Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering
av priserna på fisk under budgetåret 1962/63,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 16 februari 1962 dagtecknad proposition, nr 58, vilken hänskjutits
till jordbruksutskottet, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m.;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
m. in.;

dels bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen i övrigt hemställt.

De propositionen bifogade författningsförslagen är av följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

angående fortsatt’giltigliet av förordningen den 30 maj 1952 (nr 320)
om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 maj 1952 om viss reglering
av handeln med fisk, m. m.1, vilken enligt förordning den 14 april 1961
(nr 74) gäller till och med den 30 juni 1962, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 juni 1963.

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § SFS 1953: 373, beträffande 8 § SFS 1960: 337, beträffande
9 § SFS 1959:108 och beträffande 12 § SFS 1956: 202.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 10 samt. Nr 7

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur1, vilken enligt förordning
den 14 april 1961 (nr 75) gäller till och med den 30 juni 1962, skall
äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1963.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 374) angående
reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.2, vilken enligt
förordning den 14 april 1961 (nr 76) gäller till och med den 30 juni 1962,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1963.

I samband härmed har utskottet behandlat följande två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen I: 312 av herr Nilsson,
Yngve, likalydande med II: 389 av herr Nilsson i Bästekille, i vilka motioner
hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala att nu
gällande minimipriser på fisk och sill måtte höjas i sådan mån att skälig
kompensation för prisstegringarna under senare år erhålles.

Beträffande de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för yrkandet,
får utskottet hänvisa till motionen I: 312.

Remissyttranden i anledning av förevarande motioner har avgivits av statens
jordbruksnämnd och Sveriges fiskares riksförbund.

Statens jordbruksnämnd vill i anledning av de remitterade motionerna sammanfattningsvis
meddela, alt enligt gällande direktiv minimipriserna på fisk
skall fastställas av jordbruksnämnden på förslag av vederbörande fiskarorganisationer
och att enligt nämndens åsikt dessa priser även i fortsättningen
bör göras beroende av resultatet av de överläggningar, som inför
nämnden hålles med representanter för ifrågavarande organisationer. Jordbruksnämnden
anför i huvudsak följande.

1 Senaste lydelse, se beträffande 4 och 6 §§ SFS 1960: 338, beträffande 7 § SFS 1959:109, beträffande
11—14 §§ SFS 1960: 428 samt beträffande den vid förordningen fogade bilagan SFS 1959:
109; 15 § upphävd genom SFS 1960: 428.

2 Senaste lydelse, se beträffande 4 § SFS 1960: 339 samt beträffande den vid förordningen fogade
bilagan SFS 1959: 110.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

3

Jordbruksnämnden vill till en början erinra om att motioner av i huvudsak
samma innehåll och med bland annat samma motionärer som de nu
ifrågavarande varit föremål för jordbruksutskottets behandling i samband
med utskottets utlåtande 1960: 21 i anledning av propositionen 1960: 82 angående
reglering av priserna på fisk under budgetåret 1961/62. Medan motionärerna
år 1960 närmare preciserat sina yrkanden om höjda minimi- och garantipriser
på vissa fiskslag har de nu emellertid ej velat uttala sig för vissa
bestämda priser utan anhållit »att nu gällande minimipriser på fisk och sill
måtte höjas i sådan mån att skälig kompensation för prisstegringarna under
senare år erhålles». I sitt ovannämnda utlåtande har jordbruksutskottet,
under hänvisning till jordbruksnämndens i utlåtandet intagna yttrande
i ärendet, avstyrkt bifall till motionerna i fråga.

