Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

1

Nr 44

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om skattefinansiering av socialförsäkringsförmånerna.

Bevillningsutskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit följande
motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:455 av herr Bengtson m. fl. och 11:543 av
herr Hedlund m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta att folkpensionsavgift, såvitt gäller äkta
makar och ensamstående med barn, från och med den 1 januari 1963 må
utgå endast då den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten uppgår till
4 800 kronor och därvid enligt i motionerna angivna avtrappningsregler intill
dess avgiften uppgår till eljest gällande procentsats för folkpensionsavgiften,
samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderligt förf
attningsförslag;

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att frågan om
skattefinansieringen av de grundläggande socialförsäkringsförmånerna måtte
hänskjutas till allmänna skatteberedningen för utredning i enlighet med
vad i motionerna anförts;

3) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att frågan om
särskild kompensation till främst övre Norrland för dess speciella avståndsoch
klimatkostnader måtte utredas i enlighet med vad i motionerna anförts;
samt

4) att riksdagen även i övrigt måtte beakta vad i motionerna anförts;
ävensom

II) de likalydande motionerna 1:474 av herrar Öhman och Lager samt
11:537 av herr Hagberg m. fl., vari hemställts,

1) att gränsen för påförande av folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift
bestämmes till 4 500 kronor, taxerad inkomst; samt

2) att en skyndsam utredning genomföres, eventuellt genom allmänna
skatteberedningen, med syfte att framlägga förslag om att socialförsäkringsavgifterna
helt slopas.

Motionerna 1:455 och 11:543 har såvitt angår frågan om påförande av
folkpensionsavgift hänvisats till lagutskott och i övrigt till bevillningsutskottet,
som i förevarande betänkande behandlar motionerna endast i vad
de avser skattefinansieringen av socialförsäkringsförmånerna och därmed
sammanhängande frågor.

1 — Biliang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 44

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

Motionerna 1:474 och 11:537 har hänvisats till lagutskott såvitt avser
gränsen för påförande av folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift och
i övrigt till bevillningsutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:474 och 11:543.

Gällande bestämmelser
Sjuk- och moderskapsförsäkringen

Den allmänna sjukförsäkringen, som regleras i lagen den 3 januari 1947
om allmän sjukförsäkring, är avsedd att vid sjukdom bereda sjukhjälp dels
i form av ersättning för sjukvård, dels i form av för dag beräknad ersättning
i penningar. Försäkringen sker i allmän sjukkassa och är till övervägande
del obligatorisk. Med vissa undantag skall envar i riket bosatt
svensk medborgare samt envar här bosatt och mantalsskriven utlänning
genom medlemskap i sjukkassa vara försäkrad enligt lagen fr. o. m. ingången
av kalendermånaden efter den varunder han fyllt 16 år.

Sjukvårdsförsäkringen omfattar samtliga sjukkassemedlemmar samt, med
vissa smärre undantag, deras barn under 16 år. Dessutom är övriga barn,
som skulle varit sjukkassemedlemmar, om man bortser från åldersvillkoret,
sjukvårdsförsäkrade. Förmånerna utgöres av ersättning för utgifter för läkarvård
och sjukhusvård ävensom i samband därmed företagna resor.

Sjukpenningförsäkringen omfattar samtliga sjukkassemedlemmar med
minst 1 200 kr i årsinkomst av förvärvsarbete. Dessutom är vissa kvinnliga
medlemmar sjukpenningförsäkrade, oaktat de inte uppnår denna inkomst
(den s. k. hemmafruförsäkringen). Förmånerna utgöres av grundsjukpenning
och tilläggssjukpenning.

Den obligatoriska sjukförsäkringen finansieras genom sjukförsäkringsavgifter,
arbetsgivarbidrag och statsbidrag. Sjukförsäkringsavgift erlägges
av sjukkassemedlemmarna och innefattar avgift för sjukvårdsförsäkringen,
avgift för försäkringen för grundsjukpenning och avgift för försäkringen
för tilläggssjukpenning. Avgift för sjukvårdsförsäkringen skall erläggas av
medlem, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året
näst efter det år avgiften avser bestämts till minst 1 200 kr, dock icke av
den som vid utgången av sistnämnda år upphört att vara medlem eller fyllt
67 år eller den som för december månad samma år ägt uppbära folkpension
i form av invalidpension eller sjukbidrag. Avgift för försäkringen för grundsjukpenning,
som skall avse även barntillägg, skall erläggas av medlem, som
vid utgången av det år avgiften avser är försäkrad för sådan sjukpenning
och vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering nästföljande
år bestämts till minst 1 200 kr. Avgift för försäkringen för tilläggssjukpen -

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

3

ning skall erläggas av medlem, som under den månad avgiften avser eller
del därav är försäkrad för sådan sjukpenning.

