Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962
1
Nr 31
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avveckling
av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital.
Genom en den 30 mars 1962 dagtecknad proposition, nr 160, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet föreslagit
riksdagen »att medgiva Kungl. Maj:t att förordna, att skyldigheten att
till Danviks hospital utgiva rekognitionsavgifter skall upphöra beträffande
fång, för vilka fångeshandling upprättas den 1 januari 1963 eller senare».
Inledning
Stiftelsen Danviks hospital äger och driver å Henriksdal i Nacka stad en
anstalt, kallad Danvikshem. Enligt en av Kungl. Maj:t den 22 septembet
1944 utfärdad instruktion för stiftelsens direktion har stiftelsen till ändamål
att vårda sådana ofärdiga, åldriga, bräckliga eller värnlösa personer, som,
ehuru de med någon egen tillgång eller genom andras tillfälliga välgörenhet
kan i större eller mindre mån bidraga till sitt uppehälle, likväl är oförmögna
att eljest sig vårda och uppehålla. Stiftelsen är avsedd företrädesvis för personer
tillhörande Stockholms stad. Av de omkring 350 personer som för
närvarande är intagna på Danvikshem är samtliga utom 17 från Stockholm.
Dessa 17 är från Nacka stad.
Sedan länge föreligger skyldighet för köpare av viss hospitalet förut tillhörig
jord att till detta erlägga s. k. rekognitionsavgift, utgörande tre procent å
köpeskillingen.
Vid åtskilliga tillfällen har önskemål framställts om avgiftens avskaffande.
En partiell avveckling har även skett genom en mellan fastighetsägarna och
stiftelsen träffad och år 1933 av riksdagen godkänd överenskommelse.
År 1960 tillkallades landshövdingen Anders Tottie för att åvägabringa och
leda förhandlingar om avveckling av de alltjämt utgående avgifterna.
I januari 1962 anmälde Tottie att överenskommelse träffats mellan stiftelsen
och Nacka stad, innebärande bl. a. att stiftelsen avstår från sin rätt
till avgifterna. Tottie föreslog därför att avgifterna skulle upphöra fr. o. m.
den 1 januari 1963.
över förslaget har yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet, kammarkollegiet
och statskontoret samt av överståthållarämbetet efter hörande av
Stockholms stadskollegium.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 avd. Nr 31
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 är 1962
Historik, förhandlingsledarens förslag samt remissyttrandena
I dessa delar hänvisas till propositionen s. 3—6.
Här må ytterligare anmärkas att frågan om de förevarande avgifternas av
vecklande under senare tid varit föremål för behandling i riksdagen åren
1955 och 1958 samt sista gången, i anledning av framställd interpellation, den
17 maj 1960 (jfr första kammarens protokoll nr 17/1960 s. 85 ff).
Departementschefen
Departementschefen anför:
»Danviks hospital ägde ursprungligen stora jordegendomar omkring Stockholm.
Under förra hälften av 1700-talet började hospitalet att sälja en del
av sina hemman. Vid försäljning utom börd förbehölls hospitalet rätt till
hembud och lösen. Vidare brukade föreskrivas skyldighet för senare köpare
att till hospitalet erlägga viss avgift, om hospitalet inte ville begagna sig av
sin lösningsrätt. Denna rekognitionsavgift, som i regel beräknades till tre
procent av köpeskillingen, sanktionerades av Kungl. Maj :t år 1813. Rätten
att uppbära rekognitionsavgift bekräftades även av ständerna genom 1861
års skatteköpsförfattning, vari föreskrevs, att hospitalet vid skatteförsäljning
av hemman och lägenheter skulle bibehållas vid rätten att uppbära rekognitionsavgift.
Rekognitionsavgift utgår vid köp eller liknande fång av förutvarande hospitalsfastighet
eller fastighet, som avsöndrats eller avstyckats därifrån. Avgiften
beräknas på hela köpeskillingen, d. v. s. såväl på mark- som byggnadsvärdet.
Av de omkring 350 000 kronor som hospitalet uppburit under
åren 1950—1959 har i runt tal 85 procent avsett fastigheter i Nacka stad,
där en betydande jordstyckning för bostads- och industriändamål har ägt
rum.
Rekognitionsavgifterna medför väsentliga olägenheter vid fastighetsomsättningen.
Att avgiften beräknas även på den del av avtalad köpeskilling,
som hänför sig till nyuppförda byggnader, hämmar produktionen av bostadshus
och industribyggnader inom de områden som berörs av avgifterna.
