Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962
1
Nr 45
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående ortsavdragen vid beskattningen samt de vid
taxering till statlig inkomstskatt gällande skatteskalorna.
Bevillningsutskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:62 av herr Gustaf Elof sson m. fl. och
11:100 av herr Larsson i Borrby m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta sådan ändring i kommunalskattelagen resp. förordningen om statlig
inkomstskatt, att ålders- och invalidpensionärer medges ett extra skatteavdrag
motsvarande det i varje särskilt fall utgående årliga pensionsbeloppet
samt att vederbörande utskott måtte upprätta förslag till ändring av
berörd lagtext»;
2) de likalydande motionerna 1:151 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och
11:190 av fröken Elmén m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i gällande skattelagstiftning att ensamstående skattskyldig
skall erhålla rätt till det högre ortsavdraget samt beskattas enligt den för
gift gällande skatteskalan, så länge vederbörande har hemmavarande barn
under 19 år»;
3) de likalydande motionerna 1:155 av fröken Mattson m. fl. samt 11:192
av fru Gunne och herr Antonsson, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att uttrycket grundavdrag skall införas i skatteförfattningarna såsom
beteckning för det avdrag som nu benämnes ortsavdrag, samt att utskottet
måtte föreslå de författningsändringar som med anledning härav kan anses
omedelbart påkallade»;
4) de likalydande motionerna 1:158 av herr Eric Peterson m. fl. samt
11:187 av herrar Carlsson i Huskvarna och Carlsson i Tibro, vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning
och förslag till särskilda bottenavdrag för folkpensionärer, så att
smärre inkomster vid sidan av folkpensionen blir i ökad utsträckning skattefria»
;
i Bihang till riksdagens protokoll 1!)C>2. 7 samt. Nr 45
2
Bevillningsutskottets betänkande nr t5 år 1962
5) de likalydande motionerna 1:229 av herr Schött m. fl. och 11:276 av
herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte, efter företagen
utredning, för riksdagen framlägga förslag om en indexreglering av ortsavdragen
och av inkomstskatteskalornas skiktintervaller»;
6) de likalydande motionerna 1:230 av herr Schött m. fl. och 11:275 av fru
Gunne m. fl., vari bl. a. hemställts, »att riksdagen måtte
dels besluta att ensam barnförsörjare skall, även sedan yngsta barnet
fyllt 16 år, beskattas enligt den för gifta gällande skatteskalan intill dess
barnet fyllt 19 år, såvitt barnet ej har egen inkomst för vilken det får betala
skatt,
dels ock hemställa om utredning avseende en höjning av den åldersgräns
för ensam barnförsörjares barn intill vilken dubbelt ortsavdrag medges,
samt på grund härav
a) antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 19A7 (nr 576) om
statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att i 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
om statlig inkomstskatt skall omedelbart efter andra stycket infogas ett
nytt stycke av följande lydelse.
Vad i nästföregående stycke sägs skall jämväl gälla för gift skattskyldig,
som under beskattningsåret icke levt tillsammans med andra maken, och
för ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild),
under förutsättning att han haft hemmavarande barn, vilket fyllt 16 år men
ej 19 år och vilket icke för beskattningsåret påföres skatt på grund av taxering
till statlig eller kommunal inkomstskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.
h) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning om höjning av gränsen
för barnets ålder för bibehållande av det högre ortsavdraget vad gäller
ensam barnförsörjares inkomstbeskattning»;
7) de likalydande motionerna 1:277 av herrar Jonasson och Harald Pettersson
samt 11:345 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning
av möjligheterna att undanta från deklarationsskyldighet folkpensionärer,
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
3
som i huvudsak inte har andra inkomster än folkpension, samt därmed i
inkomstavseende likställda»;
8) de likalydande motionerna 1:341 av herr Lundström m. fl. och 11:417
av herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte
dels i huvudsakligt syfte att undanröja den höjning av skatten som höstriksdagens
skattebeslut i fjol har medfört för stora grupper av skattskyldiga
med låga och medelstora inkomster besluta höja den skattefria inkomsten
(ortsavdragen) med 200 kronor för gift och för ensamstående skattskyldig
med minderårigt barn och med 100 kronor för övriga skattskyldiga, avseende
såväl statlig som kommunal inkomstskatt och att gälla fr. o. m. 1963
års inkomster,
dels ock fastställa ändrad skatteskala för statlig inkomstskatt i enlighet
med i motionerna angivna förslag, att gälla fr. o. m. 1963 års inkomster;
9) de likalydande motionerna 1:455 av herr Bengtson m. fl. och 11:543 av
herr Hedlund m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla att frågan om särskild kompensation till främst övre
Norrland för dess speciella avstånds- och klimatkostnader måtte utredas i
enlighet med vad i motionerna anförts;
10) de likalydande motionerna 1:460 av herr Hagberg m. fl. och 11:539 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
A) besluta, att ortsavdragen skall höjas med 200 kronor för äkta makar
och 100 kronor för ensamstående, samt på grund härav antaga följande
Förslag
till
lag angående ändring av 48 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.
48 §.
2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med 4 700 kronor.
Gift skattskyldig,---stycke sägs.
Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 2 350 kronor.
Har skattskyldig---tiotal kronor.
l* Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr i5
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1963 eller tidigare år.
B) besluta, att för ålders- och invalidpensionär skall utgå förhöjda ortsavdrag,
nämligen med 3 600 kronor för ensam pensionär, med 6 000 kronor
för makar av vilka en är pensionär och med 7 200 kronor för makar som
båda är pensionärer, samt på grund härav antaga följande
a) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 65 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i nämnda
lag skall införas en ny paragraf, benämnd 48 a §, av nedan angiven lydelse.
48 a §.
Vad i 48 § 2 mom. stadgas skall icke gälla skattskyldig fysisk person,
som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och som enligt bestämmelserna
i 3 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering är ålders- eller
invalidpensionär eller vars make är sådan pensionär. Denne äger att å den
i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag på
sätt nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter, därest endast en av makarna är pensionär som
i första stycket sagts, kommunalt ortsavdrag med 6 000 kronor.
Därest sammanlevande makar båda äro pensionärer enligt ovan, åtnjutes
kommunalt ortsavdrag med 7 200 kronor.
Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med
andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling
eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 16 år,
likaledes åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 7 200 kronor.
Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sagts äger åtnjuta
kommunalt ortsavdrag med 3 600 kronor.
Bestämmelser om ortsavdrag enligt 48 § 2 mom. skola i tillämpliga delar
avse jämväl avdrag enligt 48 a §.
65 §.
Fråga, huruvida skattskyldig är ålders- eller invalidpensionär och huruvida
skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan om barns ålder
skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret.
Med barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn.
Bevillningsutskottets betänkande nr A5 år 1962
5
I fråga---följande beskattningsåret.
De för---make avlidit.
Har eljest---för taxeringen.
De för---haft barn.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1963 eller tidigare år.
b) Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 19A7 (nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
8 §.
Skattskyldig fysisk---— 1 mom. kommunalskattelagen.
Vad i 48 § 2 och 3 mom., 48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas
angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande
statligt ortsavdrag.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.
För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats
med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen
eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och
som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret,
utgör grundbeloppet:
när den---beskattningsbara inkomsten;
när den---65 % av återstoden.
För annan---65 % av återstoden.
Ändå att---denna inkomstdel.
Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om
eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.
C) antaga följande
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 19i7 (nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.
För skattskyldig — — — utgör grundbeloppet:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10 %
av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
12 |
000 men |
icke |
18 |
000 |
kr. |
: 1 |
200: |
kr. |
för |
12 |
ooo: |
kr. |
och |
18 |
% |
av återstoden |
||
18 |
000 |
» |
» |
24 |
000 |
: 2 |
280 |
» |
» |
18 |
000 |
» |
» |
25 |
% |
» |
||
24 |
000 |
» |
30 |
000 |
» |
: 3 |
780 |
» |
24 |
000 |
» |
» |
30 |
% |
» |
|||
30 |
000 |
» |
» |
40 |
000 |
» |
: 5 |
580 |
» |
» |
30 |
000 |
» |
38 |
% |
» |
» |
|
40 |
000 |
» |
» |
60 |
000 |
» |
: 9 |
380 |
» |
» |
40 |
000 |
» |
» |
46 |
% |
» |
» |
60 |
000 |
» |
» |
100 |
000 |
» |
: 18 |
580 |
» |
60 |
000 |
» |
» |
54 |
% |
» |
» |
|
100 |
000 |
» |
» |
150 |
000 |
: 40 |
180 |
100 |
000 |
» |
» |
59 |
% |
» |
» |
|||
150 |
000 kr. |
: 69 |
680 |
» |
» |
150 |
000 |
» |
» |
65 |
% |
» |
» |
För annan---utgör grundbeloppet:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 6 000 kronor: 10 procent
av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
6 |
000 men |
icke 9 |
000 |
kr. |
600 |
kr. |
för |
6 000 |
kr. |
och |
18 |
% |
av återstoden |
||||
9 |
000 |
» |
» |
12 |
000 |
» |
: 1 |
140 |
» |
» |
9 000 |
» |
» |
25 |
% |
» |
» |
12 |
000 |
» |
» |
16 |
000 |
» |
: 1 |
890 |
» |
12 000 |
» |
» |
30 |
% |
» |
» |
|
16 |
000 |
» |
» |
20 |
000 |
: 3 |
090 |
» |
16 000 |
» |
» |
36 |
% |
» |
|||
20 |
000 |
» |
» |
30 |
000 |
» |
: 4 |
530 |
» |
» |
20 000 |
» |
» |
41 |
% |
» |
|
30 |
000 |
» |
» |
40 |
000 |
» |
: 8 |
630 |
» |
» |
30 000 |
» |
» |
45 |
% |
» |
|
40 |
000 |
» |
» |
60 |
000 |
: 13 |
130 |
» |
» |
40 000 |
» |
» |
49 |
% |
» |
» |
|
60 |
000 |
» |
» |
100 |
000 |
» |
: 22 |
930 |
» |
» |
60 000 |
» |
54 |
% |
» |
» |
|
100 |
000 |
» |
» |
150 |
000 |
» |
: 44 |
530 |
» |
100 000 |
» |
59 |
% |
» |
» |
||
150 |
000 kr. |
: 74 |
030 |
» |
» |
150 000 |
» |
» |
65 |
% |
» |
Ändå att---denna inkomstdel.
Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
7
11) de likalydande motionerna 1:517 av herr Mattsson m. fl. och 11:627
av herr Antonsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag angående möjligheterna
att underlätta de ensamstående barnförsörjarnas situation genom
särskild höjning av barnbidragen, vidgning av rätten till ortsavdrag och införande
av rätt till förvärvsavdrag i enlighet med vad i motionerna anförts;
ävensom
12) motionen 11:45 av herr Westberg, vari hemställts, »att riksdagen
måtte ändra reglerna för avdraget enligt kommunalskattelagen 46 § 2 mom.
punkt 4, i enlighet med vad i motionen anförts, så att en efter ortsavdragshöjningen
avpassad uppräkning sker av avdraget för underhåll till eget
barn för vilket vederbörande icke är vårdnadshavare och så att sådant avdrag
skall kunna medges även efter det att barnet fyllt 16 år».
