Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
1
Nr 40
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:Is
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 12 januari 1962 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 56, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må
här anföras följande.
I propositionen framlägges på grundval av ett av skattelagssakkunnåga avgivet
betänkande förslag till bestämmelser om rätt till avdrag för värdeminskning
å täckdikningsanläggningar och skogsvägar vid beräkning av inkomst
av jordbruksfastighet. I fråga om täckdikningsanläggningar föreslås
att hela kostnaden och i fråga om skogsvägar en tredjedel av kostnaden får
avskrivas med tio procent per år.
De nya bestämmelserna är avsedda att tillämpas första gången vid 1963
års taxering.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. samt punkt 2 och punkt 7 av anvisningarna
till samma paragraf kommunalskattelagen den 28 september 19281
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
22 §. 22 §.
1 m o m. Från bruttointäkten 1 mom. Från bruttointäkten
— — — såsom för: —--såsom för:
allt, som —---mera sådant; allt, som---mera sådant;
1 Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1959:127 samt av punkt 2 av anvisningarna till 22 §
se 1951: 790.
1 Jiihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 40
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
(Nuvarande lydelse)
värdeminskning, som till jordbruket
eller dess binäringar eller till
skogsbruket hörande driftbyggnader,
däri inbegripna för driften nödiga
bostadsbyggnader, äro underkastade;
undantagsförmåner, pensioner,
--— tillhörande fördelningsled
ningar.
Har skog---— tidigare medgi
vits.
Har växande —--av upplåtel
sen.
Hemmavarande barn, -—--- till
höra
arbetspersonalen.
Har sambruksförening — — —
nämnda gottgörelse.
Anvisningar
till 22 §.
2. Avdrag medgives---anvis
ningarna
till 29 §).
Såsom för — — — nödig bostadsbyggnad.
Fasta maskiner — — — första
stycket.
Därest inkomst —--om jord
bruksfastighet.
(Föreslagen lydelse)
värdeminskning, som till jordbruket
eller dess binäringar eller till
skogsbruket hörande driftbyggnader,
däri inbegripna för driften nödiga
bostadsbyggnader, äro underkastade,
ävensom värdeminskning å täckdikningsanlåggningar
och skogsvägar;
undantagsförmåner, pensioner,
--- — tillhörande fördelningsled
ningar.
Har skog---tidigare medgi
vits.
Har växande---av upplåtel
sen.
Hemmavarande barn,---till
höra
arbetspersonalen.
Har sambruksförening — — —
nämnda gottgörelse.
Anvisningar
till 22 §.
2 a. Avdrag medgives---— an
visningarna
till 29 §).
Såsom för---nödig bostads
byggnad.
Fasta maskiner — — — första
stycket.
Därest inkomst---- om jord
bruksfastighet.
b. Avdrag medgives i form av årliga
värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning
som bestritts av den skattskyldige
och avser arbete, vilket utförts under
tid han ägt fastigheten och vilket
icke utgjort reparation eller underhåll.
Avdraget skall beräknas enligt
avskrivningsplan och för år räknat
utgöra tio procent av kostnaden, ändå
att anläggningens varaktighetstid
är längre eller kortare än tio år. Motsvarande
skall gälla i fråga om kostnad
för skogsväg, dock att endast
eu tredjedel av sådan kostnad må utgöra
underlag vid beräknandet av de
årliga värdeminskningsavdragen.
Har fastighet övergått till ny ägare
annorledes än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, får den nye
ägaren åtnjuta de värdeminskningsavdrag
för tåckdikningsanläggningar
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
3
(Nuvarande lydelse)
7. Till avdragsgill underhållskostnad
räknas, bland annat, även kostnad
för iståndsättande eller omläggning
av förut anlagd täckdikning,
varemot avdrag icke får ske för nyanläggning
av täckdikning. Därest
omläggning av täckdikning på grund
av användande av dyrbarare material
än det förut befintliga är till viss del
att hänföra till grundförbättring, får
avdrag ej ske för mer än vad en omläggning
med enahanda material som
det gamla skulle kostat.
Skyddsdikning å — — — skogsmarkens
försumpning m. m.
(Föreslagen lydelse)
och skogsvägar å fastigheten som
skulle hava tillkommit förre ägaren
om denne fortfarande ägt fastigheten.
I övriga fall då fastighet övergått till
ny ägare, får överlåtaren göra avdrag
för vad som i beskattningsavseende
kvarstår oavskrivet av den kostnad
för tåckdikningsanlåggningar och
skogsvägar, vilken må avdragas genom
årliga värdeminskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning inbegripas
även täckta avlopp i direkt anslutning
till täckdikning, dock ej huvudavlopp.
Med skogsväg förstås sådan väg av
mera varaktig beskaffenhet, som huvudsakligen
är avsedd för skogsbrukets
personal- och materieltransporter
samt för utforsling av skogsprodukter
från skog, ävensom till dylik
väg direkt ansluten bro eller annan
transportanläggning, som icke hånföres
till byggnad.
7. Kostnad för iståndsättande eller
omläggning av förut anlagd täckdikning
är icke till någon del att hänföra
till avdragsgill underhållskostnad.
Skyddsdikning å — — — skogsmarkens
försumpning m. m.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning i fråga om 1962 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för år 1962 och tidigare år.
I samband med lagens ikraftträdande skall beträffande skattskyldig, som
äger jordbruksfastighet vid utgången av det beskattningsår, för vilket taxering
i första instans verkställes år 1963 eller — om den skattskyldige på
grund av omläggning av räkenskapsår icke taxerats för inkomst av fastigheten
nämnda år — år 1964, följande iakttagas.
Om den skattskyldige under de beskattningsår, för vilka taxering i första
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
instans verkställts åren 1961 och 1962, haft kostnader för nyanläggning och
förbättring av täckdikning och om han visar, att arbetena utförts under den
tid han ägt fastigheten samt att kostnaderna bestritts av honom själv och
att avdrag för desamma icke till någon del åtnjutits vid taxeringen, må vid
1963 års taxering eller, vid omläggning av räkenskapsår, 1964 års taxering
kostnaderna med följande andel upptagas såsom oavskriven anläggningskostnad,
nämligen såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första
instans verkställts år 1961, en tredjedel och såvitt angår det beskattningsår,
för vilket taxering i första instans verkställts år 1962, två tredjedelar. Avdrag
för sådan oavskriven anläggningskostnad må åtnjutas i form av årliga
värdeminskningsavdrag med tio procent för år räknat av kostnaden. Om
fastighet sedan oavskriven anläggningskostnad beräknats övergår till ny
ägare, skola bestämmelserna i punkt 2 b andra stycket anvisningarna till
22 § äga motsvarande tillämpning i fråga om värdeminskningsavdrag varom
nu är fråga.
Vad nu sagts skall gälla även beträffande kostnad för nyanläggning och
förbättring av skogsvägar; dock att den andel, som får upptagas som oavskriven
anläggningskostnad, skall beräknas å en tredjedel av kostnaden under
nämnda beskattningsår.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 565 av herr Bengtson m. fl. och II: 685
av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
propositionen nr 56 måtte besluta, att avskrivningsunderlaget för värdeminskningsavdrag
för skogsvägar måtte utgöra två tredjedelar av kostnaden
för anläggningen efter avdrag för i förekommande fall utgående statsbidrag,
samt antaga följande förslag till ändring av punkten 2 b. av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen:
»2 b. Avdrag medgives —--(lika med propositionen)--- — kortare
än tio år. Motsvarande skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att
endast två tredjedelar av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet
av de årliga värdeminskningsavdragen.
Har fastighet---(lika med propositionen)-----årliga värde
minskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning----(lika med propositionen)---
dock ej huvudavlopp.
