Bevillningsutskottets betänkande nr 33 är 1962

1

Nr 33

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående aodragsrädl för studiennderstöd samt för amortering
av studiesknld m. in.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:270 av herrar Ragnar Bergh och Ebbe
Ohlsson samt 11:351 av herr Palm m. fl., vari hemställts att riksdagen måtte
för sin del besluta sådana ändringar i kommunalskaltelagen att avdragsrätt
medges för studiekostnader enligt i motionerna uppdragna riktlinjer, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar
;

2) de likalydande motionerna 1:340 av herrar Hilding och Per-Olof Hanson
samt 11:349 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta sådan ändring i skattelagstiftningen alt mindre inkomster,
som studerande förvärvar på arbete under ferier, blir skattefria
och således antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. ävensom punkt 1 av anvisningarna
till 50 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

50 §.

2 mom. För fysisk--— kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs — — -— jämkning medgivits.

Om skattskyldigs —---ovan sägs. Sådant avdrag må vidare i den ord ning

nyss sagts medgivas skattskyldig, vilkens inkomst understigit existensminimum
till följd av att den skattskyldige vid läroanstalt bedrivit
studier eller undergått utbildning av väsentlig betydelse för utövande av
förvärvsverksamhet.

Skattskyldig, vars----stycket förmäles.

Vad härefter — — — beskattningsbar inkomst.

1 Ritning till riksdagens protokoll 1962. 7 sund. Nr 33

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 dr 1962

Anvisningar
till 50 §.

1. Den skattskyldigas---inkomsten åtnjutits.

Den myndighet---särskilda fallet.

Normalbeloppen för---förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning---i inkomsten.

Fråga om---— förmåners värde.

Har den---därtill föranleda.

Har den-----skattemyndighetens beslut.

Har den----beskattningsbar inkomst.

Är inkomsten---av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga---normal arbetsinkomst.

Skattskyldigs inkomst anses hava understigit existensminimum till följd
av studier eller utbildning endast om den skattskyldige på grund av studierna
eller utbildningen under beskattningsåret icke alls eller blott i begränsad
omfattning kunnat ägna sig åt, förvärvsarbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om
eftertaxering för år 1961 eller tidigare år.

3) de likalydande motionerna 1:458 av herrar Ragnar Bergh och Sveningsson
samt 11:532 av herrar Bengtsson i Göteborg och Nilsson i Svalöv, vari
hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt
under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, dock att
avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens hushåll,
och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för vad som utgått
till undervisning eller uppfostran åt någon som ej fyllt 17 år;

2) för dels--- 1 000 kronor.

Har skattskyldig-----eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 är 1302

3

Avdrag, som-----16 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla i fråga om 1963 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1963 eller tidigare år.

4) de likalydande motionerna 1:463 av herr Hilding och fri! HanirinThorell
samt 11:536 av herr Gustafson i Göteborg och fru Nettelbrandt, vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om proposition rörande avdragsriitt för periodiskt understöd till studerande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:276, 11:319, 11:532 och 11:536.

Gällande rätt

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se
t. ex. RÅ 1936 not. Fi 211).

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskatlelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,
dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens
hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för
vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §

1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 S
är berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt
och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt

2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga
beskattningen.

Enligt 50 § 2 inom. kommunalskattelagen må taxeringsnämnd eller i vissa
fall prövningsnäinnd — därest skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret
varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse,
ålderdom, underhåll av närstående eller annan därmed jämförlig
omständighet — medge särskilt avdrag med ett efter omständigheterna avpassat
belopp, dock högst 3 000 kronor.

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

Historik

1 sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950:21) framlade 19H års
allmänna skattekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser för
beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd till
undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle medgivas
under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år oeh icke tillhörde
givarens hushåll. Vidarq föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor skulle
medgivas skattskyldig, som underhållit hemmavarande barn över 16 år
vilket åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag reserverade
sig två av kommitténs ledamöter.

