Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

1

Nr 27

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om sänkning av drivmedelsskatterna, m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:150 av herr Ragnar Bergh samt 11:201 av
herr östlund och fru Boman, vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om att Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag
till sådan differentiering av bensinskatten, att utförsäljningspriset på
bensin kan sättas lika inom skilda delar av landet»;

II) de likalydande motionerna 1:156 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och
11:197 av herr Jansson i Benestad m. fl.., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta sänka bensinskatten med 5 öre per liter»;

III) de likalydande motionerna 1:335 av herr Hagberg m. fl. och 11:413 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

1) Förslag
till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961

(nr 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 2 ''§ förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt
skall erhålla följande ändrade lydelse.

2 §.

Skatten utgår med trettiotre öre för liter.

Skatten beräknas---av volymen.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1962.

2) Förslag
till

förordning om ändring av 5 § förordningen den 15 december 1961 (nr 653)

om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 5 :§ förordningen den 15 december 1961 om
brännoljeskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

5 i§.

Skatten utgår med trettio öre för liter, dock att skatt, som erlägges av
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 27

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

tillverkare eller registrerad leverantör eller vid införsel, skall utgöra tjugosju
öre för liter.

Skatten beräknas---av volymen.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1962.

IV) de likalydande motionerna 1:341 av herr Lundström m. fl. och 11:417
av herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta att
sänka skatten på bensin med 5 öre per liter och på motorbrännolja med
4 öre per liter fr. o. m. den 1 april 1962 samt att vederbörande utskott måtte
utarbeta förslag till erforderliga författningsändringar;

V) de likalydande motionerna 1:361 av herr Nils-Eric Gustafsson samt
11:437 av herrar Larsson i Hedenäset och Nilsson i Tvärålund, vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam
utredning samt förslag rörande åtgärder, förslagsvis differentiering
eller restitution av bensinskatten, syftande till ett enhetligt bensinpris för
hela landet»;

VI) de likalydande motionerna 1:457 av herr Bengtson m. fl. och 11:542
av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen med giltighet från
den 1 juli 1962 måtte besluta

1) om sänkning av bensinskatten med två öre per liter,

2) om sänkningi av brännoljeskatten med fyra öre per liter, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga
författningsändringar och övergångsbestämmelser»;

VII) motionen 1:467 av herrar Ferdinand Nilsson och Georg Carlsson,
vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta sänka skatten på brännolja
för budgetåret 1962/63 med 4 öre»; ävensom

VIII) motionen 11:545 av herrar Larsson i Norderön och Börjesson i Falköping,
vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande differentiering av bensinskatten
antingen vid det direkta skatteuttaget vid försäljningen eller
genom restitutionsförfarande, så att priset på bensin kan hållas enhetligt
i hela landet, i enlighet med vad som anförts i motionen».

Beträffande motionerna 1:341 och 11:417 upptar utskottet i detta betänkande
till behandling endast de yrkanden, som avser drivmedelsbeskattningen.
Övriga i motionerna framställda yrkanden behandlar utskottet i
andra sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:150,1:156,1:361,1:467,11:413,11:417,11:542
och 11:545.

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

3

Gällande bestämmelser

För bensin och motorbrännolja utgår dels särskild skatt — bensinskatt
resp. brännoljeskatt — och dels allmän energiskatt. Däremot är dessa varor
liksom andra drivmedel och bränslen undantagna från allmän varuskatt.

Enligt 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt utgår sådan skatt
med 38 öre per liter. Nämnda skattesats gäller fr. o. m. den 1 januari 1962.
Dessförinnan utgick bensinskatten med 33 öre per liter.

Före den 1 januari 1962 erlades brännoljeskatten kvartalsvis efter deklaration
av den, som var registrerad som ägare till brännoljedrivet motorfordon.
Skattesatsen utgjorde 30 öre per liter. Jämlikt 5 § förordningen den
15 december 1961 om brännoljeskatt, vilken förordning trädde i kraft den
1 januari innevarande år, utgår skatten med 34 öre per liter; dock att skatt,
som erlägges av tillverkare, registrerad leverantör eller vid införsel, utgår
endast med 31 öre per liter. Bestämmelserna innebär att flertalet förbrukare,
som numera inköper oljan i beskattat skick, er lägger skatt efter den lägre
skattesatsen. För de s. k. blandade förbrukarna, d. v. s. de som använder
motorbrännolja både för drift av motorfordon och för annat ändamål och
vilka fortfarande erlägger skatten kvartalsvis efter deklaration, utgår däremot
skatten efter den högre skattesatsen. De blandade förbrukarna äger
dock rätt att i deklarationen tillgodogöra sig avdrag för den brännolja, som
använts för annat ändamål än fordonets framförande.

Energiskatten utgör för bensin 9 öre och för motorbrännolja 2,5 öre per
liter.

1961 års höstriksdags beslut

Vid 1961 års höstriksdag framlades i propositionen nr 188 bl. a. förslag
om betydande lättnader rörande den direkta beskattningen. För att till viss
del kompensera inkomstbortfallet genom denna skattesänkning och andra

1 propositionen förordade åtgärder föreslogs vidare att den allmänna varuskatten
skulle höjas från 4 till 6 procent samt att bensin- och brännoljeskatterna
skulle höjas med 5 resp. 4 öre per liter, motsvarande vad som skulle
ha utgått, om motorbränslena hade varit underkastade omsättningsskatt.

I de i anledning av propositionen väckta, inbördes likalydande motionerna
1:697 och 11:848 samt 1:721 och 11:882 hemställdes om avslag på förslaget
om höjning av drivmedelsskatterna. I de likalydande motionerna 1:727 och
11:876 hemställdes dels om avslag på förslaget om höjning av brännoljeskatten
och dels att bensinskatten skulle höjas med endast 3 öre per liter.

