Andra lagutskottets utlåtande nr 1i år 1962

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av väckt motion angående upphävande av
värnpliktslagens regler om reservofficersaspirants tjänstgöringstid.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 213,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hamilton hemställt, »att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till borttagande
i värnpliktslagen av reglerna om reservofficersaspirants tjänstgöringstid».

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande hänvisas
till motionen.

över motionen har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,
inhämtat yttrande från överbefälhavaren.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om de värnpliktigas tjänstgöringstid återfinnes i värnpliktslagen.
I dess 27 § finnes regler om den del av tjänstgöringstiden som
betecknas som de värnpliktigas utbildningstid. För värnpliktig tilldelad
armén eller kustartilleriet skall denna tid utgöra 394 dagar, vilken tjänstgöring
skall fullgöras med en första tjänstgöring om 304 dagar och 3 repetitionsövningar,
envar om 30 dagar. Värnpliktig tilldelad armén eller kustartilleriet,
vilken uttagits för underbefälsutbildning, skall fullgöra en första
tjänstgöring om 324 dagar samt 3 repetitionsövningar, envar om 30 dagar.
Den som uttagits för underofficersutbildning skall fullgöra en första tjänstgöring
och fortsatt tjänstgöring om sammanlagt högst 450 dagar samt 3
repetitionsövningar, envar om 30 dagar. Värnpliktig som uttagits för officersutbildning
är skyldig att utöver den för underofficersutbildning angivna
tiden fullgöra fortsatt tjänstgöring om högst 180 dagar. Värnpliktig
som enligt av Konungen meddelade bestämmelser är antagen för utbildning
till reservofficer vid armén är skyldig att, utöver den angivna utbildningstiden,
i den ordning Konungen bestämmer undergå utbildning till reservofficer
under högst 200 dagar. Enligt 6 § värnpliktslagen må värnpliktig,
vilken äger förutsättningar för utbildning till officer, underofficer eller
underbefäl uttagas för sådan utbildning. Uttagning för officersutbildning
må ske endast efter den värnpliktiges medgivande. Uttagning för underofficers-
eller underbefälsutbildning må ske även utan medgivande av den
värnpliktige.

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 9 samt. 2 avd. Nr lb

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 4 år 1962

Historik

Före den 1 juli 1950 gällde, att värnpliktig tilldelad armén eller kustartilleriet
kunde, därest han ägde förutsättningar för utbildning till officer,
underofficer eller underbefäl, utan frivilligt åtagande uttagas till sådan utbildning.
I proposition nr 224 till 1950 års riksdag föreslogs bland annat,
att uttagning av värnpliktig för officersutbildning skulle få ske endast efter
frivilligt åtagande av den värnpliktige. Andra lagutskottet, som behandlade
propositionen i sitt utlåtande nr 46 år 1950, hade intet att erinra mot förslaget
samt underströk önskvärdheten av att, i den mån så vore möjligt,
ytterligare åtgärder vidtoges för att stimulera till dylik frivilligt åtagen
utbildning. Lag i ämnet utfärdades den 2 juni 1950 (SFS 225).

I proposition nr lii år 1960 föreslogs bland annat införande i 27 § värnpliktslagen
av en bestämmelse av innebörd att värnpliktig, som är antagen
för utbildning till reservofficer vid armén skulle vara skyldig att, utöver den
utbildningstid som är föreskriven för den som utbildas till värnpliktig officer,
undergå utbildning till reservofficer under högst 200 dagar.

Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, yttrade:

I propositionen 1960: 109 har jag tagit ställning även till utbildningen
av reservbefälet vid armén. Jag har därvid uttalat, att med hänsyn till ett
framtida krigs karaktär skärpta krav måste ställas i de befattningar, för
vilka reservofficerare avses. Jag har därför ansett en förstärkning av reservofficerarnas
utbildning ofrånkomlig och har på den grund tillstyrkt befälsutredningens
förslag. Utbildningen till reservofficer kommer alltså — utöver
utbildningen till värnpliktig officer — att omfatta ytterligare utbildning
under 200 dagar, vilken utbildning fördelas på trupptjänstgöring under
30 dagar, reservofficerskurs I om 90 dagar och reservofficerskurs II om
80 dagar. Vissa förskjutningar i dessa tider kan framdeles visa sig nödvändiga.
Det bör därför ankomma på Kungl. Maj :t att närmare bestämma
hur utbildningen skall fullgöras. Pågående utbildning till reservofficer förutsättes
ej innebära, att vederbörande enligt värnpliktslagen eljest åliggande
skyldighet att fullgöra repetitions- och befälsövningar icke skall uttagas.
Det kan även bli aktuellt att uttaga åtminstone en särskild befälsövning.

Redan i nuläget sker huvuddelen av utbildningen till reservofficer med
stöd av värnpliktslagens bestämmelser om tid för utbildning till värnpliktig
officer. Det synes ändamålsenligt, att värnpliktslagen åberopas som
grund även för den ytterligare utbildningen om 200 dagar. Bestämmelse
härom bör införas i 27 § 1 mom. B. värnpliktslagen. Skyldighet att undergå
utbildningen om 200 dagar bör icke utan den värnpliktiges eget medgivande
åligga den som vid tiden för lagens ikraftträdande är antagen till reservofficersaspirant.

Vid behandlingen av propositionen hade andra lagutskottet att taga ställning
till motionsyrkanden med i huvudsak samma motivering och syfte
som det förevarande. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 46 år 1960
anförde utskottet bland annat:

Andra lagutskottets utlåtande nr li år 1962

3

Vidare har framlagts förslag om en förlängning med 200 dagar av tiden för
utbildningen för reservofficerare vid armén till att normalt omfatta 830 dagar.
Förlängningen av utbildningstiden är avsedd att fördelas på trupptjänstgöring
under 30 dagar, reservofficerskurs I om 90 dagar och reservofficerskurs
II om 80 dagar. Den senare kursen skall fullgöras av reservofficersaspirant
i 24-årsåldern. Utnämning till reservofficer avses äga rum efter
det reservofficerskurs II fullgjorts. I föreliggande proposition har föreslagits
införande av ett nytt sista stycke i 27 § 1 mom. B. värnpliktslagen av innebörd
att värnpliktig, som antagits för utbildning till reservofficer vid armén,
är skyldig att utöver honom eljest åliggande utbildningstid undergå utbildning
till reservofficer under ytterligare högst 200 dagar.

I motionerna 1:671 och 11:830 samt motionen 11:831 har hemställts,
att riksdagen icke måtte bifalla förslaget om införande av ett nytt sista
stycke i 27 § 1 mom. B. värnpliktslagen.

Statsutskottet har i sitt utlåtande nr 113 år 1960 i anledning av propositionen
nr 109 haft att ta ställning till motionsyrkanden med enahanda
motivering och syfte som de nu aktuella, därvid statsutskottet hemställt
att riksdagen måtte avslå motionsyrkandena.

Med hänsyn härtill och då, såsom departementschefen anfört, den ytterligare
utbildningen om 200 dagar bör komma till uttryck i värnpliktslagen,
finner utskottet förevarande motionsyrkanden icke böra bifallas. Härvid
förutsätter utskottet, att antagning för utbildning till reservofficer, liksom
för närvarande är fallet, icke kommer att ske annat än efter egen ansökan.

Vid utlåtandet fanns fogad reservation av följande lydelse:

Med hänsyn till att frivillig tjänstgöring ej bör bestämmas i lag, anser
sig utskottet icke kunna tillstyrka det i förevarande proposition intagna
förslaget till ändringar i värnpliktslagen i vad gäller utbildningen till reservofficer.

