Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändring i förordningen den 22
april 1960 (nr 77) angående byggnadsforskningsavgift,
m. m., dels ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 26 januari 1962 dagtecknad proposition, nr 80, vilken beträffande
förslag till förordning om ändring i förordningen angående byggnadsforskningsavgift
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet
men i övrigt hänvisats till statsutskottet, har Kungl. Maj :t — under
åberopande av propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll över socialärenden
—, såvitt nu är i fråga, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 22 april 1960 (nr 77)
angående byggnadsforskningsavgift

Härigenom förordnas beträffande förordningen den 22 april 1960 angående
byggnadsforskningsavgift, dels att 2 § skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives, dels att 3 § skall upphöra att gälla, dels att i 4 och 5 §§
ordet »riksförsäkringsanstalten» skall ersättas med ordet »riksförsäkringsverket»,
dels ock att de båda sistnämnda paragraferna skola betecknas 3
och 4 §§.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Byggnadsforskningsavgift utgår
för kalenderår med tjugu hundra -

Byggnadsforskningsavgift utgår
för kalenderår med femton hundradels
procent av den lön i penningar
eller naturaförmåner i form av kost
eller bostad, som arbetsgivare under
året utgivit till arbetstagare, för vilken
arbetsgivaren skall påföras avgift
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och vilken vid debitering i
riksförsäkringsanstalten av dylik
1 — Bihang till riksdagens protokoll

dels procent av den lön i penningar
eller naturaförmåner i form av kost
eller bostad, som arbetsgivare under
året utgivit till arbetstagare, för vilken
arbetsgivaren skall påföras avgift
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och vilken vid debitering i
riksförsäkringsverket av dylik av1962.
9 saml. 3 avd. Nr 20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

2

(Gällande lydelse)

avgift är att hänföra till någon av de
i anstaltens premietariff under näringsgrenen
byggnadsindustri
upptagna undergrupperna
husbyggnad (kodnummer 401) och
byggnadshantverk m. m. (kodnummer
403).

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift
skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren
under året ej uppgått
till trehundra kronor, och ej heller
till arbetstagares lön i vad lönen
överstiger femtontusen kronor för
år räknat.

Angående debitering-----

(Föreslagen lydelse)
gift är att hänföra till någon av de
i verkets premietariff under näringsgrenen
byggnadsindustri
upptagna undergrupperna
husbyggnad (kodnummer 401) och
byggnadshantverk m. m. (kodnummer
403).

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift
skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren
under året ej uppgått till
trehundra kronor, och ej heller till
arbetstagares lön i vad lönen överstiger
tjugutvåtusen kronor för år
räknat.

— särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1963; dock skola äldre
bestämmelser alltjämt äga tillämpning
beträffande byggnadsforskningsavgift
för år 1962 eller tidigare
år.

Motion

I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning därav
i andra kammaren väckt motion, nr 696, av herr Rydén m. fl.

I motionen hemställes att riksdagen måtte dels avslå Kungl. Maj :ts
hemställan om antagande av det genom propositionen framlagda författningsförslaget,
dels ock »besluta avskaffa byggnadsforskningsavgiften
med verkan från den 1 januari 1963, samt besluta att förordningen den 22
april 1960 angående byggnadsforskningsavgift från nämnda datum upphör
att gälla utom beträffande avgifter för år 1962 eller tidigare år».

Redogörelse för de till stöd för motionsyrkandena åberopade skälen lämnas
här nedan (s. 7 f).

I detta sammanhang vill utskottet anmärka att i anledning av propositionen
ytterligare en motion, nr 697, likaledes av herr Rydén m. fl. väckts i
andra kammaren. Sagda motion har hänvisats till statsutskottet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962 3

Historik

Med hänsyn särskilt till den här förevarande motionens innehåll vill utskottet
redovisa huvuddragen av byggnadsforskningsavgiftens tillkomsthistoria.

För att erhålla möjligheter att samordna och systematisera byggnadsforskningen
och kunna rationellt utnyttja forskningsresurserna beslöt statsmakterna
år 1942 att inrätta ett särskilt statligt organ, statens kommitté för
byggnadsforskning. Till kommitténs förfogande ställdes vissa anslag på
driftbudgeten.

