Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av motion om översyn av vägtrafikförordningens
bestämmelser rörande minderårigs rätt att
framföra traktor å allmän väg.

Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare av
herr Ekström i Iggesund m. fl. väckt och till lagutskott hänvisad motion,
nr 19.

I motionen hemställes »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa
om en översyn av vägtrafikförordningens bestämmelser rörande minderårigs
rätt att framföra traktor å allmän väg».

För det närmare innehållet i motionen redogöres nedan.

Över motionen har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver utlåtanden
inhämtats från Svea hovrätt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statens trafiksäkerhetsråd. På begäran av utskottet har yttranden därjämte
avgivits av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF), Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk
(RLF).

Inledning

Gällande bestämmelser

Med traktor förstås i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 motordrivet
fordon, som är inrättat huvudsakligen såsom dragfordon för annat
fordon eller arbetsredskap, och som är konstruerat för en hastighet av
högst 30 km/tim samt endast med svårighet kan ändras till högre hastighet
(1 § 2 mom.). Med motorredskap menas ett motordrivet fordon, som är
inrättat huvudsakligen såsom arbetsredskap. Vidkommande högsta medgivna
hastighet för sådant redskap uppställes samma krav som för traktor.

Den allmänna bestämmelsen om förare av fordon återfinnes i 28 § 1 mom.
Där angives att fordon — vilket begrepp jämlikt 1 § 1 mom. samma förordning
inbegriper bl. a. traktorer och motorredskap — inte på väg får föras
av någon som på grund av sjukdom, uttröttning, påverkan av starka drycker
m. m. eller eljest saknar nödiga förutsättningar att på betryggande sätt
kunna föra fordonet. — Med väg avses i förordningen allmän väg, gata
eller annan allmän plats, som är upplåten för allmän samfärdsel, samt enskild
väg, som nyttjas till farväg, därvid också körled avsedd bara för samfärdsel
vintertid inbegripes (1 § 1 mom.).

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 21

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962

I 29 § vägtrafikförordningen föreskrives, såvitt nu är i fråga, att med
gummihjul försedd traktor får framföras på väg bara av den som innehar
vederbörligt körkort. Dock erfordras inte körkort, om förandet sker tillfälligt
kortare sträcka vid färd till eller från arbetsplats eller mellan en gårds
ägor eller för liknande ändamål.

Körkort utfärdas för bil, för motorcykel och för traktor. Körkort för bil
och motorcykel gäller också för traktor (29 § 2 mom.). Körkort för traktor
kan enligt samma författningsrum erhållas vid 16 eller -— om särskilda
skäl är därtill — 15 års ålder. I fråga om traktorkörkort uppställes lägre
kompetenskrav för föraren än vad som gäller med avseende å övriga slag
av körkort. För godkänt förarprov för traktor kräves således enligt 31 § 4
mom. allenast att sökanden efter skriftligt och muntligt förhör befunnits
ha nödiga insikter om gällande trafikföreskrifter samt om den verkan ur
trafiksäkerhetssynpunkt, som trötthetstillstånd och alkoholhaltiga drycker
medför på den mänskliga organismen (jfr beträffande motsvarande krav
för andra slag av körkort 3 mom. i samma författningsrum).

För förande av andra traktorer än sådana, som är försedda med gummihjul,
liksom av motorredskap uppställes inga krav på körkort.

Här redovisade bestämmelser innebär alltså bl. a. att ett barn, oberoende
av ålder, har rätt att utan körkort tillfälligt och på kortare sträckor i samband
med jordbruk o. d. framföra gummihjulstraktor på väg, under villkor
bara att barnet inte exempelvis till följd av sin låga ålder kan anses
sakna de nödvändiga förutsättningarna för förandet. Beträffande andra slag
av traktorer och beträffande motorredskap inskränkes rätten att framföra
respektive fordon på väg bara av den sist angivna förutsättningen.

Om föraren av ett fordon saknar nödiga förutsättningar att på betryggande
sätt föra fordonet, ifrågakommer ansvar för vårdslöshet i trafik jämlikt
1 § lagen den 28 september 1951 om straff för vissa trafikbrott. Häri
angives att vägtrafikant, som brister i den omsorg och varsamhet, vilken till
förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna, dömes för
vårdslöshet i trafik, om inte oaktsamheten är ringa. Påföljden är dagsböter
eller fängelse. Har någon vid förande av bl. a. traktor eller motorredskap
ådagalagt grov oaktsamhet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors
liv, dömes han jämlikt andra stycket samma lagrum för grov vårdslöshet
i trafik. På detta brott kan straffarbete följa. Grov vårdslöhet bestraffas
alltså också om fordonet förts annorstädes än på väg. — Har färd
med gummihjulstraktor företagits längre sträcka eller för annat än de förut
nämnda ändamålen, är detta att anse som olovlig körning enligt 3 § trafikbrottslagen.
Påföljden är dagsböter, eller, om brottet är grovt, jämväl fängelse.
Om någon tillåter annan att fora körkortspliktigt fordon utan att denne
är därtill genom körkort berättigad straffes jämväl den förre med dagsböter
(3 § tredje stycket).

