Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1962
1
Nr 12
Utlåtande i anledning av väckt motion angående översyn av bestämmelserna
om äganderättsanmälan beträffande bil.
Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt
och till lagutskott hänvisad motion, nr 58, av herr Ekström i Iggesund
m. fl.
Motionärerna — beträffande vilkas fullständiga uttalanden hänvisas till
motionen — angiver i huvudsak: Äganderätten till bil är enligt gällande bestämmelser
reglerad bl. a. i fråga om skyldighet för ägaren att ha fordonet
registrerat. För registrerad bil skall trafikförsäkring finnas och bilskatt erläggas.
Enligt vägtrafikförordningen skall ägare av bil inom tre veckor från
förvärvet av fordonet göra anmälan om registrering av fordonet, varjämte
tidigare ägare är berättigad att anmäla sin överlåtelse. Enligt nu tillämpad
praxis får det dock anses vara ganska vanligt att den, som förvärvar en
bil, icke genast företager registrering utan därförutan avyttrar bilen. På
samma sätt kan den nye ägaren överlåta fordonet, tills detta omsider förvärvas
av någon, som ombesörjer registrering av bilen i sitt namn. Följden
blir att mellanhänderna icke tar befattning med vare sig registreringen eller
försäkringsförhållandet. Skattekvittot följer visserligen med bilen. Men
detta gäller ej försäkringen, som bara gäller viss ägare. — Det bör vara ett
allmänt intresse, att äganderättsförhållandena beträffande en bil kan följas
från den första registreringen samt vidare över förekommande omregistreringar
och överflyttningar mellan länen fram till bilens slutgiltiga avförande
ur registret. En åtgärd skulle kunna vara att registrering blott får ske,
om den, som anmäler äganderätt till bilen, till stöd härför kan åberopa
sammanhängande, till honom fortgående skriftliga överlåtelser, överlåtelse
in blanco bör icke tillåtas. — En översyn av bestämmelserna om registrering
av äganderättsövergången till bil bör alltså ske. Härvid bör även beaktas
registreringsförhållanden beträffande andra motorfordon, där registreringsplikt
för ägaren förefinnes.
Under åberopande av i huvudsak det anförda hemställer motionärerna, att
riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om översyn av vägtrafikförordningen
för att tillgodose de anförda synpunkterna beträffande anmälan
om äganderätten och förändring därav i fråga om bil och med sådan i registreringsavseende
likställt motorfordon.
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 3 avd. Nr 12
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1962
Gällande bestämmelser
Bestämmelserna om registrering av motorfordon är intagna i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951. Definitionen pa vad som avses med
motorfordon återfinnes i 1 § 2 mom. A av förordningen. Till gruppen motorfordon
hänföres bl. a. vanliga personbilar, bussar, lastbilar och motorcyklar.
Enligt mopedförordningen den 5 maj 1960 skall vägtrafikförordningens bestämmelser
om motorfordon icke tillämpas i fråga om moped.
Enligt 10 § vägtrafikförordningen skall hos länsstyrelse föras bilregister
och bilreservregister. Register föres i löpande följd i särskilda serier för bilar,
motorcyklar, traktorer och släpfordon. Då fordon upptages i bilregistret skall
det tilldelas ett ordningsnummer. Detta jämte en länsbokstav utgör fordonets
registreringsnummer.
Enligt 11 § får motorfordon eller med gummihjul försedd traktor bara
tagas i bruk, om fordonet är registrerat och försett med registreringsskylt.
Från denna regel finns vissa här ej aktuella undantag.
Bestämmelserna om registreringsförfarandet återfinnes i 16 — 19 §§.
