Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1962
1
Nr 18
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändrade avskrivningsregler vid beskattningen för
byggnad i jordbruk eller rörelse.
(2:a avd.)
Till bevillningutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:22 av herr Jonasson m. fl. och 11:40 av
herr Elmwall m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om sådana tilläggsdirektiv till allmänna skatteberedningen,
att frågan om värdeminskningsavdrag för byggnad, som ingår i rörelse,
och för driftbyggnad i jordbruk blir föremål för särskild behandling
och att förslag till nya regler snarast framlägges i enlighet med vad i motionerna
anförts;
2) de likalydande motionerna 1:279 av herr Thorsten Larsson m. fl. och
11:348 av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om prövning och förslag angående! sådana
ändrade bestämmelser för taxering av inkomst från jordbruksfastighet,
att en modernisering av byggnadsbeståndet icke onödigtvis försvåras, i enlighet
med vad i motionerna anförts; samt
3) de likalydande motionerna 1:364 av herr Stefanson och 11:435 av herr
Kollberg m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte — i syfte att underlätta skatteberedningens arbete och skyndsammare
nå resultat ■— anhålla att särskilda sakkunniga utses för teknisk
utredning om en sådan reformering av avskrivningsreglerna för byggnad,
som ingår i rörelse, att en ökad avskrivning kan medgivas under byggnadens
första tid.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:279, 11:40 och 11:435.
Enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen må från bruttointäkt av j o r dbruksfastighet
avdrag göras för värdeminskning av till jordbruket
eller dess binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna
för driften nödiga bostadsbyggnader.
Närmare bestämmelser om värdeminskningsavdragets beräkning m. m. är
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 sand. Nr 18
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1962
meddelade i punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagens ävensom
i punkterna 2 b) och d), 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till lagen
den 7 december 1951 (nr 790) om ändring i kommunalskattelagen.
Nämnda bestämmelser om värdeminskningsavdrag äger tillämpning vid
inkomstredovisning av jordbruksfastighet såväl enligt kontantprincipen som
enligt bokföringsmässiga grunder, med undantag allenast för den i punkt 2
fjärde stycket av anvisningarna till 22 § meddelade bestämmelsen angående
rätt till s. k. utrangeringsavdrag, vilken avser endast bokföringsmässig redovisning.
Värdeminskningsavdraget bör enligt bestämmelserna beräknas till viss
procent av byggnadens värde. För fastställande av detta värde (avskrivningsunderlaget)
finnes bestämmelser i förenämnda punkt 2 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen. Ytterligare anvisningar för tillämpning av
bestämmelserna har lämnats av riksskattenämnden i dess meddelande nr 4
år 1954 och nr 5 år 1955. Ifrågavarande bestämmelser och anvisningar innebär
i korthet följande.
I första hand upptages värdet till anskaffningskostnaden om denna kan
visas. Härvid beräknas värdeminskningsavdrag enligt värdeminskningsplan.
Vid övergången till beräkning av avdrag å anskaffningskostnaden skall dock
värdet upptagas till anskaffningskostnaden minskad med beloppet av tidigare
åtnjutna värdeminskningsavdrag (samt i förekommande fall med oavskrivet
värde å utrangerad eller avyttrad byggnad). Såsom ingångsvärde i
planen bör på grund härav upptagas det sålunda bestämda restvärdet för
byggnaderna, varefter värdeminskningsavdraget bestämmes till viss procent
av detta ingångsvärde.
Om anskaffningskostnaden ej kan visas, upptages värdet enligt en
schablonmetod, innebärande att värdet av byggnaderna upptages till två
tredjedelar av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet,
minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån; det överstiger
25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och
särskilda förmåner. Någon plan för beräkning av värdeminskningsavdraget
erfordras icke i detta fall.