Särskilda utredningar av år 1946 och 1947 behandlade i avgivna betänkanden
frågan om inrättande av ett centralt organ för samordning av den
tekniska och ekonomiska forskningsverksamheten på husbyggandets område.
Utredningarna utmynnade i förslag om inrättande av ett statligt
by§§nadsinstitut, vars verksamhet skulle helt bestridas av statsmedel. Förslagen
resulterade icke i någon proposition.

Sedan behovet av en insats på byggnadsforskningens område med alltmera
eftertryck omvittnats, bl. a. av 1951 års bostadsutredning, utarbetades
i februari 1953 inom socialdepartementet en promemoria innehållande
riktlinjer för en lösning av problemen efter en ny linje. I promemorian föreslogs
bl. a. att forskningen skulle finansieras genom en särskild avgift, som
skulle påläggas arbetsgivarna i byggnadsfacket. Från avgiftsskyldighet
skulle staten undantagas. Staten skulle å andra sidan bestrida kostnaderna
för driften av det centralorgan, statens nämnd för byggnadsforskning, som
enligt förslaget skulle omhänderha forskningen.

I huvudsaklig anslutning till de i nämnda promemoria uppdragna riktlinjerna
utarbetades förslag till förordning angående byggnadsforskningsavgift.

I propositionen (nr 163 jfr SL=>U 13, rskr. 306) med författningsförslaget
anförde (prop. s. 39) dåvarande chefen för socialdepartementet, statsrådet
Sträng, bl. a. följande:

Såsom i promemorian framhållits, torde byggnadsindustrin — till skillnad
från många andra industrigrenar — på grund av sin struktur icke utan
särskilda åtgärder kunna förväntas göra en tillräckligt vägande, självständig
insats i syfte att lösa de egna forsknings- och rationaliseringsproblemen.

I rådande statsfinansiella läge har det ansetts angeläget att icke belasta
statsbudgeten med utgifter av den storleksordning, som erfordras om forskningsverksamheten
skall giva ett med hänsyn till byggnadsverksamhetens
samhällsekonomiska betydelse godtagbart resultat. Från dessa utgångspunkter
har promemorian velat anvisa en annan väg för forskningens finansiering.
Det har sålunda föreslagits, att forskningen skall finansieras
genom en särskild avgift, som skall påläggas arbetsgivarna i byggnadsfacket.
Jag ansluter mig helt till de i promemorian angivna syn punkterna

i dessa hänseenden och biträder därför till en början de i promemorian
gjorda förslagen, att en byggnadsforskningsavgift skall uttagas
--—.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 20

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

I utlåtande av sammansatt stats- och tredje lagutskott har inledningsvis
erinrats (s. 17) om att statens medverkan i en eller annan form för att lösa
byggnadsindustriens forskningsproblem bedömts nödvändig. Utskottet angav
vidare, att enligt vissa yttranden över den till grund för propositionen
liggande promemorian byggnadsforskningen till och med borde betraktas
som en rent statlig angelägenhet och kostnaderna alltså helt bestridas över
statsbudgeten genom skatter eller andra medel, men att departementschefen
icke velat gå så långt. Efter att ha konstaterat det stora behovet av forskning
inom byggnadsbranschen samt angivit att — vid det förhållandet att byggnadsindustrien
inte utan statens medverkan förmår effektivt stödja byggnadsforskningen
— skäl kunde anföras för att alla för foiskningen behövliga
medel borde tagas ut skattevägen och anslas a driftbudgeten, angav
utskottet vidare att principiella betänkligheter kunde möta mot att låta utgifter
till allmänna ändamål bli beroende av inkomster, vilkas storlek det
ej var möjligt att med säkerhet beräkna. Utskottet anförde därefter bl. a.
följ ande:

Propositionens förslag om byggnadsforskningsavgift torde vidaie, enligt
vad propositionen ger vid handen, i stor utsträckning ha biträtts av byggnadsbranschens
organisationer. Med hänsyn härtill kan den i propositionen
föreslagna anordningen sägas mindre gå ut på en pålaga än tillhandahålla
ett på grund av byggnadsindustriens struktur önskvärt bistånd från statens
sida i syfte att ifrågavarande industri skall själv kunna åvägabringa erforderlig
forskning. Av nu anförda skäl finner sig utskottet kunna godtaga
den sammankoppling av inkomster och utgifter, som det framlagda förslaget
innebär.

Utskottet föreslog bl. a. riksdagen att med vissa ändringar antaga det i
propositionen intagna förslaget till förordning om byggnadsforskningsav gift Till

utskottets utlåtande var fogade reservationer, i vilka bl. a. principiella
uttalanden gjordes i finansieringsfrågan.

