Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

1

Nr 25

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr
bl6) om sparbanker, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 16 mars 1962 dagtecknad proposition, nr 134, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till

1) lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker;

2) lag angående ändring i lagen den 15 juni 1934 (nr 300) om sparbankernas
säkerhetskassa; samt

3) lag om överflyttande på bankinspektionen av de uppgifter och befogenheter,
som enligt lag eller författning tillkomma bank- och fondinspektionen
eller sparbanksinspektionen.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 3, 6, 34, 78—85, 90—92 och 95—97 §§ lagen
den 3 juni 1955 om sparbanker skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives samt att i 8, 11, 12, 27, 31, 32, 37, 48, 51, 61, 63—66, 69, 75, 86
och 99 §§ nämnda lag1 orden »länsstyrelsen», »sparbanksinspektionen» och
»inspektionen» eller genitivformen av dessa ord skola ersättas med ordet
»tillsynsmyndigheten» eller genitivformen därav ävensom i 87—89 och 99 §§
samma lag orden »sparbanksregister» och »sparbanksregistren» skola ersättas
med ordet »sparbanksregistret».

(Nuvarande lydelse)

3 §.

Sparbankerna skola, på sätt i denna
lag sägs, stå under offentlig tillsyn.

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Sparbankerna skola stå under tillsyn
av en för hela riket gemensam
tillsynsmyndighet, varom förmäles i
85 §.

För inskrivning —--i 90 §.

För inskrivning —---i 90 §.

1 Senaste lydelse av 32 § se 1959:86.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 8 samt. Nr 25

2

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

(Nuvarande lydelse)

6 §.

Stiftarna skola söka stadfästelse å
reglementet hos länsstyrelsen i det
län, inom vilket sparbankens styrelse
skall hava sitt säte.

Vid ansökningen, — —- -— blivit
tecknat.

34 §.

Sparbanks filial---sparban kens

verksamhetsområde.

Filial, som må bevilja eller utbetala
lån eller ombesörja avräkningsbokföring
eller hålles öppen mer än
nio timmar i veckan, är avdelningskontor.
Annan filial är sparställe.
För inrättande av avdelningskontor i
kommun, där sparbanken icke förut
driver verksamhet vid huvudkontor
eller avdelningskontor, fordras
tillstånd av länsstyrelsen i det län,
till vilket kommunen hör. Sådant
tillstånd må lämnas endast om sparbanksverksamheten
i kommunen
finnes kunna vara till nytta för det
allmänna.

78 §.

Fusion av — — — mom. sägs.

1 mom. Avtal om att en sparbanks
alla tillgångar och skulder skola genom
fusion övertagas av en annan
sparbank må träffas mellan sparbankerna,
såframt av styrelsen i den
överlåtande sparbanken framlagt
förslag till sådant fusionsavtal godkänts
av huvudmännen i denna
sparbank efter vad i 2 mom. sägs.
Fusionsavtalet må ej verkställas utan
tillstånd av länsstyrelse enligt vad
därom stadgas i 3 mom.

2 mom. Sådant beslut — — ■— närvarande
huvudmännen.

Är för — ---till efterrättelse.

Har beslutet---fusion för fallen.

3 mom. Senast fyra månader efter
det registrering skett av sådant beslut
om godkännande av förslag till
fusionsavtal, som avses i 1 och 2
inom., skall såväl den övertagande
som den överlåtande sparbankens
styrelse göra ansökan om tillstånd av

(Föreslagen lydelse)

6 §•

Stiftarna skola söka stadfästelse å
reglementet hos tillsynsmyndigheten.

Vid ansökningen, -— — ■— blivit
tecknat.

34 §.

Sparbanks filial -—--sparban kens

verksamhetsområde.

Filial, som må bevilja eller utbetala
lån eller ombesörja avräkningsbokföring
eller hålles öppen mer än
nio timmar i veckan, är avdelningskontor.
Annan filial är sparställe.
För inrättande av avdelningskontor i
kommun, där sparbanken icke förut
driver verksamhet vid huvudkontor
eller avdelningskontor, fordras
tillstånd av tillsynsmyndigheten. Sådant
tillstånd må lämnas endast om
sparbanksverksamheten i kommunen
finnes kunna vara till nytta för
det allmänna.

78 §.

Fusion av---mom. sägs.

1 mom. Avtal om att en sparbanks
alla tillgångar och skulder skola genom
fusion övertagas av en annan
sparbank må träffas mellan sparbankerna
såframt av styrelsen i den överlåtande
sparbanken framlagt förslag
till sådant fusionsavtal godkänts av
huvudmännen i denna sparbank efter
vad i 2 mom. sägs. Fusionsavtalet
må ej verkställas utan tillstånd
av tillsynsmyndigheten enligt vad
därom stadgas i 3 mom.

2 mom. Sådant beslut---när varande

huvudmännen.

Är för — — -— till efterrättelse.

Har beslutet — — — fusion förfallen.

3 mom. Senast fyra månader efter
det registrering skett av sådant beslut
om godkännande av förslag till
fusionsavtal, som avses i 1 och 2
mom., skall såväl den övertagande
som den överlåtande sparbankens
styrelse göra ansökan hos tillsyns -

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

3

(Nuvarande lydelse)

länsstyrelsen i det län, inom vilket
den överlåtande sparbankens styrelse
har sitt säte, att bringa fusionsavtalet
till verkställighet. Vid ansökningen
skall fogas bevis, att beslutet blivit
registrerat.

Länsstyrelsens tillståndsprövning
skall grundas å ett bedömande av huruvida
fusionen dels kan anses vara
förenlig med deras intressen, som
äro insättare i eller eljest hava fordringar
å de av fusionen berörda sparbankerna,
dels framstår som ändamålsenlig
ur allmän synpunkt. Beslut
må ej meddelas utan att yttrande i
ärendet avgivits av sparbanksinspektionen
samt, där den övertagande
sparbankens styrelse har sitt säte i
annat län, av länsstyrelsen i det länet.

När lagakraftvunnet---— över tagande

sparbanken.

79 §.

Avtal, som — — — till efterrättelse.

Avtalet må, där det icke avser sparbanks
överlåtande å bankaktiebolag,
ej verkställas utan tillstånd av länsstyrelsen
i det län, inom vilket den
överlåtande sparbankens styrelse har
sitt säte. Beslut i tillståndsärendet
må ej meddelas utan att yttrande avgivits
av sparbanksinspektionen samt,
där överlåtelsen sker till sparbank,
vars styrelse har sitt säte i annat län,
av länsstyrelsen i det länet.