En annars straffbar gärning är enligt 5 kap. 1 § allmänna strafflagen

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962

3

strafflös, om den begås av barn, innan det fyllt 15 år. I detta fall kan emellertid
för andra personer — föräldrarna eller den som eljest tillåtit barnet
att köra -— uppkomma fråga om ansvar för anstiftan eller medhjälp till
förseelsen (SL 3:4).

Ytterligare må anmärkas att, jämlikt kungörelsen den 6 maj 1949 (nr
209) om förbud att använda minderårig till vissa farliga arbeten, barn under
16 års ålder inte må sättas att föra traktor eller motorredskap. Detta förbud,
som straffsanktionerats i kungörelsen, gäller dock bara barn som är
arbetstagare i gällande arbetarskyddslagstiftnings mening, alltså exempelvis
inte familjemedlemmar som sysselsättes i jordbruk.

Vidare kan omnämnas att arbetarskyddsstyrelsen den 10 april 1958 föreskrivit,
att nya traktorer skall förses med anordning, som skyddar föraren
vid omkullkörning.

Tillkomsten av bestämmelserna i vägtrafikförordningen

Förarfrågan

Enligt den före 1951 års vägtrafikförordning gällande motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1936 krävdes inte körkort för förande av traktor
i annat fall än då till traktorn kopplats släpfordon, d. v. s. då fråga var om
traktortåg. Sådant fick föras på väg endast av den som innehade körkort
för bil (18 §).

1945 års trafiksäkerhetskommitté förordade körkortstvång för samma
slag av fordon och fordonståg, som enligt motorfordonsförordningen var
körkortspliktiga.

1944 års trafikförfattningssakkunniga föreslog körkortsplikt för traktor
och motorredskap, dock allenast såvitt angick färd på väg. Körkort skulle
utfärdas för bil, för motorcykel eller för traktor och motorredskap. Körkort
för bil skulle gälla för alla slag av motordrivna fordon. Körkort för motorcykel
skulle även giva rätt att föra traktor och motorredskap. Traktortåg
skulle på väg få föras endast av den, som innehade körkort för bil. Minimiåldern
för erhållande av körkort skulle vara 18 år beträffande bil och
16 år beträffande motorcykel samt traktor och motorredskap. Körkort
för motorcykel skulle dock, om föraren ej fyllt 18 år, gälla endast för lätt
motorcykel, traktor och motorredskap.

I propositionen nr 30 år 1951, varigenom riksdagens yttrande begärdes
över förslag till vägtrafikförordning, slopades motorfordonsförordningens
krav på innehav av bilkörkort för rätt att fora traktortåg. Det av 1944
års trafikförfattningssakkunniga föreslagna kravet på körkort för traktor
och motorredskap upptogs inte i propositionen.

I två i anledning av propositionen väckta likalydande motioner, I: 302 och
II: 401, föreslogs skyldighet för den, som förde traktor på väg, att inneha
körkort för bil.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962

I två andra, likaledes i anledning av propositionen väckta, likalydande
motioner, 1:319 och 11:418, hemställdes att körkortsplikt måtte införas
för den, som använde traktor för färd utanför brukningsenhet.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och motionerna i
sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 30 år 1951, berörde till en början
frågan om gummihjulstraktorernas trafikfarlighet och anförde härutinnan
bl. a. följande.

De senaste årens utveckling har visat, att gummihjulstraktorerna öka
hastigt i antal samt i allt större omfattning utnyttjas för egentlig vägtrafik.
Vidare kan man iakttaga en fortgående ökning av dessa traktorers
konstruktiva hastighet. Slutligen pekar statistiken på en oavlåtlig stegring
av antalet olyckor i traktortrafik. Dessa omständigheter synas berättiga
till den slutsatsen, att man numera har att räkna med en betydligt ökad
typisk trafikfarlighet hos gummihjulstraktorerna. Det är all anledning
att förmoda, att —- såvitt angår dessa traktorers antal, konstruktiva hastighet
och utnyttjande för egentlig vägtrafik — den nu inledda utvecklingen
kommer att fortsätta. Detta medför, att man även för framtiden kan
påräkna en ökning av gummihjulstraktorernas trafikfarlighet.