År 1951 avgav 1941 års allmänna skattekommitté betänkande nr V'' (SOU
1951:13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende,
vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för
amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation
mot detta förslag.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser
om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om
avdragsrätt för studieunderstöd, in. in. (stencilerat) har skattelagssakkunniga
föreslagit en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande
periodiska understöd. Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöjligheterna
för periodiska utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag
skulle i princip medges endast i fråga om understöd på grund av bindande
förpliktelser eller då behov av understöd förelåg. Å andra sidan borde enligt
de sakkunnigas mening understöd från föräldrar till barn under dessas studietid
i viss omfattning vara avdragsgilla. Barnen föreslogs icke skola beskattas
för dylikt studieunderstöd.

Även frågan om avdragsrätt för studiekostnader i övrigt har behandlats
av skattelagssakkunniga. I ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande
(SOU 1960:6) har de sakkunniga utarbetat ett författningsförslag med
bestämmelser om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. I betänkandet
lämnas redogörelse för skälen för och emot hänsynstagande vid
beskattningen till kostnader för utbildning. De sakkunniga framhåller emellertid
i samband härmed att, för den händelse hänsyn från det allmännas
sida anses böra tas till det förhållandet att vissa personer med dyrbarare
utbildning tynges av studieskulder, denna grupps speciella förhållanden i
stället kan beaktas genom direkta statsbidrag till amorteringarna. De sakkunniga
tillägger att åtskilliga skäl kan anföras för att stödet till personer
med tyngande studieskulder ges denna form. De sakkunniga har likväl inte
ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att såsom alternativ till de
ifrågavarande avdragsreglcrna upprätta förslag till statsbidrag enligt de nu
antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter, som de sakkunniga
funnit att avdragsalternativet obestridligen är ägnat att framkalla, har de

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962 5

sakkunniga ansett ett system med direkta bidrag vara förtjänt att närmare
övervägas, om särskilda åtgärder anses erforderliga för att minska bördan
för personer som tynges av studieskulder.

På grundval av förslag i proposition nr 55 beslöt 1961 års riksdag att
lämna stöd från och med den 1 juli samma år åt de studieskuldsatta genom
avskrivning av 25 procent av kapitalskulden å studielån med statlig kreditgaranti
samt å lån från statens lånefond för universitetsstudier och allmänna
studielånefonden ävensom å lån för studier från värnpliktslånefonden.
Beträffande budgetåret 1961/62 omfattar avskrivningen den då befintliga
skulden i fråga om såväl lån, vilka börjat amorteras före den 1 juli 1961,
som lån vilka börjar amorteras under nämnda budgetår. Från och med
budgetåret 1962/63 skall avskrivningen omfatta lån, som börjar amorteras
under respektive budgetår. Kreditinstitut, som utlämnat studielån med statlig
kreditgaranti, ersättes för det avskrivna lånebeloppet genom utbetalning
från det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget till kostnader för
avskrivning av vissa studielån med statlig kreditgaranti. För ifrågavarande
ändamål medgavs för budgetåret 1961/62 ett förslagsanslag av 22 miljoner
kronor. Kostnaderna för avskrivning av studielån ur de berörda statliga
lånefonderna debiteras respektive fonder.

Frågan om de periodiska understödens och studiekostnadernas behandling
i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet, senast vid 1961 års riksdag i anledning av då väckta
motioner. Även yrkandet i motionerna 1:340 och 11:349 om utökad möjlighet
till avdrag för nedsatt skatteförmåga för studerande prövades av 1961
års riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 57 avstyrkte bevillningsutskottet
motionsyrkandena i dessa frågor. Utskottet uttalade därvid
bl. a. beträffande avdrag för studiekostnader:

En avdragsrätt för amorteringar å studieskulder skulle genombryta den
hittills vid inkomstbeskattningen upprätthållna principen att avdrag ej skall
medges för kapitalavbetalning av skuld. Man kan enligt utskottets mening
inte heller bortse från den irrationella faktor, som är förbunden med avdragssystemet
och som ligger däri att stödet blir effektivast för dem, som
har de största inkomsterna och följaktligen får anses vara i minst behov
därav. Hänsyn bör också tas till det merarbetc vid deklarations- och taxeringsförfarandet
som avdragsformen skulle föra med sig. Införandet av en
dylik avdragsrätt skulle således motverka de aktuella strävandena att förenkla
skattelagstiftningen och att nå en definitiv källskatt.

I fråga om motionsyrkandena rörande avdrag för periodiska understöd
uttalade utskottet bl. a.