83 §.

Sparbanksinspektionen åligger:

att i fråga om lämpliga inrättandet
och bedrivandet av sparbanks verksamhet
tillhandagå med råd och upplysningar; -

att med uppmärksamhet följa sparbankernas
verksamhet i den mån så
erfordras för kännedom om de förhållanden,
som kunna inverka På
tf liihang till riksdagens protokoll 1962.

(Föreslagen lydelse)

myndigheten om tillstånd att bringa
fusionsavtalet till verkställighet.

Tillsynsmyndighetens tillståndsprövning
skall grundas å ett bedömande
av huruvida fusionen dels kan
anses vara förenlig med deras intressen,
som äro insättare i eller eljest
hava fordringar å de av fusionen berörda
sparbankerna, dels framstår
som ändamålsenlig ur allmän synpunkt.

När lagakraftvunnet —- — — övertagande
sparbanken.

79 §.

Avtal, som---till efterrät telse.

Avtalet må, där det avser sparbanks
överlåtande å bankaktiebolag,
ej verkställas utan tillstånd av Konungen
och eljest icke utan tillstånd
av tillsynsmyndigheten.

80 §.

Tillsynsmyndigheten skall övervaka
att sparbankerna i sin verksamhet
ställa sig till efterrättelse denna
lag och andra författningar, såvitt de
hava särskilt avseende å sparbanker,
ävensom de för sparbankerna gällande
reglementena samt de föreskrifter,
som med stöd av stadgande i lag, författning
eller reglemente meddelats
av huvudmännen eller styrelsen.

Det åligger tillsynsmyndigheten
att jämväl i övrigt med uppmärksamhet
följa sparbankernas verksamhet
i den mån så erfordras för känsaml.
Nr 25

4

Bankoutskottets utlåtande nr 25 dr 1962

(Nuvarande lydelse)

sparbanks säkerhet eller eljest äro av
betydelse för en sund utveckling av
sparbanksverksamheten;

att därest inspektionen finner, att
sparbanks verksamhet icke står i
överensstämmelse med lag eller författning
eller med reglementet eller
de föreskrifter, som med stöd av stadgande
i lag eller författning eller i
reglementet meddelats av huvudmännen
eller styrelsen, eller eljest bedrives
på sätt, som medför våda för sparbankens
säkerhet, göra de erinringar
hos sparbankens styrelse eller de
framställningar hos länsstyrelsen, till
vilka inspektionen kan finna sig föranlåten; att

utfärda instruktion för revisor
och likvidationsrevisor, som förordnats
av länsstyrelse; samt

att, där inspektionen så finner erforderligt,
meddela närmare föreskrifter
om sättet för förande av
sparbanks räkenskaper, om förvaring
av värdehandlingar samt om inventering
av dessa.

81 §.

Länsstyrelsen tillkommer:
att, om sparbanks huvudmän eller
styrelse fattat beslut, som står i strid
med lag eller författning eller med
reglementei eller eljest finnes medföra
våda för sparbankens säkerhet,
förbjuda verkställighet av beslutet;

alt, om beslut som nyss sagts gått
i verkställighet, förelägga huvudmän
eller styrelse att, där så ske kan, göra
rättelse;

att förelägga huvudmän, styrelse
eller revisorer att fullgöra vad som
åligger dem enligt lag eller författning
eller enligt reglementet;

(Föreslagen lydelse)

nedom om de förhållanden, som kunna
inverka på sparbanks säkerhet eller
eljest äro av betydelse för en sund
utveckling av sparbanksverksamheten.

Tillsynen utövas med ledning av
handlingar, vilka jämlikt denna lag
insändas till tillsynsmyndigheten,
ävensom upplysningar, som inhämtas
vid sparbanksundersökning eller annorledes.
Sparbanksundersökning
skall anställas så ofta sådan av myndigheten
anses erforderlig eller av
Konungen anbefalles.

Där tillsynsmyndigheten så finner
erforderligt, må myndigheten meddela
närmare föreskrifter om sättet för
förande av sparbanks räkenskaper,
om förvaring av värdehandlingar
samt om inventering av dessa.

81 §.

Om sparbanks huvudmän eller styrelse
fattat beslut, som står i strid
med lag eller författning eller med
reglementet eller eljest finnes medföra
våda för sparbankens säkerhet,
må tillsynsmyndigheten förbjuda
verkställighet av beslutet. Myndigheten
må ock förelägga huvudmännen
eller styrelsen att, om beslut som
nyss sagts gått i verkställighet, göra
rättelse, där så kan ske, ävensom eljest
förelägga huvudmän, styrelse eller
revisorer att fullgöra vad som
åligger dem enligt lag eller författning
eller enligt reglementet. Sådant
föreläggande må dock, utom vad angår
innehållet av vinst- och förlusträkning
eller balansräkning, icke av
myndigheten meddelas i fråga om i
lag eller författning givna föreskrifter,
vilkas överträdande är belagt
med straff.

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

5

(Nuvarande lydelse)

att, där sparbanken i fall, som avses
i 92 § första stycket, tillskyndats
skada, föranstalta om talans anställande
mot den ersättningsskyldige,
såframt ej vad i 58, 59 och 77 §§ stadgas
utgör hinder för sådan talan;

att, om det med hänsyn till utomordentliga
omständigheter icke är
lämpligt att sparbanks värdehandlingar
förvaras på sätt reglementet
angiver, på framställning av sparbanken
och, där det kan ske, efter
hörande av sparbanksinspektionen,
meddela sparbanken tillstånd tills vidare
att förvara handlingarna på annat
betryggande sätt som länsstyrelsen
föreskriver; samt

att för varje sparbank inom länet
förordna en revisor att med övriga
revisorer deltaga i granskningen av
styrelsens förvaltning och sparbankens
räkenskaper, därvid länsstyrelsen
har att, till ledning för sitt val,
från den handelskammare inom vars
område sparbankens huvudkontor är
beläget begära förslag å tre för revisorsuppdraget
skickade personer.

Länsstyrelsen äger när som helst
återkalla förordnande för revisor,
som här avses, och i stället utse ny
revisor.

Länsstyrelsen äger förelägga vite
vid meddelande av föreskrift eller
förbud enligt denna lag.

