Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

1

Nr 39

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om omläggning av den allmänna varuskatten och undantag
från dylik skatt för investeringsvaror, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:17 av herr Bengtson m. fl. och 11:41 av
herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om så skyndsam prövning av en omläggning av den
allmänna varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet att förslag i
ärendet kan föreläggas innevarande års höstriksdag eller senast nästa års
vårriksdag i enlighet med vad i motionerna anförts; samt i samband härmed
jämväl prövning av möjligheterna att från den allmänna varubeskattningen
ytterligare undanta betydelsefulla varor som enbart eller huvudsakligen
används i näringslivets investeringar»;

2) de likalydande motionerna 1:65 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och
11:97 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag snarast om allmänna varuskattens
omläggning och överförande att uttagas i partihandels- och tillverkningsstadiet,
samt att i samband härmed från sådan fördyrande varubeskattning
måtte befrias för uppehället nödvändiga varor såsom jordbrukets
genom avtal prisreglerade produkter varjämte dubbelbeskattningen vid
försäljning i andra hand av för produktionen erforderliga maskiner ävensom
motorfordon måtte bringas att upphöra»:

3) de likalydande motionerna 1:157 av herr Ebbe Ohlsson samt 11:188 av
herrar Darlin och Nordgren, vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning i syfte att från
allmän varuskatt undantaga förbrukningsvaror, halvfabrikat etc. som för
hantverk och småindustri är att hänföra till underleveranser för vidare
bearbetning»;

4) de likalydande motionerna 1:337 av herr Hagberg m. fl. och 11:411 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t uttala, att det synes riksdagen angeläget att allmänna skatteberedningen
till ingående prövning upptar frågan om att från omsättningsskatt
undantaga investeringsvaror»;

5) de likalydande motionerna 1:338 av herr Hagberg m. fl. och 11:410 av
herr Heckscher m. fl. vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 sand. Nr 39

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

Maj :t måtte hemställa om skyndsam utredning i syfte att från allmän varuskatt
(omsättningsskatt) undantaga varor, vilka hänföres till förbrukningsartiklar
som används för produktion inom industrien och hantverket, jordbruket
och fisket samt handeln»;

6) de likalydande motionerna 1:363 av herr Stefanson och 11:436 av herr
Kollberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla

a) om skyndsam utredning och förslag om sådan ändring av förordningen
om allmän varuskatt att sådan skatt ej skall uttagas på förbrukningsartiklar,
som användes för produktionen inom industrien, handeln, hantverket,
jordbruket och fisket,

b) att allmänna skatteberedningen, med beaktande av i motionerna anförda
synpunkter, måtte upptaga till ingående prövning frågan om investeringarnas
behandling inom ramen för den indirekta beskattningen, samt

c) att allmänna skatteberedningen erhåller uppdrag att efter särskild
utredning av experter från olika grenar av näringslivet pröva frågan om
möjligheterna att uttaga den allmänna varuskatten i ett tidigare led, varigenom
detaljhandeln skulle befrias från uppbörds- och redovisningsarbetet»
;

7) de likalydande motionerna 1:365 av herrar Sveningsson och Ringaby
samt 11:439 av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl. Maj :t måtte företa en helt
förutsättningslös utredning av frågan om i vilket led den allmänna varuskatten
bör uttagas»;

8) de likalydande motionerna 1:469 av herr Stefanson och 11:548 av herr
Nordgren, vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om att allmänna skatteberedningen med beaktande av i motionerna
anförda synpunkter måtte till ingående prövning upptaga frågan om uttagande
av allmän varuskatt på reparations- och underhållsarbeten samt
service på lös egendom för produktionsändamål»; ävensom

9) de likalydande motionerna 1:472 av herr Sveningsson och 11:549 av
herr Nordgren m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 13 § förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 1 december 1959 om allmän
varuskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

3

13 §.

Skattskyldighet föreligger icke

a) vid uttag ur rörelsen av skattepliktiga varor i allenast ringa omfattning,

b) vid försäljning eller uttag av till driften hörande maskiner, inventarier
och dylikt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.»

Till bevillningsutskottet har från Sveriges Grossistförbund inkommit en
promemoria angående detaljhandels- eller partihandelsskatt vid uttagande
av allmän varuskatt.

Beträffande de under punkten 2) upptagna motionerna 1:65 och 11:97 har
yrkandet om upphävande av dubbelbeskattningen vid försäljning i andra
hand av maskiner och motorfordon av utskottet behandlats i betänkande
nr 37.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:65, 11:41, 11:188, 11:410, 11:411, 11:436,
11:439, 11:548 och 11:549.

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt
utgår sådan skatt för varor, som försälj es eller på annat sätt tillhandahålles
eller tas i anspråk inom riket, samt för varor, som införes till riket. Med
varor förstås materiella ting av lös egendoms natur. Skatteplikten omfattar
såväl egentliga konsumtionsvaror som investeringsvaror, byggnadsmateriel
och liknande. Skatt utgår i princip jämväl för begagnade varor som försäljes
i den yrkesmässiga handeln. För varor som förbrukas vid produktionen
utgår i princip inte skatt. Förutsättningen för att skatteplikt ej skall föreligga
är endera att varan ingår såsom beståndsdel i den tillverkade produkten
eller att varan har en kortare fysisk livslängd än 2 veckor.

Beskattningen omfattar även vissa tjänsteprestationer, nämligen reparations-,
underhålls-, ändrings- och rengöringsarbeten, serverings- och uthyrningstjänster
samt förfärdigande av varor på beställning. Förutsättning för
skatteplikt är att tjänsteprestationen huvudsakligen har avseende på skattepliktiga
varor.

Skattesatsen för den allmänna varuskatten är sex procent av beskattningsvärdet.
Detta värde utgöres vid tillhandahållande av varor eller tjänster
av vederlaget och vid uttag av vara ur rörelse eller jordbruk av varans
saluvärde enligt ortens pris; i båda fallen med beloppet av den allmänna
varuskatten inräknat. Vid beräkningen av beskattningsvärdet får avdrag
icke ske för transport-, emballage- och liknande kostnader som ingår i pri -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

set samt ej heller för avbetalningstillägg. Kassarabatter och andra rabatter,
som direkt avgår från priset, skall däremot inte medräknas.

Från den principiella beskattningen av varor har enligt 10 § förordningen
om allmän varuskatt främst av skattetekniska skäl gjorts bl. a. följande
undantag. Sålunda har från skatteplikt undantagits bl. a. jordbruksråvaror
och levande djur, jord, sand, grus och sten, drivmedel och andra bränslen,
fiskefartyg och större fartyg, luftfartyg, allmänna nyhetstidningar och vissa
tidskrifter, viss krigsmateriel samt receptbelagda eller för sjukhus avsedda
läkemedel.

Frågornas tidigare behandling

De i förevarande motioner berörda frågorna om omläggning av varuskatten
till tidigare led, om undantag från skatteplikt för investeringsvaror, förbrukningsvaror
och jordbrukets prisreglerade produkter har vid ett flertal
tillfällen varit föremål för riksdagens ställningstagande, senast i anledning
av väckta motioner vid 1961 års riksdag. I sina av riksdagen godkända
betänkanden nr 30 och nr 79 avstyrkte bevillningsutskottet berörda motioner.
Det i motionerna 1:469 och 11:548 framställda yrkandet om utredning
angående undantag från skatteplikt för reparations- och underhållsarbeten
har tidigare icke varit föremål för riksdagens ställningstagande. Det i motionerna
1:472 och 11:549 framställda yrkandet om ändring av 13 § förordningen
om allmän varuskatt prövades av 1960 års riksdag (bevillningsutskottets
betänkande nr 62).

