Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962
1
Nr 29
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om restitution av fordonsskatt för bussar, m. m.
(l:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 149 av herr Axel Johannes Andersson m. fl.
och II: 195 av herr Hamrin i Ivalmar m. fl., vari hemställts, att riksdagen,
som ett provisorium i avvaktan på pågående utredningsarbete, måtte besluta
att till stöd för busstrafiken på landsbygden restitution skall ske av hälften
av erlagd fordonsskatt i enlighet med det av 1953 års trafikutredning den 22
februari 1960 framlagda förslaget, med de ändringar som i motionerna angivits,
att tillämpas fr. o. m. 1961 års fordonsskatt;
2) de likalydande motionerna I: 305 av herrar Ringaby och Isacson samt
II: 377 av herr Hedin m. fl., vari hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma en
sådan utformning av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen, att detsamma
icke inkluderar emballagetankar, djurburar och liknande monteringsoch
demonteringsbara anordningar till lastbilar”; ävensom
3) de likalydande motionerna I: 473 av herr Sveningsson m. fl. och II: 547
av herr Nordgren, vari hemställts, ”att riksdagen måtte med verkan från och
med den 1 januari 1963 besluta sänka de för bussar utgående fordonsskatterna
med 40 procent, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga
författningsändringar’ ’.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 149, I: 473 och II: 377.
Enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt skall
fordonsskatt årligen erläggas för här i riket registrerade bussar. Skatten utgår
med dels en enhetlig grundavgift och dels en på visst sätt beräknad tilläggsavgift.
Grundavgiften utgör 110 kr. För bussar med tjänstevikt av högst 5 000
kg utgör tilläggsavgiften 33 kr. för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten,
minskad med 900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar med högre
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr. 29
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962
tjänstevikt utgör 1 353 kr. för 5 000 kg av tjänstevikten och 55 kr. för varje
påbörjat hundratal kg av återstående del av tjänstevikten. För lastbilar skall
erläggas dels grundavgift med 110 kr. och dels tilläggsavgift beräknad med
hänsyn till bilens tjänstevikt. Tilläggsavgiften för lastbil utgår med 37 kr. för
varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten minskad med 900 kg, då det
gäller tjänstevikter icke överstigande 3 000 kg. Om tjänstevikten överstiger
3 000 men ej 7 000 kg utgår tilläggsavgift med 777 kr. för 3 000 kg och 64 kr.
för varje påbörjat hundratal kg av återstående del av tjänstevikten, och om
tjänstevikten överstiger 7 000 kg, utgår tilläggsavgift med 3 337 kr. för 7 000
kg och 120 kr. för varje påbörjat hundratal kg av återstående del av tjänstevikten.
Enligt 1 § 6 mom. vägtrafikförordningen förstås med bilens tjänstevikt
sammanlagda vikten av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid
användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande
verktyg, reservhjul, bränsle, smörjolja samt vatten och dels föraren
av fordonet. Med fordonets totalvikt menas summan av fordonets tjänstevikt
och inaximilast. Om registrerat fordon underkastas sådan ändring, att det
inte längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument
eller typintyg, åligger det enligt 10 § 5 mom. vägtrafikförordningen ägaren
att inom tre veckor från det ändringen skedde inställa fordonet hos besiktningsman
för registreringsbesiktning.
Under åberopande bl. a. av busstrafikens ekonomiska situation har vid de
senaste årens riksdagar väckts motioner (vid 1956 års riksdag motionerna
I: 31S och II: 232 samt I: 320 och II: 251 ävensom motionen II: 577; vid
1957 års riksdag motionerna I: 137 och II: 170 samt I: 210 och II: 255; vid
1958 års A-riksdag motionerna I: 197 och II: 236; vid 1958 års B-riksdag motionerna
I: B 65 och II: B 61 samt I: B 178 och II: B 228; vid 1959 års riksdag
motionerna I: 159 och II: 208 samt vid 1960 års riksdag motionerna I: 398
och II: 531) om dels sänkning av fordonsskatten för bussar till 1954 års nivå,
dels ock — i vissa motioner — sänkning av brännoljeskatten för bussar till
27 resp. 25 öre per liter. Motionerna har, bl. a. med hänsyn till att frågan om
motorfordonstrafikens beskattning är under utredning inom 1953 års trafikutredning,
icke föranlett någon riksdagens åtgärd.