Föreläggande, som ovan sagts, må
utom vad angår innehållet av vinstoch
förlusträkning eller balansräkning
icke av länsstyrelsen meddelas i
fråga om i lag givna föreskrifter, vilkas
överträdande är belagt med
straff. I frågor, som angå sparbanks
bokföring, må förbud eller föreläggande
icke av länsstyrelsen meddelas,
med mindre sparbanksinspektionen
gjort framställning därom.

Då länsstyrelsen i anledning av alt
rubbning uppstått i det förhållande,
som enligt 27 § skall förefinnas mellan
sparbanks fonder och dess inlåning,
förelägger sparbankens styrelse
att vidtaga rättelse, må, där ej sär -

(Föreslagen lydelse)

Där sparbank i fall, som avses i
92 § första stycket, tillskyndats skada,
äger tillsynsmyndigheten föranstalta
om talans anställande mot den
ersättningsskyldige, såframt ej vad i
58, 59 och 77 §§ stadgas utgör hinder
för sådan talan.

Tillsynsmyndigheten skall för varje
sparbank förordna en revisor att
med övriga revisorer deltaga i granskningen
av styrelsens förvaltning och
sparbankens räkenskaper. Myndigheten
äger när som helst återkalla förordnande,
som här avses, och i stället
utse ny revisor. För revisor, som
förordnats av tillsynsmyndigheten,
skall myndigheten utfärda instruktion.

Tillsynsmyndigheten äger förelägga
vite vid meddelande av föreskrift
eller förbud enligt denna lag.

Då tillsynsmyndigheten i anledning
av att rubbning uppstått i det förhållande,
som enligt 27 § skall förefinnas
mellan sparbanks fonder och dess
inlåning, förelägger sparbankens styrelse
att vidtaga rättelse, må, där ej

6

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

(Nuvarande lydelse)

skilda omständigheter föranleda annat,
den tid, inom vilken föreläggandet
skall vara fullgjort, icke sättas
längre än två månader, och må i intet
fall sagda tid bestämmas till mer
än ett år.

Har sparbanks styrelse underlåtit
att ställa sig föreläggande, som sist
sagts, till efterrättelse eller har eljest
svårare avvikelse skett från denna
lag eller med stöd därav meddelade
bestämmelser eller reglementet
och rättas ej avvikelsen inom förelagd
tid, äger länsstyrelsen förordna,
att sparbanken genast skall träda
i likvidation.

82 §.

1 mom. Träder sparbank i likvidation,
äger länsstyrelsen förordna
ombud, som har att närvara vid likvidatorernas
sammanträden, med rätt
att yttra sig till protokollet, samt att
i övrigt övervaka likvidationen.

Likvidatorerna skola — — — av
likvidatorerna.

Länsstyrelsen äger under sparbanks
likvidation i avseende å likvidatorer
och huvudmän enahanda befogenhet
som, innan sparbanken trätt
i likvidation, tillkommer länsstyrelsen
enligt denna lag beträffande styrelse
och huvudmän.

Länsstyrelsen må, där så prövas erforderligt,
förordna likvidationsrevisor
att med övriga likvidationsrevisorer
deltaga i granskningen av likvidatorernas
förvaltning och sparbankens
räkenskaper. Länsstyrelsen
äger när som helst återkalla förordnande,
som här avses, och i stället
utse ny likvidationsrevisor.

2 mom. Har sparbanks egendom
avträtts till konkurs, förordnar länsstyrelsen
ett allmänt ombud att såsom
konkursförvaltare deltaga i konkursboets
förvaltning med den eller
de förvaltare, som utses på sätt stadgas
i konkurslagen.

Utan hinder---80 § konkurs lagen.

Om arvode —--- till konkurs förvaltare.

(Föreslagen lydelse)

särskilda omständigheter föranleda
annat, den tid, inom vilken föreläggandet
skall vara fullgjort, icke sättas
längre än två månader, och må
i intet fall sagda tid bestämmas till
mer än ett år.

Har sparbanks styrelse underlåtit
att ställa sig föreläggande, som sist
sagts, till efterrättelse eller har eljest
svårare avvikelse skett från denna
lag eller med stöd därav meddelade
bestämmelser eller reglementet
och rättas ej avvikelsen inom förelagd
tid, äger tillsynsmyndigheten
förordna, att sparbanken genast skall
träda i likvidation.

82 §.

1 mom. Träder sparbank i likvidation,
äger tillsynsmyndigheten förordna
ombud, som har att närvara
vid likvidatorernas sammanträden
med rätt att yttra sig till protokollet,
samt att i övrigt övervaka likvidationen.

Likvidatorerna skola--— av

likvidatorerna.

Tillsynsmyndigheten äger under
sparbanks likvidation i avseende å
likvidatorer och huvudmän enahanda
befogenhet som, innan sparbanken
trätt i likvidation, tillkommer
myndigheten enligt denna lag beträffande
styrelse och huvudmän.

Tillsynsmyndigheten må, där så
prövas erforderligt, förordna likvidationsrevisor
att med övriga likvidationsrevisorer
deltaga i granskningen
av likvidatorernas förvaltning och
sparbankens räkenskaper. Beträffande
sådan likvidationsrevisor skall vad
i 81 § tredje stycket sägs äga motsvarande
tillämpning.

2 mom. Har sparbanks egendom
avträtts till konkurs, förordnar tillsynsmyndigheten
ett allmänt ombud
att såsom konkursförvaltare deltaga
i konkursboets förvaltning med den
eller de förvaltare, som utses på sätt
stadgas i konkurslagen.

Utan hinder---80 § konkurs lagen.

Om arvode---till konkurs förvaltare.

Bankoutskotlets utlåtande nr 25 år 1962

7

(Nuvarande lydelse)

8å §.