Förslaget om höjning av bensinskatten behandlades av bevillningsutskottet
i dess av riksdagen i denna del godkända betänkande nr 79, vari utskottet
bl. a. anförde följande.

Den ram för skattesänkning och andra lättnader — 300 milj. kronor —
som departementschefen angivit i propositionen, bör enligt utskottets me 2

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 27

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

ning inte nämnvärt överskridas. Enligt de ställningstaganden utskottet tidigare
gjort skulle följa ett årligt skattebortfall av 1 110 milj. kronor, övriga
i den föreslagna reformen ingående åtgärder skulle dra en kostnad för staten
av 230 milj. kronor. Den av utskottet tillstyrkta höjningen av omsättningsskatten
skulle reducera inkomstbortfallet med 900 milj. kronor. Mot
de föreslagna skattesänkningarna bör således ställas en inkomstförstärkning
av storleksordningen 125—150 milj. kronor. Med hänsyn till att motorbränslen
under senare år icke drabbats av beskattning i samma utsträckning
som flertalet andra varor bör den erforderliga inkomstförstärkningen
åstadkommas genom en höjning av denna beskattning. För att ge erforderligt
belopp bör höjningen av bensinskatten inte sättas lägre än fem öre per
liter. Utskottet anser sig således böra tillstyrka propositionen i vad avser
beskattningen av bensin och avstyrka motionsyrkandena om avslag eller
lägre skattesats.

Det i propositionen nr 188 framlagda förslaget om höjning av brännoljeskatten
behandlades av bevillningsutskottet i betänkande nr 74. Utskottet
avstyrkte därvid bifall till propositionen i denna del. I en vid betänkandet
fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. anfördes bl. a. följande.

Enligt utskottets mening bör en höjning av bensinskatten även föranleda
en i stort sett motsvarande skärpning av skatten på motorbrännolja för att
förhindra snedvridning i nuvarande konkurrensförhållanden. Det eventuella
stöd, som den tyngre yrkesmässiga trafiken kan vara i behov av, bör,
såsom utskottet tidigare i andra sammanhang framhållit, inte ges beskattningsvägen
utan i annan ordning.

Av anförda skäl anser sig utskottet inte kunna bifalla avslagsyrkandet i
motionerna 1:697 och 11:848, 1:721 och 11:882 samt 1:727 och 11:876 utan
tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag om höjning av skatten på motorbrännolja
med fyra öre per liter.

Riksdagen biföll det förslag, som innefattades i den vid betänkandet fogade
reservationen.

I anledning av propositionen nr 188 väcktes motionsvis även yrkanden
om skyndsam prövning och förslag rörande differentiering av bensinskatten
i syfte att erhålla ett enhetligt bensinpris i hela landet.

Yrkandena behandlades i bevillningsutskottets förenämnda, av riksdagen
i denna del godkända betänkande nr 79, vari utskottet anförde följande.

Vad först angår sistnämnda spörsmål får utskottet erinra om att i samband
med behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 7 år 1961 utskottet
hade att behandla motionsyrkanden av i huvudsak samma innebörd som de
nu föreliggande. Utskottet framhöll då i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 9 att det enligt utskottets uppfattning inte var praktiskt genomförbart
att tillämpa olika skattesatser för skilda varupartier beroende på
inom vilket område av landet bensinen skulle användas. En lösning av de av
motionärerna behandlade problemen borde enligt utskottets mening xipptagas
till bedömande såsom en från beskattningen fristående fråga. Utskottet
vidhåller sin i våras redovisade uppfattning. Tillika vill utskottet erinra
om att den s. k. lokaliseringsutredningen har att pröva möjligheterna av en
utjämning av levnads- och produktionskostnaderna mellan Norrland och

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

5

övriga delar av landet. Tidigare i ämnet väckta motioner rörande utjämning
av bensinpriset i olika delar av landet har överlämnats till utredningen och
utskottet förutsätter att frågan kommer att på sedvanligt sätt belysas av utredningen.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat det föreliggande
motionsyrkandet om differentiering av bensinskatten.

Motionerna

Yrkanden om sänkning av drivmedelsskatterna

Som motivering för yrkandet om sänkning av bensinskatten anfördes i
de likalydande motionerna 1:156 och 11:197 i huvudsak följande. I arets
statsverksproposition beräknas inkomsterna på automobilskattemedlens
specialbudget för budgetåret 1962/63 till 1 532 milj. kr. Därav disponeras
1 345,2 milj. kr. på kommunikationsdepartementets stat. Detta möjliggör
den förhöjning av olika anslag till vägändamål med tillsammans 140 milj.
kr., som där föreslås. Skillnaden mellan 1 532 milj. kr. och det på kommunikationsdepartementets
statförslag uppförda beloppet 1 345,2 milj. kr. är
186,8 milj. kr., och detta belopp föreslås skola påföras budgetutjämningsfonden
och dess konto för automobilskattemedel.

Den vid höstriksdagen beslutade höjningen av bensinskatten med 5 öre
beräknas ge 125 milj. kr. per år. Det kan konstateras dels att de i propositionen
förordade höjningarna av väganslagen hade kunnat göras utan
att bensinskatten höjts och dels att även om dessa 125 milj. kr. icke tillkommit
skulle ett icke ringa överskott ha förelegat — över 60 milj. kr. —
att påföra budgetutjämningsfonden. Det har beräknats att behållningen
av fonderade automobilskattemedel vid utgången av budgetåret 1961 /62
skall uppgå till nära 900 milj. kr. Även ett tillskott av 60 milj. kr. synes
under sådana förhållanden vara tillräckligt.

