Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1962
1
Nr 4
Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och
riksgäldskontorets stgrelse och förvaltning.
Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd
och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans upprätthållande
samt myntväxlingens fortgång och bestånd.
För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens
och industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamma
sammanträden med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret,
samtliga protokoll för tiden från och med den 10 januari 1961, intill vilken
dag ansvarsfrihet beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade
beslut och åtgärder, och till början av innevarande års riksdag, dels den
av riksdagens revisorer avgivna berättelsen om verkställd granskning av
riksbankens tillstånd och förvaltning under år 1960, dels ock fullmäktiges
med utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse
angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1961, ävensom
de redogörelser, som av styrelserna för riksbankens avdelningskontor
lämnats i avseende å dessa kontors förvaltning under samma år.
Vid granskningen har för utskottet varit tillgängliga jämväl särskilda
redogörelser för verksamheten vid riksbankens pappersbruk vid Tumba
och vid riksbankens sedeltryckeri under år 1961.
I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tilllåter
sig utskottet att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden
hänvisa till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits
av riksdagens revisorer och fullmäktige i riksbanken.
Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1961 bär riksbanken erhållit
en nettovinst av 230 371 801 kronor 21 öre.
I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens
vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges nyssnämnda,
av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 8 sand. Nr 4
2
Bankoutskottets utlåtande nr 4 dr 1962
För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, som
åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av
dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige
i riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1961, intill vilken
dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade
beslut och åtgärder, till och med den 9 januari 1962, dels den av
riksdagens revisorer avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning för tiden 1 juli 1960—30 juni 1961, dels
ock fullmäktiges med utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1962 års
riksdag avgivna berättelse.
Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag får utskottet
avgiva berättelse över den verkställda granskningen.
l:o) Penning- och valutapolitiken. Vid 1961 års ingång fanns anledning
befara, att vissa inflatoriska störningar skulle komma att under året
inställa sig inom den svenska ekonomien, ökningen i den ekonomiska
aktiviteten under föregående år hade medfört, att samhällets arbetskraftsoch
realkapitalresurser i början av 1961 var fullt utnyttjade. En fortsatt
uppgång i efterfrågan på olika områden, som icke föreföll osannolik, skulle
med detta utgångsläge kunnat resultera i inflatoriska spänningar på arbets-
och kreditmarknad. En utveckling i sådan riktning har emellertid
motverkats på skilda sätt.
I Västeuropas och Nordamerikas ekonomi inträdde vissa omsvängningar
under 1961. Sålunda kunde en avsaktning i den tidigare starka västeuropeiska
expansionstakten iakttas, vilket bl. a. yttrade sig i dämpad investeringsbenägenhet
och i en minskning i tendensen till lageruppbyggnad.
Ehuru dessa omständigheter inte medförde några större förskjutningar i
totalefterfrågan till följd av en kompenserande stegring inom konsumtionsområdet,
har denna utveckling haft sina konsekvenser för avsättningsmöjligheterna
för svenska exportnäringar såsom järn- och stål- och
massaindustrierna. I Nordamerika har konjunkturtendensen däremot varit
uppåtriktad. De motsatta konjunkturrörelserna i Västeuropa och Nordamerika
har i likhet med förhållandena under 1960 — då svängningarna var
de omvända med en västeuropeisk expansion och en nordamerikansk avmattning
— bidragit till att hålla efterfrågan och priserna på världsmarknaderna
ganska stabila.
För Sveriges del har, som nyss antytts, dämpningen på den europeiska
marknaden i viss utsträckning återverkat på exportsidan, och den starka
exportstegringen under 1960, innebärande en volymökning på 12 procent,
efterträddes under 1961 av en lugnare uppgång, som volymmässigt höll
sig omkring 4 procent. Lageruppbyggnaden inom landet dämpades även
och var företrädesvis inriktad på inhemska varor. Den starka investe
-
Bankoutskottets utlåtande nr i år 1962
3
ringsviljan inom näringslivet, betingad av den under tidigare år kraftigt
stigande efterfrågan, kvarstod under en stor del av 1961, men en återhållande
tendens i utbyggnadsplaneringen kunde förmärkas under senare
delen av året. På konsumtionsområdet har efterfrågan varit hög. De
mycket betydande inkomststegringarna under året möjliggjorde en ökning
av den privata konsumtionen på 6 procent, trots att samtidigt ett
mycket högt personligt sparande kunde registreras.