Registrering sker hos länsstyrelsen (för Stockholm överståthållarämbetet)
i det län, där fordonet har sin hemort. Såsom ett fordons hemort anses enligt
huvudregeln den plats, där ägaren är mantalsskriven. Länsstyrelsen
tilldelar fordonet registreringsnummer. Ansökan om registrering skall i
princip göras av fordonets ägare inom tre veckor från förvärvet. — Om förr
don, som varit registrerat men avförts ur registret, åter tagits i bruk enligt
interimslicens, skall ägaren inom tre veckor från det fordonet tagits i bruk
söka ny registrering. — Inträffar sådan förändring i fråga om ett fordons
hemort, att det skall registreras i nytt län, skall ägaren inom tre veckor från
förändringen ansöka om ny registrering hos den länsstyrelse, där fordonet
skall vara registrerat. -—- När ett registrerat fordon övergår till ny ägare skall
såsom regel denne inom tre veckor efter förvärvet anmäla förhållandet hos
vederbörande länsstyrelse. Om fordonet genom äganderättsövergången fåp
hemort i annat län, gäller i stället ovan angivna regel om ny registrering vid
ändrad hemort. — Förre ägaren är alltid berättigad att hos länsstyrelsen
anmäla äganderättsförändringen. Om anmälan är åtföljd av bevis, som
styrker äganderättsövergången, skall enligt 20 § 4 mom. länsstyrelsen avföra
den förre ägaren ur registret. Genom anmälan av detta slag upphör inte den
nye ägarens anmälningsplikt. — Ansökan om registrering skall åtföljas
bl. a. av vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg (se härom 14 §
1 mom. och 15 § 2 mom.) samt av intyg om att fordonet icke därefter undergått
sådan ändring, att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i besiktningsinstrumentet
eller typintyget. Vid ansökningen skall vidare fogas
bevis om gällande trafikförsäkring. — Anmälningsplikt åvilar jämväl ägare
av registrerat motorfordon om bl. a. ny trafikförsäkring. — Om ägare av
registrerat fordon har för avsikt att under viss tid eller tills vidare inte bruka
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1962
3
fordonet, kan han genom anmälan hos länsstyrelsen få sitt fordon överfört
till bilreservregistret. — Om registrerat fordon förstörts eller eljest kommit
i sådant skick att det kan antagas att fordonet icke vidare kommer att
brukas här i riket som registreringspliktigt fordon, åligger det ägaren att
inom tre veckor anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Länsstyrelsen avför
då fordonet ur registret. Detsamma må enligt 20 § 2 och 3 mom. också ske,
om sådant förhållande på annat sätt kommit till länsstyrelses kännedom.
Om länsstyrelses verksamhet i fråga om bilregister stadgas i 20 §, varur
vissa ytterligare bestämmelser må återgivas. — Registrering skall av länsstyrelse
vägras bl. a. om det befinnes, att fordonet icke är i föreskrivet skick.
— Länsstyrelsen skall avföra ett fordon ur bilregister, om den som är eller
bör vara antecknad som ägare av fordonet icke under två på varandra följande
kalenderår kunnat anträffas för uttagande av skatt, som för nämnda år
debiterats för fordonet. — Om särskilda omständigheter inte föranleder
till annat, skall länsstyrelsen ur reservregister avföra ett motorfordon, som
under tre år i följd varit reservregistrerat.
Ansvarspåföljderna är upptagna i 65 §. — Brukas ett motorfordon i strid
mot föreskriften i 11 §, straffas enligt 65 § 2 och 3 mom. i princip ägaren
med dagsböter. Om föraren ägde kännedom om hindret för fordonets brukande,
är också han förfallen till ansvar. — Straffpåföljderna för registreringsförseelser
är upptagna i 4 och 5 mom. Straffet för sådan förseelse är i
allmänhet dagsböter. — I vissa fall må länsstyrelse vid viten ålägga fordonsägare
att fullgöra registreringsplikt. Länsstyrelsen må också utdöma
förfallet vite.
Enligt huvudregeln i 1 § automobilskatteförordningen den 2 juni 1922
skall skatt årligen erläggas för automobil, som blivit registrerad här i riket.
Enligt 3 § inträder skatteplikten med den kalendermånad, då bilen första
gången införes i bilregistret. Skattskyldig för visst kalenderår är enligt 4 §
den, som vid årets början varit eller bort vara antecknad i bilregistret som
bilens ägare, eller om bilen för första gången registrerats under året den,
som därvid antecknats som ägare. Bil, för vilken skatt inte behörigen erlagts,
får enligt 10 § inte brukas, förrän skatten betalts. Den, som bryter
häremot, straffas enligt 11 § med penningböter.
Bestämmelserna om trafikförsäkring å motorfordon är upptagna i en särskild
lag den 10 maj 1929. — Enligt den i 1 § upptagna huvudregeln gäller
att trafikförsäkring skall finnas å motorfordon, som är registrerat här i riket
eller utan registrering här brukas i trafik. — Trafikförsäkring skall enligt
samma lagrum i princip tagas och vidmakthållas av fordonets ägare. -— Enligt
18 § svarar försäkringsgivare gentemot skadelidande för skadestånd på
grund av händelse, som inträffat innan 30 dagar förflutit från det anmälan
om dagen för upphörande av försäkringsavtal inkommit till den länsstyrelse^
hos vilken fordonet är registrerat. — I 21 § stadgas att samtliga de försäk
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande, nr 12 år 1962
ringsanstalter, som äger meddela trafikförsäkring, solidariskt svarar för
skada, som inträffat i följd av trafik med motorfordon, där vid tillfället försäkring
bort finnas men ej förefunnits. Detsamma gäller om det ej kunnat
utrönas, genom vilket fordon skadan orsakats. Ansvar föreligger dock ej gentemot
den försäkringspliktige. — Ansvarspåföljderna är upptagna i 24 §.För
underlåten försäkringsplikt är straffet dagsböter. Samma påföljd gäller för
den försäkringspliktige, om oregistrerat fordon brukas av honom eller eljest
med hans vilja, utan att föreskriven försäkring finnes. Jämväl annan, som
brukar motorfordon med kännedom om att föreskriven försäkring inte finnes,
straffas med dagsböter.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning den 15 januari 1962
Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikbyrå har utarbetats en den
13 januari 1962 dagtecknad PM rörande kontroll av skadade motorfordon
m. m. I promemorian påtalas bl. a. vissa brister i nuvarande registreringssystem
för motorfordon. Promemorian innehåller jämväl förslag till åtgärder.
Sålunda föreslås nya bestämmelser i fråga om registreringsskyltar. I
fråga om anmälan rörande övergång av äganderätten angives.
Den skyldighet som nu föreligger för köpare av fordon att till registreringsmyndigheten
anmäla köpet, bör vara obligatorisk även för säljaren.
Om ägarebyte har skett men ingendera parten gjort anmälan därom, kommer
fordonsskatten i sinom tid att påföras den förre ägaren. Kan denne då
nöjaktigt styrka att han ej längre är ägaren, torde det ej vara möjligt att
tvinga honom att betala bilskatten eller att exempelvis bekosta fordonets omhändertagande
för den händelse det blir funnet övergivet i skrotfärdigt
skick. Om den förre ägaren alltid hade anmälningsskyldighet i samband
med ägarebyte skulle utsikterna att finna den siste ägaren av en skrotbil
vara större.
Härjämte ifrågasättes bl. a. översyn och skärpning av reglerna om villkoren
för reservregistrering.
I underdånig framställning den 15 januari 1962 till Konungen har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen hemställt att Kungl. Maj :t måtte låta vidtaga
åtgärder i vissa uti framställningen berörda avseenden. Styrelsen anför
härvid.
Den hastigt ökande motorismen har medfört en omfattande handel med
begagnade motorfordon, som tyvärr på en del håll bedrives på ett sätt som
dels utgör ett hot mot trafiksäkerheten, dels strider mot god affärssed.
Uppmärksamheten har särskilt riktats mot handeln med bilar, som skadats
vid trafikolyckor. Vissa personer och firmor har satt i system att till billigt
pris uppköpa sådana bilar, som sedan nödtorftigt — men ej godtagbart -repareras och säljes till godtrogna köpare. Det är emellertid inte uteslutande
på säljaren som ansvaret faller i sådana fall. Också inånga köpare är
väl medvetna om den inköpta bilens dåliga tillstånd men bortser därifrån
av olika skäl: fordonet skall kanske användas endast en kort tid, exempel
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1962 f>
vis för semesterresa, köparen har ej erforderligt kapital för inköp av bättre
bil etc.
Åtskilliga åtgärder har vidtagits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
länsstyrelserna, polismyndigheterna, försäkringsbolag m. fl. för att stävja
denna osunda trafik. Det är emellertid ej möjligt att inom ramen för gällande
bestämmelser få till stånd en fullgod kontroll över fordon som här
avses. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har därför övervägt, vad som ytterligare
kan åtgöras i frågan.
Styrelsen hänför sig härefter till promemorian och angiver vidare.
Behandlingen av problemen gör icke anspråk på fullständighet och vissa
av frågorna kräver vidare utredning. Hela spörsmålet är för övrigt intimt
förbundet med frågan om införande av obligatorisk, periodisk säkerhetsinspektion
av fordon, vilken fråga för närvarande utredes av en särskild
kommitté. Vissa av de i promemorian framförda förslagen är emellertid
sådana att de synes kunna genomföras utan vidare utredning och utan
tidsutdräkt, samtidigt som en sådan åtgärd skulle utgöra ett beaktansvärt
steg mot bättre kontroll. Hit hör införande av föreskrifter om skyldighet
även för säljare av registrerat fordon att anmäla övergång av äganderätten,
om skyldighet för polisman att meddela körförbud för fordon, som allvarligt
skadats vid trafikolycka samt om skyldighet för länsstyrelse, som
mottager meddelande om registrering av fordon i annat län att underrätta
den senare länsstyrelsen när sådant fordon befinnes vara belagt med körförbud.
Utskottet
Vägtrafikförordningens bestämmelser om registrering av motorfordon är
ett led i det allmännas verksamhet för kontroll över dessa fordon. Registreringen
omfattar, såsom av det ovanstående framgår, bl. a. äganderättsförhållandena.
I motionerna patalas nu vissa brister i gällande registreringsförfarande
i vad detta avser äganderättsfrågorna. Motionärerna hemställer på grund
härav om sådan översyn av vägtrafikförordningens ifrågavarande bestämmelser
att äganderättsförhållandena kan följas från den första registreringen
fram till bilens slutgiltiga avförande ur registret. Jämväl i väg- och vatlenbyggnadsstyrelsens
tidigare refererade framställning och den därvid fogade
promemorian har behovet av ändrade regler bl. a. i fråga om ägareanmälan
understrukits.
hör det allmänna är det från flera synpunkter av vikl alt kännedom
beträffande äganderätten till de med registreringsplikten avsedda fordonen
kan erhållas på ett bekvämt sätt. Såsom av den tidigare redogörelsen framgår
åvilar således skyldighet att hålla ett fordon trafikförsäkrat dess ägare.
Kontrollen av att försäkringsplikten fullgöres torde huvudsakligen ske i
samband med registreringsåtgärder. Men också av fiskaliska skäl är det av
vikt att äganderättsfrågan kan klarläggas, eftersom — enligt vad förut redovisats
— skyldigheten att gälda automobilskatt för visst år i princip åvilar
den, som vid årets början i bilregistret var eller bort vara antecknad
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1962
som fordonets ägare. Effektiviteten i registreringsförfarandet är av vikt
också med hänsyn till andra betydelsefulla samhällsintressen. Ett problem
av allt allvarligare karaktär utgör sålunda förekomsten av bilar, som
övergivits av sina ägare och ofta vållar stora olägenheter bl. a. från naturvårdssynpunkt.
Eftersom undanskaffandet av ett kasserat fordon ankommer
på dess ägare, är det av vikt att dennes identitet kan fastställas. I
fråga slutligen om den förekommande icke önskvärda handeln med undermåliga
begagnade bilar torde visserligen sättet att komma till rätta därmed
i första hand vara särskilda kontrollbesiktningar och andra åtgärder
av liknande art. Emellertid synes jämväl den kontroll, som en effektiv
ägareregistrering innebär, i viss mån kunna verka hämmande på de icke
önskvärda tendenserna i denna verksamhet.
Såsom i redogörelsen för gällande bestämmelser angivits, föreligger visserligen
anmälningsplikt rörande förvärv av motorfordon för fordonets ägare.
Denna skyldighet gäller oberoende av varaktigheten av innehavet. De nuvarande
bestämmelserna brister emellertid -— såsom motionärerna liksom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angivit — i effektivitet på grund av svårigheten
att kontrollera deras efterlevnad. På grund härav och med beaktande
av de ovan angivna synpunkterna angående behovet av klarhet rörande
äganderättsförhållandena, synes det angeläget att en översyn av ifrågavarande
bestämmelser sker.
De ovan berörda problemen torde visserligen i åtskilliga delar aktualiseras
i redan pågående utredningsarbete. Sålunda faller frågor, som angår
de kasserade bilarna, inom det uppdrag, vilket anförtrotts parkeringskommittén,
1960 års naturvårdsutredning och bilskrotningsutredningen. Jämväl
de spörsmål, som har samband med den icke önskvärda handeln med
begagnade bilar, är föremål för särskild utredning.
Enligt utskottets mening är emellertid en särskild översyn av bestämmelserna
om registreringsförfarandet erforderlig. Härvid beaktar utskottet
jämväl institutets begränsade omfång, vilket synes möjliggöra ett snart
genomförande av erforderliga ändringar. Frågan om sådan översyn har
också genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning bragts under
Kungl. Maj:ts prövning och är nu, enligt vad utskottet erfarit, föremål för
övervägande inom kommunikationsdepartementet. Med hänsyn till angelägenheten
av en effektivisering av registreringsbestämmelserna synes det utskottet
önskvärt att förslag om de reformer, som må kunna genomföras utan
vidare utredning, i görligaste mån framlägges utan att i övrigt erforderligt
utredningsarbete avbidas.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:l måtte såsom
sin mening giva till känna vad utskottet anfört i anledning
av motionen 11:58.
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1962
i
Stockholm den 13 mars 1962
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Göran Karlsson*, Kristiansson,
Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Herbert Larsson, Lennart Geijer* och Gunnar
Pettersson;
från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, Jansson i Benestad, Svenning,
Carlsson i Stockholm, Wachtmeister, fru Ekroth och herr Hammarberg.
|!) Ej närvarande vid utlåtandets justering.