I de likalydande motionerna 1:335 och 11:4-13 framhåller motionärerna,
att den vid 1961 års höstriksdag genomförda höjningen av skatten på bensin
och motorbrännolja endast motiverades med att det icke borde ifrågakomma
att motorbränslena »förbilligades relativt» i förhållande till den
varubeskattade konsumtionen. Motionärerna anser sig inte kunna godtaga
en sådan motivering. Det finns icke någon en gång för alla fastlagd relation
mellan skatten på konsumtionsvaror och på motorbränslen. Så länge
beskattningen av motorbränsle i sin helhet sker i särskild ordning och med
specialdestination för de influtna medlen, bör skattens storlek enbart bestämmas
med hänsyn till vad det ordinarie vägbyggnadsprogrammet fordrar.
Därtill kommer att bensin- och brännoljeskatterna tar sig uttryck i
ökade kostnader — och därigenom i högre varupriser — för alla de jordbrukare,
andra företagare och enskilda som i sin rörelse eller förvärvsverksamhet
använder bil eller traktor. Särskilt hårt träffas landsbygdens
befolkning, framför allt i de glesbyggda trakterna där de allmänna trafikmedlen
är sparsamt förekommande och bilen därför ofta är nödvändig

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

för arbetstagaren för färd till arbetet och för invånarna i allmänhet såväl
för egna resor som för godstransport.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:341 och 11:417 anför bl. a.,
att budgetsituationen visat, att det för vägbudgetens finansiering inte var
nödvändigt att höja drivmedelsskatterna. Det finns ingen anledning att
avvika från principen att vägkostnaderna bör täckas med motsvarande uttag
av bilskattemedel. Vägväsendets behov kan helt tillgodoses i den i statsverkspropositionen
föreslagna omfattningen med de före årsskiftet gällande
lägre skattesatserna för bensin och motorbrännolja. Skulle en höjning bli
nödvändig i framtiden med hänsyn till vägbyggandets då föreliggande behov
får den genomföras då. Såvitt nu kan bedömas kommer bilskatteinkomsterna
med den årliga ökning av dessa, som officiellt beräknas, att
förslå till att t. v. täcka vägutgifterna enligt föreliggande planer. En sänkning
av drivmedelsskatterna skulle medföra en kostnadssänkning såväl
för bilismen och trafikväsendet i övrigt som för företagsamheten och samhällsekonomien
i dess helhet. Inte minst i rådande läge med dess pressade
kostnadssituation skulle ett undanröjande av skattehöjningen på drivmedlen
vara till gagn för den allmänna ekonomiska utvecklingen.

I de likalydande motionerna 1:457 och 11:542 framhålles bl. a. Brännoljeskatten
är en icke obetydlig kostnadsbelastning såväl för den tyngre
lastbilstrafiken som för näringslivet i övrigt. Den senaste höjningen utgör
enligt motionärernas mening en åtgärd, som ytterligare pressar ett redan
ansträngt kostnadsläge.

Bensinskatten innebär självfallet också en belastning för bilismen. Skattebelastningen
måste dock vägas mot önskemålen om bättre vägstandard
med åtföljande större trafiksäkerhet, minskad fordonsförslitning och lägre
bränsleförbrukning. Även om brännoljeskatten kan försvaras av samma
skäl, är det dock obestridligt att den s. k. nyttotrafiken är företrädd i helt
annan omfattning inom denna fordonssektor. Härav torde följden bli att
skattenivån inom sektorn verkar i allmänt kostnadsfördyrande riktning,
i långt högre grad än inom personbilssektorn.

Under de senaste budgetåren har de inflytande bilskattemedlen i stort sett
uppgått till samma belopp som utgifterna för vägväsendet. I statsverkspropositionen
anföres att inkomstökningen av automobilskattemedlen i
förhållande till budgetåret 1961/62 delvis betingas av uppbördstekniska
skäl. Någon beloppmässig storlek härav är emellertid inte angiven. Detta
förhållande försvårar givetvis möjligheten att bedöma totalutrymmet för
väganslagen inom den sålunda beräknade inkomstramen. Motionärerna
anser dock fullgoda skäl tala för att vägväsendets anslagsbehov väl kan
täckas med den drivmedelsskatt på bensin och brännolja, som föreslogs
i motionen 11:876 till 1961 års höstriksdag. Inkomsterna av bilskattemedlen
minskas härigenom med ca 70 milj. kr. Även med hänsyn till den upp -

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

7

bördstekniska förskjutningsposten anser motionärerna denna sänkning
vara möjlig och väl motiverad.

Till stöd för yrkandet om sänkning av brännoljeskatten anföres i motionen
l:i67 bl. a. följande. Den tunga lastbilstrafiken belastas hårt genom
brännoljeskattens höjning, och den menliga verkan av en sådan skatteförhöjning
även i andra hänseenden är likaledes påtaglig. Då brännoljeskatten
sammanföres med bensin- och fordonsbeskattningen kan medelsbehovet
bedömas i samband med övrig tillgång av s. k. automobilskattemedel.
Därvid kommer ej blott medelstillgången i statsverkspropositionen för
1962/63 utan även den stora anhopningen av bilskattemedel, som sker
på budgetutjämningsfondens konto för automobilskattemedel, i betraktande.
Motionärerna konstaterar att varken i budgetförslaget för 1962/63 eller
i fråga om nyssnämnda reserverade medel är det någon brist på pengar
för en enligt en ganska enig opinion nödvändig upprustning av vägväsendet.
I synnerhet föreligger därvid beträffande de enskilda vägarna ett
stort icke tillgodosett bidragsbehov. Som grund för anslagsavvägningen
har emellertid av statsmakterna lagts ett bedömande av det ekonomiska
läget, icke minst med hänsyn till sysselsättningsbehov och tillgång på
arbetskraft. Ur dessa synpunkter framstår de i höstas vidtagna höjningarna
av bensin- och brännoljeskatten i belysning av den för rikdagen i år
givna redovisningen av tillgången på automobilskattemedel i 1962/63 års
budget icke som av behovet framtvungna. Det beräknades, att 4 öre per
liter brännolja skulle tillföra statsverket 20 milj. kr. Detta belopp synes
klart kunna undvaras, och vägväsendets behov av medel kan likväl på ett
tillfredsställande sätt anses tillgodosett.