Med skogsväg förstås---(lika med propositionen)---hänföres
till byggnad.»;
II) de likalydande motionerna I: 566 av herr Eskilsson m. fl. och II: 687
av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts,
1) att riksdagen måtte antaga det vid propositionen nr 56 fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen med de ändringar, att dels avskrivningsunderlaget
för skogsvägar bestämmes till två tredjedelar av anläggningskostnaden
och dels avskrivning för beskattningsåren 1960 och
1961 medgives i förhållande till de totala kostnaderna för täckdikningsanläggningar
och två tredjedelar av kostnaderna för skogsvägar;
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
ändring i författningstexten;
III) de likalydande motionerna I: 567 av herrar Nils-Eric Gustafsson och
Sundin samt 11:683 av herrar Fälldin och Antonsson, vari hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 56 måtte besluta,
1) att skattskyldig, som icke kan utnyttja värdeminskningsavdrag för
täckdikningsanläggningar och skogsvägar för beskattningsår enligt avskrivningsplanen,
må äga rätt att förskjuta avdraget till senare beskattningsår;
2) att nyanläggning av täckdikning och skogsvägar, som verkställts under
beskattningsår, beträffande vilka taxering i första instans verkställts
åren 1958—1962, må medföra rätt till värdeminskningsavdrag på sätt som
skattelagssakkunniga föreslagit, dock att i fråga om skogsvägar två tredjedelar
av sådan kostnad skall anses som nyanläggningskostnad; samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext;
IV)
de likalydande motionerna I: 568 av herr Nils Theodor Larsson m. [I.
och II: 684 av herr Hansson i önnarp m. fl., vari .hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 56 måtte besluta att punkten 2 b. av
anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen erhåller följande lydelse:
»2 b. Avdrag medgives---(lika med propositionen) — --årliga
värdeminskningsavdragen.
Har fastighet övergått---(lika med propositionen)---årliga
värdeminskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning inbegripas även täckta avlopp i direkt anslutning
till täckdikning.
Med skogsväg---(lika med propositionen)---hänföres till
byggnad»;
V) de likalydande motionerna I: 569 av herr Olofsson m. fl. och II: 682
av herr Antby m. fl., vari hemställts, »att riksdagen med ändring av vad
Kungl. Maj :t föreslagit i proposition nr 56 måtte besluta
a) att avskrivningsunderlaget för anläggning av skogsväg måtte bestämmas
till två tredjedelar av kostnaden i stället för i propositionen föreslagna
en tredjedel, samt
b) att i fråga om avskrivning å såväl täckdikningsanläggning som skogsväg
en på visst år fallande icke utnyttjad avskrivningsdel må utnyttjas
under något senare år under avskrivningsperioden»; ävensom
VI) de likalydande motionerna I: 570 av herr Widén samt II: 686 av herrar
Jönsson i Ingemarsgården och Larsson i Norderön, vari hemställts, att
riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit i propositionen nr 56
måtte besluta,
1) att rätt till avdrag för anläggande av skogsväg skall föreligga med hela
anläggningskostnaden i den mån den bestritts av den skattskyldige,
2) att ifrågavarande kostnad skall efter den skattskyldiges eget val få
avdragas antingen på en gång eller under en tidsperiod av fem år efter skogsvägens
färdigställande, samt
Iiihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 40
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
att vederbörande utskott måtte utforma den ändrade lagtext, som föranledes
av förslagen.
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:342 av herr Ringaby m. fl. och 11:416
av herr Magnusson i Tumhult m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen,
att avdragsrätt i någon form kan beviljas för nyanläggning
genom skogsplantering; samt
2) motionen II: 605 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
utredning och förslag att ombyggnads- och iståndsättningskostnader för
enskild utfartsväg för den enskilda fastigheten skall vara avdragsgilla vid
beskattning av inkomst från fastigheten».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:342, 1:567, 11:605, 11:682, 11:684,
II: 685, II: 686 och II: 687.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
I. Inledning, s. 5—7.
II. Huvudlinjer i förslaget, s. 7—38.
III. Täckdikningsanläggningar, s. 38—60.
IV. Skogsvägar, s. 60—82.
V. Ikraftträdandebestämmelser, s. 83—92.
I anledning av propositionen har till utskottet ingivits en skrivelse från
Sveriges lantbruksförbund, vari hemställts om viss ändring av ikraftträdandebestämmelserna
till den föreslagna lagstiftningen.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.
Till stöd för yrkandet om avdragsrätt för nyanlagd skogsplantering anföres
i motionerna 1: 342 och II: 416 bl. a. De åtgärder i skogsvårdande
syfte, för vilka avdragsrätt medgives, finns angivna i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen,
där det bl. a. talas om »skyddsdikning» och »skogskultur».
Vad som menas med begreppet skogskultur är inte klart utsagt, men
enligt flera rättsfall är det numera tydligt uttalat, att avdragsrätt inte föreligger
för skogsplantering på marker, där det tidigare inte vuxit skog. Sådana
skogsplanteringar är alltså att jämställa med nyanläggning. Beträf
-
Bevillningsutskottets betänkande nr iO år 1962
7
fande skyddsdikning är denna också en ren nyanläggning med syfte att
inte endast bibehålla utan även öka skogsproduktionen, men här medgives
dock avdragsrätt med hela kostnaden.
önskvärt vore att all skogsplantering bedömdes på samma sätt, i all synnerhet
som den vilken utfört arbetet praktiskt taget aldrig själv får någon
ekonomisk vinning av åtgärden. Som bekant är de första gallringarna i en
nyplantering efter ca 20 år också att betrakta som en skogsvårdande åtgärd
utan omedelbar ekonomisk vinst. Nyanläggning i form av skogsplantering
har alltså en helt annat karaktär än andra nyanläggningar vad gäller
det ekonomiska utbytet. Enligt motionärernas uppfattning bör därför all
skogsplantering vara avdragsgill med hela kostnaden och i skattehänseende
alltså jämställd med nyanläggning av diken och vägar enligt skattelagssakkunnigas
förslag.
I motionerna I: 565 och II: 685 framhåller motionärerna beträffande avskrivningsunderlaget
för skogsvägar bl. a., att en omständighet, som icke
tillräckligt framhållits, är att anläggandet av skogsbilvägar ökar den skattskyldiges
omedelbara intäkter och att avdrag av denna anledning bör medgivas.
Kostnaderna för vägs byggande betyder därvid icke alltid ökning av
kapitaltillgångens värde med motsvarande belopp. Skatt på bilar och drivmedel
borde i princip restitueras i den mån skatten belöper på körningar
på egna skogsvägar. En praktisk form för sådan restitution synes emellertid
vara svår att åstadkomma. Skogsägaren bör därför beredas lättnader i form
av avdrag för vägbyggnadskostnader vid beskattningen. En alldeles särskild
vikt bör läggas vid det förhållandet att den tekniska utvecklingen på transportområdet
är mycket snabb och synes fortgå i alltmer accelererat tempo.
Kostnaderna för vägbyggnad har därför alltmer fått karaktären av driftkostnad.
Då man summerar de olika skäl, som talar för det berättigade i
värdeminskningsavdrag för skogsvägsbyggnadskostnad, synes det uppenbart,
att avskrivningsunderlaget bör vara väsentligt högre än en tredjedel.
Även en fördubbling därav till två tredjedelar förutsätter, att de skogsvägar,
som bygges inom de närmaste åren, kommer att motsvara 1970-talets krav
till betydande del av sitt ursprungsvärde.
Det skattemässiga avdragsbeloppet för skogsägarna vid genomförande av
förslaget i propositionen har beräknats uppgå till 0,9 milj. kronor under det
första året för att därefter stiga successivt under 10 år till 13 milj. kronor
om året. Det däremot svarande skattebortfallet skulle under samma år stiga
från 2 till 4 milj. kronor om året. Om avskrivningsunderlaget i stället fastställes
till två tredjedelar av kostnaden, skulle skattebortfallet stiga från
4 till 8 milj. kronor om året. Därvid har emellertid icke räknats med den
inkomsthöjande och därmed skattehöjande effekt, som en stimulans av
skogsvägsbyggandet skulle medföra för skogsbruket och skogsindustrin.
Denna ökning av intäkterna torde komma att mer än väl uppväga det skattebortfall,
som skattelagssakkunniga framräknat.