Sparbanks styrelse åligger;
att för sparbanksinspektionen när
som helst hålla sparbankens kassa
och övriga tillgångar samt alla böcker,
räkenskaper och andra handlingar
tillgängliga för granskning;

att å tider, som bestämmas av inspektionen,
och enligt av inspektionen
fastställda formulär upprätta och
till inspektionen insända översikter
över sparbankens tillgångar och skulder;
och skall i sådan översikt angivas
huruvida anledning finnes till antagande,
att bokförda värdet av någon
i översikten upptagen tillgång överstiger
dess verkliga värde;

att, så snart det kan ske, till inspektionen
insända i avskrift styrelsens
förvaltningsberättelse, revisionsberättelsen
med tillhörande handlingar
ävensom protokoll över förhandlingarna
vid årssammanträdet med huvudmännen; att

dels årligen till länsstyrelsen
avgiva statistisk redogörelse angående
sparbanken, dels härutöver, efter Konungens
bestämmande, avgiva ytterligare
statistiska uppgifter rörande
sparbankens verksamhet och ställning; att

jämväl i övrigt meddela länsstyrelsen
och inspektionen alla de upplysningar
rörande sparbanken, som
äskas av dem; samt

att, då anledning yppas till antagande,
att sparbank gjort sådana förluster
att det i 27 § stadgade förhållandet
mellan sparbanks fonder och
dess inlåning rubbats, ofördröjligen
upprätta särskild balansräkning enligt
48 § för utvisande av sparbankens
ställning samt att, därest balansräkningen
bekräftar antagandet i fråga,
ofördröjligen avsända meddelande
härom till inspektionen.

(Föreslagen lydelse)

83 §.

Sparbanks styrelse åligger
att för tillsynsmyndigheten när som
helst hålla sparbankens kassa och övriga
tillgångar samt alla böcker, räkenskaper
och andra handlingar tillgängliga
för granskning;

att å tider, som bestämmas av tillsynsmyndigheten,
och enligt av myndigheten
fastställda formulär upprätta
och till myndigheten insända översikter
över sparbankens tillgångar
och skulder; och skall i sådan översikt
angivas huruvida anledning finnes
till antagande, att bokförda värdet
av någon i översikten upptagen
tillgång överstiger dess verkliga värde; att,

så snart det kan ske, till tillsynsmyndigheten
insända i avskrift
styrelsens förvaltningsberättelse, revisionsberättelsen
med tillhörande
handlingar ävensom protokoll över
förhandlingarna vid årssammanträdet
med huvudmännen;

att jämväl i övrigt meddela tillsynsmyndigheten
alla de upplysningar rörande
sparbanken, som äskas av
myndigheten;

att, då anledning yppas till antagande,
att sparbank gjort sådana förluster
att det i 27 § stadgade förhållandet
mellan sparbanks fonder och dess
inlåning rubbats, ofördröjligen upprätta
särskild balansräkning enligt
48 § för utvisande av sparbankens
ställning samt att, därest balansräkningen
bekräftar antagandet i fråga,
ofördröjligen avsända meddelande
härom till tillsynsmyndigheten; samt

att dels årligen till statistiska centralbyrån
avgiva statistisk redogörelse
angående sparbanken, dels härutöver,
efter Konungens bestämmande,
avgiva ytterligare statistiska uppgif -

8

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

(Nuvarande lydelse)

85 §.

Till bestridande av kostnaden för
sparbanksinspektionens organisation
och verksamhet ävensom av kostnaden
för ersättning åt revisor, ombud
eller likvidationsrevisor, som förordnas
enligt 81 § eller 82 § 1 mom., skall
varje sparbank årligen erlägga bidrag
efter visst, för sparbankerna lika förhållande
till sammanlagda beloppet
av de utav sparbanken vid utgången
av nästföregående kalenderår förvaltade
medlen; dock må bidraget till bestridande
av kostnaden för sparbanksinspektionens
organisation och
verksamhet icke överstiga fem tusendels
procent och bidraget till bestridande
av kostnaden för ersättning åt
revisor, ombud eller likvidationsrevisor
icke överstiga fyra tusendels procent
av nämnda belopp.

80 §.

Tillsynen å sparbank skall på sätt
nedan stadgas utövas av länsstyrelsen
i det län, inom vilket sparbankens
styrelse har sitt säte, samt av en för
hela riket gemensam sparbanksinspektion.

90 §.

Registreringsmyndighet, som avses
i denna lag, är länsstyrelsen i det län,
inom vilket sparbankens styrelse har
sitt säte.

91 §.

Över andra beslut av länsstyrelse
än de i andra och tredje styckena avsedda
samt över sparbanksinspektionens
beslut må klagan föras hos Konungen
inom den tid, som är stadgad
för överklagande av förvaltande
myndighets beslut; dock går beslut,
som meddelas av länsstyrelse, i

(Föreslagen lydelse)

ter rörande sparbankens verksamhet
och ställning.

84 §.

Till bestridande av kostnaden för
tillsynsmyndighetens organisation
och verksamhet ävensom av kostnaden
för ersättning åt revisor, ombud
eller likvidationsrevisor, som förordnas
enligt 81 § eller 82 § 1 mom., skall
varje sparbank årligen erlägga bidrag
efter visst, för sparbankerna lika förhållande
till sammanlagda beloppet
av de utav sparbanken vid utgången
av nästföregående kalenderår förvaltade
medlen; dock må bidraget till bestridande
av kostnaden för tillsynsmyndighetens
organisation och verksamhet
icke överstiga fem tusendels
procent och bidraget till bestridande
av kostnaden för ersättning åt revisor,
ombud eller likvidationsrevisor
icke överstiga fyra tusendels procent
av nämnda belopp.

85 §.

Tillsynsmyndighet, som avses i
denna lag, är bankinspektionen.

90 §.

Registreringsmyndighet, som avses
i denna lag, är bankinspektionen.

Vid bestämmandet av bidrag enligt
84 § skall hänsyn jämväl tagas till
kostnaden för registreringsmyndighetens
organisation och verksamhet.

91 §.

Över beslut, som meddelas av tillsynsmyndigheten,
må klagan föras
hos Konungen inom den tid, som är
stadgad för överklagande av förvaltande
myndighets beslut, men beslutet
går ändock i verkställighet, där
icke Konungen förordnar annorlunda.

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

9

(Nuvarande lydelse)

verkställighet utan hinder av klagan,
där icke Konungen förordnar annorlunda.

Den som---hos Konungen.

över beslut — — — andra stycket.

92 §.

Har huvudman —--för ska dan.

Har huvudman---för ska dan.

95 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes: 1.

stiftare, där — — — till huvudman; 4.

styrelseledamot, där han vid
upprättande av förvaltningsberättelse,
balansräkning eller vinst- och
förlusträkning, som avses i 47 eller
67 § eller 84 § sjätte punkten, uppsåtligen
förfar i strid med bestämmelserna
i 48, 49 eller 50 §;

5. styrelseledamot eller annan
som uppsåtligen eller av vårdslöshet
till länsstyrelsen eller sparbanksinspektionen
meddelar oriktig eller
vilseledande uppgift angående omständighet,
varom det ålegat honom
att lämna upplysning;

6. likvidator, som —--hans

uppdrag.