Partihandels- eller fabrikationsledsskatt

I betänkande nr 30/1961 anförde utskottet, att frågan om den allmänna
varuskatten skall uttas i parti- eller detaljhandelsledet är beroende av hur
omfattande det skattepliktiga varuområdet är. Enligt utskottets mening
kunde den allmänna skatteberedningen vid sina överväganden rörande varuskattens
roll i beskattningssystemet komma till sådant resultat, att frågan
huruvida skatten borde tas ut i partihandels- eller detaljhandelsledet
kunde bli föremål för omprövning. I betänkande nr 79/1961 hänvisade utskottet
till vad som anförts i betänkande nr 30 och anförde, att utskottet
inte funnit anledning att frånträda denna ståndpunkt.

Investeringsvaror

Utskottet anförde i betänkande nr 30/1961, att allmänna skatteberedningen
torde vara oförhindrad att ompröva frågan om skatteplikt för varor, som
nyttjas för investeringsändamål samt att företagsskatteutredningen torde
komma att uppmärksamma frågan om undantag från skatteplikt för näringslivets
investeringar. Utskottet erinrade om att denna fråga behandlats
av riksdagen såväl år 1959 i samband med antagande av varuskatteförordningen
som i anledning av väckta motioner år 1960. Frågan hade då av -

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

5

visats under hänvisning till att investeringsvarorna svarade mot ca 30 procent
av det varuskattepliktiga området. I betänkande nr 79 anförde utskottet
dessutom att ett undantag för investeringsvaror kunde antas komma att
öka efterfrågan inom investeringssektorn och därigenom i nuvarande konjunkturläge
medföra icke önskvärda biverkningar.

Förbrukningsvaror

I betänkandet nr 30/1961 anförde utskottet, att frågan om undantag på
skatteplikt för förbrukningsvaror torde komma att uppmärksammas av den
till allmänna skatteberedningen hörande företagsskatteutredningen. Att bryta
ut denna fråga ur sitt större sammanhang ansåg utskottet inte vara lämpligt.
Utskottet ansåg sig inte heller böra förorda en utredning i syfte att få
en ändrad gränsdragning mellan skattefritt och skattepliktigt förbrukningsmaterial.
Utskottet hänvisade till att det under förarbetena till lagstiftningen
uttalades, att det knappast var lämpligt att i lagstiftningen göra en mer
detaljerad avgränsning av materialbegreppet, utan den närmare avgränsningen
ansågs böra ske i rättstillämpningen. Utskottets uttalande i betänkande
nr 79 överensstämmer i sak med vad som anfördes i betänkande nr
30.

Jordbrukets prisreglerade produkter

I betänkande nr 30/1961 anförde utskottet, att ett undantagande av livsmedelsområdet
från beskattning skulle minska skatteunderlaget med ca 30
procent. Samtidigt skulle det innebära skattetekniska svårigheter i redovisnings-
och kontrollavseende. Utskottet framhöll, att i samband med varuskattens
införande särskilda åtgärder vidtogs i syfte att mildra skatteverkningarna
bl. a. för arbetslösa, folkpensionärer och barnfamiljer. En dylik
ändring av varubeskattningen borde inte vidtagas i ett läge då genom den
allmänna skatteberedningen utredning påginge om ökat inslag av indirekt
beskattning. Utskottet anförde i betänkande nr 79 såsom sin principiella inställning
att undantag från skatteplikt borde begränsas till vad som finge
anses vara påkallat av skattetekniska skäl. Den föreslagna höjningen av
varuskatten ansåg utskottet inte innebära så väsentligt ändrade förhållanden,
att det fanns anledning för utskottet att ompröva det skattepliktiga varuområdet.

Skattskyldighet för s. k. fritidsföretagare

Bevillningsutskottet anförde i betänkande nr 62/1960, att bestämmelserna
i 13 § förordningen om allmän varuskatt syftar till att underlätta handhavandet
av beskattningen genom att minska antalet skattskyldiga. Den föreslagna
gränsen för skattskyldighet vid en årsomsättning av 1 000 kronor ansåg
utskottet inte medföra några olägenheter ur konkurrenssynpunkt.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 sarnl. Nr 39

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

Motionerna m. m.

Frågan om i vilket distributionsled skatten bär uttas

I de inbördes likalydande motionerna 1:17 och 11:41, 1:65 och 11:97 samt
1:363 och 11:436 har hemställts om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
om prövning och förslag angående möjligheterna att utta den allmänna varuskatten
i partihandels- eller fabrikationsledet. Förutom i nu nämnda motioner
har i motionerna 1:365 och 11:439 hemställts om riksdagsskrivelse med
begäran om förutsättningslös utredning av frågan i vilket led den allmänna
varuskatten bör uttas. Dessutom har till utskottet från Sveriges Grossistförbund
inkommit en promemoria, som behandlar frågan om detaljhandelseller
partihandelsskatt vid uttagande av allmän varuskatt.

Motionerna 1:17 och 11:41. I förevarande motioner behandlas dels frågan
om varuskattens förläggning i partihandels- eller fabrikationsledet och dels
frågan om att i samband härmed från allmän varuskatt undanta investeringsvaror.
Beträffande den förstnämnda frågan har i motionerna bl. a. anförts.
Den nuvarande detaljhandelsskatten medför betydande extraarbete
och besvär för de företagsgrupper, som ålagts att redovisa och erlägga skatten.
Dessutom måste man vid en detaljhandelsskatt befara att en viss del av
varudistributionen söker sig andra vägar än den ur varuskattens synpunkt
lätt kontrollerbara butikshandeln. Motionärerna hänvisar till det av 1952
års kommitté för indirekta skatter avgivna betänkandet (SOU 1957:13), varav
framgår, att en partihandelsskatt för såväl staten som de berörda företagen
ur kostnads- och kontrollsynpunkt har påtagliga fördelar framför en
detaljhandelsskatt. Detta beror på att en partihandelsskatt skulle innebära
färre uppbörds- och redovisningsställen med bättre redovisning och särskild
personal för detta ändamål. Utredningen visar, säger motionärerna, att en
partihandelsskatt mycket väl går att förena med skatt på tjänsteprestationer.
Förutom nu nämnda fördelar skulle man vid en partihandelsskatt lättare
kunna undvika att skatten får karaktär av dubbelbeskattning samt skapa
möjligheter att från beskattning undanta för näringslivet och produktionen
särskilt betydelsefulla varor, som enbart eller huvudsakligen används
för investeringsändamål.

Motionerna 1:65 och 11:97. Som motivering för yrkandet att varuskatten
bör omläggas till partihandels- och tillverkningsstadiet anföres i dessa motioner
att nuvarande system med detaljhandelsskatt är besvärligt samt att
i samband med en omläggning till partihandels- eller fabrikationsledet jordbrukets
prisreglerade produkter och begagnade maskiner ävensom motorfordon
bör undantas från beskattning.