Som motivering för yrkandena i motionerna I: 566 och II: 687 anföres
bl. a. följande. I jämförelse med den metod som hittills tillämpats, näm
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
ligen att medgiva avdrag för skogsvägar med 8 kronor per löpmeter för det
beskattningsår utgiften avsett, kan förslaget, som begränsar avskrivningsunderlaget
till 1/3 av kostnaden, sägas utgöra en försämring. Fördelningen
i tiden på 10 år av allenast 1/3 av anläggningskostnaden ger ett mindre
avdrag även i det fall, att tredjedelen motsvarar de åtta kronorna. Det bör
vidare uppmärksammas, att då statsbidrag utgått för anläggande av skogsväg,
8-kronorsavdraget tillämpats oavkortat, varför förslaget även i detta
hänseende ger ett sämre resultat. Motionärerna framhåller vidare att den
speciella verksamhet, som skogsbruket utgör, ger anläggandet av skogsvägarna
en annan ekonomisk karaktär än vad som regelmässigt förstås
med grundförbättring. Anläggandet av skogsvägar är i särskild grad förknippat
med själva produktionen och äger ofta i och för sig icke något
värde. De skäl som åberopats för en begränsning av avskrivningsunderlaget
är därför mindre för skogsvägarnas del än då fråga är om annan grundförbättring.
Anläggningskostnaden bör till större delen inräknas i avskrivningsunderlaget
för att inte åstadkomma ett avskrivningssystem, som i
ekonomiskt hänseende ger sämre resultat än det hittills tillämpade. Motionärerna
föreslår därför, att avskrivningsunderlaget bestämmes åtminstone
till 2/3.
Till skillnad från de sakkunnigas förslag innebär propositionen, att övergångsbestämmelserna
begränsas att avse allenast två år, nämligen beskattningsåren
1960 och 1961. I och för sig hade det varit önskvärt med en mjukare
övergång. Med hänsyn till de i propositionen åberopade administrativa
förhållandena är motionärerna emellertid beredda att godtaga den föreslagna
övergångstiden. Däremot finner motionärerna begränsningen av avskrivningsunderlaget
för de två beskattningsåren vara för snäv. Den minskning
av kommunalskatteunderlaget, som departementschefen ansett sig
böra beakta, blir enligt motionärernas mening relativt sett väsentligt mindre
än vad som förmodas i propositionen. Ersättningsanskaffningsprincipens
slopande innebär i och för sig en höjning av skatteunderlaget, vilken under
övergångstiden torde överstiga minskningen genom avskrivningsrätten.
Vid oförändrad lagstiftning och praxis skulle underlaget alltid ha minskats
mer än vad som blir följden av förslaget, även om de två nämnda beskattningsårens
avskrivningsunderlag helt medräknas. Motionärerna anser sig
därför med skäligt beaktande av kommunernas intressen böra föreslå, att
någon reduktion av avskrivningsunderlaget för beskattningsåren 1960 och
1961 icke sker i vidare mån än som följer av huvudregeln.
Motionärerna i motionerna I: 567 och II: 683 framhåller, att om skattskyldig
inte kan utnyttja det på beskattningsåret enligt avskrivningsplanen belöpande
avdraget, skall han enligt förslaget i propositionen inte ha rätt att
förskjuta avdraget till ett följande beskattningsår. I regel torde en avskrivning
med 10 procent kunna utnyttjas årligen under 10-årsperioden. Skulle
så undantagsvis inte bli fallet, kan avdraget åtnjutas ett senare år i form
av förlustavdrag. Förlustutjämningen, som bl. a. innebär bortfall av rätten
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962 9
till förlustavdrag vid förlust, som ej uppgår till 1 OOO kronor, kan emellertid
medföra, att värdeminskningsavdraget under ett eller flera år under
10-årsperioden inte kan utnyttjas. Det synes därför nödvändigt, att den
skattskyldige medges rätt att förskjuta värdeminskningsavdrag, som inte
kunnat utnyttjas det avsedda beskattningsåret, till senare beskattningsår.
Bestämmelser härom bör kunna utformas på samma sätt som skett beträffande
maskiner och andra inventarier i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.
I propositionen har övergångstiden minskats från av skattelagssakkunniga
föreslagna fem år till två år. Departementschefen förordar, att viss
andel av kostnader för täckdikning och skogsvägar, som avser tiden före
ikraftträdandet, skall få avskrivas endast om nyanläggningen verkställts
åren 1960 eller 1961. Enligt motionärernas mening bör emellertid rätten till
avskrivning gälla nyanläggningar, som verkställts under en övergångstid
av fem år på sätt skattelagssakkunniga föreslagit, varvid dock den andel,
som får upptagas som oavskriven anläggningskostnad i fråga om skogsväg,
bör beräknas på två tredjedelar av kostnaden under beskattningsåret i
enlighet med vad som i andra motioner förordas beträffande avskrivningsunderlaget
för skogsvägarna.
I motionerna I: 568 och 11: 684 framhålles, att täckdikning rent allmänt
sett är att hänföra till åtgärd inom den egna fastigheten för dränering i
åker, medan övrig dikning ofta kommer att beröra flera fastigheter. Men
för alt täckdikning skall få avsedd effekt fordras att vissa villkor är uppfyllda.
Ett av dessa är att fallförhållandena medger att täckdikningsrör
lägges på lämplig nivå i förhållande till markplanet. Är detta villkor icke
uppfyllt genom fastighetens naturliga belägenhet, måste bättre fallförhållanden
skapas. För genomförandet av en dylik åtgärd kan fastigheten
tvingas att utsträcka dikningen utanför sin egen gräns. Föreligger intresse
från grannfastigheterna uppstår frågan om ett samgående. För att minska
det årliga underhållet samt för att erhålla bättre brukningsmöjligheter rörlägges
ofta det gemensamma avloppet om så är möjligt med hänsyn till
kostnaderna. Som regel skall den gemensamma dikningen föregå täckdikningen,
som då får betraktas som en fullföljdsåtgärd. Från dessa utgångspunkter
måste det anses motiverat att till täckdikningen räknas även den
åtgärd, som erfordras för att få vattnet att lämna den egna fastigheten. De
fastigheter, som ej är i behov av täckdikning men som ändock är så belägna
att de besväras av vatten från annan fastighet och därför utlör dikning
med täckt ledning, kommer icke i åtnjutande av avdrag enligt propositionen.
Enligt motionärernas uppfattning pekar de praktiska förhållandena på att
kostnad för alla täckta avlopp i direkt anslutning till täckdikningsanläggning
bör ingå i avskrivningsunderlaget för anläggningen. Rördikningar är
ju främst en åtgärd för att möjliggöra bibehållandet av avkastningsnivån.
Till stöd för yrkandena i motionerna 1: 569 och 11: 682 anföres i huvudsak
följande. Utvecklingen av de produktionstekniska förutsättningarna
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
inom skogsbruket har lett till att kostnaden för en skogsvägsanläggning
mer och mer fått karaktären av driftkostnad. Med hänsyn härtill har vid
tillämpningen en viss avskrivning vid beskattningen medgivits för sådana
kostnader. Praxis har emellertid varit skiftande. Det nu framlagda förslaget
är att se som en anpassning av beskattningsreglerna till den faktiska
utvecklingen. Det kan emellertid ifrågasättas huruvida en avgränsning av
avskrivningsunderlaget till endast en tredjedel av anläggningskostnaden
utgör en godtagbar avvägning. Med hänsyn till att en skogsvägsanläggning i
många fall till viss del innebär en grundförbättring, som höjer skogsegendomens
värde, finns enligt grunderna för skattelagstiftningen motiv för att
icke hela anläggningskostnaden som allmän regel skall vara avdragsgill. Å
andra sidan torde det knappast vara praktiskt lämpligt att för varje enskild
anläggning beräkna ett hållbart avskrivningsunderlag. En regel om rätt till
skattemässig avskrivning måste därför bygga på någon form av schablon.
Vid schablonens bestämmande bör man ta hänsyn till den omständigheten,
att byggandet av skogsvägar utgör en förutsättning för skogsprodukternas
tillvaratagande och för tryggande av råvarutillförseln till skogsindustrierna.
