Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962
1
Nr 13
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
rennäringens främjande, m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln
(p. 7 och 8) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1962/63 anvisa till Lantbruksstyrelsen:
Avlöningar och Omkostnader förslagsanslag av 3 657 000 kr.
respektive 540 000 kr.
Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln vidare
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1962/63 beräkna dels (p. 146 och 147) till Lappfogdarna
in. fl.: Avlöningar och Omkostnader förslagsanslag av 557 000 kr. respektive
202 000 kr., dels ock (p. 148) till Rådgivningsverksamhet för rennäringens
främjande ett reservationsanslag av 50 000 kr.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 23 februari 1962 avlåten
proposition, nr 68, vilken hänskjutits till jordbruksutskottet, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen, att 1) bemyndiga Kungl. Maj:t att
fastställa personalförteckning för lappväsendet i enlighet med vad i propositionen
angivits, 2) fastställa viss i propositionen angiven avlöningsstat för
lappväsendet, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63, 3) å
riksstaten för budgetåret 1962/63 under nionde huvudtiteln anvisa till
Lappväsendet: Avlöningar och Omkostnader förslagsanslag av 600 000 kr.
respektive 202 000 kr. samt till Rådgivningsverksamhet för rennäringens
främjande ett reservationsanslag av 50 000 kr.
Utskottet har i detta sammanhang behandlat följande till utskottet hänvisade
motioner, nämligen
1) 1:621 av herr Hedström in. fl., likalydande med II: 744 av fru Jäderberg
m. fl., vari hemställts dels att lappväsendets befattningshavare fortfarande
skall sortera under länsstyrelserna, dock så att erforderligt samarbete
äger rum med lantbruksstyrelsen i rennäringens utvecklings- och
marknadsfrågor, dels att lappfogdarnas tjänstebenämning bibehålies eller
ändras till intendent (ev. länsintendent) vid lappväsendet, dels ock att de
därvid placeras i lönegrad Ao 25;
2) 1:622 av herr Olofsson in. fl., likalydande med 11:745 av herr Lassinantti
in. fl., vari hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla att sådana bestämmelser utfärdas, att minst två samer skall vara
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 10 sand. Nr 13
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962
ledamöter av lantbruksstyrelsens plenum vid behandling av rennäringsärenden;
samt
3) 1: 623 av herr Osvald, i vilken motion hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla att sådana bestämmelser utfärdas, att
minst två samer skall vara ledamöter av lantbruksstyrelsens plenum vid
behandling av rennäringsärenden.
Beträffande det närmare innehållet i förenämnda motioner får utskottet
hänvisa till motionerna 1:621, 11:745 och 1:623.
Framställningarna i statsverkspropositionen
Lantbruksstyrelsen: Avlöningar (punkten 7 i IX ht).
Lantbruksstyrelsen har i sin anslagsskrivelse hemställt, att avlöningsanslaget
höjes med 74 700 kr.
Departementschefen har — efter närmare redovisning av lantbruksstyrelsens
anslagsskrivelse ävensom av en särskild skrivelse av lantbruksstyrelsen,
vari styrelsen hemställt om inrättande av vissa tjänster för tillsynen
över totalisatorsverksamheten — anfört följande.
»En viss ökning av lantbruksstyrelsens arbetsbelastning följer med de på
styrelsen ankommande uppgifterna i anledning av 1961 års riksdagsbeslut
(prop. 183; JoU 39; rskr. 372) om ändringar i hushållningssällskapets organisation.
Likaså torde genomförandet av de förslag, som jag avser att
återkomma till vid anmälan av den i översikten nämnda propositionen angående
den lägre lantbruksundervisningen in. m., komma att öka styrelsens
arbetsuppgifter. Även under skilda anslagspunkter i det följande behandlade
åtgärder för att intensifiera rationaliseringsverksamheten på jordbrukets och
skogsbrukets områden kräver ökade insatser från styrelsens sida. Jag är
dock inte beredd att i anledning härav föreslå att några nya tjänster inrättas
vid styrelsen. Främst med hänsyn till undervisningsbyråns stigande arbetsbelastning
förordar jag däremot, att förevarande anslag uppräknas med
30 000 kr. för att vidga styrelsens möjligheter att anställa kvalificerad, tillfällig
personal. Jag vill samtidigt hänvisa till att styrelsen kan anlita lantbruksnämndernas
och hushållningssällskapens anslag för att bestrida kostnader,
som uppkommer då tjänstemän vid dess organ förordnas att tillfälligt
tjänstgöra hos styrelsen.
Lantbruksstyrelsens förslag om förstärkning av personalen för tillsyn
över totalisatorverksamheten kan jag endast biträda såtillvida att jag förordar
att 30 000 kr. ställes till styrelsens förfogande för att anställa extra
personal. I anslutning härtill beräknar jag i enlighet med vad chefen för
civildepartementet anfört vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor medel för utbyte av en tjänst som byråagronom i Ae 23 på husdjursbyrån
mot en byrådirektörstjänst i Ae 24.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962
3
I syfte att tillgodose behovet av referat- och dokumentationstjänst vid
jordbrukets upplysningsnämnd tillstyrker jag lantbruksstyrelsens äskande
om en uppräkning av anslaget med 20 000 kr. Härjämte bör en i Ag 9 placerad
befattning som kontorist med tjänstgöring hos upplysningsnämnden
extraordinariesättas. Samtidigt kan medel för en kanslibiträdestjänst i Ae 7
avföras.
Övriga av styrelsen framlagda förslag till personaländringar biträder jag
i så motto, att jag förordar inrättandet av en kanslisttjänst på undervisningsbyrån
i stället för en amanuenstjänst i reglerad befordringsgång. I överensstämmelse
med vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor bör därjämte utbyte ske av
en byrådirektörstjänst i Ae 24 å byrån för yttre rationalisering mot en sådan
tjänst i Ae 26. Likaså bör i enlighet med denna anmälan beräknas medel för
att utbyta en kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång på jordbruksekonomiska
byrån mot en tjänst som kanslibiträde i Ae 7. —• Vad jag förordat
i det föregående föranleder en sammanlagd kostnadsökning av 80 000
kr.