Dessa förhållanden ha åberopats som ett viktigt skäl för att i propositionen
föreslagits registreringsplikt bl. a. för gummihjulstraktorer. Av
samma skäl har i propositionen upptagits, att sådana traktorer skola föras
in under automobilansvarighetslagen och trafikförsäkringslagen.

Utskottet anser denna skärpta reglering berättigad. Samma skäl som
påkalla denna synas emellertid tala för en skärpning också av kraven
på förare av gummihjulstraktor.

Vidare anförde utskottet, att man borde ha garanti från vissa angivna
synpunkter för att förare av gummihjulstraktor vore lämplig som förare
och ägde kännedom om vissa angivna förhållanden. En sådan garanti
torde enligt utskottet knappast kunna vinnas med mindre man införde
körkortstvång för förare av gummihjulstraktor. Den typiska trafikfarligheten
vore emellertid, uttalade utskottet vidare, givetvis mindre hos gummihj
ulstraktorer än hos motorfordon med dessas höga konstruktiva hastighet.
Fordringarna för traktorkörkort kunde därför ställas lägre än för
bil- eller motorcykelkörkort.

I fråga om körkortsåldern uttalade utskottet, att denna i princip borde
bestämmas till 16 år. Vidare anförde utskottet bl. a. följande.

Emellertid skulle särskilt för jordbrukets vidkommande ej sällan väsentliga
fördelar vinnas, om möjlighet beredes att vinna behörighet som
traktorförare redan före 16-årsåldern. Så skulle det exempelvis för en
jordbrukare, som har svårt att skaffa vuxen arbetskraft, kunna vara av
stort värde, om hemmavarande barn finge börja med traktorkörslor redan
vid 15 års ålder. Om en regel, som öppnar sådan möjlighet, tillämpas restriktivt,
d. v. s. endast då särskilda skäl föreligga, torde ur trafiksäkerhetsynpunkt
knappast några bärande invändningar kunna resas däremot.
På grund härav torde böra föreskrivas, att om särskilda skäl därtill äro,
körkort för gummihjulstraktor må meddelas även den, som fyllt 15 år.

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962

Hänsynen särskilt till jordbrukets behov torde emellertid, fortsatte utskottet,
kräva att från körkortsplikt undantoges tillfällig, kortare färd med
gummihjulstraktor till eller från arbetsplats eller mellan en gårds ägor
eller för liknande ändamål. För längre färd torde sådant undantag enligt
utskottet icke böra stadgas, även om färden vore av tillfällig art.

I fråga om band- eller järnhjulstraktorer eller motorredskap syntes enligt
utskottet körkortsplikt icke vara påkallad.

I den sedermera utfärdade 1951 års vägtrafikförordning fick bestämmelserna
den utformning, som framgår av den ovan i detta utlåtande lämnade
redogörelsen för gällande bestämmelser.

Frågan om det allmänna lämplighetskravet

19U års trafikförfattningssakkunniga lämnade i sitt betänkande ingen
förklaring rörande den närmare innebörden av det nu i 28 § vägtrafikförordningen
förekommande uttrycket »eljest saknar nödiga förutsättningar»;
forarens ålder och därmed förbundna omständigheter berördes inte. Denna
detalj behandlades inte heller under de försätta förarbetena till förordningen.

Länsstyrelsens i Skaraborgs län framställning den 29 november 1955

I underdånig skrivelse den 29 november 1955 gjorde länsstyrelsen i Skaraborgs
län hos Kungl. Maj :t en med den i nu förevarande motion överensstämmande
hemställan. I skrivelsen — föranledd av en inom länet inträffad
dikeskörning med traktor, vid vilken den 13-årige föraren dödats —
hänvisades å ena sidan särskilt till traktorers svårmanövrerbarhet och å
andra sidan till arbetskraftsläget inom jordbruket.

På Kungl. Maj :ts uppdrag avgav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens
trafiksäkerhetsråd och 1953 års trafiksäkerhetsutredning yttrande över
framställningen. Remissinstanserna fann olyckor av berörd art vara så sällsynta
att de, i betraktande av den nackdel som skulle vara förbunden med
ett avstående från jordbrukarungdomens arbetskraft, inte i dåläget borde
medföra skärpning av de i här förevarande avseende gällande bestämmelserna.
Trafiksäkerhetsutredningen anförde härvid också att intresseavvagnmgar
av liknande art också i övrigt förekom i trafiklagstiftningen. Utredningen
pekade i det hänseendet på bl. a. de risker, för vilka barn är utsatta
under färd med cykel. Barnets behov av att kunna använda cykel,
exempelvis för färd till och från skolan, hade här bedömts så stort, att
man inte lämpligen ansett sig kunna förbjuda barn att cykla.