De beslut, som jordbruksnämnden meddelar i fråga om minimipriserna
på sill och annan fisk, föregås alltid av förhandlingar mellan representanter
för nämnden och för vederbörande fiskarorganisationer. Så har varit
fallet också beträffande de beslut, som under åren efter 1959 meddelats om
höjning av minimipriserna på olika fiskslag. På sydkusten har sålunda åren
1960, 1961 och 1962 höjningar skett av minimipriserna på torsk, vilka höjningar
sammanlagt uppgår till drygt 8 procent. På västkusten har minimipriserna
på makrill höjts såväl 1960 som 1961 med sammanlagt omkring 10 procent.
Bortsett från sill, där endast smärre prisjusteringar vidtagits, har sistnämnda
år även priserna höjts på övriga prisreglerade fiskslag på västkusten.
Samtliga nu berörda prishöjningar, som avsett minimipriserna vid försäljning
till i första hand färskmarknaden (eller frvsfiléberedningen) inom
landet, har genomförts i anslutning till överenskommelser, som träffats med
representanter för vederbörande fiskarorganisationer. Endast beträffande
västkustsill har nämnden av bland annat marknadsskäl i regel ej ansett sig
böra tillmötesgå de förslag till höjda minimipriser, som under senare år framställts.
Då endast omkring 10 procent av västkustfiskets sillfångster avsättes
till minimipris eller däröver för den inhemska marknadens behov, är minimiprissättningen
dock av underordnad betydelse för sillfiskets ekonomi.
Nämnden vill i detta sammanhang också erinra om att vid missnöje med
nämndens beslut möjligheter alltid föreligger att hos Kungl. Maj :t anföra besvär.
Mot de beslut, som efter år 1959 meddelats i fråga om minimipriserna,
har besvär ej anförts.

Att i enlighet med motionärernas förslag höja minimipriserna på fisk »i
sådan mån att skälig kompensation för prisstegringarna under senare år
erhålles» kan — om marknadsmässiga förutsättningar ej föreligger för en
prishöjning — leda till motsatt resultat mot det, som motionärerna åsyftar.
En sådan prishöjning kan nämligen få till följd att lönsamheten för fisket
försämras genom att avsättningen på bland annat färskmarknaden inom
landet minskar. I enlighet med gällande direktiv för prisregleringen på fisk
(se propositionen 1951: 81) åligger det också nämnden att så avväga minimipriserna,
att de ej försvårar ett uppehållande eller en ökning av den inhemska
liskkonsumtionen. Även de höjningar av minimipriserna, som under
de senaste åren genomförts, har betingats av alt nämnden ansett marknadsmässiga
förutsättningar föreligga för en prishöjning samtidigt som
nämnden genom att höja minimipriserna för annan fisk än sill också velat
stimulera till ökat fiske efter fiskslag, varav import regelmässigt måste ske.
Anmärkas bör, afl nu berörda prishöjningar genomförts, oaklat enligt
nämndens mening anledning saknats att ur kostnadssynpunkt höja priserna
i den utsträckning som skett.

11 Bihang till riksdagens protokoll 1902. 10 samt. Xr 7

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

Sveriges fiskares riksförbund framhåller som sin uppfattning i likhet med
motionärerna, att prisnivån på fisk bör höjas. Med hänsyn till att nuvarande
bestämmelser för prisregleringen är föremål för utredning, anser förbundet
det dock vara lämpligt att avvakta resultatet därav, innan några särskilda
åtgärder vidtages. Föreliggande motioner bör enligt förbundet således ej
föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Förbundet anför i övrigt
i huvudsak följande.

I många fall är lönsamheten inom det svenska yrkesfisket mycket låg och
betydligt lägre än inom andra yrken. Inkomsterna från fisket äro med hänsyn
till dess särart såsom näringsgren synnerligen ojämna och varierande,
beroende på olika förutsättningar, såsom väderleksförhållanden, fisktillgång
och avsättningsmöjligheter.

Såsom framhålles i motionen har fisket en stor betydelse för folkhushållet
genom tillförseln därifrån av högvärdiga födoämnen. Vi vill gärna tillägga,
att fisket därutöver och särskilt ur beredskapssynpunkt kan anses vara en
stor tillgång för landet.

Det är också riktigt, att även fisket fått vidkännas stigande omkostnader
och att fiskarna icke i samma grad som andra näringsgrenar erhållit kompensation
härför och ej heller för de alltmer ökade levnadskostnaderna.
Detta förhållande bevisas lätt genom en jämförelse av prisutvecklingen på
fiskets område under de senaste 10 å 15 åren med motsvarande utveckling
för övriga livsmedel.