Med våra dagars driftformer inom skogsbruket får kostnaderna för anläggande
av skogsvägar i hög grad karaktären av driftkostnader. Framför allt
vid bondeskogsbruket förekommer att ett virkesförråd inom visst område
hopsparas för avverkning, och när det avverkningsmogna förrådet uttagits,
förlorar vägen avsevärt i ekonomisk betydelse under längre eller kortare
tid. Till bilden hör vidare, alt skogsbruket intar en nyckelposition inom
den svenska exportnäringen samtidigt som det arbetar i hård internationell
konkurrens. Som ett led i olika åtgärder från det allmännas sida att främja
den svenska skogsnäringens konkurrenskraft bör därför ingå att utforma
skattelagstiftningen på sådant sätt, att anläggande av skogsvägar i varje
tall icke möter hinder i skattelagstiftningen. Med hänsyn härtill anser motionärerna
att ett avdragsunderlag om endast en tredjedel av anläggningskostnaden
är för snäv. Ett avskrivningsunderlag av två tredjedelar utgör en
från skilda synpunkter mera godtagbar avvägning.
Avskrivningsperiodens längd finner motionärerna väl avvägd. Däremot
anser de avskrivningsbeloppets anknytning till varje beskattningsår för sig
alltför stelt. Den föreslagna metoden innebär att därest ett visst års avskri
vningsbelopp icke kan utnyttjas i sin helhet går den icke utnyttjade
avskrivningsdelen förlorad. För att mera effektivt möjliggöra att det medgivna
avskrivningsunderlaget helt kan utnyttjas bör avskrivningsregeln
utformas så, att en på visst år fallande icke utnyttjad avskrivningsdel skall
förskjutas och utnyttjas under något av de senare åren under 10-årsperioden.
Då avskrivningen sker enligt fastställd avskrivningsplan i varje enskilt
fall, bör tekniska hinder icke möta mot en sådan utformning.
Som motivering för yrkandena i motionerna I: 570 och II: 686 anföres
bl. a. Utbyggande av skogsbilvägar är av vital betydelse för skogsbruket,
speciellt i norrlandslänen. I en av länsstyrelsen i Jämtlands län föranstaltad
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962 11
utredning om skogstillgångarna i länet (SOU 1962: 1) har exempelvis påvisats
ett utbyggnadsbehov för detta län av stamvägar med 2 100 km och
bättre sekundärvägar med 2 000 km för en sammanlagd kostnad av 97 milj.
kronor. Med nuvarande utbyggnadstakt skulle genomförandet av ett sådant
utbyggnadsprogram ta en tid av ca 20 år. Det måste därför vara synnerligen
angeläget att även med skattepolitiska medel kunna stimulera skogsvägsbyggandet.
Skogsbilvägarna utgör en nödvändig anpassning till den tekniska utvecklingen
och de stigande arbetslönerna. De sakkunniga bar också framhållit,
att kostnaden härför mer och mer fått karaktären av driftkostnad. För den
skattskyldige ter det sig svårbegripligt, att en kostnad, som varit nödvändig
för att utvinna skogsavkastning från trakter där skogen kanske tidigare
helt saknat rotvärde, icke skall få avdragas som omkostnad. Det kan uppenbarligen
icke finnas fog för att begränsa avdragsrätten till endast 1/3 av
anläggningskostnaden. I propositionen har ej anförts några sakliga argument
till stöd för denna kvotberäkning. Det är också uppenbart, att en väginvestering
inte höjer fastighetens värde med de återstående två tredjedelarna
av investeringskostnaden. Då det förutsättes, att statsbidrag till väganläggning
skall få avskrivas på en gång, blir följden att en skogsbilväg,
som t. ex. finansierats till 50 % av statsmedel får avskrivas med 2/3 (hälften
-j- 1/6), medan en väginvestering utan statsbidrag får avskrivas med
endast 1/3. Motionärerna anser därför, att någon begränsning av avdragsrätten
till viss kvotdel inte är motiverad.
Motionärerna kan heller inte biträda förslaget i propositionen beträffande
avskrivningstiden. Behovet av avdrag är i regel störst det år investeringskostnaden
skall betalas, eftersom skogsägaren för finansieringen oftast
får tillgripa avverkning på den egna fastigheten. Det bör därför vara rimligt
alt kostnaden får avdragas på en gång eller under en kortare tidsperiod,
förslagsvis fem år. När det gäller små belopp, som kan förekomma i större
vägföretag med många delägare, måste också en uppdelning på många år
onödigt komplicera och tynga taxeringsförfarandet.
I motionen II: 605 framhåller motionärerna, att de enskilda utfartsvägarna
kräver ombyggnad och förbättring på grund av den övergång som skett
till tyngre fordon. Statsbidrag utgår i de flesta fall till dessa ombyggnader,
men ändå belöper ganska betydande kostnader på de enskilda fastighetsägarna.
Dessa kostnader finansieras vanligtvis genom upptagande av
lån, som amorteras under ett visst antal år.
Det kan visserligen förekomma att fastigheterna genom förbättring av
utfartsväg stiger i värde, men utvecklingen under senare tid visar, att ocentralt
belägna fastigheter visar tendens att sjunka i värde. Då angivna iståndsättningsarbeten
är en följd av utvecklingen för upprätthållande av fastigheternas
drift i oförminskad form, är det skäligt att kostnaderna för vägförbättringar
blir avdragsgilla vid inkomsttaxeringen efter en viss avskrivningsplan.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
Utskottets yttrande
I den förevarande propositionen framlägges på grundval av ett av skattelagssakkunniga
avgivet betänkande förslag till bestämmelser om rätt till
avdrag för värdeminskning å täckdikningsanläggningar och skogsvägar vid
beräkning av inkomst av jordbruksfastighet. Förslaget, som innebär ett avsteg
från en genomgående princip i skattelagstiftningen, nämligen att avdrag
inte medgives för avskrivning å markanläggningar, har ansetts motiverat
av att nuvarande regler motverkar en ur olika synpunkter önskvärd ökning
och effektivisering av investeringarna i täckdikningsanläggningar och skogsvägar.
Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen uttalat, att behovet av ändrade
beskattningsregler är särskilt framträdande i fråga om markanläggningar
av här ifrågavarande slag, vilka i ekonomiskt hänseende är av stor betydelse
för jordbruket och skogsbruket. Med hänsyn härtill och då det i propositionen
framlagda förslaget torde vara ägnat att stimulera jordbrukarna
till ökade investeringar i täckdikningsanläggningar samt till en snabbare
och mer rationell utbyggnad av skogsvägarna, tillstyrker utskottet i princip
förslaget om införande av rätt till värdeminskningsavdrag i inkomstkällan
jordbruksfastighet för täckdikningsanläggningar och skogsvägar. Utskottet
vill emellertid i likhet med departementschefen understryka, att ett avsteg
från gällande beskattningsprinciper i berörda hänseende inte kan åberopas
som skäl för liknande åtgärder i fråga om andra slag av markanläggningar.
Behovet av ändrade skattebestämmelser för dylika anläggningar bör prövas
först sedan allmänna skatteberedningen framlagt sina förslag. Det bör i detta
sammanhang även anmärkas, att de föreslagna avskrivningsreglerna för
täckdikningsanläggningar och skogsvägar i viss mån får betraktas som ett
provisorium i avvaktan på allmänna skatteberedningens slutliga förslag.
Utskottet behandlar härefter förslaget rörande täckdikningsanläggningarna.
Härutinnan föreslås i propositionen att hela kostnaden
för nyanläggning och omläggning av täckdikning skall få avskrivas med
tio procent per år under tio på varandra följande år, oavsett om anläggningens
varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Har den skattskyldige
erhållit statsbidrag eller annat bidrag för utförande av täckdikningsanläggningen,
får värdeminskningsavdrag endast åtnjutas å den del av anläggningskostnaden,
som den skattskyldige själv bestritt. Någon rätt att förskjuta
outnyttjade värdeminskningsavdrag till senare beskattningsår skall
enligt förslaget icke föreligga. Om en täckdikningsanläggning utrangeras,
innan den är helt avskriven, får värdeminskningsavdrag åtnjutas även efter
utrangeringen i enlighet med den ursprungliga planen. Därest fastighet övergått
till ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den tidigare
ägaren det år fastigheten avyttras på en gång åtnjuta avdrag för vad
som återstår oavskrivet i beskattningshänseende av täckdikningskostnaden.