Motionerna 1:517 och 11:627 har såvitt angår frågan om höjning av barnbidragen
hänvisats till lagutskott och i övrigt till bevillningsutskottet, som
i förevarande betänkande behandlar motionerna endast i vad de avser vidgning
av rätten till ortsavdrag. Även motionerna 1:455 och 11:543 har i visst
hänseende hänvisats till lagutskott och i övrigt till bevillningsutskottet, som
i annat sammanhang behandlar motionerna såvitt avser frågan om skattefinansiering
av socialförsäkringsförmånerna.
Övriga ovannämnda motioner har i sin helhet hänvisats till bevillningsutskottet.
I motionerna 1:230 och 11:275 samt motionerna 1:341 och 11:417
har jämväl framställts i detta betänkande ej upptagna yrkanden. Dessa
yrkanden behandlar utskottet i andra sammanhang.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:62, 1:151, 1:230, 11:45, 11:187, 11:192,
11:276,11:345,11:417,11:539,11:543 och 11:627.
Gällande bestämmelser
Beträffande kommunala och statliga ortsavdrag vid beskattningen samt
skatteskalor vid den statliga inkomstbeskattningen antog 1961 års höstriksdag
nya bestämmelser att gälla fr. o. m. 1963 års taxering. Enligt de äldre
bestämmelserna, vilka således tillämpas sista gången vid innevarande års
taxering, var samtliga orter i riket indelade i ortsgrupper. Antalet ortsgrupper,
som ursprungligen var fem (ortsgrupp I—V), begränsades fr. o. m.
den 1 januari 1954 och samma dag 1962 till fyra resp. tre genom uppflyttning
av ortsgrupperna i den vid varje tillfälle gällande lägsta ortsgruppen
till närmast högre grupp. Genom 1961 års riksdagsbeslut har ortsgruppe
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr i5 år 1962
ringen helt avskaffats vid beskattningen och samtliga orter i riket hänförts
till en ortsgrupp fr. o. m. den 1 januari 1962.
Enligt bestämmelserna i 48 § kommunalskattelagen och 8 § förordningen
om statlig inkomstskatt erhåller den skattskyldige (dock inte bolag och
andra juridiska personer) i regel vid inkomstbeskattningen ett skattefritt
avdrag (ortsavdrag) från sin i hemortskommunen taxerade inkomst. Ortsavdragen
har hittills varit differentierade efter ortsgrupp men utgår fr. o. m.
1963 års taxering med inom olika kategorier skattskyldiga gemensamma belopp
i hela riket. Ortsavdragen i kronor för helt år räknat framgår av följande
uppställning.
Ortsavdragskategori |
Ortsavdrag t. o. m. 1962 års taxering |
Ortsavdrag |
|||
II |
Ortsgrupp |
||||
III |
IV |
V |
Hela riket |
||
Gift skattskyldig ävensom |
3 520 |
3 680 |
3 840 |
4 000 |
4 500 |
Annan ensamstående |
1 760 |
1 840 |
1 920 |
2 000 |
2 250 |
Enligt gällande skattelagstiftning är folkpensionsförmåner av olika slag
liksom bidrag, som utgår enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag
till änkor och änklingar med barn, att hänföra till skattepliktig inkomst.
Emellertid har särskilda bestämmelser om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga
meddelats. Enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen skall sålunda
skattskyldig, vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgörs av folkpension
eller änke- eller änklingsbidrag, därest särskilda omständigheter icke
till annat föranleder, anses ha sådan nedsatt skatteförmåga, som berättigar
till extra avdrag. I anvisningarna till nämnda paragraf stadgas, att om skattskyldig
varit för sin försörjning helt beroende av vad han i form av folkpension
eller änke- eller änklingsbidrag uppburit, den taxerade inkomsten regelmässigt
bör minskas med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit,
dock högst 3 000 kronor. Om skattskyldig åtnjutit jämväl annan inkomst
än folkpension eller änke- eller änklingsbidrag, men pensionen eller
bidraget likväl utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör den
skattskyldige regelmässigt medgivas ett med hänsyn till omständigheterna
jämkat avdrag för nedsatt skatteförmåga. Därest folkpensionen eller änkeeller
änklingsbidraget icke uppgått till minst hälften av den sammanlagda
inkomsten, bör avdrag, som ovan sägs, medgivas allenast då särskilda skäl
därtill föranleder. Samma bestämmelser gäller efter en år 1957 vidtagen
ändring i 9 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid taxering till
sådan skatt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962 9
I 22 § 1 mom. taxeringsförordningen i författningsrummets lydelse t. o. m.
1962 års taxering stadgas bl. a. att fysisk person, som varit här i riket bosatt
under hela beskattningsåret, är skyldig att utan anmaning avge allmän
självdeklaration om hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor
under året uppgått till minst 1 200 kronor. Genom förenämnda beslut av
1961 års höstriksdag har denna s. k. deklarationspliktsgräns fr. o. m. 1963
års taxering höjts till 2 400 kronor.
Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig såsom allmänt
avdrag tillgodoföra sig avdrag bl. a. för belopp, som den skattskyldige
under beskattningsåret utgivit för underhåll av sådant hans barn under
16 år, som inte varit hemmavarande, dock sammanlagt högst med 1 000
kronor. Bestämmelsen, som tillkom i samband med 1960 års reform av familjebeskattningen,
har tillämpats fr. o. m. 1961 års taxering.
Vid taxering till statlig inkomstskatt uttas skatt, såvitt gäller fysiska personer,
oskifta dödsbon och familjestiftelser, enligt två olika skattetabeller
som finns intagna i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt. Vilken
skatteskala, som gäller för viss skattskyldig, är beroende på vilket ortsavdrag
som tillkommer honom. I den skatteskala, som gäller för gifta och
med dem i ortsavdragshänseende likställda, d. v. s. ensamstående skattskyldiga
med hemmavarande barn under 16 år, är skatteuttaget lägre än enligt
den skatteskala som tillämpas för andra skattskyldiga.
Skatteskalorna är progressiva över vissa proportionella bottenskikt, vilka
är olika höga i de båda skalorna. Med hänsyn till skalornas konstruktion
har begreppet tudelningsgränsen framvuxit. Därmed avses den inkomstgräns,
vid vilken skatten för makar är lika stor som för två ensamstående
skattskyldiga med vardera hälften så stor inkomst.
Genom 1961 års förenämnda riksdagsbeslut fastställdes nya skatteskalor
att gälla fr. o. m. 1963 års taxering. De huvudsakliga skillnaderna mellan
de nya skalorna och de äldre t. o. m. 1962 års taxering gällande torde framgå
av följande redogörelse.
De proportionella bottenskikten breddades så att de uppgår för gifta till
12 000 kronor, beskattningsbar inkomst (tidigare 8 000 kronor), och för
ensamstående till 6 000 kronor, beskattningsbar inkomst (tidigare 4 000 kronor).
Härigenom har den s. k. tudelningsgränsen höjts från hittillsvarande
10 000 kronor, beskattningsbar inkomst för makar, till 16 000 kronor, beskattningsbar
inkomst, motsvarande en ungefärlig årsinkomst av 24 500
kronor. Marginalskatten har sänkts för gifta i inkomstlaget ca 15 000—
30 000 kronor och för ogifta med inkomster av ca 7 000—27 000 kronor.
Ändringarna genom 1961 års beslut beträffande skatteskalorna framgår
av följande tabell, vari jämväl redovisas den därigenom föranledda skattesänkningen.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
Beskattningsbar inkomst, |
Motsvarande |
Skatt inom skiktet, % |
Skatte-sänkning |
||
Nuvarande skala |
Nya skalan |
||||
Gifta |
|||||
— 8................. |
— 14,9 |
10 |
10 |
0 |
|
8— 10.................. |
14,9— 17,3 |
15 |
10 |
0—100 |
|
10— 12.................. |
17,3— 19,7 |
20 |
10 |
100—300 |
|
12— 16.................. |
19,7— 24,4 |
27 |
20 |
300—580 |
|
16— 20.................. |
24,4— 29,1 |
32 |
30 |
580—660 |
|
20— 30................. |
29,1— 40,8 |
38 |
38 |
||
30— 40................. |
40,8— 52,6 |
43 |
43 |
||
40— 60........... |
52,6— 76,1 |
48 |
48 |
||
60—100.............. |
76,1—123,2 |
54 |
54 |
660 |
|
100—150............ |
123,2—182,0 |
59 |
59 |
||
150— ............. |
182,0— |
65 |
65 |
||
Ogifta |
|||||
— 4.................. |
— 7,5 |
10 |
10 |
0 |
|
4— 6.................. |
7,5— 9,9 |
15 |
10 |
0-100 |
|
6— 8.................. |
9,9— 12,4 |
21 |
20 |
100—120 |
|
8— 9.................. |
12,4— 13,6 |
25 |
20 |
120—170 |
|
9— 10................ |
13,6— 14,8 |
25 |
25 |
170 |
|
10— 12.................. |
14,8— 17,2 |
29 |
25 |
170—250 |
|
12— 16................. |
17,2— 22,0 |
33 |
30 |
250—370 |
|
16— 20................. |
22,0— 26,7 |
37 |
36 |
370-410 |
|
20— 30........... |
26,7— 38,4 |
41 |
41 |
||
30— 40........... |
38,4— 50,2 |
45 |
45 |
||
40— 60........ |
50,2— 73,7 |
49 |
49 |
||
60—100............ |
73,7—120,8 |
54 |
54 |
410 |
|
100—150.............. |
120,8—179,6 |
59 |
59 |
||
150— ........ |
179,6— |
65 |
65 |
Frågornas behandling vid 1961 års höstriksdag
Förslag till de skattelättnader på den direkta beskattningens område, som
enligt vad ovan framhållits genomfördes år 1961, förelädes riksdagen i proposition
nr 188. I anledning därav väcktes motionsvis yrkanden om ytterligare
skattesänkande åtgärder i de hänseenden varom även nu är fråga. I
sitt av riksdagen godkända betänkande nr 79 avstyrkte 1961 års bevillningsutskott
dessa yrkanden. Rörande ortsavdragshöjningen anförde utskottet
därvid bl. a.
Genom den i propositionen föreslagna höjningen skulle ortsavdragen indexmässigt
sett bibehålla sitt realvärde från den senaste höjningen den 1
januari 1958 och dessutom höjas något därutöver. I och för sig vill utskottet
inte bestrida att skäl kan åberopas för en ytterligare höjning av ortsavdragen.
Emellertid är såsom utskottet redan förut framhållit det av samhällsekonomiska
skäl inte möjligt att i nuvarande konjunkturläge vidga ramen
för skattesänkningen allt för mycket. En ytterligare höjning av ortsavdragens
belopp skulle göra det erforderligt att i stället vidtaga inskränkningar
i andra avseenden. De åtgärder på den direkta beskattningens område som
— utöver höjningen av ortsavdragen — föreslagits i detta sammanhang
bedömer utskottet vara mer angelägna än en ytterligare höjning av ortsav
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
11
dragens belopp. Beträffande de förmenta skattehöjningarna för vissa skattskyldiga
vill utskottet framhålla att betydelsen härav inte bör överdrivas.
