Bevillningsutskottets betänkande nr h7 år 1962
1
Nr 47
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring i
förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 16 februari 1962 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 114, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763)
angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst;
2) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni
1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i
taxeringsfrågor; samt
3) förordning angående ändrad lydelse av 49 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen framlägges på grundval av ett av Skatteutredningen angående
ackumulerad inkomst avgivet betänkande (SOU 1961: 56) förslag om
utvidgning av tillämpningsområdet för 1951 års lagstiftning om ackumulerad
inkomst. I samband härmed förordas vissa förtydliganden av lagstiftningen
betingade av erfarenheterna under den tid bestämmelserna varit i
kraft. Vidare föreslås att riksskattenämnden skall äga meddela förhandsbesked
i frågor rörande tillämpningen av lagstiftningen samt att anstånd
med skattebetalning skall kunna medges, då ansökan om särskild skatteberäkning
för ackumulerad inkomst gjorts.
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse. 1
1 Iiihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 17
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.
Härigenom förordnas, att 2, 3, 4 och 8 §§ samt anvisningarna till 1 och
3 §§ förordningen den 30 november 1951 angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives samt att till 2 § skola fogas anvisningar av nedan angiven
lydelse.
(Nuvarande lydelse)
2
Skatteberäkning enligt 1 § må ske
endast under förutsättning att den
ackumulerade inkomsten, efter avdrag
för avdragsgilla utgifter, uppgår
till minst 4 000 kronor och tillika utgör
minst en tredjedel av den skattskyldiges
till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst för det taxeringsår,
då den ackumulerade inkomsten tages
till beskattning.
3
Vad i denna förordning sågs om
ackumulerad inkomst skall, såvitt
angår till inkomst av j o r d b r u k sfastighet
hånförlig inkomst, gälla
endast:
intäkt av skogsbruk genom avyttring
av växande skog i samband
med avyttring av marken;
1 Senaste lydelse av 4 och 8 §§ se 1957: 61.
(Föreslagen lydelse)
§•
Till grund för skatteberäkning enligt
1 § skall ligga den ackumulerade
inkomsten minskad med avdragsgilla
kostnader för dess förvärvande (nettobeloppet
av den ackumulerade
inkomsten) eller, om
den skattskyldiges till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst är
lägre, denna inkomst.
Skatteberäkning enligt 1 § må ske
endast under förutsättning att den
inkomst, som skall ligga till grund
för skatteberäkningen, uppgår till
minst 5 000 kronor och tillika utgör
minst en femtedel av den skattskyldiges
till statlig inkomstskatt taxerade
inkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
1 mom. Vad i denna förordning
sägs skall, med den begränsning som
följer av vad nedan i 2—4 mom. stadgas,
äga tillämpning beträffande all
ackumulerad inkomst.
2 mom. I fråga om inkomst av
jordbruksfastighet skola
förordningens bestämmelser gälla endast
följande intäkter, nämligen:
1) intäkt av skogsbruk genom avyttring
av växande skog i samband
med avyttring av marken;
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
3
(Nuvarande lydelse)
intäkt, som uppkommit vid upplåtelse
av nyttjanderätt eller servitutsrätt
mot engångsersättning;
intäkt, som uppkommit genom att
egendom tagits i anspråk genom expropriation
eller liknande förfarande
eller eljest avyttrats under sådana
förhållanden, att dylik tvångsförsäljning
måste anses vara för handen;
samt
intäkt, i fall då inkomsten beräknats
enligt bokföringsmässiga grunder,
vid avyttring i samband med
upphörande av jordbruksdrift av för
stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten
avsedda maskiner eller andra
inventarier, vilka icke vid beräkning
av värdeininskningsavdrag äro
att hänföra till byggnad, ävensom av
varor och produkter i jordbruksfastigheten,
dock endast i den män det
influtna beloppet överstiger varornas
eller produkternas i räkenskaperna
upptagna värde. Har kreatursbesättning
i sin helhet avyttrats — utan
att nyuppsättning under beskattningsåret
skett — skall vad ovan
sägs gälla i fråga om intäkt genom
(Föreslagen lydelse)
2) intäkt genom ersättning för
skada å växande skog på grund av
brand eller annan därmed jämförlig
av den skattskyldiges åtgöranden oberoende
anledning samt intäkt genom
avyttring av skog och skogsprodukter,
om avverkningen framtvingats
av brand, stormfällning, torka, insektsskador
eller dylikt eller av vattenuppdämning
eller framdragande
av kraftledning, allt under förutsättning
att intäkten icke föranlett avdrag
för insättning å skogskonto;
3) intäkt i form av engångsersättning
vid upplåtelse eller upphörande
av nyttjanderätt eller servitutsrätt
och vid överlåtelse av nyttjanderätt;
4) intäkt, som uppkommit genom
att egendom tagits i anspråk genom
expropriation eller liknande förfarande
eller eljest avyttrats under sådana
förhållanden att dylik tvångsförsäljning
måste anses vara för handen,
under förutsättning att intäkten
icke föranlett avdrag för insättning
å skogskonto eller för avsättning till
särskilda investeringsfonder för förlorade
inventarier och lagertillgångar;
5) intäkt i form av skadestånd eller
annan ersättning avseende inkomstbortfall
till följd av skador och intrång
å fastigheten, som föranletts
av industriell eller därmed jämförlig
verksamhet;
6) intäkt vid avyttring av hel kreatursbesättning,
under förutsättning
att nyuppsättning icke skett under
beskattningsåret;
7) intäkt vid avyttring i samband
med upphörande av jordbruksdrift
av för stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten
avsedda maskiner
eller andra inventarier, vilka icke vid
beräkning av värdeininskningsavdrag
äro att hänföra till byggnad, ävensom
av varor och produkter i jordbruksfastigheten;
samt
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 dr 1962
(Nuvarande lydelse)
avyttringen, åven om denna skett
utan samband med nedläggande av
jordbruksdriften.
I fråga om till inkomst av rörels
e hänförlig ackumulerad inkomst
skall vad i denna förordning sägs
gälla endast:
intäkt genom vetenskaplig, litterär,
konstnärlig eller därmed jämförlig
verksamhet;
intäkt vid överlåtelse av varumärke,
firmanamn och andra liknande
rättigheter av goodwills natur;
intäkt vid avyttring, i samband
med överlåtelse av rörelse, av för
stadigvarande bruk i rörelsen avsedda
maskiner eller andra inventarier,
vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföras till byggnad;
samt
intäkt genom avyttring, i samband
med överlåtelse av rörelse, av varor
och produkter i rörelsen, dock endast
(Föreslagen lydelse)
8) intäkt, som uppkommit därigenom
att avsättning till särskilda
investeringsfonder för förlorade inventarier
och lagertillgångar återförts
till beskattning under sådana
förhållanden att, därest det återförda
beloppet i stället utgjort köpeskilling
för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen
enligt 6) eller 1) ovan
skulle ansetts såsom ackumulerad inkomst,
dock att ränta som tillågges
det återförda beloppet icke skall anses
utgöra sådan inkomst.
3 mom. I fråga om inkomst av
rörelse skola förordningens bestämmelser
gälla endast följande intäkter,
nämligen:
1) intäkt genom vetenskaplig, litterär,
konstnärlig eller därmed jämförlig
verksamhet;
2) intäkt vid överlåtelse av hyresrätt
samt av varumärke, firmanamn
och andra liknande rättigheter av
goodwills natur;
3) intäkt i form av engångsersättning,
som erhållits på grund av avbrottsförsäkring
eller såsom skadestånd
eller dylikt för inkomstbortfall
i rörelsen till följd av expropriation,
rekvisition eller annat liknande förfarande;
i)
intäkt i form av engångsersättning
vid avyttring av sådan patenträtt
eller liknande rättighet, som är
att anse såsom vara i rörelse, samt
vid avyttring eller avlösning av rätt
till royalty, allt under förutsättning
att avyttringen eller avlösningen
skett i samband med överlåtelse, upplåtelse
eller nedläggande av rörelse;
5) intäkt vid avyttring, i samband
med överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande
av rörelse, av för stadigvarande
bruk i rörelsen avsedda maskiner
eller andra inventarier, vilka icke
vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföras till byggnad, samt av
andra varor och produkter i rörelsen
ån ovan vid å) avses; samt
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
i den mån det influtna beloppet överstiger
varornas eller produkternas i
räkenskaperna upptagna värde.
Beträffande till inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet
hänförlig ackumulerad inkomst skall
vad i denna förordning sägs icke äga
tillämpning å vinst vid icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös
egendom.
(Se vidare anvisningarna.)
4
Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen
av skatteberäkning enligt 1 §,
har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden
i det län, där den
skatlskyldige skall taxeras till statlig
inkomstskatt för det taxeringsår,
då inkomsten tages till beskattning.
Ansökningen ingives eller insändes
till prövningsnämndens kansli
och skall, med undantag för fall varom
i 8 § sägs, vara till kansliet inkommen
före iaxeringsårets utgång.
6) intäkt, som uppkommit därigenom
att avsättning till särskilda
investeringsfonder för förlorade inventarier
och lagertillgångar eller för
avyttrat fartyg återförts till beskattning
under sådana förhållanden att,
därest det återförda beloppet i stället
utgjort köpeskilling för tillgångarna
i fråga, köpeskillingen enligt 5)
ovan skulle ansetts såsom ackumulerad
inkomst, dock alt ränta som
tillägges det återförda beloppet icke
skall anses utgöra sådan inkomst.
Vad i denna förordning stadgas
om överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande
av rörelse skall äga motsvarande
tillämpning beträffande rörelsefilial
och rörelsegren.
4 m o in. Beträffande till inkomst
av tillfällig förvärvsverksamhet
hänförlig ackumulerad
inkomst skall vad i denna förordning
sägs icke äga tillämpning å vinst vid
icke yrkesmässig avyttring av fast
eller lös egendom.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen
av skatteberäkning enligt 1 §,
har att därom göra ansökan hos den
prövning snämnd, som har att upptaga
besvär rörande den skattskyldiges
taxering till statlig inkomstskatt
för det taxeringsår, då inkomsten tages
till beskattning.
Ansökningen ingives eller insändes
till prövningsnämndens kansli
och skall, med undantag för fall varom
i 8 § sägs, vara till kansliet inkommen
före utgången av året efter
taxeringsåret. Den omständigheten
att ansökningen ingivits eller insänts
till kansliet hos annan prövningsnåmnd
må dock ej utgöra hinder
för ärendets prövning; i sådant
fall skola handlingarna omedelbart
översändas till kansliet hos den prövningsnämnd
som har att pröva ansökningen.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
8 §•
Föreligga förutsättningar--- — Föreligga förutsättningar---
utslag meddelades. utslag meddelades.
Äger skattskyldig--— ansökan Äger skattskyldig--— ansökan
enligt 4 §. enligt 4 ,§.
Har skatteberäkning enligt 1 §
skett och visas att skatteberäkningen
med hänsyn till sedermera framkomna
omständigheter grundats på
oriktiga förutsättningar, äger vederbörande
taxering sintendent i särskild
ordning anföra besvär rörande skatteberäkningen,
och skall angående
dylika besvär vad i 103 § andra och
tredje styckena taxeringsförordningcn
föreskrives äga motsvarande tilllämpning.
Ny skatteberäkning i anledning
av besvär som nu sagts må
icke verkställas med mindre fråga
därom prövats inom fem år efter utgången
av det kalenderår, under vilket
den ansökan, som föranlett skatteberäkning
enligt 1 §, inkommit till
prövningsnåmnden. Har den skattskyldige
avlidit, må sådan ny skatteberäkning
som här avses icke verkställas
med mindre fråga därom prövats
inom två år efter utgången av
det kalenderår, under vilket bouppteckning
efter honom blivit ingiven
för registrering.
