Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 dr 1962

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rösträtten
vid vissa allmänningsstämmor.

Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta
och till lagutskott hänvisade likalydande motioner1, nämligen i första
kammaren nr 489 av herr Carlsson, Eric, nt. fl. samt i andra kammaren nr
567 av herrar Boo och Eliasson i Sundborn.

I motionen anföres:

I lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna finnes bl. a. beträffande
rösträtt vid allmänningsstämma stadgat att rösträtt tillkommer
deltagare efter grunden i mantal satt jord, dock att begränsning skall ske
så, att en person icke kan utöva rösträtt för mer än en tiondel av hela det
delaktighetstal, som är representerat vid stämman. Detta stadgande betyder
att ett fåtal deltagare som representerar stora jordtal kan genomdriva beslut
som icke är acceptabla för det överväldigande antalet stämmodeltagare, som
var för sig representerar små jordtal. Den röstbegränsning som är stadgad
kan icke på ett avgörande sätt anses neutralisera den möjlighet till maktutövning
som de har som representerar stora jordtal. Den på många andra områden
i samhället accepterade demokratiska principen en man en röst borde
också eftersträvas beträffande allmänningsskogarna och deras förvaltning.
Att i detta fall jämställa inflytandet i anslutning till delaktigheten i företaget
med vad som gäller beträffande aktiebolagen synes icke helt relevant.
Här gäller det delägare som på ett alldeles särskilt sätt är beroende av samarbete
och ömsesidig solidaritet. Detta borde också mera än nu komma till
uttryck i lagstiftningen. Den i det föregående refererade uppfattningen synes
också kunna betraktas som vedertagen i den begränsning som redan nu
finnes i och med tiondelsregeln. En ytterligare skärpning av denna regel till
t. ex. 1/25 av den vid stämman representerade delaktigheten vore ytterligare
ett led i en strävan att stärka de mindre delägarnas berättigade krav att kunna
påverka besluten beträffande allmänningsskogens förvaltning, vars resultat
betyder så mycket för dem.

Med stöd av vad sålunda återgivits hemställer motionärerna »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om översyn av gällande bestämmelser
beträffande rösträtt vid andelsstämma rörande allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna i enlighet med vad i motionen anförts».

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från hovrätten för övre Norrland, kammarkollegiet,
domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen samt länsstyrelserna i Kopparbergs
och Norrbottens län. Lantmäteristyrelsen har vid sitt yttrande fo 1

Motionen i sin helhet tryckt bland andra kammarens motioner.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 29

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

gat utlåtanden från överlantmätarna i Kopparbergs, Västerbottens och
Norrbottens län. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har jämväl åberopat till
länsstyrelsen inkomna yttranden från allmänningsstyrelserna för Orsa,
Älvdalens, Särna-Idre, Lima, Transtrands, Svärdsjö och Svartnäs, Envikens,
Finngruvans, Landbobvns, Gävunda, Kättbo, Stutts, Västbygge, Knås och
Tibergets besparingsskogar, de åtta sistnämnda inom Venjans socken. Härvid
har ytterligare fogats uppställningar beträffande fördelning av ägarekategorier
och storleksgrupper dels enligt röstlängden 1962 för Älvdalens
besparingsskog och dels enligt röstlängden 1961 för Orsa jordägande socknemän.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har bifogat yttranden från styrelserna
för Norrbottens allmänningars förbund samt för allmänningarna i Arjeplog,
Jukkasjärvi, Jokkmokk, Gällivare samt i Pajala, Junosuando och Tärendö.
Härjämte har från sist angivna länsstyrelse ingivits reglementet för
Jukkasjärvi allmänningsskog med därtill hörande fonder. -— På begäran av
utskottet har yttranden härjämte avgivits av Skogsindustriernas samarbetsutskott,
Sveriges skogsägareförbund och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund. Skogsägareförbundet har åberopat och ingivit ett yttrande till
förbundet från Korsnäs aktiebolag.

I anledning av de förevarande motionerna har till utskottet inkommit en
den 28 februari 1962 dagtecknad skrivelse från ordförandena i allmänningsstyrelserna
för ovan omtalade 15 besparingsskogar i Dalarna. I skrivelsen
har på anförda skäl angivits »att något bärande skäl till den i motionerna
föreslagna lagändringen inte förefinnes» samt hemställts »att utskottet ville
avstyrka motionerna». Såsom bilagor har fogats kopior av dels protokoll
från sammanträde den 13 februari 1962 med representanter för Orsa, Älvdalens
och Särna-Idre allmänningsstyrelser, dels protokoll från sammanträde
den 17 februari 1962 med representanter för sist angivna styrelser ävensom
styrelserna för Lima och Transtrands besparingsskogar, dels ock protokoll
vid extra jordägarstämma den 28 februari 1960 med Älvdalens jordägande
socknemän.

Inledning

Besparings- och allmänningsskogarnas tillkomst m. m.

Vid storskiftet inom Kopparbergs och Gävleborgs län avsattes inom åtskilliga
socknar på grund av särskilda beslut av Kungl. Maj:t vissa delar av de
socknarna tilldelade skogsanslagen såsom allmänningar eller besparingsskogar
för vederbörande jordägande socknemän. På detta sätt bildades besparingsskogar
inom Svärdsjö — en benämnd Svärdsjö sockenallmänning
och en kallad Envikens sockenallmänning — Lima, Transtrands, Särna —
jämte Idre kapcllag —-, Älvdalens och Orsa socknar av Kopparbergs län
samt Hamra kapellag av Gävleborgs län. Därjämte utbröts och avsattes inom
de särskilda skifteslagen i Venjans socken, jämväl i anledning av Kungl.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

3

Maj:ts beslut, vissa delar av skifteslagens avrösningsjord till besparingsskogar
för vederbörande jordägare inom skifteslagen. De skifteslag inom
Ven jans socken, för vilka besparingsskogar bildades, var elva, nämligen
Gävunda, Finngruvans, Johannisholms, Knås, Kättbo, Landbobyns, Nybodarnes,
Ogsjöängarnas (öjes), Stutts, Tibergets och Västbygge skifteslag.

Enligt av Kungl. Maj :t därefter fastställda reglementen ägde vederbörande
jordägare rösträtt efter reducerat jordtal, dock att i vissa reglementen
stadgades inskränkningar i rätten att rösta efter sagda grund.