De skilda förskjutningarna på efterfrågesidan har tillsammantagna resulterat
i en hög aktivitet inom den svenska ekonomien. Några större genomslag
på prissidan registrerades inte under 1961, men på vissa delar
av arbetsmarknaden har tecken på ett inflatoriskt övertryck gjort sig gällande.
Den under året uppkomna lönestegringen var större än för något
år sedan 1952.
Trots den höga efterfrågan inom landet var ökningen av importen under
1961 moderat, delvis sammanhängande med den ovan berörda förskjutningen
i lagerhållningen. Underskottet i handelsbalansen reducerades
härigenom från 1 700 milj. kr. 1960 till ca 950 milj. kr. 1961. Sjöfartsnettot
uppgick till 1 400 milj. kr. medan övriga löpande betalningar
och kapitaltransaktioner visade ett underskott på uppemot 240 milj. kr. Då
vidare förskjutningsposten visade ett valutatillskott på uppemot 700 milj.
kr. uppkom en ökning av valutareserven med 900 milj. kr., med därav följande
likviditetsskapande effekt.
Det här skisserade läget har påkallat ett bibehållande av den tidigare
restriktiviteten i kreditpolitiken. Ett väsentligt bidrag vid genomförandet
av en sådan politik har varit att utfallet av statsbudgeten har svängt från
ett underskott på 1 079 milj. kr. år 1960 till ett överskott på 365 milj. kr.
1961. En indragning av medel från marknaden om ca 85 milj. kr. har vidare
skett genom företagens insättningar av medel i investeringsfonder.
Med de åtstramande verkningar som under större delen av året följde
av nyssnämnda förhållanden har inga nya mer omfattande kreditpolitiska
åtgärder aktualiserats, utan kreditpolitiken har kunnat inriktas på att
upprätthålla det strama likviditetsläge som åstadkoms under 1960. Fullföljandet
av denna linje resulterade i att affärsbankernas utlåning ökade
väsentligt mindre under 1961 än under året dessförinnan. Utlåningsstegringen
var sålunda 450 milj. kr. 1961 mot ca 970 milj. kr. 1960. För att
motverka att en omfattande bankupplåning i riksbanken skulle minska
likviditetsåtstramningens effekt införde riksbanken i maj en viss begränsning
i bankernas möjligheter att låna på tidigare tillämpade villkor. Sålunda
skulle därefter tillämpas en räntesats på nio procent för den upplåning
i riksbanken, som översteg hälften av den lånande bankens egna
fonder.
De tidigare överenskommelserna med kreditinstituten om iakttagande av
restriktivitet i kreditgivningen har förnyats under 1961. Till följd av ti
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1962
digare åtgärder, som resulterat i minskad likviditet inom banksystemet,
blev de av riksbanken rekommenderade likviditetskvoterna orealistiskt
höga, varför eu justering av dessa genomfördes i november. I den nya rekommendationen
fastställdes kvoterna till 30 för de fem största bankerna
jämte Sparbankernas bank och Jordbrukets bank och till 25 för övriga
banker. Tidigare gällande likviditetskvoter — med en uppdelning av bankerna
i tre grupper — hade varit 43, 33 och 23 procent. Riksbankens placeringsrekommendationer
till sparbanker, försäkringsbolag och centralkassor
kvarstod under året oförändrade.
Förändringen i det statliga upplåningsbehovet har givit ett ökat utrymme
för bostadssektorns, näringslivets och kommunernas långfristiga kapitalbehov.
Företagen disponerade en del av detta vidgade utrymme till
en ökad kapitalanskaffning i form av aktieemissioner. Utskottet noterade
föregående år med intresse de försök som under 1960 gjorts att reducera
emissionskön och skapa en större rörelsefrihet på obligations- och förlagslånemarknaden.
Med tillfredsställelse finner utskottet att dessa strävanden
under 1961 fortsatts och anser det betydelsefullt att därvid möjligheterna
att söka bredda marknaden för skattkammarväxlar och obligationer
fortlöpande beaktats. Likaså finner utskottet det värdefullt att arbetet på
att intressera en bredare allmänhet för ett obligationssparande fortsatts
genom Spar 61.
