Andra lagittsköttets utlåtande nr h år 1962

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning för skada
å enskild egendom genom skyddsåtgärd mot atomotycka
m. m.

Andra lagutskottet här till behandling fÖrehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 288 i första kammaren av herr Carlsson,
Georg, och herr Gustafsson, Nils-Eric, samt nr 359 i andra kammaren
av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av grunderna för ersättning
av förluster å enskild egendom, som uppstått genom av myndighet beslutade
skyddsåtgärder mot atomolycka eller annat katastroftillbud och
som inte omfattas av anläggningsinnehavarens skadeståndsansvar, i enlighet
med vad i motionen anförts».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen It: 359.

Gällande bestämmelser

I lagen den 3 juni 1960 om ersättning för skada i följd av atomreaktordrift
m.m. (atomansvarighetslagen) finnes regler om ersättning för skada
i samband med driften av atomreaktorer och andra atomanläggningar.
Lagen bygger på principen, att anläggningsinnehavaren är ansvarig oberoende
av vållande. Ansvarigheten bärés i princip av innehavaren ensam;
leverantörer av t. ex. reaktorer eller delar till reaktorer eller av atombränsle
ar således befriade från ansvarighet för skador av här avsett slag. Skadeståndsansvaret
begränsas till 25 miljoner kronor per händelse. Anläggningsinnehavaren
är skyldig att hålla ansvarighetsförsäkring eller ställa
annan säkerhet för beloppet. Skulle skadorna överstiga 25 miljoner krohof,
utgår ersättning av statsmedel enligt grunder som kommer att fastställas
aV statsmakterna, när frågan därom blir aktuell. Anläggningsinnehavarens
ansvarighet preskriberas efter 10 år. bor skada som ger sig till
känna först senare men inom 30 år räknat från olyckan utges ersättning
av staten.

Lagen deh 3 juni 1960 om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar
m. m. är eh bcredskapslag som kan utnyttjas sa snart radioaktiva

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 sand. 2 avd. Nr ''t

2

Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1962

ämnen —• av vilken orsak det vara må — sprids i hälsofarlig mängd över
någon del av vårt land. Inträffar en olycka i en inom landet belägen atomenergianläggning,
skall länsstyrelsen sörja för att erforderliga skyddsåtgärder
vidtages. Länsstyrelsen har därvid befogenhet att förordna om
evakuering, utegångsförbud, inskränkningar i rätten att nyttja vatten och
livsmedel samt andra åtgärder som kan vara påkallade från strålskyddssynpunkt.
Räcker inte de resurser i fråga om personal och materiel som
länsstyrelsen förfogar över för skyddsarbetet, kan länsstyrelsen uttaga enskilda
till arbete med tjänsteplikt samt rekvirera förnödenheter från allmänheten.
I andra fall av hälsofarlig utspridning av radioaktiva ämnen —
t. ex. om atomdrivet fartyg förolyckas eller om en olycka inträffar vid
transport av atombränsle — skall Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer svara för allmän säkerhet, och därvid kan åtgärder av de
slag som nyss nämnts tillgripas i behövlig omfattning.

Historik

I proposition nr 139 år 1960 anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Johansson, i frågan om rätt till ersättning för skada som tillfogas
enskild genom ingripande av myndighet med stöd av atomskyddslagen
:

Några remissinstanser har ansett, att i samband med en beredskapslag
mot atomolyckor borde övervägas att införa generella bestämmelser om
rätt till ersättning för skada som tillfogas enskild genom ingripande av
myndighet med stöd av lagen. I anledning härav vill jag till en början
erinra om det av mig i annat sammanhang berörda förslaget till atomansvarighetslag,
vilket tidigare denna dag remitterats till lagrådet. Enligt
detta förslag kommer den som i samband med en olycka i en atomenergianläggning
drabbas av »atomskada» — varunder innefattas bl. a. skada
genom strålning från radioaktivt ämne som frigjorts vid en olycka -— i
allmänhet att kunna erhålla ersättning av anläggningsinnehavaren, som
även skall vara skyldig att teckna ansvarighetsförsäkring för atomskador.

