Andra lagutskottets utlåtande ur 31 år 1962
X
Nr 31
Utlåtande i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i arbetarskgddslagen den 3
januari 1919 (nr 1J, dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 27 april 1962 dagtecknad proposition, nr 167, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till
lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att de särskilda bestämmelserna om nattvila för
kvinnor utgår ur arbetarskyddslagen. I fortsättningen kommer alltså samma
regler i fråga om nattvila att gälla för män och kvinnor. Dessa regler föreslås
jämkade för att underlätta tvåskiftsarbete vid femdagarsvecka. Slutligen
föreslås arbetarskyddsstyrelsen få befogenhet att i vissa fall meddela
dispens från förbudet mot att använda kvinnor till arbete under jord. 1
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 31
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962
Författningsförslaget är av följande lydelse:
Förslag till
till
Lag
om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1)
Härigenom förordnas, att 36 och 37 §§ arbetarskyddslagen den 3 januari
19491 skola upphöra att gälla samt att 19, 20, 34, 62, 64 och 73 §§ samma
lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
19
Arbetstagare skall åtnjuta erforderlig
ledighet för nattvila. I denna
ledighet skall ingå tiden mellan
klockan 23 och klockan 5.
Från vad sålunda stadgats må avvikelse
ske, där visst arbete med
hänsyn till sin natur, allmänhetens
behov eller annan särskild omständighet
måste fortgå jämväl nattetid
eller eljest bedrivas å tid före klockan
5 eller efter klockan 23. Har natur-
eller olyckshändelse eller annan
omständighet, som ej kunnat förutses,
vållat avbrott i driften eller ock
medfört överhängande fara för sådant
avbrott eller för skada å liv,
hälsa eller egendom, må ock arbetstagare,
i den mån det är nödigt med
hänsyn till berörda förhållande, användas
till arbete å tid mellan klockan
23 och klockan 5.
Arbetstagare i överordnad ställning
må, där så finnes påkallat, användas
till arbete å tid mellan klockan
23 och klockan 5 utan hinder
av vad i första stycket är stadgat. 1
(Föreslagen lydelse)
§•
Arbetstagare skall åtnjuta erforderlig
ledighet för nattvila. I denna
ledighet skall ingå tiden mellan
klockan 24 och klockan 5.
Från vad sålunda stadgats må avvikelse
ske, där visst arbete med
hänsyn till sin natur, allmänhetens
behov eller annan särskild omständighet
måste fortgå jämväl nattetid
eller eljest bedrivas å tid före klockan
5 eller efter klockan 24. Har natur-
eller olyckshändelse eller annan
omständighet, som ej kunnat förutses,
vållat avbrott i driften eller ock
medfört överhängande fara för sådant
avbrott eller för skada å liv,
hälsa eller egendom, må ock arbetstagare,
i den mån det är nödigt med
hänsyn till berörda förhållande, användas
till arbete å tid mellan klockan
24 och klockan 5.
Arbetstagare i överordnad ställning
må, där så finnes påkallat, användas
till arbete å tid mellan klockan
24 och klockan 5 utan hinder
av vad i första stycket är stadgat.
1 Senaste lydelse av 36 och 37 §§ se SFS 1950: 70.
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962 3
(Gällande lydelse)
20
När särskilda skäl föranleda därtill,
må arbetarskyddsstyrelsen medgiva
att arbetstagare användes till
arbete å tid mellan klockan 23 och
klockan 5 i vidare utsträckning än
som följer av bestämmelserna i 19 §.
Sådant undantag — -----—
34
Kvinna må-------—
(Föreslagen lydelse)
§•
När särskilda skäl föranleda därtill,
må arbetarskyddsstyrelsen medgiva
att arbetstagare användes till
arbete å tid mellan klockan 24 och
klockan 5 i vidare utsträckning än
som följer av bestämmelserna i 19 §.
—---uppkomma därigenom.
§•
— eller stenbrott.
62
Arbetsgivare, som använder minderårig
eller kvinna till arbete i
strid mot bestämmelse i 23, 24, 25,
27, 30, 31, 32, 33 eller 34 §, 35 §
andra stycket eller 36 §, straffes med
dagsböter.
Har förseelsen — —-----
Vad i första stycket stadgas avser
icke arbetstagare i överordnad ställning,
som ej utför kroppsarbete.
Arbetarskyddsstyrelsen äger medgiva,
att kvinna utan binder av bestämmelsen
i första stycket må användas
till sjukvårdsarbete eller annat
socialt arbete så ock tillfälligt arbete,
som antingen står i samband
med kvinnans yrkesutbildning eller
icke är kroppsarbete.
§•
Arbetsgivare, som använder minderårig
eller kvinna till arbete i
strid mot bestämmelse i 23, 24, 25,
27, 30, 31, 32, 33 eller 34 § eller 35 §
andra stycket, straffes med dagsböter.
--femtio kronor.
64 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra
anmälningsskyldighet, varom
stadgas i 31, 33, 36 eller 37 §, dömes
till böter från och med fem till och
med trehundra kronor. Har arbetsgivare
eller annan för arbetsgivarens
räkning mot bättre vetande lämnat 1
Försummar arbetsgivare att fullgöra
anmälningsskyldighet, varom
stadgas i 31 eller 33 §, dömes till böter
från och med fem till och med
trehundra kronor. Har arbetsgivare
eller annan för arbetsgivarens räkning
mot bättre vetande lämnat orik
-
1 * — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr 31
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962
(Gällande lydelse)
oriktig uppgift i anmälan, som avses
i nämnda paragrafer, straffes med
dagsböter.