Arbetsgivare är skyldig bidraga med, såvitt gäller sjukvårdsförsäkringen,
0,25 procent och beträffande tilläggssjukpenningförsäkringen 0,85 procent
av den lön i penningar eller naturaförmåner, som arbetsgivaren under året
utgivit till sådana hos honom anställda arbetstagare, som är obligatoriskt
yrkesskadeförsäkrade. Härvid skall hänsyn inte tas till arbetstagare, vars
lön under året ej uppgått till 300 kr, och ej heller till arbetstagares lön
i den mån den överstiger 15 000 kr för år räknat.

Statsbidrag utgår i form av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag, avgiftslindringsbidrag
och avgiftsersättningsbidrag.

På grund av den obligatoriska sjukförsäkringen utger de allmänna sjukkassorna
även moderskapshjälp enligt bestämmelser i lagen den 21 maj
1954 om moderskapshjälp. Moderskapshjälp utgöres av ersättning för förlossningsutgifter
samt moderskapspenning. Moderskapshjälpen finansieras på
liknande sätt som den allmänna sjukförsäkringen. Arbetsgivarbidraget utgår
med 0,04 procent av samma belopp som det på vilket arbetsgivarbidraget till
sjukförsäkringen beräknas. Även statsbidrag utgår.

Folkpensioneringen

Huvudbestämmelserna om folkpensioneringen finns i lagen den 29 juni
1946 om folkpensionering. Folkpension utgår till här i riket mantalskriven
svensk medborgare, under förutsättning att han fyllt 16 år. Enligt överenskommelser
med andra stater kan i viss omfattning folkpension utgå till
utlänningar. Förmånerna utgöres av ålderspension, invalidpension, sjukbidrag,
änkepension och hustrutillägg. De förhöjes med hänsyn till förändringarna
i penningvärdet med indextillägg. Vidare har förmånerna förhöjts
med s. k. standardtillägg. Dessutom utgår i vissa fall ytterligare tillägg.

Folkpensioneringen kompletteras med barnpensioner och särskilda barnbidrag.

Kostnaderna för folkpensionerna liksom för barnpensionerna bestrides
av staten, dock med bidrag av kommunerna såvitt angår vissa förmåner.
Staten tillgodogör sig vidare de folkpensionsavgifter, som upptages i samband
med de allmänna skatterna, samt den årliga avkastningen av folkpensioneringsfonden.

Såsom bidrag till statens kostnader för de i folkpensioneringslagen stadgade
förmånerna skall i princip varje svensk medborgare i åldern 18—66
år erlägga pensionsavgift för varje år, då för honom beräknats till statlig
inkomstskatt taxerad inkomst. Den som under året näst före taxeringsåret
inte varit mantalsskriven i Sverige eller som för december månad året näst
före taxeringsåret ägt uppbära invalidpension eller sjukbidrag eller som avlidit
före årets ingång är befriad från pensionsavgift. Avgiftsbefrielse gäller

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1!)62. 7 sand. Nr 44

4

Bevillningsutskottets betänkande nr AA år 1962

också för den för vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten inte
uppgår till 1 200 kr eller, om han är gift och skall taxeras enligt för sådan
skattskyldig gällande bestämmelser samt andre maken inte är fritagen
från skyldighet att erlägga pensionsavgift, makarnas till statlig inkomstskatt
beräknade taxerade inkomster sammanlagt inte uppgår till minst
1 200 kr. Enligt beslut vid 1961 års höstriksdag har fr. o. m. 1963 års taxering
gränsen för påförande av folkpensionsavgift höjts till 2 400 kr, taxerad
inkomst.