I och för sig har kritiken mot de nuvarande bestämmelsernas utformning
visst fog för sig. Utskottet vill emellertid erinra om att den skatterättsliga
behandlingen av periodiska understöd övervägts i ett av skattelagssakkunniga
den 20 december 1956 avgivet betänkande, vari de sakkunniga före -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

slagit betydande inskränkningar i avdragsrätten för periodiskt understöd.
Sålunda skulle i princip avdrag medges endast i fråga om understöd, som
utgår på grund av bindande förpliktelse i vissa fall eller utgår till den, som
på grund av ålderdom, sjukdom eller nedsatt skatteförmåga är i behov
av understöd. Den av motionärerna kritiserade diskrimineringen i de nu
gällande reglerna skulle givetvis försvinna om avdragsrätten inskränktes
till de av de sakkunniga avsedda fallen. Skattelagssakkunnigas förslag i denna
del är beroende av Kungl. Maj :ts prövning, och något yrkande har inte
framställts om genomförande av detta de sakkunnigas förslag. Utskottet
anser sig under åberopande av det anförda böra avstyrka de nämnda motionsyrkandena.

Yrkandet rörande beskattning av studerandes ferieinkomster avstyrktes
av utskottet under hänvisning till att frågan om en framtida höjning av
ortsavdragen aktualiserats i kompletteringspropositionen till 1961 års riksdag.
Om en sådan åtgärd kunde vidtas skulle — uttalade utskottet — inkomst
av förvärvsarbete vid sidan av studierna i ökad omfattning komma
att undantas från beskattning för den alldeles övervägande delen av dem
som haft sådan inkomst.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.

I de likalydande motionerna 1:276 och 11:351 uttalas inledningsvis att det
av 1961 års riksdag beslutade systemet med avskrivning med 25 procent av
vissa studieskulder är behäftat med allvarliga brister, och motionärerna förordar
i andra motioner att nu gällande regler i detta hänseende skall upphöra
att gälla fr. o. m. utgången av innevarande budgetår. Orättvisorna i
avskrivningssystemet sammanhänger med att detta anknyter till studieskulderna
i stället för till studiekostnaderna. Dessa orättvisor undgår man
genom att införa avdragsrätt för studiekostnader vid beskattningen. Yrkandet
härom har sin grund i principen om likformighet i beskattningen. Enligt
motionärernas mening bör studiekostnader i väsentlig utsträckning ses som
omkostnader för intäkternas förvärvande. För ett stort antal tjänster är
det ett absolut villkor att tjänsteinnehavaren har avlagt viss examen eller
förvärvat motsvarande kunskaper. För en universitets- och högskoleexamen
kan studiekostnaden för närvarande beräknas till i genomsnitt 5 000
å 6 000 kronor per studieår. Upplånas ett belopp av denna storlek årligen
under en femårsperiod blir kostnaderna för räntor mycket betydande. Lägges
härtill utgifterna för litteratur, kurser, resor och försäkringspremier torde
de sammanlagda kostnaderna uppgå till mellan 1 500 och 2 000 kronor
i genomsnitt per år. Avdragsrätt för dessa kostnader står helt i överensstämmelse
med skattelagens inkomstbegrepp.

De studerande är dessutom missgynnade i beskattningshänseende även så
till vida att de under sin studietid i allmänhet saknar möjlighet att tillgodogöra
sig ortsavdrag. De naturliga avdrag och ortsavdrag, som de studerande

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

7

har rätt till men som de även om en fullständigare avdragsrätt förelegat ej
kunnat utnyttja under studietiden, bör få tas igen i efterhand. Men detta
skulle dock icke räcka för att åstadkomma full likställighet med andra inkomsttagare.
De studerande inträder i förvärvslivet senare än andra inkomsttagare.
Den i tiden ojämna inkomstfördelningen leder på grund av
progressionen till en särskilt hård beskattning. Hänsyn härtill bör tagas vid
fastställandet av det här ifrågavarande avdraget.

Avdragsrätten bör givetvis endast avse kostnaderna för sådana studier
som är avsedda att direkt leda till förvärvsarbete. Av praktiska skäl torde
det vara lämpligt att dra en gräns vid studentexamen och i tidshänseende
motsvarande utbildning. En utvidgning till exempelvis tekniska gymnasier
och liknande utbildningsanstalter bör dock övervägas sedan erfarenhet vunnits
om hur systemet med avdragsrätt fungerar i praktiken.