73
Över arbetarskyddsstyrelsens beslut
i ärende, som avses i 23, 24, 25,
29, 30, 31, 33, 36 eller 37 §, 40 §
tredje stycket eller 70 § andra stycket,
må klagan ej föras.
Talan mot------—• -—
(Föreslagen lydelse)
tig uppgift i anmälan, som avses i
nämnda paragrafer, straffes med
dagsböter.
§•
över arbetarskyddsstyrelsens beslut
i ärende, som avses i 23, 24, 25,
29, 30, 31 eller 33 §, 40 § tredje stycket
eller 70 § andra stycket, må klagan
ej föras.
— ämbetsverks beslut.
Denna lag träder i kraft den dag
Konungen förordnar.
I samband med propositionen har utskottet behandlat de i anledning av
densamma väckta, likalydande motionerna nr 730 i första kammaren av
herr Ericsson, John, och nr 884 i andra kammaren av herr Carlstein. I motionerna
hemställes
»att riksdagen vid behandling av propositionen nr 167 måtte för sin del
besluta att §§ 34, 37 och 73 i arbetarskyddslagen ändras på sätt som föreslagits
av kungl. arbetarskyddsstyrelsen, vilket här fogas som bilaga, samt
att i övrigt avslå de i propositionen framförda ändringsförslagen av arbetarskyddsl
agen.»
Den vid motionerna fogade bilagan är av följande lydelse: *
*Förslag till ändrad lydelse av 3i, 37 och 73 §§ arbetarskyddslagen den
3 januari 19t9
34 §.
Kvinna må----eller stenbrott.
Arbetarskyddsstyrelsen må i särskilda fall medgiva undantag härifrån,
då fråga är om arbete, som utföres av kvinna i överordnad ställning och som
icke är att hänföra till manuellt arbete, om arbete, som avser sjukvård eller
sociala välfärdsanordningar, om arbete, som i samband med yrkesutbildning
tillfälligt utföres underjord, eller om annat arbete, som tillfälligt utföres
under jord och som icke är att hänföra till manuellt arbete.
37 §.
Å arbetsställe---att vidtagas.
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962 5
När synnerliga skäl därtill äro må undantag från bestämmelserna i 36 §
första stycket meddelas av arbetarskyddsstyrelsen.
73 §.
Över arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärende, som avses i 23, 24, 25, 29,
30, 31, 33 eller 36 §§, 40 § tredje stycket eller 70 § andra stycket, må klagan
ej föras.
Talan mot -—— — ämbetsverks beslut.»
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 884.
Gällande bestämmelser m. m.
Beträffande innehållet i arbetarskyddslagen i förevarande hänseenden
samt i Internationella arbetsorganisationens konventioner angående kvinnors
nattarbete inom industrien och angående användande av kvinnor till
arbete under jord i gruvor av alla slag får utskottet hänvisa till propositionen
s. 5—7.
Historik
År 1931 infördes i 1912 års lag om arbetarskydd allmänna bestämmelser
om ledighet för nattvila. Enligt dessa borde arbetarna, där ej arbetets
natur, allmänhetens behov eller annan omständighet skäligen kunde anses
kräva avvikelse, beredas erforderlig ledighet för nattvila. Vid tillkomsten
av detta stadgande uttalade sig såväl föredragande departementschefen som
riksdagen för en mjuk tillämpning av detsamma, med påföljd att stadgandet
i realiteten gav ringa möjlighet till ingripande mot förekomsten av nattarbete.
Samtidigt överfördes till arbetarskyddslagen i stort sett oförändrade
bestämmelserna i den tidigare gällande lagen 1909 angående förbud mot
kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag. Bestämmelserna
innebar att kvinna, som användes i industriellt arbete, vilket bedrevs
i sådan omfattning alt å arbetsställe i regel sysselsattes minst tio arbetare,
skulle för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst 11
timmar varje dygn och att tiden mellan klockan 22 och klockan 5 skulle
ingå i denna ledighet. Från denna huvudregel meddelades vissa undantag
för nödfallsarbete, säsongarbete samt för förarbetande av varor underkastade
hastig försämring.
I proposition nr 298 till 1948 års riksdag framlades förslag till nu gällande
arbetarskyddslag. Beträffande de allmänna bestämmelserna om ledighet
för nattvila innebar förslaget en ur principiell synpunkt betydande
skärpning i förhållande till vad tidigare gällt. Från att arbetstagaren tidi
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år lt)62
gare skulle beredas erforderlig ledighet för nattvila infördes ett direkt förbud
mot nattarbete mellan klockan 23 och klockan 5. Undantag stadgades
dock i 19 § för bl. a. arbete, som på grund av sin natur måste bedrivas jämväl
nattetid. Vidare erhöll arbetarskyddsstyrelsen i 20 § befogenhet att då
särskila skäl föranledde därtill medgiva dispens från nattarbetsbestämmelserna.
Styrelsen ägde också medge dispens då arbetstagarna fann dispens
önskvärd. I fråga om nattarbetsförbudet för kvinnor föreslogs ändring i
sak så till vida att nattarbetsförbudet utsträcktes till att omfatta samtliga
arbetsställen inom industri oavsett dess omfattning samt tillika inom hantverket.
