Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av motioner angående bostadspolitiken.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta motioner,
nr 4281 i första kammaren av herr Hagberg m. fl., och nr 509 i andra kammaren
av herr Heckscher m. fl., såvitt desamma hänvisats till lagutskott.

I motionerna, som är likalydande, har, såvitt nu är i fråga, i sammandrag
anförts följande.

Bostadsbyggandet är det område, där fri företagsamhet och konsumenternas
valmöjligheter effektivast har satts ur spel genom en ingående statlig
reglering. Resultatet har blivit att marknaden sjutton år efter andra världskrigets
slut fortfarande inte kunnat erbjuda stora skaror bostadssökande vad
de framför allt annat behöver — en rymlig och modern eller moderniserad
lägenhet. Regeringen framhåller i detta läge att det byggs fler bostäder än
tidigare, att nytillskottet av moderna lägenheter lett till en högre bostadsstandard
och att även utrymmesstandarden förbättras. Detta förnekas ej.
Vad som emellertid intresserar är storleken av det nettotillskott som tillföres
bostadsmarknaden varje år och icke siffror enbart för nyproduktionen. Det
material som hittills framkommit genom 1960 års bostadsräkning utvisar
att det offentliga av regeringen och bostadsstyrelsen redovisade siffermaterialet
ej täcker den verkliga situationen på bostadsmarknaden. På samma
gång som den förda bostadspolitiken långt ifrån lyckats häva bostadsbristen
har bostadsstandarden i så måtto försämrats, att allt fler människor tvingats
bo i flerfamiljshus och på senare år i den speciella form som benämnes höghus.
Det är troligt att koncentrationen till flerfamiljshus och höghus i efterkrigstidens
bostadsproduktion ej skulle ha kommit till stånd i en fri bostadsmarknad.
Genom under senare år utförda intervjuundersökningar har framkommit
att en mycket stor del av befolkningen helst vill bo i egna hem. För att
bostadsproduktionen skall få en sådan inriktning och sådan omfattning att
det blir jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på marknaden och så att bostadsstandarden
blir anpassad efter konsumenternas önskemål måste statsmakterna
främst inrikta sig på en friare hyrespolitik. Den successiva avvecklingen
av hyresregleringen bör därför intensifieras. Genom att låta avvecklingen
omfatta även städer där en »bristsituation» fortfarande föreligger
erhålles en praktisk möjlighet att bedöma i vilken utsträckning det i själva
verket är regleringens existens som skapar bristen.

För det fullständiga innehållet i motionerna i denna del hänvisas till motionen
II: 509 s. 1—3.

1 Motionen i dess helhet tryckt bland andra kammarens motioner.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 3 avd. Nr 15

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

På grund av det anförda hemställer motionärerna under punkt A. 1) i
yrkandet att riksdagen måtte besluta, att hyresregleringens avveckling skall
— sedan överläggningar upptagits med Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges allmännyttiga bostadsorganisation och HSB för att förmå dessa
organisationer att verka för återhållsamhet vid hyressättningen — omfatta
även städer där en »bristsituation» fortfarande råder.

Motionerna har, såvitt angår övriga däri upptagna yrkanden, hänvisats till
statsutskottet.

Gällande bestämmelser m. m.

Genom lagen den 19 juni 19i2 (nr i29) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen)
har stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet
lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av
vissa andra hyresförhållanden. Lagen ägde ursprungligen tillämpning i varje
stad, köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade minst
2 000 invånare, om icke Kungl. Maj :t förordnade annorlunda. Den har, efter
särskilda förordnanden, gjorts tillämplig också i vissa andra tättbebyggda orter.
Från tillämpningen av lagens bestämmelser har redan från dess tillkomst
undantagits upplåtelse av bostad som är förenad med allmän tjänst.

