Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1962

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av motioner om slopande av kontrollen vid
överlåtelse av bostadsrätt.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 3001 i första kammaren av herr Bergh, Ragnar,
och nr 371 i andra kammaren av herrar Dårlin och Nordgren.

I motionerna, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen måtte antaga
följande

Förslag

till

lag om ändring av lagen den 19 juni 194-2 (nr 430) om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §■§ lagen den 19 juni 1942 (nr 430)
om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt rubriken till
11 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 5—10 §§
samma lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla.

Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt
11 §.

Förening som---lägenheten upplåtits.

Vad i 4 i§ första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,
varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

16 §.

Den som---eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 !§ första eller andra
stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller
mot 12 §. Vad i —--där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt
4 § i tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,
straffes ock med dagsböter eller fängelse.

1 Motionen i dess helhet tryckt bland andra kammarens motioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 13

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1962

Denna lag--— Svensk Författningssamling.

Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal träffats eller
anvisning å lägenhet skett före lagens ikraftträdande i orten.

Lagen äger---30 september 1943.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962.»

Gällande rätt

Med bostadsrättsförening avses ekonomisk förening med ändamål att i
föreningens hus åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra lägenheter
under nyttjanderätt för obegränsad tid. Den rätt inom föreningen, som på
grund av sådan upplåtelse tillkommer medlem, benämnes bostadsrätt.

De grundläggande bestämmelserna om bostadsrätt finnes i lagen den
25 april 1930 om bostadsrättsföreningar (bostadsrättslagen).

Genom lagen den 19 juni 194-2 (nr 429) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen)
stadgades begränsning av hyrans storlek för flertalet
lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyreskontrakt och reglering
av vissa andra hyresförhållanden. Som ett komplement härtill infördes
genom lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse
av bostadsrätt m. m. (bosiadsrättskontrollagen) reglering av lägenhetsförvärv,
som grundats på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation.
Ursprungligen gällde båda lagarna i alla städer, köpingar och
municipalsamhällen, vilkas invånarantal vid 1942 års ingång uppgick till
minst 2 000 samt dessutom, efter särskilda förordnanden av Kungl. Maj :t,
i inemot 300 andra orter. Båda lagarna är provisoriska och förlänges numera
på två år i sänder. Den senaste förlängningen avser tiden till och
med den 31 december 1963.

På senare år har frågan om hyresregleringens avveckling tilldragit sig
stor uppmärksamhet, och genom vissa åren 1956 och 1957 genomförda lagändringar
har en viss avveckling skett eller möjlighet därtill skapats. Från
hyresregleringens huvudstadganden om hyresmaximering har undantagits
två stora kategorier av hus, nämligen sådana hus som efter år 1956 erhållit
statliga lån med villkor om hyresbegränsning och sådana hus som
tillhör kommuner eller vissa s. k. allmännyttiga bostadsföretag. Genom lagändringen
år 1956 tillskapades vidare möjlighet för Kungl. Maj :t att upphäva
hyresregleringen ortsvis (regional avveckling) och genom lagändringen
år 1957 motsvarande möjlighet beträffande särskilda kategorier av
lägenheter (kategorimässig avveckling).

Bostadsrättskontrollagen är, som redan nämnts, avsedd att komplettera
hyresregleringslagen. Utan en sådan kontroll som lagen avser skulle syftet

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1962

3

med hyresregleringen kunna kringgås. Fastighetsägare skulle kunna bilda
bostadsrättsföreningar och upplåta lägenheter under bostadsrätt mot oskäliga
avgifter, och innehavare av en bostadsrättslägenhet skulle kunna utnyttja
bristen på lägenheter till att betinga sig oskäligt hög ersättning vid
överlåtelse av sin bostadsrätt.

Beträffande bostadsrättshavares överlåtelse av bostadsrätt mot
vederlag finnes i 5—10 §§ i bostadsrättskontrollagen ganska utförliga bestämmelser,
vilka i huvudsak innebär följande.