Anvisningar
till 1 §.
- ---ifrågava- 1. Inkomst skall---ifråga
varande
år.
två beskattnings- För att---två beskattnings
år.
Engångsbelopp, som uppbäres såsom
ersättning för årlig pension, skall
i allmänhet anses hänföra sig till tio
år.
Intäkt av skogsbruk skall anses
hänförlig till det antal år som motsvarar
förhållandet mellan intäkten,
minskad med vederbörliga avdrag,
och värdet av ett års skogstillväxt å
fastigheten.
Ackumulerad inkomst, som avses
i 3 § 2 mom. vid 6)—8) samt i 3 § 3
mom. vid 2), 5) och 6), skall anses
hänföra sig till det antal år den skatt
-
inkomst skall -rande år.
För att---
år.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962 7
(Nuvarande lydelse)
Till ledning — — — följande
6 XEnmskattskyldig---16 140
kronor.
Eftersom enligt---— ackumu
lerade
inkomsten.
Vid skatteuträkningen---ac
kumulerade
inkomsten.
(Föreslagen lydelse)
skyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen.
Har skattskyldig åtnjutit ackumulerad
inkomst som nu sagts i
egenskap av delägare i handels- eller
kommanditbolag, skall inkomsten anses
hänförlig till den tid han varit
delägare i bolaget. Inkomsten skall
dock anses hänförlig till kortare tid
än den skattskyldige bedrivit jordbruket
eller rörelsen eller varit delägare
i bolaget, därest han så yrkar
och företer utredning om det antal
år vartill inkomsten hänför sig, eller
eljest om det framstår såsom uppenbart
att inkomsten hänför sig till kortare
tid.
Har jordbruk eller rörelse, som bedrivits
av den ena av två makar,
övertagits av den andra maken, skall
denne, om han så yrkar, anses hava
bedrivit jordbruket eller rörelsen
jämväl under den förstnämnda makens
innehav av förvärvskällan, under
förutsättning att makarna då voro
samtaxerade eller, därest andra
maken haft inkomst, skulle hava
samtaxerats. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning när andel i
handels- eller kommanditbolag, som
ägts av den ena av två makar, övertagits
av den andra maken samt när
jordbruk, rörelse eller andel i bolag
i samband med den ena makens död
övertagits av andra maken, och denne
var ensam dödsbodelägare.
Vad i nästföregående stycke stadgas
om makar skall i tillämpliga delar
gälla även skattskyldiga, vilka
samtaxeras utan att vara gifta.
Vid skatteberäkning enligt 1 § skall
oskift dödsbo och den avlidne anses
som en och samma skatlskyldig.
2. Till ledning — — — följande
6 XEnmskattskyldig---16 140
kronor.
Eftersom enligt---ackumu
lerade
inkomsten.
Vid skatteuträkningen---ac
kumulerade
inkomsten.
Den del av den ackumulerade inkomsten,
som vid skatteberäkningen
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Kan utredning icke förebringas
om det antal år, vartill ackumulerad
inkomst hänför sig, skall jämlikt 1 §
andra stycket skatteberäkningen ske,
som* om inkomsten hänfört sig till
tre år. Denna bestämmelse skall dock
icke äga tillämpning exempelvis i sådana
fall, då en skattskyldig vid avgång
från tjänst uppbär ett engångsbelopp
såsom ersättning för årlig
pension. 1 dylika fall skall den ackumulerade
inkomsten i allmänhet anses
hänföra sig till tio år.
Om en---hänförliga intäk
terna.
hanföres till ett tidigare taxeringsår,
skall i förekommande fall avrundas
nedåt till helt hundratal kronor, varvid
överskjutande belopp hånföres
till det taxeringsår, då den ackumulerade
inkomsten tages till beskattning.
Den beskattningsbara inkomsten
skall upptagas till 0 kronor för sådont
taxeringsår, då taxering ej
ås att s på grund av att den skattskyldige
ändrat räkenskapsår eller icke
varit här i riket bosatt.
Har skattskyldig under ett taxeringsår
på grund av omläggning av
räkenskapsår åsatts taxeringar för
två beskattningsår, skall vid fördelning
av den ackumulerade inkomsten
så anses som om de båda taxeringarna
hänföra sig till skilda taxeringsår.
Om skatteberäkning enligt 1 § påkallas
för ackumulerad inkomst i
viss förvärvskälla, skall skatteberäkningen
omfatta all ackumulerad inkomst,
som uppkommit i förvärvskällan.
Däremot äger skattskyldig
från skatteberäkningen undantaga
ackumulerad inkomst i annan förvärvskälla.
Om en--— hänförliga intäk
terna.
till 2 §.
Vid beräkning av nettobeloppet av
ackumulerad inkomst skall intäkt av
skogsbruk i förekommande fall minskas
med till intäkten hänförligt av
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
9
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
drag enligt 22 § 1 mom. andra eller
tredje stycket kommunalskattelagen,
i den män sådant avdrag medgivits
vid inkomsttaxeringen.
1 fråga om intäkt genom avyttring
av tillgång, vilken kan vara föremål
för värdeminskningsavdrag, skall såsom
nettobeloppet av ackumulerad
inkomst i regel anses köpeskillingen
efter avdrag för tillgångens i beskattningsavseende
oavskrivna värde. Motsvarande
skall gälla vid avyttring av
sådan patenträtt eller liknande rättighet,
som är att anse såsom vara i
rörelse.
Såsom nettobeloppet av ackumulerad
inkomst genom avyttring av andra
varor eller produkter i rörelse än i
nästföregående stycke sista punkten
sägs skall anses dold reserv i lagertillgångarna
vid beskattningsårets ingång.
Den dolda reserven skall i regel
beräknas till skillnaden mellan, å
ena sidan, det lägsta av tillgångarnas
anskaffningsvärde och återanskaffningsvärde
efter avdrag i förekommande
fall för inkurans samt, å
andra sidan, deras bokförda värde vid
nämnda tidpunkt. Vid avveckling av
byggnadsrörelse, tomt styckning srörelse
eller annan rörelse avseende yrkesmässig
handel med fastigheter
ävensom penningrörelse skall dock
såsom dold reserv i regel anses skillnaden
mellan tillgångarnas verkliga
värde vid beskattningsårets ingång
och deras bokförda värde vid samma
tidpunkt.
Såsom nettobeloppet av ackumulerad
inkomst genom avyttring av varor
(inklusive djur) och produkter i jordbruksfastighet
skall anses dold reserv
i tillgångarna vid beskattningsårets
ingång. Den dolda reserven skall
i regel beräknas till skillnaden mellan
tillgångarnas verkliga värde och
deras bokförda värde vid nämnda tidpunkt.
Har den i räkenskaperna gjorda
värdesättningen å lagret frångåtts
vid inkomsttaxeringen, skall vid beräkning
av dold reserv i stället för
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
bokfört värde användas det i beskattningsavseende
gällande värdet.
till 3 §.
Vad i 3 § första stycket sägs angående
intäkt av jordbruksfastighet
genom upplåtelse av nyttjanderätt
skall icke gälla beträffande upplåtelse
av rätt att avverka skog.
Vad i 3 § 2 mom. vid 3) sägs angående
intäkt av jordbruksfastighet
genom upplåtelse av nyttjanderätt
skall icke gälla beträffande upplåtelse
av rätt att avverka skog.
Såsom ersättning vid överlåtelse
av hyresrätt anses jämväl vad skattskyldig
erhåller för att han flyttar
från lokal, använd i rörelsen.
Med skadestånd eller annan i 3 §
3 mom. vid 3) omförmäld ersättning
avses i första hand sådan ersättning
för inkomstbortfall som erhållcs
med anledning av exempelvis
stadsplanering eller gatureglering.
Härmed likställes frivilligt överenskommen
ersättning, vilken avtalats
under sådana förhållanden att möjlighet
till tvångsåtgärder förelegat om
frivillig uppgörelse ej träffats.
Vid tillämpning av bestämmelserna
i 3 § 2 mom. vid 6) och 7) och
3 § 3 mom. vid 5) skall med avyttring
likställas förlust av tillgång, därest
ersättning på grund av skadeförsäkring
utgått och ersättningen icke föranlett
avdrag för avsättning till särskilda
investeringsfonder för förlorade
inventarier och lagertillgångar.
Skatteberäkning för ackumulerad
inkomst enligt 3 § 2 mom. vid 7) samt
3 § 3 mom. vid 4) och 5) får ske endast
under förutsättning
att vid beskattningsårets utgång
kvarvarande, icke avyttrade inventarier
och varor — frånsett tillgångar
som vid upplåtelse av rörelse utarrenderats
-— äro av allenast obetydlig
omfattning,
att vid nämnda tidpunkt icke
kvarstår avsättning, som skett till lagerregleringskonto
eller som, till ersättande
av avyttrat fartyg eller till
ersättande av förlorade tillgångar i
verksamheten, skett till särskilda investeringsfonder
för avyttrat fartyg
eller för förlorade inventarier och lagertillgångar,
samt att, såvitt avser rörelse,
den skattskyldige icke under beskatt
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962 H
(Föreslagen lydelse) (Nuvarande lydelse)
ningsåret börjat ny rörelse, som med
hänsyn till varusortiment eller liknande
kan anses utgöra fortsättning
av den tidigare rörelsen.
Utöver vad i nästföregående stycke
sägs skall som förutsättning för skatteberäkning
för ackumulerad inkomst
vid upplåtelse av rörelse gälla,
att upplåtelsen utgör ett led i rörelsens
avveckling.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förordningen skall icke äga tillämpning beträffande ackumulerad inkomst,
som åtnjutits under tidigare beskattningsår än det för vilket taxering
i första instans verkställes år 1962.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni 1951
(nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla
förhandsbesked i taxeringsfrågor
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt att
av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1
Riksskattenämnden må, därest sådant
för någon finnes vara av synnerlig
vikt, efter ansökan lämna
besked på förhand (förhandsbesked)
angående viss fråga, som avser sökandens
taxering till kommunal inkomstskatt,
statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt
eller ersättningsskatt. Förhandsbesked
må ock meddelas i fråga
som nu nämnts, därest detta finnes
vara av vikt för enhetlig lagtolkning
eller rättstillämpning.
Vad ovan —--av fastigheten.
Om rätt--------allmän varuskatt.
(Föreslagen lydelse)
§•
Riksskattenämnden må, därest sådant
för någon finnes vara av synnerlig
vikt, efter ansökan lämna besked
på förhand (förhandsbesked)
angående viss fråga, som avser sökandens
taxering till kommunal inkomstskatt,
statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt
eller ersättningsskatt, ävensom
viss fråga rörande tillämpningen av
förordningen angående beräkning av
statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst. Förhandsbesked må ock
meddelas i frågor som nu nämnts,
därest detta finnes vara av vikt för
enhetlig lagtolkning eller rättstilllämpning.
Vad ovan---— av fastigheten.
Om rätt — •—■ -— allmän varuskatt.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 1 § se 1960: 369.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 49 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 49 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
49 §.
1 mom. Skattskyldig, som anfört
besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds
eller skattedomstols beslut
rörande taxering, må beviljas
anstånd med inbetalning av skatt på
grund av taxeringen, därest vederbörande
taxeringsintendent i yttrande
över den skattskyldiges framställning
om anstånd förklarat sig icke hava
något att erinra mot bifall, helt eller
delvis, till densamma. Anstånd må
avse skatt till belopp, som betingas av
taxeringsintendentens yttrande.
Har skattskyldig — —- — i fråga.
Anståndet skall gälla till dess två
månader förflutit från dagen för
prövningsnämndens eller vederbörande
skattedomstols beslut i anledning
av besvären.