I resolution den 30 januari 1959 fann Kungl. Maj :t framställningen inte
föranleda annan åtgärd än att ett av remissvaren skulle överlämnas till
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för kännedom; därmed
avsågs att framhålla önskvärdheten av en upplysningskampanj med

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962

syfte i första hand att klargöra riskerna med minderåriga passagerare på
traktorer eller därtill kopplade fordon.

Motion Tid 1956 års riksdag

I en vid 1956 års riksdag väckt motion, II: 16, hemställdes »att riksdagen
måtte, med anledning av olyckor som inträffa då barn tjänstgöra
som traktorförare, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om översyn av
bestämmelserna angående minderårigas rätt att föra traktorer».

Andra lagutskottet erinrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 6,
över motionen bl. a. om att länsstyrelsens i Skaraborgs län ovan berörda
framställning var föremål för övervägande inom 1953 års trafiksäkerhetsutredning.
Under hänvisning till det läge, vari den förevarande frågan alltså
befann sig, hemställde utskottet att motionen icke skulle föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Motionens närmare innehåll

Efter redogörelse för de i huvudsak gällande bestämmelserna på området,
sägs i motionen:

Av det ovan anförda framgår, att möjlighet f. n. finnes att hindra eller
beivra minderårigs förande av traktor på allmän väg enligt gällande rätt.
Av ett uppmärksammat fall, där först vederbörande häradsrätt givit ett
friande utslag medan däremot hovrätten dömt till ansvar, synes framgå
att vägtrafikförordningens utformning på denna punkt icke kan anses vara
tillfredsställande. I det här åberopade fallet hade en sex års pojke kört en
10,5 tons bandtraktor under ett flertal timmar och även tillåtits att fora
traktorn vid schaktningsarbeten vid planeringen av en idrottsplats. Pojken
ansågs kunna manövrera traktorn lika bra som en vuxen, och efter avslutat
arbete tilläts han att själv köra traktorn efter allmän väg. Hans fader och
en äldre broder hade därvid åkt före i en personbil. Åtal följde, och vid rättegången
framkom, att sexåringen även tidigare kört faderns traktor vid
flera tillfällen. Bl. a. hade en gång en femårig flicka medföljt som passagerare
vid förarplatsen.

I sitt utslag anförde häradsrätten att man visserligen ansåg det timade
olämpligt, men att man likväl med hänsyn till den gällande lagstiftningen
icke ansåg sig kunna bifalla åklagarens yrkande om straff för pojkens fader
och en äldre broder som deltagit vid tillfället. Häradsrätten stödde sitt
utslag på 28 § vägtrafikförordningens bestämmelser. Det hade nämligen
omvittnats, att pojken icke »saknade nödiga förutsättningar att på betryggande
sätt kunna föra fordonet».

Åklagaren överklagade emellertid domen, och med ändring av underrättens
frikännande utslag dömde sedermera vederbörande hovrätt såväl fadern
som den äldre sonen till bötesstraff, enär man fann de föreliggande omständigheterna
vara sådana, att båda gjort sig skyldiga till vårdslöshet i
trafik.1 I detta sammanhang bör även erinras om flera inträffade fall där
olyckor uppstått vid minderårigs förande av traktor.

1 Här må anmärkas att den gärning, för vilken hovrätten tällde de tilltalade till ansvar, var
medhjälp till vårdslöshet i trafik.

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962

Motionärerna angiver avslutningsvis att det synes uppenbart att vägtrafikförordningens
bestämmelser på denna punkt bör erhålla en annan
utforming.

Remissyttrandena

Utredning av de här förevarande frågorna tillstyrkes av väg- och vattenbgggnadsstgrelsen,
trafiksäkerhetsrådet och NTF, medan Svea hovrätt,
Lantbruksförbundet och RLF avstyrker bifall till motionen.