Till grund för propositionen låg ett av 1938 urs arbetarskyddskommitté år
1940 avlämnat betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och
olycksfall i arbete m. m. (SOU 1946: 60). Beträffande regeln i 20 alt arbetarskyddsstyrelsen
ägde, då särskilda skäl föranledde därtill, medgiva dispens
för nattarbetsbestämmelserna framhöll kommittén:
Det gäller exempelvis att tillgodose ett sådant allmänt intresse som försvar
och folkförsörjning. Likaså kan det vara nödvändigt att bedriva nattarbete
för att undvika olägenheter av teknisk, ekonomisk eller social natur. Sålunda
kan det exempelvis föreligga starkt behov av att utnyttja en dyrbar produktionsapparat
eller att eljest på ett rationellt sätt tillgodogöra sig förefinliga
resurser. Kommittén anser att även i dylika fall möjlighet bör finnas att
meddela undantag från det i lagförslaget upptagna nattarbetsförbudet.
I frågan om bibehållande av det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor
anförde kommittén bland annat:
Frågan huruvida det för kvinnor gällande nattarbetsförbudet bör bibehållas,
får givetvis ses i samband med förslaget om ett allmänt nattarbetsförbud,
avseende såväl män som kvinnor. Såsom framgår av en del remissyttranden
ha vissa kvinnliga sammanslutningar ansett, att särskilt nattarbetsförbud
för kvinnor icke vore påkallat, då ett allmängiltigt sådant förbud
infördes i lagen. Detta skulle enligt kommitténs mening förutsätta, att man
i lagen stadgade allmänt förbud mot nattarbete inom varje slag av verksamhet,
som omfattades av lagen, och att särskilt tillstånd under vissa
förhållanden skulle kunna lämnas till dylikt arbete. Såsom förut framhållits
----har kommittén dock icke ansett sig kunna framlägga förslag
till stadgande av detta innehåll utan i stället föreslagit bestämmelser, enligt
vilka från det allmänna nattarbetsförbudet undantages sådant arbete, som
på grund av arbetets natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet
måste bedrivas jämväl nattetid. Om enbart detta stadgande
skulle finnas i lagen, skulle möjlighet givas att i ett flertal fall använda
kvinnor till nattarbete, som för närvarande ej är tillåtet. Kommittén anser
sig icke kunna förorda en sådan lösning utan föreslår, att det särskilda nattarbetsförbudet
för kvinnor alltjämt bibehålies.
1 propositionen yttrade föredragande departementschefen beträffande det
generella undantaget i 19 § för arbete, som på grund av sin natur måste
bedrivas jämväl nattetid, följande:
I detta sammanhang vill jag beröra ett tolkningsspörsmål av mera prin -
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 7.962
cipiell innebörd, nämligen frågan huruvida enbart driftsekonomiska skäl
kunna motivera alt en verksamhet hänföres till sådant arbete som måste
fortgå jämväl nattetid. En dylik tolkning överensstämmer icke med min
uppfattning. För att driftsekonomiska skäl skola kunna motivera ett avsteg
från nattarbetsförbudet böra de sammanhänga med arbetsprocessens tekniska
natur, exempelvis på det sätt att igångsättningsprocessen kräver så
lång tid, att det icke skulle vara ekonomiskt möjligt att driva verksamheten
i fråga, om dritten skulle avbrytas varje natt. Undantagsbestämmelsen bör
sålunda icke anses omfatta fall, där på grund av att den maskinella utrustningen
är mycket dyrbar treskiftsarbete utgör en förutsättning för att
verksamheten skall bli lönande. I dylikt fall kan däremot möjligen dispens
ifrågakomma efter prövning av de föreliggande omständigheterna.
Rörande de föreslagna dispensreglerna i 20 § yttrade departementschefen:
I sak har jag icke något att erinra mot vad kommittén föreslagit i fråga
om förutsättningarna för dispens från det principiella nattarbetsförbudet.
Kommitténs i motiveringen gjorda uttalanden rörande innebörden
av dessa bestämmelser har i yttrandena icke mött några invändningar och
jag kan i huvudsak ansluta mig till vad kommittén anfört. Brådskande leveranser
synas dock ingalunda alltid böra utgöra tillräckligt skäl för dispens.
En företagare, som åtagit sig så stora leveranser, att han på förhand bort
inse att dessa icke skulle kunna fullgöras utan tillgripande av nattarbete,
bör i allmänhet icke kunna påräkna dispens, såframt icke sådan kan anses
motiverad av andra skäl. Eljest skulle nattarbetsförbudet lätt kunna göras
illusoriskt.
I anledning av propositionen väcktes i riksdagen bl. a. motionerna I: 438
och II: 621 med yrkande om sådan utvidgning av de generella undantagsbestämmelserna
i 19 § att avvikelse från huvudregeln om nattvila skulle få
ske även då så erfordrades för alt under ekonomisk kris främja landets
export, ävensom då av betydande driftsekonomiska skäl visst arbete borde
äga rum nattetid. Motionerna innehöll därjämte ett andrahandsyrkande av
innehåll som framgår i det följande.
Andra lagutskottet tillstyrkte i sill av riksdagen godkända utlåtande nr
62 propositionen i berörda delar samt anförde därvid bland annat:
Såsom tidigare anförts anser utskottet det nödvändigt att lagens föreskrifter
om nattvila utformas så, att de medgiva tillräckligt hänsynstagande till
den rådande ekonomiska situationen. Enligt utskottets mening uppfylla de
i propositionen föreslagna bestämmelserna detta krav. Såsom departementschefen
framhållit torde sålunda det mesta av det nattarbete, som f. n. bedrives,
omfattas av det föreslagna generella undantagsstadgandet från nattarbetsförbudet.