Det är min avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t att för riksdagen framlägga
särskild proposition angående rennäringens främjande. Jag har under
arbetet med det utredningsmaterial varpå denna proposition bör grundas
funnit det angeläget att särskild personal knytes till lantbruksstyrelsen för
handläggning av frågor på rennäringens område. Med hänsyn härtill föreslår
jag, att en tjänst inrättas för en överinspektör i Ae 26 med placering å
husdjursbyrån och med uppgift att såsom självständig föredragande centralt
leda arbetet på att främja rennäringen. För detta arbete bör även viss tillfällig
expertis eller annan arbetskraft kunna anlitas. Lantbruksstyrelsen bör
vid behandlingen av ifrågavarande arbetsuppgifter ha tillgång till en särskild
rennäringsnämnd av rådgivande karaktär med representanter för samerna.
Även ansvaret för den organisatoriska samodningen av renforskningen bör
vila på lantbruksstyrelsen. För detta ändamål bör till styrelsen knytas en
vetenskaplig expertgrupp, som gemensamt med den föreslagna rennäringsnämnden
bland annat skall draga upp de allmänna riktlinjerna för renforskningen
och årligen upprätta arbetsplaner för densamma. Kostnaderna för
arvoden till nämndledamöler, avlöning till överinspektören samt ersättningar
till tillfällig expertis m. m. beräknar jag (ill 43 000 kr. Till här berörda
frågor avser jag återkomma i samband med nyssnämnda proposition.
Mot lantbruksstyrelsens beräkningar av utgiftsändringar av automatisk
karaktär har jag ej något att erinra. Anslaget bör till följd härav sänkas med
125 000 kr.
Styrelsens övriga, i det föregående ej särskilt behandlade yrkanden kan
jag ej tillstyrka.
Anslaget torde sålunda böra uppföras med (3 659 000—2 000 = ) 3 657 000
kr.»
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 dr 1962
Lantbruksstyrelsen: Omkostnader (punkten 8 i IX ht)
Efter redovisning av lantbruksstyrelsens anslagsframställning, innebärande
anslagshöjning med 39 000 kr., har departementschef en anfört följande.
»Med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen anfört tillstyrker jag en ökning av
anslagsposten till publikationstryck med 6 000 kr. Vidare förordar jag att
delposten till övriga expenser uppräknas med 10 000 kr. I anlsutning till vad
jag föreslagit under föregående punkt för att öka resurserna för jordbrukets
upplysningsnämnd bör posten till upplysningsverksamhet höjas med
5 000 kr. Av budgettekniska skäl bör vidare från denna post i fortsättningen
bestridas utgifter för de ändamål, vartill medelsanvisning hittills skett under
anslaget Bidrag till utgivande av vissa tidskrifter m. m. Posten bör till
följd härav uppräknas med ytterligare 30 000 kr. Med beaktande av medelsförbrukningen
kan anslagsposten till reseersättningar sänkas med 35 000
kr. Å andra sidan bör posten samtidigt tillföras 7 000 kr. för att bestrida
kostnadsökningar hänförliga till de uppgifter för styrelsen på rennäringens
område som behandlats under avlöningsanslaget.»
Proposition nr 68 angående rennäringens främjande
I propositionen har å s. 4—-13 lämnats en kort redogörelse för nuvarande
förhållanden inom renskötseln, m. m. Pågående renforskning har redovisats
å s. 13—14. Under ett följande kapitel har å s. 15—20 omtalats hur
lappväsendet finansieras samt redogjorts för den statliga bidragsgivningen
till rennäringens främjande. Det betänkande av den 8 juni 1960 som renutredningen
avlämnat angående renskötselns organisation och renprodukternas
marknadsförande samt däröver avgivna remissyttranden har presenterats
å s. 20—44. Därefter har å s. 44—51 givits en sammanfattning av renforskningsutredningens
den 29 november 1960 avlämnade betänkande angående
renforskningens organisation ävensom av däröver avgivna remissyttranden.
Vidare har å s. 51—54 redovisats 1960 års lappfondsutrednings
förslag jämte remissyttranden. Å s. 54—57 har slutligen, före departementschefens
anförande, lämnats en redogörelse för länsstyrelsernas anslagsäskanden
för budgetåret 1962/63 beträffande lappväsendet.
Departementschefen har anfört följande.
»Rennäringens samlade årsavkastning uppgår i producentledet till cirka
sju miljoner kr. Inom näringen arbetar för närvarande omkring 1 000 personer,
varav cirka 650 har full sysselsättning i yrket året om.
Av renutredningens betänkande framgår, att många av rennäringens utövare
har påfallande låga inkomster och att näringens lönsamhet över huvud
är otillfredsställande. Detta har enligt utredningen sin grund i att såväl ren
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962
5
skötseln som handeln med renprodukter i stor utsträckning bedrivs i otidsenliga
och ej tillräckligt effektiva former. Nedgången i antalet yrkesutövare
har varit betydande. På grund av de rådande lönsamhetsförhållandena
tenderar detta antal att minska än mer.
Goda förutsättningar synes emellertid föreligga för att effektiviteten och
därmed lönsamheten inom rennäringen skall kunna förbättras avsevärt.
Ett villkor härför är att driftsformerna ändras så, att de får en mera företagsekonomisk
inriktning. Vidare har den under senare tid bedrivna försöksverksamheten
på renskötselns område gett vid handen att väsentliga
vinster kan uppnås genom rationalisering av slakten och omorganisation
av marknadsföringen av renprodukter. Då renforskningen hittills bedrivits
endast i begränsad omfattning här i landet, torde betydande möjligheter
föreligga att genom utvidgad sådan forskning nå resultat som ytterligare
förbättrar lönsamheten. Att en rationalisering av driften kan höja avkastningen
ger vad som redan hunnit ske i detta avseende inom skogslappbyarna
i Pite lappmark belägg för.
