Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962
1
Nr 2
Utlåtande i anledning au Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändring i förordningen den 15 mars
19b6 (nr 81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar
hos bin.
Genom en den 29 december 1961 dagtecknad proposition, nr 26 år 1962,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Förordning
angående ändring i förordningen den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande
av smittsamma sjukdomar hos'' bin
Härigenom förordnas dels att 1, 2, 5, 6, 8, 10, 11 och 13 §§ förordningen den
15 mars 1946 om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives dels att 12 § samma förordning
skall upphöra att gälla.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
Denna förordning äger tillämpning
å yngelröta (bipest) och nosemasjuka.
På framställning av länsstyrelse eller
av lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök må Kungl. Maj:t
besluta, att förordningen helt eller
delvis skall lända till efterrättelse
jämväl i fråga om annan smittsam
sjukdom hos bin än i första stycket
nämnts.
1 Senaste lydelse av 1 och 5 §§, se SFS 1950:106.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 avd. Nr 2
Denna förordning äger tillämpning
å amerikansk yngelröta (täckt yngelröta,
nymfpest eller bipest) och, i
den mån Kungl. Maj:t så bestämmer,
jämväl å andra smittsamma sjukdomar
hos bin.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
2 §•
Länsstyrelse skall-------för smitta.
Område som förklarats smittat Område som förklarats smittat
skall, sedan två år förflutit från det skall, sedan sjukdomen där upphört,
inom området sist inträffade sjuk- av länsstyrelsen förklaras fritt från
domsfatlet, av länsstyrelsen förklaras smitta,
fritt från smitta.
Har inom--------för smitta.
5 §■
Har tillsyningsman---sjukdomens art.
Finner tillsyningsman, att bisam- Finner tillsyningsman att bisamhälhälle
smittats av sådan sjukdom, le smittats av sådan sjukdom, skall
äger han föreskriva innehavaren av
bisamhället att vidtaga för sjukdomens
bekämpande nödiga åtgärder.
Föreskrift om bisamhälles förintande
må icke meddelas utan att
medgivande därtill inhämtats från
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.
Sådant medgivande erfordras
dock ej, där innehavaren av
bisamhället samtyckt till dess förintande
eller då fråga är om bisamhälle,
som tagit bostad i annat föremål
än därtill avsedd bibostad, och den
skada, som uppkommer genom förintandet,
är ringa.
han vidtaga för sjukdomens bekämpande
nödiga åtgärder.
Bisamhälle, som tagit bostad i annat
föremål än därtill avsedd bibostad
och som kan misstänkas vara
smittat, må av tillsyningsman förintas
utan föregående undersökning.
Bisamhälle må ej av tillsyningsman
förintas utan att medgivande
därtill inhämtats från lantbruksstyrelsen.
Sådant medgivande erfordras
dock ej, där innehavaren av bisamhället
samtyckt till dess förintande
eller då fråga är om bisamhälle, som
tagit bostad i annat föremål än därtill
avsedd bibostad, och den skada,
som uppkommer genom förintandet,
är ringa.
6 §•
Det åligger innehavare av bisamhälle
att skyndsamt verkställa av tillsyningsman
jämlikt 5 § föreskriven
åtgärd och lämna tillsyningsmannen
underrättelse därom. Kan den, som
av tillsyningsman förelagts att vidtaga
viss åtgärd, icke själv utföra densamma,
må han påkalla biträde därtill
av tillsyningsmannen.
Innehavare av bisamhälle eller av
föremål, vari herrelöst bisamhälle tagit
bostad, skall lämna tillsyningsman
erforderligt biträde vid undersökning
och behandling av bisamhället.
Föredrager innehavaren att själv
vidtaga på tillsyningsman ankommande
behandlingsåtgärd, äger tillsyningsmannen
skriftligen förelägga
honom att inom viss tid verkställa
åtgärden och underrätta tillsyningsmannen
om den skedda verkställigheten.
8 §•
Inom område som förklarats smit- Bibostäder, som ej längre hysa letat
eller misstänkt för smitta må av vande bin, samt honung, bivax och
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962
3
(Gällande lydelse)
bin icke bebodda bibostäder, honung,
vax eller avfall av honung eller vax
icke förvaras på sådant sätt att bin
kunna få tillträde därtill. Från sådant
område må ej heller utan vederbörande
tillsyningsmans medgivande
utföras levande bin, bibostäder,
oförädlat vax eller biodlingsredslcap.
Vad i första stycket stadgas skall
icke hava avseende d bibostäder eller
biodlingsredskap, som icke förut använts
för sitt ändamål eller eljest bevisligen
äro fria från smitta.