96 §.

Med dagsböter straffes:

1. styrelseledamot, där han vid
upprättande av förvaltningsberättelse,
balansräkning eller vinst- och
förlusträkning, som avses i 47 eller
67 § eller 84 § sjätte punkten av
vårdslöshet förfar i strid med bestämmelserna
i 48, 49 eller 50 §;

2. likvidator, där — — — eller
35 §.

(Föreslagen lydelse)

Den som---hos Konungen.

över beslut---andra styc ket.

92 §.

Har huvudman •— ■—- — för skadan.

Har huvudman —---för ska dan.

Där medhjälpare, som av revisor
eller likvidationsrevisor anlitats för
granskningsuppdraget, vid uppdragets
utförande uppsåtligen eller av
vårdslöshet tillskyndat sparbanken
skada, skall revisorn svara för skadan.

95 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes 1.

stiftare, där — — — till huvudman
;

4. styrelseledamot, där han vid
upprättande av förvaltningsberättelse,
balansräkning eller vinst- och
förlusträkning, som avses i 47 eller
67 § eller 83 § femte punkten, uppsåtligen
förfar i strid med bestämmelserna
i 48, 49 eller 50 §;

5. styrelseledamot eller annan
som uppsåtligen eller av vårdslöshet
till tillsynsmyndigheten meddelar
oriktig eller vilseledande uppgift
angående omständighet, varom det
ålegat honom att lämna upplysning;

6. likvidator, som--— hans

uppdrag.

96 §.

Med dagsböter straffes

1. styrelseledamot, där han vid
upprättande av förvaltningsberättelse,
balansräkning eller vinst- och
förlusträkning, som avses i 47 eller
67 § eller 83 § femte punkten, av
vårdslöshet förfar i strid med bestämmelserna
i 48, 49 eller 50 §;

2. likvidator, där — — — eller
35 §.

10

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

(Nuvarande lydelse)

97 §.

Sparbank må — — — genom
skattebidrag.

Beträffande stiftelse, vars förmögenhet
huvudsakligen härrör från
medel, som tillskjutits av sparbank,
skall sparbanksinspektionen tillse,
att stiftelsens tillgångar äro placerade
på sätt som med beaktande av
stiftelsens ändamål och med hänsyn
jämväl till vad i denna lag är föreskrivet
beträffande placering av
sparbanks medel bereder skälig säkerhet.
Har så ej skett, må den länsstyrelse,
vilken utövar tillsynen över
den sparbank, som lämnat tillskott
till stiftelsen, efter anmälan från
sparbanksinspektionen förelägga stiftelsen
att vidtaga rättelse. Det åligger
dem som företräda stiftelsen att,
närhelst inspektionen begär det, hålla
stiftelsens kassa och övriga tillgångar
samt böcker, räkenskaper och
andra handlingar tillgängliga för
granskning ävensom lämna inspektionen
alla de upplysningar rörande
stiftelsen, som äskas av inspektionen.
Vad som stadgas i detta stycke skall
ej gälla stiftelse, vars förmögenhet
huvudsakligen härrör från medel,
som sparbank tillskjutit med stöd av
17 § andra stycket. 1 2 3

(Föreslagen lydelse)

97 §.

Sparbank må -— — — genom
skattebidrag.

Beträffande stiftelse, vars förmögenhet
huvudsakligen härrör från
medel, som tillskjutits av sparbank,
skall tillsynsmyndigheten tillse, att
stiftelsens tillgångar äro placerade på
sätt som med beaktande av stiftelsens
ändamål och med hänsyn jämväl till
vad i denna lag är föreskrivet beträffande
placering av sparbanks medel
bereder skälig säkerhet. Har så ej
skett, må tillsynsmyndigheten förelägga
stiftelsen att vidtaga rättelse.
Det åligger dem som företräda stiftelsen
att, närhelst myndigheten begär
det, hålla stiftelsens kassa och övriga
tillgångar samt böcker, räkenskaper
och andra handlingar tillgängliga för
granskning ävensom lämna myndigheten
alla de upplysningar rörande
stiftelsen, som äskas av myndigheten.
Vad som stadgas i detta stycke skall
ej gälla stiftelse, vars förmögenhet
huvudsakligen härrör från medel,
som sparbank tillskjutit med stöd av
17 § andra stycket.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 87—90 och 99 §§, den 1 januari
1963 och i övrigt den 1 juli 1962. Lagens bestämmelser skola äga giltighet
redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder som erfordras för tilllämpningen
därefter.

2. De äldre bestämmelserna skola alltjämt äga tillämpning i fråga om
ärenden, som anhängiggjorts hos eller upptagits av länsstyrelse eller sparbanksinspektionen
före ikraftträdandet. Vad nu sagts skall dock icke gälla
87—90 och 99 §§. Vidare skall vad som stadgas om sparbanksinspektionen
från och med den 1 juli 1962 avse bankinspektionen.

3. Erfordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna lags ikraftträdande,
äger Konungen meddela sådana bestämmelser.

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

11

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 15 juni 1934 (nr 300) om
sparbankernas säkerhetskassa

Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. lagen den 15 juni 1934 om sparbankernas
säkerhetskassa skall erhålla nedan angivna ändrade lydelse samt att
i 5 och 7 §§ samma lag1 ordet »sparbanksinspektionen» skall ersättas med
ordet »bankinspektionen».

(Nuvarande lydelse)

4 §.

2 mom. Sparbanksinspektören
eller, vid förfall för honom, annan
ledamot av sparbanksinspektionen
äger vid styrelsens sammanträden
deltaga i överläggningarna och få till
protokollet antecknad den mening
han uttalat i ärende som förekommit
till behandling.

(Föreslagen lydelse)

4 §•

2 mom. Chefen för bankinspektionen
eller, vid förfall för honom,
ledamot av inspektionen äger vid styrelsens
sammanträden deltaga i överläggningarna
och få till protokollet
antecknad den mening han uttalat i
ärende som förekommit till behandling.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962.

