Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
1
Nr 23
Utlåtande i anledning av väckt motion om visst undantag för utländsk
sjöman från bestämmelserna om skyldighet att
inneha arbetstillstånd.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 69,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Gorthon yrkat ”att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t snarast måtte
företaga sådan ändring av utlänningskungörelsen, att varje utländsk sjöman,
som efter överenskommelse med ett rederi ankommer till Sverige för att tillträda
anställning på svenskt fartyg destinerat till utländsk hamn, för en tid
av tre månader befrias från skyldighet att inneha arbetstillstånd.”
Beträffande de skäl motionären åberopat till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från arbetsmarknadsstyrelsen och statens utlänningskommission.
Yttranden har därjämte på utskottets begäran avgivits av Sveriges
redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet,
Svenska stewardsföreningen och Svenska sjöfolksförbundet.
Gällande bestämmelser
Enligt 15 § utlänningslagen den 30 april 1954 äger Kungl. Maj:t förordna att
utlänning icke får inneha anställning här i riket utan tillstånd (arbetstillstånd).
Sådant tillstånd skall enligt 16 § meddelas för viss tid och avse visst slag av
arbete.
Med stöd av dessa bestämmelser har Kungl. Maj:t i 37 § utlänningskungörelsen
den 4 juni 1954 föreskrivit ett allmänt förbud för utlänning att här i riket
inneha arbetsanställning eller att i annan egenskap än handelsresande utöva
verksamhet, som föranledes av anställning utomlands, utan att inneha arbetstillstånd.
Från detta allmänna arbetstillståndstvång har emellertid gjorts många
och flera praktiskt betydelsefulla undantag. Vissa av dessa avser generell
befrielse från arbetstillståndsskyldigheten för särskilda grupper av utlänningar
såsom skandinaver, balter och svenskfödda. Ett annat undantag befriar samtligt
utlänningar från skyldigheten att ha arbetstillstånd vid anställning inom
vissa yrken, bl. a. husligt arbete. Av aktualitet i detta sammanhang är det undantaget
som innebär att utländsk sjöman, som tillhört besättningen på till
riket ankommande fartyg, är befriad från arbetstillståndsskyldigheten för en
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 saml. 2 avd. Nr 23
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
tid av tre månader beträffande arbetsanställning å svenskt fartyg, som är destinerat
till utländsk hamn.
Syftet med bestämmelserna om arbetstillståndstvång är att skydda den svenska
arbetskraften mot konkurrerande utländska arbetssökande.
I enlighet med den av Sverige år 1921 ratificerade Genuakonventionen angående
arbetsförmedling för sjömän har i Sverige organiserats en sjömansförmedling,
som utgör en del av den offentliga arbetsförmedlingen. Utbyggnaden
av sjömansförmedlingarna har understötts av arbetsmarknadens parter,
som bl. a. träffat överenskommelse om att all förmedling av sjöfolk i manskapsställning
bör äga rum genom de offentliga sjömansförmedlingarna. Dessa
är sedan den 1 juli 1961 administrativt samordnade med sjömanshusen.
Vissa av sjömansförmedlingarna fungerar jämväl som sjöbefälsförmedlingar.
Beträffande befälen är att märka att bestämmelser om särskilda krav för behörighet
att utöva befäl på handelsfartyg är intagna i förordningen den 12 juni
1936 angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. (befälsförordningen). Mönstringsförrättaren
har att tillse dessa bestämmelsers efterlevnad på så sätt att
han enligt föreskrift i mönstringsförordningen den 14 april 1961 icke får tillåta
att sjöman påmönstras svenskt fartyg, om sjömannen saknar föreskriven behörighet
för anställning i avsedd befattning och sådana omständigheter icke
föreligger att han ändock bör godtagas för anställningen. Sistnämnda undantag
har i praxis tillämpats så att därest formellt kompetent sjöman icke finns att
tillgå, vilket bör styrkas med intyg från sjömansförmedling eller på annat sätt,
påmönstring kan medgivas av sjöman som har sådan praktisk erfarenhet, att
han kan anses duglig för tjänsten.
Motionen
Motionären uppger att ett stort antal utländska sjömän sysselsättes i den
svenska handelsflottan på grund av bristen på svenskt sjöfolk. Det är icke
ovanligt, fortsätter han, att en sådan sjöman kallas direkt från sin hemort för
att i Sverige ta anställning på ett svenskt fartyg i utrikes fart. I sådana fall
fordras enligt nuvarande bestämmelser arbetstillstånd för sjömannen i fråga.
Enär syftet med krav på arbetstillstånd för utlänningar enligt motionärens
mening är att svenska myndigheter skall ha möjlighet att kontrollera utlänningars
verksamhet inom landet men detta syfte är helt ovidkommande när
det gäller utländska sjömän anställda ombord på svenska fartyg i utrikes fart,
anser motionären att kravet på arbetstillstånd i dylika fall kan för viss tid slopas
jämväl då sjömannen ankommer till riket på annat sätt än som besättningsman
på fartyg.
Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser med undantag för Sveriges redareförening avstyrker
motionen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
3
Arbetsmarknadsstyrelsen lämnar inledningsvis följande redogörelse för arbetsmarknadsläget
inom sjöfarten:
Tillströmningen av svensk arbetskraft till handelsflottan har under efterkrigstiden
varit god, och årligen inträffar att ett antal nybörjare icke kan beredas
önskad anställning. Trots detta råder för närvarande brist på behörigt
befäl och befaret manskap. De främsta orsakerna härtill är att det på många
sätt påfrestande livet till sjöss föranleder många att söka sig till anställningar
i land efter ganska kort tid. Samtidigt har de goda sysselsättningsmöjligheterna
inom landyrkena kraftigt underlättat ombyte av yrke. Den största omsättningen
äger rum inom manskapsgrupperna, men även ett förhållandevis stort antal
befäl söker anställningar i land efter några få år till sjöss efter avlagda befälsexamina.
Underskottet av erfaret svenskt sjöfolk har kunnat utjämnas med sjöfolk
från andra nationer, som bl. a. på grund av bristande sysselsättning i sina hemländer
sökt sig till vårt lands handelsflotta. F. n. är ett stort antal utländska
sjömän såväl befäl som manskap anställda på svenska fartyg. Den 1 januari
1962 var sålunda 8 007 utländska sjömän arbetsanmälda i Sverige. De flesta av
dessa eller 4 595 var medborgare i de övriga nordiska länderna. Dessa omfattas
av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden och beröres icke av bestämmelserna
om uppehålls- och arbetstillstånd. Återstoden eller 3 412 var medborgare
i icke-nordiska länder. Flertalet kom från de västeuropeiska länderna.
Styrelsen anför vidare att möjligheterna enligt mönstringsförordningen till
undantag från bestämmelserna i befälsförordningen gör, att det torde vara
ytterst sällan som sådan brist på arbetskraft uppstår, som beskrives i motionen.
Styrelsen erinrar därjämte om att utländskt sjöfolk ofta anställes da svenska
fartyg anlöper utländsk hamn där arbetstillståndsreglerna inte gäller. Avslutningsvis
menar styrelsen, att det redan stadgade undantaget i utlänningskungörelsen
från arbetstillståndstvånget ställer sjöfartsnäringen i en relativt
gynnsam ställning jämfört med andra näringsområden.
Statens utlänningskommission understryker syftet med reglerna om arbetstillståndstvång
för utlänningar och framhåller att inom riket tillgänglig arbetskraft
i första hand bör komma i fråga för ledigblivna anställningar även inom
sjömansyrket. Kommissionen fortsätter:
Ett förverkligande av den tanke, som kommit till uttryck i motionen, skulle
medföra, att svenska redare skulle få möjlighet att utan hänsyn till den aktuella
situationen på den svenska arbetsmarknaden på egen hand rekrytera utländska
sjömän utomlands för anställning ombord å fartyg, som ligga i svenska hamnar.
Kommissionen kan visserligen förstå, att fall ibland kunna uppstå, i vilka
ett iakttagande av gällande bestämmelser kan anses innebära en onödig omgång.
Sådana fall torde dock höra till undantagen och de torde enligt kommissionens
mening icke motivera att gällande dispensregel i 37 § utlänningskungörelsen
utsträckes på sätt motionären föreslagit.
Sveriges redareförening anser icke kravet pa arbetstillstånd i de fall motionären
avser motiverat ur säkerhets- eller kontrollsynpunkt och tillstyrker därför
att den i motionen föreslagna ändringen i utlänningskungörelsen snarast
genomföres.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
Sveriges fartygsbefälsförening avstyrker motionen med följande motivering:
Den möjlighet till prövning som nuvarande bestämmelser innebär skulle
genom den yrkade ändringen gå de granskande svenska myndigheterna förbi.