En ansenlig del av de skattskyldiga i de aktuella inkomstlägena, som skulle
drabbas därav, är bosatta i kommuner i övre Norrland, för vilka en ytterligare
utjämning av den kommunala beskattningen förutsatts skola ske. I likhet
med departementschefen anser utskottet att frågan om en ytterligare
höjning av ortsavdragen bör anstå i avbidan på resultatet av den allmänna
skatteberedningens arbete. Utskottet tillstyrker således bifall till förslaget
i propositionen och avstyrker de nämnda motionsyrkandena.
Motionsyrkanden om särskilda ortsavdrag för folkpensionärer avstyrktes
av utskottet under hänvisning till gällande bestämmelser om rätt för folkpensionär
att erhålla avdrag för nedsatt skatteförmåga. Enligt utskottets
mening erbjöd dessa bestämmelser tillräckliga möjligheter att beakta de
särskilda förhållanden som i beskattningshänseende råder för folkpensionärerna.
I fråga om motionsyrkanden om utsträckning för ensamstående barnförsörjares
del av rätten till giftas ortsavdrag och skatteskala att gälla intill
dess hemmavarande barn fyllt 19 år yttrade utskottet bl. a. följande.
Utskottet ifrågasätter om inte även andra vägar än skattereformer bör sökas
för att finna former att underlätta försörjningsbördan för denna grupp
skattskyldiga. Utskottet vill vidare för sin del påpeka, att det höjda ortsavdraget
för ogift skattskyldig med barn under 16 år infördes med den motiveringen
att det skulle motsvara ett schablonmässigt beräknat förvärvsavdrag
för ensamstående, oavsett om de innehade förvärvsarbete eller icke.
Det ansågs av sociala skäl önskvärt att förbättra läget för den grupp av
ensamstående skattskyldiga, som har hemmavarande barn under 16 år. Liknande
motiv kan självfallet åberopas för en skattelindring åt den grupp,
som motionärerna avser. Det är emellertid tveksamt om man med utgångspunkt
härifrån bör utsträcka dessa förmåner till ogifta skattskyldiga med
barn under 19 år. Det rör sig i själva verket om förmåner, som eljest icke
kommer skattskyldiga till del; förvärvsarbetande hustrur med barn över
16 år får exempelvis inte förvärvsavdrag med det högre beloppet. En dylik
bestämmelse skulle vidare vålla svårigheter av teknisk art vid taxeringen.
Enligt utskottets mening bör detta spörsmål närmare övervägas i samband
med den omprövning av förvärvsavdragen, som torde ankomma på allmänna
skatteberedningen.
Vad beträffar de motionsvis framförda alternativen till skatteskalor anförde
utskottet att dessa ur teknisk synpunkt fick anses äga vissa företräden
framför de i propositionen föreslagna. Genom att motionärerna ansett
sig kunna acceptera ett betydligt större årligt skattebortfall än som följde
av ett bifall till propositionen hade förstnämnda skalor kunnat uppbyggas
så att de gav en jämnare stegring av skattesatsen vid stigande inkomster,
och underlättade eu framtida breddning av de enhetliga skikten. Ett antagande
av dessa skalor skulle emellertid innebära, att de största relativa
lättnaderna skulle komma gifta skattskyldiga till godo. Utskottet underströk
2* Ilihang till riksdagens protokoll 1902. 7 samt. Nr Va
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
den avsevärda skillnaden i kronor räknat mellan den skattelättnad, som
de minsta inkomsttagarna skulle få, och den, som skulle tillkomma de
största inkomsttagarna.
Frågan om indexreglering av ortsavdrag och skatteskalor prövades senast
av 1961 års vårriksdag, som på hemställan av bevillningsutskottet i
betänkande nr 62 avslog väckta motioner i ämnet. Bevillningsutskottet framhöll
därvid bl. a. de avsevärda praktiska svårigheterna, främst på grund av
källskattesystemet, att åstadkomma ett godtagbart system för indexreglering.
Utskottet anförde vidare bl. a.
De grunder efter vilka det preliminära skatteuttaget skall ske måste bestämmas
i så god tid före ingången av det aktuella beskattningsåret att källskattetabeller
hinner färdigställas och distribueras före årets början. Att
låta prisutvecklingen under inkomståret bli bestämmande och därefter verkställa
omräkningar av preliminärskatten skulle, såsom framhållits i motionerna
1:141 och 11:168, medföra avsevärda praktiska olägenheter. En
dylik ordning skulle enligt utskottets uppfattning innebära en så väsentlig
reducering av källskattesystemets fördelar att den ej bör ifrågakomma.
I nyssnämnda motioner har framförts tanken att man skulle välja en annan
tidsgräns och låta priskurvans läge den 1 juli året före inkomståret bli avgörande
för ortsavdrag och skiktintervaller och därmed för uttaget av preliminär
skatt under inkomståret. Med en sådan uppläggning skulle emellertid
enligt utskottets mening vinsten av ett system med automatisk reglering
bli mindre framträdande. Det synes då inte medföra större olägenhet
att i stället låta en ännu något tidigare tidpunkt bli avgörande, varvid regleringar
vid föreliggande behov kan ske genom riksdagens beslut från fall
till fall.
Motionerna
Allmänt rörande ortsavdrag och skatteskalor
I motionerna 1:34-1 och 11:417 samt 1:460 och 11:539 yrkas höjning av
ortsavdragsbeloppen till 4 700 kronor för gifta skattskyldiga och 2 350 kronor
för ensamstående.
I nyss angivna motioner yrkas även ändringar i gällande skatteskalor på
sätt framgår av följande tablå:
Skatteskalor %
Beskattningsbar |
gifta |
ogifta |
|||||||
nuva- rande |
1:341 II:417 |
1:460 11:539 |
nuva- rande |
1:341 11:417 |
1:460 11:539 |
||||
0— |
6 |
10 |
10 |
10 |
10 |
10 |
10 |
||
6— |
9 |
10 |
10 |
10 |
20 |
18 |
18 |
||
9— |
12 |
10 |
10 |
10 |
25 |
24 |
25 |
||
12- |
16 |
20 |
18 |
18 |
30 |
||||
16- |
18 |
30 |
26 |
18 |
36 |
||||
18— |
20 |
30 |
26 |
25 |
36 |
||||
20— |
24 |
38 |
33 |
25 |
41 |
||||
24 — |
25 |
38 |
33 |
30 |
41 |
— |
= |
||
25— |
30 |
38 |
38 |
30 |
41 |
||||
30— |
40 |
43 |
43 |
38 |
45 |
||||
40— |
60 |
48 |
48 |
46 |
49 |
||||
60— |
100 |
54 |
54 |
54 |
54 |
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
13
I motionerna 1:341 och 11:417 framhålles att den i höstas beslutade omläggningen
av den direkta och indirekta beskattningen medfört en höjning
av skatten för stora grupper av inkomsttagare med låga och medelstora inkomster.
Den av motionärerna föreslagna ortsavdragshöjningen skall gälla
fr. o. m. den 1 januari 1963 och avse både den statliga och den kommunala
inkomstskatten. Kommunerna skall kompenseras för den uppkommande
minskningen i sitt skatteunderlag. Inkomstbortfallet beräknas till 135 milj.
kronor, varav ca hälften faller på kommunerna.
Enligt motionärernas uppfattning är även gällande skatteskalor för den
statliga inkomstskatten mindre väl avvägda. En synnerligen brant stegring
av marginalskatten föreligger nämligen för inkomstskikten närmast ovanför
den proportionella delen i botten. Även om de vid höstriksdagen antagna
skatteskalorna bör fattas som provisoriska i avvaktan på resultatet av skatteberedningens
arbete, bör dock enligt motionärernas mening de påtagliga
bristerna i skalorna avlägsnas med verkan fr. o. m. 1963 års inkomster.
Skattebortfallet vid en sådan reform beräknas till 145 milj. kronor för helt
år (45 milj. kronor för första budgetåret).
Till stöd för yrkandena i motionerna 1:460 och 11:539 åberopas bl. a. att
Sverige, vid jämförelse med andra till OECD anslutna länder, intar ett toppläge
i fråga om skattetrycket. Detta gäller vad angår summan av direkta
och indirekta skatter, alltså bortsett från socialförsäkringsavgifter. Toppläget
för Sveriges del markeras än tydligare, om man blott ser till de direkta
skatterna. Den av motionärerna påyrkade sänkningen av skattenivån
för de direkta skatterna kan ske på två olika sätt, genom en höjning av ortsavdragen
och genom en sänkning av skattesatserna. Båda dessa metoder
bör anlitas. Motionärerna framställer även krav på en väsentlig höjning av
tudelningsgränsen vid äkta makars beskattning.
Lättnaden i statsskatten vid ett genomförande av motionärernas förslag
i fråga om skatteskalorna skulle uppgå till ca 265 milj. kronor för helt år
och i det väsentliga komma gifta skattskyldiga till godo.
Höstriksdagens ortsavdragsreform innebar blott att ortsavdraget återfick
sitt realvärde enligt 1957 års beslut, då ortsavdragen därförut senast fastställdes.
Motionärernas förslag till höjda ortsavdrag innebär en skattelättnad
på ca 135 milj. kronor. Det förutsättes, att åtgärder vidtas, så att kommunerna
inte på grund av ortsavdragshöjningen nödgas höja sina utdebiteringssatser.
Indexreglering av ortsavdrag och skatteskalor
I motionerna 1:229 och 11:276 framföres yrkande om utredning och förslag
angående en indexreglering av ortsavdragen och av inkomstskatteskalornas
skiktintervaller. Därvid framhålles, att vid inflation inträder en
skärpning av skattenivån, dels så att det i kronor oförändrade ortsavdraget
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
får ett lägre realvärde, dels ock så att en mot inflationen svarande och alltså
endast nominell höjning av inkomsten kan bli beskattad inom högre
progressionsskikt än innan penningvärdeförsämringen satte in. Det kan
av praktiska skäl givetvis inte komma i fråga att låta en allenast mindre
förändring av penningvärdet slå igenom i form av ändrade ortsavdrag och
skiktintervaller; lämpligen kan man anknyta till inträffade höjningar av
konsumentprisindex (med lägst 5 eller eventuellt 10 procent).
Ortsavdrag för folkpensionärer m. m.
I motionerna I:i60 och 11:539 yrkas extra förhöjning av ortsavdragen för
personer, som uppbär folkpension i form av ålderspension eller invalidpension,
till 3 600 kronor för ensamstående skattskyldig, till 6 000 kronor
för äkta makar, varav en är folkpensionär, och till 7 200 kronor, när båda
makarna är pensionärer. Motionärerna erinrar om att folkpensionär tillkommande
extra avdrag minskas i den mån han skaffar sig extra inkomst
utöver ett ganska obetydligt bottenbelopp. Detta betyder alltså att den beskattningsbara
inkomsten stiger snabbare än årsinkomsten. Eftersom den
inkomstprövade delen av folkpensionen — kommunalt bostadstillägg —
samtidigt reduceras, blir folkpensionärens behållning av den extra inkomsten
ofta ytterst obetydlig. Förhållandet är att folkpensionärer ofta betages
lusten att skaffa extra inkomster. Detta är olyckligt, eftersom pensionärerna
är i stort behov av sysselsättning, inte minst ur socialmedicinsk synpunkt.