Vidare ger förslaget arbetarskvddsstyrelsen en allmän befogenhet
att dispensera från förbudet. Skulle arbctarskyddsstyrelscn vägra
dispens, föreligger enligt förslaget möjlighet alt genom besvär underställa
frågan Kungi. Maj:ts prövning. Enligt utskottets mening kan det icke vara
lämpligt att, såsom ifrågasatts i motionerna I: 438 och II: 621, utvidga det
generella undantagsstadgandet att omfatta även sådana fall, där nattarbete
erfordras för att under ekonomisk kris främja landets export. Bedömandet
härav synes icke böra i första hand överlämnas till den enskilde arbetsgivaren.
Dispcnsrcgeln erbjuder tillräcklig möjlighet att beakta dylika
fall.-------
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962
Utskottet kan icke dela den i motionerna I: 438 och II: 821 uttalade meningen,
att avvikelse från nattarbetsförbudet skulle få ske utan dispens, då
betydande driftsekonomiska skäl talade därför. Därigenom skulle nämligen
risk föreligga att huvudsyftet med de i propositionen föreslagna bestämmelserna
angående nattarbetet — att inskränka sådant nattarbete som uteslutande
bedrives av ekonomiska skäl — i viss mån komme att förfelas. Icke
heller kan utskottet biträda det i dessa motioner framställda andrahandsyrkandet,
att från riksdagens sida till lagtexten måtte fogas en kommentar
av innehåll att dispens skall givas då viktiga driftsekonomiska skäl tala
därför. En företagares enskilda intresse av att bedriva nattarbete utgör enligt
utskottets mening icke i och för sig tillräckligt motiv för att tillåta nattarbete,
hur betydande detta intresse än skulle vara. För att dispens skall kunna
givas synes det böra krävas, att därutöver föreligga andra omständigheter,
som kunna göra nattarbete försvarligt. Dispensprövningen bör sålunda innefatta
en allsidig avvägning av omständigheterna i det särskilda fallet.
Beträffande det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor anförde utskottet:
Enligt utskottets mening bör det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor
alltjämt bibehållas. I likhet med departementschefen anser nämligen utskottet
den omständigheten, att de i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna
och deras fackliga organisationer motsatt sig del från visst kvinnohåll
framförda kravet på förbudets upphävande, utgöra ett kraftigt belägg för
att behov av ifrågavarande skyddslagstiftning fortfarande måste anses föreligga.
Man får i detta sammanhang icke glömma, att många av de inom
industrien sysselsatta kvinnorna vid sidan av sitt förvärvsarbete ha att
sköta hem och barn; skulle nattarbete tillåtas, uppkommer stor risk för att
dessa kvinnor icke skulle få tillfälle till erforderlig vila under dagen.
Vid 1950 års riksdag vidtogs vissa ändringar i särbestämmelserna för
kvinnors nattvila; bl. a. erhöll Kungl. Maj:t möjlighet att då synnerliga
skäl kunde föranleda därtill dispensera från bestämmelserna.
Vid 1957 års riksdag väcktes motioner, i vilka hemställdes att de särskilda
naltarbetsbestämmelserna för kvinnor skulle utgå ur arbetarskyddslagen.
Andra lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande motionerna
och anförde bland annat följande:
Utskottet vill till en början framhålla, att nattarbete i allmänhet måste
anses förenat med åtskilliga olägenheter för den enskilde arbetstagaren. Här
må endast nämnas omställningssvårigheter samt problem i vad rör anpassning
till familje- och samhällslivet. Det måste därför betraktas som ett
arbetarskyddsintresse av vikt, att förekomsten av nattarbete begränsas till
vad som är nödvändigt med hänsyn till vad allmänhetens behov och samhällets
ekonomi kräver. För kvinnornas del måste vid bedömande av spörsmålet
framför allt beaktas att många kvinnor vid sidan av sitt förvärvsarbete
har att sköta hem och barn, vilket kan i hög grad begränsa deras möjligheter
att erhålla erforderlig vila under dagen. Det är inte minst med hänsyn
härtill angeläget att tillse att kvinnor icke användes till arbete nattetid
mer än vad som är absolut erforderligt.
Gentemot vad i motionerna och i vissa remissyttranden anförts om att det
skulle vara ologiskt med ett särskilt nattarbetsförbud för kvinnor, som sysselsattes
i hantverks- eller industriellt arbete, då beträffande andra och må
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962
S)
hända icke mindre ansträngande yrkesgrenar icke finns motsvarande restriktiva
bestämmelser, vill utskottet anföra, att det förhållandet, att särskilda
skäl nödvändiggör att kvinnor inom vissa yrkesområden användes
till nattarbete i en vidare utsträckning, icke rimligen kan i och för sig motivera
en utvidgning av möjligheterna till nattarbete inom andra områden,
där icke ett motsvarande behov föreligger. Påståendet i motionerna att en
särlagstiftning av förevarande slag skulle åstadkomma krångel och onödiga
tolkningssvårigheter har icke närmare utvecklats. Utskottet kan för sin del
icke finna, att de olägenheter i berörda avseenden som kan vara förenade
med den nuvarande lagstiftningen är av den arten, att de bör tillmätas
större betydelse vid prövning av frågan om ett bibehållande av nuvarande
regler. Vad slutligen angår motionärernas uttalande att det speciella nattarbetsförbudet
för kvinnor försvårar kvinnans ställning på arbetsmarknaden
är att konstatera, att några belägg icke kunnat påvisas för att så är
i någon mera avsevärd grad fallet. Framhållas må att förbudet icke är av
absolut natur utan att möjligheter till dispens i förekommande fall rymmes
inom ramen för nu gällande lagstiftning. Det bör i detta sammanhang särskilt
bemärkas att Landsorganisationen, som bland sina medlemmar kan
räkna flertalet av de i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna i vårt land,
motsatt sig ett slopande av de aktuella bestämmelserna. Härav torde man
kunna draga den slutsatsen, att det för närvarande bland de industriarbetande
kvinnorna i varje fall icke finns någon mera utbredd opinion mot de
särskilda skyddsbestämmelserna mot nattarbete för kvinnor.