Riksbankens diskonto låg under 1961 oförändrat vid 5 procent. Några
större förskjutningar i räntesatserna för den statliga upplåningen inträdde
inte heller, i januari emitterades ett 5V* procent obligationslån, på vilket
tecknades 200 milj. kr., och ungefär samtidigt upplades ett premielån på
400 milj. kr. med en förräntning motsvarande 4,62 procent per år. På de
70 milj. kr., som tecknades på det under hösten emitterade sparobligationslånet,
Spar 61, erhölls en förräntning av 5,55 procent.
Beträffande valutaförhållandena vill utskottet erinra om de kreditarrangemang,
som genom internationella valutafonden under året genomförts
för Storbritanniens räkning, och vari Sverige deltog med ett belopp
av omkring 100 milj. kr. i form av ett utnyttjande från fondens sida av
den svenska kronkvoten. Arrangemanget är ett uttryck för ett ökat inbördes
beroende mellan ekonomierna i de skilda länderna och för en
växande insikt om betydelsen av att genom internationellt samarbete söka
lösa uppkommande problem och svårigheter. Utskottet vill framhålla värdet
av att riksbanken, till den del den har att svara för frågor på detta område,
uppmärksamt följer utvecklingen samt vid sin handläggning av valutaärenden
söker nå lösningar, som kan främja ett internationellt samarbete,
och tillvaratar de möjligheter till lättnader för internationella kapitalbetalningar,
som kan yppa sig. Utskottet vill härvid peka på vikten
av att man finner medel att bemästra riskerna för jämviktsrubbningar till
följd av kapitalrörelsernas ökade omfattning.
Bankoutskottets utlåtande nr i år 1962
5
Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen -
omförmäla.
2:o) Protokoll och berättelser. Vid granskning av ovannämnda protokoll
och berättelser har utskottet i övrigt icke funnit något förhållande,
som påkallat särskilt yttrande från utskottets sida; vilket utskottet härmed
får för riksdagen
anmäla.
3:o) Den framtida dispositionen av riksbankshuset. Riksdagens revisorer
har under § 5 i sin berättelse om den verkställda granskningen av riksbanken
upptagit frågan om den framtida dispositionen av riksbankshuset.
Revisorerna uttalar att de för sin del kommit till den uppfattningen att
någon tillfredsställande lösning av riksdagens lokalproblem knappast torde
vara möjlig utan ianspråktagande av lokaler i riksbankshuset. Nu föreliggande
önskemål om ytterligare lokaler torde således inte kunna tillgodoses
inom det nuvarande riksdagshuset. Revisorerna pekar härvid på angelägenheten
av mer ändamålsenliga lokaler för t. ex. riksdagsbiblioteket, Nordiska
rådet och riksdagens revisorer. Revisorerna anser det både lämpligt och
praktiskt genomförbart att riksbankshuset utnyttjas härför, vilket självfallet
förutsätter att riksbanken beredes nya lokaler, något som bäst skulle
lösas genom uppförande av en ny riksbanksbyggnad. De anser därför att
riksdagen bör bemyndiga fullmäktige i riksbanken att i angivet syfte snarast
säkerställa dispositionsrätten till en för ändamålet välbelägen tomt
samt i övrigt föranstalta om de åtgärder som i detta sammanhang kan befinnas
påkallade.
I anledning av revisorernas uttalande har riksbanksfullmäktige i skrivelse
till bankoutskottet den 10 januari 1962 anfört att de, om riksdagen anser
sig behöva för egen del ta i anspråk riksbankshuset, givetvis är beredda att
söka lösa riksbankens lokalfråga på annat sätt. Då nu pågående underhandlingar
om markdispositionen på Nedre Norrmalm enligt fullmäktige
gör det nödvändigt att omedelbart bevaka möjligheten att där erhålla en
tomt, har fullmäktige uppdragit åt riksbankens direktion att anlita expertis
för sådan preliminär planläggning, som kan erfordras för deltagande
i dessa underhandlingar. Sedermera har riksbanksfullmäktige den 1 mars
1962 i infordrat yttrande angående användande av bankovinsten för år
1961 med erinran om revisorernas yttrande anfört att man bör räkna med
möjligheten att riksbanken inom en relativt nära framtid blir tvingad att
anskaffa en ny fastighet för huvudkontoret och föreslagit att, med tanke
på de betydande kostnader som härvid kan uppkomma, redan av 1961 års
vinst 50 milj. kr. avsättes till en byggnadsfond.