Värdet kan vidare bestämmas enligt en kombinerad metod, därvid man
utgår från ett värde beräknat enligt sistnämnda schablonmetod. Till detta
värde lägges kostnad för sådan ny-, till- eller ombyggnad, som utförts efter
den tidpunkt, till vilken det enligt schablonen bestämda ingångsvärdet hänför
sig. Å ingångsvärdet beräknas värdeminskningsavdrag för framtiden enligt
plan. Kostnad för senare ny-, till- eller ombyggnad tillägges avskrivningsunderlaget.
Senare ändringar av taxeringsvärdet påverkar däremot icke
avskrivningsunderlaget, då den kombinerade metoden användes.
Riksskattenämnden har uttalat att om jordbrukaren kan visa anskaffningskostnaden
för viss eller vissa byggnader, som uppförts före den tidpunkt,
till vilken det under beskattningsåret gällande taxeringsvärdet hän
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1962
3
för sig, och dessa kostnader enbart för sig överstiger det ovan schablonmässigt
beräknade värdet, bör jordbrukaren äga rätt att beräkna värdeminskningsavdraget
enbart å nämnda kostnader, ehuru de icke omfattar
hela byggnadsbeståndet. Därvid bör dock kostnaderna minskas med medgivna
värdeminskningsavdrag å hela byggnadsbeståndet från och med det
första år på vilket kostnaderna belöper. Avdraget beräknas i detta fall enligt
plan.
I allmänhet medges avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader
med 1 Va procent av byggnadens värde.
Skattskyldighet vid försäljning av byggnad å jordbruksfastighet bedömes
enligt reglerna i 35 § kommunalskattelagen. Detta innebär att skattskyldighet
inte föreligger om fastigheten innehafts tio år eller längre tid.
Vad angår avdrag för kostnad för anskaffning av byggnad, som är avsedd
att användas i ägarens rörelse, gäller att avdrag i princip får åtnjutas
endast i form av årliga värdeminskningsavdrag. Bestämmelserna härom
återfinns i punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. I vissa
särskilda fall får emellertid byggnadskostnaden i sin helhet avdragas under
det år, då utgiften för byggnadens uppförande ägt rum, nämligen i sådana
fall då fråga är om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas
endast ett fåtal år.
Värdeminsknmgsavdraget beräknas till viss procent av byggnadens värde.
I princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.
Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden
för byggnad har i praxis godtagits en avskrivning på taxeringsvärdet
(byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom torde
även andra värden kunna komma till användning, beroende på utredningen
i det särskilda fallet, såsom bokförda värdet, brandförsäkringsvärdet eller
ett särskilt efter värdering beräknat värde.
I fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader
får emellertid som underlag för beräkning av värdeminsknmgsavdraget
inte alltid användas hela byggnadsvärdet. Från detta värde måste nämligen
i förekommande fall avdragas värdet å sådana maskiner, som vid fastighetstaxeringen
åsatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering ännu
inte ägt rum, vid sådan taxering kommer att åsättas särskilt maskinvärde.
Värdet av i byggnad ingående maskiner som åsatts särskilt maskinvärde får
nämligen avskrivas enligt reglerna för räkenskapsenlig eller plancnlig avskrivning
å inventarier beroende på om den skattskyldige är berättigad till
räkenskapsenlig avskrivning beträffande dylika tillgångar eller inte. I fråga
om avdrag för värdeminskning å övriga inventarier, vilkas värde vid fastighetstaxeringen
visserligen inräknats i byggnadsvärdet men inte åsatts särskilt
maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning av byggnad fastställda
bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte att sådana inventa
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1962
rier måste avskrivas efter samma låga procentsats som byggnaden i övrigt.
I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor, varmvattencisterner
m. m.
Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget
har i praxis gjorts beroende av den förebragta utredningen om byggnadernas
livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning å
fabriksbyggnader merendels medgivas med 2—3 procent å anskaffningsvärdet.
Efter utredning, som visar att byggnaden är underkastad särskilt
stor slitning, kan högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis avdrag
för värdeminskning av cellulosafabrik av sten medgivits med 4 procent å
anskaffningsvärdet.