Skattebortfallet genom den här föreslagna reformen kan beräknas
till 35 milj. kronor.
I motionerna 1:62 och 11:100 hemställes om sådana ändrade bestämmelser,
att ålders- och invalidpensionärer kan medges extra avdrag vid taxeringen,
motsvarande det i varje särskilt fall utgående årliga pensionsbeloppet.
För pensionärer är givetvis möjligheten till sysselsättning av något slag
av stor betydelse för trivseln, och deras aktivitet måste även ur samhällets
synpunkt sägas vara en tillgång. I den mån denna aktivitet begränsas av
skattemässiga hänsyn bör alltså gällande bestämmelser reformeras och generösare
regler utarbetas. Rätten till sådant extra skatteavdrag bör dock
inte medges inkomsttagare med högre taxerad inkomst än 10 000 kronor
eller med en beskattningsbar förmögenhet över 80 000 kronor.
Yrkandet i motionerna 1:158 och 11:187 avser skyndsam utredning om och
förslag till särskilda bottenavdrag för folkpensionärer, så att smärre inkomster
vid sidan av folkpensioner blir i ökad utsträckning skattefria.
Motionärerna erinrar om de speciella marginalskatteproblem, som med nuvarande
regler uppkommer för folkpensionär med inkomst vid sidan av
folkpensionen. Har pensionären endast folkpension eller folkpension och en
15
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
obetydlig inkomst vid sidan därav, blir han regelmässigt befriad från inkomstskatt.
Men uppgår sidoinkomsten till nämnvärt belopp, beskattas han
för en växande del av inkomsten och får vid en relativt låg sådan inkomst
skatta för hela inkomsten, inklusive folkpensionen. Härtill kommer att bostadstilläggen,
som är inkomstprövade, reduceras och bortfaller vid viss storlek
av inkomsten. Tar man hänsyn även till detta inkomstbortfall, blir marginalskatten
vid sidoinkomster på några tusen kronor betydligt större än
för andra inkomster. Det nuvarande avdraget är alltför snävt utformat och
borde utvidgas dels så att det utan särskild anhållan därom alltid kommer
folkpensionärer till del, dels så att det ökas till beloppet. Härigenom kan
också undvikas en kvarskatt, som i många fall avskräcker en pensionär
från att ta en ny eller fortsatt extrasyssla — något som han annars kan
finna nyttigt för sitt välbefinnande. Enligt motionärerna bör man beakta
taxeringsfrågan icke blott vid sidoinkomster av arbete utan även då det
gäller naturaförmån av hyresvärde av eget hem och inkomst av mindre
kapital.
I fråga om yrkandet i motionerna 1:277 och 11:345 om skyndsam prövning
av möjligheterna att från deklarationsskyldighet undanta folkpensionärer
m. fl., vilka i huvudsak inte har andra inkomster än folkpensionen,
erinras bl. a. om folkpensionärernas rätt till extra avdrag. Vidare uttalas,
att efter ortsavdrag, schablonavdrag och extra avdrag finns inga skatter att
utvinna från flertalet folkpensionärer vars antal utgör ca 980 000, varav
ca 750 000 med ålderspension och ca 145 000 med invalidpension. Skyldighet
att avge självdeklaration för folkpensionärer och likställda bör därför
föreligga först när inkomsten överstiger existensminimum eller det belopp
som motsvaras av ortsavdrag, schablonavdrag och högsta extra avdrag.
Ensamstående barnförsörjare
I motionerna 1:151 och 11:190 yrkas sådan ändring i gällande skattelagstiftning
att ensamstående skattskyldig fr. o. m. 1963 års taxering skall erhålla
rätt till samma ortsavdrag som gift samt beskattas enligt den för gift
gällande skatteskalan, så länge vederbörande har hemmavarande barn under
19 år. Enligt nuvarande bestämmelser får de redan när barnet fyllt 16
år erlägga den högre skatt, som gäller för ensamstående utan barn, varjämte
barnbidraget, bortsett från eventuellt utgående allmänt studiebidrag,
upphör. Med hänsyn till att ifrågavarande skattskyldiga i allmänhet lever
under mera besvärliga ekonomiska förhållanden än övriga, borde det övervägas
om inte mildare övergångsregler borde skapas i skattehänseende.
Med liknande motivering yrkas i motionerna 1:230 och 11:275 dels att ensam
barnförsörjare skall även sedan yngsta barnet fyllt 16 år beskattas en
-
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
ligt den för gifta gällande skatteskalan intill dess barnet fyllt 19 år, såvitt ej
barnet självt betalar skatt, och dels att utredning måtte företas om höjning
av gränsen för barnets ålder för bibehållande av det högre ortsavdraget vad
gäller ensam barnförsörjares inkomstbeskattning.
Slutligen yrkas i motionerna 1:517 och 11:627 skyndsam prövning och förslag
angående möjligheterna att underlätta de ensamstående barnförsörjarnas
situation, bl. a. genom vidgning av rätten till ortsavdrag. Särskilt nämnes
därvid en undersökning av möjligheterna att för nämnda kategori människor
med barn, som studerar efter 16 års ålder, utsträcka reglerna för
ortsavdraget att gälla något eller några år.
Grundavdrag
I motionerna 1:155 och 11:192 yrkas, att riksdagen måtte besluta att uttrycket
grundavdrag skall införas i skatteförfattningarna såsom beteckning
för det avdrag, som nu benämnes ortsavdrag. Motionärerna framhåller att
ortsavdragens uppgift numera uteslutande är att från beskattningen undanta
den del av inkomsten, som kan anses motsvara vad som åtgår för täckande
av de elementära levnadskostnaderna och som därför anses sakna
skattekraft. Motionärerna är medvetna om att termen ortsavdrag förekommer
i ett flertal författningar och att den inte kan utbytas på en gång
över hela linjen. Det är emellertid lämpligt att börja med skatteförfattningarna.
Liknande synpunkter framföres i motionerna 1:341 och 11:4-17, vari föreslås
termen skattefri botteninkomst eller skattefritt bottenavdrag. Motionärerna
förutsätter emellertid att skatteberedningen tar upp detta spörsmål.
Utvidgning av icke-vårdnadshavares avdragsrätt
I motionen II:45 yrkas, att det barnavdrag å högst 1 000 kronor, som i
form av allmänt avdrag tillkommer icke-vårdnadshavare, måtte uppräknas
med hänsyn till den senaste ortsavdragsreformen, och att sådant avdrag
skall kunna medges även efter det barnet fyllt 16 år. Motionären erinrar
om att detta allmänna avdrag tidigare utgått i form av förhöjt familjeavdrag
resp. ortsavdrag och med en fix summa (hälften av ortsavdraget för
ensamstående person). Att det allmänna avdraget sedan maximerades till
1 000 kronor sammanhängde tydligen med storleken av dåvarande ortsavdrag.
När ortsavdraget vid den senaste skattereformen höjdes, beslöts dock
icke någon höjning av ifrågavarande allmänna avdrag. En sådan uppräkning
bör komma till stånd, särskilt med tanke på att det skulle underlätta
för de ensamma mödrarna att få till stånd för dem fördelaktigare avtal
om underhållsbidrag. Liksom allmänt studiebidrag — såsom komplement
17
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
till barnbidraget — utgår till barn som ej avslutat sin skolgång vid 16
års ålder, synes utgivaren av barnbidraget böra få åtnjuta avdrag därför
även för barn över 16 år.
Norrlandsfrågor
I motionerna 1:455 och 11:543 uppställes som ett mål en höjning av de
skattefria ortsavdragen till 5 000 kronor för gifta och 2 500 kronor för ensamstående.
I sammanhanget bör även observeras situationen för de skattskyldiga,
som av en eller annan orsak har särskilt nedsatt skatteförmåga.
En rimligare kostnadsfördelning mellan stat och kommun bör även komma
till stånd.
Utskottets yttrande
I förevarande betänkande behandlar utskottet motionsyrkanden om höjning
av ortsavdragen vid beskattningen och om sänkning av skatteskalorna
vid den statliga inkomstbeskattningen samt därmed sammanhängande frågor.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen antog 1961 års höstriksdag
nya bestämmelser rörande ortsavdragen och nyssnämnda skatteskalor
att gälla fr. o. m. 1963 års taxering. Enligt de nya bestämmelserna
har ortsgrupperingen avskaffats vid beskattningen och samtliga orter i
riket hänförts till en ortsgrupp. Ortsavdragen uppgår enligt de nya bestämmelserna
till 4 500 kronor för gifta skattskyldiga ävensom för ensamstående
skattskyldiga med hemmavarande barn under 16 år och till 2 250 kronor
för annan ensamstående skattskyldig. Vad angår skatteskalorna företogs
genom 1961 års beslut en väsentlig breddning av det proportionella
bottenskiktet. I de nya skatteskalorna inträder den progressiva beskattningen
först vid årsinkomster av ca 20 000 kronor för gifta och ca 10 000
kronor för ensamstående. Härigenom har den s. k. tudelningsgränsen höjts
från nu gällande ca 15 000 kronors årsinkomst till ca 24 500 kronor. Vidare
har marginalskatten sänkts för gifta i inkomstläget 15—30 000 kronor och
för ogifta med inkomster av 7—27 000 kronor.
I motionerna 1:341 av herr Lundström m. fl. och 11:417 av herr Ohlin
m. fl. samt 1:460 av herr Hagberg m. fl. och 11:539 av herr Heckscher m. fl.
yrkas en ytterligare höjning av ortsavdragen med 200 kronor för gifta och
därmed i beskattningshänseende likställda skattskyldiga och med 100 kronor
för ogifta. De föreslagna avdragen, 4 700 kronor resp. 2 350 kronor,
avses skola gälla fr. o. m. 1964 års taxering.
Utskottet vill till en början erinra om att enligt den i höstas gjorda bedömningen
skulle ortsavdragen genom den då beslutade höjningen indexmässigt
sett bibehälla sitt realvärde från den senaste höjningen den 1 januari
1958 och dessutom höjas något därutöver. Vidare kan framhållas att
1961 års ortsavdragsreform, som således omfattade både höjning av ortsavdragen
och slopande av skattegrupperingen, beräknades medföra ett
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962
sammanlagt skattebortfall av ca 560 milj. kronor, varav ca 270 milj. kronor
belöper på den kommunala beskattningen. Av det totala skattebortfallet
orsakas ca 175 milj. kronor av skattegrupperingens avskaffande.
Såsom 1961 års bevillningsutskott framhöll i sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 79 kan vissa skäl anföras för en ytterligare höjning av ortsavdragen.