1 samband med den allmänna avvittringen i Norrbottens län utlades inom
samtliga socknar i länets lappmark samt i en socken i dess kustland särskilda
allmänningar eller allmänningsskogar för vederbörande jordägares räkning.
Därjämte avsattes vid den särskilda avvittring, som efter den allmänna
avvittringens slutförande verkställdes i fråga om nybyggen på odisponerade
över loppsmarker inom vissa socknar av länet, dels allmänningar för
respektive nybyggares räkning dels också — för att nybyggarna skulle erhålla
delaktighet i de vid den allmänna avvittringen avsatta allmänningsskogarna
— vissa områden av nybyggarnas skogsanslag, vilka områden
tillädes sist angivna skogar. — Inom Västerbottens län, där i stort sett trakterna
ovanför och nedanför odlingsgränsen var för sig gjordes till föremål
för allmän avvittring, avsattes allmänningsskogar bara vid avvittringen
ovan odlingsgränsen. — De allmänningsskogar, som sålunda avsattes vid
den allmänna och särskilda avvittringen inom dessa län, var följande: inom
Västerbottens län Dorotea övre, Vilhelmina övre, Tärna och Stensele samt
Sorsele övre allmänningsskogar ävensom inom Norrbottens län Arvidsjaurs,
Arjeplogs, Jokkmokks, Gällivare och Jukkasjärvi allmänningsskogar, Pajala,
Junosuando och Tärendö socknars allmänningsskogar samt nybyggarnas
särskilda allmänningar i Arjeplogs, Jokkmokks och Gällivare socknar. Härjämte
avsattes inom Norrbottens län Enontekis (Karesuando) sockens allmänningsskog,
vilken dock år 1903 överlämnades till kronan mot att visst
annat område, numera benämnt Karesuando skogsallmänning, uppläts till
sagda kommun. Sist nämnda allmänning är alltså av annan karaktär än
de vid avvittringen avsatta allmänningsskogarna, eftersom den tillhör kommunen
och ej är vederbörande jordägares inom densamma uteslutande egendom.
— Här må anmärkas att de allmänningsskogar, som avsatts vid den
allmänna avvittringen inom Norrbottens län, tillkommit till följd av frivilliga
beslut av vederbörande delägare, medan övriga i detta stycke omtalade
allmänningar tillkommit på grund av föreskrift i då gällande avvittringslagstiftning.

Enligt av Kungl. Maj:t — med stöd av förordningen den 18 juni 1920 (nr

331) angående allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län _

för varje allmänning fastställt reglemente utgjorde, utom vid val av ordförande
och vice ordförande, delaktigheten grund för rösträtten, dock med
begränsning i vissa fall av delägares röstetal.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 avd. Nr 29

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

För en mera fullständig historik hänvisas till SOU 1937:29 s. 38—51. För
rösträttsreglerna redogöres å s. 64 f. och 71 häri.

Ur detta betänkande må återges uppgifter om att vid tiden för betänkandets
tillkomst besparings- och allmänningsskogarnas sammanlagda areal
av produktiv skogsmark var 506 700,04 ha, varav inom Kopparbergs län
188 914,03 ha, inom Gävleborgs län 3 071,00 ha, inom Västerbottens län
103 113,00 ha och inom Norrbottens län 211 602,01 ha. Den totala arealen
var 711 507,78 ha.

I sitt remissyttrande till utskottet uppger länsstyrelsen i Kopparbergs län
att besparingsskogarna i länet nu omfattar omkring 272 330 ha, varav cirka
193 000 ha produktiv skogsmark.

Gällande bestämmelser

Skötseln och förvaltningen av de här aktuella besparings- och allmänningsskogarna
regleras nu genom lagen den 18 april 1952 om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna (SFS nr 167/1952: ändringar se SFS nr 137/
1954 och 134/1955).

Beträffande äganderätten till dessa allmänningar anges i 2 § att skogen
tillhör ägarna av de fastigheter, för vilka skogen vid storskifte eller avvittring
blivit avsatt eller med vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts, är
förenad rätt till delaktighet i skogen. — Om grunden för delaktigheten är i
samma lagrum stadgat, att den åtnjutes, där ej för särskilt fall annorlunda
bestämts, efter reducerat jordtal eller hemmantal eller, i fråga om fastigheter
för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning, efter den därvid
stadgade grunden.

Beträffande användningen av avkastningen stadgas i 6 § att delägarnas
rätt till allmänningsskog, där ej i lag för särskilt fall annorlunda bestäms,
skall tillgodogöras för delägarnas eller ortsbefolkningens gemensamma räkning
enligt de närmare bestämmelser, som ges i lagen. Beträffande dessa
närmare föreskrifter hänvisas till 17—21 §§.

Allmänningsskog jämte vad från skogen härflyter skall enligt huvudregeln
i 7 § förvaltas av en av delägarna vald allmänningsstyrelse. I det reglemente,
som skall finnas för varje allmänning, må dock föreskrivas att
förvaltningen till viss del må handhas på annat sätt.

Delägarnas beslutanderätt utövas enligt sist angivna lagrum på allmänningsstämma.
Enligt 30 § må i reglementet bestämmas att beslutanderätten
på denna stämma i stället skall utövas genom distriktsombud. Dessa utses
då på delägarstämma, som hålles för särskilda distrikt.

Enligt 31 § första stycket äger på delägarstämma varje delägare eller sådan
innehavare av fastighet inom distriktet, med vilken rätt till delaktighet i
allmänningsskogen är förenad, rösträtt efter grunden för sagda delaktighet.
Frånvarande delägares rösträtt må jämlikt 31 § tredje stycket utövas genom

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962 5

ombud. Härvid får dock ingen på grund av fullmakt rösta för mer än en
delägare. I lagrummets fjärde stycke anges att rösträtt för egen eller annans
räkning inte får utövas för mer än en tiondel av hela det delaktighetstal,
som är företrätt på stämman eller den mindre del därav, som kan ha
bestämts i reglementet. — Av 32 § framgår att bestämmelserna i 31 § skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om allmänningsstämma, på vilken beslutanderätten
omedelbart tillkommer delägarna. På allmänningsstämma,
där beslutanderätten utövas genom distriktsombud, äger jämlikt 33 § sådant
ombud utöva rösträtt för det delaktighetstal beträffande allmänningsskogen,
som sammanlagt tillkommer delägarna i det distrikt, för vilket ombudet
utsetts.

Enligt 34 § får ingen själv eller genom ombud eller som ombud för annan
på allmänningsstämma deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan
honom och delägarna. Detsamma gäller fråga angående avtal mellan
delägarna och tredje man, där vederbörande i frågan äger ett väsentligt intresse,
som kan vara stridande mot delägarnas.

Bestämmelserna om vad reglemente skall innehålla är upptagna i 38 §.
Förslag till reglemente skall enligt 39 § uppgöras av delägarna. Det insändes
därefter till länsstyrelsen, som med eget yttrande överlämnar det till Konungen
för prövning och fastställelse. Konungen prövar förslagets överensstämmelse
med lag och dess ändamålsenlighet samt äger vidtaga de ändringar
däri, som må finnas påkallade.

Enligt 40 § kan konungen medgiva ändring av fastställt reglemente efter
förslag av länsstyrelsen, delägarna eller den minoritet bland dem, som bestämts
i reglementet.

I 46 § finnes föreskrifter om talerätt för enskild delägare mot beslut, som
fattats å delägar- eller allmänningsstämma.

Rösträttsbestämmelsernas tillkomst

De nuvarande reglerna om rösträtt har i oförändrat skick överförts från
tidigare gällande lag av år 1938 om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
(se prop. nr 267/1938, särskilt s. 117).