Förslag

till

lag om överflyttande på bankinspektionen av de uppgifter och befogenheter,
som enligt lag eller författning tillkomma bank- och fondinspektionen
eller sparbanksinspektionen

Härigenom förordnas, att de uppgifter och befogenheter, som enligt lag
eller författning tillkomma bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,
i stället skola tillkomma bankinspektionen samt att eljest i
lag eller författning förekommande bestämmelser, som avse bank- och fondinspektionen
eller sparbanksinspektionen, i stället skola avse bankinspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962.

1 Senaste lydelse av 5 och 7 §§ se 1955: 419.

12

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må anföras följande.

I propositionen föreslås att tillsynen över sparbankerna, vilken nu är
uppdelad mellan en särskild sparbanksinspektion och länsstyrelserna, i sin
helhet skall anförtros åt en för sparbankerna, affärsbankerna och jordbrukets
kreditkassor gemensam tillsynsmyndighet, benämnd bankinspektionen
och bildad genom sammanslagning av sparbanksinspektionen med bankoch
fondinspeklionen.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till propositionen bilagda statsrådsprotokoll.

Till utskottet har hänvisats de i anledning av propositionen väckta likalydande
motionerna 1:694 av herr Åkesson m. fl. samt 11:837 av herrar
Berglund och Antby, vari yrkats, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
proposition nr 134.

Beträffande motiveringen för motionärernas förslag hänvisas till motionen
II: 837.

Utskottet

Frågan om tillsynen över sparbankerna har vid flera tillfällen varit föremål
för överväganden. De förevarande förslagen rörande denna tillsyn, liksom
de skilda bedömningar av dessa förslag som givits till känna av olika
remissinstanser, ansluter sig ganska nära till tidigare framförda förslag och
till hur dessa mottagits. Med hänsyn härtill kan det enligt utskottets mening
vara befogat att något erinra om tillsynsfrågans tidigare behandling.

Vid den översyn av sparbankslagsstiftningen som gjordes av 1948 års
sparbankssakkunniga behandlades även tillsynen över sparbankerna. De
sakkunnigas förslag i denna del föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Dåvarande chefen för finansdepartementet berörde denna fråga i proposition
med förslag till lag om sparbanker, nr 151 år 1955, och anförde
därvid följande.

I anslutning till förslag, som tidigare avgivits av 1945 års bankkommitté
och 1951 års riksdagsrevisorer, har de sakkunniga förordat genomgripande
förändringar i fråga om tillsynens organisatoriska uppbyggnad. Så bör enligt
deras mening länsstyrelsernas hittillsvarande befattning med tillsynsärendena
upphöra och den centrala tillsynen omhänderhas av en nyinrättad
myndighet, tillskapad genom sammanslagning av sparbanksinspektionen
samt bank- och fondinspektionen. Tillika går sakkunnigförslaget ut på
att de nuvarande allmänna ombuden skall ersättas av särskilda revisorer —
en för varje sparbank — vilka utses av tillsynsmyndigheten för att tillsammans
med de i vanlig ordning tillsatta revisorerna verkställa det årliga
revisionsarbetet. De förordade reformerna, som dikterats av syftet att
främja effektiviteten i tillsynen, har emellertid icke vunnit enhällig anslutning
bland de sakkunniga. Tre av dem vill behålla länsstyrelserna som
lokala tillsynsorgan och motsätter sig jämväl sammanslagningen av de båda
inspektionsmyndigheterna.

Den dominerande frågeställningen vid bedömandet av sakkunnigförslaget
i detta ämne torde vara, huruvida det är önskvärt med en fullständig cen -

Rankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

13

tralisering av sparbankstillsynen eller denna bör få behalla sin hittillsvarande
delvis decentraliserade karaktär. Tanken på en centralisering är som
den historiska översikten utvisat icke ny. Den framfördes första gången av
1910 års sparbankskommitté och mötte redan från början ganska kraftigt
motstånd från vissa håll. Icke minst inom sparbanksväsendet självt har
man varit mycket ovillig att acceptera eentraliseringslinjen. Denna inställning
har kommit till klart uttryck i remissyttrandena över de förslag, som
avgavs av 1945 års bankkommitté och 1951 års riksdagsrevisorer, och nu
senast vid remissbehandlingen av sakkunnigförslaget. Invändningarna har
i huvudsak varit, att rådande decentralisering av tillsynen vore helt förenligt
med sparbankernas förankring i lokalt begränsade verksamhetsområden
och att en centraliserad tillsyn därför skulle innebära en försämrad övervakning.
Det har till och med gjorts gällande, att tillsynens centralisering
till en enda myndighet skulle kunna hämma utvecklingen inom sparbanksväsendet,
genom att en sådan myndighet icke i samma grad som länsstyrelserna
skulle kunna vara förtrogen med och ta hänsyn till de enskilda
sparbankernas särart.

Enligt min egen uppfattning kan det icke bestridas, att vissa fördelar kan
vinnas med att den väsentliga tillsynsverksamheten komme att utövas av
en central myndighet. Å andra sidan kan ej heller förnekas, att invändningarna
mot en sådan anordning delvis har sitt berättigande. Av stort intresse
är att vissa av de remissinstanser, som ställt sig kritiska till den av
de sakkunniga förordade lösningen, pekat på att debatten i detta ämne icke
nödvändigtvis behöver röra sig kring frågeställningen en statlig decentraliserad
tillsyn eller ett statligt centraliserat tillsynssystem. Främsta förespråkare
för ett tredje alternativ för organisationen av tillsynen har varit
fullmäktige i riksbanken. Dessa ifrågasätter sålunda, om icke sparbankstillsynen
skulle kunna helt överlåtas på ett av sparbankerna själva upprättat
organ. Närmast har härvid varit i åtanke ett system, som från och med
1954 tillämpats för lillsynen över de finska sparbankerna. I något modifierad
form återkommer riksbanksfullmäktiges rekommendation i vissa andra
remissvar. Enligt dessa borde i varje fall en del av den statliga kontrollen
över sparbanksväsendet, främst den mera revisionsmässiga, omhänderhas
av något organ, som sparbankerna gemensamt skulle ha alt inrätta. Att staten
helt eller delvis skulle befrias från ansvaret för sparbankstillsynen är
ett uppslag, som icke prövats av de sakkunniga. Uppslaget bör enligt min
åsikt bli föremål för närmare överväganden i särskild ordning, eventuellt
också med avseende på tillsynen över andra institut inom kreditväsendet.
.lag ämnar därför sedermera ta initiativ till en utredning för närmare
prövning av alternativet i fråga. Vid denna utredning bör kunna upptas
också spörsmål av annan art, vilka sammanhänger med tillsynen över sparbankerna
och jämförliga kreditinrättningar.

