Bevillningsutskottets betänkande nr 34 ir 1962
1
Nr 34
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om avdrag vid beskattningen för kostnader för underhåll
av plantering.
(2:a avd.)
I en inom. riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad mation, II: 279,
av herr Regnéll har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse av 25 § 1 och 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 25 § 1 och 2 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.
25 §.
1 mom. Från bruttointäkten av annan fastighet må, där ej annat föranledes
av vad nedan i 3 mom. stadgas, avdrag göras för omkostnader, såsom för:
brandförsäkring, reparation samt underhåll av byggnader och plantering;
vicevärd, portvakt---tillhörande fördelningsledningar.
2 mom. Avdrag får icke göras för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad
eller därmed jämförlig förbättring å fastigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Till intäkt av annan fastighet hänföres enligt 24 § kommunalskattelagen
vad som kommit ägaren till godo, bl. a. hyresvärdet av lägenhet, som han
använt för sin och sin familjs räkning, ävensom intäkt genom försäljning
eller annat tillgodogörande av fastighetens alster eller naturtillgångar.
Fönnån av plantering eller trädgårdsland, som är att anse endast såsom
tillbehör till egen bostadslägenhet och som användes företrädesvis för ägarens
liihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 34
2
Bévillningsutskott&is betänkande nr 34 år 1962
personliga trevnad, skall tagas i beräkning vid bostadsvärdets bestämmande;
och skall följaktligen, i den mån förmån av plantering eller trädgårdsland
sålunda beaktats, avkastning av planteringen eller trädgårdslandet ej särskilt
redovisas. Såsom framgår av punkt 2 av anvisningarna till förenämnda paragraf
får underhållskostnaden ej avdragas.
I anvisningspunkten stadgas därjämte att intäkter av plantering eller
trädgårdsland skall redovisas, om produkter därav försäljes i större utsträckning
eller om ägaren för eget eller sin familjs behov i mera avsevärd omfattning
tillgodogör sig sådana produkter. Avdrag för underhåll m. m. får
göras, i den mån underhållet icke belöper å plantering eller trädgårdsland,
som är att anse endast såsom tillbehör till egen bostadslägenhet och användes
företrädesvis för ägarens personliga trevnad. Avdrag får ej ske med högre
belopp än som motsvarar de uppgivna intäkterna. — Föreligger handelsträdgårdsrörelse,
beskattas inkomsten härav som inkomst av rörelse.
Enligt 25 § kommunalskattelagen må från bruttointäkten av annan fastighet
avdrag göras för omkostnader, såsom för:
brandförsäkring, reparation och underhåll av byggnader;
vicevärd, portvakt, gårdskarl, vattenförbrukning, renhållning och belysning,
förbrukningsartiklar m. in. dylikt, i den mån dessa kostnader kan anses åligga
fastighetsägaren såsom, sådan;
Avdrag får dock inte göras för:
kostnad för ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring
å fastigheten;
kostnad för underhåll av plantering eller trädgårdsland, i den mån planteringen
eller trädgårdslandet är att anse endast såsom tillbehör till egen bostadslägenhet
och användes företrädesvis för ägarens personliga trevnad.
Kostnad för underhåll av plantering eller trädgårdsland i annat fall än
nyss sagts må ej avdragas till högre belopp än som motsvarar de uppgivna
intäkterna av planteringen eller trädgårdslandet.”
Från de tryckta förarbetena till gällande kommunalskattelag må erinras
om att enligt det första förslaget till kommunalskattelag, proposition nr
102 till 1927 års riksdag, skulle förmån av plantering eller trädgårdsland,
som vore att anse endast såsom tillbehör till egen bostadslägenhet, beräknas
ingå i bostadsvärdet, och skulle fördenskull avkastningen av planteringen
eller trädgårdslandet ej särskilt redovisas, liksom å andra sidan avdrag icke
finge ske för underhållskostnaden.