(Föreslagen lydelse)
49 §.
1 mom. Skattskyldig, som anfört
besvär över taxeringsnämnds, prövningsnäinnds
eller skattedomstols beslut
rörande taxering, må beviljas
anstånd med inbetalning av skatt på
grund av taxeringen, därest vederbörande
taxeringsintendent i yttrande
över den skattskyldiges framställning
om anstånd förklarat sig icke
hava något att erinra mot bifall, helt
eller delvis, till densamma. Under
enahanda förutsättning må skattskyldig,
som hos pr övning snämnd gjort
ansökan om skatteberäkning för ackumulerad
inkomst eller som anfört
besvär över prövningsnämnds eller
skattedomstols beslut angående dylik
skatteberäkning, beviljas anstånd
med inbetalning av skatt på grund av
taxering, varigenom den ackumulerade
inkomsten tages till beskattning.
Anstånd må avse skatt till belopp,
som betingas av taxeringsintendentens
yttrande.
Har skattskyldig ----i fråga.
Anståndet skall gälla till dess två
månader förflutit från dagen för
prövningsnämndens eller vederbörande
skattedomstols beslut i anledning
av besvär eller ansökan som i
första stycket avses.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 49 § 1 mom. se 1957: 70.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
13
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 691 av herrar Kronstrand och Stefanson
samt II: 831 av herrar Gustafson i Göteborg och Larsson i Umeå, vari hemställts,
»att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit i proposition
nr 114 måtte besluta att minimibeloppet för rätt till beskattning för
ackumulerad inkomst skall fastställas till 4 000 kronor och att den s. k.
kvotregeln — att den ackumulerade inkomsten skall uppgå till viss del av
den skattskyldiges inkomst — skall slopas, samt att således 2 § 2 stycket
förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst skall ha följande lydelse:
Skatteberäkning enligt 1 § må ske endast under förutsättning att den inkomst,
som skall ligga till grund för skatteberäkningen, uppgår till minst
4 000 kronor»;
II) de likalydande motionerna 1:692 av herr Sundin m. fl. samt 11:832
av herrar Hansson i önnarp och Fälldin, vari hemställts,
dels att riksdagen måtte besluta
a) att särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst må medges för i
arrendesammanhang utgående ersättning, som utgör inkomst av rörelse, i
enlighet med vad i motionerna anförts;
b) att den maximala fördelningstiden för särskild skatteberäkning av
ackumulerad inkomst må utgöra femton år;
c) att beskattningsmyndighet icke må äga rätt att utan yrkande av den
skattskyldige hänföra ackumulerad inkomst till mindre antal år än enligt
schablonregeln;
d) att nuvarande beloppsspärr på 4 000 kronor för rätt till särskild skatteberäkning
för ackumulerad inkomst fortfarande må gälla; samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till enligt ovan erforderlig
författningstext;
dels ock att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
skyndsam prövning och förslag rörande inrättande av brand- och stormskadefond
för skog i enlighet med vad i motionerna har anförts; ävensom
III) de likalydande motionerna I: 693 av herr Virgin m. fl. och II: 830 av
herr Cassel, vari hemställts, att riksdagen måtte
1) antaga det vid proposition nr 114 fogade förslaget till förordning om
ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst med den ändring att
2 § samt 3 § 2 mom. erhåller följande lydelse.
2 §.
Till grund -—---— — denna inkomst.
Skatteberäkning enligt 1 § må ske endast under förutsättning att den
inkomst, som skall ligga Ull grund för skatteberäkningen, uppgår till minst
4 000 kronor.
(Se vidare anvisningarna.)
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
3 §.
2 mom. I fråga--—----jordbruksfastigheten; samt
8) intäkt, som uppkommit därigenom att avsättning till särskilda investeringsfonder
för förlorade inventarier och lagertillgångar återförts till beskattning
under sådana förhållanden att, därest det återförda beloppet i
stället utgjort köpeskilling för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen enligt
6) och 7) ovan skulle ansetts såsom ackumulerad inkomst, så ock intäkt,
som uppkommit därigenom att avsättning till skogskonto överförts
till beskattning i samband med överlåtelse av jordbruksfastighet genom
avyttring, skifte av dödsbo eller bodelning, dock att ränta som tillägges det
återförda beloppet icke skall anses utgöra sådan inkomst.
Vad i denna förordning stadgas om upphörande av jordbruksdrift skall
äga motsvarande tillämpning beträffande jordbruksfastighet, som drives i
sambruk med annan sådan fastighet.
2) antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 89 § taxering sför ordning en den 23
november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 89 § taxeringsförordningen den 23 november
1956 skall erhålla följande ändrade lydelse.
89 §.
Prövningsnämnd skall — —---— efter taxeringsåret.
Ansökan angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst enligt förordningen den 30 november 1951 (nr 763) skall av prövningsnämnden
vara avgjord senast den 30 juni året näst efter det då ansökan
ingavs.
Denna förordning träder i kraft dagen efter det den utkommit av trycket
i Svensk författningssamling.
3) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
a) i taxeringskungörelsen införa bestämmelse om att taxeringsnämndsordförande,
till vilken inkommit ansökan om särskild skatteberäkning för
ackumulerad inkomst, skall vidarebefordra denna till prövningsnämnden;
b) snarast förelägga riksdagen förslag till inrättande av brand- och stormskadefond
vid skogsbruk med rätt till skattefri avsättning i enlighet med
vad i motionerna anförts; samt
Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1962 15
c) med beaktande av vad i motionerna anförts företaga fortsatt utredning
rörande frågan om den skattemässiga behandlingen av ackumulerad inkomst.
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade motioner,
nämligen
I) de likalydande motionerna I: 2 av herr Kronstrand m. fl. och II: 1 av
herr Carlsson i Tibro m. fl., vari hemställts,
1) att riksdagen måtte antaga det av 1957 års skatteutredning redovisade
förslaget till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst
i vissa fall dels med ändringen att gränsen för rätt till utjämning
fastställes till 10 000 kronor, dels med kompletteringen att progressionsutjämning
även skall kunna ske vid fallande inkomst och att deklarationsskyldighet
skall ha förelegat antingen jämförelseåret eller något av de två
närmast föregående beskattningsåren, dels ock med den justering som föranleddes
av de av 1961 års riksdag beslutade nya skatteskalorna för statlig
inkomstskatt, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga
författningsförslag;
2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att utredning
företas om möjligheterna till öppen resultatutjämning vid beskattningen genom
rätt till skattefri avsättning å särskilda konton och beskattning vid uttag
(den s. k. kontometoden) och att förslag i detta syfte förelägges riksdagen;
II)
de likalydande motionerna I: 18 av herr Bengtson m. fl. och II: 42 av
herr Hedlund m. fl., vari hemställts,
1) att riksdagen måtte anta det av 1957 års skatteutredning framlagda
förslaget till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst
i vissa fall samt till anvisningar till densamma, dock med följande
ändringar:
dels att som villkor för rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst
enligt nämnda förordning må gälla, att den till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomsten för skattskyldig uppgår till belopp som med
minst 10 000 kronor överstiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under
det nästföregående beskattningsåret (jämförelseåret),
dels att som villkor för rätt till sådan progressionsutjämning vidare må
gälla, att deklarationsskyldighet förelegat under jämförelseåret eller något
av de två närmast föregående beskattningsåren,
dels att rätt till progressionsutjämning jämväl skall föreligga vid fallande
inkomst, då skatlskyldigs till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst
från något av de två närmast föregående beskattningsåren minskats
med minst 6 000 kronor, och att utjämning då må verkställas på så sätt, att
den sammanlagda statliga inkomstskatten för det beskattningsår för vilket
den skattskyldige begär utjämning och de två närmast föregående beskatt
-
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
ningsåren skall utgöra det belopp varmed nämnda skatt skulle ha utgått, om
inkomsten fördelats lika på de tre beskattningsåren, i enlighet med vad ovan
anförts, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext;
2)
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
a) att vid pågående allmänna skatteberedning måtte prövas möjligheterna
till en fullständig resultatutjämning i enlighet med vad i motionerna anförts;
samt
b) att härvid eller genom särskild utredning frågan om resultatutjämning
genom kontometoden måtte prövas så skyndsamt, att förslag i ämnet
kan föreläggas senast 1963 års riksdag;
III) de likalydande motionerna I: 339 av herr Hagberg m. fl. och II: 408
av herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
1) antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960
(nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst
Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960 om
rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skola erhålla följande
ändrade lydelse.
2 §.
Med förlust — ---samma år.
Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust, som hänför sig till beskattningsår,
för vilket skattskyldig varit jämlikt 22 § 1 mom. första stycket
vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna självdeklaration till ledning
för sin taxering för inkomst eller varunder skattskyldigs bruttointäkter
av en eller flera förvärvskällor uppgått till sådant belopp att han jämlikt
bestämmelserna vid 2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna deklaration
som nyss sagts, eller till något av de två närmast därpå följande beskattningsåren.
Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger
skall beträffande äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad i
tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag
erfordras härutöver att deklarationsskyldigheten för förluståret fullgjorts
under vederbörligt taxeringsår.
Rätten till---minst 1 000 kronor.
(Se vidare anvisningarna.)
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 ur l!)02 17
8 §•
Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid ingången
av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket taxering
skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt
direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av en fysisk
person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering förlustavdrag
ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga aktier eller andelar
vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt innehades av
samma fysiska person eller personer samt under förutsättning tillika, då
fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att envar av dessa ägde
eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktie- eller andelskapitalet vid
det ena som vid det andra tillfället. Hinder för förlustavdrag möter dock ej,
där skiljaktighet i ägarförhållandena betingas av att aktierna eller andelarna
genom arv, testamente eller bodelning övergått å annan fysisk person
eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt förvärvade aktier
överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer som sedan beskattningsårets
ingång innehaft aktier i företaget.
9 §■
Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14
september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag (moderbolag),
äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som — om fusionen
ej skett — tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i moderbolaget vid
utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget vid ingången av
förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehades
— direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk
person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss sagts angående moderbolagets
rätt att utnyttja dotterbolags förlustavdrag gälla endast därest
moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde mer än nio tiondelar avaktiekapitalet
i dotterbolaget. Ägdes eller innehades på sätt nyss sagts aktierna
i moderbolaget vid utgången av beskattningsåret av en fysisk person
eller ett fåtal fysiska personer, skall såsom förutsättning för förlustavdragets
utnyttjande jämväl gälla, att denna person eller dessa personer ägde
eller innehade samtliga eller så gott som samtliga aktier i moderbolaget
jämväl vid ingången av dotterbolagets ifrågavarande förlustår. Är i fall, som
sist sagts, fråga om två eller flera aktieägare, kräves ytterligare att envar av
dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktiekapitalet vid
det ena som vid det andra av sistnämnda båda tillfällen. Hinder för förlustavdragets
utnyttjande möter dock ej, där skiljaktighet i ägarförhållandena
betingats av att aktierna genom arv, testamente eller bodelning övergått ä
annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt
förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer
som sedan beskattningsårets ingång innehaft aktier i företaget.
2 Bihang till riksdagens protokoll 4902. 7 samt. Nr 47
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt eftertaxering
för år 1963 eller tidigare år.
2) antaga följande
Förslag
till
förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i
samband med inkomststegring eller inkomstminskning
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de förutsättningar
och på det sätt nedan i denna förordning sägs, erhålla utjämning av
statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning.
2 §.
Uppgår den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för i 1 g
omförmäld skattskyldig till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger
eller understiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under det nästföregående
beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av skatten
verkställas sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att jämlikt
förordningen om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant belopp,
att den sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavarande beskattningsåret
och för jämförelseåret blir lika stor som summan av den
skatt, som han haft att erlägga för nämnda båda år, därest den sammanlagda
beskattningsbara inkomsten för dessa år med lika delar belöpt på vartdera
av åren.
Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av skatt
ske efter det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt, som
jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för slutlig
skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
3 §.
Finnes vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara inkomsterna
merinkomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre belopp än
10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret eller
för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp, än som skolat beräknas,
därest merinkomsten eller inkomstminskningen uppgått till 10 000
kronor.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962 19
4 §.
Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som dac sägs,
ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett minst
öO kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig inkomstskatt.
5 §•
I fråga om äkta makar, vilka för beskattningsåret icke taxerats såsom av
varandra oberoende skattskyldiga, gäller att frågan, huruvida i 2 § angiven
lägsta merinkomst eller inkomstminskning föreligger, skall bedömas på
grundval av sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster
enligt taxeringarna för nämnda år och för jämförelseåret. Jämväl vid
tillämpning av 3 § gäller, att hänsyn skall tagas till sammanlagda beloppet
av statlig inkomstskatt, som belöper på makarna vid skatteberäkning enligt
1 2 § angiven grund. Den efter utjämningen reducerade skatten fördelas å
makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster enligt
taxeringen för beskattningsåret.
Hava makarna samtaxerats vid taxeringen för jämförelseåret men icke
för beskattningsåret, skola förutsättningarna för skatteutjämning jämlikt
2 och 3 §§ bedömas för A''ardera maken för sig.
(Se vidare anvisningarna.)
6 §•
Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å rätt
till skatteutjämning, som i denna förordning avses, oskift dödsbo efter honom
äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den skattskyldige.
Var den skattskyldige under beskattningsåret gift och skola dödsboet och
den efterlevande maken jämlikt gällande bestämmelser samtaxeras, skall
vad i 5 § sägs äga motsvarande tillämpning.
7 §•
Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret
ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt yrkande
om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skatteutjämning enligt
förevarandc förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av samma
taxering påföres. Var den skattskyldige gift och skall andra maken med
honom samtaxeras för inkomst under beskattningsåret, äger i fall som nyss
sagts ej heller den maken erhålla skatteutjämning.
Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret
ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild skatteberäkning
skett enligt förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst, skall vid den nu ifrågavarande skatteutjämningen
så anses som om den beskattningsbara inkomsten uppgått till det
belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt nämnda förord
-
20
Bevillningsutskottets betänkande nr ''fi år 1962
ning, respektive som om skatten beräknats å sistnämnda belopp enligt förordningen
om statlig inkomstskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
8 §•
Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för
sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 mom.
1)—3) taxeringsförordningen sägs varit skyldig att utan anmaning avlämna
självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under jämförelseåret
eller något av de två närmast föregående beskattningsåren, därvid vad
i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas angående äkta makar
och oskift dödsbo skall äga motsvarande tillämpning. Tillika skall gälla att
deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande av de härför i taxeringsförordningen
lämnade föreskrifterna.
Oaktat vad i föregående stycke sägs, må skatteutjämning åtnjutas av äkta
make, därest beträffande den andra maken ovan angivna förutsättningar äro
för handen; jämför 5 §.
9 §•
Skattskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning,
har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den skattskyldige
skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten under beskattningsåret.
Ansökan ingives eller insändes till prövningsnämndens kansli och skall,
med undantag för fall varom i 13 § sägs, vara till kansliet inkommen före
utgången av april månad året efter taxeringsåret.
10 §.
Bifalles ansökning, varom i 9 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest
beslutet icke kan iakttagas vid påföringen av slutlig skatt enligt taxeringen,
varom fråga är — meddela förordnande om avkortning, eller, där restitution
skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp över
postgiro.
Ä restituerat belopp utgår icke ränta.
11 §•
Kan ansökning om skatteutjämning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd
upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges taxering för
jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden genom särskilt
beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter på den
skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga kraft, till prövningsnämnden
inkomma med framställning om ansökningens upptagande till
förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år från det
slutligt beslut eller utslag meddelades i taxeringsfrågan.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år J962 21
12 §.
Hav skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den beskattningsbara
inkomst, varå den utjämnade skatten beräknats, genom beslut
av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t
eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eller utslag eftertaxering
till statlig inkomstskatt så alt grunderna för skatteutjämningen eller förutsättningarna
för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall prövningsnämnden
vidtaga den ändring av skatteut jämningen, vartill förhållandena
kunna föranleda.
13 §.
Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning
först efter meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag av
kammarrätten eller Kungl. Maj :t, som i 12 § sägs, eller har den beräknade
merinkomsten eller inkomstminskningen ökat till följd av sådant beslut eller
utslag, äger den skattskyldige inkomma med ansökning enligt 9 § inom ett
år från det ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.
Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning anföra
besvär hos prövningsnämnd, må han tillika inom där angiven tid inkomma
med ansökning enligt 9 §.
14 §.
Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna förordning
ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola de i
taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för inkomst
äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över prövningsnämnds
beslut att förklara ansökningen vilande enligt 11 § icke må föras.
15 §.
Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Anvisningar
till 2 §.
Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:
Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret.............. 10 000 kronor
Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret .......... 20 100 »
Sammanlagd beskattningsbar inkomst .................. 30 100 kronor
Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbeloppen
avjämnas till närmaste hundratal kronor så att summan
av delbeloppen motsvarar den sammanlagda beskattningsbara
inkomsten);
22 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 dr 1962
15 000 kronor
15 100 »
00 100 kronor
Skall å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen
för det beskattningsår varunder merinkomst upp
-
kommit antages utgöra:
å 15 000 kronor ...................................... 1 800 kronor
å 15 100 kronor ...................................... 1 820 »
3 620 kronor
Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder........ 1 000 »
Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret...... 2 620 kronor
Det anmärkes, att — för att skatteutjämning enligt denna förordning
tör den i exemplet avsedda skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering för
nästföljande år — den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda års
taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000 kronor
överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten, 20 100 kronor.
till 5 §.
1. Av 5 § första stycket framgår, att beträffande äkta makar som för beskattningsåret
samtaxerats prövning av förutsättningarna för skatteutjämning
skall — oberoende av om makarna samtaxerats för jämförelseåret eller
ej — ske sålunda att makarnas beskattningsbara inkomster för å ena sidan
beskattningsåret och å andra sidan jämförelseåret sammanräknas och jämföras.
Om en av makarna vid taxeringen för ettdera av de båda åren eller
den ene av makarna vid taxeringen för det ena året och den andre vid taxeringen
för det andra året icke åsatts beskattningsbar inkomst, skall därvid
anses som om beskattningsbar inkomst åsatts den maken till belopp av
noll kronor. Har vid taxeringen för beskattningsåret blott en av makarna
påförts beskattningsbar inkomst, tillgodoföres den maken hela den skattelindring
som föranledes av skatteutjämningen.
Vad i 5 § första stycket sägs är tillämpligt även å makar som ingått äktenskap
under jämförelseåret.
Det erinras, att skatteutjämning för äkta makar icke ifrågakommer med
mindre åtminstone en av dem varit skyldig avge självdeklaration för inkomst
under jämförelseåret eller något av de två närmast föregående beskattningsåren
och tillika iakttagit denna skyldighet (jämför 8 §).
till 7 §.
Innebörden av 7 § andra stycket belyses av följande exempel.
En skattskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för jämförelseåret
har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under jämförelseåret
har emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av 30 000 kronor, hänförlig
till jämförelseåret och ytterligare två år. Skatteberäkning för acku
-
för jämförelseåret .
för beskattningsåret
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 är 1962 23
mulerad inkomst har skett. Vid tillämpningen av förevarande förordning
anses den skattskyldiges beskattningsbara inkomst för jämförelseåret ha
utgjort 20 000 kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963. Förordningen skall
dock icke äga tillämpning i avseende å skatteberäkning i anledning av 1962
ars eller tidigare års taxering eller på föranledande av eftertaxering för år
1962 eller tidigare år.
3) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning rörande
allmän öppen resultatutjämning, innebärande bland annat rätt till skattefri
avsättning å särskilda konton — motsvarande nuvarande skogskonto — vid
beräkning av intäkt av jordbruk och av annan fastighet (hyresfastighet);
ävensom
IV) de likalydande motionerna I: 344 av herr Schött m. fl. och II: 415 av
herr Källenius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning i syfte att så ändra beskattningsreglerna
i fråga om beräkning av inkomst av annan fastighet (hyresfastighet)
att avdrag får göras med visst belopp för avsättningar avsedda
för framtida reparationsbehov».
I sammanhanget må framhållas alt till bevillningsutskottet inkommit eu
den 25 april 1962 dagtecknad skrift från Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
vari — med hänsyn till den stora byggnadsverksamhet som nu
pågår — starkt understrykes vikten av att den i sist angivna motioner
I: 344 och II: 415 yrkade utredningen snarast tillsättes.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:2, 11:42, 11:408, 11:415, 11:830, 11:831
och II: 832.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
I. Inledning, s. 13—14
II. Gällande bestämmelser om ackumulerad inkomst, in. in., s. 14—21
III. Utredningens förslag, s. 22—128
V. Departementschefens hemställan, s. 129.
Av innehållet i de i anledning av propositionen väckta
motionerna må här återges följande.
I motionerna I: 691 och 11: 831 erinras om gällande bestämmelser med en
24 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 ur 1962
beloppsspärr och en kvotspärr. Framför allt är kvotregeln behäftad med
svagheter. Den har lett till ur saklig synpunkt klart obilliga resultat i de
enskilda fallen och har därjämte visat sig svårbemästrad för den enskilde.
Att den skulle ha märkbart minskat taxeringsmyndigheternas arbetsbörda
torde vara obevisat. I likhet med vad bl. a. löntagarorganisationerna framhållit
vid remissbehandlingen yrkar motionärerna att beloppsspärren bibehålies
vid nu gällande 4 000 kr. Därvid bör emellertid kvotspärren slopas.
Yrkandena i motionerna I: 692 och It: 832 avser hl. a. att innefatta sådan
ersättning för t. ex. reparations- och förbättringsarbeten, som tillerkännes
arrendator vid arrendets avslutande, i bestämmelserna om särskild skatteberäkning
för ackumulerad inkomst samt att höja den maximala fördelningstiden
för den ackumulerade inkomsten till 15 år i sådana fall då den
ackumulerade inkomsten hänför sig till kommande år. Såsom exempel på
fall av sistnämnda art nämner motionärerna ersättning för förtidig avverkning
vid brandskada. En utsträckt fördelningstid är enligt motionärernas
mening rimlig med hänsyn till att den ackumulerade inkomsten slås ut på
gångna inkomstår, medan inkomsten i realiteten avser kommande år med
kanske betydligt lägre inkomst. — Den av utredningen föreslagna schablonregeln
med hänsyn till innehavet beträffande viss rörelse- och jordbruksinkomst
bör genomföras såsom utredningen föreslagit och således endast
kunna genombrytas på yrkande av skattskyldig. Tillägget i propositionen
att inkomsten kan hänföras till ett mindre antal år än enligt schablonregeln,
nämligen om det eljest framstår såsom uppenbart att inkomsten hänför
sig till kortare tid, bör utgå. — Vad angår reglerna om beloppsspärr och kvoleringsspärr
finner motionärerna det angeläget, att dessa regler utformas så
att man så långt som möjligt söker mildra de ogynnsamma verkningarna av
skatteprogressionen. — Motionärerna anser inte att särskild skatteberäkning
för ackumulerad inkomst och skogskontoinsättning ger eu tillfredsställande
lösning vid t. ex. omfattande brandskador på skog och stormfällningar,
där intäkten i realiteten ofta måste täcka inkomstbortfallet under
HO—40 år framåt i tiden. Därför bör utredning göras om möjligheterna att
till brand- och stormskadefond få avsätta försäkringsbelopp och likvider för
brandskadad och stormfälld skog.