Det är ofrånkomligt att det avdragsgilla beloppet måste fastställas efter
schablonmässiga grunder. Ett avdragsgillt belopp å 3 000 kronor för varje
studieår av en på normaltid avlagd examen bör vara utgångspunkten. Avdragsrätten
bör få åtnjutas under de tio år som löper från och med det år,
under vilket den studerande efter avlagd examen första gången erhåller
inkomst under helt år. Det avdragsgilla beloppet bör fördelas jämnt under
den ifrågavarande tioårsperioden. Avdragsrätt bör införas med verkan från
och med beskattningsåret 1963. För studerande, som efter avlagd examen
första gången uppnått hel årsinkomst under något av åren 1954—1962,
föreslås vissa övergångsbestämmelser. Särskilda reduktionsregler bör också
gälla för sådana personer vilka kommit i åtnjutande av viss nedskrivning
till följd av nu gällande regler härom.

Några svårigheter från taxeringssynpunkt lär den förordade avdragsrätten
inte medföra. Det som krävs av den avdragsberättigade är att han till sin
årliga deklaration fogar avskrivningsplan med erforderliga uppgifter.

Till stöd för yrkandet i motionerna I:3U0 och H:3i9 erinras bl. a. om att
studiekostnadernas finansiering är ett besvärligt problem för de allra flesta
studerande ungdomar trots de ökade insatserna från det allmännas sida
på det studiesociala området. Många har förvärvsarbete en kortare tid under
ferierna. Den inkomst som då förvärvas är merendels inte större än
att den förslår till självförsörjning under sommaren och ett ringa bidrag
för finansiering av studierna resten av året. En skattebefrielse av dessa
låga inkomster skulle bidraga till att öka de studerandes förmåga att finansiera
sina studier med förvärvsinkomster och därmed medföra en minskning
av lånebehovet i motsvarande grad. Motionärerna förordar genomförande
av skattelagssakkunnigas förslag om ändring av 50 § 2 mom. kommunalskattelagen
jämte anvisningarna därtill, så att beskattningsnämnd får
möjlighet att bevilja extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, då vederbörandes
inkomst till följd av studier understigit existensminimum.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

I de likalydande motionerna 1:458 och 11:532 uttalas att grunden till avdragsrätten
för periodiska understöd är att givarens skatteförmåga anses
nedgå genom utgivande av det periodiska understödet. Denna minskning
av skatteförmågan kan givetvis i och för sig inte vara beroende av hur
mottagaren använder understödet. Det undantag som gäller i fråga om person
tillhörande givarens hushåll sammanhänger uppenbarligen med svårigheten
att avgöra, huruvida det i realiteten är fråga om ersättning för utförda
tjänster eller enbart understöd. Av praktiska skäl kan detta undantag
alltså sägas vara motiverat. När det är fråga om understöd till någons
undervisning eller uppfostran föreligger emellertid inga sådana svårigheter
— alltjämt under förutsättning givetvis att mottagaren ej tillhör givarens
hushåll. Det är enligt motionärernas uppfattning högst angeläget att det här
sker en ändring. Avdragsrätt för givaren bör förekomma även om understödet
går till någon som studerar. Lämpligen bör man uppställa krav på
att mottagaren skall ha nått viss ålder för att avdrag skall medgivas. 17 år,
som föreslagits av 1944 års allmänna skattekommitté, synes vara en lämplig
åldersgräns.

Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna 1:463 och 11:536
anföres bl. a. följande. Den 25-procentiga avskrivningen av kapitalskulder
å studielån med statlig kreditgaranti och vissa andra lån, som riksdagen
beslöt 1961, kan inte sägas uppväga eller reducera den orättvisa, som de
nuvarande bestämmelserna om periodiska understöd är upphov till. Avdrag
för periodiskt understöd är sålunda medgivet till en person som kan
vara helt sysslolös, medan föräldrar som gör ekonomiska uppoffringar för
att hjälpa sina barn till studier eller annan utbildning ej får göra motsvarande
avdrag. Det bör då också understrykas att de som främst är berörda
av detta missförhållande i regel är löntagare, som ingalunda tillhör de
högre inkomstgrupperna. Beträffande studieskulderna bör emellertid —
intill dess frågan om dessas behandling i skattehänseende blir löst -— avskrivningsförfarandet
tillämpas som ett provisorium. Skattelagssakkunniga
avgav 1956 ett betänkande med förslag till bestämmelser om avdragsrätt
och skatteplikt för periodiskt understöd samt om avdragsrätt för studieunderstöd.
Förslaget innebar en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna
rörande periodiska understöd, som väsentligen skulle inskränka
nuvarande avdragsmöjligheter för periodiska utbetalningar. Men
de sakkunniga var även av den meningen att understöd från föräldrar till
barn under dessas studietid borde vara avdragsgilla i viss omfattning. Barnen
skulle inte vara skattskyldiga för detta understöd.

Skattelagssakkunnigas förslag har mött berättigad kritik från flera håll.
En annan konstruktion än den de sakkunniga föreslagit måste därför utarbetas.
En avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande bör kunna
genomföras utan inskränkning av nuvarande avdragsrätt för sådana un -

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

derstöd. Enligt motionärernas mening har riksdagen redan i princip tagit
ståndpunkt till föreliggande fråga, och med hänsyn till att den också blivit
ingående utredd synes inga hinder föreligga mot att ett förslag framlägges
inom en snar framtid.

Utskottet

I de föreliggande motionerna förordas åtgärder i syfte att genom avdragsrätt
i någon form vid beskattningen underlätta finansieringen av studier
eller förbättra de färdigutbildades ekonomiska villkor. I sistnämnda hänseende
föreslås i motionerna 1:276 och 11:351 lagstiftning av innebörd att
avdragsrätt för studiekostnader skall medges genom schablonmässigt bestämda
avdrag, sedan vederbörande trätt ut i förvärvslivet. Även i motionerna
1:458 och 11:532 framställes ett lagstiftningsyrkande. Detta syftar till
att åstadkomma avdragsrätt vid taxeringen för periodiskt understöd till
studerande. I motionerna 1:463 och 11:536 yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om proposition rörande sådan avdragsrätt. Slutligen yrkas i
motionerna 1:340 och 11:349 att studerande, som har inkomst av förvärvsarbete
vid sidan av studierna, i viss utsträckning skall kunna få skattebefrielse
för sådan inkomst.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen genomfördes vid 1961 års
riksdag ett system med direkta bidrag från staten för erläggande av amorteringar
å vissa studieskulder. Bidragen uppgår till 25 procent av lånesumman,
och avskrivning av skuldbeloppet förekommer i de fall, då den skuldsatte
erhållit lån ur statens lånefond för universitetsstudier, lån med statlig
kreditgaranti avseende studiekostnader, lån ur allmänna studielånefonden
eller lån för studier ur värnpliktslånefonden. Någon prövning av behovet utöver
den som skett i de lånebeviljande nämnderna förekommer inte.

I sitt betänkande rörande avdragsrätt för studiekostnader, SOU 1960:6,
redovisade skattelagssakkunniga utförligt de olika skäl som enligt de sakkunnigas
mening talade för och emot en sådan rätt. De sakkunniga prövade
därvid också frågan om en avdragsrätt i enlighet med de principiella riktlinjer,
som uppdragits i motionerna 1:276 och 11:351, men fann att argument
av den art motionärerna åberopat inte kunde motivera avdrag för kostnaderna.

Mot införande i ena eller andra formen av en avdragsrätt vid beskattningen
för havda studiekostnader talar — såsom tidigare framhållits från
bevillningsutskottets sida vid behandling av dessa frågor — starka principiella
skäl. Sålunda skulle åtgärden bl. a. innebära ett genombrytande av
den eljest vid beskattningen upprätthållna principen att avdrag ej medges
för kapitalavbetalning å skuld. Då vidare eu reform av denna innebörd skulle
medföra ett betydande inerarbete vid deklarations- och taxeringsarhetet, talar
även praktiska skäl däremot.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

Det nyssnämnda vid föregående års riksdag genomförda systemet med
direkta bidrag åt de studieskuldsatta avsågs skola ersätta en avdragsrätt vid
beskattningen för studiekostnaderna. Denna av 1961 års riksdag intagna
ståndpunkt anser utskottet alltjämt böra vidhållas, varför utskottet avstyrker
lagstiftningsyrkandet i motionerna 1:276 och 11:351.