Ett bifall till motionsyrkandena skulle emellertid innebära ett
skattebortfall av ca 135 milj. kronor för helt år. Hela detta belopp faller
på staten, om kommunerna — i likhet med vad som skett i anledning av
fjolårets ortsavdragsreform — avses skola erhålla kompensation av statsmedel
för den del av skattebortfallet som belöper på dem. Det må erinras
om att beräkningen av totalbudgetutfallet för budgetåret 1962/63 i årets
statsve^proposition utvisade ett formellt överskott om ca 20 milj. kronor.
Även om det numera kan beräknas att statens inkomster under budgetåret
1962/63 kommer att uppgå till högre belopp än vad som förutsågs i statsverkspropositionen,
kan å andra sidan avsevärda utgiftsökningar beräknas
tillkomma. I detta sammanhang kan utskottet inskränka sig till att hänvisa
till de ökade kostnaderna för statstjänstemännens löner, som torde bli följden
av den nyligen träffade avtalsuppgörelsen.
Enligt utskottets mening bör riksdagen vidhålla sin vid höstriksdagen
uttalade mening att ytterligare höjning av ortsavdragen bör anstå i avbidan
på resultatet av allmänna skatteberedningens arbete.
I nyssnämnda motioner yrkas vidare ändringar av de i höstas fastställda
skatteskalorna vid den statliga inkomstbeskattningen. De i motionerna
1:341 av herr Lundström m. fl. och 11:417 av herr Ohlin m. fl. föreslagna
skalorna innebär sänkning av marginalskatten för gifta i inkomstläget 15—
35 000 kronor och för ogifta i skiktet 9—17 000 kronor. I motionerna 1:460
av herr Hagberg m. fl. och 11:539 av herr Heckscher m. fl. föreslås sådana
ändringar av procentsatserna att marginalskatten sänkes i skiktet 15—
75 000 kronor för gifta och i skiktet 9—13 000 kronor för ogifta. Yrkandet
innebär vidare att tudelningsgränsen för äkta makar höjs till ca 40 000
kronor. Tillämpningen av de i sistnämnda motioner förordade skalorna
skulle i gynnsammaste fall medföra en skattesänkning i förhållande till
vad som gäller enligt 1961 års beslut av 2 320 kronor, nämligen för gifta
fr. o. m. en årsinkomst av ca 75 000 kronor, medan den maximala skattesänkningen
för ogifta stannar vid 60 kronor och inträffar fr. o. m. årsinkomster
om ca 13 000 kronor. Enligt skalorna i motionerna 1:341 och 11:417
inträffar den högsta skattesänkningen för gifta vid ca 35 000 kronors inkomst
eller mer och utgör 490 kronor utöver vad som följer av beslutet i
höstas. För ogifta blir motsvarande belopp 90 kronor fr. o. m. årsinkomster
om ca 15 000 kronor. De framlagda förslagen avses skola gälla fr. o. m. 1964
års taxering.
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
19
Såsom föregående års bevillningsutskott uttalat får de av motionärerna
föreslagna skatteskalorna ur teknisk synpunkt anses äga vissa företräden
framför de då fastställda, fr. o. m. 1963 års taxering gällande skalorna.
Emellertid skulle ett bifall till motionärernas förslag innebära ett betydande
årligt skattebortfall. I motionerna 1:341 och 11:417 uppger motionärerna
att skattebortfallet vid ett antagande av de i nämnda motioner föreslagna
skalorna för helt år uppgår till ca 145 milj. kronor, medan motsvarande
belopp enligt förslaget i motionerna 1:460 och 11:539 av motionärerna
beräknas till 265 milj. kronor. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka
ändringar som föranleder skattebortfall av denna storlek. Härtill kommer
att ett antagande av motionärernas förslag till skatteskalor skulle medföra
skattelättnader främst för gifta skattskyldiga i mellanlägen och högre inkomstlägen,
medan inkomsttagare i de lägre skikten inte skulle få någon
skattelättnad. Vidare må beträffande förslaget i motionerna 1:460 och 11:539
anmärkas att ett bifall till detsamma skulle i hög grad skärpa de nuvarande
skillnaderna i skatteuttag mellan gifta och ogifta.
Med det anförda avstyrker utskottet förenämnda yrkanden rörande ortsavdrag
och skatteskalor i motionerna 1:341 och 11:417 samt i motionerna
1:460 och 11:539.
Utskottet övergår härefter till att behandla de föreliggande yrkandena
rörande ortsavdrag och skatteskalor för ensamstående skattskyldiga med
hemmavarande barn. Enligt gällande bestämmelser får sådan skattskyldig
ortsavdrag med samma belopp som gifta och påföres vidare statlig inkomstskatt
efter den lägre skatteskala som gäller för gifta, därest barnet är under
16 år. I detta hänseende yrkas i motionerna 1:151 av fru Hamrin-Thorell
m. fl. och 11:190 av fröken Elmén m. fl. att bestämmelserna skall utsträckas
att gälla intill dess barnet fyllt 19 år. I motionerna 1:230 av herr Schött
m. fl. och 11:275 av fru Gunne m. fl. yrkas likaså att ensamstående med
barn under 19 år skall hänföras till skatteskalan för gifta, dock endast såvida
barnet ej självt påföres skatt. Vidare yrkas i sistnämnda motioner
utredning i syfte att höja den åldersgräns för ensamstående barnförsörjares
barn, intill vilken dubbelt ortsavdrag medges. Även i motionerna 1:517
av herr Mattsson m. fl. och 11:627 av herr Antonsson m. fl. framställes
liknande utredningsyrkande.
Utskottet vill erinra om att den nu gällande ordningen, enligt vilken ensamstående
skattskyldiga med hemmavarande barn under 16 år generellt
likställes med gifta vad beträffar ortsavdrag och skatteskala, tillkom i samband
med 1960 års reform av familjebeskattningen. Tidigare fordrades för
sådan likställighet att den skattskyldige hade husföreståndarinna. Var så
inte förhållandet ägde ensamstående skattskyldig med försörjningsplikt mot
barn visserligen rätt till ett förhöjt ortsavdrag i jämförelse med andra en
-
20
Bevillningsutskottets betänkande nr A5 år 1962
samstående men förhöjningen stannade vid 50 procent, medan ortsavdragen
för gifta överstiger de ensamståendes utan barn med 100 procent.
1960 års beslut innebar således i denna del en väsentlig skattelättnad för
flertalet ensamstående skattskyldiga med hemmavarande barn. Därvid anknöts
de nya bestämmelserna till den i allmänhet vid beskattningen gällande
åldersgräns, vid vilken barn upphör att betraktas som minderårigt,
nämligen 16 år.
Utskottet är medvetet om att de nuvarande bestämmelserna medför en
inte önskvärd konsekvens såtillvida att en plötslig och till beloppet betydande
skatteskärpning inträder för nu avsedda skattskyldiga, då det yngsta
hemmavarande barnet passerat 16-årsgränsen. Såsom framhållits i motionerna
förlorar barnförsörjaren i detta läge inte blott det högre ortsavdraget
och den förmånligare skatteberäkningen i fråga om skatteskala utan
går dessutom förlustig det allmänna barnbidraget. Även om barnbidraget
inte sällan ersättes av studiebidrag under några år kan den ekonomiska
påfrestningen bli mycket kännbar. Det bör beaktas att också rätten till
ett flertal socialförmåner är beroende av förekomsten av hemmavarande
barn under 16 år. Därtill kommer att den nu ifrågavarande kategorien
skattskyldiga till största delen består av ensamstående mödrar, vilka ofta
lever under pressade ekonomiska förhållanden.
Starka skäl talar således även enligt utskottets mening för en utsträckning
av rätten till det högre ortsavdraget och den gynnsammare skatteskalan
att gälla något eller några år efter det den skattskyldiges hemmavarande
barn fyllt 16 år. Åtgärden ter sig än mer naturlig därest beslut fattas om
förlängd skolplikt. Huruvida bestämmelserna — såsom yrkats i motionerna
1:151 och 11:190 — generellt bör utsträckas till dess barnet fyllt 19 år utan
hänsynstagande till om barnet har egna inkomster eller om man, på sätt
förordats beträffande skatteskalorna i motionerna 1:230 och 11:275, skall
begränsa sig till att medge den gynnsammare skattemässiga behandlingen
endast i sådana fall då barnet varit utan egen inkomst eller denna varit
av mindre storlek, är utskottet dock inte berett att yttra sig om på nu föreliggande
material. Utskottet kan med hänsyn härtill inte tillstyrka de förenämnda
lagstiftningsyrkandena.
Vad beträffar yrkandena om utredning i ämnet vill utskottet framhålla
att frågan om ortsavdragens storlek och konstruktion för närvarande är föremål
för överväganden av allmänna skatteberedningen. Även de statliga inkomstskatteskalorna
får anses omfattas av beredningens utredningsuppdrag.
Då spörsmålet om vilken skattemässig behandling de ensamstående barnförsörj
arna bör erhålla är av väsentlig betydelse, kommer givetvis denna
fråga att uppmärksammas av beredningen. Då således utredning i de avseenden,
varom nu är fråga, redan pågår, anser sig utskottet inte heller böra
Bevillningsutskottets betänkande nr A5 är J962
21
tillstyrka de framställda skrivelseyrkandena i motionerna 1:151 och 11:190,
1:230 och 11:275 samt 1:517 och 11:627.
I detta sammanhang vill utskottet understryka angelägenheten av att man
även på annat sätt än genom skattereformer söker underlätta försörjningsbördan
för ensamstående skattskyldiga med hemmavarande barn.
I samband härmed bör lämpligen behandlas yrkandet i motionen 11:45
av herr Westberg. Däri har uppmärksammats den år 1960 införda avdragsrätten
för skattskyldig, som underhåller icke hemmavarande barn. Tidigare
hade ensamstående skattskyldig, som underhöll barn, erhållit ett med 50 procent
förhöjt ortsavdrag oberoende av om barnet var hemmavarande eller ej.
Såsom ovan antytts höjdes detta avdrag ytterligare år 1960 för det fall att
barnet var hemmavarande genom att barnförsörjaren likställdes med gift
skattskyldig. Om barnet inte vistades i den skattskyldiges hem borttogs
rätten till förhöjt ortsavdrag. Nu avsedd skattskyldig — i allmänhet frånskild
fader med underhållsskyldighet mot barn, som vistas hos modern -—
får således numera samma ortsavdrag som annan ensamstående skattskyldig.
Bl. a. för att undvika att åtgärden normalt skulle leda till skattehöjning
för därav berörda skattskyldiga beslöts att som kompensation införa
rätt till allmänt avdrag om högst 1 000 kronor för skattskyldig som underhåller
icke hemmavarande barn.
J motionen påpekas att detta avdrag inte förhöjdes i samband med 1961
års skattereform. Enligt motionärens mening borde så ha skett. Yrkandet
i motionen går ut på att avdraget bör uppräknas i proportion till den i höstas
beslutade ortsavdragshöjningen.
Utskottet vill inte bestrida att den av motionären föreslagna åtgärden
kan te sig berättigad ur vissa synpunkter. Emellertid bör beaktas att avdraget,
som även tillkommer gift skattskyldig med underhållsskyldighet mot
icke hemmavarande barn, knappast längre kan anses ha direkt samband
med ortsavdragen. Vidare skulle ett bifall till motionsyrkandet föranleda
en i kronor räknat förhållandevis obetydlig uppräkning, nämligen med 125
kronor. Med hänsyn till avdragets speciella karaktär — det motsvaras inte
av någon skattskyldighet för mottagaren — och till att praktisk erfarenhet
av detsammas tillämpning i praktiken ännu knappast föreligger, synes en
höjning av avdraget tills vidare kunna anstå. Utskottet avstyrker således
motionen 11:45.