Pensionsavgiften är fr. o. m. den 1 januari 1959 4 procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Emellertid gäller att makar,
som båda är avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyldig gällande
bestämmelser, skall erlägga avgift med sammanlagt högst 600 kr. Därvid
skall iakttagas att, om vardera makens taxerade inkomst överstiger
7 500 kr, envar påföres pensionsavgift med 300 kr. Om endast den ene makens
taxerade inkomst överstiger 7 500 kr, minskas i förekommande fall
dennes avgift så att sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgifter
ej överstiger 600 kr. Andra avgiftspliktiga erlägger avgift med högst 600 kr.
Av de angivna avgiftsmaxima framgår, att avgift i princip beräknas å högst
15 000 kr, taxerad inkomst, såväl för ogift och därmed jämställd som för
makar gemensamt.

Tilläggspensioneringen

Tilläggspensioneringen enligt lagen den 28 maj 1959 om försäkring för
allmän tilläggspension är avsedd att bereda ålderspension, förtidspension
och familjepension utöver folkpension. Lagen trädde i kraft den 1 januari
1960. Pensioner skall börja utgå år 1963. Försäkrad enligt lagen är varje
svensk medborgare fr. o. m. det kalenderår varunder han fyller 16 år. Detsamma
gäller här i riket mantalsskrivna utlänningar. Dessutom omfattar
försäkringen dem som på grund av att de tidigare varit svenska medborgare
eller här mantalsskrivna utlänningar tillgodoräknats s. k. pensionspoäng.

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter, vilka inflyter till allmänna
pensionsfonden. Även avkastningen av fondmedlen får användas till
att bestrida utgifterna för försäkringen. Avgifterna skall vara så avvägda,
att de i förening med andra tillgängliga medel förslår till bestridande av
pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra försäkringen åvilande
utgifter ävensom till den fondering som finns erforderlig. Konungen
och riksdagen fastställer periodvis procentsats för avgifterna till försäkringen.
Procentsatserna utgör för 1960 tre, för 1961 fyra, för 1962 fem, för
1963 sex och för 1964 sju.

Såvitt gäller inkomst av anställning erlägges avgifterna av arbetsgivarna,
meBan avgifter på inkomst av annat förvärvsarbete betalas av de försäkrade
själva. Arbetsgivaravgiften beräknas kollektivt å summan av vad ar -

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

5

betsgivare under året utgivit i lön, sedan därifrån dragits dels ett belopp,
motsvarande det på visst sätt beräknade basbeloppet multiplicerat med det
genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels för varje arbetstagare
sådan del av lön, som för år räknat överstigit 7Yz gånger basbeloppet. Vidare
skall vid beräkningen av arbetsgivaravgift bortses från dels arbetstagare,
som vid årets ingång uppnått 65 års ålder, dels arbetstagare, vars lön
icke under året uppgått till 300 kr.

Förslaget till lag om allmän försäkring, m. m.

I proposition nr 90 till innevarande års riksdag föreslås att sjuk- och moderskapsförsäkringen,
folkpensioneringen och tilläggspensioneringen
fr. o. in. den 1 januari 1963 sammanföres i en lag om allmän försäkring till
ett enhetligt system, som ger den enskilde skydd mot inkomstbortfall vid
sjukdom och barnsbörd, ålderdom, invaliditet och försörjarens frånfälle.
Vidare föreslås vissa höjningar och förbättringar av socialförsäkringsförmånerna.
Kostnaderna för sjuk- och moderskapsförsäkringen skall enligt
förslaget i propositionen liksom hittills fördelas mellan de försäkrade, arbetsgivarna
och staten. De föreslagna reformerna föranleder viss höjning
av de försäkrades egna avgifter, i propositionen beräknad till 30 kr om året
per avgiftspliktig. Vidare föreslås en höjning av inkomstgränsen för skyldighet
att erlägga avgift till sjukvårdsförsäkring till 2 400 kr, taxerad inkomst.
Avgift för grundsjukpenningförsäkring avses inte längre skola bero
av den försäkrades taxerade inkomst utan uttas av den som är försäkrad
för sådan sjukpenning. Arbetsgivarnas bidrag föreslås skola utgöra 1,5 procent
av löner upp till 22 000 kr. Beträffande folkpensionskostnadernas fördelning
mellan staten och kommunerna föreslås vissa justeringar, som skall
gälla tills vidare i avvaktan på en slutlig lösning av kostnadsfördelningsfrågan.
Denna fråga avses skola avgöras i samband med en allmän omprövning
av grunderna för de skatteunderlagsgraderade kommunbidragen.
Utredning härom pågår för närvarande inom 1958 års skatteutjämningskommitté.

