Bankoutskottels utlåtande nr 10 år 1962

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning, m. m.

I en den 16 februari 1962 dagtecknad proposition, nr 65, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning;

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den 1 juli
1962 till och med den 30 juni 1963 vara fritagen från skyldigheten att vid
anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,
med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill ger anledning*
före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1962 till
och med den 30 juni 1963 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket
lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat, följande
särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.1

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst sjutusenåttahundra
miljoner kronor.

2 §■

Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt
må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av
fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret
medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst
sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,
därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugu dagar från början
av nästföljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.

3 §.

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt
guldmynt och omyntat guld.

1 Jfr SFS 1961: 83.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. S samt. Nr 10

2

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1962

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må anföras följande.

I propositionen föreslås i fråga om riksbankens sedelutgivning, att vissa
undantagsbestämmelser från lagen för Sveriges riksbank skall gälla
jämväl för tiden den 1 juli 1962—den 30 juni 1963. Enligt vid propositionen
fogat lagförslag skall riksbanken få utgiva sedlar till ett belopp av
högst 7 800 miljoner kronor. Det nuvarande maximibeloppet utgör 7 400
miljoner kronor.

Vidare föreslås, att riksdagen måtte medgiva att riksbanken även för
tiden från och med den 1 juli 1962 till och med den 30 juni 1963 fritages
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med
guld.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen
hänvisar utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelse härför
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivningsrätt och inlösningsskyldighet,
s. 3.

Pågående utredningsarbete, s. 5.

Riksbanksfullmäktiges framställning, s. 6.

Departementschefen, s. 7.

Utskottet

Riksbankens rätt att utgiva sedlar regleras alltsedan 1939 genom provisorisk
lagstiftning i stället för genom riksbankslagens motsvarande stadganden.
Den nu gällande lagen av 1961, vars giltighetstid utgår den 30
juni 1962, har liksom den föregående lagstiftningen på området tillkommit
i avbidan på en definitiv reglering av sedelutgivningsrätten.

De 1951 tillkallade sakkunniga för utredning om reglering av riksbankens
sedelutgivningsrätt på längre sikt avgav 1955 ett betänkande i ämnet
(SOU 1955:43), som sedermera varit föremål för remissbehandling. I avgivet
yttrande över betänkandet förklarade sig bankofullmäktige icke vara
beredda att ta ställning till de av de sakkunniga framlagda förslagen, innan
en inom riksbanken påbörjad allmän överarbetning av riksbankslagen
slutförts och hela frågan om ny riksbankslagstiftning kunde prövas i ett
sammanhang. Fullmäktige anförde i sin 1957 gjorda framställning rörande
fortsatt provisorisk lagstiftning om riksbankens sedelutgivning, att
det nyss nämnda utredningsarbetet fortskridit så långt att man hade anledning
räkna med att förslag till ny riksbankslag skulle hinna färdigställas
under 1957. Sedermera har emellertid fullmäktige 1958 förklarat
sig icke ännu vara i tillfälle att framlägga något förslag om riksbankslagens
utformning på nu ifrågavarande och andra punkter. Fullmäktige
har i sin nu föreliggande framställning icke angivit när utredningsarbetet
kan väntas avslutat. Utskottet har i sina utlåtanden alltsedan 1958 funnit
anledning framhålla angelägenheten av att en mera definitiv reglering

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1962

3

av sedelutgivningsrätten snarast måtte komma till stånd och underströk
senast i utlåtande 1961 vikten av att provisoriet snarast ersättes med bestämmelser
i den under utarbetande varande riksbankslagen. Vid behandlingen
av nu förevarande förslag har utskottet beträffande det inom riksbanken
bedrivna utredningsarbetet under hand inhämtat att ett utkast
till lag har upprättats, men att det fortsatta arbetet komplicerats av att
mera djupgående överväganden i vissa stycken ansetts nödvändiga. Detta
betingas bl. a. av att riksbankens verksamhet och därmed riksbankslagens
utformning kan komma att i väsentlig mån påverkas av hur relationerna
mellan vårt land och EEC-länderna kommer att gestalta sig. Framför allt
spelar problemet med kapitalrörelserna stor roll. Att bryta ut frågan om
sedelutgivningsrätten ur sitt sammanhang i riksbankslagen har icke ansetts
lämpligt. Frågan om sedelutgivningen utgör nämligen en del av
den vidare kreditpolitiska problematik som enligt vad ovan sagts kan komma
att aktualiseras vid ställningstagandet till vår medverkan i det europeiska
ekonomiska samarbetet.

Utskottet vill ånyo understryka önskvärdheten av en slutgiltig reglering
av sedelutgivningsrätten men har med hänsyn till ovan anförda omständigheter
ingen erinran mot att den provisoriska lagstiftningen förlänges under
ännu ett år, och tillstyrker den i samband med förlängningen föreslagna
höjningen av maximibeloppet för sedelutgivningen från nuvarande 7 400
till 7 800 miljoner kronor.

Propositionens förslag rörande fortsatt befrielse för riksbanken från
skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar mot guld
föranleder ej heller någon erinran från utskottets sida.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Majrts förevarande
proposition.

Stockholm den 20 mars 1962

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Fahlander, Schmidt, Hansson
Gustaf Henry, Larsson Nils Theodor, Gorthon, Larsson Åke och Palm;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Persson i Appuna, Boija, fru
Renström-Ingenäs, herrar Hagnell, Carlsson i Tibro*, Börjesson i Glömminge
och Lindkvist*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620481