I motionerna I: 693 och 11: 830 föreslås bl. a. att bestämmelserna om särskild
skatteberäkning skall få tillämpas vid partiell avveckling av jordbruksdrift
i sådant fall att driften upphör på sambrukad fastighet. Därvid
har tagits som förebild förslaget alt vad som gäller beträffande rörelse även
skall gälla rörelsefilial och rörelsegren. — Beträffande tvångsåterföring av
skogskontomedel vid avyttring av fastighet, vid skifte av dödsbo och vid
bodelning yrkas av motionärerna, att bestämmelserna om ackumulerad inkomst
skall få tillämpas. — Motionärerna anser att den nuvarande beloppsgränsen
4 000 kronor är tillfredsställande och att någon kvotbegränsning
inte erfordras. Med hänsyn till den skärpta skattesatsen ovanför det proportionella
bottenskiktet skulle den föreslagna kvotspärren kunna innebära
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962 25
en onödigt hård beskattning för inkomsttagare i relativt låga inkomstskikt.
— Motionärerna finner det befogat att — i likhet med vad som gäller om
besvär till prövningsnämnden — ansökan om särskild skatteberäkning för
ackumulerad inkomst skall vara avgjord senast den 30 juni året näst efter
ansökningsåret. — Motionärerna pekar på det förhållande som kan uppstå,
om ansökan om ackumulerad inkomst ingives till taxeringsnämndens ordförande
i samband med självdeklarationen. För att förebygga rättsförlust
synes det lämpligt med en kompletterande bestämmelse i taxeringskungörelsen.
— Det föreslås utredning om inrättande av brand- och stormskadefond
för skog vid kontantmässig inkomstredovisning i likhet med de s. k.
eldsvådefonderna för rörelse och för jordbruk med bokföringsmässig redovisning.
— Även i vissa andra avseenden föreligger utredningsyrkanden. Till
stöd för en skatteutjämning framåt i tiden åberopas bl. a. att inkomst, som
framtages vid avveckling av rörelse eller jordbruksdrift, i många fall har
karaktär av pension, som ägaren velat tillförsäkra sig för ålderdomen. För
att bereda större rättvisa bör enligt motionärernas uppfattning medges en
mera generell rätt till särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst
även inom förvärvskällan jordbruksfastighet och rörelse. Vad särskilt angår
tomtstyckningsrörelse betonas svårigheterna med bestämmelsen att
skattskyldig blott en gång skall få tillgodoräkna sig rätten till skatteberäkning
för ackumulerad inkomst.
Beträffande innehållet i de vid riksdagens början väckta,
bär upptagna motionerna må framhållas följande.
I motionerna I: 2 och 11: 1 erinras om att 1957 års skatteutrednings förslag
om förlustutjämning lagts till grund för lagstiftning genom beslut av
1960 års riksdag. Däremot tog Kungl. Maj :t inte upp utredningens förslag
till resultatutjämning, främst med den motiveringen att det pågick en utredning
om ändrade regler för ackumulerad inkomst. Enligt motionärernas
uppfattning borde den senare skattefrågan, som avsåg vissa begränsade inkomstsituationer,
inte hindra en mera generell resultatutjämning. I sammanhanget
framhålles också att flertalet remissinstanser tillstyrkte skatteutredningens
förslag om resultatutjämning. Motionärerna anser att utredningens
förslag med vissa smärre justeringar kan genomföras. Som exempel
på hur angelägen resultatutjämningen är nämnes förhållandena inom den
yrkesmässiga svenska fruktodlingen. Kännetecknande för fruktodlingen är
vartannatårs-skördar med därav följande stora variationer i inkomsterna.
Motionärerna erinrar även om en annan metod för att uppnå jämnare beskattning
vid varierande inkomster, nämligen den s. k. kontometoden. Denna
innebär i princip att på vederbörligt — och kontrollerat — konto insatt
belopp avdrages för det år det insättes och beskattas vid uttag. Med denna
metod skulle man kunna nå skatteutjämning även vid låga inkomstvariationer
och därmed en ännu mera generell lösning av resultatutjämningsproblemet.
3 liihang till riksdagens protokoll 11)62. 7 samt. Nr 47
26 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
I motionerna 1: 18 och II: 42 påpekas angelägenheten av att för fysiska
personer öppnas möjligheter till en fullständig resultatutjämning mellan
olika beskattningsår, så att de godtyckliga verkningarna av de progressiva
skatteskalorna kan undanröjas. Liksom i motionerna 1:2 och II: 1 förordas
här — med vissa avvikelser — ett genomförande av 1957 års skatteutrednings
förslag om progressionsutjämning. En progressionsutjämning kan
emellertid enligt motionärerna endast betraktas som en delreform. Möjligheter
till en fullständig resultatutjämning måste därför snarast öppnas. Denna
fråga bör övervägas av den nu pågående allmänna skatteberedningen. Eu
mera allmän resultatutjämning kan uppnås genom kontometoden, vilken
redan kommit till användning i lagstiftningen om skogskonto. Ett utjämningskonto
måste även tillmätas stor betydelse som sparfrämjande åtgärd.
Frågan om kontometoden bör därför också prövas. Enbart kontometoden är
emellertid inte en godtagbar lösning av resultatutjämningens problem. En
fullständig progressionsutjämning måste vid sidan härav eftersträvas.
I motionerna I: 339 och II: 408 yrkas till en början vissa kompletteringar
av gällande bestämmelser om rätt till förlustutjämning, nämligen beträffande
kravet på deklarationsskyldighet förluståret eller något av de två närmast
föregående beskattningsåren och beträffande familjebolag. Vidare förordas
progressionsutjämning enligt 1957 års skatteutrednings förslag, dock
med vissa ändringar. Slutligen föreslås skyndsam utredning om en allmän
öppen resultatutjämning, innebärande bl. a. rätt till skattefri avsättning å
särskilda konton — motsvarande nuvarande skogskonto — vid beräkning av
intäkt av jordbruk och av annan fastighet (hyresfastighet).
Motionärerna i motionerna I: 3U och II: 415 erinrar om att den skattemässiga
beräkningen av inkomst av hyresfastigheter (flerfamiljshus) sker
enligt den s. k. kontantprincipen. För varje beskattningsår skall sålunda
såsom bruttointäkt upptagas under året influtna hyror, och avdrag får blott
göras för omkostnader under året, därunder inbegripen värdeminskning som
byggnad är underkastad. Däremot medger icke gällande skattelagstiftning
att avdrag göres för avsättningar avsedda att täcka framtida kostnader. Av
fastighetskostnaderna är det speciellt underhålls- och reparationskostnaderna
som varierar år från år. Dessa kostnaders väsentliga skillnad mellan olika
inkomstår medför att underskott uppkommer de år större reparationer
måste göras, under det att inkomstberäkningen andra år kan utvisa
nettointäkt. Om enskilda fastighetsägare beredes möjlighet att för år med
låga reparationskostnader göra skattefria avsättningar för täckande av
framtida kostnader för reparationer, skulle den del av hyran som enligt
hyreskalkylen avser kostnader för reparationer till fullo kunna användas till
detta ändamål, varigenom fastighetsförvaltningen bleve rationellare och fastigheterna
skulle bibehållas i en hög standard. Motionärerna erinrar även
om de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen för vilka inkomsten vid taxeringen
beräknas efter särskild schablonregel. Sådana företag har möjligheter
att under år med låga reparationsbehov skattefritt fondera den efter
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1!)62
27
avdrag för utförda reparationer återstående del av hyran, som är avsedd för
framtida reparation och underhåll.
Vad angår de här förut återgivna, vid riksdagens början väckta motionerna
må erinras om att i stort sett motsvarande yrkanden framfördes vid
förra årets riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16 år 1961
anförde utskottet hl. a. följande.
Utskottet behandlar först de motionsyrkanden som avser förordningen
om rätt till förlustutjämning och börjar därvid med yrkandet att såsom
villkor för rätt till förlustavdrag skall gälla att deklarationsskyldighet
förelegat för förluståret eller för något av de två beskattningsåren omedelbart
före förluståret. Enligt förordningen skall deklarationsskyldighet ha
förelegat för förluståret för att förlustavdrag skall kunna förekomma. Beträffande
förevarande spörsmål, som aktualiserades redan i samband med
lagstiftningens införande, anförde 1960 års bevillningsutskott bl. a. att det
var rimligt att i princip endast underskott, som uppkommit sedan den
skattskyldige inträtt i förvärvslivet, beaktades genom förlustavdrag. Denna
avgränsning borde för att icke komplicera tillämpningen ske efter schablonartade
grunder. Det föreföll utskottet föga sannolikt att det i praktiken
i någon nämnvärd omfattning skulle komma att inträffa, att skattskyldiga,
som drev verklig förvärvsverksamhet, genom begränsningsregeln skulle gå
miste om rätten till förlustavdrag. För att inte lagstiftningen i inledningsskedet
skulle kompliceras borde enligt utskottets mening den i propositionen
förordade, relativt lättillämpade regeln godtas. Frågan om eu komplettering
i den riktning som motionärerna förordat syntes kunna anstå till
dess större erfarenheter vunnits av den föreslagna lagstiftningens verkningar.
I de nu väckta motionerna har inte anförts några nya synpunkter
som är ägnade att belysa denna fråga. Icke heller eljest har något förekommit
som synes kunna ge riksdagen anledning att inta en annan ståndpunkt
än 1960 års riksdag. Utskottet avstyrker således ifrågavarande motionsyrkande.
I de sistnämnda motionerna har också yrkats sådana ändringar i förordningen,
att i fråga om fåmansbolag hinder för förlustavdrag inte skall
möta, därest skiljaktighet i ägareförhållandena betingas av att aktier, som
övergått till någon på grund av arv, testamente eller bodelning, överförs å
tidigare ägare av aktier i företaget. Motsvarande yrkande var föremål för
behandling vid 1960 års riksdag. Därvid anförde bevillningsutskottet i denna
fråga, att det torde vara erforderligt att ha vissa spärregler i fråga om bolags
och föreningars rätt att utnyttja förlustavdrag sedan aktier och andelar
bytt ägare. I stort sett var bestämmelserna därom ändamålsenligt utformade.
Utskottet var dock medvetet om att det även i andra fall än då aktierna
bytt ägare genom arv, testamente eller bodelning kunde föreligga sådana
omständigheter, att det framstod som rimligt att förlustavdrag helt eller
delvis fick utnyttjas, exempelvis i sådana fall som de av motionärerna påtalade.
Emellertid ansåg utskottet det knappast vara möjligt att genom
generella föreskrifter tillgodose dessa fall; därtill var riskerna för missbruk
alltför påtagliga. Utskottet var därför inte berett att tillstyrka en utvidgning
av de åsyftade bestämmelserna men framhöll angelägenheten av att
utvecklingen på området i fortsättningen ägnades uppmärksamhet.
1 förenämnda uttalande av 1960 års bevillningsutskott kan utskottet
instämma. Att en viss fara för missbruk av möjligheterna till förlustavdrag
föreligger synes bl. a. framgå av den omständigheten att under sistlidna år
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
i ett flertal fall huvudposter av aktier i bolag med förluster tidigare år utbjudits
till försäljning. Det finns därför enligt utskottets mening all anledning
avvakta den framtida utvecklingen innan ytterligare utvidgningar i
lagstiftningen vidtas i förevarande hänseende.
1961 års bevillningsutskott uttalade därefter följande.