Vid flera tillfällen har därför framförts önskemål om att avgifterna skall
avskaffas. Svårigheter har härvid mött särskilt på grund av rådande tveksamhet
om hospitalets rättsliga ställning och beträffande det därav avhängiga
spörsmålet, huruvida statsmakterna äger förfoga över hospitalets
rätt genom att ensidigt besluta om avgifternas avskaffande. En partiell
avveckling har emellertid skett genom eu mellan hospitalet och fastighetsägarna
träffad överenskommelse, som år 1933 godkändes av riksdagen.
Fastighetsägarna fick genom överenskommelsen rätt att inom viss tid avlösa
avgiftsplikten enligt närmare angivna grunder. Härigenom har rekognitionsavgifterna
avvecklats beträffande ungefär hälften av det dåvarande antalet
rekognitionsfastigheter. Beträffande de återstående rekognitionsfastighe
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962
3
terna har emellertid därefter till följd av den ökade tätortsbebyggelsen jorddelningar
ägt rum i betydande utsträckning. Olägenheterna av rekognitionsavgifterna
har därför icke minskat i betydelse utan snarare med hänsyn
till utförd och planerad bebyggelse inom berörda områden blivit än mer
framträdande. Det är därför angeläget att söka ernå en fullständig avveckling
av avgifterna. Denna bör ske utan att statsmedel tages i anspråk för
ändamålet.
Landshövdingen Anders Tottie har nu efter förhandlingar med berörda
parter framlagt förslag till avveckling av rekognitionsavgifterna. Förslaget
grundar sig på ett avtal mellan stiftelsen och Nacka stad av innehåll, att
stiftelsen under förutsättning av Kung]. Maj :ts godkännande avstår från
sin rätt till rekognitionsavgifter beträffande fastigheter inom Nacka stad
från och med den 1 januari 1963, att stiftelsen garanterar staden att som
pensionärer på Danvikshem mottaga tretton av staden föreslagna personer
samt att staden som bidrag till stiftelsens nettokostnader för dessa pensionärer
skall till stiftelsen erlägga en årlig avgift av 39 000 kronor, vilket
belopp skall vara värdebeständigt med 1961 som basår. Beloppet 39 000
kronor motsvarar det genomsnittliga årsvärdet av de rekognitionsavgifter
stiftelsen under de senast förflutna fem åren uppburit för försäljningar av
fastigheter i Nacka stad. Stiftelsen har vidare i särskilt beslut förklarat,
att stiftelsen, därest nyssnämnda avtal blir slutligt gällande, utan särskild
kompensation från och med den 1 januari 1963 för all framtid avstår
jämväl från sin rätt att uttaga rekognitionsavgifter vid försäljning av rekognitionsavgiftspliktiga
fastigheter utanför Nacka stad. — Tottie har föreslagit,
att avtalet mellan stiftelsen och Nacka stad godkännes av Kungl.
Maj :t och att rekognitionsavgifterna upphör från och med den 1 januari
1963.
Tolties förslag har tillstyrkts av remissorganen.
Den överenskommelse, som sålunda träffats mellan stiftelsen och Nacka
stad angående rekognitionsavgifterna beträffande fastigheter inom staden,
samt det beslut direktionen för stiftelsen fattat om avstående från övriga
rekognitionsavgifter underlättar fastighetsomsättningen och nybyggnadsverksamheten
inom berörda områden. Överenskommelsen torde även medföra
fördel för stiftelsen, därigenom att denna erhåller regelbundna indexreglerade
inkomster till belopp, som i stort sett motsvarar de influtna rekognitionsavgifterna.
På grund härav anser jag, att den mellan stiftelsen
och Nacka stad träffade överenskommelsen angående avveckling av rekognitionsavgifterna
bör godkännas av Kungl. Maj :t. Genom denna överenskommelse
och stiftelsens avstående från rekognitionsavgifter beträffande fastigheter
utanför Nacka stad har förutsättning skapats för avveckling av samtliga
rekognitionsavgifter till Danviks hospital från och med den 1 januari
1963. Med hänsyn till ärendets samband med 1861 års med rikets ständer
beslutade skatteköpsförfattning, torde frågan om avveckling av rekognitionsavgifterna
böra underställas riksdagens prövning.»
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 10 maj 1962
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Göran Karlsson*, Ebbe Ohlsson,
Knut Johansson*, Georg Carlsson, Åkesson*, Wirmark och Lennart
Geijer*;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru
Törbrink, herrar Jansson i Benestad, Andersson i Ryggestad, Carlsson i
Stockholm och Turesson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
620641