Vid försäljning av byggnad, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse,
hänföres köpeskillingen för byggnaden inte till intäkt av rörelse —
inte ens till den del som motsvaras av vid taxeringen tidigare åtnjutna avdrag
för värdeminskning. Intäkten blir hänförlig till förvärvskällan inkomst
av tillfällig förvärvsverksamhet. Om influtet belopp blir skattepliktigt eller
inte bedöms sålunda enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning vid
försäljning av fast egendom.
Frågan om ändrade bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning av
byggnader å jordbruksfastighet eller i rörelse har vid flera tillfällen tidigare
varit föremål för: behandling i riksdagen.
Vad gäller jordbruksbyggnader har därvid från riksdagens sida uttalats
önskemål om att frågan blir föremål för utredning. Denna verkställes för
närvarande av den särskilda sektion inom skattelagssakkunniga, som den
14 mars 1958 tillkallats med uppdrag att utreda vissa spörsmål rörande inkomstberäkningen
i förvärvskällan jordbruksfastighet.
I fråga om avskrivning å byggnader i rörelse förelåg senast vid föregående
års riksdag motionsyrkanden om utredning. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 29 avstyrkte bevillningsutskottet yrkandena under
hänvisning till att frågan befann sig under utredning av allmänna skatteberedningen,
varför huvudsyftet med motionerna kunde anses redan vara
tillgodosett.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.
I motionerna 1:22 och 11:40 framhålles att en bättre anpassning av värdeminskningsavdraget
till den faktiska värdeminskningen blir av allt större
vikt. Det torde i allmänhet vara så, att värdeminskningen är mest betydande
under de första åren. Detta förhållande har lagts till grund för motsvarande
bestämmelser t. ex. i övriga nordiska länder, där väsentligt generösare villkor
för värdeminskningsavdrag gäller.
De skärpta krav på företagen som det nya handelspolitiska läget kommer
att ställa understryker angelägenheten av en snar reform på detta område.
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1962
5
Som en allmän regel torde därvid gälla att den faktiska livstiden för byggnader
i produktionen avsevärt förkortas. Mot kravet på en anpassning av
värdeminskningsavdraget till den reella utvecklingen av byggnaders rent
företagsekonomiska värde har bl. a. anförts konjunkturpolitiska skäl. Det
skulle enligt denna ofta framförda åsikt vara bättre att lägga tyngdpunkten
i företagsstimulerande åtgärder såsom avsättning till investeringsfonder,
vilket också skett. Sådana avsättningar görs emellertid i praktiken av
ett numerärt sett tämligen begränsat urval av företag, och till denna grupp
torde vanligen inte höra de mindre och nyetablerade företagen, som kämpar
med kapitalbrist, och inte heller jordbrukarna. Enligt motionärernas mening
bör snarast utarbetas generösare avskrivningsregler, varvid det synes
motiverat att jämväl lantbrukets driftbyggnader innefattas. Frågan bör bli
föremål för allmänna skatteberedningens behandling i särskild ordning.
I motiveringen för yrkandet i motionerna 1:279 och II:3i8 uttalas inledningsvis
att jordbrukets byggnadsbestånd under senare år visat en tendens
till stark förslitning. Vidare konstateras i motionerna med stöd av viss statistik
att nybyggnadsverksamheten varit relativt ringa. Nu tillämpade grunder
vid taxering för inkomst av jordbruksfastighet har i detta avseende
vissa betänkliga konsekvenser, som kan sägas vara rationaliseringshämmande.
Som exempel anföres att jordbrukarna vanligen icke torde medges avdrag
för hela kostnaden vid modernisering av ekonomibyggnad, då vid utbyte
av förslitna delar av byggnaden nytt modernt material användes eller
t. ex. ny inredning insättes. Likaledes torde inte heller avdrag i allmänhet
medges vid omdisponeringar och utvidgningar av ekonomibyggnader, som
i och för sig inte innebär en grundförbättring, men väl är betingade av tilllämpning
av nya rön och metoder för djurhållningen.