Utskottet har vidare att ta ställning till yrkandena om särskilda ortsavdrag
för folkpensionärer. Härutinnan yrkas i motionerna 1:62 av herr Gustaf
Elofsson m. fl. och 11:100 av herr Larsson i Borrby m. fl. ändring av
gällande skatteförfattningar av innebörd att ålders- och invalidpensionärer
medges extra avdrag motsvarande det i varje särskilt fall utgående årliga
pensionsbeloppet. Vidare yrkas i motionerna 1:460 av herr Hagberg m. fl.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962
och 11:539 av herr Heckscher m. fl. att avdrag måtte medges ensamstående
folkpensionär med 3 600 kronor, gifta med 6 000 kronor, om endast den
ene av makarna uppbär folkpension, och med 7 200 kronor, om båda makarna
är folkpensionärer. Ändringen avses skola träda i kraft fr. o. m. inkomståret
1963. I motionerna 1:158 av herr Eric Peterson m. fl. samt 11:187
av herrar Carlsson i Huskvarna och Carlsson i Tibro förordas utredning
om särskilda bottenavdrag för folkpensionärer, som kan göra smärre inkomster
vid sidan av folkpensionen i ökad utsträckning skattefria.
Såsom framgår av den ovanstående redogörelsen föreligger enligt gällande
bestämmelser möjligheter att medge skattskyldig utöver ortsavdrag avdrag
för nedsatt skatteförmåga med ett belopp av högst 3 000 kronor. Utgöres
skattskyldigs huvudsakliga inkomst av folkpension skall författningsenligt
den skattskyldige i regel anses ha sådan nedsatt skatteförmåga, som berättigar
till särskilt avdrag. Avsikten med bestämmelserna är att en folkpensionär,
som för sin försörjning varit helt beroende av folkpensionen, bör,
där särskilda förhållanden inte till annat föranleder, medges så stort extra
avdrag att någon skatt inte uppkommer. Har den skattskyldige åtnjutit
även annan inkomst än folkpension, vilken dock utgjort den huvudsakliga
delen av hans inkomst, bör det extra avdraget jämkas med hänsyn härtill.
Nu gällande regler får enligt utskottets uppfattning anses erbjuda tillräckliga
möjligheter att beakta de särskilda förhållanden, som i beskattningshänseende
föreligger beträffande folkpensionärerna. Ett bifall till yrkandet
i motionerna 1:460 av herr Hagberg m. fl. och 11:539 av herr Heckscher
m. fl. skulle bl. a. medföra att folkpensionärer med höga inkomster
skulle få en skattelättnad, som inte skulle komma i fråga för andra skattskyldiga
i motsvarande inkomstläge. Utskottet kan inte finna en lagstiftning
av denna innebörd motiverad. Med det anförda avstyrker utskottet de
i förevarande hänseende väckta motionsyrkandena.
I detta sammanhang behandlar utskottet även motionerna 1:277 av herrar
Jonasson och Harald Pettersson samt 11:345 av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl. Däri har hemställts om utredning, syftande till att undanta
folkpensionärer, som i huvudsak inte har andra inkomster än folkpensionen,
och därmed i inkomstavseende likställda personer från skyldighet att
avge självdeklaration.
Såsom motionärerna framhållit innefattade den i höstas beslutade skattereformen
även en höjning av deklarationspliktsgränsen. Tidigare var här i
riket bosatt enskild person skyldig att avlämna självdeklaration då hans
årsinkomster uppgått till minst 1 200 kronor. Numera inträder denna skyldighet
vid 2 400 kronor. Då ortsavdraget för gifta skattskyldiga, såsom ovan
nämnts, uppgår till 4 500 kronor är för beskattningens vidkommande en
höjning av deklarationspliktsgränsen för dem i och för sig möjlig. Emellertid
uttas vissa socialförsäkringsavgifter beträffande såväl ensamstående
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
23
som gifta skattskyldiga redan å taxerade inkomster av 2 400 kronor. Utskottet
vill i detta sammanhang framhålla att utskottet redan i samband med
behandlingen av 1961 års skattereform och tidigare vid årets riksdag uttalat
sig för att socialförsäkringsavgifter inte skulle uttas i de fall då vederbörande
inte påföres beskattningsbar inkomst.
Enligt utskottets mening ställer det sig av praktiska skäl svårt att, på
sätt motionärerna synes avse, ha olika deklarationspliktsgränser för skilda
kategorier skattskyldiga. Möjligen kan en olika behandling tänkas på grundval
av de skattskyldigas civilstånd. En generell höjning av gränsen i förhållande
till vad nu gäller kan å andra sidan, åtminstone för ensamstående
skattskyldiga, inte ske utan en samtidig höjning av ortsavdragen. Såsom
framgår av det föregående är utskottet emellertid inte för närvarande berett
att tillstyrka en sådan generell höjning. Utskottet anser sig med hänvisning
till det anförda inte kunna tillstyrka motionerna 1:277 och 11:345.
I motionerna 1:155 av fröken Mattsson m. fl. samt 11:192 av fru Gunne
och herr Antonsson har yrkats att beteckningen grundavdrag införes i skatteförfattningarna
i stället för ortsavdrag. Även i motionerna 1:341 av herr
Lundström m. fl. och 11:417 av herr Ohlin m. fl. har denna fråga uppmärksammats,
dock utan att särskilt yrkande framställts. I sistnämnda motioner
har förutsatts att en lämpligare benämning än ortsavdrag kommer att
föreslås i samband med allmänna skatteberedningens översyn av skattelagstiftningen.
Utskottet delar uppfattningen att beteckningen ortsavdrag inte längre
är fullt adekvat. Då emellertid termen användes i olika sammanhang i ett
mycket stort antal skatteförfattningar är utskottet inte berett att tillstyrka
ett omedelbart utbyte. Åtgärden bör enligt utskottets mening företas så
snart lämpligen kan ske och senast — på sätt förutsatts i motionerna 1:341
och 11:417 i samband med allmänna skatteberedningens översyn av beskattningssystemet.
I motionerna 1:229 av herr Schött m. fl. och 11:276 av herr Magnusson i
Borås m. fl. har hemställts om utredning av frågan rörande indexreglering
av ortsavdragen och skatteskalornas skiktintervaller. Såsom framgår av
den föregående redogörelsen prövades denna fråga senast vid 1961 års vårriksdag,
som på hemställan av bevillningsutskottet i betänkande nr 62 avstyrkte
motionsyrkanden i ämnet. I likhet med föregående års bevillningsutskott
anser utskottet att det i och för sig skulle vara av stort värde om
inträffande förändringar i penningvärdet automatiskt kunde beaktas vid
beskattningen. Emellertid möter mycket stora praktiska svårigheter, främst
på grund av källskattesystemet, att åstadkomma ett godtagbart system
härför. En indexreglering synes utskottet av skäl, som förgående års bevillningsutskott
framhållit och som i huvudsak redovisats i det föregående,
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
knappast vara någon godtagbar lösning av frågan. Då utskottet inte heller
för egen del kan finna någon framkomlig väg, anser sig utskottet böra avstyrka
de förevarande utredningsyrkandena.
Slutligen har utskottet att ta ställning till ytterligare ett skrivelseförslag,
nämligen det i motionerna 1:455 av herr Bengtson m. fl. och 11:543 av
herr Hedlund m. fl. framställda yrkandet om utredning av frågan om särskild
kompensation till främst övre Norrland med hänsyn till dess speciella
avstånds- och klimatkostnader.
Utskottet vill erinra om att Kungl. Maj :t i proposition nr 111 till årets
riksdag föreslagit ökat stöd åt de skattetyngda kommunerna genom ändring
av bestämmelserna rörande skattelindringsbidrag. Om förslaget bifalles av
riksdagen kommer bidragsgivningen att få avsevärt större omfattning än
för närvarande. Särskilt kraftig torde ökningen bli för norra och mellersta
Norrland. För kommunerna i Norrbottens län beräknas de ökade skattelindringsbidragen
bli av sådan storlek att de motsvarar en sänkning av den
kommunala utdebiteringen med i genomsnitt ca 4 kronor per skattekrona.
Statens kostnader för bidragsgivningen beräknas för helt år öka från ca
15 milj. kronor till omkring 60 milj. kronor.
Ytterligare må nämnas att årets riksdag bifallit det i propositionen nr 56
framlagda förslaget att full kompensation skall utgå till kommunerna i
anledning av 1961 års reform. Det sålunda genomförda bidragssystemet
är provisoriskt och avses skola tillämpas för åren 1962—1965. Hela frågan
om utformningen av den kommunala skatteutjämningen utredes nämligen
för närvarande av 1958 års skatteutjämningskommitté. Avsikten är att kommittén
skall kunna slutföra sitt arbete på sådan tid att 1964 års riksdag
skall kunna ta ställning till frågan om en avlösning av skatteersättningen
i anledning av 1957 års ortsavdragsreform och därmed förbundna åtgärder
i skatteut jämnande riktning.
Då det torde kunna förutsättas att spörsmålet i vad mån särskild kompensation
bör utgå till invånarna i övre Norrland kommer att prövas av
skatteutjämningskommittén får syftet med motionerna 1:455 och 11:543
anses redan vara tillgodosett. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill berörda
motionsyrkande.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) beträffande generell höjning av ortsavdragen
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 341 av herr Lundström
m. fl. och II: 417 av herr Ohlin m. fl., ävensom
2) de likalydande motionerna 1:460 av herr Hagberg
m. fl. och II: 539 av herr Hecksoher m. fl.,
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962
25
samtliga motioner i vad de avser förevarande fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
B) beträffande skatteskalorna för statlig inkomstskatt
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 341 av herr Lundström
m. fl. och II: 417 av herr Ohlin m. fl., ävensom
2) de likalydande motionerna I: 460 av herr Hagberg
m. fl. och II: 539 av herr Heckscher m. fl.,
samtliga motioner i vad de avser förevaran de fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
G) beträffande ortsavdrag för ensamstående skattskyldig
med hemmavarande barn
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 151 av fru Hamrin-Thorell
m. fl. och II: 190 av fröken Elmén m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 230 av herr Schött m. fl.
och II: 275 av fru Gunne m. fl., samt
3) de likalydande motionerna 1:517 av herr Mattsson
m. fl. och II: 627 av herr Antonsson m. fl.,
samtliga motioner i vad de avser förevarande fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
D) beträffande skatteskala för ensamstående skattskyldig
med hemmavarande barn
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 151 av fru Hamrin-Thorell
m. fl. och II: 190 av fröken Elmén m. fl., samt
2) de likalydande motionerna I: 230 av herr Schött m. fl.