Svea hovrätt återgiver i sitt utlåtande huvuddragen av det utav motionärerna
omtalade rättsfallet och anger i den delen följande:

Att motionärerna nu funnit frågan påkalla ny uppmärksamhet, sammanhänger
med en senare inträffad händelse, som ledde till att två myndiga
personer åtalades för medhjälp till vårdslöshet i trafik. Därvid lades dem
till last, att de låtit en sexårig gosse — son respektive broder till de tilltalade
— ensam framföra en större traktor på vägar mellan arbetsplats och bostad,
genom vilket framförande gossen med hänsyn till hans ringa ålder samt
därav följande bristfälliga omdömes- och kör förmåga påstods ha åsidosatt
tillbörlig varsamhet. Enär traktorn var banddriven, uppkom i målet icke
fråga om körkortskravets innebörd; endast tillämpligheten av det allmänna
lämplighetsstadgandet i 28 § vägtrafikförordningen var föremål för prövning.
Vederbörande häradsrätt, som fann utrett dels att gossen tidigare fört
traktorn ensam ett femtiotal timmar dels att traktorn varit lätt att kora dels
ock att de tilltalade från en personbil övervakat de med åtalet avsedda färderna,
ogillade åtalen. Svea hovrätt, vars dom (nr VI: B 224/1961) vann laga
kraft, ansåg däremot, att gossen på grund av sin ungdom icke kunde förväntas
bemästra alla på en allmänneligen befaren väg uppkommande trafiksituationer
och att övervakningen icke varit tillfyllest, samt biföll åklagarens
talan.

Hovrätten påvisar — i likhet med vad 1953 års trafiksäkerhetsutredning
tidigare gjort (ovan s. 5) — parallellen mellan tillåtande av å ena sidan att
barn kör traktor och å andra sidan att de färdas på cykel på väg.

Hovrätten anför härefter följande:

Vad traktorerna beträffar, finner hovrätten för sin del, att den såvitt känt
sparsamma förekomsten av olycksfall av beskriven art, i och för sig djupt
beklagliga, icke kan undanskymma hänsynen till näringslivets möjligheter
att praktiskt utnyttja dessa fordon. Körkortstvång i stil med vad trafikförfattningssakkunniga
på sin tid föreslogo, synes alltså för närvarande icke
böra ifrågakomma. Införande av ytterligare en åldersgräns för rätten att
föra traktor torde icke komma att bilda någon tillfredsställande grund för
framtida avgöranden. Fastmera torde åt domstolarna kunna överlåtas att
även framdeles tolka gällande bestämmelser — särskilt begreppet »nödiga
förutsättningar» i 28 § vägtrafikförordningen — på sätt som tillgodoser alla
legitima intressen. I fråga om sagda paragrafs uttröttningsrekvisit har visserligen
i praxis (NJA I 1960 s. 18) hävdats, att enbart förekomsten av vissa
allmänna omständigheter — lång avsaknad av sömn — som erfarenhets -

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962

mässigt leda till uttröttning, ej utgöra fullt bevis om olämplighetsgrundande
trötthet i det särskilda fallet utan att därför fordras utredning om faktiska
trötthetssymtom hos den tilltalade. Motsvarande krav torde dock ej alltid
behöva uppställas beträffande det åldersrekvisit, som hovrätten i sin ovan
refererade dom ansett inbegripet i paragrafen; uppenbart är nämligen att
åldern måste redan i och för sig i de yngsta åldersgrupperna spela en avgörande
roll.

Hovrätten vill sålunda förorda, att åtminstone för närvarande ingen lagstiftningsåtgärd
vidtages utan att frågan får från fall till fall avgöras i rättstillämpningen.

Lantbruksförbundet uttalar till en början att förbundet finner det olämpligt
att barn i den lägre skolåldern tillätes köra traktor på allmän väg ävensom
att sådana tilltag bör beivras. Förbundet påpekar att detta emellertid
— såsom framgår av det utav motionärerna omtalade rättsfallet — redan
kan ske med stöd av 1 § trafikbrottslagen.

Förbundet anför härefter följande:

Genom den föreslagna översynen av vägtrafikförordningen åsyftar motionärerna
tydligen att få till stånd en ändring av förordningens 29 §, i vilken
bl. a. stadgas vissa undantag från krav på körkortsinnehav för förande av
traktor på väg. Bestämmelsen innebär att person som saknar körkort —
således även minderårig — tillätes föra traktor kortare sträcka på väg vid
färd till eller från arbetsplats eller mellan en gårds ägor etc. Bestämmelsen
är av stor betydelse för jordbruket. Barn i den högre skolåldern hjälper ofta
till som traktorförare på föräldrarnas jordbruk, och deras arbetsinsats är
därvid oftast lika med en vuxen persons. I synnerhet under arbetstopparna
vid sådd och skörd är denna hjälp mycket värdefull med hänsyn till den
brist på arbetskraft, som merendels föreligger vid dessa tillfällen. Under
arbetet kan det emellertid många gånger vara nödvändigt att köra en kortare
sträcka på väg — även allmän väg — exempelvis vid förflyttning från ett
tält till ett annat. Skulle detta bli otillåtligt för minderåriga kommer deras
möjligheter att hjälpa till att bli starkt inskränkt.

