Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1962

1

Nr 15

L Hatande i anledning av väckta motioner angående bestridandet
av semesterkostnaderna för riksdagens personal.

I t\å inom riksdagen, till bankoutskottet hänvisade, likalydande motioner,
nr 164 i första kammaren av fru Segerstedt Wiberg och nr 203 i andra kammaren
av herr von Friesen, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att
av medel som anvisas under fjortonde huvudtiteln svara för semesterkostnaderna
för sina tjänstemän, i anslutning till vad i motionen anförts.

Beträffande motiveringen för delta förslag hänvisas till motion II: 203.

över motionen har utskottet inhämtat yttranden från kanslideputerade
och riksrevisionsverket.

Kanslideputerade har i sitt yttrande anfört följande.

Motionerna avse icke kostnaderna för den i avlöningsbestämmelserna för
riksdagens tillfälligt anställda tjänstemän reglerade semestern, vilka redan
nu bestridas av riksdagens medel under fjortonde huvudtiteln, utan statsverkets
motsvarande kostnader under andra huvudtitlar för tjänstemän
t rån dess verk och myndigheter, vilka tillfälligt tjänstgöra hos riksdagen.

Betald ledighetstui i form av semester tillkommer sådana tjänstemän
enligt avlomngsförfattningarna och förvärvas, i likhet med vad som föresknves
i lagen om semester, enligt bestämda kvalifikationsgrunder, principmllt
icke förutsättande något arbete det år semestern uttages. Kostnaf
n j01 semestern> d. v. s. lönerna till tjänstemannen under ledigheten och
till den som därunder uppehåller hans tjänst, bestrides normalt med myndighetens
avlöningsanslag, oavsett om tjänstemannen det året är tjänstefri
ener tjänstgör på annat håll, t. ex. hos riksdagen. En ökad belastning å avomngsanslaget
uppstår först som en följd av att tjänstemannen åtnjuter
längre ledighet an semestertiden; föranledes detta av tjänstgöring hos riksdagen
avstår han sin lön, vilken sålunda disponeras för vikariens avlönande.
Men genom att riksdagsanställningen ofta varar både vår- och höstsession,
stundom även viss mellanliggande tid, förvärvar härvid även vikarien
rätt till semester, vilken verket eljest skulle undgått betala; för varje
tjänstemän i lönegraden B 1 utgör exempelvis ett års semesterlön 5 355
kronor. Vid kanshdeputerades förfrågningar hos ett antal verk har meddeats,
att andra olägenheter än avlöningstekniska vore förbundna med tillhandahållandet
av tjänstemän i av riksdagen önskad utsträckning. Motionärerna
ha ansett alt en proportionell fördelning av själva semesterkostnaderna
mellan riksdagen och vederbörande verk skulle minska dessas förklarliga
obenägenhet att avstå tjänstemän.

Kanslideputerade få till en början erinra om att riksdagens intresse att
erhålla de tjänstemän den önskar hävdats såväl tidigare, t. cx. år 1926 i
statsutskottets utlåtande nr 119 och riksdagens skrivelse nr 245, som innevarande
år i de likalydande motionerna I: 163 och II: 202. Med hänsyn till
avlonmgsanslagens natur behöver därvid en ökad belastning av visst''verks
Bihang till riksdagens protokoll 1962. S samt. Nr 15

Bankoutskotlels utlåtande nr in år 1962

anslag icke i och för sig ingiva betänkligheter; då den ökade kostnaden under
alla omständigheter bestrides av allmänna medel, synes den avlöningstekniska
delen av saken kunna betraktas som en bokförings- och arbetskraftsfråga.
Riksdagens ekonomibyrå har i ett härvid fogat yttrande pekat på de
tekniska svårigheterna av den ifrågasatta omläggningen. Byrån har även
uttryckt farhåga för en ytterligare ansvällning, som kunde följa av att uppdelning
av semesterkostnaden kunde komma att påkallas även av sådana
verk som beviljat tjänsteman enbart partiell ledighet för tjänstgöring hos
riksdagen.

Kanslideputerade få slutligen även erinra om att författningsutredningens
arbete torde inriktas även på riksdagstjänstemännens anställningsförhållanden;
skulle den nuvarande organisationen ersättas med fastare anställning
av personal å riksdagens egen stat torde den i motionerna upptagna
frågan bliva utan betydelse.

Kanslideputerade avstyrka motionerna I: 164 och II: 203.

Till sitt yttrande har kanslideputerade fogat yttrande av riksdagens ekonomibvrå,
som anfört.

Angående semester vid tjänstledighet för offentligt uppdrag stadgas
följande i Saar, paragraf 29, mom. 2.:

»Vidkännes tjänsteman C-avdrag å lönen av annan anledning än tjänstledighet
för offentligt uppdrag, må semestern enligt av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser minskas med så stor del av årssemestern, som belöper
på avdragstiden.»

Någon minskning av semestern skall sålunda ej ske om tjänsteman vidkännes
C-avdrag å lönen på grund av offenligt uppdrag.

Vederbörande ämbetsverk, till vilket tjänsteman är knuten, är enligt
ovannämnda stadgande skyldigt svara för ifrågavarande semesterkostnad.
Även i sådant fall, då tjänsteman åtnjuter partiell tjänstledighet från tjänst
i visst ämbetsverk för tjänstgöring i riksdagen, skall ämbetsverket svara
för tjänstemans semesterkoslnad å ifrågavarande tjänst inom ämbetsverket.