I den uti första kammaren förekommande debatten i ärendet uttalade
(prot. nr 20 s. 90 f) statsrådet Sträng bl. a. att man nog med det statsekonomiska
och finansiella läget som motivering fick räkna med den föreslagna
finansieringsmetoden som relativt permanent.

Riksdagen fattade beslut i enlighet med vad utskottet hemställt.

Ändringar i förordningen har företagits åren 1955 (prop. 52, L3U 3, rskr.
77) och 1958 (prop. 75, SL3U 1, rskr. 271).

Ny förordning om byggnadsforskningsavgift har därefter antagits att gälla
från den 1 januari 1961 (prop. 56/1960, IAU 10/1960, rskr. 166/1980).
Med den nya förordningen avsågs, enligt vad i propositionen angivits (s. 1),
varken att utsträcka avgiftsskyldigheten till nya verksamhetsområden eller
att höja avgiften, utan ändringarna åsyftade att bringa förordningen i
närmare överensstämmelse med bl. a. vissa för yrkesskadeförsäkringen gällande
bestämmelser.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

5

Propositionens huvudsakliga innehåll

i syfte att skapa underlag för en utökning av forsknings- och rationaliseringsverksamheten
inom byggnadsfacket föreslås nu vissa ändringar i förordningen
angående byggnadsforskningsavgift. Ändringarna innebär, att den
övre gränsen för avgiftspliktig lön höjes från 15 000 till 22 000 kronor
samt att procenttalet för avgiftsuttaget höjes från 0,15 till 0,20 procent. Avgifterna
stiger härigenom med ca 50 procent. (En motsvarande ökning av
statens tillskott till forskningsverksamheten föreslås ske genom uppräkning
av anslaget till byggnadsforskning.)

Gällande bestämmelser m. m.

I fråga om gällande bestämmelser liksom beträffande statens råds för
byggnadsforskning förslag om höjning av byggnadsforskningsavgiften samt
remissyttrandena över förslaget hänvisas till propositionen s. 4—10 (uttalanden
av remissorganen i frågan om avgiftsfinansiering redovisas å s.
8—10).

Departementschefen

I propositionen anför departementschefen följande:

»Forsknings- och rationaliseringsverksamheten på byggandets område
erhåller sedan år 1954 finansiellt stöd genom den s. k. byggnadsforskningsavgiften
samt ett särskilt anslag av statsmedel. Avgiften beräknas på viss
del av lönesumman inom byggnadsindustrin och utgår f. n. med 0,15 % av
detta underlag. Avgifterna uppgår till drygt 3 miljoner kr för år. Statens
anslag är för innevarande budgetår upptaget till 530 000 kr.

Statens råd för byggnadsforskning har gjort framställning om höjning av
såväl byggnadsforskningsavgiften som statens anslag till byggnadsforskning.
Därvid har rådet anfört, att den snabbt fortgående ökningen av byggnadsverksamheten
och utvecklingen av nya byggnadsmetoder framkallat
behov av ökad forskning på området. Bland de myndigheter och organisationer,
som yttrat sig över rådets förslag till avgiftshöjning, råder i stort sett
enighet om att forskningsverksamheten och de ekonomiska resurserna för
densamma bör utökas.

För egen del ansluter jag mig till denna uppfattning. Det torde vara allmänt
erkänt, att forskningen på detta område är av stor betydelse för möjligheterna
att förbättra och förbilliga byggandet. Med hänsyn till storleken
av kostnaderna för byggnadsverksamheten blir forskningsresultaten av stor
vikt ur samhällsekonomisk synpunkt. Särskilt på bostadsbyggandets område
är de av direkt betydelse också för den enskilde. En ökning av forsk -

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

nings- och rationaliseringsverksamheten på byggandets område framstår
därför som angelägen.

Vissa frågor rörande inriktningen av forskningsverksamheten på olika
uppgifter har behandlats av rådet och en del av remissorganen. Med anledning
härav vill jag erinra om att gällande förutsättningar för denna forskningsverksamhet
innebär, att fördelningen av tillgängliga forskningsmedel
på skilda ändamål ej skall bindas av detaljerade direktiv från statsmakternas
sida. I enlighet härmed anser jag mig inte böra ta ställning till rådets
och remissorganens uttalanden i detta avseende.