Överlåtelse är i allmänhet ej gällande med mindre den godkännes av
hyresnämnden (5 § första stycket). För att sådan prövning skall komma till
stånd har föreskrivits att överlåtaren är skyldig att inom viss tid anmäla
överlåtelsen hos nämnden (5 § andra stycket). Det gäller förbud mot att
mottaga, träffa förbehåll om eller begära ersättning utöver vad som angives
i det nämnden underställda avtalet och mot att mottaga större ersättning
än nämnden godkänt (7 §). Hyresnämndens godkännande av överlåtelsen
utgör även villkor för att förvärvaren skall få antagas till medlem i bostadsrättsföreningen
(8 §). Regler ges om överlåtelsens bestånd i fall då överlåtelsen
ej anmälts till eller ej godkänts av hyresnämnden (9—10 §§). Beskaffenheten
av hyresnämndens prövning av överlåtelse av bostadsrätt
framgår av 6 §, som har följande lydelse.

överlåtelse av bostadsrätt må ej godkännas, om ersättning för bostadsrätt
skall utgå med högre belopp än som svarar mot bostadsrättshavarens andel
i föreningens behållna tillgångar, utan så är att bostadsrätten av särskild
anledning har högre värde.

Enligt 11 § andra stycket skall bl. a. bestämmelserna i 5—10 §§ gälla
även annan andelsrätt i förening eller aktiebolag, varmed följer rätt att
besitta eller hyra lägenhet.

I 16 § andra och tredje styckena straffbelägges bl. a. överträdelse av bestämmelserna
i 5 § andra stycket, 7 § och 11 § andra stycket i vad det hänför
sig till 7 §. 16 § fjärde stycket stadgar straff för styrelseledamot, som i
strid med bostadsrättskontrollagen antager någon som medlem eller delägare
utan att överlåtelsen godkänts av hyresnämnden.

Motionerna

I motionerna anges att tidigare motioner med förslag om avveckling av
regleringen beträffande bostadsrättslägenheter avvisats av riksdagen. Motionärerna
finner det emellertid vara ett rättvisekrav att denna reglering snarast
avskaffas och anser därför frågan böra omprövas redan innevarande
år. I övrigt anföres till stöd för motionsyrkandet följande.

Regleringen innebär i realiteten att en innehavare av bostadsrätt vid överlåtelse
av sin lägenhet inte får tillgodoräkna sig dennas marknadsvärde ulan
tvingas nöja sig med ett väsentligt lägre pris. På grund av penningvärdeför -

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1962

sämringen åsamkas härigenom lägenhetsägaren betydande ekonomiska förluster.
Det kan ifrågasättas om inte detta förhållande uppmuntrar till
oegentligt förfarande vid försäljningar och s. k. betalning under bordet.

Enligt vår mening föreligger inte någon principiell skillnad mellan överlåtelse
av bostadsrätt och försäljning av en villafastighet. Båda bostäderna
har kunnat anskaffas genom viss kontantinsats och innehaves med äganderätt.
En villaägare kan vid försäljning av sin bostad ta ut det pris fastigheten
betingar på den allmänna marknaden och sålunda få täckning för den
penningvärdeförsämring, som eventuellt inträtt sedan fastigheten förvärvades.
En bostadsrättsinnehavare har däremot på grund av gällande bestämmelser
icke dessa möjligheter utan får nöja sig med att få igen det nominella
belopp han erlagt för lägenheten.

För regleringens slopande på detta område talar också den omständigheten,
att bostadsrättsinnehavaren inte behöver frukta hyresstegringar eller
obefogade uppsägningar från föreningens sida om regleringen häves. En
större rörlighet på bostadsmarknaden skulle säkerligen bli följden om regleringen
hävdes, vilket i nuvarande bristsistuation måste anses önskvärt.

Frågans tidigare behandling

I utskottets utlåtande nr 19/1961 har intagits en utförlig redogörelse för
vad som fram till år 1961 förekommit angående frågan om beräkningen av
bostadsrätts överlåtelsevärde, därvid redovisats tidigare riksdagars behandling
av motioner med enahanda syfte som de nu förevarande. Med hänvisning
till nämnda redogörelse inskränker sig utskottet till att här upptaga
följande.