I en av 1953 års trafikutredning till chefen för kommunikationsdepartementet
i februari 1960 ingiven framställning rörande busstrafikens driftekonomiska
förhållanden föreslog utredningen med hänsyn till den brydsamma
ekonomiska situation, i vilken ett stort antal bussföretag på landsbygden befinner
sig —- förutom vissa åtgärder av ekonomisk och trafikpolitisk karaktär
— en provisorisk lättnad i beskattningen av busslinjetrafiken. Sålunda föreslogs
att bussföretag med linjetrafik på landsbygden i avbidan på ställnings
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962
3
tagandet till frågan om direkta stödåtgärder skulle erhålla restitution av
halva den fordonsskatt, som erlagts för år 1960 i fråga, om hussar i nämnda
trafik.
Chefen för kommunikationsdepartementet delade i propositionen nr 98 till
1961 års riksdag utredningens uppfattning om behovet av ekonomiskt stöd
åt busstrafiken på landsbygden men ansåg för sin del att bidraget borde utgå
efter individuell prövning av de skilda bussföretagens ekonomiska förhållanden.
Bidragets storlek föreslogs i propositionen maximerat till två kr. per vagnmil,
och det för bidragsgivningen erforderliga beloppet beräknades till 2 milj. kr.
I de i samband med propositionen behandlade motionerna I: 23 och II: 54,
I: 633 och II: 753 samt I: 358 och II: 418 yrkades lindring av fordonsskatten för
bussar, i de båda förra motionsparen med 50 procent och i det senare med 40
procent. I motionerna I: 23 och II: 54 yrkades dessutom en sänkning av brännoljeskatten
för bussar med 10 öre per liter.
Sammansatta stats- och bevillningsutskottet tillstyrkte i utlåtande nr 1
förslaget i propositionen och avstyrkte bifall till motionerna. Utskottet anförde
därvid bl. a. följande.
Utskottet finner för sin del övervägande skäl tala emot en subventionering av
en verksamhetsgren genom skattenedsättning i en eller annan form och vill i
detta sammanhang även erinra om riksdagens tidigare ställningstagande i
frågan. Avvägningen av automobilbeskattningen torde över huvud taget böra
ses i ett större sammanhang. Enligt utskottets mening bör därför frågan om
busstrafikens beskattning anstå i avvaktan på de resultat, som 1953 års trafikutrednings
överväganden rörande den framtida beskattningen av motorfordonstrafiken
kan leda. till. Bortsett härifrån föreligger emellertid skäl för att i
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag utforma stödet åt linjetrafiken på landsbygden
såsom ett behovsprövat individuellt bidrag. Även en väsentlig reduktion
av fordonsskatten skulle nämligen inte ge den ekonomiska förbättring, som åtskilliga
bussföretag, särskilt i glesbygderna, är i uppenbart behov av. Sådana
generella åtgärder, som motionärerna förordat för att förbättra rörelsegrenens
ekonomiska läge, skulle dessutom medföra en omotiverat hög kostnad i form av
skattebortfall för statsverket, eftersom åtskilliga trafikföretag inte torde vara i
behov av några speciella stödåtgärder.
Utlåtandet godkändes av riksdagen.
Frågan om ändrade regler rörande tjänstevikt och rörande beskattningen
av lastbilar har jämväl varit föremål för övervägande i riksdagen under senare
år i anledning av väckta motioner i ämnet (vid 1959 års riksdag motionerna
I: 293 och II: 363; vid 1960 års riksdag motionerna I: 419 och II: 500
och vid 1961 års riksdag motionerna I: 483 och II: 562).