Rådets förslag om höjning av byggnadsforskningsavgiften har mött erinringar
av principiell art från ett par remissorgan, som hävdar att forskningen
inte bör finansieras genom avgifter utan genom anslag på statsbudgeten.
Som skäl för denna uppfattning anföres bl. a., att forskningen berör
allmänna intressen och att avgifterna i sista hand får betalas av de boende
i nybyggda hus. Med anledning härav vill jag framhålla, att forskningsavgifternas
effekt på den enskildes boendekostnader är så ringa, att den
torde sakna praktisk betydelse. Samtidigt är det uppenbart, att den nytta
forskningsverksamheten medför i första hand kommer bostadskonsumenterna
till del. Jag finner inte anledning föreligga att nu frångå det hittillsvarande
finansieringssystemet. I likhet med flertalet av remissorganen förordar
jag, att ökade ekonomiska resurser ställes till forskningens förfogande
genom en höjning av byggnadsforskningsavgiften.

Storleken av de årliga avgiftsinkomsterna är beroende av två faktorer,
avgiftsunderlaget och uttagsprocenten. Avgiftsunderlaget påverkas av bl. a.
den övre gränsen för avgiftspliktig lön, f. n. 15 000 kr. Byggnadsforskningsrådet
har föreslagit, att uttagsprocenten skall höjas från 0,15 till 0,25 procent.
I fråga om den nämnda övre gränsen har rådet uttalat den åsikten, att
denna begränsning av avgiftsunderlaget bör slopas. Rådet har dock inte
framlagt något förslag härom.

Kungl. Maj :t har tidigare denna dag beslutat att till lagrådet remittera
ett förslag till lag om allmän försäkring m. m. Vid anmälan av denna fråga
har jag bl. a. föreslagit en höjning till 22 000 kr av det högsta lönebelopp,
som skall beaktas vid bestämmande av arbetsgivares avgifter till sjukförsäkringen
och yrkesskadeförsäkringen. Det synes lämpligt, att motsvarande
höjning genomföres beträffande de löner, som utgör underlag för bestämmande
av byggnadsforskningsavgiften. En sådan ändring medför, enligt
inom riksförsäkringsverket utförda beräkningar, en ökning av avgiftsunderlaget
med ca 12,5 procent.

Rådet för byggnadsforskning har med sitt förslag avsett att uppnå en
årlig inkomst av byggnadsforskningsavgifter uppgående till 4,8 miljoner
kr. Jag förordar, att uttagsprocenten för avgiften höjes i den omfattning
som erfordras för att den årliga inkomsten av avgifterna skall komma att
uppgå till ungefär nämnda belopp. Med hänsyn till den föreslagna höjningen

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

av gränsen för avgiftspliktig lön kan, enligt verkställda beräkningar, denna
inkomstsumma uppnås vid en uttagsprocent av 0,20. Jag vill tillägga, att
inkomstsumman kan komma att öka genom fortsatta lönestegringar samt
ökat antal arbetstagare inom byggnadsindustrin.

Vad jag här förordat i fråga om avgiftsunderlaget och uttagsprocenten
föranleder vissa ändringar i 2 § i förordningen angående byggnadsforskningsavgift.
Ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1963. Härvid förutsätter
jag, att riksförsäkringsverket gör en särskild beräkning av den preliminära
avgiften för år 1963, så att avgiftshöjningen får effekt redan under
nämnda år. — Med hänsyn till de bestämmelser, som numera gäller
i fråga om besvär över riksförsäkringsverkets beslut angående debitering
och uppbörd av arbetsgivaravgifter, bör 3 § utgå ur förordningen.

Ett förslag till förordning om ändring i förordningen angående byggnadsforskningsavgift
har upprättas inom socialdepartementet.

Vad härefter angår statens anslag till byggnadsforskningen anser jag, att
det bör ökas i samma omfattning som forskningsavgiften, dvs. med ca 50
procent.»

Motionens närmare innehåll

Efter att inledningsvis ha erinrat om propositionens huvudsakliga innehåll
anför motionärerna följande:

Behovet av forskning på byggandets område är stort. Byggnadsverksam
heten är av sådan storleksordning, att felaktiga metoder vid uppförande av
byggnader kan medföra förluster som i pengar räknade mångdubbelt överstiger
kostnaderna för byggnadsforskning. Därför är det angeläget, både av
hänsyn till samhället och den enskilde och icke minst för tillgodoseende av
bostadskonsumenternas intressen, att byggnadsforskningen får ett fullgott
stöd.