Yrkanden om enhetligt bensinpris för hela landet

I de likalydande motionerna 1:150 och 11:201 anföres följande. Höjningen
av skatten på bensin och motorbrännolja drabbar i särskilt hög grad befolkningen
i Norrland. Då de allmänna trafikmedlen där är sparsamt förekommande,
måste arbetstagarna i stor utsträckning använda bil för färd
till och från arbetet. Godstransporterna måste också till övervägande del
ske med lastbil och traktor. De stora avstånden i Norrland medför att
varje ökning av skatten på drivmedel i större utsträckning än i övriga delar
av landet slår igenom i ökade varupriser, vilket i sin lur medför fördyrade
produktions- och levnadskostnader.

Men Norrland missgynnas också genom det nuvarande prissättningssystemet
på motorbränsle. När det gäller prissättningen är nämligen landet
fortfarande indelat i fyra zoner (0—4), där prisläget i ören per liter motorbränsle
motsvarar zontalet. Därjämte finns ett antal punktzoner där
de verkliga fraktkostnaderna lägges på priset. EU enhetligt pris på motorbränsle
torde emellertid inte kunna åstadkommas så att detta inkluderar
de genomsnittliga fraktkostnaderna från importhamnarna. Detta skulle

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

kunna komma att medföra att vissa importörer försålde bensin endast
inom områden närmast dessa hamnar. Enligt motionärernas mening bör
därför en utjämning av bensinpriset ske genom en differentiering av bensinskatten
så att denna blir lägre inom områden med höga fraktkostnader.
En anknytning till nuvarande zonindelning torde därvid vara lämplig.

Motionärerna i de iikalydande motionerna 1:361 och ll:k37 anför i huvudsak
följande. Det i förhållande till de svenska importhamnarnas läge
för olika orter differentierade priset på bensin innebär, att konsumenterna
i Norrland får betala ett högre pris än vad fallet är i andra delar av landet.
Det måste vara en uppenbar orättvisa att Norrland, som även i övrigt
på grund av klimat- och avståndsfaktorer på många sätt är direkt missgynnat
när det gäller en för transport- och produktionskostnader så avgörande
faktor som just bensinpriset, på detta sätt skall vara klart diskriminerat.

Riksdagen har vid åtskilliga tillfällen under de gångna åren haft att taga
ställning till frågan om ett för hela landet enhetligt bensinpris. Spörsmålet
synes emellertid numera ytterligare accentuerat genom bensinskattehöjningen
och bör därför bli föremål för nya överväganden. Sedan riksdagen
beslutat om en höjning av bensinskatten med 5 öre per liter torde
man än mera än tidigare ha motiv för att vid en allsidig bedömning av
avståndskostnadernas betydelse lägga huvudvikten vid bilismen och dess
situation. Det synes därför vara angeläget att snarast möjligt och utan inväntande
av lokaliseringsutredningens eventuella förslag åstadkomma en
lösning. En differentiering av skatten de olika priszonerna emellan eller
efterskottsåterbäring (restitution) borde härvidlag vara tänkbara vägar
för att åstadkomma ett enhetligt bensinpris.

I motionen II:5A5 framhålles bl. a. att utredningen rörande näringslivets
lokalisering för närvarande har att pröva möjligheterna av en utjämning
av levnads- och produktionskostnaderna mellan Norrland och övriga
delar av landet. En sådan utjämning är givetvis av största betydelse ur
lokaliseringspolitisk synpunkt. Då förslag från nämnda utredning emellertid
inte ännu synes vara att förvänta, framstår det som nödvändigt, att
särskilda åtgärder skyndsamt vidtas till förhindrande av en ytterligare försämring
av kostnadsläget för Norrland genom den nu aktuella bensinskattehöjningen.
Vad som då närmast bör kunna ifrågakomma är en sådan differentiering
av bensinskatten, att ett enhetligt försäljningspris på bensin
kan hållas i hela landet. Skulle svårigheterna för en sådan skattedifferentiering
visa sig vara alltför stora, bör man kunna uppnå den avsedda utjämningen
genom ett restitutionsförfarande. Det är enligt motionärernas
mening angeläget, att frågan om en differentiering av bensinskatten i det
angivna syftet skyndsamt prövas och att det förslag, som prövningen kan
föranleda, snarast förelägges riksdagen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

9

Utskottet

Utskottet behandlar först motionsyrkandena om sänkning av bensinskatten.
Sålunda hemställes i de inbördes likalvdande motionerna 1:156 och
11:197, 1:335 och 11:413 samt 1:341 och 11:417 att riksdagen måtte besluta
sänka skatten på bensin med fem öre per liter, så att den före 1962 års ingång
gällande skattenivån återställes. I de två sistnämnda motionsparen föreslås
skattesänkningen skola träda i kraft den 1 april 1962. I de likalydande
motionerna 1:457 och 11:542 åter yrkas en sänkning av bensinskatten
med två öre per liter fr. o. m. den 1 juli innevarande år. Som motivering för
yrkandena har bl. a. anförts att det ur statsfinansiell synpunkt inte föreligger
behov av ökade inkomster genom höjda drivmedelsskatter. Motionärerna
framhåller därjämte, att den vid föregående års höstriksdag genomförda
höjningen av drivmedelsbeskattningen medfört kostnadsökningar för
näringslivet och konsumenterna samt att befolkningen på landsbygden drabbats
hårdare än andra därav.