Motionerna 1:363 och 11:436. De motiv som i förevarande motioner anföres
för en omläggning av varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet
har samma innebörd som de, vilka anförts i de ovannämnda motionerna 1:17
och 11:41.

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

7

Motionerna 1:365 och 11:639. Motionärerna i dessa motioner hemställer
om en förutsättningslös utredning av frågan om i vilket led varuskatten bör
uttas. Motionärerna framhåller, att kostnadsskäl talar för en omläggning till
partihandelsledet. En partihandelsskatt är emellertid behäftad med bestämda
nackdelar. Vid en partihandelsskatt skulle detaljhandlarna dels tvingas
betala skatt för varor i lager, dels göra skatteförluster vid prisfall och realisationer.
Motionärerna framhåller vidare, att en partihandelsskatt skulle
medföra bestämda fördelar för integrerade företag men stora svårigheter
vid beräkning av det pris, som skall vara grundläggande för skattens uttagande.
Motionärerna framhåller dessutom, att svårigheter kommer att uppstå
vid uttagandet av omsättningsskatt på tjänster.

Sveriges Grossistförbund. I en till bevillningsutskottet hänvisad promemoria
har Sveriges Grossistförbund lämnat vissa kommentarer rörande detaljhandels-
resp. partihandelsskatt. I promemorian belyses i huvudsak de
svårigheter, som är förknippade med en partihandelsskatt. Antalet skattskyldiga
kommer med säkerhet att betydligt överstiga det antal, 60 000, som
beräknats av 1952 års kommitté för indirekta skatter. Med hänsyn till betydande
variationer i handelsmarginalerna för olika varuslag kommer en
partihandelsskatt att medföra en ojämn skattebelastning och den neutrala
effekt på distributionsstrukturen, som man helt naturligt eftersträvar vid
en direkt beskattning, uteblir. I promemorian framhålles att integrerade företag
skulle kunna dra skattemässiga fördelar av systemet. Vissa tendenser
skulle göra sig gällande att av skattemässiga skäl överflytta vissa grossistfunktioner
till detaljhandelsledet. Dessutom framhålles att en partihandelsskatt
skulle belasta lagerhållningen samt medföra besvärliga konsekvenser
när det gäller realisationsförsäljning, kassationer, svinn och kundförluster
hos detaljhandeln. Svårigheter skulle också uppstå vid beräkning av beskattningsvärde.

Undantag från skatteplikt för investeringsvaror

I motionerna 1:17 och 11:41 har hemställts att i samband med en omläggning
av varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet möjligheterna
prövas att undanta investeringsvaror från skatteplikt. I de inbördes likalydande
motionerna 1:337 och 11:411 samt 1:363 och 11:436 har hemställts om
riksdagsskrivelse till Kungl. Maj:t med begäran att allmänna skatteberedningen
måtte pröva frågan att från allmän varuskatt undanta investeringsvaror.

Motionerna 1:17 och 1I.&1. Motionärerna har beträffande frågan om varför
investeringsvaror bör undantas från beskattning anfört, att detta skulle
underlätta näringslivets utveckling och rationalisering samt att investeringarna
i en del fall drabbas relativt hårt genom att nuvarande detaljhandelsskatt
ibland får karaktär av dubbelbeskattning.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

Motionerna 1:337 och 11:411. Motionärerna har bl. a. anfört följande. Den
omständigheten att skatten träffar flera led i en varas framställning medför
ojämnheter i belastningen i förhållande till variationerna i produktionsprocessen.
Det kan över huvud taget inte vara rationellt att i samma skatteform
lägga in skatt på investeringar och skatt på konsumtion. Till den del omsättningsskatten
träffar investeringar är den i realiteten en investeringsskatt.
Det torde allmänt erkännas, att en investeringsskatt kan vara motiverad
blott i ett läge, där det från samhällsekonomiska synpunkter befinnes
angeläget att begränsa investeringarna. För att skatten skall ha denna
verkan är det emellertid nödvändigt att den är tidsbegränsad. Det skall vid
företagens interna bedömningar framstå såsom ekonomiskt fördelaktigt att
uppskjuta en investering intill dess skatten borttagits. En permanent investeringsskatt
har icke någon investeringsbegränsande effekt. Den kommer
endast att medräknas i företagens kalkyler såsom en omkostnad och
sålunda inte på längre sikt att påverka företagens dispositioner. Motionärerna
framhåller vidare, att det med hänsyn till den pågående ekonomiska
integrationen i Europa synes angeläget att staten genom sina åtgärder inte
försvårar konkurrensförmågan för svenska jordbruk och andra företag.

Motionerna 1:363 och 11:436. I dessa motioner anföres argument av likartad
innebörd som i de ovannämnda motionerna 1:337 och 11:411. Motionärerna
anför således att den allmänna varuskatten fungerar som en permanent
investeringsskatt och som sådan bar den inget konjunkturpolitiskt syfte
utan verkar direkt kostnadshöjande och minskar härigenom de svenska
företagens konkurrenskraft såväl på hemmamarknaden som exportmarknaden.
Motionärerna framhåller vidare, att man i utlandet i allmänhet restituerar
på exportvaror belöpande indirekt skatt.

Undantag från skatteplikt för förbrukningsartiklar inom produktionen

I de inbördes likalydande motionerna I: 338 och II: 410 samt I: 363 och
II: 436 har hemställts om riksdagsskrivelse med begäran om skyndsam utredning
i syfte att från allmän varuskatt undanta förbrukningsartiklar,
som användes för produktion inom industri, handel, hantverk, jordbruk
och fiske. I motionerna framhålles att frågan är av teknisk natur och att
utredning bör ske vid sidan av den allmänna skatteberedningen. Dessutom
har i motionerna I: 157 och II: 188 hemställts om skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om skyndsam utredning i syfte att från allmän varuskatt
undanta förbrukningsartiklar, halvfabrikat etc., som för hantverk och småindustri
är att hänföra till underleveranser för vidare bearbetning.

Motionerna 1: 157 och 11:188. I motionerna anföres att nuvarande skattesystem
missgynnar den småindustri som arbetar som underleverantörer till
storföretagen. Ur skattesynpunkt lönar det sig för storföretagen att själva
eller genom integrerade företag tillverka dessa förbrukningsvaror och

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

9

halvfabrikat. Enligt motionärernas mening synes en konsekvens av talet om
en gynnsam inställning till småföretagsamheten böra medföra att ifrågavarande
varor undantas från skatteplikt. Motionärerna framhåller, att den
nuvarande allmänna varuskatten har karaktär av permanent investeringsskatt
med kostnadsinflationistisk verkan. Varor, som för hantverk och småindustri
är att hänföra till underleveranser till storföretagen, bör av angivna
skäl, framhåller motionärerna, undantas från skatteplikt.

Motionerna I: 338 och II: 410. Motionärerna framhåller, att enligt förordningen
om allmän varuskatt skall vad som förbrukas i den egentliga produktions-
och bearbetningsprocessen i princip vara undantaget från skatteplikt.
Den gränsdragning som riksskattenämnden gjort beträffande varor som
förbrukas i produktionsprocessen sammanfaller inte med gängse teknisk
eller företagsekonomisk uppfattning.