Sättet att finansiera byggnadsforskningen har emellertid sedan länge varit
starkt kritiserat, varvid det har hävdats att avgiftsfinansieringen från
principiella utgångspunkter är felaktig. Det torde också vara ostridigt, att
huvudskälet för införande av byggnadsforskningsavgiften år 1954 var, att
dåvarande statsfinansiella läge icke medgav skattefinansiering av en tillräckligt
omfattande forskningsverksamhet. Avgiften betraktades därför av
många som ett provisorium, vilket snarast borde ersättas med finansiering
över statsbudgeten.

1 remissyttranden till förevarande förslag har vägande kritik mot avgiftsfinansieringen
anförts av HSB och Näringslivets byggnadsdelegation.
Byggnadsdelegationen anför bl. a.:

o»Den betydande höjning av byggnadsforskningsavgiften, som nu föreslås
av rådet för byggnadsforskning, aktualiserar ånyo de principiella betänkligheter
som kan anföras mot att behövliga medel till denna forskningsgren
tages ut i form av en obligatorisk avgift och ej på sedvanligt sätt skattevägen
genom anslag å driftbudgeten. Byggnadsforskningen berör i hög grad
allmänna intressen och borde med hänsyn härtill — i den mån forskningen
icke ingår som ett normalt led i byggnadsföretagens verksamhet •— bestri -

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1902

das av statsmedel. Det förhållande, att byggnadsforskningen finansieras
med en för ändamålet särskilt fastställd avgift medför, att någon avvägning
mellan utgifterna för denna forskning och annan statsstödd forskning ej
förekommer. Möjligheterna att pröva huruvida behov av medlen verkligen
föreligger i den omfattning som svarar mot inkomsterna minskas härigenom.
Utgifterna för byggnadsforskningen blir lätt rättfärdigade enbart av den omständigheten
att avgiftsmedel influtit.

Genom den av rådet föreslagna höjningen av avgiften och genom att rådet
förutskickat behov av ytterligare stegring inom en snar framtid, framträder
finansieringssystemets olägenheter allt starkare på samma gång som
avgiftens karaktär av pålaga eller särskild beskattning av byggnadsbransch
betonas. Ju högre avgiften blir, desto svårare blir nämligen med
nuvarande statsfinansiella förutsättningar en önskvärd övergång från avgiftsfinansiering
till skattefinansiering. Den nuvarande särbeskattningen,
som i varje fall indirekt drabbar byggnadsindustrins omsättning, kan slutligen
i än högre grad än tidigare ifrågasättas efter den allmänna varuskattens
införande. Den dubbelbeskattning som härigenom uppkommer drabbar
dessutom särskilt hyresgäster i nyuppförda fastigheter med i förhållande
till äldre bostäder högre hyror.»

Vi kan till fullo instämma i ovanstående kritik av avgiftsfinansieringen.
Det principiellt betänkliga i denna finansiering framträder närmast vid
beaktande av att forskningen enligt sin natur ger resultat först i framtiden
och därför icke med fog kan antas komma alla avgiftsskyldiga till gagn. Det
synes särskilt omotiverat att byggnadsfacket ensamt av alla näringsfack
åläggs att betala obligatoriska forskningsavgifter. Bärande motiv för att
statens stöd till byggnadsforskningen till skillnad från andra forskningsgrenar,
vilka samhället ekonomiskt stöder, inte skall finansieras med allmänna
skattemedel, kan knappast anföras. Ytterligare ett skäl att avskaffa nuvarande
finansieringsform är slutligen, att en betydande irritation finns
över det administrativa krångel som avgiften för med sig.

Av dessa skäl bör byggnadsforskningsavgiften avskaffas, vilket synes
kunna ske med verkan från den 1 januari 1963. Förordningen den 22 april
1960 angående byggnadsforskningsavgift bör till följd härav upphöra alt
gälla från den 1 januari 1963 utom beträffande avgifter från år 1962 eller
tidigare som vid denna tidpunkt ännu ej inbetalats. Det förutsättes ankomma
på utskottet att utforma de lagtexter, som är erforderliga i detta
sammanhang.