På grundval av de i det föregående redovisade utredningsbetänkandena
framlägger jag här mina synpunkter och förslag till åtgärder för att främja
rennäringen och höja inkomststandarden för dess utövare samt till riktlinjer
för den verksamhet som bedrivs av lappväsendets personal.
Det är av väsentlig betydelse att en förbättrad organisation kommer till
stånd såväl vad beträffar de enheter inom vilka samerna bedriver renskötseln
som i fråga om de statliga resurserna för att utveckla näringen. Utan organisationsändringar
torde det inte vara möjligt att under överskådlig tid uppnå
tillfredsställande resultat av de åtgärder för förstärkning av rennäringens
räntabilitet, som jag avser föreslå i det följande. Därför torde de organisatoriska
spörsmålen böra upptas först till behandling.
Såsom renutredningen har angett bör en grundläggande princip vara, att
renägarna själva i inbördes samverkan genomför det inom näringen erforderliga
rationaliserings- och effektiviseringsarbetet. Utan samordning i ekonomiska
frågor torde möjligheterna att åstadkomma önskvärda resultat i
detta arbete vara begränsade. Det allmänna bör lämna sin medverkan framför
allt genom rådgivning och upplysning, yrkesutbildning samt forskningsoch
försöksverksamhet. I nuvarande läge finner jag däremot inte skäl föreligga
för sådan särlagstiftning i syfte att ge lappbyarna speciella befogenheter
gentemot sina medlemmar som utredningen förordat. I stället bör de
renskötande lappbymedlemmarna på olika sätt stimideras att — inom ramen
för gällande lagstiftning och genom samverkan i lämpligt avpassade driftsenheter
— söka åstadkomma effektivast möjliga driftsformer för renskötseln.
Sitt behov av ett särskilt organ för ekonomiska och andra frågor bör
lappbyn redan nu kunna tillgodose genom att utse fullmäktige enligt 11 §
1 mom. renbeteslagen. Sedan renutredningen avgav sitt betänkande har
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962
högsta domstolen genom beslut den 3 juni 1961 i mål om ersättning för
intrång i renskötseln vid reglering av sjön Malmesjaure i Arvidsjaurs socken
fastslagit att lappby —- i motsats till vad utredningen utgått ifrån — är juridisk
person. Bland annat såsom följd av detta avgörande har, enligt vad
kammarkollegiet upplyst, under senare tid framkommit ökat intresse inom
lappbyarna att ordna styrelse i form av fullmäktige.
Renutredningens förslag att staten skall medverka till att skapa ett lappbyarnas
förbund är jag ej heller beredd tillstyrka. Åtskilliga av de frågor,
som i enlighet med utredningsförslaget skulle ankomma på förbundet, innefattas
nu i det statliga lappväsendets betydelsefulla verksamhet. Övriga för
förbundet tänkta uppgifter kan enligt min mening lämpligen hänföras till
redan verksamma myndigheter och organisationer. Dubbelorganisation bör
undvikas. Vad särskilt gäller de av utredningen angivna uppgifterna för
förbundet att bevaka renskötselns intressen i allmänna sammanhang och
att fungera som företrädare för rennäringen i landet bör i första hand erinras
om vad härvidlag utförs av Svenska samernas riksförbund och Sällskapet
Same-ätnam. Den förstnämnda organisationen har numera en ombudsman
anställd. Härtill kommer att rennäringsnämnden, som enligt förslag i årets
statsverksproposition (jordbruksdepartementets driftbudget, p. 7) avses knytas
till lantbruksstyrelsen, skall företräda näringen i dess helhet i de frågor
som ankommer på nämnden.
Enligt min uppfattning bör den centrala statliga handläggningen av frågor
som rör rennäringen väsentligen falla på lantbruksstyrelsen, vilken ju handhar
ärenden som avser övriga grenar av husdjursskötseln. För att stärka
lantbruksstyrelsens resurser att effektivt medverka i arbetet på att öka lönsamheten
inom rennäringen har jag redan vid behandlingen av nyssnämnda
punkt i 1962 års statsverksproposition — med hänvisning till att jag senare
ämnade föreslå Kungl. Maj:t att för riksdagen framlägga särskild proposition
angående rennäringens främjande — föreslagit att speciell personal härför
anställs hos styrelsen. Sålunda har jag förordat, att en tjänst inrättas som
överinspektör i Ae 26 med placering å husdjursbyrån och med uppgift att
såsom självständig föredragande centralt leda arbetet på att främja näringen.
Till sitt förfogande avses överinspektören få särskild expertis och annan
arbetskraft. Härför har särskilda medel äskats.
Till lantbruksstyrelsens uppgifter på rennäringens område synes bland
annat böra höra att planlägga och centralt leda rådgivningen i frågor som
rör näringens ekonomi, driftsformer och organisationsutveckling, svara för
samordningen inom renforskningen ävensom i lämplig form sammanställa
redogörelser för de rön som framkommer därigenom och genom försöksverksamheten
samt snarast förmedla dem till befattningshavarna inom lappväsendet,
till sameorganisationerna och till berörda enskilda. Vidare bör det
på ämbetsverket ankomma att verka för förbättring av renslakten och av
renprodukternas avsättning. Härvid bör nära samråd ske med statens jord
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 dr 1962
7
bruksnämnd och slakteriorganisationerna samt med veterinärstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen bör även framlägga förslag till sådana författningsändringar
som befinns motiverade samt utarbeta allmänna riktlinjer för erforderliga
ändringar i de av länsstyrelserna fastställda byordningarna. Slutligen
bör styrelsen sammanställa och till Kungl. Maj:t insända de av länsstyrelserna
i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län årligen avgivna anslagsäskandena
m. m. liksom också upprätta förslag angående den närmare fördelningen
av de å riksstaten anvisade beloppen till lappväsendet samt rörande
dispositionen av medel från lappfonden.