Åtskilliga ingripanden av myndighet vid en atomolycka kan väntas komma
att röra egendom som blivit radioaktivt förorenad under sådana omständigheter,
att ägaren kan göra anspråk på ersättning av anläggningsinnehavaren
enligt atomansvarighetslagen. Naturligtvis kan dock för enskilda
även uppkomma förluster, som icke omfattas av anläggningsinnehavarens
skadeståndsansvar. Som exempel härpå må nämnas förluster
som kan tillfogas allmänheten till följd av att länsstyrelsen för säkerhets
skull påbjuder utrymning av område som ligger i farozonen men som
senare visar sig icke ha blivit belagt med radioaktivitet i hälsofarlig mängd,
och vidare förluster som kan åsamkas jordbruksbefolkningen för den händelse
länsstyrelsen inom sådant område provisoriskt skulle förbjuda försäljning
av mjölk eller andra livsmedel. Skall ersättning utgå för förluster
av nämnda slag, ligger det tydligen närmast till hands att ersättningen
bestrides av statsmedel. Vad det här gäller är i själva verket ett problem
som närmast går in under den vittsyftande frågan i vad mån ersättning

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1962

över huvud taget bör utgå till enskild för skada som tillfogas honom genom
åtgärd som myndighet beslutar i allmänt intresse. Beträffande skador som
vid en olycka i en atomenergianläggning drabbar enskilda under sådana
förhållanden, att de ej kan få skadestånd av anläggningsinnehavaren eller
ersättning från försäkring, talar enligt min uppfattning starka skäl för att
statsmakterna rent allmänt bör träda in med viss hjälp. Särskilt kan
atomenergiverksamhetens karaktär av en hela samhällets angelägenhet
motivera att ersättning utges av staten. Det förefaller emellertid vara en
naturlig ordning att riksdagen här liksom eljest vid större katastrofer i
varje särskilt fall får taga ställning till ersättningsfrågan. Förfaringssättet
stämmer även med den tanke som kommit till uttryck i en bestämmelse
i förslaget till atomansvarighetslag, att vid större katastrofer, då anläggningsinnehavarens
ansvarighetsförsäkring ej förslår att bereda alla skadelidande
gottgörelse, ersättning skall utgå av statsmedel enligt grunder som
i varje särskilt fall fastställes av statsmakterna.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 45 år 1960 i anledning av dels
den ovannämnda propositionen och dels motioner med samma yrkande
som de förevarande yttrade andra lagutskottet:

I de båda nämnda motionerna behandlas därjämte frågan om ersättning
till dem som lider förluster till följd av myndighets åtgärder i anledning
av atomolycka. I den mån ingripanden avser egendom, som blivit radioaktivt
förorenad, kan ägaren enligt den i propositionen nr 140 till årets
riksdag föreslagna atomansvarighetslagen bli berättigad till skadestånd av
innehavaren av atomenergianläggningen. Motionärerna framhåller att om
ingripandena däremot rör egendom, som icke blivit förorenad med radioaktivitet,
möjlighet saknas till ersättning enligt atomansvarighetslagen.
Såsom exempel på förluster, som kan uppstå i det sistnämnda fallet, nämner
motionärerna sådana, som uppkommer genom att länsstyrelsen som
säkerhetsåtgärd förordnar om utrymning av ett område, vilket sedermera
visar sig icke ha blivit utsatt för radioaktiv förorening. Motionärerna yrkar,
att bestämmelser måtte införas om att förluster, som uppstår genom av
myndighet beslutade skyddsåtgärder i anledning av atomolycka och som
inte ersättes enligt atomansvarighetslagen, skall i full utsträckning gottgöras
av statsmedel.

Föredragande departementschefen har behandlat även ovannämnda fråga
och därvid intagit den ståndpunkten, att någon bestämmelse med den av
motionärerna föreslagna innebörden icke bör införas. Departementschefen
anför härvid, att problemet närmast går in under den vittsyftande frågan,
i vad mån ersättning över huvud taget bör utgå till enskild för skada som
tillfogas honom genom åtgärd som myndighet företager i allmänt intresse.
Enligt departementschefens uppfattning talar starka skäl för att statsmakterna
i de i motionen avsedda fallen träder in med viss hjälp. Särskilt
kan, framhåller han, atomenergiverksamhetens karaktär av en hela
samhällets angelägenhet motivera att ersättning utges av staten. Departementschefen
förmenar emellertid, att det är en naturlig ordning att riksdagen
i sådana fall liksom eljest vid större katastrofer i varje särskilt fall

får taga ställning till ersättningsfrågan.

Att, såsom motionärerna föreslagit, i lag stadga en generell rätt till full
ersättning för förluster, som kan uppstå för enskilda i anledning av att

4 Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1962

myndigheterna vidtagit skyddsåtgärder vid en atomolycka, synes utskottet
icke motiverat, så länge man ieke på andra områden infört en motsvarande
rätt till ersättning. Såsom departementschefen framhållit bör i stället frågor
om ersättning för förluster av förevarande slag lösas genom beslut av
statsmakterna från fall till fall. En sådan ordning har hittills tillämpats,
och därvid torde tillfredsställande resultat ha uppnåtts. Av anförda skäl
anser sig utskottet icke kunna biträda förevarande motionsyrkande.

Vid utlåtandet fanns fogad reservation.