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 18 anförde 1961 års bevillningsutskott
bl. a. följande.
Som av den tidigare redogörelsen framgår har vid de senaste årens riksdagar
motionsvis framförts yrkanden om ändringar i beskattningsreglerna
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962
för lastbil. Motionsyrkandena har emellertid med hänsyn till att frågan om
motorfordonstrafikens beskattning är under övervägande inom 1953 års trafikutredning
inte föranlett någon riksdagens åtgärd. Enligt vad utskottet
inhämtat beräknas utredningen framlägga ett principbetänkande rörande
riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken före utgången av maj månad
innevarande år. Innan ställning tas till de i motionerna behandlade spörsmålen,
synes det lämpligt att avvakta de resultat utredningens förslag kan
föranleda. Med hänsyn härtill anser utskottet skäl icke föreligga för riksdagen
att nu tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet och avstyrker således
bifall till motionerna.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
I motionerna 1:149 och II: 195, vari hemställes om restitution av hälften
av erlagd fordonsskatt för bussar, anföres bl. a. följande. Någon sammanfattande
redogörelse för utfallet och erfarenheterna av det förra året beslutade
systemet med individuellt behovsprövade bidrag har ännu inte lämnats.
Av i statsverkspropositionen lämnade uppgifter framgår dock att en mycket
stor del av alla busslin j ef öretag sökt sådant och även fått sina ansökningar
tillstyrkta av vederbörande länsstyrelse. Sålunda har drygt 300 företag fått
ansökningar om bidrag tillstyrkta och enligt senare underhandsuppgifter
också beviljade av statens biltrafiknämnd. Detta innebär att ungefär 60 procent
av samtliga enskilda busslin j ef öre tåg fått bidrag. Av de återstående
företagen har eu del inte karaktär av landsbygdsföretag och har därför inte
kunnat komma i fråga för bidrag. Andra har, trots att de i och för sig varit
berättigade till bidrag, inte sökt sådant antingen på grund av bristande kännedom
om bidragsmöjligheterna eller därför att ansökningsförfarandet varit så
komplicerat att man ryggat för dess svårigheter.
Redan hittills kända fakta rörande utfallet av det förra året beslutade bidragsförfarandet
talar sålunda för att den helt övervägande delen av landsbygdens
busslinjetrafik befinner sig i en sådan ekonomisk situation att bidrag
enligt detta system skulle ha kunnat utgå. Under sådana omständigheter
synes det vara uppenbart att ett generellt verkande system från administrativ
synpunkt och jämväl med hänsyn till kostnaderna är att föredraga framför’
ett system med individuell behovsprövning. Då det vidare kan befaras att
individuellt prövade bidrag kan motverka önskvärda rationaliseringssträvanden
och därigenom försämra busslinjetrafikens framtida förutsättningar att
svara för en tillfredsställande transportförsörjning, synes det för föregående år
beslutade provisoriska bidragsförfarandet inte böra bibehållas utan ersättas med
ett generellt verkande stöd.
Med hänsyn till att åtgärden bör genomföras som ett provisorium i avvaktan
på trafikutredningens kommande förslag till mera långsiktiga åtgärder på
trafikförsörjningens område anser motionärerna att skattelättnaden bör genomföras
i form av restitution. I enlighet med utredningens förslag bör resti
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962
5
tutionen avse hälften av erlagd fordonsskatt. Med hänsyn till att bidrag i
särskild ordning utgått för verksamheten under 1960 bör restitutionen nu
avse 1961 års fordonsskatt och därutöver gälla tills vidare intill dess annorlunda
beslutas.
Som motivering för yrkandet om utredning av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen
anföres i motionerna 1:305 och II: 377 i huvudsak följande.
Bevillningsutskottet har i sina betänkanden nr 13/1959, 54/1960 och
18/1961 hänvisat till att 1953 års trafikutredning har bilskattefrågorna under
övervägande och att utredningens resultat borde avvaktas, innan ställning
tages till de i motionerna behandlade spörsmålen. 1953 års trafikutredning
har numera framlagt detta betänkande, vilket jämväl varit föremål för remissbehandling.
