Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1962

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av väckt motion om täckande av riksdagsledamöters
kostnader i vissa mål.

I en inom riksdagen väckt, till bankoutskottet hänvisad motion, nr 7 i
andra kammaren av herr Lundberg, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta att de riksdagsledamöter, som på grund av den ändrade lagtolkningen
av § 110 regeringsformen, och utan att riksdagen med minst fem
sjättedelar av de röstande så beslutat, ställts eller kommer att ställas under
tilltal eller eljest till domstol instämmes för yttrande i sin egenskap
av riksdagsman, måtte få sina kostnader, som icke kan täckas av kärandens
eventuella ersättning, helt ersatta genom staten och riksdagen.

Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motionen jämte
till motion nr 6 i andra kammaren, ävenledes väckt av herr Lundberg, vilken
motion hänvisats till konstitutionsutskottets förberedande behandling.

Beträffande bakgrunden till de ovannämnda motionerna har konstitutionsutskottet,
vilket förehaft motionen II: 6 till behandling anfört följande
(uti. nr 5/1962).

Motionen har föranletts av ett uppmärksammat rättsfall som år 1960
avgjorts i högsta instans och vari omständigheterna i korthet var följande.

Vid andra kammarens behandling den 4 mars 1959 (prot. nr 6, s. 82 ff)
av propositionen nr 24/1959, innefattande bl. a. förslag om försäljning
till agronomen Torgny André i Norrköping av kronoegendomen Knivberga
21 i Norrköpings stad, deltog herr Svensson i Ljungskile i debatten. Enligt
Andres mening uttalade sig Svensson i ett av sina anföranden (s. 84)
på sätt, som var för André kränkande.

André instämde Svensson till Orusts, Tjörns och Inlands domsagas häradsrätt
och yrkade skadestånd för ärekränkning med'' 10 000 kronor.
Svensson invände, att han gjort uttalandet i fråga i sin egenskap av ledamot
av riksdagen, att den av André instämda talan därför måste anses
innefatta sådant tilltal, som avsåges i § 110 regeringsformen, samt att, enär
i detta lagrum föreskrivet tillstånd till käromålets väckande icke förefunnes,
rätten saknade behörighet alt upptaga målet. Svensson yrkade därför,
att häradsrätten måtte avvisa Andrés talan. I beslut den 2 september 1959
uttalade häradsrätten bl. a., att stadgandet i § 110 regeringsformen enligt
sin avfattning ej avsåge annat än talan om ansvar. Eftersom stöd saknades
att åt stadgandet giva en vidsträcktare tolkning samt Andrés talan avsåge
endast skadestånd på grund av påstådd ärekränkning, vore häradsrätten
behörig att upptaga målet. Svenssons invändning lämnades alltså utan bifall,
och Svensson förklarades vara skyldig att ingå i svaromål. —- Genom
dom den 11 december 1959 ogillade häradsrätten Andrés skadeståndstalan.
I domskälen framhölls, att Svenssons uttalande i riksdagen utgjort ett led
i den kritik han avsett att rikta mot vederbörande statliga myndigheters
sätt att handlägga ifrågavarande markförvärvsärende och alt det fallit in 1

Ilihang till riksdagens protokoll t !)(>!. S samt. Nr 11

2

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1962

om ramen för hans yttrandefrihet såsom riksdagsman. Insatt i sitt sammanhang
kunde uttalandet icke anses vara för Andre kränkande.