En annan faktor är den alltmer hårdnande internationella konkurrensen,
som numera gör sig märkbar även på hemmamarknaden och som ger fiskarna
anledning att hysa bekymmer för framtiden. Ovissheten, särskilt i
fråga om vad den pågående strukturförändringen av den internationella
handeln kan få för inverkan på det svenska fisket, gör att framtidsutsikterna
icke äro särdeles ljusa.

Fiskarkåren har dock ingalunda varit overksam, utan har genom ökade
insatser av både kapital och arbete medverkat till en förnämlig utveckling
av näringen. En betydelsefull rationalisering har under senare år ägt rum
och tagit sig uttryck, dels i en utökning och modernisering av fiskeflottan
och dels i många förbättringar av redskap och fiskemetoder. Med hjälp härav
och med de tekniska hjälpmedel, som också tagits i bruk, har resultatet blivit
att fångstmängden per fiskare räknat ökat kraftigt och att svenskt fiske
även i övrigt kan väl tåla jämförelse med övriga länder.

En höjning av prisnivån på fisk och en förbättring av fiskets lönsamhet
är mycket angelägen. Fiskets prisregleringsfrågor har emellertid befunnit
sig under utredning sedan flera år tillbaka. För närvarande bedrives utredningsarbetet
genom statens jordbruksnämnd, som har i uppdrag att handlägga
dessa frågor. Den försening av utredningsarbetet, som uppkommit,
sammanhänger med utvecklingen av den europeiska handelspolitiken, som
torde få ett avgörande inflytande på utformningen av prisregleringen på
fiskets område.

Enligt nuvarande ordning fastställes miniinipriserna på fisk av statens
jordbruksnämnd efter samråd med fiskarnas ekonomiska föreningar. Garantipriserna,
däremot, avgöras av sistnämnda föreningar och storleken av
desamma påverkas givetvis av flera faktorer, däribland föreningarnas ekonomiska
förutsättningar och rådande avsättningsmöjligheter. Det bör i detta
sammanhang framhållas, att minimi- och garantipriserna icke äro ensamt
avgörande för fiskets lönsamhet. Härtill kommer andra faktorer, såsom tillförselns
storlek, såväl av egen fångst som av importerad vara, samt möjligheterna
att nyttiggöra eventuella överskott.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

5

Vi förväntar att samtliga dessa problem kommer att belysas i den pågående
utredningen och att förslag till eu bättre utformning av prisregleringssystemet
kommer att framläggas, så att fiskarna erhålla den behövliga
och önskvärda tryggheten i sin näringsutövning. Vi förväntar oss att utredningen
så snart så är möjligt framlägger sina förslag.

Departementschefen har anfört följande.

»Utvecklingen av det svenska havsfisket har under 1950-talet kännetecknats
av en i allmänhet successivt stigande avkastning. Enligt nu tillgängliga
definitiva uppgifter utgjorde totalfångsten för år 1960 omkring 259
miljoner kilogram med ett värde av 172,5 miljoner kr. Denna avkastning
översteg visserligen med 1 procent 1959 års fångstvärde men vad beträffar
fångstkvantiteten redovisas en minskning med 3 procent. Tillbakagången i
kvantiteten under år 1960 beror enligt vad statens jordbruksnämnd uppger
främst på att fångsterna på västkusten av s. k. skrapfisk för fiskmjölstillverkning
minskat väsentligt. Vidare har strömmingsfångsterna på
ostkusten reducerats förhållandevis starkt. Beträffande ar 1961 beräknar
emellertid jordbruksnämnden, att såväl fångstmängden som dess värde
ånyo ökat och uppgått till 264 miljoner kilogram respektive 182 miljoner kr.
Avkastningsökningen under år 1961 hänför sig enligt de ännu preliminära
siffrorna till alla tre kuststräckorna.