Några förslag i här berörda skattefråga lika litet som beträffande
bilskattefrågorna över huvud taget innehåller emellertid icke betänkandet.
Tolkningssvårigheterna när det gäller begreppet tjänstevikt består alltjämt,
vilket bl. a. medfört att åtskilliga lastbilsägare blivit föremål för åtal
på grund av underlåten registreringsbesiktning i samband med temporär användning
av emballagetankar, djurburar och liknande anordningar å lastbilar.
Bristen på klara definitioner i nuvarande beskattningssystem framstår
som påtaglig, och det måste anses angeläget att man här utan tidsutdräkt får
till stånd en sådan ordning att monterings- och demonteringsbara utrustningar
av angiven art till lastbilar icke inräknas i fordonens tjänstevikt.
Till stöd för yrkandet om sänkning av fordonsskatten för bussar framhålles
i motionerna I: 473 och II: 547 bl. a. att trafikutredningens förslag till provisorisk
skattelättnad inte realiserats. I stället har samhällsinsatserna under
innevarande budgetår tagit formen av direkta bidrag till viss linjetrafik på
landsbygden. De hittillsvarande erfarenheterna från detta bidragssystem visar,
att det anslagna beloppet om två milj. kr. inte fullt räckt till för täckning av
de tillstyrkta bidragen, men också att minst 300 av landets ca 550 enskilda
busslinjeföretag varit i behov av bidrag. Man kan dessutom inte utesluta
möjligheterna av att ytterligare företag hade kunnat komma i fråga för bidrag,
därest de haft möjlighet att inom den snävt begränsade tid som stod till
förfogande lämna tillfredsställande redovisning av driftresultaten i enlighet
med de komplicerade ansökningsformulären. Dessa omständigheter synes
tala för att ett generellt verkande system hade varit att föredraga framför
ett med nödvändighet svårarbetat bidragssystem.
Den enklaste formen för generella åtgärder synes vara att sänka fordonsskatten
för bussar, såsom föreslagits av trafikutredningen. Några skäl att
därvid begränsa skattesänkningen enbart till vissa bussar föreligger dock
inte. De ekonomiska svårigheterna för den kollektiva persontrafiken förefinns
i snart sagt alla typer av busslinjctrafik, och riskerna att generella åtgärder
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962
skall innebära otillbörliga fördelar för vissa företag måste bedömas som
ytterligt små. Eftersom skattebördan dessutom är betungande, kommer en
skattesänkning att innebära en väsentlig förbättring av möjligheterna att
bibehålla en transportförsörjning av tillfredsställande omfattning. För de
större städernas del skulle dessutom de kommunala bidragen kunna reduceras.
Eu lämplig reduktion av beskattningen synes enklast kunna ske genom nedsättning
med 40 procent av de för bussar utgående fordonsskatterna. Detta
skulle innebära en minskning av bussarnas totalbeskattning med 12—13 procent
och alltså väl rymmas inom den av trafikutredningen angivna ramen.
Utskottet
Utskottet behandlar till en början motionsyrkandena om vissa skattelättnader
för bussar. Härutinnan hemställes i de likalvdande motionerna I: 149 och
II: 195 att riksdagen såsom en provisorisk stödåtgärd för busstrafiken på
landsbygden måtte besluta om restitution av hälften av erlagd fordonsskatt
fr. o. m. år 1961 i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som år 1960
framlades av 1953 års trafikutredning. I de likalydande motionerna I: 473 och
II: 547 yrkar motionärerna sänkning av fordonsskatten för bussar med 40 procent
fr. o. m. den 1 januari 1963. Som motivering för yrkandena har anförts
att erfarenheterna av det vid förra årets riksdag beslutade systemet med behovsprövade
bidrag till viss linjetrafik med buss på landsbygden visat, att det
för ändamålet anslagna beloppet inte varit tillräckligt för att täcka det erforderliga
bidragsbehovet. Motionärerna anser vidare, att ett generellt verkande
bidragssystem av olika skäl är att föredraga framför ett system med behovsprövad
bidragsgivning.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen konstaterade 1953 års
trafikutredning i en år 1960 till chefen för komnnrnikationsdepartementet ingiven
framställning, att åtskilliga bussföretag på landsbygden befann sig i en
brydsam ekonomisk situation och att stödåtgärder från det allmännas sida var
nödvändiga för upprätthållande av en tillfredsställande transportförsörjning.