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962 lä
I övriga fall då fastighet övergått till ny ägare, exempelvis genom arv eller
gåva, får den nye ägaren övertaga den tidigare ägarens avskrivningsplan
och således tillgodoföra sig de värdeminskningsavdrag, som skulle ha tillkommit
den förre ägaren, om denne fortfarande ägt fastigheten.
Enligt förslaget i propositionen skall i täckdikningsanläggning inbegripas
även täckt avlopp, som är direkt anslutet till täckdikning, fram till huvudavlopp.
I de likalydande motionerna I: 568 och II: 684 har hemställts att alla
täckta avlopp, således även huvudavlopp, i direkt anslutning till täckdikning
skall få inräknas i avskrivningsunderlaget.
Vid införande av rätt till värdeminskningsavdrag å täckdikningsanläggningar
är det enligt utskottets mening nödvändigt, att gränsdragningen mellan
sådana anläggningar och andra former av vattenavledning göres så klar,
att svårigheter vid den praktiska tillämpningen av beskattningsreglerna i
möjligaste mån undvikes. Med den i propositionen föreslagna definitionen å
begreppet täckdikningsanläggning skall i avskrivningsunderlaget endast inräknas
kostnaderna för sugdiken och stamdiken men inte täckt huvudavlopp.
Sådana avlopp utföres både som öppna och täckta diken men i det senare
fallet med betydligt grövre rördimensioner än för täckdikningen i övrigt.
Kostnaderna för täckta huvudavlopp blir därför relativt stora. Man kan
heller inte räkna med att ett täckt avlopp har obegränsad varaktighetstid.
Med den i propositionen givna begreppsbestämningen kan svårigheter uppkomma
att vid taxeringen åstadkomma enhetliga bedömanden av vad som
är alt hänföra till själva täckdikningsanläggningen och till huvudavloppet.
På grund härav och då det förefaller naturligt att täckt huvudavlopp betraktas
som en integrerande del av själva täckdikningsanläggningen, tillstyrker
utskottet bifall till yrkandet i motionerna I: 568 och II: 684, att i avskrivningsunderlaget
skall inräknas alla täckta avlopp i direkt anslutning till
täckdikning.
Om en skattskyldig inte kunnat utnyttja det på beskattningsåret enligt
avskrivningsplanen belöpande värdeminskningsavdraget äger han enligt förslaget
i propositionen inte rätt att förskjuta avdraget till ett senare beskattningsår.
I den mån avdraget inte kan åtnjutas ett senare år i form av förlustavdrag,
går han alltså förlustig rätten till avdrag. I de likalydande motionerna
1:567 och 11:683 har bl. a. hemställts att skattskyldig skall äga
rätt att förskjuta ett vid taxeringen icke utnyttjat värdeminskningsavdrag
till ett senare beskattningsår. Yrkande av i huvudsak samma innebörd har
framställts i de likalydande motionerna I: 569 och II: 682. Motionärerna i
sistnämnda motioner anser emellertid den begränsningen erforderlig, att
ett outnyttjat värdeminskningsavdrag endast skall få åtnjutas senare under
avskrivningsperioden.
Enligt förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst
bortfaller rätten till förlustavdrag, om förlusten för förluståret inte uppgår
till 1 000 kronor. För att mera effektivt möjliggöra att del medgivna avskrivningsunderlaget
i sin helhet kan utnyttjas vid taxeringen, bör skattskyldig
enligt utskottets mening äga rätt att förskjuta outnyttjade värde
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
minskningsavdrag. Bestämmelserna härom torde lämpligen kunna utformas
på samma sätt som skett beträffande inventarier i punkt 3 c tredje stycket
av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. Utskottet tillstyrker således
bifall till berörda yrkande i motionerna 1: 567 och II: 683 och förordar
att i punkt 2 b av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen införes bestämmelser
om rätt att förskjuta icke utnyttjade värdeminskningsavdrag.
Med det anförda anser sig utskottet även ha besvarat motionerna I: 569
och II: 682 i berörda del.
De avskrivningsregler, som i propositionen föreslagits för skogsvägar,
•överensstämmer i huvudsak med avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar.
Enda skillnaden är att endast en tredjedel av kostnaderna för
anläggning och förbättring av skogsväg skall kunna avskrivas.
I de inbördes likalydande motionerna I: 565 och II: 685, I: 566 och II: 687
samt I: 569 och II: 682 har bl. a. hemställts att avskrivningsunderlaget för
skogsvägar skall bestämmas till två tredjedelar av anläggningskostnaden och
i de likalydande motionerna I: 570 och II: 686 att hela anläggningskostnaden
skall få avskrivas.
Utskottet vill till en början erinra om att i propositionen inte ifrågasatts
någon ändring av hittills vid beskattningen tillämpade principer för avdragsrätt
i fråga om skogsvägar av mera tillfällig karaktär. Kostnad för anläggande
av sådana enklare vägar skall även i fortsättningen betraktas som avdragsgill
driftkostnad. Delade meningar kan självfallet råda om hur stor del
av anläggnings- resp. förbättringskostnaden för en mer permanent skogsväg,
som bör få avskrivas. Såsom skattelagssakkunniga och även departementschefen
framhållit kan inte alla permanenta skogsvägar med normalt
underhåll anses underkastade förslitning. Det torde vidare vara svårt att
för närvarande tillförlitligen bedöma i vad mån den framtida utvecklingen
inom skogsbruket kan komma att ställa andra och ökade krav på skogsvägarna.
Med hänsyn till de osäkra faktorer, som måste läggas till grund vid
avvägningen av hur stor del av anläggningskostnaden för permanenta skogsvägar,
som bör bli föremål för avskrivning, och då det nuvarande inkomstbegreppet
vid försäljning av fastighet inte avses skola ändras i anledning
av den föreslagna avskrivningsrätten, anser utskottet för sin del, att tillTäckliga
skäl inte anförts för rätt till avskrivning å mer än en tredjedel av
anläggningskostnaden. Utskottet kan således inte tillstyrka motionsyrkandena
om att en större del av anläggningskostnaden för skogsvägar än som
föreslagits i propositionen skall få avskrivas.
I de likalydande motionerna I: 570 och II: 686 har vidare yrkats att anläggningskostnaden
för skogsväg efter den skattskyldiges eget val skall få
avdragas på en gång eller under en femårsperiod efter vägens färdigställande.
Utskottet vill i anledning härav framhålla, att den i propositionen föreslagna
avskrivningstiden på tio år är mycket kort med hänsyn till de perxnanenta
skogsvägarnas varaktighetstid. Det är vidare ur taxeringssyn
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
15
punkt mindre lämpligt, att den skattskyldige själv får välja vilken avskrivningstid
som skall tillämpas. Av anförda skäl och då det är önskvärt
att bestämmelserna om avskrivningsprocent och avskrivningstid är enhetliga
för täckdikningsanläggningar och skogsvägar, anser sig utskottet inte
heller kunna tillstyrka bifall till motionerna I: 570 och II: 686 i denna del.
I de likalydande motionerna I: 567 och II: 683 samt I: 569 och II: 682 har
även beträffande skogsvägar yrkats rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag
till senare beskattningsår.
Med hänsyn till önskvärdheten av att avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar
och skogsvägar är utformade efter så långt möjligt
enahanda grunder, tillstyrker utskottet, att vid taxeringen icke utnyttjade
avdrag för värdeminskning å skogsvägar får förskjutas på samma sätt
som utskottet tidigare föreslagit beträffande täckdikningsanläggningar.