Detta skulle medföra att i och för sig icke önskvärda personer genom en bakväg
kan komma att införlivas med den svenska arbetsmarknaden. Detta torde på
lång sikt icke vara ett önskvärt förhållande. Därmed följer även att nuvarande
förmedlingsförfarande skulle försättas ur spel och förmedling av arbetskraft
ske genom kanaler som icke låter sig kontrolleras.
Liknande synpunkter framföres av Svenska sjöfolksförbundet.
Svenska maskinbefälsförbundet framhåller att den svenska handelsflottan
i stor utsträckning rekryterar arbetskraft i utländska hamnar, där svenska
myndigheter icke kan utöva någon kontroll över om svensk arbetskraft finns
disponibel. Handelsflottan har därigenom redan nu större möjligheter än andra
näringsgrenar att utan medverkan av svenska myndigheter anställa utländsk
arbetskraft. Förbundet finner det därför icke motiverat att liberalisera den
bestämmelse motionären åsyftar. Förbundet betraktar dessutom problemet ur
en annan synvinkel. Det anför:
Från fackliga synpunkter är det av betydelse att arbetskraften, oavsett nationalitet,
betingar redarna samma kostnader. Lagen om allmän tjänstepension
(ATP) är så utformad att det utländska sjöfolket, som inte under minst fem år
varit mantalsskrivet i landet, inte kan erhålla pension från ATP.
Genom att fastställa en lägre avgift till ATP för handelsflottan har statsmakterna
beaktat det stora antalet utlänningar, som inte fyller kvalifikationsbestämmelser
till ATP. Man kan inte bortse ifrån den stimulans till anställande
av utländsk arbetskraft som finns i detta förhållande.
Svenska stewardsföreningen slutligen erinrar om de betänkligheter som såväl
myndigheter som sjöfolksorganisationer tidigare framfört mot att svenska handelsflottan
till så hög grad bemannas av utlänningar. Det borde inte minst ur
beredskapssynpunkt vara angeläget, anför föreningen, att inte öka tillströmningen
av antalet utlänningar. Enär motionärens förslag otvivelaktigt skulle
stimulera tillströmningen av utländsk arbetskraft, förklarar föreningen sig
bestämt avstyrka detsamma.
Utskottet
Enligt utlänningskungörelsen får utlänning inte ha arbetsanställning här
i riket utan att inneha arbetstillstånd. Från denna regel stadgas vissa undantag.
Bland annat är sjöman, som tillhört besättningen på till riket ankommande
fartyg, för viss tid befriad från skyldighet att inneha arbetstillstånd
beträffande anställning på svenskt fartyg, destinerat till utländsk hamn. Förevarande
motion syftar till att nämnda undantag skall utsträckas att gälla varje
utländsk sjöman, som efter överenskommelse med ett rederi ankommer till
Sverige.
Av de sju remissinstanser, som haft att yttra sig över motionen, har alla
med undantag av Sveriges redareförening avstyrkt motionen. Såsom framgår
Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1962
5
av den föregående redogörelsen har därvid åberopats ett flertal skäl som talar
mot en utvidgning av gällande undantagsregel. Särskild vikt har därvid lagts
vid att en sådan utvidgning skulle stå i strid med det grundläggande syftet
med bestämmelsen att ålägga utlänningar arbetstillståndstvång, nämligen att
skydda den svenska arbetskraften mot alltför stark konkurrens från utländska
arbetssökande. Därigenom skulle redarna ges möjlighet att utan hänsyn till det
rådande arbetsmarknadsläget här i landet importera arbetskraft från utlandet.
Vidare har det understrukits att de gällande bestämmelserna angående sjömansförmedling
och de i anslutning därtill mellan arbetsmarknadens parter
träffade överenskommelserna skulle rubbas samt att föreskrifterna om särskilda
krav för behörighet att utöva befäl på handelsfartyg skulle kunna bli
åsidosatta. Utskottet vill i allt väsentligt instämma i denna kritik. Härtill kommer
att de fall, där eventuell olägenhet av den gällande ordningen inte skulle
kunna undanröjas genom förutseende personalplanering, torde vara mycket
få. Med hänsyn till vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionen.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, I: 69, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 maj 1962
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel Svensson, fru Hamrin-Thorell,
fru Carlqvist, herr Edström*, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson* och
Enarsson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, Odhe,
fru Ekendahl, fru Gunne, herrar Fredriksson, Carlsson i Göteborg och Gomér.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
A8 Rotoprasj, Stockholm 1W2