Sedan André vädjat mot häradsrättens dom samt fråga ånyo uppkommit,
huruvida hinder för målets upptagande förelåge med hänsyn till bestämmelsen
i § 110 regeringsformen, ansåg hovrätten för Västra Sverige
i beslut den 3 maj 1960 lagrummet icke vara tillämpligt å förevarande fall.
Hinder i angivna hänseende mötte därför icke mot målets upptagande.
Svensson anförde besvär över beslutet. I avbidan på utgången av Svenssons
besvärstalan förklarade hovrätten skadeståndsmålet vilande. Högsta domstolen
fann i beslut den 5 december 1960 lika med hovrätten hinder icke
möta mot målets upptagande och fastställde överklagade beslutet. Därefter
fastställde hovrätten genom dom den 24 maj 1961 häradsrättens dom,
varigenom Andres skadeståndstalan ogillats. Sedan talan fullföljts av
André, fann högsta domstolen i beslut den 3 november 1961 ej skäl meddela
prövningstillstånd i följd varav hovrättens dom skulle stå fast.

Med hänvisning till nu relaterade rättsfall yrkades i motion 11:6 sådan
ändring av § 110 regeringsformen att riksdagsman bereddes skydd mot
skadeståndstalan, som grundas på gärningar eller yttranden av honom i
hans egenskap av riksdagsman. I sitt utlåtande i anledning av motionen
framhöll konstitutionsutskottet att den betydelsefulla frågan om riksdagsmans
immunitet är föremål för behandling inom författningsutredningen.
Vidare erinrades om att statsrådet och chefen för justitiedepartementet förklarat
sig beredd att före utgången av innevarande valperiod till riksdagen
framlägga förslag avseende det aktuella grundlagsstadgandet. Framhållande
därjämte att utskottet jämlikt § 38 riksdagsordningen har initiativrätt
i grundlagsfrågor ansåg sig konstitutionsutskottet icke vid innevarande
riksdag böra framlägga förslag till grundlagsändring. Utskottet hemställde
sålunda att motionen nr 11:6 icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda,
vilken hemställan bifölls av riksdagen.

Utskottet

I den till bankoutskottet hänvisade motionen föreslås att riksdagsman
mot vilken riktas skadeståndstalan, grundad på gärningar eller yttranden
av honom i hans egenskap av riksdagsman, skall få honom i samband med
rättegången förorsakade kostnader ersatta av statsmedel. Utskottet har
ansett sig icke böra uppta till behandling den i motionen väckta frågan i
dess allmänna principiella omfattning. Emellertid har utskottet inom ramen
för den gjorda framställningen funnit skäl föreligga pröva frågan
om ersättning av statsmedel till riksdagsman Waldemar Svensson för de
av dennes kostnader i samband med ovan relaterade skadeståndsmål, som
ej bestritts av motparten. Med beaktande av att skadeståndstalan mot Svensson
ogillats i alla instanser och av att för Svensson kvarstår kostnader i
målet, uppkomna såsom följd av prövningen av frågan om domstols behörighet
att upptaga målet samt utgången av denna prövning, har utskottet
funnit skäligt att sådan ersättning utgår.

Bankoutskottets utlåtande nr it år 1962 ^

Utskottet får sålunda föreslå att ur förslagsanslaget under fjortonde huvudtiteln
Riksdagen: Övriga omkostnader utbetalas till riksdagsman Waldemar
Svensson ett belopp motsvarande honom förorsakade kostnader i
ifrågavarande rättegång. Det bör få ankomma på riksgaldskontoret att inhämta
uppgifter om och bedöma Svenssons kostnader i målet samt att till

denne utbetala ersättningen.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

dels att riksdagen i anledning av förevarande motion II: 7,
må tillerkänna ledamoten av riksdagens andra kammare
agronomen Waldemar Svensson ersättning för dennes kostnader
i ifrågavarande skadeståndsmål att utgå från det
under fjortonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
Riksdagen: Övriga omkostnader,

dels att motion II: 7, i den mån den icke besvarats genom
utskottets ovan gjorda hemställan, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1962

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Fahlander, Schmidt, Hansson
Gustaf Henry, Larsson Nils Theodor, Gorthon, Larsson Åke och Palm;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Persson i Appuna, Boija, fru
Renström-Ingenäs, herrar Hagnell, Carlsson i Tibro , Börjesson i Glomminge
och Lindkvist*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 19G2. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G20432