I motion till 1961 års riksdag framställdes enahanda yrkande som det
nu aktuella. I sitt av riksdagen godkända utlåtande hemställde andra lagutskottet,
under hänvisning till de skäl som anförts i ovannämnda utlåtande
nr 45 år 1960, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet

Enligt atomansvarighetslagen är innehavare av atomanläggning ersättningsskyldig
för atomskador på grund av radioaktiv strålning eller annan
farlig egenskap hos atombränsle eller atomprodukt i samband med driften
av atomreaktorer och andra atomanläggningar. Lagen om skyddsåtgärder
vid olyckor i atomanläggningar är en beredskapslag, sojn kan utnyttjas så
snart radioaktiva ämnen sprids i hälsofarlig mängd. Inträffar en olycka i
en atomanläggning, skall länsstyrelsen sörja för att erforderliga skyddsågärder
vidtages. Länsstyrelsen kan därvid förordna om evakuering, utegångstörbud,
inskränkningar i rätten att nyttja vatten och livsmedel samt
andra åtgärder som kan vara påkallade från strålskyddssynpunkt. Ersättningsregler
finnes inte i denna lag. I motionerna framhålles, att i den mån
ingripandena rör egendom, som icke blivit förorenad med radioaktivitet eller
skadad på grund av annan farlig egenskap hos atombränsle eller atomprodukt,
möjlighet saknas till ersättning enligt atomansvarighetslagen. Därför
yrkar motionärerna, att frågan om ersättning i dessa och jämförbara fall
måtte bli föremål för utredning.

Frågan om ersättning i anledning av länsstyrelsens ingripanden på grund
av atomolycka har varit föremål för riksdagens bedömande såväl år 1960
i anledning av motionsyrkande i samband med behandlingen av propositionen
med förslag till lag om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar
som år 1961 i anledning av motion med yrkande av samma innebörd som
det förevarande. Vid båda tillfällena har riksdagen avslagit motionsyrkandena.
Riksdagen har därvid understrukit departementschefens uttalande i
den ovannämnda propositionen om att starka skäl talar för att statsmakterna
i de avsedda fallen träder in med viss hjälp, men att det är en naturlig
ordning alt rikdagen i sådana fall liksom annars vid större katastrofer
i varje särskilt fall får taga ställning till ersättningsfrågan. Det har enligt
riksdagens mening icke synts motiverat att i lag stadga en generell rätt

Andra lagutskottets utlåtande nr k år 1962 5

till full ersättning för förluster, som kan uppstå för enskilda i anledning av
att myndigheterna vidtagit skyddsåtgärder vid en atomolycka, så länge man
icke på andra områden infört en motsvarande rätt till ersättning.

Utskottet finner icke skäl till ändrat ställningstagande och hemställer
därför,

att förevarande motioner, 1:288 och 11:359, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, herrar Enarsson, Nyman och Thorsten
Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors*,
Odhe*, Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje, Fredriksson, Gustavsson
i Alvesta och Hamilton.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett att utskottets
utlåtande bort ha följande lydelse:

Enligt atomansvarighetslagen är---(lika med utskottet) — —

bli föremål för utredning.

Erättning i de fall som åsyftas i motionerna kan enligt gällande ordning
utgå endast efter beslut av riksdagen i varje särskilt fall. I vissa fall, t. ex.
vid naturkatastrofer, då samhället solidariskt inträder för att bistå enskilda
skadelidande, torde ett sådant förfarande däremot inte allenast vara lämpligt
utan också det enda möjliga. Gäller det däremot intrång och skador
som uppstått till följd av samhällsingripanden, vilka förulsetts och föreskrivits
i lag, bör en annan ordning med fördel kunna tillämpas i syfte att
bereda enskilda skadelidande, som ej orsakat ingripandet, ett bättre skydd.
Motionärerna har i detta avseende erinrat om konsekvenser främst till följd
av atomskyddslagen men även om andra jämförbara fall. Med det sistnämnda
torde främst avses tall da katastrof- och olyckstillhud i oljclagci,
lager av andra eldfarliga eller explosiva ämnen och liknande föranleder in -

6 Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1962

gripanden som medför intrång av betydenhet för den enskilde. Motionärerna
har vidare jämfört med epizootilagen som i berörda avseende ger ett
betydligt bättre skydd för de enskilda som lider intrång.

Utskottet finner de i motionerna framförda synpunkterna beaktansvärda.
En ändring i åsyftad riktning synes angelägen, inte minst i syfte att i berörda
fall ge de enskilda en bättre rättslig ställning och grund för ersättning än
som nu förefinns. Utskottet finner sig därför böra tillstyrka motionsyrkandet
om närmare utredning av berörda spörsmål.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1:288
och 11:359, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
utredning rörande ersättning för förluster å enskild egendom,
som uppstått till följd av myndighets ingripande på
grund av atomolycka eller annat olycks- eller katastroftillbud
och som ej omfattas av anläggningsinnehavarens skadeståndsansvar.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1962
620162