Vid sin prövning av ärenden inom rennäringens område bör lantbruksstyrelsen
i erforderlig utsträckning ha samråd med, förutom jordbruksnämnden
och veterinärstyrelsen, andra berörda ämbetsverk såsom kammarkollegiet,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen. En representant
för kammarkollegiet bör beredas tillfälle att närvara vid lantbruksstyrelsens
behandling i plenum av ärenden angående rennäringen.
Den av mig förut föreslagna rennäringsnämnden bör fungera såsom rådgivande
organ till lantbruksstyrelsen i alla frågor rörande näringen, vilka
är av principiell natur eller eljest av större vikt. I enlighet med föreskrifter
av Kungl. Maj:t bör även vissa andra myndigheter höra nämnden i angivna
slag av ärenden. Också i andra sammanhang torde det befinnas önskvärt
att inhämta dess yttrande. Nämnden, som skall utgöras av företrädare för
samerna, bör erhålla en så allsidig sammansättning som möjligt. Nämndledamöterna
— vilkas antal torde bestämmas av Kungl. Maj:t — bör förordnas
av Kungl. Maj:t för en tid av högst fyra år. En av ledamöterna bör av
Kungl. Maj:t utses till ordförande. Jag förutsätter, att nämnden kommer
att i stor utsträckning förlägga sina sammanträden till orter i övre Norrland.
Vid sammanträdena torde sådana befattningshavare inom lappväsendet,
lantbruksstyrelsen och andra myndigheter, som berörs av de föreliggande
ärendena, böra få närvara med yttrande- men ej beslutanderätt.
När det gäller handhavandet av rennäringsfrågorna bör lappväsendet
sortera under lantbruksstyrelsen. I övrigt bör det bibehålla sin ställning
inom länsorganisationen. Det väsentligaste medlet i arbetet på att förbättra
lönsamhetsförhållandena inom rennäringen är alt lämna råd och
anvisningar beträffande bland annat de driftsekonomiska och produktionstekniska
problemen. En intensifiering av verksamheten i dessa avseenden
kommer att ställa krav på i viss mån ändrad inriktning av arbetsuppgifterna
för lappväsendets personal. Tjänstebenämningarna lappfogde, lappfogdeassistent
och lapptillsynsman bör i anslutning härtill utbytas mot benämningarna
konsulent, assistent respektive instruktör. Det bör vara en angelägen
uppgift för lantbruksstyrelsen att snarast få till stånd fortbildningskurser
i driftsekonomiska och produktionstekniska ämnen för i första
hand konsulenterna och diirefter för assistenter och instruktörer. Även för
framtiden bör eftersträvas att genom dylika kurser och annan informa
-
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962
tionsverksamhet snabbt delge lappväsendets befattningshavare framkomna
erfarenheter och rön från bland annat forsknings- och försöksverksamheten
inom renskötselns område.
När jag härefter övergår till frågan om en rationalisering av produktionen
vill jag understryka vikten av att effektiva driftsenheter skapas genom samverkan
mellan renägarna. Enligt renutredningen bör en rationell driftsenhet
omfatta 3 000 djur från en eller flera hjordar. För att nå upp till dylik storlek
på enheterna fordras en betydande företagsekonomisk koncentration av
renskötseln inom lappbyorganisationens ram.
En relativt stor minskning av bevakningskostnaderna torde åstadkommas
vid övergång till sådana driftsenheter som utredningen angett såsom de ändamålsenligaste.
Härtill kommer att ekonomiska vinster kan göras genom att
det på grund av enheternas storlek blir möjligt att förenkla enskilda arbetsmoment,
såsom kalvmärkningar, skiljningar, uttagande av slaktdjur m. m.
Inom de väsentligt utvidgade driftsenheterna torde man också kunna ernå
bättre resultat i avseende på avel och djurkvalitet. Vidare ökas möjligheterna
till produktionsanpassning, innefattande även anpassning av djurstocken i
fråga om ålder och kön. Även i andra hänseenden skapas förutsättningar
för en ekonomiskt fördelaktigare inriktning av verksamheten inom driftsenheterna.
Såsom renutredningen anfört kan bevakningskostnaderna minskas ytterligare
genom förbättrad tillgång på väldresserade renvallarhundar. Numera
förökas genom Svenska kennelklubbens försorg den för några år sedan
starkt decimerade hundras som särskilt lämpar sig för renvallaruppgifter.
Kennelklubben har förklarat sig beredd att för renskötare anordna kurser
i hunddress}Tr. Då jag utgår från att rennäringens utövare är intresserade
av att lämpligt utformade kurser av detta slag kommer till stånd, vill jag
senare återkomma till frågan att stödja kurserna med medel från lappfonden.
Under vissa förutsättningar kan kostnaderna för bevakning och tillsyn
av renhjordarna bringas ned genom att renstängsel uppförs. Med medel från
sysselsättningsanslaget och lappfonden har under senare år inte obetydliga
investeringar skett i gränsstängsel mellan olika lappbyars betesområden. Utförda
undersökningar synes emellertid utvisa, att det är räntabelt att genomföra
dylika investeringar endast då stordriftens fördelar kan utnyttjas. Motsvarande
gäller beträffande de skyddsstängsel som uppförs för att förhindra
att renar påkörs av tåg eller bil. I de fall nya stängsel kan komma i fråga är
det av vikt att investeringarna föregås av noggrann planläggning samt att
ekonomiskt mest fördelaktiga stängseltyper används. I viss utsträckning har
ett särskilt varningsmärke avseende ren börjat användas försöksvis för att
begränsa riskerna för kollisioner med renar i vägtrafiken.
I anledning av renutredningens förslag om en allmän renförsäkring vill
jag nämna, att frågan om kollektiv sådan försäkring varit föremål för un
-
9
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962
dersökningar genom försäkringsföretags försorg, men att överläggningar
med företrädare för rennäringen hittills inte gett resultat.
Jag är inte nu beredd att biträda förslaget i renutredningens betänkande
att genom höjda skottpengar stimulera till ökad avskjutning av rovdjur för
att därigenom minska renägarnas förluster till följd av att renar blir rivna.