Redovisningstekniskt tillämpas av svensk industri en gränsdragning, som
gör att till gruppen tillverkningsomkostnader hänföres kostnader för inventarier
och maskiner med en varaktighetstid av högst 3 år. Denna ordning
har även stöd i den vid inkomsttaxeringen gällande definitionen av anläggningstillgång.
Motionärerna föreslår, att avgränsningen för skattefri förbrukning
inom produktionsprocessen — när det gäller allmän varuskatt —
skall anknytas till denna treårsgräns i stället för den nu i princip tillämpade
gränsdragningen vid en fysisk livslängd av två veckor.

Motionärerna framhåller, att nuvarande system missgynnar underleverantörer
i förhållande till integrerade företag samt att exportföretagen — eftersom
den allmänna varuskatten drabbar varor som förbrukas i produktionen
— inte får möta sina konkurrenter på den internationella marknaden
under jämbördiga förhållanden. Andra länder medger nämligen restitution
av omsättningsskatt vid export.

Motionerna 1:363 och II: 436. Argumenteringen i förevarande motioner
för att s. k. förbrukningsvaror, som användes i produktionen, undantas
från skatteplikt överensstämmer i sak med argumenteringen i de ovannämnda
motionerna I: 338 och II: 410. Motionärerna i förevarande motioner
framhåller dessutom att beräkning av beskattningsvärde och skattebelopp
för dessa varor vållar betydande besvär för såväl beskattningsmyndigheterna
som företagen. En befrielse från varuskatt för dessa varor skulle således
inte endast sänka produktionskostnaden utan dessutom friställa arbetskraft
för mer produktiv användning.

Undantag från skatteplikt för reparationer och underhållsarbeten

Motionerna I: 469 och 11:548. I motionerna har hemställts att allmänna
skatteberedningen måtte pröva frågan att från skatteplikt undanta reparations-
och servicearbeten på lös egendom för produktionsändamål. Motionärerna
framhåller, att skatteplikt för reparations-, underhålls-, service -

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

och uthyrningsverksamhet för produktionsändamål medför enahanda nackdelar
för produktionen, som när det gäller skatteplikt för investerings- och
förbrukningsvaror. Den allmänna varuskatten drabbar de företagare, som
är sysselsatta inom reparations- och servicebranschen för produktionsändamål
på ett sätt som inte torde ha avsetts vid lagstiftningens införande. Utföres
dylikt arbete av det producerande företaget utgår nämligen enligt gällande
bestämmelser inte allmän varuskatt. Företag, som tidigare ansåg det
rationellt att överlåta underhållet på sina maskiner, fordon, redskap m. m.
på företag inom reparations- och servicebranschen, utrustar numera själva
verkstäder och anställer reparatörer för att utföra detta arbete. Motionärerna
anför såsom exempel på hur varuskatten verkar, att vid yrkesmässig
uthyrning av overaller, handdukar etc. till kontors- och fabriksföretag utgår
allmän varuskatt såväl på anskaffningskostnaden för varan som de avgifter
vilka debiteras för uthyrningen.

Undantag från skatteplikt för jordbruksprodukter

Motionerna 1:65 och 11:97. Motionärerna har bl. a. hemställt, att för
uppehället nödvändiga varor, såsom jordbrukets genom avtal prisreglerade
produkter, måtte befrias från fördyrande varubeskattning. Motionärerna
har därvid anfört, att beskattning efter demokratiska principer innebär att
hänsyn tages till skattebetalarnas skattekraft. Beträffande den allmänna
varuskatten existerar emellertid intet socialt hänsynstagande. Tvärt om
drabbar den familjeförsörjaren med många munnar att mätta hårdare än
ensamstående och den mindre välställde hårdare än den som har bättre inkomster.
Även den, som ingen inkomst har eller har nedsatt inkomst, måste
betala skatt på sina inköp. Skatten drabbar utan hänsyn till s. k. existensminimum
den, som på grund av sjukdom eller annat har nedsatt arbetsinkomst,
liksom företagaren när hans rörelse går med förlust. Socialvårdstagaren,
som handlar för erhållet bidrag, eller den, som tär på en sparad slant,
kan lika litet undgå denna beskattning som den, vilken för studier eller av
andra skäl lever av lånade pengar.

Det förefaller också anmärkningsvärt att när omsättningsskatten 1940
infördes undantogs därifrån jordbrukets prisreglerade produkter. När den
nuvarande regeringen genomdrev att skatten återinfördes skedde detta i
en utformning varigenom även nödvändighetsvaror däri inbegreps. Detta
skedde trots att det gällande avtalet om jordbrukets prissättning innehåller
klara regler om priserna såväl med hänsyn till producenter som till konsumenter.
När den allmänna varuskatten 1959 infördes beräknades att med
ett skatteuttag av 4,17 procent å priset vid detaljhandel skulle inflyta 1 400
milj. kr., varav inemot 300 milj. kr. angavs skola belasta jordbrukets prisreglerade
produkter. Det sades därvid att denna kostnadsbelastning på
grund av jordbruksavtalets struktur skulle av jordbrukarna skjutas över på
konsumenterna. Redan då framhölls att detta dels skulle komma att träffa

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962 11

människor, som i många fall inte var bättre ekonomiskt ställda än flertalet
jordbrukare, och dels att på grund av konsumtionens naturliga köpmotstånd
en sådan kostnadsökning för produktionen skulle försvåra, att jordbrukarna
erhölle vad som i avtalet avsetts. Det har också framhållits att våren
1960, då skatten infördes, steg jordbrukets produktpriser med jämnt
halva skattebeloppet, dvs. 2,1 procent, medan den andra hälften fick bäras
av jordbruket. Erfarenheten under senast förflutna år visar också, att medan
priserna hos jordbrukarna något nedgått, har det pris, konsumenterna
fått betala, ökat i ungefär samma mån.

Hösten 1961 genomfördes en radikal höjning av denna ur så många synpunkter
diskutabla skatt med femtio procent, dvs. från 4,17 till 6,34 procent.
De allmänt sociala skadeverkningarna av beskattningen av nödvändighetsvaror
av olika slag ökades därigenom väsentligt. För de billiga livsmedel,
som innefattas i gällande prisreglerande avtal, torde detta innebära en belastning
av konsumenter och producenter med mellan 500 och 600 milj. kr.

Frågan om skattskyldighet för s. k. fritidsföretagare

Motionerna I: 472 och II: 549. I motionerna hemställes om sådan ändring
av 13 § förordningen om allmän varuskatt att skattskyldighet — i motsats
till nu gällande bestämmelser — även skall föreligga vid försäljning i ringa
omfattning och vid tjänsteprestation med avseende på kläder och textilier i
de fall, då den som utför prestationen saknar fast driftställe. Motionärerna
anför, att de nu gällande undantagsbestämmelserna för skattskyldighet gynnar
tillfällighetsföretagare på bekostnad av de lojala företagarna och yrkesutövarna.
Motionärerna framhåller därjämte, att hantverkets och den
mindre företagsamhetens konkurrensförmåga är så hårt pressad att den
inte bör försämras genom dylika privilegier. Dessa orättvisor har ytterligare
skärpts genom höjningen av varuskatten från 4 till 6 procent, och motiveringen
att skatten verkligen göres till en allmän skatt med så få undantag
som möjligt blir starkare för varje höjning av skattesatsen.