Till stöd för denna uppfattning må ytterligare anföras, att statsutskottet
i sitt utlåtande nr 113/1960 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 109
uttalat sig för principen, att reservofficerarna alltjämt skall vara fast anställda.
Enär fast anställning endast kan erhållas efter frivilligt åtagande
genom ansökan, saknas anledning att i värnpliktslagen intaga bestämmelser
om den särskilda frivilliga utbildningen, som de blivande fast anställda
reservofficerarna har att genomgå. Motsatsen skulle innebära en inkonsekvens.
Det förtjänar framhållas, att de likaledes fast anställda aktiva officerarnas
särskilda utbildning över huvud icke reglerats i värnpliktslagen.

Utöver denna principiella invändning mot ett intagande av speciella
tjänstgöringsbestämmelser för de frivilligt rekryterade och fast anställda
reservofficerarna i värnpliktslagen måste konstateras, att den kategoriska
utformning det föreliggande lagförslaget givits i denna punkt måste befaras
få en rekryteringshämmande effekt. Formuleringen synes innebära att den
som en gång förklarat sig villig att undergå viss utbildning, under alla
omständigheter kan tvingas att fullgöra densamma i dess helhet. Behov
av eftergift av återstående utbildningstid kan tänkas uppstå, t. ex. då aspirant
av familjeskäl, civila utbildningshänsyn e. d. nödgas söka entledigande
från aspirantanställningen. Beviljas sådant entledigande, torde han därmed
ej vara fritagen från att fullgöra den i lagen föreskrivna tjänstgöringstiden.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1962

I motion till 1961 års riksdag framställdes vrkande av i huvudsak samma
innebörd som det förevarande. Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande
nr 19 bland annat:

Som motivering för att borttaga stadgandet om utbildningstid för den som
utbildas till reservofficer vid armén har motionären anfört, att utbildningstiden
för den som sökt fast anställning vid krigsmakten icke borde regleras
i värnpliktslagen. Att tvångsmässigt i lag bestämma utbildningstiden för
personer, som önskar erhålla fast anställning i statstjänst, torde enligt motionären
icke förekomma på något område.

Den utbildning som reservofficersaspirant vid armén undergår är avsedd
att leda fram till fast anställning såsom reservofficer. Utbildningen av andra
personalkategorier, som söker fast anställning såsom aktiva officerare samt
reservofficerare vid marinen och flygvapnet regleras icke i värnpliktslagen.
Det kan därför synas inkonsekvent, att utbildningen av reservofficersaspiranter
vid armén är föremål för reglering i denna lag. Enligt utskottets mening
bör därför övervägas om utbildningen till reservofficer vid armén icke
bör regleras i annan ordning än i värnpliktslagen.

För närvarande saknas stadgande om rätt för den som frivilligt åtagit
sig förlängd utbildning att avbryta utbildningen och lämna militärtjänsten.
Motionären framhåller, att avsaknaden av sådan möjlighet kan befaras
få rekryteringshämmande verkningar.

Enligt utskottets mening måste mot det sålunda framförda önskemålet
ställas det allmännas intresse av att en så relativt dyrbar utbildning som
officersutbildningen icke utan vägande skäl avbrytes på den enskildes initiativ.
De i fjol införda reglerna om utbildning till reservofficer vid armén
innebär emellertid, att reservofficersaspirant, sedan han frivilligt åtagit sig
att undergå sådan utbildning, är bunden vid militär utbildning i 380 dagar
utöver underofficersutbildningen. Under så avsevärd tid kan inträda förändringar
i den enskildes levnadsvillkor, som gör det angeläget för honom
att avbryta militärtjänsten. Det kan därför ifrågasättas om icke möjlighet
härtill bör införas. I sammanhanget kan också övervägas, huruvida icke
samma möjlighet bör beredas den som undergår utbildning till värnpliktig
officer och sålunda åtagit sig en utbildningstid av 180 dagar utöver underofficersutbildningen.

