Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1962

1

Nr 16

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag vid beskattningen för avsättning till
självfinansierings} ond.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:63 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och 11:199 av herr Nordgren
m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt utreda frågan om rätt för rörelseidkare
resp. jordbrukare att vid inkomsttaxering åtnjuta avdrag för avsättning
till självfinansieringsfond i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna
uppdragna riktlinjer samt för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda yrkandet,
får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 1:63.

Frågan om avsättning till självfinansieringsfond var föremål för prövning
vid föregående års riksdag, som på hemställan av bevillningsutskottet i betänkande
nr 45 avslog motionerna. Utskottet erinrade därvid om att frågan
om behandlingen i beskattningshänseende av enskilda rörelseidkare, fria
yrkesutövare och jordbrukare särskilt uppmärksammats i direktiven för
den till allmänna skatteberedningen hörande företagsskatteutredningen. I
direktiven har bl. a. uttalats att det kunde förtjäna övervägas om berörda
skattskyldiga bör inta samma ställning vid beskattningen som nu. Såsom
en tänkbar linje för en reform i förevarande hänseende har framhållits möjligheten
att närmare anknyta reglerna för de nämnda kategoriernas beskattning
till bolagsbeskattningen. Vidare har påpekats att det inte kan anses uteslutet
att konstruera nya former, lämpligare än de nuvarande, för beskattningen
av enskilda företagare.

I de förevarande motionerna har inledningsvis framhållits att lrågan om
den mindre företagsamhetens kapitalförsörjning på senare år i olika sammanhang
tilldragit sig statsmakternas intresse, och från statens sida har åtgärder
vidtagits för att skapa förbättrade lånemöjligheter för denna företagarkategori.
Hittills har man emellertid inte berört det egentliga kärnproblemet,
den egna kapitalbildningen och företagets ekonomiska konsolidering.
Möjligheterna till egen kapitalbildning hämmas för närvarande genom den

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 16

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1962

hårda inkomstbeskattningen. Enligt motionärernas mening ger beskattningsreglerna
inte tillräckligt utrymme för självfinansiering. Framför allt
gäller detta de företag, som bedrives av fysiska personer under enskild firma.
Dessa företag har inte samma möjligheter som aktiebolag och ekonomiska
föreningar till skattefri fondering. De saknar sålunda rätt att vid inkomstbeskattningen
göra avdrag för avsättning till investeringsfond. De har ej heller
rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse med bibehållande av
medlen i rörelsen. Ofta har hithörande företag till följd av bristande tillgång
på rörelsekapital en blygsam lagerhållning och kan därför ej tillgodogöra
sig möjligheterna att genom nedskrivning av lagervärden avsätta dolda reserver.
Utrustningen med maskiner och inventarier ger också otillräcklig
utgångspunkt för självfinansiering genom avskrivning å maskiner och inventarier.
Dessa kräver dessutom ofta snabb förnyelse, och rätt till avskrivning
å återanskaffningsvärdet saknas.

I syfte att underlätta självfinansieringen och kapitalbildningen inom ifrågavarande
företagarkategori bör prövas att införa bestämmelser som medger
avdrag i begänsad omfattning vid inkomsttaxeringen för avsättning till
självfinansieringsfond, som öppet redovisas i bokföringen. En förutsättning
måste givetvis vara att inkomsten redovisas bokföringsmässigt, men då så
är fallet bör avdrag även få ske från inkomst av jordbruksfastighet. Avdraget
bör förslagsvis årligen begränsas till 10 procent av årsvinsten, dock
högst 5 000 kronor, varjämte fondens totala storlek kan maximeras till
50 000 kronor. En tidsbegränsning av 10 år torde böra föreskrivas för fondavsättningens
återförande till beskattning, varvid reglerna för ackumulerad
inkomst bör bli tillämpliga. De nu antydda problemen kommer sannolikt
att behandlas av den allmänna skatteberedningen. Emellertid erfordras
omedelbara åtgärder inom det nuvarande skattesystemets ram, eftersom inför
den kommande europeiska marknadsutvecklingen hittills vidtagna åtgärder
är otillräckliga för den mindre företagsamhetens vidkommande.