I detta sammanhang behandlar utskottet jämväl den vid riksdagens början
väckta motionen II: 605, vari hemställts om riksdagsskrivelse med
begäran om utredning och förslag om att ombyggnads- och iståndsättningskostnader
för enskild utf artsväg skall vara avdragsgilla vid beskattningen.
Till en början må erinras om departementschefens uttalande i förevarande
proposition, att i de fall då skogsväg i sin sista del sammanfaller
med inägoväg och med utfartsväg från gård, torde vägen till denna del i
regel inte vara att anse som skogsväg. Det bör i detta sammanhang även
framhållas, att statsbidrag i betydande utsträckning utgår för underhåll
och byggande av enskilda vägar. För budgetåret 1961/62 har anslag till
den enskilda väghållningen beviljats med tillhopa 37,5 milj. kronor. Som
jämförelse kan nämnas att anslaget för vägbyggnader å skogar i enskild
ägo för samma budgetår uppgår till 7,7 milj. kronor. Mot bakgrunden härav
kan det enligt utskottets mening inte anses särskilt angeläget att genom
lättnader vid beskattningen stimulera till en ökad förbättring av de enskilda
utfartsvägarna. Såsom utskottet inledningsvis framhållit är behovet av ändrade
beskattningsregler mest framträdande i fråga om täckdikningsanläggningar
och skogsvägar. De föreslagna avskrivningsreglerna för dessa slag av
markanläggningar får, i enlighet med vad utskottet tidigare anfört, i viss
mån ses som ett provisorium i avvaktan på allmänna skatteberedningens
slutliga förslag. Utskottet anser det inte lämpligt, alt en särskild utredning
tillsättes vid sidan av allmänna skatteberedningen för att utreda det i
motionen behandlade spörsmålet, som är av tämligen begränsad räckvidd.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till utredningsvrkandet i motionen
II: 605.
Utskottet behandlar härefter i k r a It t r ä d a n d c b e s l ä in m e 1 s e rn
a. I propositionen föreslås att bestämmelserna om rätt till värdeminskningsavdrag
å täckdikningsanläggningar och skogsvägar första gången skall
tillämpas vid 1963 års taxering.
En jordbrukare, som gjort omläggning av en gammal täckdikning, får
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
enligt nuvarande bestämmelser avdraga hela den på beskattningsåret belöpande
kostnaden, men enligt förslaget i propositionen har han endast
rätt till värdeminskningsavdrag med tio procent per år under en tioårsperiod.
I en till utskottet ingiven skrivelse har Sveriges lantbruksförbund
fäst uppmärksamheten på att skattskyldig, som tillämpar brutet räkenskapsår,
genom de föreslagna ikraftträdandebestämmelserna kan få sin
avdragsrätt begränsad på ett sätt, som inte torde varit avsett. Om en jordbrukare
år 1961 utfört omläggning av gammal täckdikning och om han på
grund av att han tillämpar brutet räkenskapsår först år 1963 skall taxeras
för ett beskattningsår, som delvis innefattar kalenderåret 1961, går han
förlustig sin omedelbara avdragsrätt och får vid taxeringen endast avdraga
tio procent av kostnaden.
I likhet med departementschefen finner utskottet det angeläget att den
föreslagna lagstiftningen träder i kraft snarast möjligt. Skillnaden mellan
omedelbar avdragsrätt och en avskrivning på tio år torde i regel inte vara
större än att man kan bortse därifrån vid övergången mellan de olika avdragssystemen.
Vid större differenser torde det i många fall vara möjligt
att genom olika resultatutjämnande åtgärder neutralisera verkningarna
därav. Det är emellertid ett relativt stort antal jordbrukare med bokföringsmässig
inkomstredovisning, som tillämpar brutet räkenskapsår. På grund
härav och då det ur rättvisesynpunkt är önskvärt, att avdragsrätten beträffande
täckdikningar, som omlagts innan de nya bestämmelserna trätt
i kraft, inte begränsas, förordar utskottet för sin del, att avskrivningsreglerna
inte i något fall skall äga tillämpning beträffande räkenskapsår, som
gått till ända före den 1 november 1962. Ikraftträdandebestämmelserna
torde därför böra kompletteras med ett stadgande av denna innebörd.
För att undvika att en alltför skarp gräns dragés mellan de nuvarande
och de nya bestämmelserna föreslås i propositionen övergångsbestämmelser
av innebörd, att viss andel av kostnaderna för nyanläggning och förbättring
av täckdikning och skogsvägar under beskattningsåren 1960 och
1961 skall få avskrivas. Denna andel har för beskattningsåret 1960 bestämts
till en tredjedel och för beskattningsåret 1961 till två tredjedelar. I fråga om
skogsvägar skall dock den andel, som får upptagas såsom oavskriven anläggningskostnad,
beräknas å en tredjedel av kostnaden under respektive
beskattningsår. Förutsättning för att avskrivningsrätt skall medgivas för
investeringar, som gjorts innan de nya avskrivningsreglerna blir tillämpliga,
är att den skattskyldige kan visa, att han under respektive beskattningsår
haft kostnader för ifrågavarande markanläggningar, att kostnaderna inte
bestritts av erhållna bidrag samt att avdrag för kostnaderna inte till någon
del åtnjutits vid taxeringen.
I de likalydande motionerna I: 566 och II: 687 har hemställts att någon
reduktion av avskrivningsunderlaget för beskattningsåren 1960 och 1961
inte skall ske i vidare mån än som följer av huvudregeln. Motionärerna i
de likalydande motionerna I: 567 och 11:683 har däremot yrkat, att rätten
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962 17
till avskrivning skall gälla nyanläggningar, som verkställts under beskattningsåren
1957—1961, utan annan begränsning av avskrivningsunderlaget
än som föranledes av huvudregeln rörande skogsvägar.
Enligt utskottets mening bör retroaktiv tillämpning av nya beskattningsregler
endast undantagsvis tillgripas. I förevarande fall torde det dock vara
motiverat med viss retroaktiv tillämpning med hänsyn till att de nya bestämmelserna
generellt sett är betydligt förmånligare än de nuvarande och
att övergången mellan de båda avdragssystemen därigenom blir mindre
markerad, övergångsbestämmelser av här ifrågavarande slag är emellertid
ägnade att medföra svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Det är
därför nödvändigt att övergångstiden göres så kort som möjligt. På grund
härav kan utskottet inte tillstyrka motionsyrkandena om att nyanläggningar
och förbättringar, som verkställts så lång tid som fem år före ikraftträdandet,
skall få avskrivas.
Den föreslagna avtrappningsregeln för investeringskostnaderna har tillkommit
för att åstadkomma en mjukare övergång till de nya bestämmelserna.
Utskottet kan därför inte heller tillstyrka bifall till motionsyrkandena
om att annan reduktion av avskrivningsunderlaget inte skall göras
än som följer av huvudregeln i fråga om skogsvägar. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna 1: 566 och II: 687 samt 1: 567 och
11:683 i vad de avser övergångsbestämmelserna.
De delar av Kungl. Maj :ts förslag i propositionen, som icke ovan berörts,
anser sig utskottet böra biträda.
Utskottet behandlar i detta sammanhang även de vid riksdagens början
väckta, likalydande motionerna 1:342 och 11:416, vari yrkats att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om förslag till sådan ändring
i kommunalskattelagen att avdragsrätt i någon form kan beviljas för
nyanläggning genom skogsplantering.
I överensstämmelse med principen att avdrag vid beskattningen inte
medges för grundförbättringskostnader har utgift för plantering av skog
på mark, som tidigare inte varit skogbärande, i rättspraxis ansetts hänförlig
till icke avdragsgill kostnad.
Den i motionerna behandlade frågan var föremål för bedömande senast
vid föregående års riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 15
framhöll bevillningsutskottet bl. a., att visst fog förelåg för en omprövning
av avdragsfrågan. Emellertid hade i anslutning till införande år 1959 av
nya regler rörande beskattningen av skog i samband med nyttjanderättsupplåtelser
från riksdagens sida uttalats önskemål om en allmän översyn
av reglerna för skogsbeskattningen. Då det syntes lämpligt att förevarande
spörsmål ägnades uppmärksamhet i dylikt sammanhang ansåg sig utskottet
icke böra tillstyrka motionsyrkandet om ett separat förslag i fråga om avdrag
för skogsplanteringskostnad.