Utredningen föreslog därför bl. a., att bussföretag med linjetrafik på landsbygden
skulle erhålla restitution av halva den fordonsskatt, som för år 1960
erlagts för bussar i sådan trafik. I propositionen nr 98 till 1961 års riksdag
delade departementschefen utredningens uppfattning om behovet av stödåtgärder
för landsbygdens busslinjetrafik men ansåg för sin del att bidrag borde
utgå efter individuell prövning av behovet och den ekonomiska bärigheten av
ifrågavarande linjetrafik. Bidraget föreslogs i princip maximerat till två kronor
per vagnmil, och det för bidragsgivningen erforderliga anslaget beräknades
till 2 milj. kronor. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget i propositionen.
I årets statsverksproposition hemställes likaledes att riksdagen för budgetåret
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962
7
1962/63 måtte anvisa ett anslag av 2 milj. kronor för bidrag till mindre lönsam
busstrafik på landsbygden.
Av det av trafikutredningen redovisade undersökningsmaterialet framgår att
minst hälften av bussföretagen på landsbygden kan betraktas som vinstgivande.
Under sådana förhållanden är det enligt utskottets mening inte lämpligt att på
sätt motionärerna förordat införa en generell stödform för samtliga, bussföretag
med landsbygdstrafik i viss omfattning. De i och för sig erforderliga stödåtgärderna
bör i stället vara så utformade att de i möjligaste mån tillgodoser
just den trafik, som är i uppenbart behov av ekonomiskt stöd. Det bör vidare
framhållas att trafikutredningens förslag om restitution av hälften av erlagd
fordonsskatt för bussar i landsbygdstrafik beräknades medföra en total årlig
utgift för statsverket av ca 5,7 milj. kronor, varav för statens järnvägars biltrafik
omkring 1,5 milj. kronor och för postverket ca 0,4 milj. kronor. De nu
utgående behovsprövade bidragen å tillhopa 2 milj. kronor medför att väsentligt
högre belopp kan utgå till den ekonomiskt minst bärkraftiga trafiken än
enligt de generellt verkande bidragssystem, som föreslås i motionerna. Utskottet
vill även erinra om riksdagens tidigare, i andra sammanhang uttalade uppfattning
att erforderligt stöd till viss verksamhet i princip inte bör ske i form
av lättnader vid beskattningen utan genom direkta bidrag.
Av vad ovan anförts framgår att utskottet inte kan ansluta sig till motionärernas
förslag om ett generellt stöd till busstrafiken genom skattelättnader utan
anser att de bidrag, som även i fortsättningen kam krävas för upprätthållande
av samhällsnödvändig busstrafik, bör utgå efter behovsprövning i de enskilda
fallen. Det ankommer emellertid inte på bevillningsutskottet att taga ställning
till storleken av erforderligt bidrag, utan denna fråga torde få avgöras i annat
sammanhang.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandena om restitution
eller sänkning av fordonsskatten för bussar.
I detta sammanhang behandlar utskottet även de likalydande motionerna
I: 305 och II: 377, vari föreslås riksdagsskrivelse med begäran om skyndsamma
åtgärder i syfte att åstadkomma en sådan utformning av begreppet tjänstevikt
i vägtrafikförordningen, att detsamma icke innefattar emballagetanker, djurburar
och liknande monteringsbara anordningar till lastbilar. Avsikten med yrkandet
i motionerna torde vara att minska skattebelastningen på lastbilar, som
endast tillfälligt är utrustade med sådana transportanordningar.