I arbetet på att höja inkomststandarden för dem som utövar rennäringen
bör ingå åtgärder för att förstärka deras yrkeskunskaper. Viss yrkesutbildning
äger redan rum, förlagd till folkhögskolan i Jokkmokk. Med hänsyn till
de skärpta krav som i fortsättningen ställs på insikter i skilda fackämnen är
det angeläget, att både den yrkesmässiga grundutbildningen och fortbildningen
byggs ut såvitt gäller rennäringen. Ledningen av yrkesundervisningen
bör handhas av överstyrelsen för yrkesutbildning. Finansieringen bör ske
enligt samma normer som för annan yrkesundervisning under överstyrelsen.
Såsom renutredningen antytt är det i hög grad önskvärt att driftsekonomisk
bokföring för de olika driftsenheterna kommer till stånd såsom grund
för arbetet på att förbättra rennäringens lönsamhet. Det bör vara en uppgift
för det statliga lappväsendet, närmast instruktörerna, att medverka vid uppläggningen
av dylik bokföring och vid fullföljandet av den. För insamling
och sammanställning av siffermaterialet bör lämpliga personer anlitas inom
driftsenheterna. Vid lantbruksstyrelsen bör göras sådana sammanställningar
som erfordras för att en samlad ekonomisk överblick över rennäringens
ställning och utvecklingstendenser skall erhållas. Såväl de lokalt som de
centralt bearbetade ekonomiska uppgifterna bör genom instruktörerna delges
de skilda driftsenheternas medlemmar.
Den pågående försöksverksamheten i fråga om renslakt har enligt renutredningen
visat, att det är möjligt att uppnå en avsevärd höjning av producentpriset
på renkött genom övergång till uppslaktning i slakterier. Därigenom
skapas en fastare grund för att försälja renkött efter slaktad vikt och
kvalitet. Samtidigt blir det möjligt att erhålla fullt tillfredsställande livsmedelshygieniska
förhållanden vid slakten och distributionen av slaktprodukterna.
Detta torde i sin tur öka konsumenternas förtroende för och efterfrågan
på renkött med därav följande för producenterna fördelaktig inverkan
på prisbildningen.
Det bör därför vara ett vitalt intresse för dem som har sin huvudsakliga
inkomst av rennäringen att den nu ofta förekommande så kallade buskslakten
försvinner och att slakten för avsalu allmänt förläggs till slakterier.
Den vid kontrollerade slakterier bedrivna renslakten omfattar för närvarande
i Jämtlands och Västerbottens län hälften av avsaluslakten. I Norrbottens
län är andelen kontrollslaktade renar däremot låg. önskvärt är att ledningen
för driftsenheterna, samernas organisationer samt det statliga lappväsendet,
lantbruksstyrelsen och veterinärstyrelsen verkar för att allt större delar av
renslakten hänförs till kontrollslakterier, som ligger i någorlunda närhet av
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 dr 1962
lapparnas flyttningsvägar, eller till av lappväsendet och kommuner ägda
särskilda renslakterier. Enligt vad veterinärstyrelsen uppgett kan med hänsyn
till belägenheten följande under offentlig kontroll ställda slakterier komma
i fråga för renslakt, nämligen i Västernorrlands län slakterierna i Sollefteå,
Sundsvall och Örnsköldsvik, i Jämtlands län slakterierna i Strömsund,
Sveg och Östersund, i Västerbottens län slakterierna i Lycksele, Skellefteå,
Umeå, Vebomark och Vilhelmina samt i Norrbottens län slakterierna i Boden,
Piteå och Luleå. Två stationära, särskilda renslakterier finns, varav ett i
Västerbottens län och ett i Norrbottens län. Vidare finns elva flyttbara sådana
anläggningar. Av dessa återfinns fem i Jämtlands län och sex i Norrbottens
län. Enligt vad jag under hand inhämtat bedömer Sveriges slakteriförbund
det såsom möjligt, att slakteriorganisationerna i övre Norrland efter
viss tid kan överta så gott som all renslakt för avsalu inom respektive områden.
I vissa delar av renskötselområdena kan frånvaron av vägar och järnvägar
försvåra övergången till avsaluslakt uteslutande vid slakterier. Därför
erfordras även i fortsättningen ett antal för renslakt särskilt avsedda, mera
provisoriska slaktanordningar. Nya sådana synes inte böra komma till stånd
utan samverkan med slakteriorganisationerna och lappväsendet.
Fragan om att underkasta renköttet obligatorisk besiktning har varit föremål
för ingående överväganden. I lagen den 20 mars 1959 om köttbesiktning
m. m. har bestämmelser om besiktningstvång för renkött införts, men ikraftträdandet
av ifrågavarande föreskrifter har gjorts beroende av senare beslut
av Kungl. Maj:t. Vid lagens tillkomst ansågs nämligen praktiska möjligheter
inte föreligga att tillämpa besiktningstvång beträffande renkött. Det
är min avsikt att åter ta upp spörsmålet så snart tekniska och andra förutsättningar
för att sätta nämnda föreskrifter i kraft är för handen.
Även vad gäller vidareberedningen av renkött samt marknadsförandet
av renprodukter följer väsentliga ekonomiska och livsmedelshygieniska fördelar
med att slakten förläggs till ordinära slakterier. Sålunda åstadkommes
direkt anknytning till charkuteriföretagen, varjämte distributionen och försäljningen
av renkött och charkuterivaror på dylikt kött samt av renhudar
sammankopplas med motsvarande åtgärder beträffande volymmässigt större
varugrupper. Vidare erhålls fullgoda möjligheter till lagerhållning. Förutsättningar
uppkommer också för prisklassificering. Lämpligheten av att
genomföra en sådan ankommer det på statens jordbruksnämnd att närmare
överväga.