Statens bidrag till byggnadsforskningen bör i samband med den särskilda
avgiftens bortfallande utökas med det belopp, som motsvarar förväntat utfall
från avgiften enligt de nya bestämmelser som föreslås i propositionen,
dvs. för helt år räknat med 4,8 milj. kronor. Med beaktande av att två uppbördsterminer
infaller under våren 1963, synes statens anslag böra höjas
med 1,6 milj. kronor budgetåret 1962/63.

Utskottet

Byggnadsforskningens betydelse för möjligheterna att förbättra och förbilliga
byggnadsproduktionen vitsordas allmänt. Såsom departementschefen
framhållit, blir med hänsyn till storleken av kostnaderna för byggnadsverksamheten
forskningsresultaten av stor vikt från samhällsekonomisk synpunkt.
De är också, särskilt på bostadsbyggnadsområdet, av direkt betydelse

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

för den enskilde. I likhet med såväl departementschefen och motionärerna
som flertalet remissinstanser finner även utskottet en ökning av den ifrågavarande
forskningsverksamheten angelägen. Härför är ytterligare anslag
erforderliga.

Såsom departementschefen jämväl framhållit, bör även i fortsättningen
gälla att fördelningen av tillgängliga medel inte skall bindas av detaljerade
direktiv från statsmakternas sida. Här må allenast framhållas att det
är av vikt att forskningen inte begränsas till frågor, som har omedelbart
samband med själva byggandet, utan även inriktas på andra för verksamheten
betydelsefulla spörsmål såsom exempelvis olika former av samhällsplanering.
För erhållande av största möjliga utbyte av de för forskningen
tillgängliga medlen synes det vidare vara av betydelse att — såsom
hittills torde varit fallet — grundläggande konkurrensprinciper tillämpas
vid medlens fördelning.

Motionärerna liksom ett par av remissinstanserna har rest invändningar
mot sättet att finansiera den förevarande forskningen. Det har härvid
hävdats att erforderliga medel inte bör anskaffas genom en särskild byggnadsproducenterna
åvilande avgift utan bör helt uttagas skattevägen genom
anslag på statsbudgeten.

Jämväl utskottet finner — i likhet med vad sammansatt stats- och tredje
lagutskott angav (ovan s. 4) i utlåtande vid 1953 års riksdag — att i och
för sig skäl kan anföras för att alla de för forskningen behövliga medlen
anslås å driftsbudgeten.

I den nu förevarande propositionen framhåller emellertid departementschefen
i denna del att forskningsavgiftens effekt på den enskildes boendekostnader
är så ringa, att den torde sakna praktisk betydelse, ävensom att
den nytta forskningsverksamheten medför i första hand kommer bostadskonsumenterna
till del. Departementschefen finner därför inte anledning
föreligga att nu frångå det hittillsvarande finansieringssystemet.

Utskottet kan i princip ansluta sig till vad sålunda anförts. Här må
ytterligare framhållas, att byggnadsbransehen på grund av sin speciella
struktur inte synes själv i erforderlig utsträckning kunna lösa de forsknings-
och rationaliseringsproblem, som i och för sig utgör ett normalt
led i verksamheten. På grund härav torde avgiften på visst sätt kunna betraktas
mindre som en pålaga än som ett medel att genom statlig medverkan
på ett rationellt sätt lösa dessa forskningsbehov. Utskottet vill emellertid
i denna del framhålla att ökade medelsanspråk för forskningsverksamheten
synes kunna medföra att en omprövning bör företagas av finansieringen.
I samma riktning kan jämväl andra faktorer — såsom en mera väsentlig
ökning av den statliga andelen i byggnadsverksamheten eller en
ändrad inriktning av forskningen — verka.

Utskottet finner således skäl inte föreligga till avvikelse från propositionen
såvitt nu är i fråga. Avslutningsvis må anmärkas att det nuvarande systemet

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1962

med direkta bidrag från byggnadsproducenterna i viss mån kan vara ägnat
att hos dessa uppbygga och vidmakthålla ett särskilt intresse för den ifrågavarande
forskningsverksamheten.

På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte — med avslag å motionen II: 696 — för
sin del antaga det genom propositionen framlagda förslaget
till förordning om ändring i förordningen den 22 april 1960
(nr 77) angående byggnadsforskningsavgift.

Stockholm den 3 april 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Kristiansson, Ebbe
Ohlsson, Georg Carlsson, Herbert Larsson*, Wirmark och Gunnar Pettersson; från

andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink*,
herrar Wachtmeister*, Grebäck, fröken Anderson i Lerum, herrar
Hammarberg och Tobé*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 62
202113