Utskottet har vid sin förnyade prövning av frågan inte funnit anledning
frånträda sin tidigare intagna ståndpunkt. Därjämte vill utskottet erinra
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
om att i årets statsverksproposition föreslagits en höjning av statsbidraget
till skogsodling från 2,9 milj. kronor till 4,6 milj. kronor under nästkommande
budgetår. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till skrivelseyrkandet
i motionerna I: 342 och II: 416.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Majrts
förevarande proposition nr 56 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas och i anledning av de inbördes likalydande
motionerna I: 567 av herrar Nils-Eric Gustafsson och Sundin
samt II: 683 av herrar Fälldin och Antonsson, I: 568 av
herr Nils Theodor Larsson m. fl. och II: 684 av herr Hansson
i önnarp m. fl. samt I: 569 av herr Olofsson m. fl. och
II: 682 av herr Antby m. fl. — måtte antaga det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) med de ändringar,
att punkt 2 b av anvisningarna till 22 § och ikraftträdandebestämmelserna
erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag
Anvisningar
till 22 §.
b. Avdrag medgives i form av årliga
värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning
som bestritts av den skattskyldige
och avser arbete, vilket utförts
under tid han ägt fastigheten och vilket
icke utgjort reparation eller underhåll.
Avdraget skall beräknas enligt
avskrivningsplan och för år räknat
utgöra tio procent av kostnaden,
ändå att anläggningens varaktighetstid
är längre eller kortare än tio år.
Motsvarande skall gälla i fråga om
kostnad för skogsväg, dock att endast
en tredjedel av sådan kostnad må utgöra
underlag vid beräknandet av de
årliga värdeminskningsavdragen.
Utskottets förslag
Anvisningar
till 22 §.
b. Avdrag medgives i form av årliga
värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning
som bestritts av den skattskyldige
och avser arbete, vilket utförts
under tid han ägt fastigheten och vilket
icke utgjort reparation eller underhåll.
Avdraget skall beräknas enligt
avskrivningsplan och för år räknat
utgöra tio procent av kostnaden,
ändå att anläggningens varaktighetstid
är längre eller kortare än tio år.
Motsvarande skall gälla i fråga om
kostnad för skogsväg, dock att endast
en tredjedel av sådan kostnad må utgöra
underlag vid beräknandet av de
årliga värdeminskningsavdragen. Har
skattskyldigs jordbruksfastighet för
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
1»
Kungi. Maj.ts förslag Utskottets förslag
Har fastighet---årliga värde
minskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning inbegripes
även täckta avlopp i direkt anslutning
till täckdikning, dock ej huvudavlopp.
Med skogsväg---till bygg
nad.
visst år utvisat förlust eller så ringa
överskott, att den skattskyldige vid
beräkning av nettointäkten av fastigheten
ej kunnat utnyttja det på året
belöpande avdraget, skola beträffande
rätt för den skattskyldige att tillgodoräkna
sig det resterande avdraget
för senare år bestämmelserna i
punkt 3 c tredje stycket av anvisningarna
till 29 § äga motsvarande tilllämpning.
Har fastighet--— årliga värde
minskningsavdrag.
I täckdikningsanläggning inbegripes
även täckta avlopp i direkt anslutning
till täckdikning.
Med skogsväg---till bygg
nad.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling; dock att
äldre bestämmelser fortfarande skola
äga tillämpning i fråga om 1962 års
taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1962 och tidigare år.
I samband---följande iakt
tagas.
Om den---är fråga.
Vad nu — --nämnda beskatt
ningsår.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande
äga tillämpning i fråga om
1962 års taxering samt i fråga om
eftertaxering för år 1962 och tidigare
år.
De nya bestämmelserna skola dock
i intet fall äga tillämpning beträffande
räkenskapsår, som gått till ända
före den 1 november 1962.
I samband —---följande iakt
tagas.
Om den — ---är fråga.
Vad nu--— nämnda beskatt
ningsår.
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 342 av herr Ringaby
m. fl. och II: 416 av herr Magnusson i Tumhult m. fl.;
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
2) de likalydande motionerna I: 565 av herr Bengtson
m. fl. och II: 685 av herr Hedlund m. fl.;
3) de likalydande motionerna I: 566 av herr Eskilsson
m. fl. och II: 687 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.;
4) de likalydande motionerna I: 567 av herrar Nils-Eric
Gustafsson och Sundin samt II: 683 av herrar Fälldin och
Antonsson;
5) de likalydande motionerna I: 568 av herr Nils Theodor
Larsson m. fl. och II: 684 av herr Hansson i önnarp m. fl.;
6) de likalydande motionerna I: 569 av herr Olofsson
m. fl. och II: 682 av herr Antby m. fl.;
7) de likalydande motionerna I: 570 av herr Widén
samt II: 686 av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Larsson
i Norderön; ävensom
8) motionen II: 605 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 12 april 1962
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson*, Erik
Jansson*, fröken Ranmark, herrar Stefanson*, Yngve Nilsson*, Wärnberg,
Lundström, Gösta Jacobsson och Sundin; samt
från andra kammaren: herrar Nilsson Svalöv, Engkvist, Christenson i
Malmö, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora, Kristenson i Göteborg,
Nyström*, fru Skantz, herrar Enskog och Björkman.
* Ickejiärvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
I) Angående begreppet tåckdikningsanläggning och rätten att förskjuta
outnyttjade värdeminskningsavdrag
av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Erik Jansson, fröken Ranmark,
herrar ''Wärnberg, Engkvist, Andersson i Essvik, Kristenson i Göteborg och
Nyström samt fru Skantz, vilka
dels ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
llevillningsutskottets betänkande nr iO år 1962
21
I den-----(= utskottet s. 12 rad 2 uppifrån—s. 13 rad 9 uppifrån)
—- — — i avskrivningsunderlaget.
I sitt betänkande hade skattelagssakkunniga i begreppet täckdikningsanläggning
endast inbegripit de arbeten, som utförts på åkern men däremot
inte de för dikningen erforderliga avloppen. Det nuvarande begreppet täckdikning
i punkt 7 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen torde
enligt gällande rättspraxis inte omfatta täckta avlopp. Då det under remissbehandlingen
uttalats farhågor för att vissa svårigheter skulle uppstå att
avgöra vad som är att hänföra till täckdikning, har departementschefen i
författningstexten intagit en bestämmelse om att i täckdikningsanläggning
skall inbegripas även täckta avlopp i direkt anslutning till täckdikning,
dock ej huvudavlopp. Därigenom kommer i avskrivningsunderlaget att inräknas
endast kostnader för sugdiken och stamdiken. Utskottet kan för sin
del ansluta sig till en sådan bestämning av begreppet täckdikningsanläggning,
enär därigenom allt vad som i realiteten är att hänföra till täckdikning
torde omfattas av definitionen. Däremot bör enligt utskottets mening
huvudavlopp, vilka utföres både som öppna och täckta diken, men i det senare
fallet med betydligt grövre rördimensioner än dikningen i övrigt, inte
inräknas i avskrivningsunderlaget. Med hänsyn till det sätt, varpå huvudavlopp
utföres, bör det i regel inte möta några svårigheter att avgöra vilka
kostnader, som skall inräknas i avskrivningsunderlaget, även om huvudavlopp
lämnas utanför. I de fåtal fall då svårigheter kan uppstå att bedöma
var täckdikningsanläggningen i skattetekniskt hänseende slutar, torde det,
såsom departementschefen framhållit, vara lämpligt att beskattningsmyndigheterna
inhämtar yttrande i frågan från vederbörande lantbruksnämnd.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionerna I: 568
och II: 684.
Om eu —----(= utskottet s. 13 rad 17—rad 6 nedifrån)------un
der
avskrivningsperioden.