Utskottet övergår härefter till frågan om införande av progressionsutjämning
i beskattningssystemet. Som av det förut anförda framgår framlade
1957 års skatteutredning ett författningsförslag om rätt till utjämning av
statlig inkomstskatt på merinkomster i vissa fall. I motionerna I: 34 och
11: 46, 1: 71 och II: 90 ävensom I: 76 och II: 89 föreslås att utredningens förslag
om progressionsutjämning genomföres med vissa jämkningar. Bl. a.
önskar motionärerna att förslaget kompletteras så att progressionsutjämning
kan ske även vid fallande inkomst. Även denna fråga var föremål för
bedömning av 1960 års riksdag. Då väckta motionsyrkanden av i huvudsak
samma innebörd som de nu föreliggande avvisades av riksdagen på förslag
av bevillningsutskottet, som bl. a. framhöll att mot utredningens förslag riktats
principiella invändningar under remissbehandlingen. Å ena sidan hade
anförts att genom förslagets generella utformning progressionsutjämning
måst tillåtas i åtskilliga fall, då en sådan utjämning inte kunde anses sakligt
motiverad, exempelvis i samband med kraftigare löneökningar. Å andra
sidan hade också invänts att den föreslagna förordningen inte alltid tillgodosåg
behovet av utjämning vid fleråriga inkomstminskningar. Det var
därför enligt utskottets mening tveksamt om förslaget var ägnat att genomföras
i föreliggande skick. Utskottet hade för sin del kommit till den uppfattningen
att törslaget inte borde genomföras i dåvarande läge utan ställning
tas till frågan om progressionsutjämning först sedan revisionen av
reglerna om ackumulerad inkomst fullbordats och behovet av åtgärder på
området därigenom närmare klarlagts.
Utskottet anser för sin del att de principiella invändningar som sålunda
riktats mot det av 1957 års skatteutredning framlagda förslaget om progressionsutjämning
är av sådan natur att förslaget ej bör genomföras i föreliggande
skick eller ens med de jämkningar, som motionärerna föreslagit.
Utskottet kan därför inte tillstyrka motionsyrkandena om omedelbar lagstiftning
i ämnet.
Enligt utskottets mening bör spörsmålet om åstadkommande av en progressionsutjämning
betraktas som en fråga på längre sikt. De mest iögonenfallande
verkningarna av progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen
får anses undanröjda genom lagstiftningen om beskattning av ackumulerad
inkomst samt om taxering för inkomst av medel som insatts på skogskonto.
Härtill kommer den förra året genomförda lagtiftningen om förlustutjämning.
Det bör också erinras om att frågan om en utvidgning av tilllämpningsområdet
för lagstiftningen om ackumulerad inkomst är föremål
för utredning.
Av avgörande betydelse för bedömandet av behovet av en lagstiftning om
progressionsutjämning är emellertid att hela frågan om progressionen kan
komma i ett helt annat läge beroende på resultatet av de överväganden, som
sker inom allmänna skatteberedningen. Det har nämligen förutsatts att beredningen
skall överväga bl. a. om det är rationellt att ha en starkt progressiv
inkomstbeskattning för enskilda rörelseidkare, fria yrkesutövare och
jordbrukare samt uppta frågan om progressiviteten i skattesystemet i dess
helhet och inom dess olika delar i samband med undersökning av möjligheterna
till införande av en definitiv källskatt.
Bevillningsutskottets betänkande nr i7 år 1962 29
Med hänsyn till det anförda anser utskottet inte heller lämpligt att den
i motionerna 1:472 och II: 545 begärda utredningen av frågan om utjämning
av progressionens verkningar nu kommer till stånd.
Sin inställning till frågan om fullständig resultatutjämning, bl. a. genom
kontometoden, redovisade 1961 års bevillningsutskott sålunda.
I motionerna I: 34 och II: 46 har yrkats att en ny utredning tillsättes snarast
möjligt i syfte att pröva möjligheterna till en fullständig resultatutjämning
och att härvid i första hand frågan om resultatutjämning genom kontometoden
prövas och att förslag i detta syfte därefter skyndsamt förelägges
riksdagen. Ett liknande yrkande framlägges i motionerna 1:71 och 11:90.
Även denna fråga, som prövades ingående av 1957 års skatteutredning, varvid
utredningen fann att man, i vart fall för närvarande, inte borde införa
regler om resultatutjämning enligt kontometoden, torde komma att ägnas
uppmärksamhet av allmänna skatteberedningen. Med hänsyn härtill bör
inte en särskild utredning av frågan nu komma till ^tånd. Utskottet avstyrker
således de angivna motionsyrkandena.
Utskottets yttrande
Inledande synpunkter
I den förevarande propositionen har på grundval av ett av skatteutredningen
angående ackumulerad inkomst in. m. avgivet betänkande framlagts
förslag till ändrade bestämmelser om ackumulerad inkomst. Förslaget innebär
i huvudsak en utvidgning av tillämpningsområdet inom ramen för den
nuvarande lagstiftningens grunder såvitt angår inkomst av rörelse och jordbruksfastighet.
Därjämte upptas frågor som gäller beräkningen av ackumulerad
inkomst, fördelningstiden, spärregelns avvägning, ansökningstiden
in. in. Slutligen föreslås att riksskattenämnden skall äga meddela förhandsbesked
i frågor angående ackumulerad inkomst och att anstånd med skattebetalning
skall kunna medges, då ansökan om särskild skatteberäkning
för ackumulerad inkomst gjorts.
Till en början må erinras om att 1951 års lagstiftning om ackumulerad
inkomst syftar till att utjämna den progressiva beskattningens verkningar
och att bestämmelserna därför begränsats till att avse endast skattesubjekt,
som är underkastade dylik beskattning, nämligen fysiska personer, oskifta
dödsbon och familjestiftelser. Med ackumulerad inkomst förstås därvid sådan
inkomst som uppburits eller åtnjutits under ett år men som i själva
verket hänför sig till två eller flera beskattningsår. Lagstiftningen fick i viss
mån karaktär av försökslagstiftning. Det nu föreliggande förslaget får ses
mot bakgrunden av de erfarenheter som vunnits under den tid bestämmelserna
varit i tillämpning.
Propositionen jämte i anledning därav väckta motioner
Tillämpningsområdet. I likhet med utredningen angående ackumulerad inkomst
m. m. och så gott som samtliga remissinstanser förordar departementschefen
beträffande inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet en
30 Bevillningsutskottets betänkande nr fri år 1962
utvidgning av tillämpningsområdet för lagstiftningen om ackumulerad inkomst.
För att inte beskattningsmyndigheternas arbetsbelastning skall ökas
mer än som är nödvändigt, bör dock, liksom hittills, bestämmelserna i detta
hänseende begränsas till särskilda i förordningen uppräknade fall. Huruvida
man i en framtid kan utsträcka bestämmelserna till att omfatta en mer
generell rätt till särskild skatteberäkning är utskottet inte nu berett att yttra
sig om. I motionerna I: 693 och II: 830 har yrkats utredning av frågan om
sådan generell rätt inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Då
irågan om en mera omfattande progressionsutjämning, vartill förevarande
spörsmål får hänföras, hänger samman med den översyn av hela vårt
skattesystem, som skall verkställas av allmänna skatteberedningen, finner
utskottet inte anledning att tillstyrka motionärernas utredningsyrkande.
Rörande principerna för den föreslagna lagstiftningen tillstyrker utskottet
att särskild skatteberäkning på grund av försäljning av inventarier och
varor vid avveckling av rörelse — genom överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande
— skall medgivas endast under förutsättning att i stort sett samtliga
dylika tillgångar, fransett tillgångar som vid upplåtelse av rörelse utarrenderas,
avyttrats vid beskattningsårets utgång, att reserveringar av olika
slag i rörelse återförts till beskattning samt att den skattskyldige inte
samma år börjat ny likartad rörelse. Det är här fråga om en relativt komplicerad
lagstiftning, varför en viss restriktivitet i fråga om tillämpningsområdet
är betingad av praktiska skäl.
I fråga om inkomst av skogsbruk får behovet av progressionsutjämning i
huvudsak anses tillgodosett genom förordningen om skogskonto. Någon valrätt
för den skattskyldige att i stället tillämpa förordningen om ackumulerad
inkomst bör enligt utskottets mening i princip inte införas. Såsom föreslagits
bör dock undantag göras för sådana katastroffall som brand, stormfällning.
o. d., da den skattskyldige — och detta gäller såväl bokföringsmässig
som kontantmässig redovisning — bör ha valrätt mellan särskild
skatteberäkning och skogskontoavsättning.
Vad angår inkomst av jordbruk tillstyrker utskottet den föreslagna utvidgningen
av bestämmelserna till att avse även jordbruk med kontantmässig
redovisning, nämligen beträffande intäkt vid avyttring av inventarier,
varor och produkter i jordbruksfastighet i samband med upphörande
av jordbruksdriften samt beträffande intäkt då hel kreatursbesättning avyttras
utan att nyuppsättning sker under året även om försäljningen inte
har samband med upphörande av jordbruksdriften.
Då det gäller inkomstslagen annan fastighet, tjänst och kapital föreslås
förordningens bestämmelser liksom tidigare vara tillämpliga i fråga om all
ackumulerad inkomst. Detsamma gäller inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet,
dock med undantag för realisationsvinst.
I motionerna I: 692 och II: 832 yrkas bl. a. att reglerna om ackumulerad
inkomst skall utsträckas till att omfatta i arrendesammanhang utgående ersättning,
som utgör inkomst av rörelse. I anledning härav vill utskottet, såsom
tidigare nämnts, framhalla, att det här är fråga om en komplicerad
Bevillningsutskottets betänkande nr tf år 1962 3)
lagstiftning och att det i nu förevarande sammanhang inte varit avsett att
utsträcka förordningens tillämpningsområde till alla de många olika slag
av intäkter av ackumulerad inkomsts natur som i mer eller mindre sällsynta
fall kan tänkas uppkomma i en rörelse. Med hänsyn härtill kan utskottet
inte tillstyrka föreliggande motionsyrkande.
I motionerna 1:693 och 11:830 beröres ett spörsmål, som — framhåller
motionärerna — delvis sammanhänger med att man inom en rörelsegren
blott en gång skall få tillgodogöra sig rätten till skatteberäkning för ackumulerad
inkomst. Om en ägare av jordbruksfastighet bedrivit tomtstyckningsrörelse
och en väsentlig del av hans fastighet under mer eller mindre
expropriationsliknande förhållanden inköpes för bebyggelseändamål, kan svårighet
uppkomma att avgöra, när rörelsen faktiskt upphör. I och med att
hela fastigheten kan utgöra potentiell tomtmark, där ett framtida och måhända
långt fram liggande behov kan bli avgörande för frågan, huruvida ytterligare
tomtförsäljning skall äga rum, kan säljaren i det enskilda fallet
knappast leda i bevis, att tomtstyckningsrörelsen upphört. Frågan har enligt
motionärernas mening inte vunnit en tillfredsställande lösning genom
den nu aktuella förordningen. Motionärerna yrkar utredning härom i syfte
att avskaffa föreliggande begränsning av möjligheterna till särskild skatteberäkning.
I anledning härav vill utskottet till en början erinra om att frågan om
särskild skatteberäkning i liknande fall berörts i propositionen. Om en lantbrukare
mer eller mindre tvångsvis säljer en del av sin fastighet och därvid
beskattas för inkomst av tomtstyckningsrörelse, bör — framhåller departementschefen
— en sådan försäljning på en gång av ett stort tomtområde
ofta kunna anses som försäljning av tomtstyckningsrörelse. Det förutsättes
dock att lantbrukaren kan göra sannolikt att han för de närmaste åren inte
har några planer på ytterligare tomtförsäljningar och att han inte själv
behandlar en del av sin fastighet som lager i en tomtstyckningsrörelse. Bedömningen
måste dock ske från fall till fall och några generella regler kan
inte angivas.
