och jämväl i betraktande
av önskvärdheten av att konsekvens iakttages vid prövningen av
dylika frågor, synes pensionsanstalten övervägande skäl tala för att prövningen
får ankomma på Kungl. Maj.-t. Då härför endast erfordras att
Hanson gör förnyad ansökning i frågan, anser pensionsanstalten särskild
skrivelse i ämnet från riksdagens sida cj erforderlig.
Utskottet. Såsom motionärerna framhåller bar en av Hanson hos Kungl.
Maj:l år 1957 gjord ansökan om pension inte föranlett annan åtgärd än att
Hanson den 6 december 1957 tilldelats en gratifikation å 2 000 kr. Sedermera
har emellertid tillkommit en del nya omständigheter, i det att ett nytt
pensionsreglemente, statens allmänna tjänslepensionsreglemente, trätt i kraft
den 1 juli 1959, varjämte Kungl. Maj:t bemyndigats att bevilja bl. a. överåriga
anställningshavare pension med tillämpning på visst sätt av de nya
pensioneringsgrunderna. Hanson har visserligen på grund av sin ålder inte
blivit underkastad det nya reglementet. Å andra sidan fyller han mer än väl
det numera gällande kravet på minst tio års sammanlagd statlig anställning.
I likhet med statens pensionsanstalt finner utskottet därför skäligt att pensionsrätt
bereds Hanson och hans eventuella efterlevande. Utskottet biträder
alltså i sak motionernas syfte.
Såsom pensionsanstalten framhållit torde övervägande skäl tala för att
prövningen av pensionsfrågan, på förnyad ansökan av Hanson, får ankomma
på Kungl. Maj :t. Pensionsanstalten har i sitt utlåtande uppdragit riktlinjer
i fråga om pensionens beräknande m. m. Dessa synes utskottet innefatta
en lämplig reglering av frågan.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet i anledning av motionerna I: 148 och
II: 123 anfört.
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1062
5
3:o) Legitimerade läkaren Einar Victor Erici. I motionen II: 88 har herr
Svenungsson in. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta tilldela legitimerade
läkaren Einar Erici ett engångsbelopp av 10 000 kr. som uttryck för
samhällets uppskattning av hans insatser på orgelforskningens område.
över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av statens pensionsanstalt, som hört bl. a.
byggnadsstyrelsen.
Statens pensionsanstalt har anfört följande.
Statens pensionsanstalt har under hand haft kontakt med de myndigheter
som inom vårt land har att handlägga frågor rörande beståndet av äldre
kyrkorglar, nämligen byggnadsstyrelsen, musikaliska akademien och riksantikvarieämbetet
(byggnadsminnesavdelningen). Av de upplysningar pensionsanstalten
därvid erhållit — särskild skrivelse från byggnadsstyrelsen
bifogas — framgår, att Ericis i motionen omnämnda inventarium över äldre
kyrkorglar och hans i olika tidskrifter publicerade uppsatser varit av avgörande
betydelse för ifrågavarande myndigheters möjlighet att handlägga de
frågor angående ombyggnad eller restaurering av äldre orglar, vilka de
jämlikt meddelade instruktionsföreskrifter haft att avgöra. Någon expertis
inom detta område av Ericis kvalitet står icke i övrigt att uppbringa inom
landet. Från musikaliska akademiens sida har även påpekats, att Erici genom
sin verksamhet klargjort, att det i Sverige genom vårt lands avsides
läge bevarats äldre orglar till ett antal och med en ursprunglighet som
Överstiger vad som finnes bevarat inom de flesta länder i Europa och att
Ericis verksamhet därigenom även internationellt sett haft betydande värde.
Riksantikvarieämbetet har för sin del uppgivit, att ämbetet i de fall, då ämbetet
uppdragit åt Erici att undersöka en viss orgel, över vars restaurering
eller ombyggnad ämbetet haft att yttra sig, understundom kunnat erbjuda
denne visst arvode jämte ersättning för resekostnader in. in., men att Erici
alltid avböjt dylika erbjudanden. I övrigt vitsordar riksantikvarieämbetet
riktigheten av vad byggnadsstyrelsen och musikaliska akademien anfört
om Erici såsom den utan jämförelse mest sakkunnige beträffande äldre
orglar i Sverige.