Totalfångsten av fisk per år, som under senare hälften av 1940-talet uppgick
till omkring 170 miljoner kilogram och under första hälften av 1950-talet till inemot 200 miljoner kilogram, har under de senaste åren ökat till
260 å 270 miljoner kilogram. Samtidigt härmed har antalet yrkesfiskare successivt
minskat och utgör numera endast omkring 60 procent av antalet under
senare hälften av 1940-talet. De trots denna nedgång ökade fångsterna
har möjliggjorts bland annat genom att större båtar med modern teknisk utrustning
tagits i bruk samt genom alt effektivare redskap använts. Under
år 1960 har antalet yrkesfiskare fortsatt att minska på samtliga kuststräckor.
Likaså har såväl under år 1960 som år 1961 övergången till fiskebåtar
med större motorstyrka fortsatt, övergången är särskilt markant på
västkusten, där utvecklingen även kännetecknats av att en del större fiskebåtar
numera byggs av stål.

1 samband med denna modernisering av fiskeflottan har sillfisket på
västkusten under de senare åren ökat kraftigt. Till följd av bland annat
sämre väderleksförhållanden under år 1961 än under år 1960 har denna ökning
inte fortsatt. Sillfångslen under år 1961 torde dock ha varit av samma
omfattning som under år 1960 eller omkring 123 miljoner kilogram. På sydkusten
redovisas för år 1961 större torskfångster än under tidigare år, medan
utfallet av sillfisket varit i stort sett oförändrat. Att fångsterna av torsk
ökat uppges till stor del bero på att ett större antal västkustbåtar än under
de närmast föregående åren deltagit i torskfisket på sydkusten. Strömmingsfångsterna
på ostkusten, som år 1960 var särskilt låga, beräknas år 1961
inte ha undergått någon större förändring.

Priserna till fiskare för de i Sverige ilandförda fångsterna har enligt nu
tillgängliga uppgifter för de tre första kvartalen 1961 i allmänhet varit

6

Jordbruksutskotteis utlåtande nr 7 år 1962

högre än under motsvarande kvartal år 1960. Vid utrikes ilandföring av sill
har fiskarna i genomsnitt erhållit ungefär samma priser som under år 1960.
Priserna på fiskets förnödenheter har under det sistlidna året förändrats
endast obetydligt.

Såväl exporten som importen av fisk och fiskprodukter har ökat under
år 1961. Exporten, inberäknat ilandföring i utrikes hamnar, har under
det ia år utgjort omkring hälften av det svenska havsfiskets totala fångstmängd.
Handelsutbytets struktur har varit densamma som under tidigare
år. Salunda har i huvudsak prisbillig fisk — främst sill — exporterats, medan
importen omfattat dyrare fiskslag och beredda fiskvaror. Exportökningen
under år 1961 hänför sig helt till direktlandningar i utrikes hamnar,
medan den kommersiella exporten minskat. Uppgången i importen beror
främst på ökad införsel av saltad och kryddad sill, speciellt islandssill.
Likaså föreligger en betydande ökning av införseln av färsk långa för beredning
av spillånga. Eljest har importen av färsk och fryst fisk under år
1961 inte förändrats nämnvärt jämfört med år 1960. Konsumtionen inom
landet av fisk och fiskprodukter beräknas under det sistlidna året ha legat
pa i stort sett samma niva som under de senaste åren.

Såsom förut anförts har Kungl. Maj :t genom beslut den 19 februari 1960
uppdragit åt jordbruksnämnden att — i anslutning till viss i artikel 28
EF TA-konventionen omförmäld undersökning — under samråd med representanter
för fiskerinäringen och andra därav berörda utreda frågan om
utformningen av prisregleringssystemet på fiskets område och därmed sammanhängande
spörsmål samt att till Kungl. Maj :t inkomma med därav föranledda
förslag. Eftersom nämnda undersökning ännu inte slutförts, har
jordbruksnämnden inte kunnat fullfölja sitt uppdrag.