Vad härefter angår yrkandena rörande avdragsrätt för periodiskt understöd
till studerande måste enligt utskottets mening behovet av en dylik
avdragsrätt numera anses vara betydligt mindre än tidigare sedan systemet
med bidrag till amortering av studiekostnader genomförts. Härtill kommer
att en omfattande stipendiegivning med allmänna medel förekommer och
att en betydande ökning av stipendiemöjligheterna för studerande vid universitet
och högskolor samt andra utbildnings- och undervisningsanstalter
under senare år beslutats. Det bör även omnämnas att en översyn för närvarande
pågår genom studiesociala utredningen av de studiesociala åtgärderna
på den högre utbildningens område. Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse
avser utredningen kunna slutföra sitt arbete under innevarande
år.

Beträffande de av motionärerna påtalade diskriminerande verkningarna
av nu gällande avdragsregler på förevarande område vill utskottet erinra om
att skattelagssakkunniga i sitt år 1956 avlämnade betänkande!! ämnet föreslog
betydande inskränkningar i avdragsrätten, varigenom berörda verkningar
avsågs skola försvinna. De sakkunnigas förslag i denna del är beroende
av Kungl. Maj :ts prövning.

Med det anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionsyrkandena
rörande avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionerna 1:340
och 11:349 om genomförande av ett förslag från skattelagssakkunniga, innebärande
att bestämmelserna i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen om avdrag
för nedsatt skatteförmåga vid s. k. existensminimum utsträckes att gälla
studerande som haft låg inkomst på grund av studier.

Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att den vid 1961 års höstriksdag
genomförda skattereformen syftade till skattelättnader inte minst
för små och medelstora inkomsttagare. Särskilt den härvid beslutade ortsavdragshöjningen,
som för ensamstående i ortsgrupp III utgjorde drygt 400
kronor, torde i förevarande sammanhang vara av betydelse. Det bör även
nämnas att beslutet dessutom innebar att folkpensionsavgift och avgift för
sjukvårdsförsäkringen, som tidigare uttogs på taxerade inkomster över 1 200
kronor, bortföll på sådana inkomster upp till 2 400 kronor. Genom den
nämnda skattereformen blir inkomst av förvärvsarbete vid sidan av studierna
i ökad omfattning undantagen från beskattning. Enligt utskottets mening
kan det antas att den alldeles övervägande delen av de studerande, som

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

11

haft ferieinkomst, efter genomförandet av berörda skattereform kommer att
ha ingen eller åtminstone mycket låg skatt. Det må även erinras om att föregående
års riksdag beslutat införa möjlighet till nedsättning av sjömansskatt
för studerande som under ferier är anställda ombord på fartyg. Under sådana
förhållanden har utskottet inte kunnat finna tillräckliga skäl föreligga
att nu tillstyrka motionärernas förslag. Utskottet avstyrker således motionerna
I: 340 och II: 349.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:276 av herrar Ragnar
Bergh och Ebbe Ohlsson samt 11:351 av herr Palm m. fl. om
rätt till avdrag vid beskattningen för studiekostnader;

2) de likalydande motionerna 1:340 av herrar Hilding och
Per-Olof Hanson samt 11:349 av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl. om skattefrihet för studerandes ferieinkomster; 3)

de likalydande motionerna 1:458 av herrar Ragnar
Bergh och Sveningsson samt 11:532 av herrar Bengtsson i
Göteborg och Nilsson i Svalöv om avdrag vid beskattningen
för periodiskt understöd till studerande; ävensom

4) de likalydande motionerna 1:463 av herr Hilding och
fru Hamrin-Thorell samt 11:536 av herr Gustafson i Göteborg
och fru Nettelbrandt om avdrag vid beskattningen för
periodiskt understöd till studerande;

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 april 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Erik Jansson, fröken Ranmark, herrar Stefanson, Wärnberg, Lundström,
Gösta Jacobsson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson
i Göteborg, Nilsson i Svalöv, Engkvist, Christenson i Malmö, Andersson i
Essvik, Eriksson i Bäckmora, Kristenson i Göteborg och Björkman.