Utskottet

Utskottet behandlar till att börja med yrkandena om utredning av frågan
i vilket distributionsled den allmänna varuskatten bör uttas. I motionerna
I: 17 och II: 41, I: 65 och II: 97 samt I: 363 och II: 436 har hemställts om
utredning i syfte att förlägga uttagandet av den allmänna varuskatten till
partihandels- eller fabrikationsledet och i motionerna I: 365 och II: 439 har
hemställts om förutsättningslös utredning av ifrågavarande spörsmål. Dessutom
har i en till utskottet inkommen promemoria från Sveriges grossistförbund
bl. a. understrukits de nackdelar, som är förenade med en partihandelsskatt.

Utskottet får erinra om att när den allmänna varuskatten infördes år
1959, prövades ingående i vilket led skatten skulle uttas. Vid remissbehand -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

lingen av det betänkande i ämnet, som avgivits av 1952 års kommitté för
indirekta skatter, hade remissinstanserna att ta ställning till olika alternativ
för skattens uttagande. Även om meningarna härom var delade, förelåg
en tydlig övervikt för en beskattning i detaljhandelsledet.

I likhet med vad som anfördes av departementschefen i samband med
skattens införande och även antytts i motionerna I: 365 och II: 439 samt i
den från Sveriges grossistförbund ingivna promemorian finner utskottet att
en omläggning av varuskatten till partihandelsledet är förenad med ett flertal
nackdelar. Utskottet har här särskilt fäst sig vid det förhållandet att en
dylik omläggning skulle skapa möjligheter för de skattskyldiga att påverka
beskattningsvärdet genom att överflytta vissa funktioner till detaljhandelsledet.
Likartade förhållanden har kunnat iakttagas när det gäller den särskilda
varuskatten, som i regel uttas i tillverkarledet.

Enligt utskottets mening finns knappast i nuvarande läge tillräckliga
skäl för en omläggning av sättet för uttagande av den allmänna varuskatten.
Såsom tidigare framhållits från bevillningsutskottets sida i samband med
behandling av motionsvis framställda utredningsyrkanden i förevarande
fråga är det emellertid inte uteslutet att allmänna skatteberedningen kan
komma till sådana resultat vid sina överväganden att denna fråga bör omprövas.

Med hänsyn till vad nu anförts och då således frågan faller inom ramen
för allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag anser sig utskottet böra
avstyrka bifall till ovannämnda motioner.

Vad härefter angar övriga i detta betänkande behandlade utredningsyrkanden
avser dessa att tillskapa undantag från skatteplikt till allmän
varuskatt i betydelsefulla hänseenden. Sålunda yrkas dylikt undantag för
näringslivets investerings- och förbrukningsvaror, för reparations- och underhållsarbeten
samt för jordbrukets prisreglerade produkter.

Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att statsmakterna vid utformningen
av den allmänna varuskatten eftersträvat att i princip erhålla ett så
vidsträckt skatteunderlag som möjligt. Anledningen härtill är att varje undantag
från skatteplikt har ansetts i viss mån förtaga beskattningen dess
generella verkan och samtidigt komplicera skattens handhavande, inte minst
ur redovisnings- och kontrollsynpunkt. Undantagen från skatteplikt har
därför ansetts böra begränsas till vad som är betingat av skattetekniska
skäl. Det har också under förarbetena till lagstiftningen framhållits att de
med en allmän indirekt beskattning förenade fördelarna kan vinnas endast
om beskattningen erhåller en så generell karaktär som möjligt. Därmed
elimineras riskerna för snedvridande effekter ur konkurrens- och andra synpunkter
samtidigt som det breda underlaget möjliggör en låg skattesats.

Yrkanden om att prövning bör ske av möjligheterna att undanta investeringsvaror
från skatteplikt vid uttagande av allmän varuskatt har framförts

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

13

i motionerna 1:17 och II: 41, I: 337 och II: 411 samt I: 363 och II: 436. I
samtliga dessa motioner framhålles att frågan lämpligen bör prövas av allmänna
skatteberedningen.

Utskottet vill understryka, att varor som nyttjas för investeringsändamål
svarar för en betydande del av skatteunderlaget. Ett undantag från
skatteplikt för investeringsvaror torde sålunda innebära ett skattebortfall
med inemot 30 procent. En beskattning av investeringsvarorna har därför
stor betydelse om man vill ha en låg skattesats. Därest investeringsvaror
skulle undantas från beskattning, torde man för att ernå samma skatteintäkter
vara nödsakad att höja skattesatsen med ca 40 procent, d. v. s. från
nuvarande 6 till 8,5 procent. Härtill kommer att en reform av nu ifrågavarande
art skulle medföra stora administrativa svårigheter. Det bör även
tilläggas att eftersom investeringsvarorna omfattar närmare 30 procent av
hela det skattepliktiga varuområdet, skulle ett undantagande av dessa varor
från skatteplikt helt rubba den avvägning av skattebelastningen, som vid
förordningens tillkomst gjordes mellan konsumtion och investeringar. Enligt
utskottets mening bör frågan om undantagande av investeringsvaror
från skatteplikt prövas av allmänna skatteberedningen i samband med den
allmänna översyn av skattesystemet, som det ankommer på beredningen att
företa.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 17 och II: 41,
I: 337 och II: 411 samt I: 363 och II: 436 i vad de avser utredning om undantag
från skatteplikt för investeringsvaror.

I motionerna I: 157 och II: 188 har framställts utredningsyrkande i syfte
att från allmän varuskatt undanta förbrukningsvaror, halvfabrikat o. d.,
som för hantverk och småindustri är att hänföra till underleveranser för vidare
bearbetning. Motsvarande yrkande i motionerna I: 338 och II: 410 samt
1:363 och 11:436 syftar till att från allmän varuskatt undanta förbrukningsvaror,
som användes för produktion inom industri, hantverk, jordbruk,
fiske och handel. I sistnämnda motioner framhålles att frågan är av teknisk
natur, varför utredningen bör ske vid sidan om allmänna skatteberedningen.
Målsättningen bör därvid enligt motionärernas mening vara, att gränsen för
skattefria förbrukningsvaror dras vid en fysisk livslängd av tre år.

Beträffande förevarande fråga vill utskottet framhålla, att man vid lagstiftningens
tillkomst utgått från att frågan om skatteplikt för företagens
tillverkningsomkostnader skulle bedömas från fall till fall. Med hänsyn till
de skiftande förhållandena ansågs det inte lämpligt att i lagstiftningen göra
en mer detaljerad avgränsning av materialbegreppet utan den närmare avgränsningen
borde ske i rättstillämpningen. Genom de av riksskattenämnden
meddelade anvisningarna på detta område bär vissa riktlinjer uppdragits
rörande tolkningen av materialhegreppet. I nuvarande läge är det inte
möjligt att bedöma vilka praktiska konsekvenser de av nämnden givna anvisningarna
kominer att få.

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

Såsom föregående års bevillningsutskott uttalat kan det förutsättas att
frågan om skatt över huvud taget bör föreligga för varor som är att hänföra
till företagens indirekta tillverkningskostnader torde komma att uppmärksammas
av den till allmänna skatteberedningen hörande företagsskatteutredningen.
Då utskottet inte kan finna anledning förorda att en särskild
utredning tillsättes i syfte att få en ändrad gränsdragning mellan skattefritt
och skattepliktigt förbrukningsmaterial, avstyrker utskottet bifall till förevarande
motioner i berörda del.