Vid 1961 års höstriksdag genomfördes på grundval av förslag i propositionen
nr 188 lättnader i den direkta beskattningen. Därvid ansågs det av
samhällsekonomiska skäl erforderligt att det inkomstbortfall, som föranleddes
av skattesänkningen och andra i anledning därav vidtagna åtgärder, till
viss del kompenserades genom en höjning av den allmänna varuskatten och
drivmedelsskatterna. Eftersom drivmedlen inte varit föremål för den skärpning
av den indirekta beskattningen, som införandet av den allmänna varuskatten
innebar, ansågs det påkallat att skatten på motorbränslena höjdes,
så att priserna på dessa varor kom upp i samma nivå, som skulle ha gällt,
om allmän varuskatt utgått för dem.

Den genomförda höjningen av den allmänna varuskatten accentuerar i
högre grad än tidigare angelägenheten av en likformig skattebelastning på
bensin och andra konsumtionsvaror, som är underkastade den allmänna
varubeskattningen. Utskottet har vid sin förnyade prövning av frågan inte
funnit skäl att frånträda den av föregående års riksdag intagna ståndpunkten,
att en höjning av skattesatsen på bensin är erforderlig inte endast av
samhällsekonomiska skäl utan även för att åstadkomma en mera enhetlig
skattebelastning på de konsumtionsvaror, som är underkastade indirekt beskattning.

Med anledning av vad i motionerna anförts om att det statsfinansiella
läget i och för sig icke motiverar ett högre skatteuttag än det, som gällde
före den 1 januari 1962, får utskottet anföra följande.

Enligt uppgifter i årets statsverksproposition beräknas inkomsterna på
automobilskattemedlens specialbudget för budgetåret 1962/63 till ca 1 532
milj. kronor. Det utgiftsbelopp, som i enlighet med vad som föreslås i statsverkspropositionen
avses skola täckas av automobilskattemedlen för nämnda
budgetår, uppgår till i runt tal 1 345 milj. kronor. Sedan sistnämnda be -

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

lopp disponerats för att täcka kostnaderna för vägunderhåll, vägbyggnadsarbeten
o. d. återstår således omkring 187 milj. kronor att tillföras budgetutjämningsfonden.

De riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden och upprustningen av vägnätet,
som angavs i »Vägplan för Sverige», godtogs av 1959 års riksdag. Beslutet
innebar emellertid inte något ställningstagande till den takt, vari planen
borde realiseras. Under de senaste budgetåren har, såsom även framhållits i
vissa av motionerna, de inflytande automobilskattemedlen i stort sett uppgått
till samma belopp som utgifterna för vägväsendet. Trots att de sammanlagda
investeringarna inklusive beredskapsarbetena hittills uppgått till
avsevärt högre belopp än vad som föreslagits i vägplanen, torde det vara
uppenbart att en fortsatt kraftig ökning av vägnätets upprustning erfordras.
På längre sikt torde därför — även med beaktande av behållningen av fonderade
medel — de nuvarande inkomsterna av automobilskattemedlen vara
otillräckliga. Frågan om väginvesteringarnas omfattning måste å andra sidan
bedömas med hänsyn till det aktuella samhällsekonomiska läget samt till behovet
av åtgärder i sysselsättningsstödjande syfte. Mot bakgrunden härav ter
det sig enligt utskottets mening naturligt att medel finns reserverade i tillräcklig
utsträckning för att vid därför lämplig tidpunkt kunna tas i anspråk
för en intensifiering av vägbyggnadsverksamheten.

Utskottet vill vidare erinra om att i årets statsverksproposition föreslagits
en uppräkning av de ordinarie anslagen till vägväsendet med 140 milj. kronor,
vilket belopp motsvarar den årliga inkomstökningen genom den senaste
höjningen av skattesatserna för bensin och motorbrännolja. Av denna
inkomstökning belöper 120 milj. kronor på bensinskatten. Ett icke oväsentligt
belopp kommer således genom den vidtagna höjningen av bensinskatten
ärligen att tillföras automobilskattemedlen och därigenom komma
vägväsendet till godo. I detta sammanhang torde böra påpekas att den vid
1961 års vårriksdag beslutade omläggningen av bensinskatteuppbörden medför
ett tillfälligt skattebortfall under innevarande budgetår. Till följd härav
och med hänsyn till att skattehöjningen endast i begränsad omfattning slår
igenom innevarande budgetår beräknas intäkterna av bensinskatten komma
att öka med inte mindre än 200 milj. kronor under budgetåret 1962/63.

Utskottet avstyrker med hänvisning till vad sålunda anförts bifall till
yrkandena om sänkning av bensinskatten.

Utskottet har vidare att ta ställning till motionsyrkanden om sänkning av
skatten på motorbrännolja. Härutinnan yrkas i de inbördes likalydande
motionerna 1:335 och 11:413, 1:341 och 11:417 samt 1:457 och 11:542 att
skatten skall sänkas med fyra öre per liter. Skattesänkningen föreslås i de
båda förstnämnda motionsparen skola träda i kraft den 1 april 1962 och i
det sistnämnda motionsparet den 1 juli 1962. Även i motionen 1:467 hemställes
att brännoljeskatten skall sänkas med fyra öre per liter.

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

11

Till följd av det privata personbilsbeståndets snabba tillväxt har den
tyngre yrkesmässiga trafiken under senare år haft allt svårare att upprätthålla
en kontinuerlig drift, som tillgodoser kraven på skälig trafikstandard
och tryggar en tillfredsställande trafikförsörjning över hela landet. Särskilt
bussföretagen på landsbygden har tvingats minska sina omkostnader genom
att inskränka på turtätheten eller helt nedlägga linjer, som inte är ekonomiskt
bärkraftiga. På grund härav har statsmakterna för innevarande budgetår
anvisat ett anslag av 2 milj. kronor som stöd till linjetrafik med buss
på landsbygden. Eftersom busstrafikens kostnader ytterligare ökat samtidigt
som trafikunderlaget visat fortsatt minskning föreslås i årets statsverksproposition
att sådant bidrag även skall utgå för budgetåret 1962/63. Även
lastbilstrafiken och drosktrafiken i glesbygderna, som tenderar att bli allt
mer säsongbetonad, kämpar med ekonomiska svårigheter.