Vägtrafikförordningens nuvarande bestämmelser i detta stycke anser förbundet
väl avvägda. Då, som tidigare anförts, möjlighet finnes att med tilllämpning
av annat lagrum beivra missbruk av undantagsbestämmelsen avstyrker
förbundet motionärernas förslag om översyn av vägtrafikförordningens
bestämmelser rörande minderårigs rätt att framföra traktor å allmän
väg.

RLF anför i huvudsak samma synpunkter som lantbruksförbundet.

Även våg- och vattenbyggnadsstyrelsen berör i sitt yttrande det av motionärerna
omtalade rättsfallet och anför i denna del:

Det vill synas som om häradsrätten i sin tolkning av begreppet »nödiga
förutsättningar» huvudsakligen beaktat pojkens färdighet i vad avser det
manuella handhavandet av fordonets manöverorgan. Enligt styrelsens åsikt
bör »nödiga förutsättningar» även innebära den allmänna mognad som krävs
för att på ett betryggande sätt kunna uppträda i trafiken. Med den omfattning
som trafiken nu har och de hastigheter, som allmänt förekommer, torde
kraven på sådan mognad med fog kunna ställas ganska höga.

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962

Även om hovrättens fällande dom synes ha givit de berörda bestämmelserna
en viss stadga, torde det kunna ifrågasättas om inte kravet på körkort
trots de olägenheter detta kan medföra med avseende på jordbrukets
arbetskraftsförhållanden -— borde utvidgas att gälla utan undantag på alla
allmänna vägar.

I sammanhanget tar styrelsen även upp frågan om krav på körkort för
den, som framför vissa fordon av typen motorredskap. Styrelsen anger att
det blivit allt vanligare med sådana fordon såsom kranbilar, gaffeltruckar
och diverse lastningsmaskiner, vilka i många fall har 10 å 20 tons vikt och
för vilkas framförande körkort ej erfordras.

Styrelsen anser att den av motionärerna upptagna frågan med tanke på
dels trafikens tillväxt och dels att frågan även berör fordon av typen motorredskap
är av sådan vikt att den bör bli föremål för utredning.

NTF anger som sin åsikt att minderåriga över huvud taget inte bör äga
rätt att föra gummihjulsförsedd traktor på väg, i vart fall inte innan de uppnått
15 års ålder och därmed har rätt att föra moped. Föreningen anser
vidare att den, som inte fyllt 15 år, inte heller bör äga rätt att föra andra
slags traktorer eller motorredskap på väg. Redan det förhållandet att traktorer,
gummihjulsförsedda eller ej, samt motorredskap får föras på väg av
icke minderåriga, som saknar körkort, är enligt NTF anledning nog till översyn
av gällande bestämmelser. En utredning bör alltså avse jämväl dessa
frågor.

Trafiksäkerhetsrådet tar till behandling upp bl. a. det förhållandet att för
erhållande av körkort för traktor uppställes lägre kompetenskrav än för
bil- och motorcykelkörkort. Rådet anför följande:

I motsats till vad som gäller beträffande förarprov för bil eller motorcykel
må jämlikt 31 § nämnda förordning förarprov för traktor godkännas
utan att föraren behöver besitta ur trafiksäkerhetssynpunkt erforderlig körskicklighet,
sinnesnärvaro och omdömesförmåga, äga för brukandet erforderlig
kännedom om det slag av motorfordon, varom fråga är, äga kunskaper
om de särskilda risker, som äro förenade med omkörning, färd över
järnvägskorsning, passerande av barn som uppehålla sig på elier invid vägen,
körning under mörker, vid halt väglag eller under andra mera svårbemästrade
situationer samt om det körsätt, som förare i olika situationer
har att tillämpa för att undgå olyckor. Ej heller krävs av traktorförare,
som har körkort, att han skall äga sådana insikter, att han kan antagas
förstå nödvändigheten av ett varsamt och hänsynsfullt uppträdande i trafiken.
Det enda, som krävs för att förarprov för traktor skall godkännas, är,
att föraren besitter nödiga insikter om gällande trafikföreskrifter samt om
den verkan ur trafiksäkerhetssynpunkt som trötthetstillstånd och alkoholhaltiga
drycker medföra på den mänskliga organismen.