Såsom ett led i strävandena att höja rennäringens ekonomiska avkastning
bör en intensifiering ske av renforskningen. Såsom renforskningsutredningen
angett torde denna forskning i första hand avse avels- och betesfrågor samt
frågor rörande renens sjukdomar och parasiter. I detta sammanhang vill
jag erinra om att en särskild utredning erhållit i uppdrag att inventera för
renskötseln tillgängliga betesmarker.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962
11
För att nå åsyftade resultat synes det vara av vikt att den organisatoriskt
nu splittrade renforskningen samordnas på ett ändamålsenligt sätt. Det bör
ankomma på lantbruksstyrelsen och den där placerade överinspektören för
rennäringsfrågor att svara för den organisatoriska samordningen. Till lantbruksstyrelsen
bör även knytas en särskild vetenskaplig expertgrupp som
efter samråd med styrelsens rennäringsnämnd bör — under ledning av ämbetsverkets
chef eller den befattningshavare han sätter i sitt ställe samt i
närvaro av överinspektören och företrädare för lappväsendet — dels överlägga
om den närmare uppläggningen av forskningens organisation, dels
uppdra allmänna riktlinjer för forskningen, dels kontinuerligt följa dess
vidareutveckling bland annat genom prövning av årliga arbetsplaner samt
dels upprätta förslag till fördelning av de medel, som varje år kan stå till
förfogande för renforskningen. Ledamöterna i expertgruppen bör förordnas
av Kungl. Maj :t och representera olika forskningsgrenar.
Den fortsatta renforskningen bör ske i nära kontakt med den praktiska
renskötseln samt företrädesvis röra aktuella problem och över huvud frågor,
som synes kunna lösas på kortare sikt.
Inom ramen för renforskningens organisation bör infogas försöksstationen
på Kuolpavare i Gällivare kommun liksom också vattenfallsverkets försök i
Serri invid Jokkmokk.
Den utbyggda forskningsverksamheten torde huvudsakligen böra anknytas
till statens veterinärmedicinska anstalt och lantbrukshögskolans husdjursinstitutioner
samt i viss mån till skogshögskolan. Verksamheten bör i allt
väsentligt finansieras med lappfondsmedel eller allmänna forskningsmedel.
Av tillgängliga medel bör avdelas belopp som är tillräckliga för att bland
annat extra-anställa kvalificerade forskare vid veterinärmedicinska anstalten
och lantbrukshögskolan.
I den av länsstyrelsen i Norrbottens län utförda tornedalsutredningen,
vilken redan redovisats för årets riksdag (prop. nr 31), har framlagts vissa
förslag till förbättring av rennäringens och samernas förhållanden inom
Karesuando kommun. För egen del finner jag, att förslagen i fråga bör upptas
till prövning i gängse ordning av bland annat lappväsendet och lantbruksstyrelsen.
Genomförandet bör ske i den män resurserna medger efter
avvägning mot andra för rennäringen viktiga åtgärder.
Vid svensk renskötsel på norskt respektive finskt område skall, oavsett
vad i det föregående sagts, iakttas vad som är särskilt överenskommet och
i övrigt där gäller.
Vad härefter angår finansieringen av de angivna åtgärderna för att främja
rennäringen torde denna böra ske med medel under lappfonden till den del
kostnaderna kan anses böra falla på det allmänna och de då ej är att hänföra
till lappväsendet och dess direkta åtgöranden.
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962
Såsom framgår av lappfondsutredningens betänkande är kapitaltillgångarna
under lappfonden begränsade liksom fondens årliga nettoinkomst. Om
riksdagen godkänner de förslag, som nyligen framlagts i särskild proposition,
nr 39, angående bland annat ändrad förvaltning av renbetesfjällen, avskrivs
emellertid den 30 juni detta år fondens skuld till domänverket, uppskattad
till cirka 1,7 miljoner kr. Samtidigt ökar fondens årliga inkomst med i nuvärde
150 000 kr. genom att domänverket inlevererar detta belopp såsom
ersättning för att renbetesfjällens skogar under en tid av 50 år ingår under
domänverket. Vidare bör på sätt lappfondsutredningen föreslagit från och
med nyssnämnda dag sådana avgiftsmedel redovisas över lappfonden, som i
enlighet med beslut jämlikt 4 kap. 13 § vattenlagen inbetalats till statskontoret
och för vilka användningsområdet är begränsat till ändamål som gagnar
rennäringen. För sistnämnda medel, vilka givetvis bör kunna utnyttjas
även för åtgärder av mera lokalt intresse, bör särskilt konto läggas upp.
Förvaltningen av fonden bör tills vidare alltjämt ombesörjas av statskontoret
även om lantbruksstyrelsen i enlighet med vad jag förut anfört skall avge
förslag till disposition av fondmedlen och handha utbetalningen av sådana
medel efter beslut av Kungl. Maj:t.
Genom den förordade förstärkningen av lappfonden bör resurser föreligga
att i rimlig utsträckning tillgodose ej blott ändamål som nu finansieras
över fonden utan även anspråk på den som uppkommer som följd av mina
förslag i det föregående. Liksom hittills måste en inbördes avvägning
naturligen ske med hänsyn till de olika ändamålens angelägenhetsgrad.