I förarbetena anges (SOU 1937:29 s. 158) i denna del:

I likhet med vad nu gäller torde i den nya lagen delägare i allmänningsskog
i regel böra äga rösträtt å allmänningsstämma efter sin delaktighet i
skogen. För att förhindra, att de större delägarna erhålla ett alltför dominerande
inflytande, torde emellertid liksom nu i en del fall skett viss begränsning
böra stadgas i rätten att rösta efter sagda grund. I överensstämmelse
med den föreskrift, som i motsvarande avseende upptagits i 50 § 2
mom. sista stycket häradsallmänningslagen, torde denna begränsning i allmänhet
böra åsyfta, att å allmänningsstämma ingen må för egen eller annans
räkning utöva rösträtt för mer än en tiondel av hela det delaktighetstal,
som är företrätt å stämman. Med hänsyn därtill att i fråga om vissa

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

allmänningsskogar rösträtten i gällande reglementen underkastats strängare
begränsning än nyss sagts, torde emellertid även i den nya lagen böra
öppnas möjlighet att föreskriva sådan begränsning.

Vid införande av den nya lagen diskuterades — såvitt framgår av betänkande,
proposition och utskottsutlåtande -— inte reglerna om rösträttsbegränsning
(bet. — maskinskrivet — är dagtecknat den 28 oktober 1952;
prop. nr 15/1952; tredje lagutskottets uti. nr 5/1952).

I detta sammanhang må anmärkas att frågan angående rösträttsgrunderna
vid allmännings- och jordägarstämmor dessförinnan varit föremål för
prövning vid 1946 års lagtima riksdag i anledning av motionerna 1:94 och
11:190, vari hemställts om utredning angående ändrade rösträttsgrunder
vid allmännings- och jordägarstämma. Motionärerna angav olika tänkbara
alternativ för ytterligare begränsning av den högsta medgivna rösträtten,
bl. a. då röstning efter principen »en man en röst». Jordbruksutskottet, dit
motionerna remitterades, framhöll (uti. nr 51/1946 s. 21) bl. a. att då gällande
lag medgav att i det av Kungl. Maj :t fastställda reglementet för allmänningsskog
kunde intagas ännu mera restriktiva bestämmelser rörande
utövandet av rösträtt än vad som stadgats i lagen samt att förslag i dylikt
hänseende kunde framläggas bl. a. av en sådan minoritet bland delägarna,
som kunde bestämmas i reglementet. Utskottet hemställde att motionerna
inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan bifölls av
riksdagen.

Rösträttsbestämmelser inom närstående rättsområden m. m.

Även i 4 § 2 och 3 inom. lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter
m. m. samt i 32 § lagen den 18 april 1952 om häradsallmänningar
förekommer bestämmelser om delägares rösträtt. Det synes vara av intresse
i förevarande sammanhang att något beröra innebörden och tillkomsten
av dessa rösträttsregler.

De sakkunniga, som den 1 juni 1918 avgav betänkande med förslag till
bysamfällighetslag, föreslog en begränsning av rösträtten till en femtedel
eller, om delägarna var flera än 50, till en tjugondei av de röstandes andelstal.
Härvid skulle den mening gälla, som efter sagda röstberäkning biträddes
av de flesta avgivna rösterna; utföll rösterna lika, gällde den mening
som de flesta efter huvudtalet biträdde.

Som motivering anfördes1 i betänkandet att, enär fråga var om rent ekonomiska
intressen, det låg närmast till hands att majoriteten efter andelstal
erhöll bestämmanderätt. Emellertid var det enligt de sakkunniga betänkligt
att tillägga de större andelsägarna en så obetingad övervikt. Nyttan och
behövligheten av samfälligheten kunde nämligen variera för de olika delägarna
utan relation till deras andelstal, så att till äventyrs i ett skifteslag

i se NJA 11:1922 s. 207 f.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

7

viss samfälld äga, vars bibehållande var utan betydelse för de större andelsägarna,
inte utan verkligt lidande för de övriga kunde användas skifteslaget
eller disponeras på annat sätt än tidigare. En majoritet efter andelstal
innefattade väl i regel de ekonomiskt kraftigaste bland delägarna.
Den kunde lätt komma att öva obehörigt tvång mot minoriteten, i fall den
tillädes obetingad avgöranderätt. Att åter lämna avgörandet åt majoriteten
efter huvudtalet skulle säkerligen i många fall innebära ett obehörigt åsidosättande
av de större delägarnas intressen. För att undgå de olägenheter,
som dessa metoder var för sig medförde, var det lämpligt med en kombination
av båda. — Det syntes de sakkunniga viktigare att trygga de mindre
delägarnas intressen än att tillgodose de störres krav på inflytande; där
delägarnas antal understeg 50, var en reducering till en femtedel lämplig,
men vid högre delägarantal torde starkare reducering erfordras.

Lagutskottet, som gav den slutliga avfattningen av ifrågavarande bestämmelser,
anförde1 i sitt utlåtande nr 40/1918 att det skulle vara uppenbart
otillfredsställande om en grupp av delägare, vilka var underlägsna såväl i
fråga om andelar som beträffande huvudtalet, skulle på grund av reduktionsregeln
kunna avgöra en viss fråga. Om en mening erhållit pluralitet efter
såväl andelar som huvudtal, borde därför den meningen gälla. Om beslut
ej erhölls den vägen, skulle den i betänkandet föreslagna begränsningsregeln
tillämpas.

Omröstningsreglerna i bysamfällighetslagen avfattades i enlighet med utskottets
förslag.

I proposition nr 10 till 1932 års riksdag med förslag till lag om häradsallmänningar
synes man ha tagit för givet, att röstning skulle ske efter andelstal.
I motionen 1:274 hemställdes emellertid att beslutanderätten skulle
demokratiseras. Sammansatta lag- och jordbruksutskottet anförde2 i sitt
utlåtande nr 1/1932, att skälig hänsyn till de mindre delägarnas intressen
fordrade att dessa garanterades visst inflytande på förvaltningen genom en
begränsning av röstetalet efter delaktighet. Utskottet föreslog därför — efter
att ha erinrat om motsvarande bestämmelser i bysamfällighetslagen — att
en delägare inte skulle få utöva rösträtt för mer än en tiondel av företrätt
delaktighetstal, vilket enligt utskottet borde gälla jämväl då rösträtt utövades
av delägare förutom för eget delaktighetstal även för annan delägares
andelstal. — Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet sålunda föreslagit.
Dessa bestämmelser har oförändrade överförts till nu gällande lag om
häradsallmänningar.

Till jämförelse må här återges huvudprinciperna i fråga om rösträtten i
vissa ytterligare jämförliga sammanhang.

I reglerings-, diknings-, vattenavlednings- och invallningsföretag åtnjutes

1 se NJA 11:1922 s. 210 f.

2 se NJA 11:1932 s. 353 f.