6
Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1962
Såsom revisorerna framhållit är det i dagens läge inte möjligt att i det
nuvarande riksdagshuset tillgodose föreliggande, starkt berättigade krav
på utrymmen. Revisorerna har särskilt pekat på behovet av arbetsutrymmen
för de enskilda riksdagsledamöterna och ändamålsenliga lokaler för
vissa riksdagens organ. I detta sammanhang kan också nämnas riksdagsledamöternas
bostadsfråga, vilken för närvarande är under utredning av
riksgäldsfullmäktige.
De nu berörda frågorna om riksdagens lokalbehov kan emellertid inte
ses avskilt från författningsutredningens arbete. Även om mera genomgripande
och kostnadskrävande åtgärder därför i princip bör anstå i avvaktan
på resultatet av utredningsarbetet kan likväl speciella förhållanden motivera
mera omfattande dispositioner redan dessförinnan. Nu pågående förhandlingar
om markdispositionen på Nedre Norrmalm kan för överskådlig
tid komma att låsa möjligheterna att inom detta område vid en senare tidpunkt
finna ett eventuellt erforderligt markutrymme. Med hänsyn härtill
bör riksbanksfullmäktige bemyndigas vidtaga åtgärder för att säkerställa
dispositionsrätten till en lämplig tomt. Det slutliga ställningstagandet till
den ifrågasatta utflyttningen av riksbanken från dess nuvarande byggnad
till en ny fastighet liksom till dennas förläggning bör däremot anstå tills
frågan kan prövas i ett vidare sammanhang, varvid de kostnadsmässiga
konsekvenserna av olika lokallösningar och förläggningsalternativ ingående
måste prövas. Utskottet vill i detta sammanhang uttala, att för handläggningen
av eventuellt uppkommande byggnadsfrågor för riksdagen och dess
verk givetvis bör gälla en ordning motsvarande den som tillämpas för andra
statliga byggnader. Formerna härför torde sedermera få övervägas. Det av
utskottet nu förordade bemyndigandet för riksbanksfullmäktige synes med
hänsyn till det anförda erbjuda tillräcklig säkerhet för att uppkommande
tillfällen kan tillvaratas. Det av revisorerna jämväl förordade bemyndigandet
för fullmäktige att i övrigt föranstalta om de åtgärder som i detta sammanhang
kan anses påkallade torde därför på nuvarande stadium vara
överflödigt.
Till frågan om avsättning av medel till en byggnadsfond återkommer utskottet
i sina förslag till användande av riksbankens vinst för år 1961.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen måtte bemyndiga fullmäktige i riksbanken
att med beaktande av vad utskottet sålunda anfört vidtaga
åtgärder för att säkerställa dispositionsrätten till en lämplig
tomt.
4:o) Riksbankens pappersbruks framtida ställning. Riksdagens revisorer
har under § 6 i sin berättelse om granskningen av riksbanken upptagit
Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1962 7
frågan om riksbankens pappersbruks framtida ställning och härvid uttalat
bl. a. följande.
Införandet av civil tillverkning jämsides med sedelpappersproduktionen
har visserligen lett till en minskning av priset på sedelpapper från ca 30
kr. per kg 1945 till ca 23 kr. för närvarande, men priset ligger fortfarande
högre än motsvarande pris på den internationella marknaden. Importpriset
för Sveriges del vid köp av sedelpapper i England eller Frankrike skulle
för närvarande utgöra omkring 8 kr. per kg. Revisorerna framhåller i detta
sammanhang, att centralbankerna i exempelvis Danmark, Norge, Belgien,
England, Holland, Schweiz, Väst-Tyskland, Österrike och Förenta staterna
inte förfogar över egna pappersbruk för sedelpapperstillverkning.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden är det enligt revisorernas uppfattning
anledning ifrågasätta huruvida tillräckliga skäl föreligger att bibehålla
sedelpapperstillverkningen vid Tumba bruk. Revisorerna finner det
tveksamt om säkerhetssynpunkterna i dagens läge kan vara ett avgörande
skäl för upprätthållande av fortsatt sedelpapperstillverkning i Tumba och
framhåller, att de icke statliga sedelpapperstillverkarna i exempelvis England
och Frankrike tillämpar ett kontrollsystem, som ur säkerhetssynpunkt
torde tillfredsställa även mycket högt ställda krav.