Utskottet vill till en början erinra om att enligt gällande bestämmelser
föreligger inte i någon förvärvskälla rätt att förskjuta vid taxeringen outnyttjade
värdeminskningsavdrag i fråga om byggnader. Mot bakgrunden
härav torde det vara oegentligt att införa förskjutningsrätt i fråga om markanläggningar
av här ifrågavarande slag. Det torde därjämte böra uppmärksammas
att i samband med införandet av lagstiftningen om rätt till förlustutjämning
ifrågasattes om inte den rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag,
som i viss utsträckning gäller i fråga om inventarfer,
borde upphävas. I propositionen nr 30 till 1960 års riksdag uttalade föredragande
departementschefen, att det i samband med införande av rätt
till förlustutjämning i och för sig vore önskvärt att överse reglerna om planenlig
avskrivning, men departementschefen ansåg sig för det dåvarande in le
böra förorda detta med hänsyn till att en omarbetning av avskrivningsreglerna
måste föregås av en närmare utredning. Sedan rätt till öppen förlustutjämning
numera införts i skattelagstiftningen bör, såsom departementschefen
framhållit i förevarandc proposition, avskrivningsreglerna inte kom
-
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
pliceras med rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag. Med
hänsyn till möjligheterna till förlustutjämning synes man inte behöva befara,
att avskrivningarna med en tioårig avskrivningstid blir så stora, att
avdragen i regel inte kan utnyttjas. Man bör i detta sammanhang heller
inte bortse från det för de skattskyldiga gynnsamma förhållandet, att värdet
av täckdikningsanläggningar och skogsvägar i många fall är så stort,
att det kan påverka fastighetens taxeringsvärde i höjande riktning och
därigenom öka avskrivningsunderlaget för byggnader. Av anförda skäl anser
sig utskottet inte kunna förorda bifall till yrkandena i motionerna I: 567
och II: 683 samt I: 569 och II: 682 om rätt att förskjuta outnyttjade värdeminskningsavdrag
utan tillstyrker propositionen i denna del.
De avskrivningsregler,---(= utskottet s. 14 rad 9 uppifrån—s. 15
rad 8 uppifrån)---senare beskattningsår.
Med hänsyn till önskvärdheten av att avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar
och skogsvägar är utformade efter så långt möjligt enahanda
grundar och under hänvisning till vad ovan anförts i fråga om täckdikningsanläggningar
kan utskottet inte tillstyrka bifall till motionsyrkandena
om rätt att förskjuta icke utnyttjade värdeminskningsavdrag å skogsvägar.
I detta---(= utskottet s. 15 rad 14 uppifrån—s. 18 rad 4 uppifrån)
---— och II: 416.
dels ock ansett att utskottet bort hemställa,
A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 56 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas — måtte antaga det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) med den ändringen, att
ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling; dock
att äldre bestämmelser fortfarande
skola äga tillämpning i fråga om
1962 års taxering samt i fråga om
eftertaxering för år 1962 och tidigare
år.
Reservanternas förslag
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande
äga tillämpning i fråga om
1962 års taxering samt i fråga om
eftertaxering för år 1962 och tidigare
år.
De nya bestämmelserna skola
dock i intet fall äga tillämpning beträffande
räkenskapsår, som gått
till ända före den 1 november 1962.
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1902 23
Kungl. Maj.ts förslag Reservanternas förslag
I samband —--följande iakt- I samband---— följande iakttagas.
tagas.
Om den---är fråga. Om den---är fråga.
Vad nu---nämnda beskatt- Vad nu — —- — nämnda beskattningsår.
ningsår.
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:342 av herr Ringaby
m. fl. och II: 416 av herr Magnusson i Tumhult m. fl.;
2) de likalydande motionerna 1:565 av herr Bengtson
m. fl. och II: 685 av herr Hedlund m. fl.;
3) de likalydande motionerna I: 566 av herr Eskilsson
m. fl. och II: 687 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.;
4) de likalydande motionerna I: 567 av herrar Nils-Eric
Gustafsson och Sundin samt 11:683 av herrar Fälldin och
Antonsson;
5) de likalydande motionerna I: 568 av herr Nils Theodor
Larsson m. fl. och II: 684 av herr Hansson i önnarp m. fl.;
6) de likalydande motionerna 1:569 av herr Olofsson
m. fl. och II: 682 av herr Antby m. fl.;
7) de likalydande motionerna I: 570 av herr Widén samt
II: 686 av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Larsson i
Norderön; ävensom
8) motionen II: 605 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
II) Angående avskrivningsunderlaget för skogsvägar
av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,
Nilsson i Svalöv, Christenson i Malmö, Eriksson i Bäckmora, Enskog
och Björkman, vilka — under åberopande av innehållet i de inbördes likalydande
motionerna I: 565 av herr Bengtson m. fl. och II: 685 av herr Hedlund
m. fl., I: 566 av herr Eskilsson m. fl. och II: 687 av herr Nilsson i
Svalöv m. fl., I: 567 av herrar Nils-Eric Gustafsson och Sundin samt II: 683
av herrar Fälldin och Antonsson samt I: 569 av herr Olofsson in. fl. och II: 682
av herr Antby in. fl., samtliga motioner såvitt här är i fråga — ansett, att
punkten 2 b av anvisningarna till 22 § och ikraftträdandebestämmelserna i
det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) bort ha följande lydelse.
Anvisningar
till 22 §.
b. Avdrag medgives i form av årliga värdeminskningsavdrag för sådan
kostnad för täckdikningsanläggning som bestritts av den skattskyldige och
avser arbete, vilket utförts under tid han ägt fastigheten och vilket icke
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1962
utgjort reparation eller underhåll. Avdraget skall beräknas enligt avskrivningsplan
och för år räknat utgöra tio procent av kostnaden, ändå att anläggningens
varaktighetstid är längre eller kortare än tio år. Motsvarande
skall gälla i fråga om kostnad för skogsväg, dock att endast två tredjedelar
av sådan kostnad må utgöra underlag vid beräknandet av de årliga värdeminskningsavdragen.
Har skattskyldigs jordbruksfastighet för visst år utvisat
förlust eller så ringa överskott, att den skattskyldige vid beräkning av
nettointäkten av fastigheten ej kunnat utnyttja det på året belöpande avdraget,
skola beträffande rätt för den skattskyldige att tillgodoräkna sig det
resterande avdraget för senare år bestämmelserna i punkt 3 c tredje stycket
av anvisningarna till 29 § äga motsvarande tillämpning.
Har fastighet — —• •—- (— propositionen) —--årliga värdeminsk
ningsavdrag.
I täckdikningsanläggning inbegripes även täckta avlopp i direkt anslutning
till täckdikning.
Med skogsväg--— (= propositionen) —- — — till byggnad.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om 1962 års
taxering samt i fråga om ef ter taxering för år 1962 och tidigare år.
De nya bestämmelserna skola dock i intet fall äga tillämpning beträffande
räkenskapsår, som gått till ända före den 1 november 1962.
I samband---(= propositionen)---följande iakttagas.
Om den skattskyldige under de beskattningsår, för vilka taxering i första
instans verkställts åren 1961 och 1962, haft kostnader för nyanläggning och
förbättring av täckdikning eller skogsvägar och om han visar, att arbetena utförts
under den tid han ägt fastigheten samt att kostnaderna bestritls av honom
själv och att avdrag för desamma icke till någon del åtnjutits vid taxeringen,
må vid 1963 års taxering eller, vid omläggning av räkenskapsår, 1964
års taxering kostnaderna upptagas såsom oavskriven anläggningskostnad
med hela beloppet såvitt angår täckdikningsanläggning och med två tredjedelar
av beloppet såvitt angår skogsvägar. Avdrag för ----(= proposi
tionen)
— -— — är fråga.
III) Angående enskild utfartsväg
av herrar Sundin och Eriksson i Bäckmora, vilka — under åberopande
av innehållet i motionen II: 605 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. —
ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till nämnda motion måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag att
ombyggnads- och iståndsättningskostnader för enskild utfartsväg
skall vara avdragsgilla vid beskattning av inkomst
av fastighet.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620436