Riksdagen har på hemställan av tredje lagutskottet åren 1954, 1955, 1956,
1957, 1959 och 1961 avslagit motioner, vari upptagits yrkanden motsvarande
det nu framställda. I sitt utlåtande över 1961 års motioner i ämnet (uti. nr
24/1961) hänvisade utskottet till sina tidigare ställningstaganden i frågan
och uttalade att några omständigheter som skulle kunna föranleda ett ändrat
ståndpunktstagande ej syntes ha inträffat. En av de vid utlåtandet fogade
reservationerna innebar yrkande om bifall till motionerna i nu berörda hänseende.

Utskottets tidigare nämnda utlåtande nr 19/1961 avgavs i anledning även
motion med hemställan om utredning i vissa angivna hänseenden. Motionären
fann att föreningsstadgar och särskilt utfärdade bestämmelser —
varmed torde ha avsetts tertiärlånekungörelsen och särskilda av bostadsstyrelsen
utfärdade bestämmelser — kunde innefatta att den som överlåter
bostadsrätt ej äger uttaga det pris som kan fastställas enligt 6 § bostadsrättskontrollagen.
Den begärda utredningen borde enligt motionärerna bl. a.
röra frågan om införande i bostadsrättskontrollagen av bestämmelser, som
tillförsäkrade överlåtaren rätt att uttaga den i denna lag medgivna ersättningen
och som medgav överlåtaren att tillgodoräkna sig penningvärdeförsämring
som inträffat under den tid bostadsrätten innehafts.

I sitt utlåtande över motionerna konstaterade utskottet att bostadsrätts -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1962

5

kontrollagen uppenbarligen ej lägger hinder i vägen för att vid bestämmande
av ersättning för överlåtelse av bostadsrätt hänsyn tages till penningvärdets
förändringar. Utskottet fann visserligen att såväl genom föreningsstadgar
som genom lånevillkor i samband med beviljande av tertiärlån
för bostadsrättsföreningars hus kan gälla att överlåtelse ej får ske till
högre pris än som motsvarar det för lägenheten erlagda grundbeloppet jämte
verkställda amorteringar och andelar i eventuella fonder. Emellertid ansåg
utskottet att sådana bestämmelser — även om de stundom kan ge till resultat
värden, vilka ej helt överensstämmer med det värde som erhålles vid
en beräkning enligt i 6 § bostadsrättskontrollagen angivna grunder — ej är
i och för sig ägnade att leda till andra och för överlåtaren sämre värden
än en beräkning enligt nämnda lagrum. Något ingripande av det slag som
påkallats i motionerna befanns därför ej påkallat och utskottet hemställde
att motionerna ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I en vid utlåtandet fogad reservation hävdades däremot att stadgebestämmelser
och lånevillkor av berört slag kunde leda till ett värde å bostadsrätten
understigande det verkliga värde — d. v. s. det marknadsmässiga
värdet bortsett från övervärde p. g. a. bostadsbristen — som skulle följa
vid en av hyresnämnden verkställd beräkning enligt i 6 ''§ bostadsrättskontrollagen
angivna grunder. Reservanterna fann att bostadsrättsföreningslagen
— som tillkommit för att skydda bostadsrättshavarnas ekonomiska
intressen — syntes ha en uppgift att fylla i fråga om tillåtligheten av ifrågavarande
stadgebestämmelser. Då en översyn av vissa bestämmelser i
bostadsrättsföreningslagen kunde förutsättas komma till stånd av annan
anledning, ansåg reservanterna att även förevarande problem därvid lämpligen
borde behandlas. Utskottet hade enligt reservanterna bort hemställa
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte giva till känna vad som anförts
i det av reservanterna förordade utlåtandet.

Beträffande det närmare innehållet i de olika uttalandena hänvisar utskottet
till utlåtandet och reservationen.

Riksdagen biföll i ärendet utskottets hemställan.

Utskottet vill slutligen anmärka att enligt bemyndigande den 12 januari
innevarande år statsrådet och chefen för justitiedepartementet tillkallat
särskilda sakkunniga för att verkställa översyn av bostadsrättslagstiftningen.