För att bestrida vissa kostnader i anledning av att lappväsendet i fortsättningen
får vidgade rådgivningsuppgifter bör under jordbruksdepartementets
huvudtitel upptas ett nytt reservationsanslag benämnt Rådgivningsverksamhet
för rennäringens främjande. Anslaget
bör anlitas bland annat för att täcka utgifter för tillfällig personal för ekonomisk
och teknisk information till näringens utövare i allmänhet. Vidare
bör från anslaget utgå medel för att anordna särskilda kurser för de ledande
inom driftsenheterna samt den förut föreslagna fortbildningen av lappväsendets
egna befattningshavare. Även kostnader för renskötares resor till kursorter
bör efter särskilt medgivande kunna finansieras från det nya anslaget
liksom utgifter för upplysningslitteratur m. m. För nästa budgetår har jag
räknat med att en medelsanvisning under anslaget av 50 000 kr. skall vara
till fyllest. I
I det föregående har jag förordat att tjänstebenämningarna lappfogde,
lappfogdeassistent och lapptillsynsman ändras till konsulent, assistent respektive
instruktör. Vad gäller löneställningarna för befattningshavarna inom
lappväsendet föreslår jag, att den 1 juli 1962 de fem tjänsterna som konsulent
placeras i Ao 24 och de 13 instruktörstjänsterna i Ae 11 samt att en
av de två tjänsterna som kanslibiträde i Ao 7, nämligen den i Norrbottens
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 dr 1962
13
län, samma dag utbyts mot en tjänst som kontorist i Ao 9. Från och med den
1 januari 1963 bör de tre tjänsterna som assistent uppflyttas till Ae 19 och
instruktörstjänsterna till Ae 13. Såsom villkor för att erhålla befattning i de
båda sistnämnda lönegraderna skall gälla att vederbörande har genomgått
särskilda inom lappväsendet anordnade fortbildningskurser eller på annat
sätt förvärvat likvärdig kompetens. Slutligen föreslår jag att arvodena till
ordningsmän och vice ordningsmän i lappbyarna höjs med 200 kr. respektive
100 kr. Arvodena till de förra bör sålunda bestämmas till högst 1 000
kr. och till de senare till högst 500 kr. för år.
Kostnaderna för de förordade lönegradsförändringarna och arvodeshöjningarna
har jag beräknat till sammanlagt 39 000 kr. Förslagen till ändrade
tjänstebenämningar och lönegradsplaceringar samt till villkor för placeringarna
har varit föremål för överläggningar mellan företrädare för jordbruks-
och civildepartementen samt vederbörande personalorganisationer,
som därvid godtagit desamma.
Vid bifall till vad jag här föreslagit bör under anslagsrubriken Lappväsendet:
Avlöningar1 för budgetåret 1962/63 anvisas förslagsvis
600 000 kr.
För lappväsendets kostnader för sjukvård m. m., reseersättningar och
expenser torde för nästa budgetår under rubriken Lappväsendet:
Omkostnader1 2 böra anvisas ett belopp av förslagsvis 202 000 kr.
Av anslagsbeloppet har jag beräknat 1 000 kr. under posten till sjukvård
m. m., 165 000 kr. under posten till reseersättningar samt 36 000 kr. under
expensposten.»
Utskottet
Av propositionen nr 68 om rennäringens främjande framgår att det är
av vikt att åtgärder vidtas för att främja denna näring och därigenom
åstadkomma en höjd inkomststandard för den renskötande samebefolkningen.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att goda förutsättningar
föreligger att förbättra rennäringens lönsamhet. De förslag i
detta syfte som framläggs i propositionen finner utskottet ändamålsenliga.
Den medverkan till den åsyftade rationaliseringsprocessen som
är avsedd att lämnas från statsmakternas sida — främst genom rådgivning
och upplysning, yrkesutbildning samt forsknings- och försöksverksamhet
— torde på ett verksamt sätt komma att bidra till möjligheten
att nå önskade resultat på ifrågavarande område. Fn väsentlig förutsättning
för att ett önskvärt resultat skall uppnås måste dock vara att
renägarna själva aktivt medverkar i det erforderliga rationaliseringsarbetet.
1 Tidigare rubrik: Lappfogdarna m. fl.: Avlöningar
* Tidigare rubrik: Lappfogdarna m. fl.: Omkostnader
14 Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 dr 1962
Enligt propositionsförslaget skall i frågor angående rennäringen en
till lantbruksstyrelsen knuten rennäringsnämnd fungera såsom rådgivande
organ till styrelsen. Denna nämnd är avsedd att utgöras av företrädare för
samerna. Vid lantbruksstyrelsens behandling i plenum av ärenden som
rör rennäringen skall enligt departementschefens förslag en representant
för kammarkollegiet beredas tillfälle att närvara. I motionerna I: 623 samt
1:622 och 11:745 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer,
att bestämmelser utfärdas om att vid lantbruksstyrelsens behandling
i plenum av sådana ärenden minst två samer skall ingå såsom ledamöter
i styrelsen. Utskottet får i anledning av motionärernas förslag framhålla
att lantbruksstyrelsen äger rätt att inkalla sakkunnigt biträde från
samer där så skulle påkallas. Utskottet förutsätter att styrelsen kommer
att begagna sig av denna möjlighet. Någon särskild åtgärd från riksdagens
sida torde ej föranledas av motionerna.
Utskottet biträder departementschefens uppfattning att den centrala
handläggningen av frågor rörande rennäringen väsentligen bör falla på
lantbruksstyrelsen. Det synes sålunda ändamålsenligt att lappväsendet i
vad avser dylika spörsmål sorterar under lantbruksstyrelsen. Såsom framhålles
i propositionen bör lappväsendet i övrigt bibehålla sin ställning
inom länsorganisationen. Lappväsendets personal skall sålunda i administrativt
hänseende fortfarande lyda under länsstyrelserna. I motionerna
1:621 och 11:744 har yrkats att lappväsendet fortfarande i sin helhet
skall sortera under länsstyrelserna, varvid dock erforderligt samarbete bör
äga rum med lantbruksstyrelsen i utvecklings- och marknadsfrågor som
avser rennäringen. Utskottet utgår ifrån att sådant samarbete upprätthålles
mellan länsstyrelserna och lantbruksstyrelsen att lappväsendets befattningshavare
i sitt arbete ej kommer att åsamkas olägenheter av att de
i frågor rörande rennäringen lyder under ett annat ämbetsverk än beträffande
övriga uppgifter som åvilar dem.
Departementschefen har föreslagit att tjänstebenämningen lappfogde
skall utbytas mot benämningen konsulent. I motionerna I: 621 och II: 744
har i första hand yrkats att lappfogdarna skall behålla sin nuvarande
tjänstetitel. Utskottet har ej blivit övertygat om att den i propositionen
föreslagna tjänstebenämningen är den bästa. Flera skäl talar för att titelfrågan
bör bli föremål för förnyat övervägande av Kungl. Maj:t. Därvid
bör kunna beaktas även de i motionerna alternativt framförda titelförslagen.