Lagens bestämmelser om reglering av hyran äger, efter en ändring som
den 7 december 1956 (nr 565) vidtogs i dess 26 §, icke tillämpning på upplåtelse
av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått sådant statligt
lån som är förenat med villkor om begränsning av rätten att uttaga hyra
och slutligt beviljats efter den 31 december 1956 samt icke uppsagts till betalning.
Efter ytterligare ändring den 6 juni 1957 (nr 233) i 26 § är bestämmelserna
från ingången av 1958 icke heller tillämpliga på upplåtelse i första
hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt eller därmed
jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Kungl. Maj :t bestämmer. Med
stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t i kungörelse den 27 juni 1957
(nr 475) förordnat, att från lagens reglering av hyran skall undantagas upplåtelse
i första hand av lägenhet i hus, som förvaltas av landstingskommun,
kommun, municipalsamhälle eller helkommunalt bostadsföretag eller av företag
som enligt vissa angivna kungörelser om bostadslån m. m. erkänts såsom
allmännyttigt eller jämställts med kommun. Slutligen har genom ändring
i samma lagrum den 2 juni 1961 (nr 213) från tillämpning av ifrågavarande
bestämmelser om reglering av hyran undantagits statlig myndighets
upplåtelse av lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas
till bostad.

Såsom ett komplement till hyresregleringslagen har genom bostadsrättskontrollagen
införts reglering av lägenhetsförvärv, som grundats på bostadsrätt
och andra former av bostadskooperation. Lagen äger tillämpning
i ort där hyresregleringslagen gäller. Till hyresregleringslagen ansluter sig

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

3

även lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda bestämmelser om makars
gemensamma bostad.

Sistnämnda lag, liksom hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen,
gäller, sist efter förlängning den 2 juni 1961 (nr 213, 214 och 216),
t. o. m. den 31 december 1963.

För att möjliggöra en avveckling av hyresregleringen har Kungl. Maj:t
genom en lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1957 tillagts befogenhet
att bringa hyresregleringen att upphöra i ort eller del av ort, där läget
på bostadsmarknaden icke kräver fast reglering (regional avveckling). Kungl.
Maj:t äger vidare efter en lagändring den 6 juni 1957 bestämma att lagen i
den ort där den gäller skall äga tillämpning endast i fråga om visst eller vissa
slag av lägenheter (kategorimässig avveckling). Vidare gäller från den
1 januari 1957 lagen den 7 december 1956 (nr 567) med vissa bestämmelser
som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört. I 2 § första stycket första
punkten denna lag stadgas, att om hyresregleringslagen varit tillämplig
på hyresavtal, som även omfattar tid efter det hyresregleringslagen upphört
att gälla, avtalet skall, ändå att där annorlunda stadgats, för nämnda tid
anses upptaga den hyra, som skolat utgå då hyresregleringen upphörde. I
andra punkten sägs, att om annat villkor är bestämt genom hyresnämnds
beslut, avtalet i denna del skall anses ha det innehåll som framgår av beslutet.
Lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst
till nytt hyresavtal (besittningsskyddslagen), vilken gäller till och
med den 31 december 1963, innehåller dels regler om besittningsskydd, dels
regler om bestämmande av hyresvillkoren, innebärande bl. a. att om parterna
ej kan enas domstol skall ge tvingande föreskrifter därom. Besittningsskyddslagen
skall med vissa undantag tillämpas på de orter där hyresregleringslagens
bestämmelser om uppsägningsskydd icke gäller. Undantagna
från lagens tillämpning är fall då lägenhet upplåtits till bostad i en- eller
tvåfamilj shus eller till bostad i möblerat skick eller då fråga är om upplåtelse
från hyresgästs sida av del i förhyrd bostad. Lagens bestämmelser
avses skola inflyta i den allmänna hyreslagstiftningen, vilken varit föremål
för översyn av hyreslagskoinmittén, som den 15 september 1961 avgivit betänkande
med förslag till reviderad hyreslag (SOU 1961: 47).