Utskottet

Förevarande motioner — liksom tidigare motioner i ämnet — bygger på
den uppfattningen att överlåtare av bostadsrätt, i fall då bostadsrättskontrollagen
är tillämplig, ej äger genom köpeskillingen betinga sig ersättning
för försämring i penningvärdet under den tid bostadsrätten innehafts. Med
sitt yrkande om ändring i bostadsrättskontrollagen synes motionärerna

6 Tredje lagutskottets ulåtande nr 13 år 1962

främst åsyfta, att ersättning för sådan penningvärdesförlust skall få uttagas.

I utskottets utlåtande nr 19/1961, vars innehåll tidigare refererats, har
konstaterats att bostadsrättskontrollagen uppenbarligen icke hindrar att
vid prövning av ersättning för bostadsrättsöverlåtelse hänsyn tages till
penningvärdets förändringar. Denna uppfattning hade jämväl klart uttryckts
av hyresrådet i ett över då förevarande motion avgivet remissyttrande
och angavs också vara bestyrkt av andra uttalanden i skilda sammanhang.

För uppnående av nyssnämnda syfte med motionerna torde således någon
ändring i bostadsrättskontrollagen ej vara påkallad.

Vad de aktuella bestämmelserna i bostadsrättskontrollagen är avsedda
att förhindra är -—- som torde framgå av den tidigare redogörelsen — allenast
att innehavare av bostadsrätt utnyttjar en bristsituation på bostadsmarknaden
för att betinga sig ett övervärde på bostadsrätten. I sitt utlåtande
nr 20/1957, vari behandlades bl. a. motioner med yrkande motsvarande
det nu framställda, framhöll utskottet att i fråga om bostadsrättslägenheter
i fastigheter, som byggts med hjälp av statliga lån, knappast
funnes »anledning att med avseende å rätten att i ett läge med påtaglig bostadsbrist
tillgodogöra sig fastighetens övervärde ställa dessa lägenheter i
ett bättre läge än på motsvarande sätt finansierade villafastigheter, vilka ju
enligt nuvarande låneregler icke får överlåtas till högre pris än vad det
lånebeviljande organet medger». Beträffande privatfinansierade bostadsrättshus
uttalade utskottet att, eftersom ägare av vanliga hyresfastigheter
icke tillätes tillgodogöra sig ett genom bostadsbristen uppkommet övervärde
å sina lägenheter, detta ej heller borde medgivas bostadsrättsinnehavare.

De utlåtanden som utskottet därefter avgivit i ämnet (nr 15/1959 och nr
24/1961) innebär intet ändrat ståndpunktstagande i förevarande hänseende.

Skälen för att ej giva bostadsrättshavare en förmånsställning i fråga om
rätt att uttaga övervärde på grund av bostadsbrist föreligger enligt utskottets
mening alltjämt.

Ehuru den frågan ej berörts i motionerna vill utskottet anmärka att —
som närmare berörts i ovannämnda utlåtande nr 19/1961 — föreskrifter
i stadgar för bostadsrättsförening eller lånevillkor för statliga lån kan leda
till att den ersättning som får uttagas vid överlåtelse av bostadsrätt skall
beräknas efter andra grunder än enligt 6 § bostadsrättskontrollagen. Det
har från olika håll gjorts gällande att sådana beräkningar är ägnade att
leda till andra och lägre värden än dem som bostadsrättskontrollagen medger
och att åtgärder mot sådana föreskifter borde övervägas. I direktiven
för den i den tidigare redogörelsen nämnda, nyligen tillkallade utredningen
anbefalles en allmän översyn av bostadsrättslagstiftningen. Förevarande
spörsmål torde därför komma att uppmärksammas av utredningen.

Tredje lagutskottets ulåtande nr 13 år 1962 7

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:300 och 11:371, icke måtte
föranleda någon annan riksdagens åtgärd än att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att motionerna
jämte detta utlåtande måtte överlämnas till den för översyn
av bostadsrättslagstiftningen tillkallade utredningen.

Stockholm den 13 mars 1962

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Göran Karlsson*, Kristiansson,
Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Herbert Larsson, Lennart Geijer* och
Gunnar Pettersson;

från andra kammaren: herrar Nyberg, Munktell, Jansson i Benestad,
Svenning, Carlsson i Stockholm, Svanberg, fru Ekroth och herr Hammarberg.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.