Första särskilda utskottet 1927 föreslog, att den angivna bestämmelsen
skulle gälla blott när planteringen eller trädgårdslandet användes företrädes\
is för ägarens personliga behov. Om däremot försäljning av produkter från
trädgård ägde rum i större- utsträckning, skulle dessutom inkomsten redovisas,
och skulle avdrag för underhåll m. m. få göras, men ej med högre belopp än
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1962
3
som motsvarade den uppgivna inkomsten. Utskottet anförde härom (uti. nr 1,
sid. 64):
Bestämmelsen om kvittning av inkomster och utgifter i fråga om plantering
och trädgårdsland, som är att anse som tillbehör till bostadslägenhet, har tillkommit
av praktiskt taxeringstekniska skäl och synes böra bibehållas för de
fall, då planteringen och trädgårdslandet användas företrädesvis för ägarens
personliga behov. Sker däremot försäljning av produkter från trädgården i
större utsträckning utan att denna förvärvsverksamhet dock kan hänföras till
rörelse, synes det riktigt, att inkomsten särskilt tages till beskattning. Endast
härigenom synes en beskattning av det personliga arbete, vars resultat erhåller
uttryck i inkomst av annan fastighet, bliva taget till beskattning.
Propositionen avslogs av 1927 års riksdag. Nytt förslag till kommunalskattelag
förelädes 1928 års riksdag i proposition nr 213. Däri avfattades hithörande
bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad första särskilda utskottet
år 1927 föreslagit, men gjordes för det fall att trädgård användes både
för ägarens personliga bruk och för viss försäljning e. d. vissa jämkningar för
att utmärka, att man tänkt sig en uppdelning av trädgården i två delar med
hänsyn till användningssättet.
Särskilda utskottet 1928 föreslog, att ifrågavarande bestämmelser skulle erhålla
den sedermera antagna, ovan redovisade lydelsen. Därvid anförde utskottet
följande.
Om, såsom ofta torde vara fallet särskilt på landet, till en såsom annan
fastighet taxerad bostadslägenhet hörer ett jämförelsevis stort jordområde,
kan det inträffa, att ägaren av denna fastighet'' kan därifrån uttaga en stor
del av vad han behöver för tillfredsställande av sina lévnadsbehov, utan att
några nämnvärda kostnader utöver det egna arbetet nedläggas å fastigheten
och utan att enligt förslagen någon specifik redovisningsskyldighet för dessa
intäkter föreligger. Den erhållna avkastningen av fastigheten skall schablonmässigt
inräknas i bostadsvärdet, varigenom torde kunna föranledas ojämnhet
i taxeringen. Med hänsyn härtill har det synts utskottet lämpligt, att
gränsen för de fält, då intäkter och utgifter skola schablonmässigt inräknas
i bostadsvärdet, göres något snävare. Utskottet har funnit en lämplig avgränsning
av det schablonmässiga beräkningssättet kunna vinnas genom att
utbyta det i 1928 års kungl. förslag använda uttrycket ”ägarens personliga
behov” mot ”ägarens personliga trevnad”, '' i sammanhang varmed vissa
justeringar i anvisningarna torde böra göras.
I den förevarande motionen anför motionären att skillnaden mellan plantering
eller trädgårdsland, som används huvudsakligen för ägarens personliga
trevnad, och plantering eller trädgårdsland i övrigt, numera torde sakna betydelse,
i och med att en- och tvåfamiljsfastigheter beskattas efter schablon.
Det torde vara ytterst sällsynt att ägare äv hyreshus håller sig med reservat,
till vilket hyresgästerna ej får tillträde.
f 1 den moderna bebyggelsen förekommer emellertid planteringar i anslutning
till flerfamiljsfastigheter i en helt annan utsträckning än förut. Det är en
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 dr 1962
önskvärd utveckling att planteringar och gräsmattor anordnas i anslutning
till fastigheterna. Det förefaller inte längre motiverat att sätta underhåll av
plantering i sämre läge än underhåll av byggnader. Praktiska svårigheter
möter också då det gäller att av kostnaderna för gårdskarl och redskap m. m.
utskilja, vad som hänför sig till planteringen. Det skattebortfall, som skulle
bli följden av en avdragsrätt för planteringskostnad, synes helt betydelselöst.