Kungl. Maj :t har uppdragit åt hyresrådet att efter utredning rörande hyresläget
till Kungl. Maj :t avgiva de förslag till hyresregleringens avskaffande,
vartill utredningen kan ge anledning. Efter förslag av hyresrådet har
Kungl. Maj :t förordnat om hyresregleringens upphörande dels genom beslut
den 28 maj 1959, med tillämpning fr. o. m. den 1 november samma år, beträffande
61 kommuner, dels genom beslut den 4 november 1960, med tilllämpning
fr. o. m. den 1 februari 1961, helt beträffande 14 kommuner och i
viss del av en kommun, dels ock genom beslut den 20 oktober 1961, med tilllämpning
fr. o. m. den 1 februari innevarande år, helt beträffande 95 och i
viss del av tre kommuner och orter. Genom de två sistnämnda besluten har
jämväl hyresregleringen i mycket stor utsträckning upphört att gälla i fråga

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

om lägenheter, som uthyres för annat ändamål än bostad, och beträffande
bostäder, som utgör del av uthyrarens bostad och uthyres i möblerat skick.
I förordnandet den 20 oktober 1961 har vidare från hyresregleringslagens
tillämpning undantagits lägenheter, som uthyres till garage.

Angående riksdagens behandling av hyresregleringsfrågor under senare
år må hänvisas till tredje lagutskottets utlåtanden nr 4 och 20/1955, 21
och 28/1956, 20/1957, 15/1959 och 24/1961.

Utskottet

Liksom vid tidigare tillfällen, då utskottet haft att handlägga frågan
om förlängning av hyresregleringen, uttalade utskottet vid sin behandling
av det år 1961 framlagda förslaget om fortsatt giltighet av hyresregleringslagen
m. m. (uti. nr 24/1961) att målet borde vara att avskaffa regleringen.
Strävandena mot en avveckling borde, enligt utskottets mening, bedrivas
med all kraft. Beträffande de riktlinjer som därvidlag borde gälla
delade utskottet emellertid helt den mening som uttalats av departementschefen
i då föx-evarande proposition. Däri hade bl. a. anförts att frågan om
behovet av hyresreglering uteslutande bör bedömas med utgångspunkt
från det på de olika orterna rådande bostadsmarknadsläget samt att den
fortsatta avvecklingen alltså liksom hittills bör grundas på ingående utredning
angående förhållandena på respektive orters hyresmarknad.

Senast genom beslut med giltighet från den 1 februari innevarande år
har, som framgår av den tidigare redogörelsen, en betydande såväl regional
som kategorimässig avveckling av regleringen skett. Enligt vad utskottet
inhämtat beröres drygt 300 av de ursprungligen omkring 500 hyresreglerade
områdena alltjämt av regleringen. Såvitt avser s. k. möblerade rum
gäller regleringen numera i stort sett endast de större städerna med förorter
och även beträffande lokaler för annat ändamål än bostad har hyresregleringslagen
upphävts inom ett mycket stort antal kommuner och orter.
Hyresrådets uppdrag att verkställa utredning och inkomma med förslag
till fortsatt avveckling kvarstår. I sitt beslut den 20 oktober 1961 har
Kungl. Maj:t jämväl uppdragit åt hyresrådet att, i den utsträckning rådet
finner lämpligt, undersöka verkningarna av genomförd avveckling.

Enligt uppgifter till utskottet har arbetet med sistnämnda undersökning
inletts. Vidare har upplysts att hyresrådet till den 1 maj 1962 begärt utredning
om möjligheterna för en avveckling av hyresregleringen från ytterligare
140 kommuner och municipalsamhällen och att förslag på grundval
av denna utredning kommer att föreläggas Kungl. Maj :t före sommaren.

Då arbetet på den fortsatta avvecklingen av hyresregleringen synes fortgå
i enlighet med de riktlinjer, till vilka föregående års riksdag anslutit
sig, finner utskottet ej anledning att ompröva sitt tidigare ställningstagande
i frågan. Nya vägar för avvecklingen bör så mycket mindre beträdas

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

5

som, enligt vad nyss sagts, undersökningar pågår rörande avvecklingens
följder sådan den hittills bedrivits. Det kan tilläggas att frågan, hur ett
upphävande av regleringen i en bristsituation inverkar beträffande tillgången
på lägenheter och i fråga om hyressättningen, i viss mån — och
på ett mer rättvisande sätt än den avveckling på utvalda orter motionärerna
synes avse — torde bli belyst genom verkningarna av den nyligen genomförda
totala avvecklingen såvitt avser garagelokaler.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, 1:428 och 11:509, i vad de
hänvisats till lagutskott, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Göran Karlsson*, Kristiansson, Georg
Carlsson, Åkesson, Åke Larsson, Herbert Larsson, Holmberg och Gunnar
Pettersson;

från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, Munktell*, fru Torbrink,
herrar Svenning, Carlsson i Stockholm, Mattsson* och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. av herrar Åkesson, Gunnar Pettersson, Nyberg och Carlsson i Stockholm,

vilka ansett att det stycke i utskottets utlåtande på s. 4, som börjar med
orden »Då arbetet» och slutar (på s. 5) med orden »avser garagelokaler»
bort ha följande lydelse:

»Arbetet på den fortsatta avvecklingen av hyresregleringen synes fortgå
i enlighet med de riktlinjer, till vilka föregående års riksdag anslutit sig.
I motionerna nr 1:428 och II: 509 har under punkt A. I yrkats, att riksdagen
måtte besluta, att hyresregleringens avveckling skall — sedan överläggningar
upptagits med Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga
bostadsorganisation och HSB för att förmå dessa organisationer
att verka för återhållsamhet vid hyressättningen — omfatta även städer
där en ''bristsituation’ råder. Utskottet finner det icke uteslutet att värdefulla
erfarenheter av hyresregleringens verkningar skulle kunna vinnas
om regleringen avvecklades på vissa orter med mindre, kvardröjande bo -

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1962

stadsbrist. Detta måste emellertid ske med försiktighet och först efter ingående
överväganden. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t utnyttjar de
möjligheter till sådan avveckling som redan nu gällande lagstiftning medger
och finner ett särskilt riksdagsbeslut i ämnet för närvarande icke erforderligt.
Det kan tilläggas att frågan, hur ett upphävande av regleringen
i en bristsituation inverkar beträffande hyressättningen, i viss mån torde
bli belyst genom verkningarna av den nyligen genomförda totala avvecklingen
såvitt avser garagelokaler. Utskottet vill också erinra om att den fortsatta
avvecklingen av hyresregleringen torde komma att aktualiseras i samband
med att proposition föreläggs riksdagen i anledning av hyreslagskommitténs
betänkande.»

II. av herrar Holmberg och Munktell, vilka ansett att utskottets utlåtande
och hemställan bort ha följande lydelse:

»Redan år 1956 beslöt riksdagen att hyresregleringen skulle successivt
avvecklas. I skilda etapper har sedermera såväl en kategorimässig som en
regional avveckling av hyresregleringen genomförts. Enligt vad utskottet
inhämtat beröres emellertid fortfarande drygt 300 av de ursprungligen omkring
500 hyresreglerade områdena av regleringen. Så gott som samtliga städer
är sålunda fortfarande underkastade hyresregleringslagen. En regional
avveckling har skett i endast 7 av 130 städer som omfattas av regleringen.
Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motionerna I: 428 och II: 509,
att den successiva avvecklingen av hyresregleringen nu försöksvis bör omfatta
även orter där det fortfarande föreligger en viss kvardröjande brist på
lägenheter. Härigenom skulle man erhålla praktisk möjlighet att bedöma
i vilken utsträckning det i själva verket är regleringens existens som skapat
bristsituationen. Utskottet vill också erinra om att en sådan försöksvis avveckling
väl står i överensstämmelse med departementschefens av riksdagen
år 1956 godkända uttalande om att det skulle föra för långt att kräva,
att full balans skall ha inträtt mellan tillgång och efterfrågan för att lagstiftningen
skall bringas alt upphöra.

Enligt vad utskottet har sig bekant ämnar hyresrådet under innevarande
år till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till ytterligare avveckling av regleringen.
Denna avvecklingsomgång bör därvid enligt utskottet omfatta en
eller flera städer där full balans mellan tillgång och efterfrågan på bostäder
ännu ej inträtt. Ehuru risken för att ett dylikt försök skulle leda till väsentliga
hyresstegringar får anses obetydlig, förutsätter dock utskottet,
att Kungl. Maj :t upptager överläggningar med vederbörande fastighetsägareorganisationer
för att förmå dessa att bland sina medlemmar verka
för återhållsamhet vid hyressättningen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 428 och II: 509,
i vad de hänvisats till lagutskott, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t ge till känna vad utskottet ovan anfört.»

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620389