Svårigheterna att åstadkomma en i alla hänseenden godtagbar lösning av
den i motionerna behandlade frågan sammanhänger med att cn av huvudprinciperna
för lagstiftningen är att särskild skatteberäkning vid avveckling
av rörelse i stort sett endast kan ifrågakomma om samtliga tillgångar
avyttrats. Genom det nyss återgivna uttalandet har enligt utskottets mening
rimlig hänsyn tagits till fastighetsägarens situation i förevarande hänseende.
Enligt utskottets mening kan det inte uteslutas att frågan kan komma
i förändrat läge med anledning av de förslag som skatteflyktskommitténs
övervägande kan leda till. Med hänsyn härtill bör kommitténs arbete avvaktas
innan ytterligare utredningsåtgärder överväges.
I motionerna I: 693 och II: 830 erinras om det i propositionen föreslagna
tillägget att förordningens stadganden om överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande
av rörelse skall äga motsvarande tillämpning beträffande rörelsefilial
eller rörelsegren. Motionärerna föreslår i anledning härav ett liknande
32 Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
tillägg beträffande jordbruksfastighet och åsyftar därvid det fallet, att två
eller flera jordbruksfastigheter drives i sambruk och att ägaren i samband
med överlåtelse eller utarrendering av en av dessa fastigheter avyttrar maskiner
och andra inventarier liksom varor och produkter under sådana förhållanden
att ackumulerad inkomst uppkommer. Utskottet får erinra om att
departementschefen i propositionen berört förevarande fråga och därvid uttalat,
att rätt till särskild skatteberäkning i princip föreligger i hithörande
fall men att det ankommer på den skattskyldige att förete utredning om den
ackumulerade inkomstens storlek.
Med detta uttalande, som inte föranleder någon erinran från utskottets
sida, synes syftet med motionsyrkandet i huvudsak tillgodosett.
Vidare förordas i motionerna I: 693 och II: 830 att förordningens bestämmelser
skall göras tillämpliga, då å skogskonto insatta medel tvångsvis
återföres till beskattning vid avyttring av fastighet, vid skifte av dödsbo
och vid bodelning. Såsom framhålles av departementschefen i propositionen
bör en skogsägare i eget intresse inte utnyttja denna möjlighet till skatteuppskov
i sådan utsträckning att behov av resultatutjämning uppkommer,
då medlen återföres till beskattning. Om återföring sker i samband med
skifte av dödsbo kan dock enligt propositionen vissa skäl tala för att beskattningseffekten
mildras. Eftersom spörsmålet om dödsbos inkomstbeskattning
emellertid för närvarande är föremål för prövning inom skatteflyktskommittén
och då kommittén därvid även torde komma att beakta
frågan om beskattningen av från skogskonto återförda medel — detta torde
även gälla vid förekommande fall av bodelning — anser utskottet i likhet
med departementschefen att kommitténs förslag bör avvaktas. Med det anförda
avstyrker utskottet nu ifrågavarande motionsyrkanden.
Fördelningstiden. Den ackumulerade inkomsten skall enligt gällande bestämmelser
i regel fördelas på det antal år, vartill den är att hänföra, dock
högst 10 år. Utskottet delar departementschefens uppfattning att denna
maximigräns bör bibehållas; inte minst praktiska skäl talar emot en fördelning
på längre tid. Enligt utskottets mening kan motionärerna i motionerna
1:692 och 11:832 inte anses ha anfört tillräckligt vägande skäl för
yrkandet om utsträckning av maximitiden till 15 år för sådana fall, då den
ackumulerade inkomsten hänför sig till kommande år, såsom ersättning
vid skogsbrand för förtidig avverkning. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande
motionsyrkande.
Nära detta yrkande står hemställan i motionerna 1:693 och 11:830 om
utredning av frågan om skatteutjämning framåt i tiden beträffande inkomst,
som framtages vid avveckling av rörelse eller jordbruksdrift och
som har karaktär av pension för ägarens ålderdom. Enligt utskottets mening
skulle en sådan bestämmelse i hög grad komplicera taxeringsarbetet.
Även kan förutses en mängd nya problem, bl. a. hur man skall förfara, om
den skattskyldige avlider under fördelningstiden eller om han skulle erhålla
väsentligt höjda inkomster i övrigt, som förtar den avsedda verkan av
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
33
skatteutjamningen. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet
sig inte kunna biträda ifrågavarande motionsyrkande.
Vad angår fördelningstiden har utredningen föreslagit en särskild schablonregel,
enligt vilken — i fråga om vissa ackumulerade inkomster i
jordbruk och rörelse —- inkomsten skall hänföras till det antal år, varunder
den skattskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen i fråga. Om den skattskyldige
åtnjutit sådan inkomst i sin egenskap av delägare i handels- eller
kommanditbolag, skall inkomsten vara hänförlig till den tid han varit delägare
i bolaget. Inkomsten skall kunna fördelas på kortare tid, om den
skattskyldige så yrkar och företer utredning härom. Departementschefen
ansluter sig härutinnan till utredningsförslaget. Sistnämnda förslag innebar
även, att avvikelse från schablonregeln inte skulle kunna göras på grund
av utredning av beskattningsmyndighet. I detta hänseende föreslår departementschefen
en ändring genom att förorda att kortare fördelningstid än enligt
schablonregeln skall kunna tillämpas, om det eljest framstår såsom
uppenbart att inkomsten hänför sig till kortare sådan tid. I motionerna
I: 692 och II: 832 yrkas att sistnämnda passus, som inrymmer det fallet att
prövningsnämnd också utan yrkande av den skattskyldige kan besluta om
kortare fördelningstid än enligt schablonregeln, icke måtte intagas i förordningen.
Enligt utskottets förmenande kan det emellertid vara lämpligt
att den skattskyldiges rätt att yrka kortare fördelningstid kompletteras med
en liknande möjlighet för beskattningsmyndighet. Sistnämnda möjlighet bör,
såsom departementschefen också framhållit, endast komma till användning
om det framstår såsom uppenbart att fördelningstiden bör vara kortare än
enligt schablonregeln. Med det anförda får utskottet avstyrka nu förevarande
motionsyrkande.
Beräkningen av den ackumulerade inkomsten. Spärregeln. Vad som från
departementschefens sida föreslagits i fråga om nettobeloppet av ackumulerad
inkomst, dold reserv i inventarier m. fl. tillgångar samt beskattningsbar
inkomst som alternativ till nettobeloppet av ackumulerad inkomst föranleder
icke någon erinran från utskottets sida.
Den nuvarande beloppsspärren å 4 000 kronor fastställdes år 1951. Härvid
föreskrevs även en kvoteringsspärr; den ackumulerade inkomsten skall
utgöra minst en tredjedel av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade
inkomst. I propositionen föreslås att beloppsspärren höjes till 5 000
kronor, kombinerad med en kvoteringsspärr å en femtedel av den taxerade
inkomsten. I motionerna 1:691 och 11:831 samt 1:693 och 11:830 yrkas
att beloppsspärren å 4 000 kronor bibehålies men att kvoteringsspärren slopas.
Samma minimibelopp å 4 000 kronor yrkas i motionerna 1:692 och
II: 832 men med en kvoteringsspärr å en femtedel av den taxerade inkomsten.
Med anledning härav får utskottet anföra följande. Utredningen föreslog —
bl. a. med beaktande av penningvärdeförändringen — eu beloppsspärr å 6 000
kronor. Med hänsynstagande till bl. a. vissa remissullåtanden har i pro
-
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
positionen föreslagits en minimigräns å 5 000 kronor. Om man beaktar, att
konsumentprisindex under en elvaårsperiod (1951—1961) stigit med omkring
40 procent, synes den av departementschefen nu föreslagna höjningen
enligt utskottets mening måttfull. En sådan höjning av beloppsspärren
torde erfordras för att inte i alltför hög grad öka beskattningsmyndigheternas
arbetsbörda. Av samma skäl bör också den i propositionen föreslagna
kvoteringsspärren bibehållas. Utskottet är således inte berett tillstyrka
här föreliggande motionsyrkanden.
Övriga ändringsförslag m. m. Förslag om förlängning av ansökningstiden,
om förhandsbesked, om anstånd med skattebetalning m. m. föranleder inte
någon erinran från utskottets sida.
Prövningsnämnd skall enligt 89 § taxeringsförordningen avgöra mål och
ärenden så snart ske kan. Dessutom stadgas eu yttersta tidsgräns, inom
vilken ordinära och även vissa extraordinära besvär skall vara avgjorda,
nämligen senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret. I motionerna I: 693
och II: 830 yrkas cn liknande bestämmelse av innebörd att ansökan om särskild
skatteberäkning för ackumulerad inkomst skall ha avgjorts senast den
30 juni året näst efter ansökningåret.
Enligt utskottets mening får det förutsättas att ifrågavarande ansökningar
icke onödigtvis fördröjes utan avgöres av prövningsnämnden så snart ske
kan. Det torde ej heller finnas anledning att ge dessa ansökningar förtur
framför andra till prövningsnämnden inkomna ansökningar, såsom framställningar
om skattebefrielse för dödsbo. Åberopande det anförda får utskottet
avstyrka bifall till förevarande motionsyrkande.
I samma motioner, I: 693 och II: 830, yrkas även att taxeringsnämndens
ordförande ålägges skyldighet att i förekommande fall vidarebefordra ansökan
om ackumulerad inkomst till prövningsnämndens kansli. Om så ej
sker kan nämligen skattskyldig, framhåller motionärerna, komma att lida
rättsförlust. Förhållandet skulle enligt motionärernas uppfattning regleras
genom ändring i taxeringskungörelsen. Utskottet får till en början erinra
om att del inte ankommer på riksdagen att besluta om ändring i nämnda
kungörelse. Vad beträffar frågan om riksdagen bör uttala sig för en författningsändring
i den riktning motionärerna föreslagit bör uppmärksammas
att risken för att skattskyldig inte skall kunna före ansökningstidens utgång
anhängiggöra ärendet hos prövningsnämnden minskas avsevärt om den i
propositionen föreslagna förlängningen av ansökningstiden genomföres. Vidare
får det ihågkommas att det ytterst ankommer på den skattskyldige
själv att ingiva framställningen till rätt myndighet. Utskottet finner det
dock angeläget att taxeringsnämndsordföranden medverkar till att vidarebefordra
eventuella ansökningar till prövningsnämndens kansli eller att han
åtminstone — då de skattskyldige t. ex. antecknat förhållandet å deklarationsblanketten
— upplyser den skattskyldige om vad denne har att iaktta
för att bevaka sin rätt. Lämpligen kan ordförandena erinras härom genom
anvisningar i någon form eller vid informationssammanträden. Med det anförda
anser sig utskottet ha besvarat föreliggande motionsyrkande.
Bevillningsutskottets betänkande nr tf är 1962
35
Kontometoden. I motionerna 1:692 och 11:832 samt 1:693 och 11:830
har yrkats utredning angående inrättande av brand- och stormskadefonder
vid skogsbruk. Inledningsvis har utskottet uttalat att propositionen tagit
sikte på en reformering av bestämmelserna om ackumulerad inkomst.
Därvid har möjlighet beretts de skattskyldiga till särskild skatteberäkning
beträffande intäkter i anledning av brand- och stormskador. Dessutom äger
skogsägare i förekommande fall rätt till insättning å skogskonto. Spörsmålet
om resultatutjämning genom utvidgad användning av kontometoden
kommer, såsom torde framgå av det följande, att prövas av allmänna skatteberedningen.