och II: 275 av fru Gunne m. fl.,
samtliga motioner i vad de avser förevarande fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
E) beträffande avdrag för ensamstående barnförsörjares
underhållsbidrag till icke hemmavarande barn
att motionen II: 45 av herr Westberg om höjning av ensamstående
barnförsörjare tillkommande avdrag för underhåll
av icke hemmavarande barn icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;
F) beträffande ortsavdrag för ålders- och invalidpensionärer
I)
att följande motioner, nämligen
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962
1) de likalydande motionerna 1:460 av herr Hagberg
m. fl. och II: 539 av herr Heckscher m. fl., ävensom
2) de likalydande motionerna I: 62 av herr Gustaf Elofsson
m. fl. och II: 100 av herr Larsson i Borrby m. fl.,
samtliga motioner i vad de avser omedelbara lagstiftningsåtgärder
i förevarande hänseende,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
II) att de likalydande motionerna I: 158 av herr Eric
Peterson m. fl. samt II: 187 av herrar Carlsson i Huskvarna
och Carläson i Tibro rörande utredning om särskilt bottenavdrag
för folkpensionärer icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt
III) att de likalydande motionerna I: 277 av herrar Jonasson
och Harald Pettersson samt II: 345 av herr Gustavsson
i Alvesta m. fl. rörande utredning om deklarationsplikten
för folkpensionärer icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
G) beträffande utredning rörande indexreglering av ortsavdrag
och skatteskalornas skiktintervaller
att de likalydande motionerna I: 229 av herr Schött m. fl.
och 11:276 av herr Magnusson i Borås m. fl. icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;
H) om införande av beteckningen grundavdrag i stället
för ortsavdrag i skatteförfattningarna
att de likalydande motionerna I: 155 av fröken Mattson
m. fl. samt II: 192 av fru Gunne och herr Antonsson icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
I) beträffande utredning rörande särskild kompensation
till främst övre Norrland
att de likalydande motionerna 1:455 av herr Bengtson
m. fl. och II: 543 av herr Hedlund m. fl., i vad de hänvisats
till bevillningsutskottet och avser förevarande fråga, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 maj 1962
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 15 dr 1962
27
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Erik Jansson, Söderquist, fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson,
Yngve Nilsson* Lundström och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson i
Svalöv, Engkvist*, Magnusson i Borås, Rydén*, Andersson i Essvik*, Forsberg*,
Nilsson i Tvärålund och Larsson i Umeå.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
Beträffande generell höjning av ortsavdragen
I) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Lundström, Nilsson i
Svalöv, Magnusson i Borås, Rydén och Larsson i Umeå, vilka — under åberopande
av innehållet i de likalydande motionerna 1: 341 av herr Lundström
m. fl. och II: 417 av herr Ohlin m. fl. ävensom de likalydande motionerna
I: 460 av herr Hagberg m. fl. och 11:539 av herr Heckscher m. fl. — ansett,
att utskottet bort tillstyrka den av motionärerna föreslagna höjningen av
ortsavdragen med 200 kronor för gift skattskyldig ävensom för ensamstående
skattskyldig med minderårigt barn samt med 100 kronor för övriga
ensamstående, och att utskottet således under A) bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
I: 341 av herr Lundström m. fl. och II: 417 av herr Ohlin
m. fl. ävensom de likalydande motionerna 1:460 av herr
Hagberg m. fl. och II: 539 av herr Heckscher m. fl., samtliga
motioner i vad de avser förevarande fråga — måtte
antaga följande
Förslag
till
lag angående ändring av U8 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.
48 §.
2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med 4 700 kronor.
Gift skattskyldig,---stycke sägs.
Annan skattskyldig än i andra eller tredje stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 2 350 kronor.
Har skattskyldig —--tiotal kronor.
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1963 eller tidigare år.
beträffande skatteskalorna för statlig inkomstskatt
II) av herrar Söderquist, Lundström, Rydén och Larsson i Umeå, vilka
— under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1: 341 av
herr Lundström m. fl. och II: 417 av herr Ohlin m. fl. i vad motionerna avser
skatteskalorna — ansett att utskottet bort tillstyrka de av motionärerna
föreslagna ändringarna av skatteskalorna, och att utskottet således under
B 1) bort hemställa,
att riksdagen med bifall i denna del till de likalydande
motionerna I: 341 av herr Lundström m. fl. och II: 417 av
herr Ohlin m. fl. måtte antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.
För skattskyldig,---utgör grundbeloppet:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10
procent av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
12 000 men icke |
16 000 kr: |
1 200 kr för |
12 000 kr och 18 % av återstoden |
||||||
16 000 |
» |
20 000 » : |
1 920 » |
» |
16 000 » |
» |
26 % » |
» |
|
20 000 |
» |
25 000 » : |
2 960 » |
» |
20 000 » |
» |
33% » |
||
25 000 |
» |
» |
30 000 » : |
4 610 » |
» |
25 000 » |
» |
38 % » |
» |
30 000 |
» |
» |
40 000 » : |
6 510 » |
» |
30 000 » |
» |
43% » |
» |
40 000 |
» |
» |
60 000 » : |
10 810 » |
40 000 » |
48 % » |
» |
||
60 000 |
» |
» |
100 000 » : |
20 410 » |
» |
60 000 » |
54 % » |
» |
|
100 000 |
» |
» |
150 000 » : |
42 010 » |
» |
100 000 » |
» |
59 % » |
» |
150 000 kr |
: |
71510 » |
» |
150 000 » |
» |
65 % » |
» |
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962
29
För annan---utgör grundbeloppet:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 6 000 kronor: 10
procent av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
6 000 |
men |
icke |
9 |
000 |
kr: |
600 |
kr |
för |
6 |
000 |
kr |
och |
18 |
% |
av återstoden |
||
9 000 |
» |
12 |
000 |
» : |
i |
140 |
» |
» |
9 |
000 |
» |
» |
24 |
% |
» |
» |
|
12 000 |
» |
16 |
000 |
» : |
i |
860 |
» |
12 |
000 |
» |
» |
30 |
% |
» |
» |
||
16 000 |
» |
» |
20 |
000 |
» : |
3 |
060 |
» |
» |
16 |
000 |
» |
36 |
% |
» |
||
20 000 |
» |
30 |
000 |
» : |
4 |
500 |
» |
» |
20 |
000 |
» |
41 |
% |
» |
» |
||
30 000 |
40 |
000 |
» : |
8 |
600 |
» |
» |
30 |
000 |
;> |
45 |
% |
» |
» |
|||
40 000 |
60 |
000 |
» : |
13 |
100 |
» |
40 |
000 |
» |
» |
49 |
% |
» |
||||
60 000 |
» |
» |
100 |
000 |
» : |
22 |
900 |
» |
60 |
000 |
» |
54 |
% |
y> |
» |
||
100 000 |
» |
» |
150 |
000 |
» : |
44 |
500 |
» |
» |
100 |
000 |
» |
» |
59 |
% |
» |
|
150 000 |
kr |
: |
74 |
000 |
» |
» |
150 |
00Q |
» |
65 |
% |
» |
» |
Ändå att---denna inkomstdel.
Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.
III) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson i
Borås, vilka *— under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
I: 460 av herr Hagberg m. fl. och II: 539 av herr Heckscher m. fl., i vad
motionerna avser skatteskalorna — ansett, att utskottet under B 2) bort
hemställa,
att riksdagen måtte besluta, att för äkta makar fastställa
en skatteskala med en mjukare övergång från det proportionella
bottenskiktet och med en väsentligt högre tudelningsgräns
än vad som beslöts vid 1961 års höstriksdag,
samt på grund härav antaga det i motionerna under C)
upptagna förslaget till förordning angående ändrad lydelse
av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt.
beträffande ortsavdragen för ensamstående skattskyldig med hemmavarande
barn
IV) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Lundström, Sundin,
Nilsson i Svalöv, Magnusson i Borås, Rydén, Nilsson i Tvärålund och Larsson
i Umeå, vilka ansett
dels att utskottet i förevarande del bort anföra följande:
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
»De nuvarande bestämmelserna medför en inte önskvärd konsekvens såtillvida
att en plötslig och till beloppet betydande skatteskärpning inträder
för nu avsedda skattskyldiga, då det yngsta hemmavarande barnet passerar
16-årsgränsen. Såsom framhållits i motionerna förlorar barnförsörjaren i
detta läge inte blott det högre ortsavdraget och den förmånligare skatteberäkningen
i fråga om skatteskala utan går dessutom förlustig det allmänna
barnbidraget. Även om barnbidraget inte sällan ersättes av studiebidrag
under några år kan den ekonomiska påfrestningen bli mycket kännbar.
Det bör beaktas att också rätten till ett flertal socialförmåner är beroende
av förekomsten av hemmavarande barn under 16 år. Därtill kommer
att den nu ifrågavarande kategorien skattskyldiga till största delen
består av ensamstående mödrar, vilka ofta lever under pressade ekonomiska
förhållanden.
Starka skäl talar således även enligt utskottets mening för åtgärder som
bidrar till att mildra den nuvarande skarpa övergången i och med att yngsta
barnet fyllt 16 år. Sådana åtgärder ter sig än mer naturliga mot bakgrunden
av att barnets skolgång numera i stor utsträckning fortsätter efter 16-årsåldern,
vilket gör att den ensamstående moderns eller faderns försörjningsbörda
gentemot barnet är lika stor som före barnets 16-årsålder. Utskottet
bedömer en omedelbar lindring i beskattningen för denna grupp som synnerligen
angelägen och föreslår att ortsavdraget i dessa fall som ett första
steg i en fortsatt reform nu höjes med 50 procent till dess barnet fyllt 19 år.
Ortsavdraget, som nu i och med att barnet uppnår 16-årsgränsen sänkes
från 4 500 kronor till 2 250 kronor, skall således enligt utskottets förslag
utgå med 3 375 kronor under tiden barnet är 16—18 år. Som villkor skall
gälla att barnet inte självt påföres inkomstskatt och är hemmavarande.
En fortsatt reformering av skattereglerna i dessa fall förutsätter utskottet
bli resultatet av skatteberedningens arbete.»
dels ock att utskottet under C) bort hemställa,
att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna
1:151 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och 11:190 av
fröken Elmén m. fl., de likalydande motionerna 1:230 av
herr Schött m. fl. och 11:275 av fru Gunne m. fl. samt de
likalydande motionerna I: 517 av herr Mattsson m. fl. och
II: 627 av herr Antonsson m. fl., samtliga motioner i vad de
avser förevarande fråga — måtte besluta
dels att i 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) införes ett nytt fjärde stycke av följande
lydelse.