Vid ett bifall till de i propositionen nr 90 framställa förslagen beräknas
sjukkassornas totala utgifter för den allmänna sjukförsäkringen m. m. för
budgetåret 1962/63 till 1,5 miljard kr och statsbidragen för samma budgetår
till omkring 320 milj. kr. Vidare beräknas statens kostnader för folkpensionerna
för budgetåret 1962/63 till omkring 2,9 miljard kr. Kommunernas bidrag
till folkpensioneringen för samma budgetår beräknas till ca 540 milj.
kr.

I årets statsverksproposition har riksrevisionsverket beräknat debiteringen
av folkpensionsavgifterna vid 1962 års taxering till omkring 1,2 miljard kr.
Verket har vidare uppskattat debiteringen av sjukförsäkringsavgiften vid
1962 års taxering till 560 milj. kr.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

I slutet av år 1959 tillkallades en särskild utredningsman med uppgift
att utreda frågan om sättet för folkpensioneringens finansiering och därmed
sammanhängande spörsmål. Utredningen, som framlades i maj 1960, behandlade
en rad åtgärder, syftande till en ökad avgiftsfinansiering inom
folkpensioneringen, såsom höjning av folkpensionsavgiften, höjning avmaximigränsen
för avgiftsplikten, införande av en minimiavgift samt slopande
av avdragsrätten för folkpensionsavgiften vid beskattningen. Utredningsmannens
förslag som remissbehandlats har ännu inte föranlett någon
Kungl. Maj :ts åtgärd.

Frågans tidigare behandling

I motionerna 1:729 och 11:868 vid 1961 års riksdag yrkades att frågan om
skattefinansiering av de grundläggande socialförsäkringsförmånerna måtte
bli föremål för utredning inom allmänna skatteberedningen. I sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 79 anförde bevillningsutskottet i anledning
härav följande.

Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om övergång till
skattefinansiering av avgifterna för socialförsäkringarna övervägs. Utskottet
vill för sin del erinra om att det i direktiven för allmänna skatteberedningen
uttalats, att vid översynen av skattesystemet bör övervägas huruvida
ett eventuellt ökat uttag av indirekta skatter bör ske i samband med motsvarande
reduktion av direkta skatter och obligatoriska försäkringsavgifter.
Frågan om en ökad skattefinansiering av socialförsäkringsavgifterna kan
således väntas bli föremål för överväganden inom allmänna skatteberedningen.
Att på förhand binda utredningen vid en viss lösning, vilket motionärerna
önskar, bör enligt utskottets mening inte ifrågakomma.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:455 och II:5t3 anföres bl. a. Ett befriande
av inkomster under ortsavdragets nivå från skatter och avgifter kan betraktas
som en etapp på vägen till skattefinansiering av grundförmånerna inom
socialförsäkringen. Tekniskt eller formellt sett kan visserligen en viss avgiftsfinansiering
upprätthållas vid en tillämpning av ortsavdragen i fråga
om socialförsäkringsavgifterna. Det är emellertid uppenbart att en sådan
avgiftsfinansiering skulle bli alltmer illusorisk och i än mindre grad än nu
kunna ge uttryck för den faktiska försäkringskostnaden. Det är också
uppenbart att hänsyn måste tagas till förekomsten av sådana avgifter vid
utformningen och avvägningen av skattesystemet, särskilt i fråga om den
progressiva skalan vid den statliga inkomstbeskattningen. Även det ofta anförda
skälet att påförandet av en ej försäkringsmässig utan formell avgift
har psykologisk betydelse, emedan det bidrar till ökade insikter i fråga
om sambandet mellan kostnad och förmån, skulle förlora sin nuvarande

Bevillningsutskottets betänkande nr ii år 1962

vikt. Skall ett sådant skäl tillmätas någon avgörande betydelse, måste det
uppenbarligen föreligga ett direkt samband mellan avgift och förmån. En
sådan ordning är dock inte önskvärd och inte heller möjlig. För den enskilde
är det den totala skatte- och avgiftssumman som är av reellt intresse.