Med hänsyn till att en framtida omdaning av tillsynen i den riktning,
som bär antytts, kan komma att visa sig lämplig, synes det i nuvarande
läge vara mest välbetänkt alt låta övervakningen över sparbankerna i stort
sett få behålla sin gällande organisatoriska struktur.

Bankoutskottet tog även i sitt utlåtande (nr It) år 1955) upp frågan till
behandling och framhöll då följande.

Frågan om lämpligheten av alt bibehålla länsstyrelserna och spnrbanksinspektionen
vid tillsynen över sparbankerna upplages i motionen I:47(i,
där förslag framställes om att organisationen av lillsynen över sparbankerna
bör utformas på säl! sparbankssakkunniga förordat. Enligt dessa
borde länsstyrelsernas befattning med tillsynsärendena upphöra och den
centrala tillsynen omhänderhavas av en nyinrättad myndighet tillskapad

14

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

genom sammanslagning av sparbanksinspektionen samt bank- och fondinspektionen.
Samma mening om tillsynens anordande bär kommit till uttryck
i förslag, som avgivits av 1945 års bankkommitté och 1951 års riksdagsrevisorer.
I utlåtande över riksdagsrevisorernas berättelse anslöt sig
statsutskottet (uti. nr 145/1952, 15:o) till revisorernas uppfattning om fördelarna
med en samordning av den centrala offentliga tillsynen över affärsoch
sparbanksväsendet. Däremot sade sig utskottet icke vara lika övertygat
om lämpligheten av att avveckla länsstyrelsernas befattning med hithörande
ärenden. På utskottets hemställan beslöt riksdagen överlämna riksdagsrevisorernas
uttalanden i ämnet jämte dithörande remissyttranden till
sparbankssakkunniga. Under remissbehandlingen av sparbankssakkunnigas
förslag har från vissa håll den meningen framförts att staten helt eller delvis
skulle befrias från ansvaret för sparbankstillsynen, antingen därigenom
att tillsynen skulle kunna helt överlåtas på ett av sparbankerna själva upprättat
organ eller på så sätt att en del av den statliga kontrollen över sparbanksväsendet,
främst den mera revisionsmässiga, skulle omhänderhavas
av något organ som sparbankerna gemensamt inrättat. Med hänvisning till
att detta uppslag icke prövats av de sakkunniga och till att uppslaget borde
bli föremål för närmare överväganden i särskild ordning, eventuellt också
med avseende på tillsynen över andra institut inom kreditväsendet, har departementschefen
anfört, att han sedermera ämnade ta initiativ till en utredning
för närmare prövning av nämnda alternativ för tillsynens organiserande.
Utskottet har ej anledning till erinran mot att alternativet i fråga
blir föremål för närmare överväganden. Av hänsyn till att en framtida omdaning
av tillsynen i den riktning som antytts eventuellt skulle komma att
visa sig lämplig har utskottet icke funnit skäl att ta ställning till huruvida
en helt centraliserad statlig sparbankstillsvn skulle vara att föredraga framtör
den nuvarande. Det synes nämligen välbetänkt att i avvaktan på resultalet
av nämnda utredning bibehålla nuvarande tillsynsorganisalion med
enbarl den jämkning däri, som föranledes av att de allmänna ombuden
slopas.

De skäl som 1955 av departementschefen och utskottet anfördes mot att
då ta upp frågan om sparbankstillsynen till avgörande, nämligen att
man först närmare borde undersöka förutsättningarna för att överlåta tillsynen
till sparbankerna själva och till av dem upprättade särskilda organ,
är numera inte längre för handen. I det betänkande som ligger till grund
tör förevarande proposition har nämnda alternativ för sparbankstillsynens
ordnande närmare övervägts. Utredningen har därvid funnit, att tillsynen
även i fortsättningen bör utövas av statlig myndighet, vilken ståndpunkt
genomgående accepterats av remissinstanserna. Departementschefen ansluter
sig även till denna uppfattning. Utskottet finner likaså avgörande skäl
tala för att den statliga tillsynen bibehålies.

Av vad utskottet ovan återgivit beträffande tillsynsfrågans tidigare behandling
framgår, att de två huvudförslag som förevarande proposition innehåller
— att länsstyrelsernas befattning med vissa tillsynsfrågor upphör
och alt en sammanslagning sker av sparbanksinspektionen och bank- och
fondinspektionen — i allt väsentligt överensstämmer med förslag som tidigare
framförts av två olika statliga utredningar samt av riksdagens revisorer.
Flertalet remissinstanser som yttrat sig över nu föreliggande förslag
har förordat nyssnämnda reformer. Med beaktande av det här anförda

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

15

synes ett accepterande av förslagen inte, såsom sparbanksföreningen uttalat,
kunna sägas vara att »tämligen brådstörtat genomföra en ändring».

Vad beträffar föreliggande förslag att länsstyrelsernas nuvarande tillsynsuppgifter
överföres på en central inspektionsmyndighet har utskottet
noterat, att huvudparten av länsstyrelserna tillstyrkt förslaget; endast sex
länsstyrelser motsätter sig en centralisering. Vid bedömandet av de skäl
för och emot förslaget som anförts liar utskottet ansett, att sparbankernas
starka lokala anknytning och den återverkan detta förhållande har på tillsynens
ordnande bör särskilt beaktas. Enligt utskottets mening torde emellertid
en centralisering av tillsynen inte medföra några väsentliga olägenheter
från dessa synpunkter, särskilt som tillsynsmyndigheten enligt departementschefens
förslag har att höra vederbörande lokala instanser i frågor,
där kännedom om ortens förhållanden är av värde.

De mindre invändningar som utifrån lokala hänsyn möjligen kan göras
mot en centralisering bedömer utskottet väga avgjort mindre än de fördelar
som från arbetssvnpunkt kan vinnas genom förändringen. Såsom framgår
av länsstyrelsernas remissyttranden medför den nuvarande uppdelningen
av tillsynsarbetet visst dubbelarbete och tidsutdräkt och inrymmer oklarheter
beträffande ansvarsfördelningen. Utskottet anser det angeläget, att sådana
brister i det statliga förvaltningsarbetets effektivitet så långt möjligt
avlägsnas. Att centraliseringen från denna synpunkt är motiverad framgår
av att, samtidigt som länsstyrelsernas tillsynsarbete skulle bortfalla,
skulle enligt sparbanksinspektionens bedömning återverkan på den centrala
tillsynsmyndigheten bli obetydlig. Inspektionen anför sålunda: »Att
centraliseringen av tillsynsfunktionerna — registreringen därvid undantagen
— kan vara en rationell åtgärd torde även bestyrkas av det förhållandet,
att någon merbelastning i arbetshänseende i samband därmed knappast
torde uppkomma för den centrala myndigheten, då nuvarande remissbehandling
av eller framställningar i ärenden, som skola avgöras av länsstyrelse,
i stället bortfölle.»