Enligt automobilskatteförordningen utgår för lastbilar årligen fordonsskatt
med dels en enhetlig grundavgift och dels en tilläggsavgift med efter tjänstevikten
stigande belopp. Med bilens tjänstevikt förstås enligt vägtrafikförordningen
sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid
användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, till fordonet hörande
verktyg och reservhjul, bränsle o. d. samt föraren av fordonet. Om sådana för
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1962
ändringar vidtages å registrerat fordon, att det inte längre överensstämmer
med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument eller typintyg, är ägaren
skyldig att låta fordonet undergå ny besiktning för fastställande av bl. a.
t jänste vikten.
Den ändrade avvägning av motorfordonstrafikens beskattning, som skedde
år 1954, innebar i huvudsak en ökning av de tyngre fordonens andel av vägkostnaderna.
Den högre beskattningen ansågs motiverad av denna trafiks vägförslitning
och krav på vägarnas standard. Något slutligt ståndpunktstagande
i fråga om skattebördans fördelning på olika motorfordon gjordes icke, och de
genomförda åtgärderna hade provisorisk karaktär i avvaktan på resultatet av
ytterligare utredning rörande motorfordonstrafikens beskattning, därvid bl. a.
även allmänna trafik- och näringspolitiska synpunkter skulle komma under bedömande.
Huruvida den inbördes fördelningen av skattebördan olika fordonskategorier
emellan är riktigt avvägd prövas för närvarande inom 1953 års trafikutredning.
Därvid torde det i motionerna behandlade spörsmålet komma att
uppmärksammas i samband med utredningens ståndpunktstagande till motorfordonstrafikens
beskattning i sin helhet. Utskottet kan med hänsyn härtill inte
dela motionärernas uppfattning, att frågan bör bli föremål för särskild behandling
och avstyrker således den begärda riksdagsskrivelsen i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 149 av herr Axel Johannes
Andersson m. fl. och II: 195 av herr Hamrin i Kalmar m. fl.
om restitution av fordonsskatt för bussar,
2) de likalydande motionerna I: 473 av herr Sveningsson
m. fl. och II: 547 av herr Nordgren om sänkning av fordonsskatten
för bussar, ävensom
3) de likalydande motionerna I: 305 av herrar Ringaby och
Isacson samt IT: 377 av herr Hedin m. fl. angående begreppet
tjänstevikt i vägtrafikförordningen,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 mars 1962
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 är 1962 9
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Erik Jansson, Söderquist, Gustaf Elofsson, Gösta Jacobsson, Wirmark,
Paul Jansson och Billman; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson
i Göteborg, Kärrlander, Engkvist, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås,
Asp, Darlin och Fälldin.
Reservation
av herrar Hagberg, Söderquist, Gösta Jacobsson, Bilhnan, Gustafson i Göteborg,
Christenson i Malmö, Magnusson i Borås och Darlin, vilka — under åberopande
av innehållet i motionerna I: 149 av herr Axel Johannes Andersson
m. fl. och II: 195 av herr Hamrin i Kalmar m. fl. ävensom motionerna I: 305
av herrar Ringaby och Isacson och II: 377 av herr Hedin m. fl. — ansett att
utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 149 och II: 195 måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att — i enlighet
med i motionerna angivna grunder — förordna om
restitution för år 1961 av hälften av erlagd fordonsskatt för
bussar;
2) att riksdagen måtte anse de likalydande motionerna
I: 473 och II: 547 besvarade med vad utskottet ovan hemställt;
samt
3) att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna
I: 305 och II: 377 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma en sådan utformning
av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen,
att densamma icke inkluderar emballagetankar, djurburar och
likande monterings- och demonteringsbara anordningar till
lastbilar.
R. W. Statlandcrs boktr., Sthlm 1962.