Den genomförda höjningen av brännoljeskatten har självfallet medfört en
ytterligare kostnadsbelastning för den diesel drivna nyttotrafiken, och en
sänkning av skatten på motorbrännolja till den tidigare skattenivån skulle
gagna inte endast den tyngre yrkesmässiga trafiken utan även näringslivet
i övrigt. Med hänsyn härtill och då sänkningen av skattesatsen endast beräknats
medföra en inkomstminskning med 20 milj. kronor per år anser
sig utskottet böra tillstyrka en återgång till den skattenivå för motorbrännolja,
som gällde före den 1 januari 1962. Skattesänkningen bör träda i kraft
den 1 april 1962.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till de förevarande motionerna
i vad de avser sänkning av brännoljeskatten med fyra öre per liter.

I förevarande sammanhang behandlar utskottet även vissa motionsyrkanden,
som avser att genom åtgärder på beskattningsområdet åstadkomma en
utjämning av bensinpriset inom olika delar av landet. Sålunda hemställes
i de inbördes likalydande motionerna 1:150 och 11:201 samt 1:361 och 11:437
ävensom i motionen 11:545 att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om skyndsam utredning och förslag rörande åtgärder syftande till
ett enhetligt bensinpris i hela landet. Motionärerna framhåller att frågan ytterligare
accentuerats genom den i höstas genomförda höjningen av bensinskatten.
De beskattningsåtgärder, som i första hand förordas för att uppnå
en sådan prisutjämning, är en differentiering av bensinskatten eller ett restitulionsförf
arande.

Vid frågans tidigare behandling i riksdagen har två olika utvägar anvisats
för att åstadkomma ett enhetligt bensinpris i hela landet. Å ena sidan har
förordats en differentiering av bensinskatten och å andra sidan ett prisutjämningsförfarande,
som eliminerar de av fraktkostnaderna betingade pristillägg,
vilka för närvarande uttas inom vissa från importhamnarna mera
avlägsna delar av landet. Såväl bevillningsutskottet, vilket haft att behandla
skattefrågorna, som allmänna beredningsutskottet, dit frågorna om pris -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

sättningen hänvisats, har uttalat sin förståelse för den betydelse, som ifrågavarande
spörsmål har för därav berörda landsdelar. Bevillningsutskottet
har emellertid för sin del framhållit, att en sådan skattedifferentiering, som
motionärerna föreslagit, skulle strida mot den inom beskattningsrätten tilllämpade
principen, att statlig skatt skall uttas efter en för hela riket enhetlig
skattesats. Utskottet har vidare påpekat, att det inte är praktiskt genomförbart
att tillämpa olika skattesatser inom skilda delar av landet.

Det i motionerna behandlade problemet är enligt utskottets uppfattning
av sådan social och ekonomisk räckvidd, att det lämpligen bör lösas i ett
annat och vidare sammanhang. Utskottet biträder därför den av 1961 års
bevillningsutskott uttalade meningen, att det i motionerna behandlade spörsmålet
bör bedömas såsom en från beskattningen fristående fråga.

Utskottet vill emellertid erinra om att vissa av 1960 års riksdag behandlade
motioner, vilka bl. a. berörde frågan om ett för landet enhetligt bensinpris,
överlämnats till kommittén för näringslivets lokalisering. Enligt vad
utskottet erfarit har kommittén påbörjat vissa transportkostnadsundersökningar
för att få material för bedömande av de frågor utredningen har att
pröva. Innan dessa och andra för utredningsuppdraget erforderliga undersökningar
slutförts torde det inte vara möjligt att taga ställning till huruvida
och på vilket sätt förevarande spörsmål kan lösas.

Av det anförda framgår att utskottet inte anser sig kunna tillstyrka de
framställda utredningsyrkandena om differentiering av bensinskatten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

beträffande bensinskatten

I) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:156 av herr Ferdinand
Nilsson m. fl. och 11:197 av herr Jansson i Benestad m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:335 av herr Hagberg m.fl.
och 11:413 av herr Heckscher m. fl.,

3) de likalydande motionerna 1:341 av herr Lundström
m. fl. och 11:417 av herr Ohlin m. fl., samt

4) de likalydande motionerna 1:457 av herr Bengtson
m. fl. och II: 542 av herr Hedlund m. fl.,

samtliga motioner i vad de avser bensinskatten,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

beträffande brännoljeskatten

II) att riksdagen -— i anledning av de inbördes likalydande
motionerna 1:335 av herr Hagberg m.fl. och 11:413 av
herr Heckscher m.fl., 1:341 av herr Lundström m.fl. och
11:417 av herr Ohlin m. fl. samt 1:457 av herr Bengtson

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

13

m. fl. och 11:542 av herr Hedlund m. fl. ävensom motionen
1:467 av herrar Ferdinand Nilsson och Georg Carlsson, samtliga
motioner i vad de avser brännoljeskatten — måtte antaga
följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 § förordningen den 15 december 1961

(nr 653) om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 15 december 1961 om
brännoljeskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse
5 §.

Skatten utgår med trettiofyra öre
för liter, dock att skatt, som erlägges
av tillverkare eller registrerad leverantör
eller vid införsel, skall utgöra
allenast trettioett öre för liter.

Därest särskilda förhållanden det
föranleda, äger kontrollstyrelsen
medgiva, att skatt skall erläggas med
allenast trettioett öre för liter även
av registrerad förbrukare, om dennes
förbrukning av brännolja för drift av
motor i motorfordon är av betydande
omfattning.

Skatten beräknas------

Föreslagen lydelse
5 §.

Skatten utgår med trettio öre för
liter, dock att skatt, som erlägges av
tillverkare eller registrerad leverantör
eller vid införsel, skall utgöra allenast
tjugusju öre för liter.