Vid 1960 års riksdag hemställdes i motioner att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i arbetarskyddslagen att avvikelse från bestämmelserna om
nattvila skulle kunna ske med hänsyn till ekonomiska faktorer samt då det
ekonomiska läget gör en sådan avvikelse angelägen. Andra lagutskottet avstyrkte
i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 32 motionerna i avvaktan
på resultatet av planerade överläggningar i frågan mellan arfaetarskyddsstyrelsen
och arbetsmarknadsparterna. Utskottet gjorde emellertid följande
uttalande:
Sedan arbetarskyddslagens tillkomst har utvecklingen på det industriella
området gått mot en alltmer ökad mekanisering av tillverkningen. Denna
utveckling har medfört en fördyring av produktionsapparaten, beroende dels
på att den maskinella utrustningen i och för sig blivit mera kostnadskrävande
i inköp och dels på att maskinparken med hänsyn till tekniska och
andra skäl torde behöva förnyas i hastigare takt än tidigare. För att svensk
industri skall kunna beslå i den alltmer hårdnande utländska konkurrensen
förutsätter de stora kapitalinvesteringarna i viss mån ett effektivare utnyttjande
av produktionsapparaten. Detta skulle kunna uppnås genom ökad
användning av treskiftsarbetc. För att ett gott utbyte skall erhållas genom
treskiftsarbete fordras emellertid, att arbetstagarna är villiga att åtaga sig
sådant arbete, vilket i allmänhet torde förutsätta att avtal därom träffas
mellan arbetsmarknadens parter.
Efter de ovannämnda överläggningarna inkom arbetarskgddsstgrelsen i
skrivelse den 20 december 1900 till Kungl. Maj:t med vissa förslag till ändringar
i arbetarskyddslagen. Förslagen innebar dels att dispensgivningen
beträffande kvinnors nattarbete skulle överflyttas från Kungl. Maj:t till
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962
arbetarskyddsstyrelsen, dels ock att dispens i vissa fall skulle införas beträffande
förbudet att använda kvinnor till arbete under jord. Beträffande det
närmare innehållet i arbetarskyddsstyrelsens skrivelse samt i remissyttrandena
över detta får utskottet hänvisa till propositionen s. 7—9.
\Tid 1961 års riksdag väcktes ånyo motioner, som gick ut på att de i
arbetarskyddslagen intagna bestämmelserna om kvinnors användande i
arbete skulle upphävas i den mån de inskränkte kvinnornas möjligheter till
yrkesarbete. Det var alltså föreskrifterna om kvinnors användande till arbete
under jord samt till arbete nattetid som motionärerna riktade sig mot.
Andra lagutskottet, som behandlade motionerna i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 23, avstyrkte motionerna med hänvisning till att de
stadganden i arbetarskyddslagen, som motionärerna aktualiserat, redan var
föremål för Ivungl. Maj :ts uppmärksamhet genom arbetarskyddsstyrelsens
förslag.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har anfört:
»Arbetarskyddslagstiftningen har till ändamål att garantera arbetstagarna
arbetsförhållanden, som inte äventyrar deras hälsa och välbefinnande.
Sedan frågor av detta slag började bli föremål för lagstiftarnas uppmärksamhet
har arbetsförhållandena inom industrien, som i detta sammanhang
främst är av intresse, undergått avsevärda förändringar. Arbetarskyddslagstiftningen
kan inte undgå att påverkas av denna utveckling.
Omständigheter, som tidigare påkallade särskild uppmärksamhet med
hänsyn till arbetskraftens behov av skydd mot hälsofara, kan ha förlorat
i betydelse. Å andra sidan kan nya förhållanden ha tillkommit, som ändrar
eller ökar hälsoriskerna för arbetstagarna.
Under ett tidigare skede av arbetarskyddslagstiftningens tillvaro var det
naturligt att stor vikt fästes vid regler till förhindrande av skadeverkningar,
som beror på ett övermått av arbete. Arbetets förläggning under
dygnet tillmättes därvid inte den minsta betydelsen. Vår nuvarande arbetarskyddslag
innehåller också i fråga om vuxna arbetstagares arbete nattetid
dels allmänna bestämmelser, som gäller både män och kvinnor, dels
särskilda regler rörande den kvinnliga arbetskraften.
Enligt de allmänna bestämmelserna skall arbetstagarna åtnjuta erforderlig
ledighet för nattvila och i denna ledighet skall ingå tiden mellan
kl. 23 och kl. 5. Avvikelse härifrån får ske, om visst arbete med hänsyn till
sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste
bedrivas nattetid. Vidare får avvikelse ske, när det är fråga om s. k. nödfallsarbete,
dvs. arbete som blivit nödvändigt på grund av olyckshändelse,
naturkatastrof och liknande omständigheter.
Utöver dessa avvikelser gäller, att arbetarskyddsstyrelsen får medge
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962
undantag från nattarbetsförbudet, dels om det föreligger särskilda skäl
och dels om det av uttalande från arbetstagarnas sammanslutning eller
annorledes framgår, att det stora flertalet av de arbetstagare, som skulle
beröras av undantaget, finner detta önskvärt och det inte skäligen kan befaras
att ohälsa eller överansträngning kan bli följden.