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

rösträtt efter andelstal med den begränsningen att ingen får rösta för mer
än en femtedel av sammanlagda, å sammanträdet företrädda andelstalet (3
kap. 22 § och 7 kap. 64 § vattenlagen). — I flottningsförening tillkommer
rösträtt de flottande efter lämnat förlag med de begränsningar, som kan
vara stadgade i reglementet för föreningen (4 kap. 55 § lagen om flottning
i allmän flottled). — I stängsel- och betessamfällighet utövas också rösträtt
efter andelstal; hänvisning göres emellertid till VL 3 kap. 22 §, vars
begränsningsregel alltså gäller (4 kap. 44 § lagen om ägofred). — I vägsamfällighet
är andelstalet bestämmande för rösträtten; ingen får dock rösta
för mer än en tiondel av de väghållningsskyldigas sammanlagda å stämman
företrädda andelstal (56 § lagen om enskilda vägar). — Vad angår fiskevårdsområden
är huvudregeln att varje delägare, oavsett delaktighet, har
en röst; annan grund för rösträtten må dock beslutas vid sådant områdes
bildande (9 § lagen om fiskevårdsområden). Beslutanderätten i viktigare
frågor har dock på visst sätt knutits till delaktighetstalet (10 och 12 §§; jfr
också reglerna om fiskevårdsområdes bildande i 6 §). — I fråga om jaktvårdsområden
är också huvudregeln att varje delägare har en röst; dock
att annorlunda kan bestämmas i de för området gällande grunderna för
jaktutövningen och viltvården (13 § 1 mom. lagen om rätt till jakt). För
sådant områdes bildande liksom i vissa andra mera väsentliga frågor erfordras
emellertid att beslutet biträdes ej mindre av minst fyra femtedelar
av antalet fastighetsägare än även att dessa äga minst fyra femtedelar av
den mark, som avses ingå i området (10 § 3 mom. och 4 mom. andra stycket
samt 11 § 3 mom.). Förlängning av tiden för jaktvårdsområdes bestånd
kan förhindras bl. a. av fastighetsägare, som äger mera än en femtedel av
den i området ingående marken (10 § 5 mom). —• Vid val av förvaltare och
den förste granskningsmannen i konkurs gäller i första hand den mening,
som företrädes av borgenärer, vilkas fordringar sammanräknade utgör
största beloppet, om dessa borgenärer också utgör minst en tredjedel av de
röstande (3 kap. 45 och 46 §§ konkurslagen). — Vid bolagsstämma i aktiebolag
är huvudregeln att varje aktie berättigar till en röst, men att ingen får
rösta för mera än en femtedel av det företrädda aktiekapitalet (119 § aktiebolagslagen).
— I lagen om ekonomiska föreningar är huvudregeln att, där
ej annorlunda bestämts i stadgarna, varje medlem äger en röst (56 §).

Här må vidare anmärkas att enligt lagberedningens förslag till jordabalk
avses att i balken tillskapa ett särskilt rättsinstitut, som förlänar sakrättslig
verkan åt en på rent konventionell grund tillkommen anordning för
samverkan mellan flera fastigheter. Bestämmelserna härom är upptagna i
ett särskilt kapitel, nr 22, om samfällighetsrätt och samfällighetsavtal. Rösträtten
regleras i 26 §. Stadgar avses ej vara obligatoriska, men om sådana
antagits skall grunderna för bestämmande av varje delägares rösttal anges
i dessa. Om stadgar inte antagits och fastställts, skall rösträtten bestämmas
med hänsyn till varje delägares bidragsskyldighet. Vare sig bidragsskyldig -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

9

heten skall vara normgivande enligt lag eller så är föreskrivet enligt stadgarna,
gäller en legal begränsning av högsta röstetalet; ingens röstetal får
nämligen överstiga en femtedel av sammanlagda å stämman företrädda röstetal.
(SOU 1960:25 s. 489)

Remissyttrandena

Motionärernas hemställan tillstyrkes av Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund och av styrelsen för Arjeplogs allmänning.

Den sist angivna styrelsen anger att den beslutat tillstyrka bifall till motionen
med hänsyn till det förhållandet att, när förslaget till nuvarande lagstiftning
var uppe till överläggning på allmänningsstämman, det övervägande
antalet stämmodeltagare uttalade sig för rösträtt enligt principen »en
stämmodeltagare en röst».

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund motiverar sitt ställningstagande
på följande sätt:

Otvivelaktigt är det, så som motionärerna framhåller och även Riksförbundet
erfarit, att inom vissa allmänningar de större delägarna (ofta bolagen)
helt dominerar, utser allmänningsstyrelse och dirigerar denna och
sina intressen så, att de mindre jordägarnas rättmätiga inflytande helt elimineras.

Den väg mot en allsidig rättvisa, som motionärerna pekar på, »en man —
en röst» är dock enligt Riksförbundets uppfattning helt otänkbar, även om
den kan förefalla tilltalande. I praktiken är den orimlig såtillvida, att i trakter
där uppdelning av marken gått långt kan finnas ett stort antal allmänningsdelägare
med mycket små delaktighetstal, som vid en omröstning skulle
kunna snedvrida ett rättvist utslag.

Däremot synes allt tala för att den rättvisa, som också lagstiftningen i
sin nuvarande utformning inte förbiser, bör hävdas genom en lagstadgad begränsning
av rösträtten till minst 1/20, vilket också vissa allmänningar redan
godtagit i sina reglementen. Motionärernas 1/25 ligger kanske ännu
närmare till en rättvis avvägning till förmån för samtliga jordägare i allmänningen.

Lantmäteristyrelsen säger sig finna motionärernas synpunkter i och för
sig beaktansvärda men ifrågasätter huruvida inte dessa i lämplig utsträckning
kan tillgodoses genom bestämmelser i reglemente, vilka lämpar sig i det
särskilda fallet. -— Styrelsen anför till närmare utveckling av sin ståndpunkt
att delaktigheten i allmänningsskogar ofta är uppdelad på ett mycket stort
antal fastigheter. På grund härav torde, enligt styrelsens mening, delägare
som representerar stora andelstal kunna få ett betydande inflytande på allmänningarnas
förvaltning inom de av lagens regler angivna gränserna. Styrelsen
finner att den spärr häremot, som den s. k. tiondelsregeln utgör, i
sådana fall kan vara ineffektiv. Styrelsen erinrar emellertid om att en
strängare regel kan införas i reglementet liksom att däri kan föreskrivas att
delägares rösträtt må utövas genom distriktsombud utsedda på delägarstämmor
för särskilda distrikt; genom sist angivna bestämmelse kan bättre möj -

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

ligheter beredas delägare bosatta på avlägset belägna orter att bli representerade
på stämmorna. Styrelsen anför vidare:

I lagen om förvaltning av bysamfälligheter ha intagits regler om skärpning
av begränsningen i rösträtt då antalet delägare i samfälligheter överstiger
femtio; i sådant fall inträder en tjugondei sregel i stället för den eljest
gällande femtedelsbegränsningen (4§ 3 mom. bysamfällighetslagen).En
annan lösning på föreliggande problem kan såsom motionärerna antytt ernås
genom en generell skärpning av den s. k. tiondelsregeln. Särskilt den
sista av de båda nu nämnda anordningarna skulle emellertid begränsa den
möjlighet till anpassning i det enskilda fallet genom bestämmelse i reglemente
som lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna anvisar.
Dessutom skulle olägenheter för ett utnyttjande av anordningen med representation
genom distriktsombud kunna uppkomma. En regel om rösträtt
efter huvudtal skulle även eliminera fåtalets inflytande men synes med
hänsyn till det ofta förekommande stora antalet delägare med endast mycket
ringa andel icke kunna anses vara lämplig.