Vad angår frågan om en sammanslagning av sparbanksinspeklionen med
bank- och fondinspektionen vill utskottet erinra om att riksdagen redan
1952 på förslag av ett enhälligt statsutskott (statsutskottets uti. 145/1952
15:o och riksdagens skr. nr 293) uttalade att den ansåge en sådan samordning
fördelaktig. Några omständigheter varigenom denna uppfattning
behöver revideras, finner utskottet inte ha tillkommit. Tvärtom torde behovet
av eu tillsynsmyndighet med bättre överblick över en större del av
kreditväsendet, rationaliserings- och personalrckryteringssynpunktcr nu än
mer tala för en samordning än för tio år sedan. Enligt utskottets mening
har den fråga som berörts av en del remissinstanser, huruvida någon reell
utjämning mellan sparbankernas och affärsbankernas verksamhet bär
skett, mindre intresse vid bedömningen av förslaget om sammanslagning.
Oavsett hur därmed förhåller sig är nämligen uppenbart, alt lillsynsuppgifterna
till art och karaktär är så närbesläktade för de olika slagen av
kreditinstitut, att organisatoriska fördelar är alt vinna om de handhas av
en och samma myndighet. Någon grund för sådana farhågor som spar -

16

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

banksföreningen uttrycker, att i en sammanslagen tillsynsmyndighet avgörandena,
»hur stor strävan till opartiskhet än må vara, kan komma att influeras
av förhållanden, som äger mer samband med affärsbankernas primära
ställning på kreditmarknaden och deras större verksamhetsfält än
med en rent objektiv intresseavvägning, där kreditinstitutionens särart beaktas»
kan utskottet ej finna föreligga. Snarare skulle, enligt utskottets
mening, kunna finnas anledning befara, att en från samhällets synpunkt ej
önskvärd partsinställning understundom kunde göra sig gällande om tillsynen
vore strängt uppdelad efter de större eller mindre särdrag som föreligger
mellan olika slags kreditinstitut.

Enligt vad som ovan anförts delar utskottet ej de synpunkter som framförts
i motionerna 1:694 och 11:837 utan förordar i enlighet med propositionen
såväl att länsstyrelsernas befattning med sparbankstillsynen slopas
som att sammanslagning sker av sparbanksinspektionen och av bankoch
fondinspektionen. Mot de övriga förändringar i tillsynen, som föreslås
ske i samband med nämnda reformer, och som berörs i propositionen, har
utskottet intet att erinra.

Åberopande det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, med avslag å motionerna I: 694 och
II: 837, antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416)
om sparbanker;

2) lag angående ändring i lagen den 15 juni 1934 (nr 300)
om sparbankernas säkerhetskassa; samt

3) lag om överflyttande på bankinspektionen av de uppgifter
och befogenheter, som enligt lag eller författning tillkommer
bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen.

Stockholm den 10 maj 1962

På bankoutskottets vägnar:

C. G REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Aspling, Gustaf Henry Hansson,
Gorthon, Åke Larsson, Stefanson*, Palm, Augustsson och Mattsson;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin*, Persson i Appuna,
Bengtsson i Landskrona, Berglund*, fru Lindekvist, herrar Larsson i Umeå
och Börjesson i Falköping.

* Ej närvarande vid justeringen.

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1962

17

Reservation

av herrar Regnéll, Gustaf Henry Hansson, Gorthon, Stefanson, Mattsson,
Berglund, Larsson i Umeå och Börjesson i Falköping, vilka ansett, att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse.

»Motivet till förevarande förslag är att uppnå en effektivare tillsyn över
sparbankerna. Utskottet vill först deklarera att det helt ansluter sig till målsättningen
att åstadkomma en så effektiv sparbankstillsyn som möjligt. Enligt
utskottets mening synes emellertid de förevarande förslagen inte på
bästa sätt motsvara detta syfte. Den centralisering av tillsynen som föreslås
i propositionen torde nämligen vara mindre lämplig med hänsyn till den
struktur som gäller för sparbanksväsendet. Den starka lokala anknytningen
och begränsningen av sparbankernas verksamhetsfält bör liksom hittills avspeglas
i tillsynens organisation. I ärenden rörande exempelvis gränsdragning
för verksamhetsområden eller filialbildning är en god kännedom om
orten självfallet väsentlig, och en sådan kännedom torde knappast kunna inhämtas
utan genom fortlöpande kontakt med orten och dess folk. I dessa
hänseenden har länsstyrelserna speciella förutsättningar att sitta inne med
den erforderliga sakkunskapen. Ur effektivitetssynpunkt bör den nuvarande
sparbanksinspektionen bibehållas och utbyggas samt länsstyrelsernas nuvarande
befattning med tillsynen icke upphöra. Utskottet yrkar sålunda avslag
å propositionens förslag i dessa hänseenden.

Vad i propositionen anföres beträffande en central revisionskontroll i
sparbanksväsendets regi har utskottet med intresse tagit del av. Då från
sparbankshåll uttalats att en sådan anordning synes väl värd ett närmare
övervägande anser sig utskottet kunna hysa förhoppningar om att en effektivisering
av tillsynen på detta sätt kan uppnås. Utskottet vill vidare framhålla
att en förstärkning av den nuvarande sparbanksinspektionen snarast
bör komma till stånd. Förslag härom framfördes från sparbankerna redan
1955 men har icke lett till någon egentlig upprustning. Sparbankerna har
förklarat sig alltjämt beredda att medverka till en sådan upprustning. Utskottet
finner angeläget att sparbankernas uttalade beredvillighet att ikläda
sig ökade kostnader för att göra inspektionen mer effektiv tas i anspråk.

Åberoende det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen med bifall till motionerna 1:694 och 11:837
måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker
m. in.»

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620G86