Behov av fortsatt prisstöd för fiskarna föreligger, såsom jordbruksnämnden
framhållit, såvitt nu kan bedömas även för nästa budgetår. P r i s regleringsverksamheten
torde därför böra bibehållas också under budgetåret
1962/63. I avbidan på resultatet av jordbruksnämndens nyssnämnda
utredning torde därvid prisregleringen böra handhas i huvudsak på samma
sätt som hittills, d. v. s. i stort sett i enlighet med de uttalanden i ämnet som
gjorts av föredragande departementschefen i propositionen 1951: 81.

Prisregleringen är för närvarande grundad på förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, in. m. Giltighetstiden
för denna utgår den 30 juni 1962. I avvaktan på resultatet av jordbruksnämndens
utredning bör förordningen förlängas och erhålla fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1963.

Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna
fÖl att upprätthålla prisregleringen, framgår att utbetalningarna
av pristillägg och prisutjämningsmedel för år 1961, liksom för åren" 1951
—1960, rätt avsevärt understiger summan av de under året influtna reglerings-
och införselavgifterna. Behållningen av prisreglerings- och införsel -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

7

avgiftsmedel uppgick den 1 januari 1962 till 22,1 miljoner kr. mot 19,4 miljoner
kr. vid ingången av år 1961.

I anslutning till vad jag nyss anfört, torde prisregleringen även under budgetåret
1962/63 i princip böra bedrivas så, att medelsbehovet för att upprätthålla
den i huvudsak kan täckas av till prisregleringskassan inflytande
medel. I avbidan på jordbruksnämndens omförmälda utredning synes därför
bemyndigandet för nämnden att uppta regleringsavgifter även för nästa
budgetår böra bibehållas i den omfattning, som förekommit under de senare
åren.

I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår bör enligt min mening
inte heller under nästa budgetår hinder möta att — under särskilda
förhållanden och på de villkor, som fastställs av Kungl. Maj :t — använda
behållningen i prisregleringskassan för lån till prisregleringsföreningarna
på fiskets område för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar på export.
Jag tillstyrker vidare jordbruksnämndens förslag, att prisregleringsföreningarna
skall få disponera de krediter, för vilka staten ställt garanti, till
deras fulla belopp jämväl under budgetåret 1962/63.

Vad jordbruksnämnden anfört rörande skyddet för avsättningen inom
landet avfladensill föranleder inte någon erinran från min sida. I princip
synes sålunda under nästa budgetår förbudet mot försäljning av islandssill
under viss del del av året inte böra upprätthållas och inte heller synes
under samma tid utfärdandet av importlicenser för annan beredd sill än islandssill
böra inställas. Fladensillens konkurrenskraft gentemot andra sillsorter
bör i stället stärkas genom bland annat kvalitetsbefrämjande åtgärder.

Regleringen av importen och exporten av fisk m. in. sker
för närvarande med stöd av bland annat förordningarna den 5 juni 1953 angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur (nr 372)
samt angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.
(nr 374). Båda förordningarnas giltighetstid utgår den 30 juni 1962.

Även för nästa budgetår torde, såsom jordbruksnämnden föreslagit, importregleringen
böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder, som nämnden ägt tillämpa under innevarande budgetår, varvad
nämnden i likhet med förhållandet under nämnda år bör få företa de jämkningar,
som kan bli erforderliga på grund av bestämmelserna i EFTA-konventionen
eller av åtaganden inom andra internationella organisationer. I
avbidan på resultatet av jordbruksnämndens förut nämnda utredning torde
sålunda giltighetstiden för införselförordningen (1953: 372) böra förlängas
till och med den 30 juni 1963.

Med utgångspunkt från jordbruksnämndens beräkning av de medel, som
genom uttagande av införselavgifter å frysta och färska filéer av gråsej,
kolja, kungsfisk, torsk och vitling kan komma att inflyta under budgetåret
1962/63, torde inkomsterna av införselavgifterna för närvarande kun -

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

na uppskattas till ett belopp av omkring 1,2 miljoner kr. Jag kan ansluta
mig till nämndens förslag, att de för budgetåret 1962/63 inflytande införselavgiftsmedlen
disponeras på i huvudsak samma sätt som prisregleringsavgifterna
och sålunda i första hand används för att täcka de löpande utgifter,
som erfordras för att upprätthålla prisregleringen.