10
För åtgärd, som tillsyningsman
vidtager på grund av bestämmelserna
i 6 eller 7 §, är bisamhällets innehavare
pliktig att ersätta tillsyningsmannen.
Annan ersättning---allmänn
(Föreslagen lydelse)
avfall av honung eller bivax må icke
förvaras på sådant sätt att bin kunna
få tillträde därtill.
Är område förklarat smittat eller
misstänkt för smitta, må ej från tillsyningsdistrikt
eller del därav, som
tillhör området, utföras levande bin,
begagnade bibostäder eller begagnade
biodlingsredskap utan tillsyningsmannens
medgivande. Detsamma gäller
utbyggda vaxkakor och avfall av
dylika, dock att under tiden från och
med oktober till och med mars sådan
vara må utföras för omsmältning.
§•
För behandling, som tillsyningsman
enligt denna förordning ägnar
bisamhälle med känd innehavare, är
denne pliktig att ersätta tillsyningsmannen.
a medel.
11
Innehavare av bisamhälle, som underlåter
vad på grund av bestämmelserna
i 4 eller 6 § åligger honom eller
lämnar veterligen oriktig uppgift
i sådan underrättelse som i 6 § avses,
straffes med böter från och med
tio till och med tvåhundra kronor.
Till samma straff vare den förfallen,
som bryter mot föreskrifterna i
8 § eller vägrar tillsyningsman tillträde
till bisamhälle inom hans tillsyningsdistrikt
eller eljest reser hinder
mot åtgärd, som tillsyningsmannen
på grund av bestämmelserna i denna
förordning är berättigad att vidtaga.
§•
Underlåter någon vad honom åligger
enligt 4 § eller 6 § första stycket
eller enligt föreläggande som avses i
6 § andra stycket eller lämnar någon
veterligen oriktig uppgift i underrättelse
som avses i 6 § andra stycket,
dömes till dagsböter.
Till dagsböter dömes ock den som
bryter mot föreskrifterna i 8 § eller
vägrar tillsyningsman tillträde till bisamhälle
inom hans tillsyningsdistrikt
eller eljest reser hinder mot
åtgärd, som tillsyningsmannen på
grund av bestämmelserna i denna
förordning är berättigad att vidtaga.
13 §.
Närmare föreskrifter rörande till- Närmare föreskrifter rörande tilllämpningen
av denna förordning lämpningen av denna förordning
meddelas av Kungl. Maj :t. meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj:ts bemyndigande, av lantbruksstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft
den 1 april 1962.
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962
Propositionens tillkomsthistoria och huvudsakliga innehåll
På initiativ av lantbruksstyrelsen har 1957 bildats en kommitté, kallad
kommittén för biforskning, med representanter för Sveriges fröodlareförbund,
Sveriges biodlares riksförbund, statens husdjursförsöks sektion för biforskning
samt statens växtskyddsanstalt. Med skrivelse den 19 oktober 1959
har kommittén till lantbruksstyrelsen avgivit ett av motiv åtföljt förslag till
bl. a. bestämmelser avsedda att träda i stället för förordningen den 15 mars
1946 om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin (i fortsättningen
kallad bipestförordningen).
Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 8 mars 1960 hos Kungl. Maj :t hemställt
att bipestförordningen måtte ändras enligt kommitténs förslag.
över lantbruksstyrelsens framställning med kommitténs därvid fogade
förslag har efter remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer.
I propositionen föreslås att det bekämpande av smittsamma sjukdomar hos
bin, som sker enligt den så kallade bipestförordningen, tills vidare skall koncentreras
på sjukdomen amerikansk yngelröta (även kallad täckt yngelröta,
nymfpest eller bipest). Vidare föreslås att hushållningssällskapen engageras
i sjukdomsbekämpandet och att lantbruksstyrelsen övertager de uppgifter
som enligt förordningen nu tillkommer lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.
Huvudansvaret för att erforderliga bekämpningsåtgärder kommer
till stånd skall enligt förslaget överflyttas från biodlarna till de tillsyningsman
som utses enligt förordningen. Särskilda bestämmelser förordas
om så kallade vilda bisamhällen.
Härjämte föreslås bland annat skärpningar av gällande bestämmelser om
förvaring av bibostäder, honung och vax samt om transport av bin, bibostäder,
biodlingsredskap och vax.
Ändringarna avses skola träda i kraft den 1 april 1962.
Gällande bestämmelser
I fråga om gällande bestämmelser tillåter utskottet sig att hänvisa till den
i propositionen å s. 5—7 intagna redogörelsen.