Överlantmätaren i Kopparbergs län ånger bl. a. att det inte för honom är
känt om de gällande regierna i praktiken medfört några olägenheter av det
slag motionärerna anger. Han kan därför inte uttala sig om hur pass angeläget
det påtalade reformbehovet bör anses vara. Delaktigheten i allmänningsskogarna
i Kopparbergs län är dock ofta uppdelad på ett utomordentligt
stort antal delägare, som många gånger har ytterst små andelstal knutna
till fastighetsinnehav, som inte utgör grund för jord- eller skogsbruk i
egentlig mening. En reform enligt den i motionerna nämnda principen »en
man — en röst» skulle därför knappast kunna anses godtagbar för de delägare,
för vilka jord- och skogsbruket är av mera väsentlig betydelse. Denne
överlantmätare finner att, om en ändring av rösträttsreglerna anses erforderlig,
det av motionärerna antydda alternativet att skärpa den redan gällande
rösträttsbegränsningen är att föredraga.

Överlantmätaren i Västerbottens län uttalar att, såvitt för honom är känt,
några olägenheter inte uppkommit av den nuvarande regeln. De större delägarna
är uteslutande skogsbolag, vilkas intresse är inriktat på att allmänningen
skötes på ett från skoglig synpunkt lämpligt sätt. Det anges vidare,
att det förefaller som om bolagen av psykologiska skäl inte alltför mycket
engagerar sig i kontroversiella frågor mellan delägarna. Samma överlantmätare
påpekar vidare att i länet tidigare kunnat förekomma att delägare
förkastat förslag om byggande av nödiga skogsbilvägar för att i stället öka
kontantutdelningen. — I yttrandet anges avslutningsvis att, om en ändring
skall ske, röstetalen i enlighet med regeln i bysamfällighetslagen synes böra
begränsas till en tiondel, där de delägande fastigheternas antal är högst 50,
och annars till en tjugondei.

Motionärernas hemställan avstgrkes av hovrätten för övre Norrland, kammarkollegiet,
domänstyrelsen, länsstyrelserna i Kopparbergs och Norrbottens
län, överlantmätaren i Norrbottens län, Sveriges skogsägareförbund,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

11

Skogsindustriernas samarbetsutskott samt allmänningsstyrelserna för Orsa,
Älvdalens, Särna-Idre, Lima, Transtrands, Stutts, Knås, Kättbo, Gävunda,
Landbobyns, Finngruvans, Västbygge, Tibergets, liksom för Svärdsjö och
Svartnäs samt för Envikens besparingsskogar ävensom av styrelsen för
Norrbottens allmänningars förbund liksom allmänningsstyrelserna för Jukkasjärvi,
Jokkmokks, Gällivare samt för Pajala, Jnnosuando och Tärendö
allmänningsskogar.

Flera av dessa remissinstanser — hovrätten för övre Norrland, kammarkollegiet,
Länsstyrelsen i Norrbottens län och Skogsindustriernas samarbetsutskott
— påtalar att det inte framkommit att något påtagligt
behov av att ändra de nuvarande reglerna skulle förefinnas.
— Hovrätten för övre Norrland påpekar således att den nuvarande lagen
tillkom så sent som år 1952 och att det synes krävas synnerligen starka
skäl för att en så nyligen stiftad lag ändras med mindre påtagligt behov härav
visat sig föreligga. Hovrätten finner det emellertid inte av motionerna
framgå om vid den praktiska tillämpningen av omröstningsreglerna fall förekommit,
där det nuvarande skyddet för de mindre delägarnas intressen
icke visat sig nöjaktigt. Hovrätten anger vidare att det inte heller framgår
något om den faktiska fördelningen inom de särskilda allmänningarna av
äganderätten på stora och små delägare eller någon annan omständighet av
beskaffenhet att kunna tänkas inverka på de mindre delägarnas möjligheter
att göra sin mening gällande. Hovrätten saknar alltså, anges det, underlag
för att bedöma huruvida något påtagligt reformbehov förefinnes. — Kammarkollegiet
anger i denna del följande:

Motionärerna ha ej gjort gällande att regeln i konkreta fall skulle ha visat
sig vara otillräcklig för att hindra större delägare i allmänningsskog —
skogsbolag eller annan — att till förfång för övriga delägare utöva ett dominerande
inflytande på allmänningsskogens förvaltning. Kollegiets erfarenhet
från lagens tillämpningsområde är visserligen begränsad, men kollegiet
har sig icke bekant att missnöje yppats med verkningarna av ifrågavarande
regel.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar att något missnöje med den nuvarande
ordningen inte försports bland allmänningsdelägarna i länet.

Från flera håll anges att något faktiskt behov av lagändring
inte föreligger. — Domänstyrelsen uttalar sålunda att enligt dess mening
de mindre delägarnas berättigade krav att kunna påverka besluten beträffande
allmänningsskogarnas förvaltning är väl tillgodosedda i nu gällande
lag. Styrelsen anmärker också att den inte anser att skötseln skulle
komma att förbättras, om en ytterligare begränsning av rösträtten genomfördes.
— Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar i denna del:

Länsstyrelsen, som har god kännedom om förvaltningen och vården av
besparingsskogarna, har — om länsstyrelsen begränsar sig till tiden efter år

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

1946, då de tidigare motionerna behandlades av riksdagen — sig icke bekant
något fall, då de större jordägarna, då närmast bolagen, missbrukat
sitt inflytande till men för de mindre jordägarna. Det har understundom
framhållits att skogsförvaltarna hos de stora skogsbolagen, vilka ofta uppträder
såsom spekulanter å utstämplat virke å besparingsskogarna, i de
fall de är ledamöter i allmänningsstyrelserna eller skogsmedelsnämnderna
har möjlighet att inverka på fastställandet av minimipriser å virkesposterna
och prövningen av anbud å dessa. Vid av länsstyrelsen verkställd undersökning
har framkommit att skogsförvaltarna såsom tillbörligt är icke deltager
i beslut härom.

De 15 förut omtalade allmänningsstyrelserna i Kopparbergs län ånger
också att någon olägenhet med den nuvarande ordningen inte på något ställe
kunnat påvisas ävensom att något missbruk av rösträtten från de större
jordägarnas sida inte förekommit. — Uttalanden av liknande art göres jämväl
av styrelsen för Norrbottens allmänningars förbund, Sveriges skogsägareförbund
och styrelsen för Pajala, Junosuando och Tärendö allmänningsskog.

Det betonas också att rösträttsreglerna måste ses mot sin historiska
bakgrund och med beaktande av att äganderätten till allmänningarna
tillkommer delägarna efter a n d e l s t a l liksom att
reglerna utgör en avvägning av mot varandra stridande
principer. Härvid erinras i flera yttranden om de nuvarande reglernas
liksom bestämmelsernas i bysamfällighetslagen tillkomsthistoria. — Hovrätten
för övre Norrland anger således att det förhållandet att delägarna
äger bestämmanderätt i förhållande till sin andel varit en av ålder bestående
ordning, som uppenbarligen är nära förbunden med principen om äganderätt
efter andelstal, vilken princip motionärerna inte synes vilja ändra.
Det kan därför enligt hovrättens mening av historiska och ekonomiska skäl
knappast komma i fråga att beträffande allmänningsskogar och liknande
samfälligheter tillämpa principen om rösträtt efter huvudtalet. Hovrätten
finner också att en generell regel om starkare begränsning skulle kunna
medföra en för de större delägarna alltför otillfredsställande ordning. —
Skogsägareförbundet uttalar, efter närmare motivering, att några historiska
eller principiella skäl till stöd för den av motionärerna åsyftade skärpningen
av röstbegränsningsreglerna i allmänningslagen för Norrland och Dalarna
inte torde kunna åberopas.