Utskottet
Vid den skattemässiga inkomstberäkningen av annan fastighet än jordbruksfastighet
skall enligt gällande bestämmelser avkastning av plantering eller
trädgårdsland, i den mån dessa, anordningar är att anse endast såsom tillbehör
till bostadslägenhet och användes företrädesvis för ägarens personliga trevnad,
inte särskilt redovisas. Därvid får inte underhållskostnad avdragas. Värdet av
förmånen tages i beräkning vid bestämmande av bostadsvärdet.
Om ägaren i större omfattning tillgodogör sig produkter av plantering och
trädgårdsland — dock utan att rörelse kan anses föreligga — skall intäkterna
redovisas öppet. Avdrag får göras för underhåll m. m. men inte med högre belopp
än som motsvarar de uppgivna intäkterna. Inte heller i detta fall får
avdrag göras i den mån underhållet belöper å plantering eller trädgårdsland,
som är att anse endast såsom tillbehör till egen bostadslägenhet och användes
företrädesvis för ägarens personliga trevnad.
I den föreliggande motionen yrkas sådana ändringar av gällande bestämmelser,
att avdrag för underhåll av plantering kan medgivas utan de inskränkningar
som för närvarande finns stadgade. Det framhålles bl. a. att bestämmelserna
icke längre har någon betydelse för sådana fastigheter, som taxeras
efter schablon. Därjämte påpekas att i den moderna bebyggelsen förekommer
planteringar i anslutning till flerfamiljsfastigheter i en helt annan utsträckning
än förr. Enligt motionärens mening bör avdrag för underhåll av plantering
medges i samma utsträckning som för underhåll av byggnader.
Såsom framgår av vad motionären anfört är beskattningsbestämmelsema
angående plantering och trädgårdsland som regel icke längre tillämpliga på
eu- och tvåfamiljsfastigheter eller fastigheter tillhörande bostadsföreningar,
bostadsaktiebolag och allmännyttiga bostadsföretag. Dessa fastigheter taxeras
efter schablon, därvid intäkter eller avdrag beträffande plantering och trädgårdsland
inte kommer i fråga. Motionsyrkandet avser alltså flerfamiljsfastigheter,
som ägs av privatpersoner eller av andra juridiska personer än bostadsföreningar,
bostadsaktiebolag och allmännyttiga bostadsföretag.
Utskottet delar motionärens uppfattning att kostnader för underhåll av plantering
i anslutning till flerfamiljshus i allmänhet bör vara. att hänföra till
avdragsgill omkostnad vid inkomstberäkningen av fastigheten. Gällande bestämmelser,
vilka — såsom framgår av det föregående — uppräknar bl. a.
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1962
5
kostnad för portvakt, gårdskarl, vattenförbrukning m. m. såsom sådana omkostnader,
är så utformade att de i princip inrymmer avdragsrätt för kostnader av
denna natur. Med hänsyn till de speciella inskränkningar i avdragsrätten som
gjorts för plantering och trädgårdsland kan det dock i viss mån vara oklart
hur långt avdragsrätten sträcker sig. Såvitt utskottet erfarit har ifrågavarande
bestämmelser inte i rättspraxis erhållit en tolkning som strider mot den av
utskottet nyss uttalade uppfattningen. Det ankommer inte på utskottet att göra
något uttalande angående tolkningen av gällande bestämmelser på förevarande
område. Enligt utskottets mening bör avgörande i högsta instans avvaktas,
innan ställning tas till frågan om en lagändring av den i motionen angivna
innebörden är erforderlig. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill det föreliggande
motionsyrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 279 av herr Regnéll om avdrag vid beskattningen
för kostnader för underhåll av plantering icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 mars 1962
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Erik Jansson, Söderquist, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson, Oscar
Carlsson, Gösta Jacobsson och Billman; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson
i Göteborg, Kärrlander, Engkvist, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås,
Darlin, Andersson i Essvik och Fälldin.
R. ''V. StatUnderj boktr., Sihlm 1962.