Antalet gummihjulsförsedda traktorer i vårt land har under åren 1948—
1960 ökat från cirka 32 000 till över 180 000. Av dessa kan ett icke ringa
antal antagas bli utnyttjade för transportändamål. Detta medför en icke
obetydlig traktortrafik på vägarna. En viss del av denna trafik kan förut -

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962

sättas vara sådan, som omfattar ett tillfälligt framförande av traktor under
en kortare sträcka även på större vägar. Det är givet, att — mot bakgrunden
av den mången gång livliga och snabba trafik, som förekommer på dessa
vägar — framförande av traktor jämväl under en kortare sträcka på en
sådan väg kan ställa stora krav på traktorförarens körskicklighet och omdömesförmåga.
Det synes därvid uppenbart, att såväl körkortslös minderårig
—- med den mindre grad av mognad och det mindre mått av omdöme
som kännetecknar honom i förhållande till en vuxen -t-1 som andra körkortslösa
— med deras ofta förekommande brist på tillfredsställande kunskap
om motorfordonstrafik och därmed sammanhängande frågor — under
angivna förhållanden utgöra en betydande trafikfara. Det framstår därför
enligt rådets mening som önskvärt, att, till höjande av trafiksäkerheten på
vägarna, reglerna om körkort för traktor erhålla en sådan utformning, att
såväl minderåriga körkortslösa som andra körkortslösa uteslutas från laglig
möjlighet att framföra traktor på allmänna vägar även där fråga är blott
om tillfälligt förande under en kortare sträcka.

Trafiksäkerhetsrådet finner det däremot inte från trafiksäkerhetssynpunkt
erforderligt att i vägtrafikförordningen intages något förbud för körkortslösa
att föra traktor på annan än allmän väg. I de enstaka fall, där
ett framförande av traktor på enskild väg skulle te sig oförsvarligt med
hänsyn bl. a. till förarens ålder, synes nämligen ett ingripande med stöd av
28 § vägtrafikförordningen kunna ske och ett upprepande av sådan körning
torde därigenom kunna förhindras.

Sammanfattningsvis anger rådet det vara önskvärt, dels att det i 29 § 1
mom. andra stycket vägtrafikförordningen stadgade undantaget begränsas
att gälla tillfälligt förande av traktor kortare sträcka på annan än allmän
väg, dels också att — med bibehållande av nuvarande x-egler om minsta
ålder — kraven för erhållande av traktorkörkort skärpes att omfatta i övrigt
samma fordringar, som uppställes för bekommande av körkort för motorcykel.
— Från trafiksäkerhetssynpunkt föreligger alltså enligt trafiksäkerhetsrådets
mening skäl till en översyn i enlighet med vad motionärerna
hemställt.

Utskottet

Motorismens fortgående snabba expansion och den oroande utvecklingen
i fråga om såväl antalet trafikolyckor som arten av dessa påkallar en ständigt
skärpt uppmärksamhet med avseende å de med trafiksäkerheten sammanhängande
spörsmålen. Vid övervägande av olika åtgärder i syfte att öka
säkerheten på våra vägar måste emellertid självfallet en avvägning ske mot
andra för samhället väsentliga intressen. Såsom exempel på sådana intresseavvägningar
må här erinras om vad 1953 års trafiksäkerhetsutredning tidigare
(jfr ovan s. 5) och nu även Svea hovrätt anfört beträffande barns
cykelåkning. Hovrätten erinrar i den delen om att exempelvis småbarn, som
cyklar i stadstrafik, kan utgöra en stor fara både för egen och för andra

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962

11

trafikanters säkerhet. Rätten att cykla är likväl enligt vägtrafikförordningen
obegränsad för envar utom såvitt följer av det allmänna stadgandet
i 28 §. Intresset av att bereda tillgång till enkla och billiga trafikmedel har
alltså, framhålles det, i detta hänseende tillerkänts större vikt än säkerhetsintresset.

Med utgångspunkt från ett aktuellt rättsfall har motionärerna hemställt
om en översyn av vägtrafikförordningens bestämmelser rörande minderårigs
rätt att framföra traktor på allmän väg. Översynen avses skola gå ut
på en skärpning av de nuvarande reglerna. I remissyttrandena har härvid
även aktualiserats en allmän översyn av föreskrifterna i fråga om rätt att
framföra traktor liksom motorredskap på väg. I ett remissyttrande har
också föreslagits skärpning av de gällande kompetenskraven för erhållande
av körkort för traktor.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen för gällande bestämmelser
är envar, som fyller det i 28 § uppställda allmänna lämplighetskravet, enligt
vägtrafikförordningen berättigad att på väg framföra såväl traktor, som
inte är försedd med gummihjul, som motorredskap. För rätt att föra traktor
med gummihj ul kräves däremot innehav av körkort utom för det fall att —
under vissa närmare angivna förutsättningar — körningen på väg blott avser
kortare sträcka. Här må ytterligare erinras om att kompetenskraven för
erhållande av körkort för traktor är avsevärt mindre än för körkort av
andra slag.