Styrelserna för de tidigare omtalade 15 allmänning ar na i Dalarna betonar
att besparingsskogarna utgör den del av de jordägande socknemännens
skogsinnehav, som vid storskiftet avsattes som delägarnas gemensamma
egendom. Styrelserna uttalar vidare att en begränsning av rösträttens utövande
för de större delägarna i enlighet med motionerna synes dem innebära
en ytterligare inskränkning i äganderätten, som inte kan anses vara
påkallad. — Skogsindustriernas samarbetsutskott anför i denna del:

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

13

I ifrågavarande lagrum fastställda rösträttsregler, innebära uppenbarligen
en kompromiss mellan två mot varandra inbördes stridande principer,
enligt vilka rösträttsbestämmelserna å ena sidan böra innefatta ett matematiskt
uttryck för ägareandelen i samfälligheten, och å andra sidan böra
medföra ett sådant skydd för mindre delägare, att dessas synpunkter kunna
vinna behörigt beaktande även i fall, då ett hänsynstagande enbart till
andelstalen skulle innebära att ett fåtal större delägare kunde ensamma
träffa avgörande beträffande allmänningens förvaltning.

Rimligheten av denna kompromisslösning bestrida nu motionärerna
enbart på basis av ett allmänt hållet principresonemang, som väsentligen
utgår från »den på många andra områden i samhället accepterade demokratiska
principen en man —- en röst». Emellertid förefaller det uppenbart,
att denna demokratiska princip knappast har relevans beträffande frågor,
som avse förvaltning av samfälld egendom av övervägande ekonomiskt intresse
för delägarna. Detta kommer också till uttryck i ifrågavarande lagtext
där det talas om delägare och delaktighetstal, icke, såsom motionärerna
göra, om deltagare i stämma. Även när motionärerna i allmänna ordalag
tala om »de mindre delägarnas berättigade krav att kunna påverka besluten»,
rör man sig på ett principplan, där olika påståenden med samma grad
av berättigande kunna framföras mot varandra.

Styrelsen för Norrbottens allmänningars förbund påpekar att allmänningsskogarna
i länet tillhör ägarna av de fastigheter, för vilka skogen vid
avvittringen blivit avsatt eller med vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts,
är förenad rätt till delaktighet i skogen. Man erinrar härvid om att
allmänningsskogarna bildats genom frivilliga beslut av jordägarna. Styrelsen
påpekar också att en i lag stadgad ytterligare begränsning av rösträtten
för de större delägarna i enlighet med motionen synes innebära en sådan inskränkning
i äganderätten, som inte torde vara önskvärd. — Liknande synpunkter
utvecklas av styrelsen för Pajala, Junosuando och Tårendö allmänning.
— Styrelsen för Gällivare allmänning uttalar att en ytterligare i lagen
införd begränsning av rösträtten är en inskränkning av äganderätten, som
styrelserna bestämt motsätta sig.

Det påpekas också i många yttranden att de nuvarande reglerna
ger möjlighet till ytterligare begränsning av rösträtten.
— Hovrätten för övre Norrland anger sålunda att, därest för någon allmänning,
av särskilda skäl starkare begränsning av rösträtten än till en
tiondel är påkallad, redan nu möjlighet därtill föreligger på grund av stadgandet
i 31 § fjärde stycket sista punkten i lagen. Fastställt reglemente kan,
anmärker hovrätten, ändras på förslag bl.a. av länsstyrelsen, och fråga om
ändring av röstetalet för viss allmänning kan därför — exempelvis efter
hänvändelse till länsstyrelsen av delägare som är missnöjda med den för
deras allmänning gällande omröstningsregeln — upptas till prövning redan
enligt nu gällande lag. — Jämväl överlantmätaren i Norrbottens län och
Skogsägareförbundet påpekar dessa förhållanden. — Länsstyrelsen i Kopparbergs
län erinrar också om innehållet i den nu återgivna lagregeln samt

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

om länsstyrelsens möjlighet att väcka förslag om ändring i reglementet.
Länsstyrelsen anför härefter:

Förslag till reglementsändring kan även framläggas av delägarna eller en
minoritet av dem som bestämts i reglementet. Framhållas må i detta sammanhang
att i reglementena för skifteslagen i Venjans socken har föreskrivits
att ändring av reglementena må efter förslag av länsstyrelsen, jordägarstämman
eller en minoritet av jordägarna, motsvarande två femtedelar av
besparingsskogens hela delaktighetstal, medgivas av Konungen. Skulle en
motsvarande bestämmelse visa sig önskvärd på andra håll, torde man kunna
utgå ifrån att länsstyrelsen — om jordägarna ej beslutar härom — hos
Kungl. Maj :t väcker förslag om en reglementsändring.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar att sex allmänningar i länet i
sina av Kungl. Maj.t fastställda reglementen begränsat rösträtten till en
tjugondei av hela det vid stämma företrädda andelstalet. Länsstyrelsen
säger sig, med hänsyn särskilt till vad de olika allmänningsstyrelserna angivit
om allmänningarnas tillkomst och äganderätten till desamma, finna
denna väg vara den som bör beträdas om ytterligare reglering av rösträtten
anses böra ske. — Styrelsen för Norrbottens allmänningars förbund uttalar
likaledes — efter att ha angivit sig inte kunna finna några bärande skäl tala
för en lagändring — att en ytterligare skärpning av rösträtten är en angelägenhet
som varje allmänning själv bör få avgöra och i sitt reglemente föreskriva
på samma sätt som nu sker. — Liknande synpunkter uttalas av
styrelsen för Gällivare allmänning sskog. — Styrelsen för Pajala, Junosuando
och Tärendö allmänningsskog anger att vid upprättandet år 1954 av det
gällande reglementet för allmänningen enighet rådde om att den i lagen
föreskrivna begränsningen av rösträtten var väl avvägd, varför bestämmelsen
oförändrad intogs i reglementet. — Jämväl styrelserna för de 15 förut
omtalade besparingsslcogarna i Kopparbergs län erinrar om att delägarna,
om de så önskar, kan besluta om ytterligare begränsning av rösträtten. Det
påpekas vidare att så sent som år 1960 vid jordägarstämman i Älvdalen förelåg
en motion om ändring av reglementet på det sätt att ingen skulle få utöva
rösträtt för mer än en tjugondei av det röstetal, som är företrätt på
stämma. Motionen avvisades emellertid med 15 röster, representerande
6 484,74 red. bandland, mot 6 röster, representerande 2 096,04 red. bandland.
Härvid deltog inte de jordägande bolagen i omröstningen. Styrelserna
har åberopat protokollet från denna stämma. Därur må återgivas en av
jordägarnämnden gjord sammanställning av följande lydelse:

Enligt en statistik, omfattande åren 1912—1935, alltså 24 år, har å kommunalstämma
med jordägande socknemän förekommit 64 omröstningar,
i vilka det reducerade jordtalet deltagit. Vid dessa omröstningar har
bolagen deltagit 27 gånger och med tillämpning av begränsning av rösträtten
till 1/10 av det å stämman företrädda delaktighetstalet hade utgången blivit
en annan i 5 fall. Det är att märka att under den tid statistiken omfattar
och fram till 1939, reglementet icke innehöll några bestämmelser om begränsning
av delägares rösträtt.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

15

Under åren 1939—1959, med begränsning av rösträtten till 1/10 av det
vid stämman företrädda röstetalet, har å jordägarstämma förekommit 13
omröstningar, vari bolagen deltagit 8 gånger. Röstsiffrorna ger icke vid handen
att utgången hade blivit annorlunda därest rösträtten varit begränsad
till 1/20 av det deltagande röstetalet.