De i motionen berörda spörsmålen har ett nära samband med utbildningsfrågorna
inom försvaret. Dessa är föremål för behandling inom 1960 års
värnpliktsutredning. Det synes utskottet därför ändamålsenligt att de av
utskottet anförda synpunkterna bringas till utredningens kännedom för att
beaktas i det fortsatta utredningsarbetet.

Vid utlåtandet fanns fogad reservation av följande lydelse:

Bestämmelsen i 27 § B. värnpliktslagen om utbildningstid för den som
är antagen för utbildning till reservofficer vid armén tillkom föregående
år i anledning av proposition nr 144 till 1960 års riksdag. I sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 46 år 1960 antog andra lagutskottet propositionen
under framhållande av att den förlängda utbildningen för reservofficersaspiranter
vid armén borde komma till uttryck i värnpliktslagen. Skäl som
föranleder till annat ställningstagande föreligger ej.

Vid riksdagens behandling av utlåtandet stannade kamrarna i skiljaktiga

Andra lagutskottets utlåtande nr lk år 1962

5

beslut på så sätt att första kammaren biföll reservationen och andra kammaren
biföll utskottets hemställan. Sammanjämkning av besluten kunde
icke ske.

Remissyttrandet

överbefälhavaren bär hört cheferna för armén, marinen och flygvapnet
över motionen.

Chefen för marinen har anfört, att det är mindre lämpligt att reservofficersaspiranternas
tjänstgöringstid är reglerad på olika sätt inom försvaret
och anför vidare att det av rekryteringsskäl bör finnas möjlighet för aspirant
att på egen begäran avbryta den extra utbildningen om högst 200 dagar, som
ålagts honom efter frivilligt åtagande.

Chefen för armén anför i sitt yttrande, att utbildningstiden för reservoffieersaspirant
avsiktligt har ökats för att få ett bättre utbildningsresultat och
anför vidare att den nya befälsordningen endast gäller armén samt att reservofficersaspiranterna
under den förlängda utbildningen fortfarande är
värnpliktiga. Chefen för armén tolkar bestämmelsen så att om aspirant
begär sitt entledigande, han blir befriad från den förlängda tjänstgöringen
och att ändring av värnpliktslagen endast är motiverad, därest detta förfaringssätt
icke kan medges av nuvarande lydelse. Han anför även att det
nya systemet med den förlängda utbildningen om högst 200 dagar medför
vissa ekonomiska fördelar för aspirant. Efter genomgången reservofficerskurs
I och II utgår premie om 2 500 för vardera kursen. Chefen för armén
påpekar vidare att utnyttjandet i motionen av uppgifterna beträffande rekryteringen
för en jämförelse mellan nya och gamla systemets för- och nackdelar
är direkt felaktigt, enär redovisat underlag är ofullständigt och att
några slutsatser icke kan dragas av i motionen lämnade jämförelsetal. Med
hänvisning till vad som anförts i yttrandet hävdar chefen för armén att
anledning till ändring av det nya systemet icke föreligger och att reservofficersaspirant
som begär sitt entledigande därmed också blir befriad från
den i värnpliktslagens 27 § angivna förlängningen av tjänstgöringen om
200 dagar.

överbefälhavaren ansluter sig principiellt till uppfattningen att bestämmelser
av ifrågavarande typ bör vara lika inom hela krigsmakten. Om särskilda
motiv för en differentiering av vissa bestämmelser föreligger synes det
enligt överbefälhavarens mening självklart att särskilda föreskrifter utfärdas
för försvarsgren eller annan del av krigsmakten.