Revisorerna är emellertid för sin del av flera skäl inte beredda att nu
förorda någon nedläggning av Tumba bruk men anser med hänsyn till
angelägenheten av att tillvarata alla möjligheter till besparingar inom statsverksamheten
att frågan om brukets framtida bestånd bör utredas. Härför
bör en allsidigt sammansatt expertkommitté tillkallas. Revisorerna pekar
på en rad problem som tarvar en lösning, därest man finner att bruket bör
bibehållas. Det uttalas särskilt att brukets nuvarande storlek och produktionskapacitet
icke torde medge att tillverkningen bedrives tillräckligt
rationellt samt att den tungrodda administration under vilken bruket arbetar
måste utgöra ett hinder för verksamheten. Definitiv ställning bör tas
till frågan om den mest ändamålsenliga företagsformen. En ytterligare
omständighet som enligt revisorerna måste inverka hämmande på verksamheten
är att de utlagda beställningarna av sedelpapper varierar avsevärt
till storleken. Revisorerna framhåller att en jämnare fördelning av beställningarna
sannolikt skulle kunna åstadkommas om ett intimare samarbete
kunde etableras mellan sedeltryckeriet och pappersbruket. Vissa
fördelar i berörda hänseende kunde, enligt revisorerna, stå att vinna om de
båda industrierna i större utsträckning kunde samordnas administrativt,
exempelvis genom att underställas en och samma direktör.
Riksbanksfullmäktige har genom beslut den 25 januari 1962 till riksdagen
med instämmande överlämnat ett av riksbankens industristyrelse
den 19 januari 1962 dagtecknat yttrande i anledning av riksdagsrevisorernas
nu refererade uttalande. I yttrandet anföres följande.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1962
Självkostnadspriset för sedelpapper har fram till 1958 inte överstigit
15: 66 kr. per kg. Industristyrelsen anför att prisstegringen efter 1958 har
beiott på alldeles speciella förhallanden, som inte kan beräknas återkomma,
och att det av revisorerna åberopade priset av 23 kr. per kg torde kunna
betraktas som ett icke realistiskt utslag av bokföringssystemet. Endast
priserna för åren 1951—1958, varierande mellan 11: 44 kr. och 15: 66 kr.,
kan enligt styrelsen läggas till grund för ett hedömande av sedelpapperskostnaden
vid Tumba bruk. Styrelsen anser sig ha anledning hysa grundad
förhoppning om att priset kan hållas lägre per kg än 1958 till följd av
övergången från arksedelspappers- till rullsedelspapperstillverkning, då sedeltryckeriet
i full utsträckning kan igångsätta tryckningen på den installerade
helrotationsmaskinen. Med anledning av revisorernas uppgifter beträffande
kostnaderna för importerat sedelpapper uttalar styrelsen vidare att
enligt dess kännedom även de länder som uppnått de lägsta kostnaderna för
importerat sedelpapper av med det svenska jämförlig kvalitet synes ha erlagt
priser som med 3 å 4 kr. per kg legat över det av revisorerna angivna
priset. Styrelsen framhåller ytterligare att i vissa andra stater centralbankerna
visserligen inte direkt äger pappersbruk men inköper sitt behov av
sedelpapper från inhemska företag gentemot vilka centralbankerna ofta
iklätt sig speciella förpliktelser. Enligt vad styrelsen erfarit synes priset
för jämförligt sedelpapper i dessa fall ligga omkring 20 kr. per kg. Styrelsen
finner således att skillnaden mellan det pris som kunde uppnås vid
import av sedelpapper och Tumba bruks självkostnadspris skulle bli relativt
liten. Den pekar vidare på de kostnader av övergångsnatur som skulle
uppkomma vid ett nedläggande av Tumba bruk. Vad gäller säkerhetsfrågan
anför styrelsen att Tumba bruk tillkommit för att tillgodose säkerhetssynpunkterna
och att det alltid bedömts vara av synnerlig betydelse
för riksbanken att äga säkerhet för att endast sedeltryckeriet kan komma
i besittning av sådant papper som godkänts för bankens sedlar. Huruvida
det är möjligt att åstadkomma lika effektiva säkerhetsanordningar vid import
av sedelpapper säger sig styrelsen sakna förutsättningar att nu bedöma.