Skogsägareförbundet påpekar att det kan förutsättas att Kungl. Maj:t
före fastställelse av reglemente jämväl prövar lämpligheten av de i reglementet
upptagna röstbegränsningsreglerna. Förbundet finner det olämpligt
att rent allmänt i lagen införa strängare röstbegränsning än vad som redan
gäller.

I flera yttranden har oro uttalats för att en ytterligare begränsning av
rösträtten skulle kunna vara till men för allmänningarnas rätta
skötsel. — Styrelserna för de omtalade 15 allmänningarna i Kopparbergs
län anför således att man vid ytterligare begränsning av rösträtten kan
befara att i vissa fall jordägare med små jordtal genom propaganda kan
mobiliseras för att genom kupper på delägarstämma genomdriva beslut, som
kan vara till nackdel för besparingsskogarnas skötsel. Styrelserna anför i
denna del vidare:

Om på så sätt tillfälliga stämningar skulle sätta sin prägel på stämmobesluten,
skulle det uppstå en allmän osäkerhet i förvaltningsarbetet. Man
har också anledning förmoda att de anställda tjänstemännen och övriga
medarbetare i förvaltningsarbetet då skulle känna en sådan otrygghet, att
rekryteringen av duglig arbetskraft skulle försvåras, något som skulle bli
till men för besparingsskogarnas skötsel. De större jordägarnas delaktighet
har i viss mån inneburit en garanti mot dylika kupper och är på så sätt
till fördel för den kontinuitet inom förvaltningen, som ur många synpunkter
är önskvärd.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län erinrar om detta uttalande samt uttalar
därefter:

Länsstyrelsen vill för egen del framhålla att dessa farhågor enligt länsstyrelsens
uppfattning icke kan anses vara ogrundade. Ett stort antal delägare
representerar nämligen mycket obetydliga delaktighetstal och kan
icke sägas bedriva jordbruk eller skogsbruk i egentlig mening men skulle
vid en uppmjukning av rösträttsbestämmelserna på sätt motionärerna ifrågasatt
kunna få ett inflytande på besluten å jordägarstämmorna och därmed
också på förvaltningen och skötseln av besparingsskogarna som även
ur allmän synpunkt måste väcka betänkligheter.

Styrelsen för Norrbottens allmänningars förbund anför härutinnan:

Förbundet har icke funnit, att den nuvarande röstningsordningen inneburit
några nackdelar, snarare tvärtom. De större jordägarnas delaktighet
har ofta utgjort en garanti mot kupper, organiserade av jordägare med små
mantal för att tillskansa sig fördelar och genomdriva beslut, som kunna
menligt inverka på allmänningsskogarnas ekonomi och därmed på skogarnas
skötsel och framtida avkastning. Tack vare de större delägarnas medverkan

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

har en ur många synpunkter önskvärd kontinuitet i skötseln och förvaltningen
av allmänningsskogarna kunnat bibehållas.

Liknande synpunkter uttalas av styrelsen för Gällivare allmänningsskog
liksom den för Pajala, Junosuando och Tårendö allmänning. — Envikens
allmänningsstyrelse påpekar att det torde vara ostridigt att nya rön inom
skogsvården och den moderna synen på skogsbruket i sin helhet i första
hand anammas av de större delägarna. Med tillämpning av de av motionärerna
föreslagna bestämmelserna skulle därför, säges det, risk kunna
föreligga för fullgörandet av besparingsskogens ändamålsenliga skötsel. -—
Vid sammanträde den 17 februari 1962 med representanter för styrelserna
för Älvdalens, Orsa, Särna-Idre, Lima och Transtrands besparingsskogar
uttalades enligt protokollet i anledning av motionerna bl. a.:

Uppfattningen om att gamla tiders bolagsvälde fortfarande består lever
kvar på vissa håll, men vederbörande, som hyser denna uppfattning, ha
uppenbarligen inte gjort klart för sig hur förhållandena i detta avseende
ändrats under årens lopp. Bland de närvarande rådde full enighet om att
de jordägande bolagen vid sin medverkan inom jordägarförvaltningarna
kände stort ansvar.

Skogsägareförbundet uttalar att, om rösträtten skulle begränsas på sätt
motionärerna antyder, föreligger otvivelaktigt den möjligheten att jordägare
med små röstetal och med ringa eller föga kännedom om ett skogsbruks
skötsel genom samfällda, överraskande aktioner på allmänningsstämmor
kan genomdriva beslut av en för allmänningens förvaltning olycklig
art. Allmänningens ekonomiska förvaltning av skogens rationella skötsel
kan sålunda äventyras.

Kammarkollegiet påpekar också att den maximering av röstetalet, som
skett genom tiondelsregeln, innebär att en delägare måste förfoga över andelar
i skogen med mer än 90 procent för att under alla förhållanden ha
sin majoritetsställning vid allmänningsstämman tryggad. Den ytterligare
skärpning, som skulle kunna vinnas genom att i stället för en tiondel sätta
ett mindre kvottal, exempelvis en tjugofemtedel, är i jämförelse med verkningarna
av tiondelsregeln relativt obetydlig.

I detta sammanhang må anmärkas att enligt överlantmätaren i Norrbottens
län bolagsandelen i Gällivare allmänningsskog är 30 procent. — Enligt
en av styrelsen för Jukkasjärvi allmänning lämnad uppgift äger ej ens den
störste delägaren i allmänningen fullt tre procent av hela andelstalet och
någon reducering av röstetalet har ej förekommit på stämmorna, eftersom
de i allmänhet besökes av ett relativt stort antal delägare. — Av en utav
styrelsen för Älvdalens besparingsskog åberopad uppställning över fördelningen
av ägarkategorier enligt 1962 års röstlängd framgår bl.a., att såsom
delägare förekommer 1 575 enskilda med tillhopa 237 295 red. bandland,
150 dödsbon med tillsammans 25 606 red. bandland, 15 boställen, all -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

17

männingar och föreningar med tillhopa 24 684 red. bandland samt 3 aktiebolag
med tillsammans 137 075 red. bandland eller att antalet delägare sålunda
är 1 743 med tillsammans 424 660 red. bandland. — Länsstyrelsen
för Kopparbergs län har jämväl ingivit följande uppställning över jordtalets
fördelning på olika storleksgrupper och ägarekategorier enligt röstlängden
år 1961 för Orsa jordägande sockenmän:

Red.

band-

land

Enskilda

Dödsbon

Allmän-

ningar

För

eningar

Boställen

Allmän-

ningar

För-

eningar

Aktiebolag

Summa

0 — 25

292

37

8

1

338

26— 50

185

34

3

222

51— 100

391

47

2

1

441

101— 150

267

34

1

302

151— 200

161

23

184

201 — 300

233

33

266

301 — 400

135

16

1

152

401 — 500

83

6

1

90

501 — 1 000

126

26

152

1 001 — 2 000

36

12

2

1

51

2 001 —

—

1

*4

* Kopparfors 12051

Korsnäs 56871

Bergslaget 36930

Orsa kalk 2630

Summa

1 909

269

18

7

2 203

Hovrätten för övre Norrland betonar att, om en översyn i enlighet med
motionärernas hemställan skulle komma till stånd, det — med hänsyn till
de väsentliga likheterna mellan de olika samfälligheternas natur och bestämmelserna
därom — synes ofrånkomligt att denna utsträckes att omfatta
jämväl omröstningsreglerna i bysamfällighetslagen och lagen om häradsallmänningar.
Hovrätten finner en kombination av rösträtt efter andelstal
och efter huvudtal i enlighet med vad som gäller enligt bysamfällighetslagen
mindre lämplig att tillämpa i fråga om allmänningsskogarna. —
Kammarkollegiet och lantmäteristyrelsen anser också att en eventuell översyn
bör avse lagen om häradsallmänningar.