Har skattskyldig som i nästföregående stycke sägs haft hemmavarande
barn, vilket fyllt 16 år men ej 19 år och vilket icke för beskattningsåret
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
31
påföres skatt på grund av taxering till statlig eller kommunal inkomstskatt,
äger han åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 3 375 kronor.
dels att lagrummets nuvarande fjärde och femte stycken
på grund härav med bibehållen ordningsföljd placeras såsom
stycke fem respektive sex;
dels ock att orden »Annan skattskyldig än i andra eller
tredje stycket sägs» i det nya femte stycket till följd av nu
berörda ändringar utbytes mot orden: »Annan skattskyldig
än i andra, tredje eller fjärde stycket sägs».
beträffande skatteskala för ensamstående skattskyldig med hemmavarande
barn
V) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Lundström, Nilsson i
Svalöv, Magnusson i Borås, Rydén och Larsson i Umeå, vilka — under åberopande
av innehållet i de likalydande motionerna 1:151 av fru HamrinThorell
m. fl. och 11:190 av fröken Elmén m. fl. samt 1:230 av herr Schött
m. fl. och 11:275 av fru Gunne m. fl. — ansett, att utskottet bort tillstyrka
motionärernas förslag att ensamstående skattskyldig med hemmavarande
barn skall beskattas enligt den för gift skattskyldig gällande skalan intill
dess barnet fyllt 19 år och icke påförts inkomstskatt, och att utskottet således
under D) bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
1:151 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och 11:190 av fröken Elmén
m. fl. samt 1:230 av herr Schött m. fl. och 11:275 av
fru Gunne m. fl. — måtte antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den
26 juli 19V7 (nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att i 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
om statlig inkomstskatt skall omedelbart efter andra stycket infogas ett
nytt stycke av följande lydelse.
Vad i nästföregående stycke sägs skall jämväl gälla för gift skattskyldig,
som under beskattningsåret icke levt tillsammans med andra maken, och
för ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild),
under förutsättning att han haft hemmavarande barn, vilket fyllt 16 år men
ej 19 år och vilket icke för beskattningsåret påföres skatt på grund av
taxering till statlig eller kommunal inkomstskatt.
32
Bevillningsutskottets betänkande nr bo år 1962
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.
beträffande avdrag för ensamstående barnförsörjares underhållsbidrag till
icke hemmavarande barn
VI) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Lundström, Nilsson i
Svalöv, Magnusson i Borås, Rydén och Larsson i Umeå, vilka ansett att
utskottet i anledning av motionen 11:45 av herr Westberg bort föreslå
en mot ortsavdragshöj ningen svarande uppräkning av ifrågavarande avdrag,
som för närvarande uppgår till 1 000 kronor, med avrundat 200 kronor och
att utskottet således under E) bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.
46 §.
2 mom. I hemortskommunen---njuta avdrag:
1) för periodiskt---eller uppfostran;
2) för dels---omyndiga barn;
3) för dels---sjukförsäkring; samt
4) för belopp som den skattskyldige under beskattningsåret utgivit för
underhåll av sådant hans barn under 16 år som icke varit hemmavarande,
dock sammanlagt högst för 1 200 kronor.
Har skattskyldig---eller underhållsbidraget.
Därest skattskyldig---nämnda tid.
Avdrag, som---16 år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1963 eller tidigare år.
beträffande ortsavdrag för ålders- och invalidpensionärer
VII) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
33
i Borås, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
1:460 av herr Hagberg m. fl. och 11:539 av herr Heckscher m. fl. i förevarande
del samt 1:62 av herr Gustaf Elofsson m. fl. och 11:100 av herr Larsson
i Borrby m. fl. — ansett att utskottet bort föreslå att för ålders- och invalidpensionärer
skall utgå förhöjda ortsavdrag, nämligen med 3 600 kronor
för ensam pensionär, med 6 000 kronor för makar av vilka en är pensionär
och med 7 200 kronor för makar som båda är pensionärer, samt att utskottet
på grund härav under Fl) bort hemställa,
att riksdagen måtte
a) antaga det i motionerna 1:460 av herr Hagberg m. fl.
och 11:539 av herr Heckscher m. fl. under B) upptagna förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370); ävensom
b) besluta följande ändringar i förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt att träda i kraft den
1 januari 1963 (fr. o. m. 1964 års taxering), nämligen
dels att 8 § skall erhålla följande lydelse:
Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under beskattningsåret,
äger att å den taxerade inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag.
Vad i 48 § 2 och 3 mom., 48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas
angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande
statligt ortsavdrag.
dels ock att 10 § 1 mom. andra stycket första ledet skall
erhålla följande lydelse:
För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats
med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen
eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och
som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret,
utgör grundbeloppet:
VIII) av herrar Söderquist, Lundström, Rydén och Larsson i Umeå, vilka
— under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:158 av
herr Eric Peterson m. fl. samt 11:187 av herrar Carlsson i Huskvarna och
Carlsson i Tibro — ansett att utskottet bort tillstyrka den av motionärerna
föreslagna skyndsamma utredningen med uppdrag att framlägga förslag till
en särskild förhöjning av de skattefria bottenavdragen för folkpensionärer
så att smärre inkomster vid sidan av folkpensionen blir i ökad utsträckning
skattefria, och att utskottet således under F II) bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
1:158 av herr Eric Peterson m. fl. samt 11:187 av herrar
Carlsson i Huskvarna och Carlsson i Tibro — i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning och
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
förslag till en särskild förhöjning av de skattefria bottenavdragen
för folkpensionärer så att smärre inkomster vid
sidan av folkpensionen blir i ökad utsträckning skattefria.
IX) av herrar Sundin och Nilsson i Tvärålund, vilka ansett
dels att utskottet beträffande ortsavdrag och deklarationsskyldighet för
folkpensionärer bort anföra följande:
»Nu gällande regler erbjuder såsom framgått av det föregående i väsentlig
utsträckning möjligheter att beakta de särskilda förhållanden, som i
beskattningshänseende föreligger beträffande folkpensionärerna. Utskottet
vill i princip framhålla, att bestämmelserna inte bör utformas på sådant
sätt, att folkpensionärer med höga inkomster får en skattelättnad, som inte
kommer i fråga för andra skattskyldiga i motsvarande inkomstläge. Däremot
kan det i enlighet med vad som förordats i motionerna 1:62 av herr
Gustaf Elofsson m. fl. och 11:100 av herr Larsson i Borrby m. fl. vara anledning
att pröva möjligheterna att medge ett förhöjt avdrag upp till det utgående
folkpensionsbeloppet för folkpensionärer, som befinner sig i de lägre
inkomstgrupperna och sålunda har inkomster utöver folkpensionen endast
i mindre utsträckning. Det får emellertid anses ankomma på allmänna
skatteberedningen att pröva denna fråga.
I detta sammanhang behandlar utskottet även motionerna 1:277 av herrar
Jonasson och Harald Pettersson samt 11:345 av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl. Däri har hemställts om utredning, syftande till att undanta folkpensionärer,
som i huvudsak inte har andra inkomster än folkpensionen, och
därmed i inkomstavseende likställda personer från skyldighet att avge självdeklaration.
Såsom motionärerna framhållit innefattade den i höstas beslutade skattereformen
även en höjning av deklarationspliktsgränsen. Tidigare var här
i riket bosatt enskild person skyldig att avlämna självdeklaration då hans
årsinkomster uppgått till minst 1 200 kronor. Numera inträder denna skyldighet
vid 2 400 kronor. Då ortsavdraget för gifta skattskyldiga, såsom ovan
nämnts, uppgår till 4 500 kronor är för beskattningens vidkommande en
höjning av deklarationspliktsgränsen för dem i och för sig möjlig. Emellertid
uttas vissa socialförsäkringsavgifter beträffande såväl ensamstående
som gifta skattskyldiga redan å taxerade inkomster av 2 400 kronor.
Folkpensionärerna uppgår f. n. totalt till ca 980 000. Såsom framhållits
i motionerna 1:277 och 11:345 torde flertalet av dessa befinna sig i ett sådant
inkomstläge, att de på grund av väsentligt nedsatt skatteförmåga medgives
extra avdrag vid taxeringen. Från och med taxeringsåret 1963 kommer
ortsavdrag, schablonavdrag och högsta extra avdrag tillsammans att uppgå
till 5 500 kronor för ensamstående och 8 000 kronor för sammanlevande
Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962 85
makar. Ett omfattande deklarations-, taxerings- och debiteringsförfarande
för hundratusentals folkpensionärer, som inte har inkomster överstigande
existensminimum och sålunda inte beskattas, är såsom motionärerna framhållit
i hög grad oekonomiskt för samhället och belastande för den enskilde.
Då folkpensionärerna inte erlägger de till den taxerade inkomsten knutna
folkpensions- och sjukvårdsförsäkringsavgifterna, synes det utskottet vara
möjligt att befria folkpensionärer, vilkas inkomster inte överstiger existensminimum,
från deklarationsskyldighet.
Enligt motionerna bör sådan befrielse från deklarationsskyldighet prövas
även för andra personer med inkomster, som ej överstiger existensminimum.
Utskottet delar denna uppfattning. En svårighet härvid är f. n. uttaget av
vissa socialförsäkringsavgifter, men enligt utskottets mening bör finansieringen
av de grundläggande förmånerna inom socialförsäkringarna snarast
möjligt omläggas från avgifts- till skattefinansiering.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de förevarande motionerna.
»
dels ock att utskottet under F III) bort hemställa,
att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
1:277 av herrar Jonasson och Harald Pettersson samt 11:345
av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. — i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning av möjligheterna
att undantaga från deklarationsskyldighet folkpensionärer,
som i huvudsak inte har andra inkomster än folkpensionen,
samt därmed i inkomstavseende likställda i enlighet
med vad utskottet anfört.
beträffande utredning rörande indexreglering av ortsavdrag och skatteskalornas
skiktintervaller
X) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Lundström, Sundin,
Nilsson i Svalöv, Magnusson i Borås, Rydén, Nilsson i Tvärålund och Larsson
i Umeå, vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
1:229 av herr Schött m. fl. och 11:276 av herr Magnusson i Borås m. fl. ansett,
att utskottet under G) bort hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte giva allmänna skatteberedningen
i uppdrag att framlägga förslag om en indexreglering av
ortsavdragen och av inkomstskatteskalornas skiktintervaller.
beträffande utredning rörande särskild kompensation till främst övre Norrland -
36 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1962
XI) av herrar Hagberg, Söderquist, Yngve Nilsson, Lundström, Sundin,
Nilsson i S valöv, Magnusson i Borås, Rydén, Nilsson i Tvärålund och Larsson
i Umeå, vilka ansett,
dels att det stycke i utskottets yttrande å s. 24, som börjar med orden
»Då det torde» och slutar med orden »härtill berörda motionsyrkande»,
bort ha följande lydelse:
»Såsom i motionerna 1:455 och 11:543 framhållits är det emellertid därutöver
i hög grad berättigat, att övre Norrland, sedan dyrortsgrupperingen
av skatteavdragen slopats, erhåller någon form av kompensation för de högre
kostnader, som föranledes av klimatförhållanden och stora avstånd
m. m. En sådan kompensation kan utformas på olika sätt, exempelvis genom
särskilt bidrag till kommunerna eller sådant bidrag i kombination med
ett särskilt avdrag vid beskattningen. Utskottet anser, att denna fråga bör
prövas skyndsamt och tillstyrker sålunda motionsyrkandet.»
dels ock att utskottet under I) bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:455 av herr Bengtson m. fl. och 11:543 av herr Hedlund
m. fl., såvitt här är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla att frågan om särskild kompensation till
främst övre Norrland för dess speciella avstånds- och klimatkostnader
måtte utredas i enlighet med vad utskottet
anfört».
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm
620538