Sammanfattningsvis anföres i överbefälhavarens yttrande:

Överbefälhavaren finner, i likhet med chefen för armén, icke skäl tala
för borttagande i värnpliktslagen av reglerna om reservofficersaspiranls
tjänstgöringstid under förutsättning att den av chefen för armén gjorda
tolkningen att aspirant kan entledigas efter egen begäran är riktig. Om

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1962

däremot föreskriften skall tolkas så att utbildningen icke kan avbrytas enbart
av den anledningen att vederbörande icke längre önskar bli reservofficer,
bör frågan tagas upp på nytt, lämpligen genom 1960 års värnpliktsutrednings
försorg.

Utskottet

Före år 1960 utgjorde tiden för utbildning till reservofficer vid armén
630 dagar. Detta år infördes i 27 § 1 mom. B. värnpliktslagen en regel av
innebörd att värnpliktig, som antagits för utbildning till reservofficer vid
armén, är skyldig att utöver honom eljest åliggande utbildningstid undergå
utbildning under ytterligare högst 200 dagar. Denna regel motiverades
med att man önskade få ett bättre utbildningsresultat. Den tillagda utbildningstiden
omfattar bland annat reservofficerskurs I och reservofficer skurs
II. Den senare kursen skall fullgöras av reservofficersaspirant i 24-årsåldern.
Efter genomgången reservofficerskurs I och II utgår premie om 2 500
kronor för vardera kursen.

I förevarande motion göres gällande att värnpliktslagens regel är så utformad,
att den som efter eget åtagande en gång antagits som reservofficersaspirant
vid armén icke senare har rätt att avbryta tjänstgöringen. Om
han icke kan fullfölja den tilltänkta utbildningen, är han enligt motionärens
uppfattning i allt fall skyldig att kvarstanna tiden ut i annan tjänst
som kan anvisas honom. En så sträng regel måste, framhåller motionären,
ha allvarliga rekryteringshämmande verkningar och bör därför utmönstras
ur lagen.

Motionärens yrkande om att borttaga stadgandet om reservofficersaspirants
utbildningstid ur värnpliktslagen är såsom framgår av det anförda
huvudsakligen motiverat av hans uppfattning att stadgandet innebär ett
ovillkorligt tvång att kvarstanna i militärtjänst under den föreskrivna tiden.
Av paragrafens ordalydelse framgår, att skyldighet att fullgöra militär
tjänstgöring under den angivna tiden kan föreligga endast så länge vederbörande
är antagen för utbildning till reservofficer. Fråga är alltså huruvida
villkor bör uppställas för att vederbörande skall kunna entledigas från
sådan utbildning. Mot den enskildes önskemål att få avbryta utbildningen
måste enligt utskottets mening vägas det allmännas intresse av att en så
relativt dyrbar utbildning som reservofficersutbildningen icke i förtid avbrytes.
Risken för att något större antal reservofficersaspiranter skulle vilja
avbryta utbildningen måste emellertid enligt utskottets mening bedömas
som liten, inte minst med hänsyn till att utbildningspremien om 2 500 kronor
för reservofficerskurs II utgår först sedan utbildningen fullföljts. Med
hänsyn härtill och då det under så avsevärd tid som reservofficersutbildningen
omfattar otvivelaktigt kan inträda förändringar i den enskildes levnadsvillkor,
som gör det angeläget för honom att avbryta utbildningen, bör
enligt utskottets mening möjlighet finnas till entledigande på ansökan av

Andra lagutskottets utlåtande nr ii år 1962

7

den enskilde. Bestämmelser i sådant avseende synes lämpligen kunna intagas
i de anvisningar om antagning och utbildning av reservofficersaspiranter
som enligt vad utskottet inhämtat för närvarande är under utarbetande
inom försvarsdepartementet. Vad utskottet sålunda anfört synes böra
bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Med hänsyn till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, 11:213,
i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin mening måtte giva
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 13 mars 1962

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, herr Birke, fru Gärda Svenson*, fröken Nordström och
herr Lars Larsson;

från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fröken Wetterström,
herr Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Wiklund i Stockholm,
Fredriksson, Carlsson i Huskvarna* och Gomér.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.