Enligt It § förordningen om allmän varuskatt är tjänsteprestation skattepliktig
om den huvudsakligen har avseende å skattepliktiga varor. Enligt
12 § är den som yrkesmässigt utför eller ombesörjer utförande av eller tillhandahåller
förbrukare tjänsteprestation skattskyldig. Skyldighet att redovisa
och erlägga skatt föreligger således ej vid uttag av i och för sig skattepliktig
tjänsteprestation ur egen rörelse.

I motionerna I: 469 och II: 548 har hemställts att allmänna skatteberedningen
måtte få i uppdrag att pröva frågan om att från skatteplikt undanta
reparations- och underhållsarbeten samt servicearbeten för produktionsändamål.
Motionärerna har härvid i huvudsak anfört, att skatteplikt för underhållsarbeten
medför samma nackdelar för produktionen, som när det gäller
skatteplikt för investerings- och förbrukningsvaror. Motionärerna framhåller
desutom, att nu gällande lagstiftning medför att företagen med hänsyn
till att skattskyldighet inte föreligger vid uttag av tjänsteprestation i
egen rörelse själva utför tjänsteprestationer, som de eljest skulle ha överlåtit
till fristående företag. Företagare, som är sysselsatta inom reparations- och
servicebranschen för produktionsändamål, drabbas av varuskatten, framhåller
motionärerna, på ett sätt som inte torde ha avsetts vid lagstiftningens
införande.

Utskottet får framhålla, att gränsen mellan vad som å ena sidan skall anses
som reparations- och underhållsarbete samt å andra sidan tillverkning
är svår att bestämma. Genom att beskatta tjänsteprestationer, som har avseende
på skattepliktiga varor, har man kunnat undgå denna gränsdragning.
Det i motionerna framställda yrkandet syftar till att från beskattning undanta
endast reparations- och underhållsarbeten på varor, som konsumeras
i producenters rörelser. Ett dylikt undantag från skatteplikt med avseende
på viss köparkategori anser utskottet skulle skapa betydande gränsdragningsproblem
och skulle komplicera skattens uttagande. Vid den konstruktion,
som varuskatten nu har, kan det i motionerna berörda problemet inte
lösas genom att vissa tjänsteprestationer undantas från skatteplikt på sätt
motionärerna föreslagit. I den mån varuskattens konstruktion i förevarande
avseende inverkat i ofördelaktig riktning på konkurrensförhållandena torde
detta komma att uppmärksammas av den allmänna skatteberedningen. Med
hänsyn härtill finner utskottet inte skäl föreligga att tillstyrka den i förevarande
motioner begärda riksdagsskrivelsen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

15

Yrkande om att jordbrukets prisreglerade produkter skall undantas från
skatteplikt enligt förordningen om allmän varuskatt har framställts i motionerna
I: 65 och II: 97. Motionärerna förutsätter, att ett dylikt undantag
sker i samband med en omläggning av uttagandet av den allmänna varuskatten
till partihandels- eller tillverkningsledet. Som motiv för att dessa
produkter bör undantas från skatteplikt har motionärerna anfört dels sociala
synpunkter — den allmänna varuskatten tar inte hänsyn till inkomstvariationen
och skatteförmågan — dels att jordbruket -—■ genom att vid
skattens införande priset på jordbruksprodukterna steg endast med hälften
av den för varuskatten tillämpade skattesatsen — fått bära hälften av skattebelastningen.

Motionsyrkande av samma innebörd som i de förevarande motionerna behandlades
av föregående års riksdag, som på hemställan av bevillningsutskottet
avstyrkte desamma. Utskottet erinrade härvid om att särskilda åtgärder
vidtogs vid skattens införande för att mildra dess verkningar för
barnfamiljer, arbetslösa och pensionärer. Likartade åtgärder vidtogs i samband
med att skatten höjdes år 1961. Ett undantag från skatteplikt för dessa
produkter skulle dessutom medföra ett skattebortfall med ca 30 procent.

Beträffande den i förevarande motioner anförda synpunkten att jordbruket
fått bära hälften av varuskattebelastningen på jordbrukets prisreglerade
produkter anser utskottet, att man inte kan dra denna slutsats med utgångspunkt
från prisutvecklingen på dessa produkter. I den mån skatten inte
kunnat övervältras är det mycket troligt att skatten burits genom minskade
marginaler i detalj- eller partihandelsledet.

Då utskottet inte funnit skäl att frångå den av riksdagen tidigare intagna
ståndpunkten avstyrker utskottet motionerna 1:65 och 11:97 i detta avseende.

Enligt 13 § förordningen om allmän varuskatt föreligger icke skattskyldighet
bl. a. vid tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer
i allenast ringa omfattning och vid tjänsteprestation med avseende på
kläder eller andra textilvaror, där den som utför prestationen icke har fast
driftställe för verksamheten. I motionerna I: 472 och II: 549 har hemställts
att riksdagen måtte ändra ifrågavarande paragraf så att skattskyldighet
skall föreligga i de fall som nu nämnts. Motionärerna anför såsom skäl att
nuvarande undantagsbestämmelser gynnar tillfällighetsföretagare på bekostnad
av yrkesutövare.

Nu gällande regler innebär, att skattskyldighet enligt riksskattenämndens
anvisningar inte föreligger vid försäljning understigande 1 000 kronor. Därest
skattskyldighet skulle gälla vid all försäljning skulle den genomsnittliga
skatteintäkten för varje nytillkommande skattskyldig uppgå till 30 kronor,
vilket belopp knappast torde uppväga kostnaderna för kontroll och redovisning
av skatten. Ej heller torde den skattevinst, som göres av varje fritids -

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

företagare, inverka menligt på konkurrensförmågan hos den yrkesmässiga
handeln.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:472 och
II: 549.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) beträffande utredningsyrkande om i vilket led den allmänna
varuskatten bör uttas

att följande motioner, i vad de avser förevarande fråga,
nämligen

1) I: 17 av herr Bengtson m. fl. och
II: 41 av herr Hedlund m. fl.,

2) I: 65 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och
II: 97 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,

3) I: 363 av herr Stefanson och

II: 436 av herr Kollberg m. fl., ävensom

4) 1: 365 av herrar Sveningsson och Ringaby samt
II: 439 av herr Nordgren m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

B) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän
varuskatt undanta investeringsvaror

att följande motioner, i vad de avser förevarande fråga,
nämligen

1) I: 17 av herr Bengtson m. fl. och
II: 41 av herr Hedlund m. fl.,

2) I: 337 av herr Hagberg m. fl. och
II: 411 av herr Heckscher m. fl., samt

3) I: 363 av herr Stefanson och
II: 436 av herr Kollberg m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän
varuskatt undanta förbrukningsvaror inom produktionen

att följande motioner, i vad de avser förevarande fråga,
nämligen

1) I: 157 av herr Ebbe Ohlsson samt

II: 188 av herrar Darlin och Nordgren,

2) I: 338 av herr Hagberg m. fl. och
II: 410 av herr Heckscher m. fl., samt

3) I: 363 av herr Stefanson och
II: 436 av herr Kollberg m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