Frågan om möjligheten att genom en utvidgning av produktionskapaciteten
skapa förutsättningar för en mera rationellt bedriven produktion
har övervägts av industristyrelsen och styrelsen föreslår att — i stället
för den av revisorerna föreslagna expertkommittén — en expert tillkallas
för att i samråd med bruksledningen utreda detta spörsmål. Beträffande
formerna för administrationen av bruket framhåller styrelsen att
dessa kan ge anledning till kritik men att man dock inte bör överdriva de
nuvarande svårigheterna. Styrelsen säger sig vilja avvakta Kungi. Maj:ts
ställningstagande till de av 1953 års utredning om de statliga företagsformerna
framlagda förslagen innan styrelsen inkommer till fullmäktige med
förslag beträffande formerna för brukets administration. Styrelsen betonar
vidare att det råder ett intimt samarbete mellan pappersbruket och sedel
-
Bankoutskottets utlåtande nr l år 1962
9
tryckeriet och att de betydande variationerna i beställningarna av sedelpapper
har berott på speciella förhållanden. Avslutningsvis uttalar styrelsen
att det enligt dess mening inte kan komma i fråga att nu nedlägga
bruket.
Riksbanksfullmäktige har i sitt nämnda beslut meddelat att fullmäktige
såsom särskild utredningsman att verkställa en genomgång och granskning
av förutsättningarna för Tumba bruks verksamhet i nuvarande eller modifierad
uppläggning har tillkallat f. d. chefen för Statens skogsindustrier
direktören Knut Norlin. Fullmäktige uttalar vidare att de avser att sedan
utredningen slutförts återkomma till riksdagen i ärendet samt hemställer
att i avvaktan härpå riksdagsrevisorernas uttalande om bruket icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Sedan numera Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition framställt sina
förslag i anledning av de av 1953 års utredning om de statliga företagsformerna
framlagda förslagen föreligger förutsättningarna att till slutligt ställningstagande
upptaga frågan om formerna för driften vid riksbankens industrier.
Den utredning som igångsatts på uppdrag av riksbanksfullmäktige
bör vidare enligt utskottets mening kunna ge ett underlag för en säkrare
bedömning av förutsättningarna för Tumba bruks framtida ställning.
I avvaktan på utredningsresultatet torde revisorernas uttalande under § 6
inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagens revisorers ifrågavarande uttalande icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
5:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken. Riksdagens revisorer
har för sin del tillstyrkt att ansvarsfrihet för riksbankens förvaltning under
den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksbanken.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att, med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för
sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken
dels för förvaltningen under år 1960 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels
ock för de beslut och åtgärder, som finnes antecknade i fullmäktiges
protokoll från och med den 10 januari 1961 till
och med den 9 januari innevarande år.
6:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret. Riksdagens revisorer
har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet för riksgäldskontorets
10 Bankoutskottets utlåtande nr 4 år 1962
förvaltning under den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att, med avseende å riksgäldskontorets ställning
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för
sin del anser att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet
ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade
förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli
1960—30 juni 1961 än även för alla beslut och åtgärder,
som finnes antecknade i fullmäktiges protokoll från och
med den 10 januari 1961 till och med den 9 januari innevarande
år.
Stockholm den 6 mars 1962
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
vid behandlingen av punkterna 1, 2, 5 och 6:
från första kammaren: herrar Ståhle, Fahlander, Schmidt, Aspling,
Hansson Gustaf Henry, Larsson Nils Theodor, Gorthon* och Larsson Åke;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Boija*, fru RenströmIngenäs*,
herrar Hansson i önnarp, Hagnell, Carlsson i Tibro och Bengtsson
i Landskrona;
vid behandlingen av punkterna 3 och 4:
från första kammaren: herrar Ståhle, Fahlander, Schmidt, Aspling,
Hansson Gustaf Henry, Larsson Nils Theodor, Larsson Åke och Nordenson;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Hansson i önnarp,
Hagnell, Carlsson i Tibro och Bengtsson i Landskrona, fru Lindekvist och
herr Larsson i Umeå.
* Ej närvarande vid justeringen.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 62
201814