Enligt de särskilda reglerna för den kvinnliga arbetskraften skall kvinnor,
som användes till hantverks- eller industriellt arbete, beredas oavbruten
ledighet för nattvila under minst elva timmar varje dygn. I denna
ledighet skall ingå tiden mellan kl. 22 och kl. 5 eller, efter medgivande av
arbetarskyddsstyrelsen, annan tid om sju timmar i följd mellan kl. 22
och kl. 7. Även från dessa regler får avvikelse göras vid nödfallsarbete och
i vissa andra särskilda fall. Kungl. Maj :t kan dessutom beträffande visst
slags arbete eller visst arbetsställe medge att kvinnor användes till arbete
mellan kl. 22 och kl. 5 i vidare utsträckning än som annars skulle vara
möjligt.
Betraktar man bestämmelserna om nattarbete mot bakgrund av de förhållanden,
som nu råder inom arbetslivet, är det mycket som talar för att
dessa bestämmelsers betydelse från arbetarskyddssynpunkt inte är lika
stor i våra dagar som tidigare. Arbetstidens förkortning, den alltmer ökande
mekaniseringen inom industrien, förbättrade arbetshygieniska förhållanden
och den starkt höjda levnadsnivån för alla grupper av arbetstagare
gör att nattarbete inte på samma sätt som förr behöver innebära våda för
arbetstagarnas hälsa. Samtidigt som insättandet av kapitalkrävande maskinell
utrustning i produktionen varit en viktig faktor för förbättringen
av arbetstagarnas villkor har kravet på ett effektivt utnyttjande av de
nämnda produktionsresurserna ökat behovet av nattarbete.
Det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor vilar på
uppfattningen att kvinnorna har mindre motståndskraft mot de hälsorisker,
som kan vara förenade med nattarbete, men får i viss mån även
ses som ett uttryck för ett särskilt skyddsbehov, bottnande i att kvinnorna
tidigare haft svårare att göra sig gällande på arbetsmarknaden än männen.
I sistnämnda hänseende har en radikal förändring skett. Bland kvinnorna
finns en arbetskraftsreserv, som vårt näringsliv ivrigt efterfrågar för sin
fortsatta expansion, och kvinnorna har nu andra förutsättningar än förr
att hävda sin ställning på arbetsmarknaden. Ännu återstående löneskillnader
mellan män och kvinnor utjämnas och skall enligt arbetsmarknadsparternas
överenskommelse vara avskaffade inom få år. Denna utveckling
mot jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden gör det
naturligt att till granskning ta upp lagbestämmelser, som kan vara ägnade
att konservera bestående skiljaktigheter mellan manlig och kvinnlig arbetskraft
när det gäller möjligheterna att uppnå samma utbyte av en likvärdig
anställning.
Arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit en ändring i fråga om det sär -
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962
skilda nattarbetsförbudet för kvinnor såtillvida att Kungi. Maj :ts befogenhet
att meddela dispens skulle överflyttas på styrelsen. Förslaget, som
godtagits av så gott som samtliga remissorgan, skulle dock endast innebära
en i och tör sig välkommen administrativ förenkling. De omständigheter
som jag i det föregående berört talar för att man bör gå längre än
arbctarskyddsstyrelsen föreslagit.
Den moderna yrkeshygienen och utvecklingen i övrigt har gjort, att
trågan om det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor numera knappast
framstår som en arbetarskyddsfråga i egentlig mening. I stället synes problemet
på senare tid huvudsakligen ha kommit att röra barnens situation,
då modern arbetar borta på natten. Detta är emellertid ett spörsmål, som
enligt min uppfattning inte ägnar sig för behandling i arbetarskyddslagen.
Man får i detta sammanhang också hålla i minnet, att förbudet endast
gäller hantverks- och industriarbete, medan vård- och serviceyrkena och
därmed jämställda arbetsområden ligger utanför bestämmelsens tillämpningsområde.
Vid bedömande av behovet av det särskilda nattarbetsförbudet har statsmakterna
inte minst fäst avseende vid att de i industriellt arbete verksamma
kvinnorna genom sina organisationer tidigare uttalat sig för en
regel av detta slag. Härvidlag har en omsvängning inträtt. I samband
med att kvinnolönefrågan tagit ett avgörande steg mot en lösning, som
tillfredsställer kvinnornas önskemål, har företrädare för Svenska arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen inför mig givit till känna som
sin gemensamma uppfattning att särbestämmelserna för kvinnors nattarbete
nu kan utgå ur lagen.
Jag hyser med hänsyn till det anförda inte några betänkligheter mot att
avskaffa det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor. Det kan tilläggas,
att detta förbud inte har någon motsvarighet i dansk eller norsk lagstiftning.
I fortsättningen kommer alltså villkoren för nattarbete att för både
män och kvinnor regleras genom bestämmelserna om det generella
nattarbetsförbudet. Som dessa regler nu är utformade skall i
nattvilan ingå tiden mellan kl. 23 och kl. 5, om inte dispens meddelas av
arbetarskyddsstyrelsen. För att möjliggöra tvåskiftsarbete även i fall
då veckoarbetstiden uttages under fem dagar bör, i överensstämmelse
med önskemål som uttalats av arbetsmarknadsparterna, en jämkning göras
så att den tid, som skall ingå i nattvilan, bestämmes till tiden mellan
kl. 24 och kl. 5.