I motionerna I:36i och II:i35 upptas — i syfte att underlätta de svenska
företagens anpassning till de ändrade marknadsförhållandena vissa frågor
på företagsbeskattningens område, som enligt motionärernas mening i första
hand bör aktualiseras för relativt skyndsamma åtgärder, nämligen avskrivningsreglerna
för byggnader, avskrivningsreglerna för maskiner och inventarier
samt varulagervärderingsreglerna.
I förstnämnda hänseende framhålles att avskrivningsreglerna för industribyggnader
eller andra byggnader, som ingår i rörelse, inte är anpassade
efter moderna krav. De medger för närvarande en årlig avskrivning av i
allmänhet endast 2 å 3 procent. Företagsekonomiska hänsyn borde föranleda
en omdisponering av avskrivningen så att en större del av densamma
finge ske under byggnadens första tid. Efter fjolårets positiva uttalande i
saken från bevillningsutskottets sida har marknadsfrågorna för vårt lands
del tagit sådan vändning att en reform av byggnadsavskrivningsreglerna —
vilken i och för sig ändå framstår som starkt motiverad — nu synes än mer
angelägen än vad fjolårets utskottsuttalande gav uttryck för. Då skattebe
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1962
redningens arbete är synnerligen omfattande, skulle en mera skyndsam utredning
av byggnadsavskrivningsreglerna kunna nås om denna fråga gjordes
till föremål för översyn av särskilda sakkunniga. Därest det senare
skulle befinnas lämpligt med hänsyn till skatteberedningens fortgående allmänna
överväganden, skulle resultatet av denna översyn utan olägenhet
kunna ställas till beredningens förfogande.
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser medges i allmänhet avdrag vid beskattningen
för värdeminskning av byggnader med visst årligt belopp, vilket beräknas
i procent av byggnadens anskaffningsvärde. Om utredning rörande
detta värde saknas lägges i stället vanligen taxeringsvärdet till grund för
avdragsberäkningen. Skatteplikt vid försäljning av byggnad, som inte utgör
varulagertillgång, bedömes enligt reglerna i 35 § kommunalskattelagen. Har
byggnaden innehafts kortare tid än 10 år utgör eventuell vinst helt eller
delvis skattepliktig inkomst för ägaren. I sådant fall beskattas även vid avyttringen
återvunna värdeminskningsavdrag. Har byggnaden däremot innehafts
10 år eller längre är vinsten varken i vad den motsvarar återvunna
värdeminskningsavdrag eller eljest att hänföra till skattepliktig inkomst.
I förevarande motioner yrkas utredning av frågan om beräkning av värdeminskningsavdrag
för byggnader i jordbruk och rörelse. Motionärerna
anser det av olika skäl motiverat med generösare avdragsregler än de för
närvarande tillämpade. I vissa motioner uttalas — med hänvisning till att
byggnadernas värdeminskning i allmänhet torde vara störst under de första
åren efter byggnadens uppförande — att ett system med högre avskrivning
under denna tid bör prövas.
Vad först gäller avskrivning av jordbruksbyggnader vill utskottet erinra
om att 1957 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll att frågan
härom måtte bli föremål för utredning. Uppdraget har av Kungl. Maj:t anförtrotts
en särskild sektion av skattelagssakkunniga. Enligt uppgift i årets
riksdagsberättelse avser de sakkunniga kunna slutföra utredningen under
innevarande år. Med hänsyn härtill får syftet med yrkandet i de motioner,
vari frågan om avskrivning av byggnader å jordbruksfastighet uppmärksammats,
anses vara tillgodosett, och utskottet finner inte anledning tillstyrka
skrivelse till Kungl. Maj :t i denna fråga.