Ur administrativa synpunkter är en uppdelning på skatter och olika
slags avgifter ej önskvärd. Påförandet av t. ex. folkpensionsavgift medför
ett omfattande merarbete för skattemyndigheterna. I fråga om sjukförsäkringsavgifterna
är det administrativa merarbetet ännu större till följd av
att specificerad redovisning enligt gällande ordning måste lämnas sjukkasseorganisationen.
En övergång till enbart skattefinansiering av de grundläggande
socialförsäkringsförmånerna skulle således medföra betydande
besparingar och rationaliseringar inom administrationen och förvaltningen.

Det tyngst vägande skälet för en övergång till skattefinansiering ligger
emellertid i det socialpolitiska förmånssystemets grundtanke, som enligt
motionärernas mening är, att medborgarna genom samhället solidariskt
skall tillförsäkra varandra en god grundtrygghet. Förmånerna måste i
princip vara lika för alla medborgare, och kostnaden måste fördelas efter
bärkraft och framför allt inte inkräkta på de inkomster, som ligger inom
grundtrygghetens ram. Beskattningen är utformad med hänsyn till en sådan
bärkraftsprincip. Den bör således på ett ändamålsenligt sätt kunna utnyttjas
för en riktig fördelning av kostnaderna. Motionärerna förordar, att
de grundläggande förmånerna inom socialförsäkringarna, t. ex. folkpensionerna
samt inom sjukförsäkringen grundsjukpenning, sjukvård, barntillägg
o. d., helt skattefinansieras. Utredning i detta syfte bör företagas
utan dröjsmål. Då allmänna skatteberedningen överväger hela avgifts- och
skattesystemets utformning synes det lämpligast att den erhåller även detta
utredningsuppdrag.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna l:i7i och 11:537 anföres
i huvudsak följande. 1961 års höstriksdags beslut rörande viss omläggning
av beskattningen innebär, att den som har 2 940 kr i taxerad inkomst
måste betala 117:60 kr i folkpensionsavgift och 48 kr till den allmänna
sjukförsäkringen, eller sammanlagt 165 kr om året, vilket är mycket
pengar för inkomsttagare i en sådan inkomstklass. Då avgiften till folkpensioneringen
är maximerad till 600 kr för gifta, oavsett om vederbörande är
miljonär eller vanlig inkomsttagare, framstår orättvisan i nuvarande system
med all tydlighet. I belysning av den inkomststatistik, som finns i årets
statsverksproposition, ter sig systemet med särskilda socialförsäkringsavgifter
orimligt. Inte mindre än 1 300 000 har högst 5 000 kr i årsinkomst.
Motionärerna anser att ingen, som har lägre taxerad inkomst än det fastställda
skattefria ortsavdraget, skall betala socialförsäkringsavgift. Enligt
motionärernas mening bör folkpensionen och den allmänna sjukförsäkringen
helt skattefinansieras liksom andra sociala reformer.

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

Utskottet

För närvarande gäller skilda system för finansiering av de olika socialförsäkringarna.
Så t. ex. finansieras sjuk- och moderskapsförsäkringen med
sjukförsäkringsavgifter, arbetsgivarbidrag och statsbidrag. Kostnaderna för
folkpensioneringen bestrides av staten med bidrag från kommunerna såvitt
angår vissa förmåner. Staten tillgodogör sig därvid de folkpensionsavgifter
som upptas i samband med de allmänna skatterna. Tilläggspensioneringen
åter bekostas genom avgifter, som inflyter till allmänna pensionsfonden.
Även avkastningen av fondmedlen får användas till att bestrida utgifterna
för sistnämnda försäkring. Slutligen må nämnas att också yrkesskadeförsäkringen
följer sitt eget finansieringssystem.

De föreliggande motionsyrkandena syftar till att åstadkomma en utökad
finansiering med skattemedel av socialförsäkringarna. Sålunda yrkas i motionerna
1:455 och 11:543 riksdagsskrivelse med begäran att frågan om
skattefinansiering av de grundläggande socialförsäkringsförmånerna måtte
hänskjutas till allmänna skatteberedningen för utredning. De försäkringar,
som avses i motionerna, är sjukförsäkringen och folkpensioneringen. Ett
liknande utredningsyrkande framställes i motionerna 1:474 och 11:537.