Regleringen av exporten av fisk på marknader med centraliserad import
bör under budgetåret 1962/63 handhas i enlighet med de för denna export
nu gällande allmänna grunderna. Likaså bör regleringen av exporten till
övriga marknader jämväl under nästa budgetår ordnas efter i huvudsak
de grunder, som följts under innevarande budgetår. I enlighet härmed bör
även utförselförordningen (1953:374) ges förlängd giltighet till och med
den 30 juni 1963.

För att täcka kostnaden för en befattning som fiskexportrepresentant
har under budgetåret 1961/62 fått tas i anspråk ett belopp av
högst 95 000 kr. från de för samma budgetår genom upptagande av införselavgifter
på fiskets område inflytande eller dessförinnan influtna medlen.
Kostnaderna för befattningen bör, såsom jordbruksnämnden föreslagit,
även för budgetåret 1962/63 utgå ur de införselavgiftsmedel, som upptas
eller upptagits på fiskets område. För att täcka nämnda kostnader torde
för nästa budgetår med hänsyn till höjda löneförmåner och stegrade reseoch
levnadskostnader i enlighet med jordbruksnämndens förslag böra beräknas
ett något högre belopp än för innevarande budgetår eller högst
100 000 kr.

För budgetåret 1961/62 har vidare medgetts, att för att bestrida ett
eventuellt tillskott till kostnaderna för konservkontrollen samt
sådana kostnader för kvalitetskontrollen av andra fiskvar
o r än konserver, som inte kan täckas genom inflytande kontrollavgifter,
får tas i anspråk ett belopp av högst 50 000 kr. ur de för nämnda budgetår
inflytande eller dessförinnan influtna införselavgiftsmedlen på fiskets
område.

För finansieringen av konservkontrollen skall enligt uttalanden i propositionen
1957: 88, vilka lämnats utan erinran av riksdagen, tillskott av
statsmedel inte vidare erfordras, sedan 20 000 kr. tillförts en i propositionen
omförmäld buffertfond. På grund av inträffade och befarade exportsvårigheter
medgav emellertid riksdagen åren 1958—1961 beträffande ettvart
av budgetåren 1958/59—1961/62 ett avsteg från denna princip. Kungl. Maj :t
har sålunda bland annat bemyndigat jordbruksnämnden att använda vissa
statsmedel för finansieringen av konservkontrollen. Bemyndigandena att
använda statsmedel som tillskott till konservkontrollen har hittills inte behövt
utnyttjas.

Även om inflytande kontrollavgifter i konservkontrollverksamheten jämte
i buffertfonden innestående medel beräknas kunna täcka konservkontrollkostnaderna
fram till den 1 juli 1963, anser jordbruksnämnden — med
hänsyn till svårigheterna att beräkna de framtida inkomsterna och utgifterna
i verksamheten -— att möjlighet bör finnas att även under nästa

9

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

budgetår vid behov använda statsmedel för finansieringen av konservkontroll.
De medel, som under nästa budgetår kommer att erfordras för kvalitetskontroll
av andra fiskvaror än konserver utöver vid sistnämnda kontroll
inflytande avgifter, har jordbruksnämnden beräknat till samma belopp

som för 1961/62 eller högst 50 000 kr.

Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra förorda, att för att bestrida
eventuellt erforderligt tillskott till konservkontrollen samt sådana
kostnader för kvalitetskontrollen av andra fiskvaror än konserver, som inte
kan täckas genom inflytande avgifter, skall få tas i anspråk ett belopp av
högst 50 000 kr. ur de för budgetåret 1962/63 inflytande eller dessförinnan
influtna införselavgiftsmedlen på fiskets område. Såsom framhölls vid anmälan
av propositionen 1958: 71 förutsätter jag emellertid, att även i fortsättningen
vid export av normal omfattning kostnaderna för konservkontrollen
i sin helhet skall täckas genom kontrollavgifterna och att avgifterna
skall höjas, därest de normala kontrollkostnaderna skulle stiga.