Statskontoret, som tidigare haft att yttra sig över framställningen om
honnörspensioner, har därvid vid flera tillfällen givit uttryck åt den uppfattningen,
att den största försiktighet borde iakttagas från statsmakternas
sida i fråga om att åt personer, vilka icke innehaft statsanställning, bevilja
gottgörelse som uttryck av erkännande för eu utom statens tjänst bedriven
förtjänstfull verksamhet. Pensionsanstalten, som från och med den 1 juli
1961 övertagit statskontorets befattning med pensionsfrågor, ansluter sig
till denna uppfattning. Med stöd av vad ovan anförts om Erici finner emellertid
statens pensionsanstalt för sin del, att denne inom sitt område utfört
ett livsverk som väl mäter sig med vad andra personer, som beviljats honnörspension
eller gratifikation av statsmedel, utfört inom sina. Ett visst
beaktande synes också böra ske av det förhållandet, att särskild ersättning
icke utgått till Erici för de uppdrag han fullgjort för statens räkning. Pensionsanstalten
vill fördenskull tillstyrka, att Erici i någon form beredes viss
gottgörelse av statsmedel. Ämbetsverket ifrågasätter emellertid om icke en
mindre pension å förslagsvis 2 400 kronor om året jämte rörliga tilläggsförmåner
vore att föredraga framför gratifikation.
6
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1962
Byggnadsstyrelsen har anfört följande.
Doktor Erici har under en lång följd av år, ofta med avsevärd uppoffring
av egen arbetstid, ställt sina magistrala kunskaper och sin vida erfarenhet
rörande vårt lands äldre kyrkorglar till byggnadsstyrelsens tjänst och
detta till och med utan ersättning. Han har även genom initiativ och medverkan
på olika sätt gjort praktiska insatser och bidragit till att värdefulla
orglar i svåra lägen kunnat bevaras.
Ett av doktor Erici uppgjort, hos byggnadsstyrelsen i stencil förvarat
inventarium över äldre kyrkorglar — vari dessas disposition och uppbyggnad,
de förändringar som företagits med dem och det skick vari de befinner
sig redovisas in i minsta detalj — är av det allra största värde för kulturhistoriska
byråns arbete i vad berör orgelfrågor och kommer även för framtiden
att så förbli.
Utskottet. I motionen föreslås att Erici måtte genom särskilt riksdagsbeslut
tillerkännas ett engångsbelopp av 10 000 kr. såsom uttryck för samhällets
uppskattning av hans insatser på orgelforskningens område. Med tanke
på det oegennyttiga arbete, som Erici under en lång följd av år nedlagt på
undersökningar beträffande orgelbeståndet i våra svenska kyrkor, synes de!
utskottet motiverat att — såsom ett uttryck för det allmännas uppskattning
av Ericis insats på ifrågavarande område — ekonomisk gottgörelse av statsmedel
bereds honom i någon form. Statens pensionsanstalt har för sin del
väckt tanken på beredande åt Erici av en årlig pension, förslagsvis å 2 400
kr. jämte rörliga förmåner, i stället för ett engångsbelopp. Vid övervägande
av olika alternativ har utskottet stannat vid att förorda en lösning efter den
linje pensionsanstalten ifrågasatt. Pensionen synes böra utgå räknat från
och med den 1 januari 1962.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionen II: 88, medgiva,
att legitimerade läkaren Einar Victor Erici må, räknat från
och med den 1 januari 1962, under sin återstående livstid
från anslaget Diverse pensioner och understöd in. m. uppbära
en årlig pension av 2 400 kr.
Stockholm den 10 maj 1962
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. ST AXÄNG
Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1962
7
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Gillström, Einar Persson, fröken Andersson,
herrar Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Ragnar Bergh,
Per Jacobsson, Rikard Svensson, Bengtson, Söderberg, Mårtensson, Edström,
Herbert Larsson, Manne Olsson och Nils-Eric Gustafsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Karlsson i Olof ström, Almgren,
fröken Elmén, herrar Andreasson, Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru LewénEliasson,
herrar Svensson i Ljungskile, Johansson i Norrköping, Gustafsson
i Uddevalla, Andersson i Knäred, Blomkvist, Nelander och Palm.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620663