Därest särskilda förhållanden det
föranleda, äger kontrollstyrelsen
medgiva, att skatt skall erläggas med
allenast tjugusju öre för liter även
av registrerad förbrukare, om dennes
förbrukning av brännolja för drift av
motor i motorfordon är av betydande
omfattning.

----av volymen.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1962.

beträffande ett enhetligt bensinpris för hela landet

III) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:150 av herr Ragnar Bergh
samt 11:201 av herr östlund och fru Boman,

2) de likalydande motionerna 1:361 av herr Nils-Eric
Gustafsson samt 11:437 av herrar Larsson i Hedenäset och
Nilsson i Tvärålund, samt

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

3) motionen 11:545 av herrar Larsson i Norderön och
Börjesson i Falköping,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 mars 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson,
Erik Jansson, Söderquist, fröken Ranmark*, herrar Gustaf Elof sson, Stefanson,
Yngve Nilsson, Wikner och Nordenson*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson
i Göteborg, Nilsson i Svalöv*, Kärrlander, Vigelsbo, Wiklund i öjebyn*,
Engkvist, Christenson i Malmö och Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Söderquist, Gustaf Elof sson, Stefanson, Yngve Nilsson, Nordenson,
Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv, Christenson i Malmö och
Björkman, vilka — under åberopande av innehållet i de inbördes likalydande
motionerna I: 156 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och II: 197 av herr
Jansson i Benestad m. fl., I: 335 av herr Hagberg m. fl. och II: 413 av herr
Heckscher m. fl. samt I: 341 av herr Lundström m. fl. och II: 417 av herr
Ohlin m. fl. i vad de avser bensinskatten — ansett att utskottet under punkten
I) bort hemställa,

I) att riksdagen, med bifall till förenämnda motioner
och med avslag å de likalydande motionerna I: 457 av herr
Bengtson m. fl. och 11:542 av herr Hedlund m. fl., måtte
antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961
(nr 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Skatten utgår med trettiotre öre för liter.

Skatten beräknas —--av volymen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

15

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1962.

II) av herr Vigelsbo, som ansett

dels att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 9 med orden »Vid
1961» och slutar på s. 10 med orden »av bensinskatten», bort ha följande lydelse: »Bensinskatten

är en specialskatt, avsedd för vägändamål, och skatteuttagets
höjd måste därför enligt utskottets mening avvägas efter medelsbehovet
på detta område. Under de senaste åren har en kraftig ökning skett
av fordonsvikterna och trafikintensiteten, varigenom följt en väsentlig stegring
av slitaget på vägarna. Om huvudparten av våra vägar måste man säga,
att de inte har tillfredsställande kapacitet att bära den allt tyngre och intensivare
trafiken. För den närmaste framtiden måste man räkna med en
snabbare trafikökning än vad som tidigare förutsetts. Detta torde särskilt
gälla de vägar, som är av betydelse för skogsbrukets och industriens transporter.
Mot bakgrunden härav synes det utskottet uppenbart, att en kraftig
ökning av vägväsendets upprustning erfordras.

I årets statsverksproposition har föreslagits en uppräkning av de ordinarie
anslagen till vägväsendet med 140 milj. kronor. Motionsledes har ytterligare
viss uppräkning av anslagen förordats. En viss intensifiering av
vägupprustningen bör alltså redan nu kunna komma till stånd. Frågan om
väginvesteringarnas omfattning måste emellertid bedömas med hänsyn till
det aktuella samhällsekonomiska läget och den för ändamålet disponibla
arbetskraften. Mot bakgrunden härav är det enligt utskottets mening nödvändigt,
att medel finns reserverade i tillräcklig utsträckning för att kunna
tas i anspråk för en intensifiering av vägbyggnadsverksamheten vid härför
lämplig tidpunkt.

Under de senaste budgetåren har de inflytande bilskattemedlen i stort
sett uppgått till samma belopp som utgifterna för vägväsendet. För en intensifiering
av vägbyggnadsverksamheten har därmed en höjning av bensinskatten
framstått som nödvändig. Vid 1961 års höstriksdag genomfördes
på grundval av förslag i propositionen nr 188 en höjning av bensinskatten
med fem öre per liter. Enligt utskottets mening var detta dock en
alltför kraftig höjning, som drabbar näringslivet och bilismen särskilt i
glesbygderna hårdare än nödvändigt med hänsyn till medelsbehovet inom
vägväsendet.

Enligt uppgifter i årets statsverksproposition uppgick behållningen på
bilskattemedelsfonden den 30 juni 1961 till cirka 757,5 milj. kronor och
kan den 30 juni 1962 beräknas öka till cirka 870 milj. kronor. Inkomsterna
på automobilskattemedlcns specialbudget för budgetåret 1962/63 kan
enligt statsverkspropositionen beräknas till cirka 1 532 milj. kronor. Det
utgiftsbelopp, som i enlighet med vad som föreslås i statsverkspropositionen
avses skola täckas av automobilskattemcdlen för nämnda budgetår, upp -

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

går till i runt tal 1 345 milj. kronor. Sedan sistnämnda belopp disponerats
för att täcka kostnaderna för vägunderhåll, vägbyggnadsarbeten o. d. skulle
enligt statsverkspropositionen återstå omkring 187 milj. kronor att tillföras
budgetutjämningsfonden. Vid bifall till motioner om snabbare intensifiering
av vägupprustningen reduceras sistnämnda siffra med cirka
25 milj. kronor.