Utskottet vill till en början erinra om att avgift för sjukvårdsförsäkringen
och försäkringen för grundsjukpenning hittills skolat erläggas av medlem

1 allmän sjukkassa, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår
till minst 1 200 kr. I enlighet med statsmakternas ställningstagande i samband
med 1961 års skattereform framlägges i proposition nr 90 förslag om
höjning av inkomstgränsen till 2 400 kr, taxerad inkomst, vad gäller avgift
för sjukvårdsförsäkringen, medan uttaget av avgiften för grundsjukpenningförsäkringen
avses skola omläggas så att avgiften inte längre beror
av den taxerade inkomsten utan erlägges av var och en som är försäkrad
för sådan sjukpenning. Beträffande påföring av avgift till folkpensioneringen
gällde tidigare beloppsgränsen 1 200 kr, taxerad inkomst. Nyssnämnda
skattereform innefattade emellertid även beslut om höjning av gränsen till

2 400 kr, taxerad inkomst.

Nu berörda reformer har bl. a. syftat till att skapa förutsättningar för att
befria mindre inkomster från deklarationsplikt. Så har också med tillämpning
fr. o. in. nästa års taxering skett beträffande fysiska personers årsinkomster
under 2 400 kr. Såsom föregående års bevillningsutskott framhållit
i samband med behandlingen av skattereformen talar emellertid vissa skäl
för att uttagandet av socialförsäkringsavgifter inte skulle ske i de fall då
vederbörande inte påföres beskattningsbar inkomst. Främst beträffande
gifta skattskyldiga, för vilka numera gäller ett ortsavdrag av 4 500 kr över
hela riket, kommer i fortsättningen socialförsäkringsavgifter att uttas trots
att sådana skattskyldiga inte blir påförda inkomstskatt.

Utskottet delar uppfattningen att frågan om finansieringen av socialförsäkringarna
bör övervägas, inte minst ur synpunkten att söka åstadkomma

Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1962

9

en ökad samordning av de nuvarande olika principerna i detta hänseende.
Denna fråga torde emellertid redan nu vara föremål för uppmärksamhet
inom allmänna skatteberedningen, som enligt direktiven har att pröva bl. a.
huruvida ett eventuellt ökat uttag av indirekta skatter bör ske i samband
med motsvarande reduktion av direkta skatter och obligatoriska försäkringsavgifter.
Då motionärernas utredningsyrkanden med hänsyn härtill
redan får anses vara tillgodosedda, anser sig utskottet inte böra föreslå riksdagsskrivelse
i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:455 av herr Bengtson
m. fl. och II: 543 av herr Hedlund m. fl. om utredning angående
skattefinansiering av socialförsäkringsförmånerna,
m. m., ävensom

2) de likalydande motionerna 1:474 av herrar öhman
och Lager samt II: 537 av herr Hagberg m. fl. om utredning
angående slopande av socialförsäkringsavgifterna,
m. m.,

samtliga motioner i vad de behandlas i detta betänkande,
måtte — i den mån de icke kan anses besvarade med vad
utskottet ovan anfört — av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 26 april 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Söderquist,
fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,
Hellebladh* och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Nilsson i Svalöv,
Kärrlander, Engkvist, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås, Andersson
i Essvik, Forsberg, Nilsson i Tvärålund* och Larsson i Umeå*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Särskilt yttrande

av herrar Hagberg, Söderquist, Lundström, Gösta Jacobsson, Nilsson i
Svalöv, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås och Larsson i Umeå, vilka
anfört följande:

10

Bevillningsutskottets betänkande nr Uk år 1962

»Vad gäller frågan om socialförsäkringarnas finansiering, vill vi erinra
om att den allmänna skatteberedningen enligt direktiven i samband med
översynen av skattesystemet även skall ingå på denna fråga. I detta sammanhang
vill vi framhålla, att ett fastare samband mellan ifrågavarande socialförsäkringars
förmåns- och avgiftssida synes önskvärt. Försäkringarnas
sociala karaktär motiverar å andra sidan en sådan utformning av finansieringen
att personer med mycket låga inkomster befrias från avgifter eller
erhåller nedsatt avgift. Det är emellertid naturligt att socialförsäkringarnas
finansiering awäges i samband med den samlade översynen av skattesystemet.
Att på förhand binda utredningen vid en viss lösning bör enligt
vår mening inte ifrågakomma.»

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1962
620469