En ändring härutinnan syftande till att riksdagen skulle gälda ifrågavarande
semesterkostnader synes ej lämpligt med hänsyn till vad som stadgats
i ovannämnda paragraf och kan icke lösas administrativt inom vederbörande
utskotts eller kammares kansli. Detta ankommer på riksgäldskontoret,
som i avlöningstekniskt hänseende måste verkställa viss utredning
och beräkning. Arbetet kan bli ganska omfattande, då anspråk på
dylik ersättning med största sannolikhet kan förväntas jämväl från de
ämbetsverk, som beviljat tjänsteman partiell tjänstledighet från sin tjänst
för tjänstgöring i riksdagen.

Ekonomibyrån vill icke för närvarande förorda att en dylik bestämmelse
införes, dels på grund av anförda skäl och ovannämnda stadgande i Saar,
dels i avvaktan på de ändringar i riksdagens personalorganisation, som kan
förväntas inom en nära framtid.

Gentemot kanslideputerades i dess yttrande uttalade uppfattning har
reservation anmälts av herr von Friesen, som till kanslideputerades protokoll
anfört följande.

Jag kan ej biträda kanslideputerades uppfattning beträffande motionerna
I: 164 och II; 203 och har till protokollet antecknat min reservation mot
beslutet.

Bankoutskottets utlåtande nr lä dr 1962 3

Frågan kan självfallet ses som en ren bokföringsfråga, om man ser till
statsförvaltningen som en enhet, men ser man till de mindre ämbetsverken
och dessas kostnader, måste den nuvarande anordningen påverka deras
villighet att ställa personal till riksdagens förfogande. Ekonomibyrån synes
i sitt utlåtande ha missuppfattat frågan och trott att det gällt eu angelägenhet
av större omfattning än vad som verkligen är fallet.

Byråns påpekande att den föreslagna anordningen kommer att medföra
ökat administrativt besvär måste också tillbakavisas. I de fall där bestämnielserna
skall tillämpas behöver vederbörande ämbetsverk endast sända
räkning till riksdagen, som har att företaga tämligen enkla kontrollåtgärder.
Oavsett vad författningsutredningen kommer att föreslå måste riksdagen
utöver en kärna av fast anställd personal ha tillfälligt anställd arbetskraft
på samma sätt som gäller för departementens rättsavdelningar.
Vad det här gäller är en renlighetsfråga, ett tillämpande av god sed. Det är
icke tillbörligt att riksdagen på detta sätt åker snålskjuts på statsförvaltningen.
Jag tillstyrker därför bifall till motionerna I: 164 och II: 203.

Riksrevisionsverket har i sitt yttrande anfört följande.

I fall då en tjänsteman hos myndighet inom statsförvaltningen under viss
del av året åtnjutit ledighet för att stå till annan statsmyndighets förfogande,
bestrider förstnämnda myndighet regelmässigt även den del av semesterkostnaderna
som svara mot den tid då vederbörande tillfälligt tjänstgjort
hos den andra myndigheten. Av praktiska skäl synes det önskvärt, att denna
ordning för semesterkostnadernas bestridande även i fortsättningen tillämpas,
då arbetskraft från statsförvaltningen ställs till riksdagens förfogande.
På grund härav torde det enligt riksrevisionsverkets mening icke vara påkallat
att införa bestämmelser, enligt vilka semesterkostnaderna för ifrågavarande
personal fördelas mellan riksdagen och statsverket på sätt angives
i motionerna.

Utskottet. Såsom anföres i förevarande motioner förekommer att ämbetsverk
får bestrida hela semesterkostnaderna för tjänsteman, som stor del av
året varit tjänstledig från sin befattning för tjänstgöring hos riksdagen.
Detta förhållande bör dock, enligt utskottets mening, ur anslagssynpunkt
knappast valla några allvarligare olägenheter för vederbörande ämbetsverk.
För Kungl. Maj:t föreligger bemyndigande att medgiva överskridanden av
genom riksdagens beslut maximerade anslagsposter till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, eller till avlöningar till ickeordinarie
personal, som erfordras till följd av att dylik anslagspost blivit i
en icke förutsedd omfattning belastad antingen med utgifter för avlöningar
åt icke-ordinarie tjänsteman, som vikarierat å ordinarie tjänst, vilken är
obesatt eller vars innehavare åtnjutit ledighet för offentligt uppdrag eller av
annan anledning mot avstående av hela lönen eller med kostnader, som
sammanhänger med att icke-ordinarie ersättare behöver anlitas vid vakanthållande
av ordinarie tjänst eller vid längre tids ledighet med helt eller delvis
bibehållen lön för ordinarie eller icke-ordinarie tjänsteman tprop.
H162: 1, bil. 2, p. 2, SU 141. Detta torde få anses inbegripa jämväl förevarande
fall. Med hänsyn till anförda förhållande och vidare till de icke

4 Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1962

oväsentliga praktiska olägenheter som skulle följa av det i motionerna föreslagna
sättet för bestridande av semesterkostnaderna finner utskottet skäl
ej föreligga tillstyrka de förevarande motionerna.

Åberopande det ovan anförda får utskottet sålunda hemställa,

att motionerna 1:164 och 11:203 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 april 1962

På bankoutskottets vägnar:

NILS STÅHLE

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Fahlander, Schmidt, Hansson
Gustaf Henry, Larsson Åke*, Palm* och Svanström;

från andra kammaren: herr Boija, fru Renström-Ingenäs, herrar Hansson
i Önnarp*, Carlsson i Tibro*, Bengtsson i Landskrona, Hamilton, Lindkvist*
och Fridolfsson.

* Ej närvarande vid justeringen.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 62
202412