Utskottet

I de förevarande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t med
begäran om skyndsam utredning av frågan om rätt för rörelseidkare och
jordbrukare med bokföringsmässig inkomstredovisning att åtnjuta avdrag
vid inkomsttaxeringen för avsättning till självfinansieringsfond. Enligt motionärernas
mening ger beskattningsreglerna för närvarande inte tillräckligt
utrymme för självfinansiering. Särskilt gäller detta företag som bedrives
av fysiska personer under enskild firma. Motionärerna påpekar bl. a. att
dylika skattskyldiga i motsats till aktiebolag och ekonomiska föreningar
saknar rätt att göra avsättningar till konjunkturinvesteringsfonder, och de
har ej heller rätt att göra avsättning till pensionsstiftelse med bibehållande
av medlen i rörelsen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1962

3

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen hade föregående års
riksdag att pröva ett motionsvis framställt yrkande av samma innebörd
som det nu förevarande. På hemställan av bevillningsutskottet avslogs yrkandet
av riksdagen. Därvid åberopade utskottet att frågan om behandlingen
i beskattningshänseende av enskilda rörelseidkare, fria yrkesutövare
och jordbrukare särskilt uppmärksammats i direktiven för den till allmänna
skatteberedningen hörande företagsskatteutredningen. Utskottet förutsatte
att utredningens prövning även skulle komma att omfatta spörsmålet i vilken
grad möjligheterna till konsolidering och självfinansiering bör beaktas
vid utformningen av beskattningsreglerna för olika företagare.

Med hänsyn till motionärernas uttalande att enskilda företagare är sämre
ställda än bl. a. aktiebolag vad gäller möjligheterna till konsolidering med
utnyttjande av beskattningsreglerna vill utskottet erinra om att det i direktiven
för företagsskatteutredningen framhållits att det kunde förtjäna
överväga^ om enskilda företagare och jordbrukare bör inta samma ställning
i beskattningshänseende som nu. Såsom en tänkbar linje för en reform har
framhållits möjligheten att närmare anknyta reglerna för de nämnda kategoriernas
beskattning till bolagsbeskattningen. Nämnas må också att 1955
års beslut rörande företagsbeskattningen bl. a. innebar att enskilda företagare
och företag i aktiebolagsform likställdes såvitt avser avskrivning å
maskiner och inventarier. Tidigare hade enskilda företagare endast haft rätt
att avskriva dylika tillgångar efter plan. Genom 1955 års lagstiftning erhöll
samtliga rörelseidkare rätt till s. k. räkenskapsenlig avskrivning. Detta avskrivningssystem
motsvarar — låt vara med något begränsad avskrivningsrätt
— den tidigare s. k. fria avskrivningen, vilken endast fick tillämpas av
aktiebolag och ekonomiska föreningar.

I likhet med föregående års riksdag anser utskottet att frågan om avdrag
för avsättning till självfinansieringsfond bör prövas i sammanhang med
allmänna skatteberedningens behandling av övriga spörsmål på företagsbeskattningens
område. Utskottet kan således inte dela motionärernas uppfattning
att frågan bör brytas ut för särskild behandling i annan ordning.
Utskottet avstyrker med hänsyn härtill den begärda riksdagsskrivelsen i
ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:63 av herr Gösta Jacobsson
m. fl. och 11:199 av herr Nordgren m. fl. om rätt till avdrag
vid beskattningen för avsättning till självfinansieringsfond
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1962

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1962

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar
Eriksson, Erik Jansson, Söderquist, Gustaf EJofsson, Stefanson, Yngve Nilsson,
Wärnberg och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Gustafson
i Göteborg, Kärrlander, Vigelsbo, Magnusson i Borås, Bydén, Darlin,
Andersson i Essvik och fru Holmqvist.

Reservationer:

I) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Magnusson i Borås och Darlin,
vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:63
av herr Gösta Jacobsson m. fl. och 11:199 av herr Nordgren m. fl. — ansett,
att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t ville låta skyndsamt utreda frågan om rätt
för rörelseidkare resp. jordbrukare att vid inkomsttaxering
åtnjuta avdrag för avsättning till självfinansieringsfond i
huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna uppdragna
riktlinjer samt för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

II) av herrar Stefanson och Gustafson i Göteborg.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1962
620188