Utskottet anser på grundval av det anförda, att bensinskatten bör sänkas
med två öre per liter, och tillstyrker således vad i nämnda avseende föreslagits
i motionerna I: 457 och II: 542. Med ett sådant skatteuttag kan den
nuvarande vägbyggnadsverksamheten finansieras och därutöver en tillräcklig
medelsreserv hållas för den ytterligare intensifiering av vägupprustningen,
som enligt utskottets mening snarast möjligt bör komma till stånd.
Övriga motionsyrkanden rörande bensinskattens höjd kan utskottet således
inte tillstyrka.»

dels ock att utskottets hemställan under punkten I) bort ha följande lydelse: I)

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 457 av herr Bengtson m. fl. och II: 542 av herr Hedlund
m. fl. samt med avslag å de inbördes likalydande motionerna
I: 156 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och II: 197
av herr Jansson i Benestad m. fl., I: 335 av herr Hagberg
m. fl. och 11:413 av herr Heckscher m. fl. samt 1:341 av
herr Lundström m. fl. och II: 417 av herr Ohlin m. fl., samtliga
motioner i vad de avser bensinskatten, måtte antaga
följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961
(nr 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Skatten utgår med trettiosex öre för liter.
Skatten beräknas---av volymen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.

III) av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Erik Jansson, fröken Ranmark,
herrar Wikner, Brandt i Aspabruk, Allard, Kärrlander, Wiklund i
öjebyn och Engkvist, vilka ansett

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1962

17

dels att den del av utskottets yttrande på s. It, som börjar med orden
»Till följd» och slutar med orden »per liter», bort ha följande lydelse:

»De senast genomförda höjningarna av bensin- och brännoljeskatterna
vidtogs, såsom ovan nämnts, för att även drivmedlen skulle bli föremål för
samma skärpning av den indirekta beskattningen som andra konsumtionsvaror
undergått under senare år. Utskottets ovan redovisade ställningstagande
till motionsyrkandena om sänkning av bensinskatten innebär, att bensinen
inte bör förbilligas relativt sett i förhållande till den varubeskattade
konsumtionen. Enligt utskottets mening bör detta inte heller ske beträffande
motorbrännoljan. De skattemässiga pålagorna på bilismen bör vidare enligt
utskottets uppfattning i princip drabba densamma likformigt för att
förhindra snedvridning i konkurrensförhållandena. I den mån viss trafikverksamhet
måste upprätthållas för att tillgodose ur samhällets synpunkt
angelägna trafikbehov, trots att verksamheten i dagens läge är olönsam,
bör trafikföretagen lämnas kompensation härför inte genom generella skattelättnader
utan i form av individuella driftbidrag.

Utskottet vill även framhålla, att den senast vidtagna höjningen av skatten
på motorbrännolja, som före den 1 januari 1962 utgjorde 30 öre per
liter, genom den omläggning av beskattningen, som samtidigt genomfördes,
i realiteten för åtskilliga förbrukare — däribland flertalet bussföretag —
inte innebar en höjning av skattesatsen med fyra öre utan endast med ett
öre per liter. Alla de förbrukare, som före den 1 januari i år inköpte motorbrännolja
i obeskattat skick och inte åtnjöt rätt till s. k. skattefria avdrag
men som efter nämnda tidpunkt inköper beskattad olja, erlägger nämligen
skatt efter den lägre skattesatsen, 31 öre per liter. Även för vissa förbrukare,
som fortfarande inköper obeskattad olja och erhåller skattefria avdrag,
är skatteskärpningen mindre än fyra öre per liter.

Av anförda skäl anser sig utskottet inte kunna tillstyrka bifall till yrkandena
om sänkning av skatten på motorbrännolja.»

dels ock att utskottet under punkten II) bort hemställa,

II) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:335 av herr Hagberg
m. fl. och II: 413 av herr Heckscher m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 341 av herr Lundström
m. fl. och II: 417 av herr Ohlin in. fl.,

3) de likalydande motionerna 1:457 av herr Bengtson
m. fl. och II: 542 av herr Hedlund m. fl., samt

4) motionen I: 467 av herrar Ferdinand Nilsson och Georg
Carlsson,

samtliga motioner i vad de avser brännoljcskatten,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1962

IV) herr Vigelsbo, som ansett

dels att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 11 med orden
»Vid frågans» och slutar på s. 12 med orden »av bensinskatten», bort ha
följande lydelse:

»Det i motionerna behandlade problemet är enligt utskottets uppfattning
av sådan social och ekonomisk räckvidd, att det snarast möjligt måste
bringas till en lösning. Utskottet vill erinra om att kommittén för näringslivets
lokalisering för närvarande har att pröva möjligheterna av en utjämning
av levnads- och produktionskostnaderna mellan Norrland och övriga
delar av landet. En sådan utjämning är givetvis av största betydelse
ur lokaliseringspolitisk synpunkt. Enligt vad utskottet erfarit har utredningen
påbörjat vissa transportkostnadsundersökningar för att få material
för bedömande av de frågor utredningen har att pröva. Då förslag från
denna utredning emellertid ännu inte synes vara att förvänta, framstår
det som nödvändigt, att särskilda åtgärder nu skyndsamt vidtas för en
kostnadsutjämning. I de förevarande motionerna förordas i detta syfte en
sådan differentiering av bensinskatten, att ett enhetligt försäljningspris på
bensin kan hållas i hela landet. En sådan differentiering av bensinskatten
bör kunna uppnås antingen vid det direkta skatteuttaget vid försäljningen
eller genom restitutionsförfarande. Utskottet tillstyrker sålunda förevarande
motioner.»

dels ock att utskottets hemställan under punkten III) bort ha följande lydelse: III)

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande
motionerna 1:150 av herr Ragnar Bergh samt 11:201 av
herr östlund och fru Boman, de likalydande motionerna
I: 361 av herr Nils-Eric Gustafsson samt II: 437 av herrar
Larsson i Hedenäset och Nilsson i Tvärålund samt motionen
II: 545 av herrar Larsson i Norderön och Börjesson i Falköping,
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam
prövning och förslag rörande differentiering av bensinskatten
antingen vid det direkta skatteuttaget vid försäljningen
eller genom restitutionsförfarande, så att priset på bensin
kan hållas enhetligt i hela landet, i enlighet med vad utskottet
ovan anfört.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1962
620279