För att arbetet skall kunna bedrivas i treskift fordras dispens av arbetarskyddsstyrclsen
från bestämmelsen om att tiden mellan kl. 24 och
kl. 5 skall ingå i nattvilan. I det kommittéförslag, som låg till grund för
arbetarskydd slagen, förutsattes att dispens från det generella nattarbetsförbudet,
även utan tillstyrkan av arbetstagarna, skulle kunna medges på
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962
företagsekonomiska skäl. Vissa senare uttalanden i förarbetena till lagen
har dock kunnat föranleda tveksamhet på denna punkt och har tagits
till intäkt för en återhållsam praxis. Med hänsyn till den betydelse
som skiftgång med nattarbete kan ha för ett effektivt utnyttjande av industriens
produktionskapacitet vill jag uttala, att det inte bör möta något
hinder att utnyttja den ifrågavarande dispcnsbestämmelsen även i
fall då endast företagsekonomiska skäl åberopas.
Arbetarskyddslagen innehåller en bestämmelse, som förbjuder användande
av kvinnor till arbete under j o r d. På denna punkt är vårt
land bundet av Internationella arbetsorganisationens konvention nr 45,
som kan sägas upp av Sverige med verkan tidigast från mitten av år 1968.
Förbudet i arbetarskyddslagen är absolut, medan däremot konventionen
medger vissa undantag. Enligt konventionsbestämmelsen, sådan den lyder
i svensk översättning, kan från förbudet undantagas personer, som intar
en ledande ställning och inte utför manuellt arbete, personer, som användes
till sanitär eller social tjänst, personer, som under loppet av sina studier
för yrkesutbildning tillbringar en tid i de underjordiska delarna av
en gruva, och andra personer, som för utövande av ett icke manuellt yrke
tillfälligtvis har att nedstiga i de underjordiska delarna av en gruva.
Arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit att styrelsen skall få möjlighet
att ge dispens från förbudet mot arbete under jord i den omfattning, som
undantag är medgivet enligt konventionen. Jag ansluter mig till detta förslag.
Dispens bör dock inte fordras för att kvinna i överordnad ställning
skall få arbeta under jord. Bestämmelserna bör, utan att någon avvikelse
i sak är avsedd, utformas något annorlunda än den svenska översättningen
av konventionstexten. Beslut av arbetarskyddsstyrelsen i dispensärende bör
kunna överklagas i vanlig ordning.
Då det är angeläget att de av mig förordade lagändringarna träder i kraft
snarast möjligt, bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om
ikraftträdandet.»
Lagrådet
Lagrådet har lämnat författningsförslaget utan erinran.
Utskottet
Genom propositionen framlägges förslag till ändring i arbetarskyddslagen
i tre olika avseenden. Sålunda föreslås att särbestämmelserna beträffande
kvinnors nattarbete slopas, att det generella nattarbetsförbudet jämkas
samt att dispensmöjlighet från förbudet mot kvinnors användande till
arbete under jord införes. Därutöver göres i propositionen elt för praxis
vägledande uttalande angående meddelande av dispens från det generella
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962
nattarbetsförbudet. På samtliga punkter framställes i motionerna I: 730 och
II: 884 yrkanden, som kommer att redovisas i det följande.
Motiveringen för förslaget att slopa det särskilda nattarbetsförbudet för
kvinnor är att modern yrkeshygien och utvecklingen i övrigt gjort att utsträckt
natlvila för kvinnor inte längre framstår som en arbetarskvddsfråga
i egentlig mening. Vidare åberopas i propositionen att särbestämmelserna
endast gäller hantverks- och industriellt arbete samt att arbetsmarknadens
huvudorganisationer som sin mening givit till känna att bestämmelserna
bör utgå ur lagen. I motionerna framhålles å andra sidan att nattarbete medtör
sociala problem samt att samhällets resurser när det gäller serviceanordningar
av olika slag, t. ex. natthem för barn, icke förslår för det ökade behov,
som blir en följd av propositionens förslag. Motionärerna yrkar därför avslag
på propositionen i denna del men föreslår samtidigt att det av arbetarskyddsstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj:t framlagda förslaget att överllytta
dispensrätten beträffande särbestämmelserna från Kungl. Maj:t till
arbetarskyddsstvrelscn genomföres, varigenom en administrativ förenkling
skulle vinnas.
Enligt utskottets mening bör nattarbetsförbudet för kvinnor inte ses som
ett fristående problem utan måste bedömas i det större sammanhang, som
frågan om kvinnornas ställning på arbetsmarknaden över huvud taget utgör.
I detta avseende har under senare år utvecklingen gått mot en alltmer
genomförd jämställdhet mellan kvinnor och män, och vid avtalsrörelserna
i år har överenskommelser träffats om avskaffande av7 de särskilda kvinnolönerna.
Det är vid sådant förhållande följdriktigt att man även inom den
arbetsrättsliga lagstiftningen strävar mot ett enhetligt regelkomplex för
kvinnliga och manliga arbetstagare. Enär det särskilda nattarbetsförbudet,
såsom departementschefen framhåller, inte längre är motiverat ur arbetarskyddssynpunkt
och Landsorganisationen, som bland sin medlemmar kan
räkna flertalet av de i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna i vårt land,
hyser den uppfattningen att förbudet bör slopas, vill utskottet icke motsätta
sig propositionens förslag. Utskottet avstyrker därför motionärernas yrkande
i denna del.