Med bifall till i ämnet väckta motioner beslöt 1961 års riksdag, att under
budgetåret 1961/62 ur prisregleringskassan för fisk 100 000 kr. skulle få disponeras
till den av centralnämnden för fiskpropaganda bedrivna
verksamheten. Centralnämnden har hos jordbruksnämnden hemställt
om samma bidrag för budgetåret 1962/63. Jordbruksnämnden har, såsom
närmare framgår av det föregående, avstyrkt framställningen. Den bär emellertid
tillstyrkts av jordbruksnämndens råd beträffande prisregleringsfrågor
på fiskets område och av fiskeristyrelsen, med vilken nämnden samrått i
förevarande frågor. För egen del anser jag mig böra förorda, att även för
budgetåret 1962/63 högst 100 000 kr. disponeras till den av centralnämnden
för fiskpropaganda bedrivna verksamheten. Erforderligt belopp bör, på motsvarande
sätt som under innevarande budgetår, utgå ur de genom upptagande
av införselavgifter på fiskets område för budgetåret 1962/63 inflytande
eller dessförinnan influtna medlen.»

Utskottet. Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag om att prisstödet
till fiskarna skall bibehållas i huvudsak oförändrat under budgetåret 1962/
63. Sålunda förordar utskottet att riksdagen förlänger giltighetstiden för
förordningen om viss reglering av handeln med fisk, in. m. (1952: 320) intill
den 1 juli 1963. På sätt hittills skett bör prisregleringsverksamheten i
princip avvägas så att föreliggande medelsbehov i huvudsak kan täckas a\
till prisregleringskassan för fisk inflytande prisreglerings- och införselgifter.
På grund härav och med hänvisning till fiskprisregleringens utformning
finner utskottet ej anledning bifalla yrkandet i motionerna I. 312 och
II: 389 om en höjning av nu gällande minimipriser på fisk och sill.

Som lån till fiskprisregleringsföreningarna för tillfällig finansiering av
kreditförsäljningar på export bör i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag även
under nästa budgetår få användas behållningen i prisregleringskassan.
Likaså bör dessa föreningar få möjlighet alt helt utnyttja de krediter, för
vilka staten ställt garanti.

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7 år 1962

Utskottet ansluter sig även till Kungl. Maj :ts förslag beträffande regleringen
av importen och exporten av fisk m. m., vilket bland annat innebär
att giltighetstiden för införselförordningen (1953:372) och utförselförordningen
(1953:374) förlänges till och med den 30 juni 1963. Vad Kungl.
Maj :t i övrigt föreslagit föranleder ej heller någon erinran från utskottets
sida, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må

I. A. antaga förslagen till följande förordningar:

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen
den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln
med fisk, m. m.,

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av
vissa slag av fisk och skaldjur,

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
5 juni 1953 (nr 374) angående reglering av utförseln av vissa
slag av fisk och skaldjur m. m.,

B. medgiva, att för tiden till och med den 30 juni 1963
reglering av priserna på fisk ävensom importen och exporten
av fisk av vissa slag jämte vad därmed sammanhänger
må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som förordats i det föregående,

C. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under
budgetåret 1962/63 för lån i Sveriges kreditbank mot gängse
ränta ställa garanti dels åt Sydkustfisk, förening u. p. a., intill
ett belopp av 2 000 000 kr. jämte ränta, dels åt Västkustfisk,
förening u. p. a., intill ett belopp av 3 000 000 kr.
jämte ränta,

II. besluta att motionerna 1:312 och 11:389 ej må föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1962

På jordbruksutskottets vägnar:

HJALMAR NILSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Hjalmar Nilsson, Lage Svedberg, Nord
Bertil Andersson, Hermansson, Mossberger, Ringaby*, Magnusson, Isacson
ocn AKesson j

från andra kammaren: herr Jonsson i Strömsund, fru Lindskoe,
herrar Arweson, Nilsson i Lönsboda, östlund, Lundmark, Johansson i
Ockero, Eskilsson i Likenäs, Stiernstedt* och Dahlgren.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620400