17

D) beträffande utredning syrkande i syfte att från allmän
varuskatt undanta reparations- och underhållsarbeten m. m.

att följande motioner, nämligen
1: 469 av herr Stefanson och
II: 548 av herr Nordgren,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

E) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän
varuskatt undanta jordbrukets prisreglerade produkter

att följande motioner, i vad de avser förevarande fråga,
nämligen

1: 65 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och
II: 97 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

F) beträffande yrkande om skatteplikt för s. k. fritidsföretag
are

att följande motioner, nämligen
1: 472 av herr Sveningsson och
II: 549 av herr Nordgren m. fl.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 april 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar
Eriksson, Erik Jansson, Söderquist*, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson*,
Oscar Carlsson*, Gösta Jacobsson och Billman*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander*,
Engkvist, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås*, Forsberg*,
Larsson i Umeå*, von Sydow och Fälldin*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Söderquist, Gösta Jacobsson, Billman, Christenson
i Malmö, Magnusson i Borås, Larsson i Umeå och von Sydow, vilka ansett
att utskottet beträffande punkterna A—D bort hemställa,

A) beträffande utredningsyrkande om i vilket led den
allmänna varuskatten bör uttas

i anledning av följande motioner, nämligen

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

1) I: 17 av herr Bengtson m. fl. och
II: 41 av herr Hedlund m. fl.,

2) I: 65 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och
II: 97 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,

3) I: 363 av herr Stefanson och

II: 436 av herr Kollberg m. fl., ävensom

4) I: 365 av herrar Sveningsson och Ringaby samt
II: 439 av herr Nordgren m. fl.,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte genom utredning, vari ingår experter
från olika grenar i näringslivet, förutsättningslöst undersöka
möjligheterna att uttaga den allmänna varuskatten
i ett tidigare led;

B) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän
varuskatt undanta investeringsvaror

i anledning av följande motioner, nämligen

1) I: 17 av herr Bengtson m. fl. och
II: 41 av herr Hedlund m. fl.,

2) I: 337 av herr Hagberg m. fl. och
II: 411 av herr Heckscher m. fl., samt

3) I: 363 av herr Stefanson och
II: 436 av herr Kollberg m. fl.,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala,
att det synes riksdagen angeläget att allmänna skatteberedningen
upptar till ingående prövning frågan om investeringarnas
behandling inom ramen för den indirekta beskattningen,
varvid utslagsgivande hänsyn bör fästas vid de kostnadsmässiga
verkningarna med avseende å de svenska företagens
konkurrenskraft gentemot utländska företag samt
vid de konjunkturpolitiska aspekterna för utformningen av
en indirekt skatt avseende investeringskostnader;

C) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän
varuskatt undanta förbrukningsvaror inom produktionen

i anledning av följande motioner, nämligen

1) I: 157 av herr Ebbe Ohlsson samt

II: 188 av herrar Darlin och Nordgren,

2) I: 338 av herr Hagberg m. fl. och
II: 410 av herr Heckscher m. fl., samt

3) 1: 363 av herr Stefanson och
II: 436 av herr Kollberg m. fl.,

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

19

t, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om skyndsam utredning i syfte att från allmän varuskatt
(omsättningsskatt) undantaga varor, vilka hänföres till förbrukningsartiklar
som används för produktion inom industrin
och hantverket, jordbruket och fisket samt handeln;

D) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän
varuskatt undanta reparations- och underhållsarbeten m. m.

att följande motioner, nämligen
1: 469 av herr Stefanson och
II: 548 av herr Nordgren,

måtte anses besvarade genom vad utskottet ovan under

B) och C) hemställt.

II) av herrar Gustaf Elofsson och Fälldin, vilka ansett

dels att utskottet bort anföra följande.

Utskottet behandlar---(— utskottets. 11 rad 11 —rad 3 nedifrån)

—--en partihandelsskatt.

Enligt utskottets mening medför den nuvarande utformningen av omsättningsskatten
som en detaljhandelsskatt betydande extra arbete och
besvär för de stora företagargrupper, som ålagts att ha hand om uppbörden
av skatten. Såsom framhållits i vissa av de förevarande motionerna måste
man också vid nuvarande utformning befara, att en del av varudistributionen
söker sig andra vägar än den ur varuskattens synpunkt lätt kontrollerbara
butikshandeln. Utskottet delar därför uppfattningen, att en omläggning
av den allmänna varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet bör
prövas.

Av den utredning, som genomfördes av 1952 års kommitté för indirekta
skatter, framgick, att en partihandelsskatt har påtagliga fördelar framför
en detaljhandelsskatt. Till dessa hör billigare och enklare administration.
Även kontrollen av en allmän varuskatt torde vara enklare att genomföra
i partihandels- än i detaljhandelsledet. Å andra sidan är även skatteuttag i
partihandels- eller fabrikationsledet förenat med vissa komplicerade problem.
Den nämnda utredningen gav dock vid handen, att sådana problem, t. ex.
tillämpningen gentemot integrerade företag, som representerar både detaljhandels-
och tidigare led, bör kunna bemästras på tillfredsställande sätt. I
anledning av vad Sveriges grossistförbund anfört i frågan får utskottet
framhålla, att omsättningsskatten självfallet medför vissa olägenheter för
dem som skall svara för uppbörden, oavsett i vilket led uppbörden sker. En
omläggning till skatteuttag i tidigare led skulle dock öka möjligheterna att
inom en viss utgiftsram ge skälig kompensation för uppbördsarbetet. Till
belysning härav vill utskottet framhålla, att enligt kända uppgifter svarar
drygt hälften av antalet skattskyldiga för endast en mindre del av den in -

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

flutna varuskatten. Detta förhållande verifierar även att det allmännas
och de enskildas kostnader i ett mycket stort antal fall ej står i rimlig
proportion till de influtna skattemedlen.

Den höjning av den allmänna varuskatten, som genomförts enligt beslut
av 1961 års riksdag, synes utskottet motivera, att en omläggning till partihandels-
eller fiabrikationsledet sker snarast möjligt. Utskottet tillstyrker
därför, att frågan i enlighet med vad som förordats i motionerna 1:17 och
11:41 prövas så skyndsamt, att förslag kan föreläggas redan innevarande
års höstriksdag eller senast nästa års vårriksdag. Härmed anser sig utskottet
även ha besvarat motionerna 1:65 och 11:97, 1:363 och 11:436 samt 1:365
och 11:439, förstnämnda båda motionspar i vad de avser förevarande fråga.

Vad härefter beträffar övriga i detta betänkande behandlade utredningsyrkanden
avser dessa att tillskapa undantag från skatteplikt till allmän
varuskatt i betydelsefulla hänseenden. Sålunda yrkas undantag för investerings-
och förbrukningsvaror inom näringslivet, för reparations- och
underhållsarbeten samt för jordbrukets prisreglerade produkter.

Såsom påtalats i de förevarande motionerna är den nuvarande allmänna
varuskatten i stor utsträckning en skatt på produktionen. Konsekvensen
härav blir ett försvagat konkurrensläge för vårt lands näringsliv, vilket
framstår som särskilt allvarligt inför pågående utveckling mot stormarknader.
En annan följd av nuvarande skatteutformning kan befaras bli, att
konkurrensförhållandet mellan olika delar av näringslivet rubbas. Särskilt
de mindre företagen torde vara känsliga för en sådan inverkan. Det är enligt
utskottets mening angeläget, att den allmänna varuskatten så långt
möjligt utformas som en ren konsumtionsskatt. En omläggning till partihandels-
eller fabrikationsledet i enlighet med vad utskottet ovan förordat
bör skapa ökade möjligheter härför.