Beträffande härefter spörsmålet om avskrivning av byggnader i rörelse
får utskottet erinra om att 1955 års riksdag vidtog omredigering av bestämmelserna
härom i avsikt att tydligare än tidigare varit fallet markera att
hänsyn vid bedömningen av skälig avskrivningsprocent borde tas till byggnadens
ekonomiska livslängd. Ändringen avsåg att åstadkomma en viss
liberalisering av avskrivningsreglernas tillämpning. De förevarande motionsyrkandena
är betydligt mer långtgående och förutsätter en differen
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1962 7
tiering av avdragsreglerna med högre värdeminskningsavdrag under byggnadens
första användningstid. Utskottet är givetvis inte berett att på nu
tillgängligt material bedöma om tillräckliga skäl kan åberopas för en ändring
i antydd riktning. Det må emellertid framhållas att frågan om generösare
avdragsregler i förevarande hänseende inte kan avgöras utan att
samtidigt en prövning sker av hur inkomstbegreppet bör vara utformat för
byggnad som är anläggningstillgång. Sålunda kan en liberalisering av värdeminskningsbestämmelserna
motivera en utökad skatteplikt för avskrivning
som återvinnes vid avyttring av byggnaden.
Såsom föregående års bevillningsutskott framhållit kan det antas att
allmänna skatteberedningen vid sitt utredningsarbete kommer att behandla
även frågan om värdeminskningsavdrag för byggnader i rörelse. Motionärerna
eftersträvar emellertid att beredningen prövar denna fråga separat
eller också att en särskild utredning tillsättes för att undersöka de med
frågan sammanhängande tekniska problemen. Utskottet kan visserligen
dela motionärernas uppfattning att förevarande fråga i väsentlig mån är av
teknisk natur. Emellertid anser utskottet, som utgår från att skatteberedningen
vid sitt utredningsarbete får tillgång till all den tekniska expertis
som kan befinnas erforderlig, det vara mest ändamålsenligt att frågan om
värdeminskningsavdrag å byggnad i rörelse prövas i sitt större sammanhang.
Utskottet kan med hänsyn härtill inte heller tillstyrka de i detta hänseende
framställda skrivelseyrkandena.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:22 av herr Jonasson m. fl.
och 11:40 av herr Elmwall m. fl., såvitt motionerna avser
frågan om värdeminskningsavdrag å byggnader i jordbruk,
samt
de likalydande motionerna 1:279 av herr Thorsten Larsson
m. fl. och 11:348 av herr Hansson i Skegrie m. fl. om
ändrade bestämmelser vid beskattningen av inkomst från
jordbruksfastighet;
2) de likalydande motionerna 1:22 av herr Jonasson in. fl.
och 11:40 av herr Elmwall m. fl., samt
de likalydande motionerna 1:364 av herr Stefanson och
11:435 av herr Kollberg m. fl., samtliga motioner såvitt avser
frågan om värdeminskningsavdrag å byggnad i rörelse,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 mars 1962
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1962
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar
Eriksson, Erik Jansson, Söderquist, fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson,
Oscar Carlsson, Stefanson och Gösta Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson
i Göteborg, Nilsson i Svalöv, Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Cliristenson
i Malmö, Asp och Björkman.
Reservation
av herrar Hagberg, Söderquist, Gustaf Elof sson, Stefanson, Gösta Jacobsson,
Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Christenson i Malmö och
Björkman, vilka — under åberopande av vad som anförts i de förevarande
motionerna — ansett att utskottet bl. a. i syfte att underlätta allmänna skatteberedningens
arbete bort tillstyrka att särskild, teknisk utredning kommer
till stånd om sådan reformering av avskrivningsreglerna för byggnad som
ingår i rörelse eller jordbruk att en ökad avskrivning kan medgivas under
byggnadens första tid, och att utskottet således bort hemställa,
att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna
1:22 av herr Jonasson m. fl. och II :40 av herr Elmwall m. fl.,
de likalydande motionerna 1:279 av herr Thorsten Larsson
m. fl. och 11:348 av herr Hansson i Skegrie m. fl., samt de
likalydande motionerna 1:364 av herr Stefanson och 11:435
av herr Kollberg m. fl., sistnämnda motioner i vad de behandlas
i detta betänkande — måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla att särskilda sakkunniga utses för teknisk utredning
om sådan reformering av avskrivningsreglerna för
byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk att en ökad avskrivning
kan medgivas under byggnadens första tid.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1962
620213