I sitt förut omtalade yttrande till Skogsägareförbundet ånger Korsnäs
aktiebolag bl. a. att, därest verkligen skogsbolagens inflytande på allmänningsfrågor
skulle genera eller irritera övriga delägare, det synes rimligt att
dessa bolag får sina andelar i allmänningarna utbrutna. Det anges att en utbrytning
av ett skogsbolags andel, där den uppgår till eller överstiger förslagsvis
tio procent av hela allmänningen, synes vara från nationalekonomisk
synpunkt riktig. På det viset skulle en skogsindustri, vars råvaruför -

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

sörjning på grund av eget skogsinnehav och billigast transportförhållanden
baseras på skogstillgångarna i de socknar där allmänningsskogarna finnes,
få en tryggare råvaruförsörjning. Som förhållandena nu gestaltar sig,
anger bolaget, händer det mycket ofta att virke från allmänningsskogar
försäljes till andra skogsindustrier än dem, som ligger bäst till från transportsynpunkt
och som kanske äger stor del i allmänningarna.

Utskottet

I enlighet med vad i det föregående närmare redovisats, har de här ifrågavarande
allmänningarna vid storskifte i Kopparbergs och Gävleborgs län
samt vid avvittring i Norrbottens och Västerbottens län avsatts för vederbörande
jordägares räkning. Detta förhållande har också kommit till klart
uttryck i gällande lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Däri
anges nämligen att sådan skog tillhör ägarna av de fastigheter, för vilka
den vid storskifte eller avvittring avsatts eller med vilka, enligt vad vid
jorddelning bestämts, är förenad rätt till delaktighet i skogen. Såsom huvudregel
för delaktigheten i allmänningarna gäller att andel tillkommer
ägarna av berörda fastigheter efter reducerat jordtal eller hemmantal eller,
i fråga om fastigheter för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning,
efter den därvid stadgade grunden.

Den beslutanderätt, som direkt tillkommer delägarna, utövas på delägareller
allmänningsstämmor. Rösträtt tillkommer därvid i princip fastighetsägarna
efter grunden för deras delaktighet i allmänningen. Ingen får dock
för egen eller annans räkning utöva rösträtt för mera än en tiondedel av
hela det på stämman företrädda delaktighetstalet eller den mindre del därav,
som må vara bestämd i det för allmänningen gällande reglementet.

Motionärerna förordar nu på skäl, som närmare utvecklas i motionen, en
skärpning av den i lagen intagna begränsningsregeln för den högsta tillåtna
rösträtten.

Motionen har tillstyrkts i två däröver avgivna yttranden men har i den
allt övervägande delen av yttrandena bestämt avstyrkts.

Utskottet vill till en början erinra om att ett flertal remissinstanser påtalat
att det inte framkommit att något missbruk från de större delägarnas
sida förekommit och att något behov av att ändra den nuvarande bestämmelsen
i lagen alltså inte visats föreligga. I yttranden från 15 allmänningsstyrelser
i Kopparbergs län — övriga tre styrelser i länet har inte uttalat
sig — liksom från Norrbottensallmänningarnas förbund har uttryckligen
angivits att några missförhållanden inte förekommit och att något reformbehov
icke förefinnes. Liknande synpunkter har utvecklats av bl. a. länsstyrelsen
i Kopparbergs län. Något fall av missbruk har inte heller påvisats
i någotdera av de yttranden, där lagändring förordats. I denna del må ytterligare
hänvisas till den av jordägarnämnden i Älvdalens besparingsskog

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

19

upprättade sammanställningen över de omröstningar, som under åren
1912—1935 och 1939—1959 förekommit å stämmor med de jordägande
socknemännen i sagda allmänning (se ovan s. 14 f).

Såsom av redogörelsen för gällande bestämmelser framgår och jämväl av
flera remissinstanser påpekats, inrymmer dessa bestämmelser möjlighet
till införande i de särskilda reglementena av en strängare begränsning av
det högsta tillåtna röstetalet än den s. k. tiondedelsregeln. Det står således
delägarna fritt att hos Kungl. Maj :t hemställa om införande i reglementet
av en skärpt begränsningsregel. Såsom i det föregående angivits, har också
flera allmänningar i Norrbottens län begagnat sig av denna möjlighet. Sådan
ändring kan emellertid än vidare medges på förslag av såväl den delägareminoritet,
vilken må ha bestämts i reglementet, som vederbörande
länsstyrelse. Givetvis äger delägare, som anser sig ha skäl till missnöje med
de för allmänningen gällande röstreglerna, fästa länsstyrelsens uppmärksamhet
på förhållandet för den åtgärd, som må befinnas påkallad.

Utskottet finner det vidare böra beaktas att, såsom kammarkollegiet påpekat,
redan tiondedelsregeln innebär att en delägare måste förfoga över
mer än 90 procent av andelstalet för att under alla förhållanden ha sin majoritetsställning
på stämman tryggad.

Under dessa förhållanden torde de små delägarnas berättigade intresse av
att kunna påverka besluten på stämmorna få anses i erforderlig mån tillgodosett
inom den nuvarande lagstiftningens ram.

Utskottet vill emellertid ytterligare erinra om att flera remissinstanser
på skäl, som i huvudsak tidigare redovisats (ovan s. 15 f), uttalat oro för
de konsekvenser för allmänningarnas ändamålsenliga skötsel, som införandet
av en ytterligare generell röstbegränsningsregel skulle kunna medföra.
I detta hänseende må särskilt hänvisas till vad länsstyrelsen i Kopparbergs
län uttalat därom att ett stort antal delägare i allmänningarna representerar
mycket obetydliga delaktighetstal och inte kan sägas bedriva jordbruk
eller skogsbruk i egentlig mening. Vid en uppmjukning av rösträttsbestämmelserna
skulle dessa delägare, anger länsstyrelsen, kunna få ett inflytande
på stämmobesluten och därmed också på förvaltningen och skötseln av besparingsskogarna,
som även från allmän synpunkt måste väcka betänkligheter.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:489 och 11:567, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1962

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl'', Göran Karlsson, Kristiansson*,
Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Åkesson och Lennart Geijer;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Jansson i Benestad,
Persson i Tandö, Carlsson i Stockholm, Svanberg, Tobé* och Turesson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1962
620485