Med hänsyn till vad nu anförts föreligger enligt utskottets mening inte
anledning att tillsätta den av motionärerna begärda särskilda utredningen.
Motionsyrkanden om resultatutjämning m. m.
Utskottet behandlar i detta sammanhang även de vid riksdagens början
väckta motioner, som tar sikte på att utjämna verkan av progressionen i
den statliga inkomstskatten. Sålunda yrkas i de sinsemellan likalydande
motionerna I: 2 och II: 1, I: 18 och II: 42 samt I: 339 och II: 408 att det av
1957 års skatteutredning framlagda förslaget till förordning om rätt till utjämning
av statlig inkomstskatt å merinkomst i vissa fall skall med smärre
ändringar antas av riksdagen.
I motionerna har även frågan om åstadkommande av en allmän öppen resultatutjämning
tagits upp till behandling. Därvid yrkas utredning rörande
bl. a. rätt till skattefri avsättning å särskilda konton. I motionerna I: 18
och 11:42 ifrågasättes att hänskjuta spörsmålet till allmänna skatteberedningen.
Vidare yrkas i motionerna I: 344 och II: 415 utredning i syfte att vad angår
hyresfastigheter bereda möjlighet till avdrag med visst belopp för avsättningar
avsedda för framtida reparationsbehov.
Slutligen hemställes i motionerna 1:339 och 11:408 att vissa ändringar
vidtas i den år 1960 antagna förordningen om rätt till förlustutjämning vid
taxering för inkomst.
Utskottet får i anledning härav erinra om att principen om beskattningsårets
slutenhet alltjämt är grundläggande för våra skattelagar, om än betydande
avsteg gjorts under de senaste femton åren. Genom lagstiftningen
om förlustutjämning har de särskilt påtagliga nackdelarna av beskattningsårets
slutenhet undanröjts. Vidare får de mest aktuella spörsmålen om den
progressiva beskattningens verkningar anses åtminstone provisoriskt lösta
genom lagstiftningen om ackumulerad inkomst och lagstiftningen om skogskonto.
Givetvis har man såsom också framgår av det föregående, genom
dessa lagstiftningsåtgärder inte löst alla de problem, som har samband med
beskattningen av inkomster, vilka varierar starkt mellan olika år. Frågan
om en mera omfattande progressionsutjämning hänger emellertid samman
med den översyn av hela vårt skattesystem, som skall verkställas av allmän
-
36
Bevillningsutskottets betänkande nr W år 1962
na skatteberedningen. Därvid kominer givetvis även att prövas lämpligheten
av ett ökat användande av kontometoden för ernående av skatteutjämning.
Vidare vill utskottet framhålla att frågan om utjämning av statlig inkomstskatt
på merinkomster liksom spörsmålet om en öppen resultatutjämning
var föremål för prövning vid 1960 och 1961 års riksdagar. Såsom
framgår av den tidigare redogörelsen uttalade därvid föregående års bevillningsutskott
bl. a. att spörsmålet om åstadkommande av en progressionsutjämning
borde betraktas som en fråga på längre sikt. Vidare erinrades
om att 1957 års skatteutredning ingående prövade frågan om införande av
resultatutjämning enligt kontometoden. Utredningen intog emellertid den
ståndpunkten att man för närvarande inte borde införa några bestämmelser
härutinnan. Även andra metoder för öppen resultatutjämning behandlades
av utredningen.
Med det anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionsyrkandena
rörande progressionsutjämning och öppen resultatutjämning.
Vad angår de ifrågasatta ändringarna i förordningen om förlustutjämning
yrkas i motionerna I: 339 och II: 408 att såsom villkor för rätt till
förlustavdrag skall gälla att deklarationsskyldighet förelegat för förluståret
eller för något av de två beskattningsåren omedelbart före förluståret.
Enligt förordningen är förlustavdrag möjligt endast om deklarationsskyldighet
förelegat för förluståret. Detta spörsmål uppmärksammades av både
1960 och 1961 års riksdag men ställdes på framtiden. Bl. a. har man velat
avvakta erfarenheterna av lagstiftningen. I de nu väckta motionerna har
inte förekommit något som bör föranleda ett ändrat ställningstagande från
riksdagens sida. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till förevarande
motionsyrkande.
I motionerna I: 339 och II: 408 yrkas därjämte sådant tillägg till 8 § förenämnda
förordning att i fråga om fåmansbolag hinder för förlustavdrag inte
skall möta, därest skiljaktighet i ägarförhållandena betingas av att aktier,
som övergått till någon på grund av arv, testamente eller bodelning, överföres
å tidigare ägare av aktier i företaget. Även motionsyrkande av denna
innebörd förekom vid 1960 och 1961 års riksdagar men avvisades bl. a. med
hänsyn till risken för missbruk. Vad motionärerna nu anfört innebär inte
några nya synpunkter på ämnet. Utskottet avstyrker därför bifall till motionsyrkandet.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) alt riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 114, antaga de vid propositionen fogade
förslagen till
1) förordning om ändring i förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst;
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 dr 1962
37
2) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor; samt
3) förordning angående ändrad lydelse av 49 § 1 mom.
uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272);
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 2 av herr Kronstrand m.
fl. och II: 1 av herr Carlsson i Tibro m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 18 av herr Bengtson m. fl.
och II: 42 av herr Hedlund m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 339 av herr Hagberg m.
fl. och II: 408 av herr Heckscher m. fl.,
4) de likalydande motionerna I: 344 av herr Schött m. fl.
och II: 415 av herr Källenius m. fl.,
5) de likalydande motionerna I: 691 av herrar Kronstrand
och Stefanson samt 11:831 av herrar Gustafson i Göteborg
och Larsson i Umeå,
6) de likalydande motionerna I: 692 av herr Sundin m. fl.
samt II: 832 av herrar Hansson i önnarp och Fälldin, ävensom
7)
de likalydande motionerna I: 693 av herr Virgin m. fl.
och II: 830 av herr Cassel,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 8 maj 1962
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Söderquist,
fröken Ranmark*, herrar Oscar Carlsson*, Wärnberg, Lundström, Gösta
Jacobsson, Hellebladh* och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,
Kärrlander, Engkvist, Christenson i Malmö*, Magnusson i Borås, Andersson
i Essvik, Forsberg, Larsson i Umeå och Fälldin.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
Reservation
av herrar Hagberg, Söderquist, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin, Nilsson
i Svalöv, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås, Larsson i Umeå och
Fälldin, vilka ansett,
att utskottet i nedannämnda avseenden bort hemställa:
I. beträffande spärregeln och tvångsåterföring av avsättning
till skogskonto under Al) att riksdagen — med förklarande
att Kungl. Maj :ts förevarande proposition icke
kunnat av riksdagen oförändrad antagas samt i anledning
av de inbördes likalydande motionerna 1: 691 av herrar Kronstrand
och Stefanson samt II: 831 av herrar Gustafson i Göteborg
och Larsson i Umeå, I: 692 av herr Sundin m. fl. samt
11:832 av herrar Hansson i önnarp och Fälldin ävensom
1:693 av herr Virgin m. fl. och 11:830 av herr Cassel —
måtte antaga det vid propositionen nr 114 fogade förslaget
till förordning om ändring i förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst med de ändringar, att 2 § samt
3 § 2 mom. erhåller följande såsom reservanternas förslag
betecknade lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag
2 §•
Till grund--— denna inkomst.
Skatteberäkning enligt 1 § må ske
endast under förutsättning att den
inkomst, som skall ligga till grund
för skatteberäkningen, uppgår till
minst 5 000 kronor och tillika utgör
minst en femtedel av den skattskyldiges
till statlig inkomstskatt taxerade
inkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
3 §•
2 mom. I fråga — — —jordbruksfastigheten;
samt
8) intäkt, som uppkommit därigenom
att avsättning till särskilda investeringsfonder
för förlorade inventarier
och lagertillgångar återförts
till beskattning under sådana förhållanden
att, därest det återförda
Reservanternas förslag
2 §.
Till grund---— denna inkomst.
Skatteberäkning enligt 1 § må ske
endast under förutsättning att den
inkomst, som skall ligga till grund
för skatteberäkningen, uppgår till
minst 4 000 kronor.
(Se vidare anvisningarna.)
3 §.
2 inom. I fråga---jord
bruksfastigheten;
samt
8) intäkt, som uppkommit därigenom
att avsättning till särskilda investeringsfonder
för förlorade inventarier
och lagertillgångar återförts
till beskattning under sådana förhållanden
att, därest det återförda be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr t7 år 1962
39
Kungl. Maj:ts förslag
beloppet i stället utgjort köpeskilling
för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen
enligt 6) eller 7) ovan skulle
ansetts såsom ackumulerad inkomst,
dock att ränta som tillägges
det återförda beloppet icke skall anses
utgöra sådan inkomst.
Reservanternas förslag
loppet i stället utgjort köpeskilling
för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen
enligt 6) eller 7) ovan skulle
ansetts såsom ackumulerad inkomst,
så ock intäkt, som uppkommit
därigenom att avsättning till skogskonto
återförts till beskattning i samband
med överlåtelse av jordbruksfastighet
genom avyttring, skifte av
dödsbo eller bodelning, dock att ränta
som tillägges det återförda beloppet
icke skall anses utgöra sådan inkomst.
II. beträffande förlustutjämning, progressionsutjämning
och allmän öppen resultatutjämning under B 1)—3) att riksdagen
— i anledning av de inbördes likalydande motionerna
I: 2 av herr Kronstrand m. fl. och II: 1 av herr Carlsson i
Tibro in. fl., I: 18 av herr Bengtson m. fl. och II: 42 av herr
Hedlund m. fl. samt I: 339 av herr Hagberg m. fl. och II: 408
av herr Heckscher m. fl. -— måtte
a) antaga det vid motionerna 1:339 och 11:408 fogade
förslaget till förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§
förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst, dock med den ändringen
att 2 § i förslaget erhåller följande lydelse.
2 §.
Med förlust----— samma år.
Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust, som hänför sig till beskattningsår,
för vilket skattskyldig varit jämlikt 22 § 1 mom. första stycket
vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna självdeklaration till ledning
för sin taxering för inkomst eller varunder skattskyldigs bruttointäkter av en
eller flera förvärvskällor uppgått till sådant belopp att han jämlikt bestämmelserna
vid 2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna deklaration
som nyss sagts, eller till något av de två närmast föregående beskattningsåren.
Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger skall beträffande
äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad i tredje och
sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag erfordras
härutöver att deklarationsskyldigheten för förluståret fullgjorts under vederbörligt
taxeringsår.
Rätten till —---minst 1 000 kronor.
(Se vidare anvisningarna.)
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1962
b) antaga det vid motionerna I: 339 och II: 408 fogade
förslaget till förordning om rätt till utjämning i vissa fall
av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller
inkomstminskning;
c) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att skyndsam utredning
företas om möjligheterna till en fullständig resultatutjämning
samt att härvid i första hand frågan om resultatutjämning
genom kontometoden prövas och att förslag i
detta syfte skyndsamt förelägges riksdagen;
III. beträffande reparationsfond för hyresfastighet under
B 4) att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna
I: 344 av herr Schött m. fl. och II: 415 av herr Källenius
m. fl. — måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
skyndsam utredning i syfte att möjliggöra skattefria avsättningar
för framtida reparationsbehov å hyresfastigheter;
IV. beträffande brand- och stormskadefond för skog under
B 6) och 7) att riksdagen — i anledning av de inbördes likalydande
motionerna I: 692 av herr Sundin m. fl. och II: 832
av herrar Hansson i Önnarp och Fälldin ävensom I: 693 av
herr Virgin m. fl. och II: 830 av herr Cassel — måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam prövning och
förslag rörande inrättande av brand- och stormskadefond för
skog.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
620606