Traktorbeståndet har under senare år ökat i mycket snabb takt. Således
har, enligt vad trafiksäkerhetsrådet uppgivit, antalet sådana fordon under
åren 1948—1960 ökat från omkring 32 000 till 180 000. En kraftig ökning
av motorredskapsbeståndet torde också ha ägt rum. Det kan tagas för visst
att denna utveckling kommer att fortgå. Även om här berörda fordon i stor
utsträckning kommer till användning annorstädes än på allmänneligen befarna
vägar, har självfallet en avsevärd ökning av trafiken med dylika fordon
skett också på sådana vägar. Med hänsyn särskilt till dessa omständigheter
framstår det såsom från trafiksäkerhetssynpunkt väsentligt att kompetenskraven
på förare av fordon utav här aktuella slag sättes tillräckligt
höga.

Såsom framhållits av flera remissinstanser, är emellertid den förevarande
frågan av stor betydelse jämväl från näringspolitiska synpunkter, i synnerhet
då med hänsyn till jordbrukets svåra arbetskraftsituation och det därav
följande starka behovet av att kunna effektivt utnyttja all arbetskraft, som
finnes att tillgå, bl. a. hemmavarande ungdomar. Ett allmänt körkortstvång
beträffande traktorer och motorredskap torde jämväl i övrigt försvåra
näringslivets möjligheter att rationellt utnyttja dessa fordon.

I enlighet med vad förut redovisats (s. 5 f), var år 1959 samma spörsmål,
som upptagits av motionärerna, föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Härvid
hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och trafiksäkerhetsrådet i in -

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962

fordrade yttranden funnit att traktorolyckor, där minderåriga förare varit
inblandade, varit så sällsynta att de — i jämförelse med de nackdelar som
skulle vara förbundna med ett avstående av jordbrukarungdomens arbetskraft
— inte vid den tidpunkten ansågs böra medföra en skärpning av de
gällande bestämmelserna. När skärpta föreskrifter nu förordats, har någon
utredning, som utvisar en ökad olycksfrekvens hos de unga traktorförarna,
inte förebragts eller eljest åberopats. Även om redan förekomsten av ett
väsentligen ökat antal traktorer liksom den fortgående allmänna skärpningen
av trafiksäkerhetsbestämmelserna i och för sig må tala för strängare
regler jämväl på det här förevarande området, finner utskottet en statistik
över olycksfallsfrekvensen erforderlig för ett ställningstagande till
spörsmålet huruvida hänsynen till säkerheten i trafiken kräver att de näringspolitiska
intressena får vika. Med hänsyn till de i remissyttrandena
framkomna synpunkterna finner utskottet emellertid att den statistik, som
sålunda bör sammanställas, inte bara bör avse sådana traktorolyckor, där
minderåriga förare varit inblandade, utan olycksfrekvensen över huvud
taget i fråga om traktorer och motorredskap. Härvid är också av intresse
att få utrönt, i vilken utsträckning förare vid olyckor med traktor (motorredskap)
eljest saknat körkort eller blott innehaft traktorkörkort. Förevarande
undersökning synes lämpligen böra anförtros trafiksäkerhetsrådet
och torde — med hänsyn bl. a. till den förut omtalade snabba ökningen av
antalet fordon utav nu aktuella slag — böra bedrivas med skyndsamhet.
Det torde därefter ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder, vartill
undersökningen må föranleda.

Utskottet vill avslutningsvis erinra om att — såsom Svea hovrätt angivit
och det av motionärerna åberopade rättsfallet jämväl utvisar — bristande
allmän lämplighet hos förare av traktor och motorredskap kan beivras
jämlikt trafikbrottslagen, varför i allt fall allvarligare missbruk av körkortsfriheten
kan stävjas jämlikt nu gällande bestämmelser.

På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen II: 19 i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl. Maj :t uppdrager
åt statens trafiksäkerhetsråd att utföra en förutsättningslös
undersökning i enlighet med vad utskottet närmare angivit
i utlåtandet och därefter vidtager de åtgärder, vartill
undersökningen må föranleda.

Stockholm den 10 april 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1962

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Kristiansson, Ebbe
Ohlsson*, Georg Carlsson*, Åkesson, Herbert Larsson* och Wirmark*
från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Andersson i
Ryggestad, Carlsson i Stockholm*, Svanberg, Mattsson, Hammarberg och
Bengtson i Solna. b

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 62
202264