I avvaktan härpå bör enligt utskottets förmenande den nuvarande
benämningen lappfogde bibehållas.
De i propositionen föreslagna lönegradsuppflyttningarna för lappväsendets
personal föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet
avstyrker sålunda vad i motionerna 1:621 och 11:744 yrkats i förevarande
avseende.
I likhet med departementschefen anser utskottet angeläget att en inten -
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962
15
sifierad renforskningsverksamhet kommer till stånd. Utskottet kan i princip
tillstyrka de i propositionen föreslagna åtgärderna i sådant syfte. I
detta sammanhang finner utskottet det vara av vikt att en undersökning
göres huruvida möjlighet finns att åstadkomma en närmare samordning
av renforskningen inom de nordiska länderna.
De av Kungl. Maj:t föreslagna medelsanvisningarna till lappväsendets
avlönings- och omkostnadsanslag samt till rådgivningsverksamhet för rennäringens
främjande biträdes av utskottet.
Av Kungl. Maj:t framlagda anslagsberäkningar och förslag rörande
lantbruksstyrelsens avlönings- och omkostnadsanslag
har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.
Då Kungl. Maj:ts förslag i övrigt ej påkallar något särskilt uttalande från
utskottets sida, hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1:621 och 11:744, såvitt avser benämningen lappfogde,
ävensom med avslag å nyssnämnda motioner i vad däri
gjorts yrkande om lappfogdetjänstens lönegradsplacering,
bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för lappväsendet i enlighet med vad i det föregående angivits,
II. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:621 och 11:744, såvitt nu är i fråga, fastställa
följande avlöningsstat för lappväsendet att tillämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 154 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................ 60 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis................................ 255 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 123 000
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis................................ 8 000
Summa kr. 600 000
III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:621 och 11:744, såvitt nu är i fråga,
å riksstaten för budgetåret 1962/63 under nionde huvudtiteln
anvisa till Lappväsendet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 600 000 kr.,
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962
IV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag å riksstaten för
budgetåret 1962/63 under nionde huvudtiteln anvisa
1) till Lappväsendet: Omkostnader ett förslagsanslag av
202 000 kr.,
2) till Rådgivningsverksamhet för rennäringens främjande
ett reservationsanslag av 50 000 kr.,
V. lämna motionerna 1:623 samt 1:622 och 11:745, i
den mån de ej besvarats i det föregående, utan åtgärd,
VI. lämna motionerna 1:621 och 11:744, i vad avser
däri gjort yrkande om lappväsendets sortering under länsstyrelserna,
utan åtgärd,
VII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för lantbruksstyrelsen som föranledes
av vad som föreslagits i det föregående,
b) fastställa följande avlöningsstat för lantbruksstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1962/63:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
..................................... 1 421 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis................ 30 000
3. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis 21 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 1 330 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis................. 801 000
6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis............................... 54 000
Summa kr. 3 657 000
VIII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag å riksstaten
för budgetåret 1962/63 under nionde huvudtiteln anvisa
1) till Lantbruksstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag
av 3 657 000 kr.,
2) till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 540 000 kr.
Stockholm den 3 maj 1962
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962
17
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Jonsson, Bertil Andersson, Hermansson, Nils
Hansson, Gunnar Berg*, Hedström, Uno Olofsson*, Ringaby*, Magnusson och
Isacson;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström, fru Lindskog,
herrar Arweson*, Lundmark, Jönsson i Ingemarsgården, Stiemstedt, Persson i
Appuna* och Hedin*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer
1) av herrar Nils Hansson, Gunnar Berg, Hedström, Jönsson i Ingemarsgården,
Stiernstedt och Hedin, vilka ansett
dels att första stycket å s. 14 i utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
»Enligt
propositionsförslaget... (lika med utskottet) ... i styrelsen. Enligt
utskottets mening synes det lämpligt att representanter för samerna får
rätt att delta vid styrelsens handläggning i plenum av sådana ärenden,
bl. a. med beaktande av att rennäringsfrågorna utgör en för lantbruksstyrelsen
ny ämnesgrupp. Härigenom vinnes att dessa frågor kommer att
behandlas under medverkan av näringens egna utövare, som alltså kan
tillföra lantbruksstyrelsen sin erfarenhet och sakkunskap. Vad som föreslagits
står dessutom i överensstämmelse med den avsikt att stärka samernas
självbestämmanderätt som kan spåras i propositionen liksom med
samernas vid flera tillfällen uttalade önskemål därom. Utskottet anser sig
därför böra tillstyrka motionärernas angivna förslag i ämnet.»
dels ock att utskottets hemställan under V. bort lyda sålunda:
»i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall till
motionerna I: 623 samt I: 622 och II: 745 i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa att sådana bestämmelser utfärdas,
att minst två samer skall vara ledamöter av lantbruksstyrelsens
plenum vid behandling av rennäringsärenden.»
2) av herr Persson i Appuna, som ansett
dels att det stycke i utskottets utlåtande å s. 14, som börjar med orden
»Departementschefen har» och slutar med orden »lappfogde bibehållas.»,
bör utbytas mot text av följande lydelse:
»Departementschefen har ... (lika med utskottet) ... nuvarande tjänstetitel.
Utskottet har för sin del funnit att den förskjutning av lappfogdarnas
arbetsuppgifter mot rådgivningsverksamhet, som avses i propositionen,
bör komma till uttryck i tjänstebenämningen på sätt departementschefen
föreslagit. Då detta enligt vad utskottet inhämtat jämväl överensstämmer
med samernas eget önskemål avstyrker utskottet motionärernas yrkande.»
dels ock att utskottets hemställan under I. bort lyda sålunda:
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13 år 1962
»med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionerna 1:621 och 11:744, såvitt avser benämningen
lappfogde, ävensom med avslag å nyssnämnda motioner i
vad däri gjorts yrkande om lappfogdetjänstens lönegradsplacering,
bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för lappväsendet i enlighet med vad i det föregående
angivits,»
Stockholm 1962
STATENS REPRODUKTIONSANSTALT
168561