I första hand är det enligt utskottets mening angeläget, att för produktionen
betydelsefulla investeringsvaror undantages från beskattningen. Såsom
förordats i motionerna 1:17 och 11:41 bör denna fråga övervägas redan
i samband med prövningen av en omläggning till partihandels- eller fabrikationsledet.
Härigenom anser sig utskottet även ha tillgodosett ifrågavarande
yrkanden i motionerna 1:337 och 11:411 samt 1:363 och 11:436.

I motionerna 1:157 och 11:188 har framställts utredningsyrkande i syfte
att från allmän varuskatt undanta förbrukningsvaror, halvfabrikat o. dyl.
som för hantverk och småindustri är att hänföra till underleveranser för
vidare bearbetning. Motsvarande yrkande i motionerna 1:338 och 11:410
samt 1:363 och 11:436 syftar till att från allmän varuskatt undanta förbrukningsvaror,
som användes för produktionen inom industri, hantverk,
jordbruk, fiske och handel.

Såsom utskottet i det föregående anfört förefinns skäl för undantagande
även av andra för produktionen erforderliga varor än investeringsvaror. Till

Beuillningsutskottets betänkande nr 39 dr 1962

21

dessa får hänföras här berörda förbrukningsvaror m. m. Ifågavarande spörsmål
synes emellertid bli berört vid den avvägning, som allmänna skatteberedningen
enligt sina direktiv har att göra. Riksdagen torde böra ge till
känna den vikt den tillmäter dessa frågor. Emellertid beröres gränsdragningen
beträffande skatteplikten för förbrukningsvaror m. m. av hur gällande
förordning tillämpas. Den hittillsvarande tillämpningen har enligt
utskottets mening varit för starkt fiskaliskt betonad. En annan tillämpning
i vissa avseenden synes därför angelägen i syfte att åstadkomma en viss
lättnad för berörda varor. Riksdagen bör hos Kungl. Maj :t anhålla att härför
erforderliga anvisningar och tillämpningsföreskrifter skyndsamt utarbetas.

I motionerna 1:469 och 11:548 har hemställts att allmänna skatteberedningen
måtte få i uppdrag att pröva frågan om att från skatteplikt undanta
reparations- och underhållsarbeten samt servicearbeten för produktionsändamål.

Utskottet vill framhålla, att ifrågavarande underhålls- och reparationstjänster
ej kan förbigås vid det utredningsarbete, som utskottet ovan förordat.
Utskottet, som anser att beskattningen ej heller i detta avseende skall
ha en sådan utformning att den verkar produktionshämmande, förutsätter
att de av motionärerna framförda synpunkterna beaktas. Härmed anser sig
utskottet ha besvarat ifrågavarande yrkande.

Yrkande om att jordbrukets prisreglerade produkter skall undantas från
skatteplikt enligt förordningen om allmän varuskatt har framställts i motionerna
1:65 och 11:97. Motionärerna förutsätter, att ett dylikt undantag
sker i samband med en omläggning av uttagandet av den allmänna varuskatten
till partihandels- eller tillverkningsledet.

Utskottet vill i likhet med vad som framhållits i motionerna 1:65 och
11:97 understryka nödvändigheten av att beskattningen får en sådan utformning,
att socialt motiverad hänsyn tages till grupper med låg skattekraft.
Vid den allmänna omsättningsskattens införande har enligt utskottets
mening hänsyn inte tagits på tillbörligt sätt till angelägenheten av
skattefrihet för existensminimum. Ifrågavarande syfte kan givetvis uppnås
genom undantagande från varuskatten av vissa för uppehället särskilt viktiga
varor. Med hänsyn till såväl effektiviteten i åtgärderna som till de möjligheter,
som kan bedömas yppa sig vid en avvägning mellan direkt och indirekt
beskattning, finner utskottet det dock sannolikt, att motionärernas
syfte i förevarande avseende i första hand bör tillgodoses genom förhöjning
av barnbidragen, kompensation till folkpensionärer och en sänkning
av den direkta skatten för de lägre inkomstgrupperna. Dessa avvägningsspörsmål
bör höra till den allmänna skatteberedningens uppdrag. Utskottet
vill understryka angelägenheten av att beredningen upptar dessa frågor till
övervägande.

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

Enligt 13 §--- — (= utskottet s. 15 råd 15 nedifrån — s. 16 råd 4

uppifrån)---och 11:549.

dels ock att utskottet bort under punkterna A—E hemställa,

A) beträffande utredningsyrkande om i vilket led den allmänna
varuskatten bör uttas

i anledning av följande motioner, nämligen

1) I: 17 av herr Bengtson m. fl. och
II: 41 av herr Hedlund m. fl.,

2) I: 65 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och
II: 97 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,

3) 1: 363 av herr Stefanson och

II: 436 av herr Kollberg m. fl., ävensom

4) I: 365 av herrar Sveningsson och Ringaby, samt
II: 439 av herr Nordgren m. fl.,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om så skyndsam prövning av en omläggning av den allmänna
varuskatten till partihandels- eller fabrikationsledet
att förslag i ämnet kan föreläggas innevarande års höstriksdag
eller senast nästa års vårriksdag;

B) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän
varuskatt undanta investeringsvaror

i anledning av följande motioner, nämligen

1) 1: 17 av herr Bengtson m. fl. och
II: 41 av herr Hedlund m. fl.,

2) I: 337 av herr Hagberg m. fl. och

II: 411 av herr Heckscher m. fl., samt

3) I: 363 av herr Stefanson och
II: 436 av herr Kollberg m. fl.,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om skyndsam prövning av möjligheterna att från den allmänna
varubeskattningen ytterligare undanta betydelsefulla
varor, som enbart eller huvudsakligen används i näringslivets
investeringar, så att förslag i ämnet kan föreläggas
innevarande års höstriksdag eller senast nästa års vårriksdag; C)

beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän
varuskatt undanta förbrukningsvaror inom produktionen i

anledning av följande motioner, nämligen

1) I: 157 av herr Ebbe Ohlsson samt

Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1962

23

II: 188 av herrar Darlin och Nordgren,

2) I: 338 av herr Hagberg m. fl. och

II: 410 av herr Heckscher m. fl., samt

3) 1: 363 av herr Stefanson och
II: 436 av herr Kollberg m. fl.,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte ge till
känna vad utskottet i sitt betänkande anfört;

D) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän
varuskatt undanta reparations- och underhållsarbeten m. m.

i anledning av följande motioner, nämligen
I: 469 av herr Stefanson och
II: 548 av herr Nordgren,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte ge till
känna vad utskottet i sitt betänkande anfört;

E) beträffande utredningsyrkande i syfte att från allmän
varuskatt undanta jordbrukets prisreglerade produkter

i anledning av följande motioner, nämligen
I: 65 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och
II: 97 av herr Börjesson i Glömminge m. fl.,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte ge till
känna vad utskottet i sitt betänkande anfört.