Enligt arbetarskyddslagen skall alla arbetstagare, såväl kvinnliga som
manliga, beredas erforderlig ledighet för nattvila. I denna ledighet skall
ingå tiden mellan klockan 23 och klockan 5. För att möjliggöra tvåskiftsarbete
även i fall då veckoarbetstiden uttages under endast fem dagar, föreslås
i propositionen den jämkningen av bestämmelserna att i nattvilan skall
ingå tiden mellan klockan 24 och klockan 5. I motionerna har yrkats avslag
på propositionen i denna del. Det i propositionen framlagda förslaget överensstämmer
med önskemål framförda av arbetsmarknadens parter. På
grund härav och då förslaget får anses som en naturlig följd av femdagarsveckans
genomförande ansluter sig utskottet till propositionens förslag och
avstyrker följaktligen motionsyrkandet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år l!)t>2
15
För närvarande råder totalförbud att använda kvinnor till arbete under
jord i gruva eller stenbrott. Arbetarskyddsstyrelsen föreslog i sin förenämnda
skrivelse, att styrelsen skulle få meddela dispens från förbudet i fyra
olika fall angivna i Internationella arbetsorganisationens, av Sverige godkända
konvention i ämnet. Departementschefen har anslutit sig till styrelsens
förslag med den ändringen att han förordat att dispens inte skall
fordras för att kvinna i överordnad ställning skall få arbeta under jord. I
motionerna yrkas att dispens skall krävas även i detta fall, då arbetarskyddsstyrelsen
därigenom får möjlighet att undersöka bur förhållandena
på platsen gestaltar sig i det enskilda fallet.
När det gäller det generella nattarbetsförbudet har undantag stadgats för
arbetstagare i överordnad ställning, medan arbetarskyddsstyrelsen äger
dispensera under vissa förutsättningar från förbudet beträffande andra
arbetstagare. Samma princip har också gällt rörande det särskilda nattarbetsförbudet
för kvinnor. Utskottet finner det vid sådant förhållande
lämpligt att man även beträffande reglerna för kvinnors användande till
arbete under jord tillämpar samma princip och således medger generellt
undantag för arbetstagare i överordnad ställning men gör undantag för
andra arbetstagare beroende av dispens från arbetarskyddsstyrelsen. Utskottet
tillstyrker därför propositionens förslag och avstyrker därmed
motionsyrkandet.
Från det generella nattarbelsförbudet äger arbetarskyddsstyrelsen medge
undantag dels då det av uttalande från arbetstagarsidan framgår alt arbetstagarna
finner undantaget önskvärt och ohälsa eller överansträngning inte
kan befaras uppkomma därigenom, dels ock utan tillstyrkan av arbetstagarna
när särskilda skäl föranleder därtill. Departementschefen har i propositionen
till vägledning för den framtida dispensgivningen uttalat, att som
sådana särskilda skäl får godtagas även enbart företagsekonomiska skäl. I
motionerna göres gällande att dispens på sådan grund inte kan vara förenlig
med den sociala hänsyn, som arbetarskyddslagen är ett uttryck för.
Förevarande fråga var föremål för riksdagens behandling 1960, då motioner
väcktes med yrkande om sådan ändring i arbetarskyddslagen att avvikelse
från bestämmelserna om nattvila skulle få ske med hänsyn till ekonomiska
faktorer. Riksdagen avslog visserligen motionerna med hänvisning
till alt överläggningar i frågan mellan arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadens
huvudorganisationer var förestående men gjorde samtidigt
följande uttalande: »För att svensk industri skall kunna bestå i den alltmer
hårdnande utländska konkurrensen förutsätter de slöra kapitalinvesteringarna
i viss mån ett effektivare utnyttjande av produktionsapparaten.
Detta skulle kunna uppnås genom ökad användning av treskiftsarbete.»
Departementschefens yttrande i förevarande proposition överensstämmer
i stort sett med detta riksdagsultalande. Utskottet har icke heller någon
anledning att nu frånträda den ståndpunkt som 1960 års riksdag sålunda
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962
intog. Utskottet vill emellertid understryka ett uttalande som riksdagen
därvid gjorde, nämligen att en dispensgivning, som saknar stöd hos arbetstagarsidan,
icke torde leda till något större utbyte för arbetsgivaren. Mot
arbetstagarnas vilja lär nämligen en arbetsgivare få svårt att effektivt
genomdriva att arbetstagarna deltager i nattarbete. Dessa omständigheter
talar enligt utskottets mening för att dispensgivning utan tillstyrkan från
arbetstagarsidan bör meddelas med mycket stor försiktighet.
I övrigt har propositionen icke givit utskottet anledning till erinran eller
särskilt uttalande.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med avslag å motionerna I: 730 och II: 884
måtte bifalla förevarande proposition, nr 167.
Stockholm den 18 maj 1962
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson*, fröken Nordström
och herr Enarsson;
från andr a kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg, Rimmerfors,
fru Ekendahl, fröken Sandell, herrar Jönsson i Ingemarsgården, Björkman
och Gustavsson i Alvesta.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Nilsson i Göteborg, som ansett
a) att det avsnitt av utskottets utlåtande som börjar å s. 15 med orden
»Förevarande fråga» och slutar med orden »stor försiktighet» bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Enligt utskottets mening utgör en enskild företagares intresse av att
bedriva nattarbete icke i och för sig tillräckligt motiv för att tillåta nattarbete.
Utskottet kan därför inte godtaga det av departementschefen gjorda
uttalandet att dispens från nattarbetsförbudet skall kunna meddelas utan
arbetstagarnas tillstyrkan i fall då endast företagsekonomiska skäl åberopas.
För dispens bör krävas, att det därutöver föreligger andra omständigheter
som gör nattarbete försvarligt. Utskottet avstyrker därför propositionen i
denna del.»
b) att utskottet bort hemställa,
»A. att riksdagen med bifall till motionerna I: 730 och
II: 884 måtte avslå förevarande proposition, nr 167, såvitt
Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1962 17
den angår frågan om dispens från det generella nattarbetsförbudet,
samt
B. att riksdagen med avslag å motionerna I: 730 och
11:884 måtte bifalla förevarande proposition, nr 107, i
övriga delar.»