Kommitténs förslag, lantbruksstyrelsens skrivelse och remissyttrandena
Beträffande det närmare innehållet i kommitténs förslag och lantbruksstyrelsens
skrivelse liksom i avgivna remissyttranden hänvisas till s. 7—18
i propositionen.
Departementschefen
Departementschefen angiver till en början att i förslaget särskild vikt lagts
vid att en lokal samordning och övervakning av bekämpandet utav de smittsamma
sjukdomarna hos bin kommer till stånd. Organisationen av sjuk
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1902
5
domsbekämpandet föreslås därför bli anknuten till hushållningssällskapen.
Enligt kommittén skulle därigenom även ernås en ökad kontakt
mellan biodlingen och lantbruket. Departementschefen förklarar sig dela
dessa synpunkter och föreslår därför att de tillsyningsman, som utses enligt
bipestförordningen, skall vara underställda vederbörande hushållningssällskap.
Bestämmelse därom kan enligt departementschefen lämpligen införas
i tillämpningskungörelsen. — Eftersom hushållningssällskapen står under
lantbruksstyrelsens tillsyn, finner departementschefen det följdriktigt
att, i enlighet med förslaget, styrelsen övertar de uppgifter, som enligt
bipestförfattningarna åvilar lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.
Vid behov bör styrelsen äga påkalla sakkunnigt biträde från statens husdj
ursförsök.
Beträffande de särskilda författningsrummen anför departementschefen
härefter.
»Bipestförordningen är jämlikt 1 § första stycket tillämplig på yngelröta
och nosemasjuka. I enlighet med förslaget bör tillämpningsområdet tills vidare
begränsas till amerikansk yngelröta (täckt yngelröta, nymfpest eller
bipest), på vilken sjukdom bekämpningsverksamheten för närvarande behöver
koncentreras. Skulle det framdeles befinnas lämpligt att återföra till
exempel nosemasjukan under förordningen, äger Kungl. Maj:t enligt 1 §
andra stycket besluta därom. Sådant beslut bör i fortsättningen kunna meddelas
oberoende av om framställning gjorts av viss myndighet.
Enligt 2 § bipestförordningen skall länsstyrelse, då bisjukdom inträffar
eller av skälig anledning misstänkes förekomma inom länet, på eget initiativ
förklara länet eller viss del därav smittat eller misstänkt för smitta. Misstänktförklaring
skall omedelbart hävas, om sjukdomen i fråga befinnes inte
förekomma inom området. Smittförklaring skall däremot gälla till dess två
år förflutit från det inom området sist inträffade sjukdomsfallet. Kommittén
har anmärkt att denna tid kan vara för kort med hänsyn till bisjukdomarnas
oberäkneliga uppträdande och svårigheterna att kartlägga deras förekomst.
För att möjliggöra en smidigare tillämpning förordar jag att stadgandet
i likhet med epizootilagens motsvarande bestämmelse utformas så,
att länsstyrelsen skall förklara området fritt från smitta, sedan sjukdomen
där upphört. Det ligger i sakens natur alt sådan förklaring inte meddelas
utan att sakkunnig instans konstaterat att förutsättningen är för handen. 1
övrigt bör enligt min mening bestämmelserna i 2 § lämnas oförändrade.
Vid utseende av tillsyningsman skall länsstyrelsen enligt 3 § bipestförordningen
samråda med hushållningssällskapet och större biodlarföreningar
inom länet. Detta samrådsförfarande torde utan författningsändring kunna,
där så finnes lämpligt, anordnas på det av kommittén förordade sättet
att hushållningssällskapet efter samråd med föreningarna avger förslag
till länsstyrelsen. Jag kan inte biträda kommitténs förslag om införande av
en bestämmelse att även särskild länstillsyningsman skall utses. Det torde
i stället få ankomma på hushållningssällskapet att vid behov uppdraga åt
6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962
någon av sina tjänstemän att leda och samordna tillsyningsmännens verksamhet.
I -t § bipestförordningen stadgas skyldighet för innehavare av bisamhälle
alt göra anmälan om inträffad sjukdom. Att utvidga anmälningsplikten på
sätt ifrågasatts under remissbehandlingen synes knappast påkallat. Ej heller
kan jag ansluta mig till den av ett remissorgan framförda tanken att
man skulle med statsmedel ersätta förintade bisamhällen för att stimulera
till ett mera lojalt fullgörande av anmälningsskyldigheten.