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Björkman,
vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:276

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 år 1962

av herrar Ragnar Bergh och Ebbe Ohlsson samt 11:351 av herr Palm m. fl. —
ansett att utskottet under punkten 1) bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte med beaktande av de i motionerna
anförda synpunkterna utarbeta och för 1962 års höstriksdag
framlägga förslag till sådana ändringar i kommunalskattelagen
att avdragsrätt medgives för studiekostnader.

II) av herrar Stefanson, Lundström, Gustafson i Göteborg och Christenson
i Malmö, vilka ansett

dels att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 9 med orden »Såsom
framgår» och slutar å s.10 med orden »till studerande», bort ha följande
lydelse:

»Frågan om åtgärder från samhällets sida att lätta den ekonomiska bördan
för de studieskuldsatta har under en lång tid varit föremål för diskussion.
En stark opinion har länge funnits för lösning av dessa problem genom
reformerade beskattningsregler. Riksdagen har också tidigare begärt
utredningar i detta syfte.

Kungl. Maj :t valde emellertid en annan väg och föreslog i fjol införande
av ett system med statliga bidrag för nedskrivning med 25 procent av vissa
slag av studieskulder. Förslaget antogs av riksdagen. Det införda avskrivningssystemet
är dock behäftat med allvarliga brister. En bestående lösning
av de studieskuldsattas problem kan enligt utskottets mening bäst erhållas
genom reformer inom skattelagstiftningens ram, i första hand genom avdragsrätt
för amorteringar på studieskuld och rätt till avdrag för periodiskt
understöd till studerande barn.

Riksdagen har — som ovan påpekats — tidigare i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhållit om utredning om reformerade regler för studiekostnadernas
behandling i skattehänseende. Så har skett dels 1952 och dels 1955. Riksdagen
har därvid särskilt betonat angelägenheten av en reform i fråga om de
periodiska understöden. Då Kungl. Maj :t inte beaktat riksdagens uppfattning,
anser sig utskottet böra ånyo i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att
förslag om avdragsrätt för periodiska understöd till studerande barn framlägges
för riksdagen, vilket kan ske efter överarbetning av de framlagda utredningsförslagen
i ärendet.

Vad gäller studiekostnadernas behandling i skattehänseende i övrigt, måste
naturligen beaktas att genom riksdagens fjolårsbeslut ett avskrivningssystem
för närvarande tillämpas i fråga om vissa slag av studielån. Detta
system kan av praktiska skäl icke omedelbart avvecklas. Det bör enligt
utskottet tidigast ske i samband med en mera omfattande reform av det statliga
stödet till högre studier, varom utredning pågår. Då bör också en reform
av studiekostnadernas behandling i skattehänseende genomföras. Denna
bör omedelbart förberedas genom fortsatta utredningar i detta syfte, varvid
i första hand en reform innebärande avdragsrätt för amortering på stu -

Bevillningsutskottets betänkande nr 33 är W62

13

rlieskuld bör eftersträvas. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställer om sådan utredning.»

dels ock att utskottet under punkten 1) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:276 och 11:351
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag om en reform av studiekostnadernas behandling
i skattehänseende, innebärande rätt till avdrag för amortering
av studieskuld.

III) av herrar Stefanson, Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg, Christenson
i Malmö och Eriksson i Bäckmora, vilka — under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna 1:340 av herrar Hilding och Per-Olof
Hanson samt 11:349 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl. — ansett att
utskottet bort tillstyrka den i motionerna föreslagna författningsändringen,
avseende skattefrihet för studerandes ferieinkomster, och att utskottet således
under punkten 2) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:340 och 11:349 måtte antaga det i motionerna intagna förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).

IV) av herrar Hagberg, Stefanson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,
Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv,Christenson i Malmö, Eriksson i Bäckmora
och Björkman, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna 1:458 av herrar Ragnar Bergh och Sveningsson samt 11:532
av herrar Bengtsson i Göteborg och Nilsson i Svalöv ävensom de likalydande
motionerna 1:463 av herr Hilding och fru Hamrin-Thorell samt 11:536 av
herr Gustafson i Göteborg och fru Nettelbrandt, samtliga motioner avseende
frågan om avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande
— ansett att utskottet under punkterna 3) och 4) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av nyssnämnda motioner måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om proposition rörande
avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande.