Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1962
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av reglerna för
samhällets stöd åt ensamstående barnförsörjare.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 369,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Svensson m. fl. hemställt, ”att
riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa om översyn och samordning av
de regler som gäller för samhällets stöd åt ensamstående försörjare i deras
vårdnad om barnen”.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 369.
Gällande bestämmelser
Regler om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn ges i 7 kap. föräldrabalken.
Föräldrarna är skyldiga att vidkännas kostnaden för barnets
uppehälle och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten
upphör ej innan barnet erhållit den utbildning som med hänsyn till
föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och ej i något fall
förrän barnet fyllt sexton år (1 §). Är barnet, sedan dess rätt till underhåll
enligt 1 § upphört, i följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att
självt försörja sig, är föräldrarna i mån av förmåga skyldiga att giva barnet
skäligt underhåll (3 §). I kostnaden för barnets underhåll skall envar av föräldrarna
taga del efter sin förmåga. Fader eller moder, som ej har vårdnaden
om barnet, skall betala underhållsbidrag (2 §). Adoptant och adoptivbarn har
samma plikt att underhålla varandra som föräldrar och barn (5 §).
Frågan om vårdnaden om barn regleras i 6 kap. föräldrabalken. Barn i
äktenskap står under föräldrarnas vårdnad enligt vad nedan sägs till dess
det fyllt tjuguett år eller ingått äktenskap (1 §). I vissa fall tillkommer
emellertid vårdnaden endast endera av föräldrarna. Gör en av föräldrarna sig
skyldig till grovt missbruk eller till grov försummelse vid vårdnadens utövande,
eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett
lastbart liv, eller är han till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak
för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, äger rätten förordna, att
vårdnaden skall tillkomma allenast den andre (6 §). Lever föräldrarna på grund
av söndring åtskilda, skall rätten på ansökan av endera förordna, vilken av
dem som skall ha vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen bör stå under
den enes vårdnad, huru de skall fördelas mellan föräldrarna. Dömes till återgång
av föräldrarnas äktenskap eller till hemskillnad eller äktenskapsskillnad
mellan dem, skall rätten tillika meddela förordnande angående vårdnaden om
Bihang till riksdagens protokoll 1969 9 samt * avd Nr 7
2
Andra.''.lagutskottets-utlåtande nr ,7- år 1962
barnen (7 §). Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess det
fyllt tjuguett år eller ingått äktenskap. Är föräldrarna ense, att fadern skall
träda i moderns ställe, skall han, på anmälan, av rätten förordnas att övertaga
vardnaden om barnet, om han är lämplig därtill. Vidare gäller, att om modern
finnes ej vara lämplig att utöva vårdnaden, skall rätten, överflytta vårdnaden
å fadern eller särskilt förordnad förmyndare (12 §). . ,■
I vissa fall utges av allmänna medel förskott ä underhållsbidrag enligt regler
i lagen den 11 juni 1943 om förskotter ing. av underhållsbidrag till barn
(bidragsförskott). Barn, vars fader eller moder enligt rättens beslut eller skriftligt,
av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad
underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet, äger att, där den
underhål Isskyldige underlåter att betala förfallet belopp, i den utsträckning
och under de villkor som anges i lagen att av allmänna medel erhålla förskott
å underhållsbidraget (bidragsförskott). Vad sålunda stadgats äger dock icke
tillämpning i fråga om barn, vars föräldrar sammanbor, eller beträffande
barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige (1 §). Bidragsförskott
utgår icke för längre tid än, till och med dagen före den, då barnet fyller
sexton år (2 §), och skall vidare ej utgå, sedan skyldigheten att utge underhållsbidrag
till barnet upphört (12 § 1 mom). Förskottet utgår med det belopp
den underhållsskyldige jämlikt rättens beslut eller enligt avtal är skyldig att
utgiva till barnets underhåll, dock högst med 996 kronor för år räknat (8 §).
Har faderskapet ej fastställts beträffande barn utom äktenskap skall anses,, att
fadern genom beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal blivi}
ålagd att utgiva underhållsbidrag till barnet: med 99.6 kronor om året från
och med den månad, under vilken barnet fyllt tre år, till och med dagen
före den då barnet fyller sexton år (13 §), •
, Ansökan om bidragsförskott prövas i regel av barnavårdsnämnden i den
kommun där vårdnadshavaren är mantalsskrivent vid den tidpunkt då förskottet
sökes (3 §). Ansökningen, kan .göras-av vårdnadshavaren eller av särskilt
förordnad förmyndare eller barnavårdsman för barnet, om sådan finnes.
Ansökningen skall avfattas enligt fastställt formulär och innehålla nödiga upplysningar
för utredande av barnets rätt,till bidragsförskott ävensom en av
sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämpade upplys^
ningarna är med sanningen överensstämmande. Är sökanden ,ur stånd att.själv
avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två
trovärdiga, med förhållandena förtrogna personer. Vid ansökningen skall fogas
prästbevis och det till grund för. ansökningen liggande beslutet eller avtalet,
därest dessa handlingar icke annorledes är tillgängliga; för barnavårdsnämnden
(4 §). •
Bidragsförskott beviljas för tiden från och.med den månad, under vilken
förskottet sökts. Om den underhållsskyldige häftar i skuld för tidigare förfallet
bidrag, kan förskott utgå även för förfluten tid, dock längst från och med
andra månaden före den under vilken förskottet sökts. Förskottet beviljas i
Artära:lagutskottet^ utlåtande'' nr:? år 1962
3
regel till utgången av det löpande statliga budgetåret, varefter vid behov ny
ansökan får göras. Barnavårdsnämnden äger emellertid under juni månad
pröva ansökan jämväl för tiden till och med utgången av närmast följande
budgetår (7 §).,! regel utbetalas bidragsförskott månadsvis till vårdnadshavaren
eller, om särskilt förordnad förmyndare finnes, till denne. Särskilda utbetalningsföréskriftér
galler i vissa fall. Dessutom finns en del specialregler beträffande
barn som vistas a-anstalt m.m. (11 §). • • ''V - '' ■ • . ''?
Sedan skyldigheten att utgiva underhållsbidrag till barnet upphört, skall
beviljat förskott ej vidare utgå. Vidare skall förskott indragas om föräldrarna
sammanflyttar eller om barnet får bostad tillsammans med den underhållsskyldige.
Detsamma gäller i regel om barnet ej längre är svensk medborgare
eller stadigvarande vistas här i riket (12 §).''
Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer
barnet till godo (13 §). Rätten till bidragsförskott kan ej överlåtas eller tagas
i mät för gäld (14 §). . r- - •
För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet,
i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige
(15 §). Denne har att till nämnden erlägga å förskottet belöpande del av
underhållsbidraget allteftersom det förfaller till betalning (16 §). Om han ej
efter förmåga fullgör donna sin skyldighet, skall nämnden utan dröjsmål
vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande (17 §).
kostnaden för bidragsförskott bestrides, i; deri mån ersättning ej kunnat
uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av staten och en fjärdedel
av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet (20 §). Barnavårdsnämnden
har att hos vederbörande länsstyrelse söka gottgörélse av Statsverket
för utgivna bidragsförskott, Ansökningen, som skall avse forskottsutgifter
för visst budgetår, skall i regel göras före utgången av därnäst följande
budgetår. Länsstyrelsen skall granska ansökningen, eventuellt låta införskaffa
erforderlig ytterligare utredning och därefter, i den mån förskotten befunnits
beviljade och utbetalade i övérenStämmelse med föreskrifterna i lagen samt
barnavårdsnämnden skäligen får anses ha fullgjort vad densamma ålegat
i fråga om åtgärder för förskottens återkrävande, bevilja gottgörelse och utan*
ordna beviljat belopp (21 §).
över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indragning
av bidragsförskott får den, som beslutet forer, anföra besvär hos länsstyrelsen
(24 §). Klagan över länsstyrelses beslut föres hos Konungen (25 §),
vilken jämväl äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för lagens
tillämpning (26 §)•
Enligt lagen den 6 juni 1952 (nr 234) om höjning av vissa underhållsbidrag
skall periodiska underhållsbidrag av familjerättslig karaktär, vilkas belopp
fastställts före den 1 januari 1055, förhöjas med hänsyn till penningvärdets
fall. Stadgandet härom äger dock ej tillämpning, om den dom eller det avtal,
varigenom bidraget fastställts, innehåller föreskrift, att bidraget skall vid ned
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1962
gång i penningvärdet eller ökning av den bidragspliktiges inkomster utgå med
förhöjning enligt angivna grunder. Höjningen utgör, om bidraget fastställts
under år 1940 eller tidigare 90%, under något av åren 1941—1946 55 % och
under något av åren 1947—1950 45 %, under år 1951 20 % och under något av
åren 1952—1954 10 %. Utan hinder av vad som stadgas i lagen äger rätten på
yrkande förordna på annat sätt om bidragsskyldigheten, när de i giftermålsbalken
eller föräldrabalken givna reglerna om underhållsbidrag föranleder
därtill.
Enligt lagen den 31 maj 1957 om utfyllnad av vissa underhållsbidrag äger
barn vars fader eller moder enligt beslut, som av domstol meddelats före den
1 april 1957, eller enligt skriftligt avtal som slutits före sagda dag är pliktig att
utgiva underhållsbidrag till barnet, därest underhållsbidraget ej uppgår till
720 kronor för år, av allmänna medel erhålla vad som brister i nämnda belopp.
Sådant utfyllnadsbidrag må ej utgå till barn, vars föräldrar sammanbo, eller
till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige, samt ej heller till
barn, som är berättigat till barnpension enligt lagen om barnpensioner.
Historik
1 proposition nr 139 till 1957 års riksdag anförde föredraganden, statsrådet
Lindström, i fråga om utfyllnadsbidragen:
I dagens läge anser jag det angelägnast, att tillgängliga resurser inriktas på
att bistå de sämst ställda inom gruppen ensamstående ogifta och frånskilda
med barn genom att lägga en fast grund under deras ekonomi. Om man därvid
utgår från att ett barn i dagens samhälle skulle behöva minst 60 kronor i
underhållsbidrag per månad från den föräldrapart, som inte sammanbor med
barnet, så kan samhället inte tydligare ge den principen till känna bland föräldrar
och myndigheter, som har till uppgift att bevaka barnens intressen,
än genom ett temporärt ekonomiskt stöd till avveckling av den bottensats av
lägre underhållsbidrag, som regleras av nu löpande, vanligen gamla avtal och
domstolsbeslut. Detta bör ske genom att barnet tillförsäkras skillnaden mellan
bidragsförskottets maximibelopp — här föreslaget till 60 kronor i månaden —
och det bestämda lägre underhållsbidraget i alla de fall, där underhållsbidraget
har fastställts före ett visst datum och där det ej framgår att barnet för sin
försörjning uppenbarligen ej har behov av dylikt bidrag.
Ett utfyllnadsbidrag i denna form tar uteslutande sikte på barnets behov,
vilket enligt min mening bör tillgodoses oavsett om misstanke eller vetskap
föreligger att den underhål Isskyldiges betalningsförmåga inte utnyttjas fullt.
Är detta senare fallet och kan rättelse ej uppnås genom överenskommelse, får
som hittills processvägen anlitas.
En huvudinvändning mot familjeberedningens förslag om normerade bidragsförskott
och fyllnadsbidrag har varit risken för att parter medvetet skulle
kunna sluta avtal om alltför lågt underhållsbidrag och härigenom åsamka
det allmänna kostnader, som egentligen borde bäras av de underhållspliktiga.
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1962
5
Om emellertid — som nyss antytts — rätten till utfyllnadsbidrag av den typ
jag föreslagit begränsas till barn, vilkas underhåll regleras i avtal, som ingåtts
före den 1 april 1957, eller genom domstolsbeslut, som meddelats före nämnda
dag, är varje möjlighet till missbruk utesluten. Jag förordar därför, att en
sådan begränsning genomföres.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 30 år 1957 anförde andra lagutskottet
i fråga om utfyllnadsbidragen bland annat:
Det till grund för förslaget om utfyllnadsbidrag liggande syftet att bringa
hjälp i de fall, där underhållsbidrag till barn utgår med orimligt låga belopp,
finner utskottet beaktansvärt. Mot den utformning understödsformen fått och
tidpunkten för förslagets framläggande kan dock resas vissa invändningar.
Sålunda har under den föreslagna bidragsformen icke kunnat inräknas de fall
där domstolsbeslut eller avtal om skyldighet att utgiva underhållsbidrag över
huvud taget icke föreligger. En avgränsning har — för förhindrande av missbruk
— vidare måst göras till de underhållsbidrag som fastställts före den 1
april 1957. Härigenom kommer de fall, där underhållsbidragen efter nämnda
tidpunkt fastställts till lägre belopp än 720 kronor för år, att falla utanför
lagens tillämpningsområde. Mot den principiella utformningen av bidraget
som ett komplement till den föreliggande civilrättsliga bidragsskyldigheten kan
anföras att, då genom lagen skapas garanti för ett visst minimistöd, detta kan
få som följd att vårdnadshavare kan finna det mindre angeläget att söka få till
stånd höjning av utgående familjerättsliga underhållsbidrag, oaktat^ sådan
höjning skulle varit lagligen möjlig. Det hade vidare mahända också varit,
lämpligare om förslaget framlagts vid sådan tidpunkt att detsamma kunnat
utformas i närmare anslutning till de regler, som i en nära framtid kan
förväntas komma att ersätta de nuvarande särskilda barnbidragen.
Trots de betänkligheter, som sålunda och i övrigt kan resas mot det föreliggande
lagförslaget, vill utskottet emellertid — med hänsyn till att detsamma
dock tillgodoser en stor del av de angelägna behov, som föreligger på
området, och under beaktande av att det är av vikt att möjliga hjälpåtgärder
icke fördröjes — icke motsätta sig att förslaget upphöjes till lag. Utskottet får
därför, ehuru med viss tvekan, tillstyrka propositionen jämväl i denna del.
I proposition nr 75 år 1960, vari bland annat föreslogs höjning av bidragsförskotten
från 720 kronor till 996 kronor för år, anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Nilsson, i fråga om utfyllnadsbidragen:
Utfyllnadsbidragen, som infördes år 1957, avsågs uttryckligen som en övergångsanordning,
tillkommen i syfte att till en skälig miniminivå höja vissa
äldre, till mycket låga belopp fastställda underhållsbidrag. På bidrag, som
fastställts efter den 31 mars 1957, kan utfyllnadsbidrag inte beviljas. Med hänsyn
härtill synes någon höjning av utfyllnadsbidragen inte böra företagas.
I motioner till 1961 års riksdag yrkades, att underhållsbidrag, som fastställts
före den 1 juli 1960 och icke uppgår till maximibeloppet för bidragsförskott
måtte genom utfyllnadsbidrag höjas till nämnda belopp.
I utlåtande nr 27 år 1961 avstyrkte andra lagutskottet motionerna och anförde
därvid bland annat:
De betänkligheter som anfördes vid lagens tillkomst måste enligt utskottets
mening tillerkännas ännu större betydelse vid bedömandet av frågan om att
bevilja utfyllnadsbidrag å underhållsbidrag fastställda efter den 31 mars 1957.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr:? år 1962
Ett bifall till motionsyrkande! i denna del skulle lätt kunna tolkas som om
utfyllnadsbidragen i motsats till vad som uttryckligen gavs till känna vid
deras införande — var avsedda som en permanent bidragsform. Under sådana
omständigheter skulle med all sannolikhet intresset för att få till stånd höjning
av den underhållsskyldiges bidragsskyldighet starkt minska. Det är icke heller
uteslutet, att vårdnadshavare vid ingåendet av nya avtal om underhållsbidrag,
i förlitande på att den tidpunkt, före vilken utfyllnadsbidrag kan beviljas,
kontinuerligt framflyttas, skulle komma att nöja sig med lägre underhållsbidrag
än som eljest varit fallet. Paran för missbruk i sådant avseende är
enligt utskottets mening påtaglig.
Samma principiella betänkligheter kan icke anföras mot en höjning av utfyllnadsbidragens
belopp såvitt avser underhållsbidrag fastställda före den
1 april 1957. Emellertid skulle ett bifall till motionsyrkandet i denna del medföra,
att underhållsberättigade, som efter den 31 mars 1957 fått underhåll fastställt
till lägre belopp än 996 kronor, blev sämre tillgodosedda än de som fått
underhållsbidrag fastställda tidigare och kanske till väsentligt lägre belopp.
En sådan ordning skulle enligt utskottets mening icke vara tillfredsställande.
På grund av det anförda finner sig utskottet, oaktat det till grund för motionerna
liggande syftet att bringa hjälp i fall där underhållsbidrag till barn
utgar med laga belopp är beaktansvärt, icke kunna biträda motionsyrkandena.
Utskottet vill framhålla, att de i motionerna påtalade olägenheterna i vissa
fall kan lindras genom att föreliggande möjligheter att höja de underhållsskyldigas
bidragsplikt energiskt tillvaratages. I sammanhanget kan också nämnas
att riksdagen nyligen, i enlighet med vad första lagutskottet hemställt i
sitt utlåtande nr 24, anhållit om en översyn av lagen om höjning av vissa
underhållsbidrag. En sådan översyn kan resultera i en höjning av de procentsatser,
efter vilka äldre underhållsbidrag uppräknas.
Utskottet
Enligt reglex i föräldrabalken är föräldrar skyldiga att vidkännas kostnaden
för sina barns uppehälle och utbildning om barnen ej har egna tillgångar.
Den av föräldrarna, som ej har vårdnaden om barnen, skall betala underhållsbidrag.
Dettas belopp fastställes genom avtal eller dom. med hänsyn till den
bidragsskyldiges betalningsförmåga. Betalas inte underhållsbidraget kan barnet
under vissa förutsättningar erhålla bidragsförskott. Detta utgår av allmänna
medel med det belopp den undcrhållsskyldige är skyldig att utgiva, dock högst
med 996 kronor om året. Bidragsförskott utgår icke för längre tid än till och
med dagen före den, då barnet fyller Sexton år. Bidragsförskott beviljas i regel
av barnavårdsnämnden i den kommun där vårdnadshavären är mantalsskriven
och i princip endast för ett budgetår i taget. Enligt regler i lagen om utfyllnad
av vissa underhållsbidrag äger barn, som fått underhållsbidrag fastställda
före den 1 april 1957, om bidraget ej uppgår till 720 kronor om året, av allmänna
medel erhålla vad som brister i detta belopp.
I förevarande motion hemställes om en övei-syn och samordning av dessa
regler. Motionärerna ställer sig kritiska mot att i de fall då underhållsbidrag
fastställts till lägre belopp än 996 kronor om året barnet icke kan erhålla
Andra, lagutskottets utlåtande nr 7 år 1962
7
bidragsförskott till högre belopp än det fastställda underhållsbidraget. Vidare
framhåller de, att i de fall då underhållsbidrag som ej överstiger 996 kronor
om: året av domstol sänkes på grund av försämring av den bidragsskyldiges
betalningsförmåga även bidragsförskottet minskas i motsvarande mån. För
att råda bot på dessa mindre tillfredsställande förhållanden ifrågasätter motionärerna
om icke ett minimibelopp bör bestämmas för fastställande av underhållsbidragen.
Motionärerna ifrågasätter också om bidragsförskott icke borde
utgå till och med den månad under vilken barnet fyller 18 år. Vidare framhåller
de, att den nuvarande regeln att bidragsförskott endast beviljas för ett
budgetår i sänder medför olägenheter och förlust av arbetsinkomst för mödrarna,
som ofta måste taga sig ledigt från sitt arbete för att besöka barnavårdsnämnden
och ingiva ansökan om fortsatt bidragsförskott. Frågan om
vilken barnavårdsnämnd som skall pröva ansökningen bör enligt motionärernas
uppfattning bero på var vårdnadshavaren är kyrkobokförd och icke såsom
nu bedömas efter mantalsskrivningen.
Till grund för motionerna ligger syftet att bringa hjälp i sådana fall där
underhållsbidrag utgår med låga belopp. Riksdagen hade under fjolåret att
taga ställning till motioner med samma syfte vilka utmynnade i yrkande om
att utfyllnadsbidrag skulle utgå även på underhållsbidrag fastställda senare
än den 31 mars 1957. Motionsyrkandet avslogs med den motiveringen att ett
bifall till detsamma lätt skulle kunna tolkas som om utfyllnadsbidragen — i
motsats till vad som uttryckligen gavs till känna vid deras införande — var
avsedda som en permanent bidragsform och att därigenom med all sannolikhet
intresset för att få till stånd en höjning av de underhållsskyldigas
bidragsskyldighet starkt skulle minska. Dessa principiella betänkligheter mot
att uppnå det angivna syftet genom att på sätt som då föreslogs framflytta
fastställelsetiden för rätten att erhålla utfyllnadsbidrag gör sig fortfarande
gällande. Enligt utskottets mening är det därför angeläget att finna en sådan
form för samhällets hjälpåtgärder, att möjligheten till missbruk och spekulation
på så sätt att vårdnadshavare med hänsyn till sådana hjälpåtgärder nöjer
sig med lägre underhållsbidrag av den bidragsskyldige uteslutes. Frågan om
kompletterande samhällelig hjälp i enlighet med motionärernas yrkande är av
komplicerad natur och förutsätter noggrann utredning. En sådan synes enligt
utskottets mening lämpligen böra ske inom socialpolitiska kommittén, som
bland annat har sin uppmärksamhet riktad på de ensamstående barnförsörjarnas
problem.
Under hänvisning till det anförda far utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 369, i
skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin mening måtte giva Kung],
Maj:t till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 27 februari 1962
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1962
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson, fru
Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, fröken Nordström och herr
Enarsson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
fru Ekendahl, fru Eriksson i Ängelholm, herr Gustavsson i Alvesta, fru Svensson
i Kungsör, herrar Hamilton* och Tobé*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
AB Roiopress, Stockholm 1962