Jämlikt 5 § första stycket bipestförordningen skall tillsyningsman självmant
verkställa undersökning så snart han har grundad anledning misstänka
att bisjukdom förekommer. Kommittén föreslår att undersökningsplikt
skall inträda endast efter anmälan som avses i 4 § eller på order av
hushållningssällskapet. Enligt min mening främjas sjukdomsbekämpandet
bäst genom den nuvarande bestämmelsen. Den jämnare aktivitet inom tillsyningsdistrikten,
som kommittén åsyftat med sitt förslag, torde kunna
ernås genom anvisningar från hushållningssällskapet. Att sällskapet, då det
finns grundad anledning misstänka att sjukdom förekommer, kan påfordra
att vederbörande tillsyningsman verkställer undersökning i erforderlig
utsträckning följer av den överordnade ställning som avses skola tillkomma
hushållningssällskapen.
Finner tillsyningsman bisamhälle vara smittat, äger han enligt 5 § andra
stycket förelägga innehavaren att vidtaga nödiga bekämpningsåtgärder. I
likhet med kommittén anser jag att i stället tillsyningsmannen som regel
bör vara skyldig att vidtaga dessa åtgärder. Detta bör enligt min mening
gälla även beträffande herrelösa och andra vilda bisamhällen. Med hänsyn
till de ofta föreliggande svårigheterna att undersöka sådant bisamhälle utan
att skada byggnad eller annat, vari bisamhället tagit bostad, bör öppnas viss
möjlighet för tillsyningsmannen att förinta dylikt bisamhälle, som kan
misstänkas vara smittat, utan föregående undersökning.
Även om ansvaret för bekämpningsåtgärderna således i fortsättningen
kommer att åvila tillsyningsmannen, bör det inte förmenas biodlaren eller
den, som råkar hysa ett herrelöst bisamhälle, att övertaga ansvaret, om han
av kostnadsskäl eller eljest så önskar och tillsyningsmannen anser sig kunna
betro honom därmed. För sådant fall bör alltjämt finnas möjlighet för
tillsyningsmannen att förelägga vederbörande att vidtaga de nödiga bekämpningsåtgärderna.
Bestämmelse härom kan lämpligen införas i 6 §, där det
också bör stadgas att innehavare av bisamhälle eller av föremål, vari herrelöst
bisamhälle tagit bostad, skall lämna tillsyningsman erforderligt biträde
vid undersökning och behandling av bisamhället. Innehavaren är givetvis
oförhindrad att, blott han fullgör sin anmälningsplikt enligt 4 §, förinta
eller annorledes behandla sjukt bisamhälle utan alt avvakta tillsyningsmanncns
undersökning.
De av kommittén föreslagna ändringarna i 8 § bipestförordningen biträder
jag till alla delar. Det bör sålunda överallt vara förbjudet att förvara bibostäder,
som ej längre hyser levande bin, samt honung, bivax och avfall av
honung eller bivax på sådant sätt att bin kan få tillträde därtill. Är område
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1962
7
förklarat smittat eller misstänkt för smitta, bör det vidare vara förbjudet att
från tillsyningsdistrikt eller del därav, som tillhör området, utföra levande
bin, begagnade bibostäder eller begagnade biodlingsredskap utan tillsyningsmannens
medgivande. Detsamma bör gälla utbyggda vaxkakor och avfall
av dylika, dock att under tiden från och med oktober till och med mars
sådan vara bör få utföras för omsmältning. Genom en väl avvägd indelning
i tillsyningsdistrikt och lämpliga anvisningar åt tillsyningsmännen torde
dessa skärpta bestämmelser inte behöva hämma den så kallade vandringsbiodlingen.
Det är att märka att bestämmelserna inte hindrar tillsyningsmannen
att göra mera generella medgivanden, om han med hänsyn till omständigheterna
anser det onödigt att kontrollera varje särskild förflyttning.
Enligt min mening bör fortfarande i 10 § bipestförordningen stadgas skyldighet
för innehavare av bisamhälle att ersätta tillsyningsman för behandling
som denne ägnar bisamhället. Beträffande herrelöst bisamhälle bör motsvarande
ersättning utgå av allmänna medel liksom all ersättning för undersökning
av bisamhälle.
Straffsatsen i 11 § torde i enlighet med förslaget böra ändras till dagsböter.
Bestämmelserna i 12 § om åtal med mera synes kunna utgå såsom numera
överflödiga med hänsyn till innehållet i annan lagstiftning. I 13 § torde
böra öppnas möjlighet för Kungl. Maj :t att till lantbruksstyrelsen delegera
befogenheten att meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen av bipestförordningen.
»
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom proposi
tionen framlagda förslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 7 februari 1962
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Göran Karlsson, Kristiansson,
Ebbe Ohlsson, Knut Johansson, Åkesson och Ernst Olsson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Nyberg, Munktell*,
fru Torbrink, herrar Jansson i Benestad, Hammarberg och Tobé*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620166