Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962
1
Nr 15
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar av förordningen om taxering för
inkomst av medel som insatts å skogskonto.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:6 av herr Jonasson och 11:10 av herr
Börjesson i Falköping, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag angående sådan
ändring av bestämmelserna om skogskonto, att skogskonto, som övergår till
endast en dödsbodelägare, må kunna avvecklas under en tidrymd av förslagsvis
3 år, räknat från dagen för dödsfallet, i enlighet med vad i motionerna
anförts;
2) de likalydande motionerna 1:21 av herrar Nils-Eric Gustafsson och
Sundin samt 11:44 av herrar Larsson i Norderön och Fälldin, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om prövning och
förslag angående sådan ändring av förordningen om taxering av medel som
insatts på skogskonto, att skogskonto i händelse av fastighets försäljning
eller dödsbos skiftande efter ansökan hos den lokala taxeringsmyndigheten
kan överföras på fastighetens nya ägare i enlighet med vad i motionerna
anförts;
3) de likalydande motionerna 1:281 av herr Ebbe Ohlsson och 11:350 av
herr Magnusson i Tumhult, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i förordningen den 27 mars 1954 om taxering för inkomst
av medel, som insatts på skogskonto, att uppsägningstiden ändras från fyra
till två månader samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig
lagtext; ävensom
4) de likalydande motionerna 1:360 av herr Nils-Eric Gustafsson samt
11:438 av herrar Mattsson och Nilsson i Tvärålund, vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av förordningen
om taxering av medel som insatts på skogskonto, att insättning
avseende viss förvärvskälla för ett och samma beskattningsår ej må understiga
1 000 kronor i enlighet med vad i motionerna anförts.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
Bihang till riksdagens protokoll 19G2. 7 sand. Xr 1,r>
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 11:10, 11:44, 11:350 och 11:438.
Enligt 1 § förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst
av medel, som insatts å skogskonto, äger fysisk person, oskift dödsbo
eller familjestiftelse, som haft intäkt av skogsbruk, rätt att för det beskattningsår
varunder sådan intäkt uppburits insätta viss del av intäkten på
särskilt konto i bank, s. k. skogskonto. För sålunda insatta medel erhåller
den skattskyldige uppskov vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt.
Skogskonto kan uppläggas hos riksbanken, affärsbank, sparbank eller
centralkassa för jordbrukskredit. Ränta å insatta medel utgår efter den
räntefot som banken bestämmer. Lagstiftningen om skogskonto är således
tillämplig endast på skattskyldig, som är underkastad progressiv beskattning.
Detta sammanhänger med att bestämmelserna i första hand avser att
mildra verkningarna av beskattningens progressivitet och att desamma således
ur denna synpunkt kan betraktas som ett komplement till 1951 års
regler om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst.
Rätten att erhålla uppskov för gjorda insättningar är underkastad viss
maximering. Bestämmelser härom meddelas i 2 §. Sålunda gäller att beträffande
viss förvärvskälla får uppskovet för ett och samma beskattningsår avse
högst ett belopp, motsvarande summan av
a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
avyttrade skogsprodukter, samt
c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret
uttagits för förädling i egen rörelse.
Medel, som uttages från skogskonto, skall redovisas såsom inkomst i
självdeklarationen för det beskattningsår, varunder uttaget skett. Längre
tid än tio år må medel inte innestå å skogskonto.
Överlåter den skattskyldige fastighet, som utgör den väsentliga delen av
förvärvskälla, för vilken insättning å skogskonto verkställts, skall innestående
medel upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår,
under vilket överlåtelsen ägt rum. Motsvarande bestämmelser gäller bl. a.
vid skifte av dödsbo, som har medel innestående å skogskonto, samt i visst
fall vid bodelning.
I en vid 1959 års riksdag väckt motion yrkades skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om sådan ändring att å skogskonto insatta medel skulle få
innestå å kontot i tio år även om den fastighet, till vilken kontot knutits,
avyttrades under tidsperioden.
Bevillningsutskottets betänkande nr 15 ur 1962
3
Motionsyrkandet avstyrktes av 1959 års bevillningsutskott i dess av riks-*
dagen godkända betänkande nr 14, därvid utskottet bl. a. anförde följande.
Utskottet vill erinra om att del i motionen berörda spörsmålet var föremål
för uppmärksamhet vid tillkomsten av lagstiftningen om skogskonto.
Vid remissbehandlingen av den promemoria, som låg till grund för lagstiftningen,
framhölls från vissa håll att en avveckling av skogskontot med åtföljande
beskattning borde ske senast i samband med överlåtelse — helt
eller till väsentlig del — av den fastighet, till vilken skogskontot anknöt.
Detta syntes bäst överensstämma med lagstiftningens syfte, som bl. a. var
att möjliggöra en avräkning av senare kostnader för skogsbruket mot tidigare
influtna skogslikvider. I och med överlåtelsen hade detta syfte fallit
bort. Någon verklig grund för att ytterligare uppskjuta beskattningen fanns
då icke längre. Att insättningen i detta sammanhang på en gång togs till beskattning
syntes icke heller oskäligt med hänsyn till att kontoinnehavaren
vid överlåtelsen i allmänhet uppbar likvid varmed skatten kunde betalas. 1
proposition nr 14 till 1954 års riksdag uttalade föredragande departementschefen
att det inte kunde anses föreligga tillräckliga skäl att låta en insättare
åtnjuta fortsatt uppskov med taxeringen, sedan han överlåtit fastigheten.
1 detta fall borde medlen upptagas som intäkt av fastigheten för det
år under vilket överlåtelsen ägt rum.
Propositionen antogs av riksdagen utan ändring i nu ifrågavarande del.
Av innehållet i de förevar ande motionerna må här återges
följande.
1 motionerna 1:6 oeli 11:10 erinras om att avliden persons skogskontomedel
övergår på dödsboet. När sedan dödsboet skiftas, skall innestående
medel å skogskontot upptas såsom bruttointäkt av skogsbruk för del beskattningsår
under vilket bodelning ägt rum. Beträffande dödsbo med endast
en delägare uttalas att sådant bo betraktas som skiftat redan i och
med dödsfallet med påföljd att på skogskonto insatta belopp upptas till
beskattning omedelbart efter dödsfallet.
Till belysning av detta förhållande anföres iöljande exempel. En hemmansägare
hade insatt ca 30 000 kr. på sitt skogskonto. Beloppet skulle
under de närmaste åren tagas i anspråk för bostadsreparationer, som till
största delen är avdragsgilla. Reparationerna skulle verkställas under en
tidrymd av 4 år. Hemmansägaren avled emellertid hastigt och efterlämnade
endast sin maka. På grund av att endast en dödsbodelägare fanns i dödsboet
betraktades detta icke som ett oskiftat dödsbo. Makan tvingades upptaga
hela beloppet på skogskontot som inkomst under makens dödsår. Några
reparationer på byggnaderna hann hon icke utföra, varför hon därmed
led en icke oväsentlig skatteförlust.
Rörande det angivna fallet uttalar motionärerna att progressiviteten i
beskattningssystemet medfört en betydande skatteskärpning, vilket måste
anses strida mot syftet med skogskontot. Om dödsbodelägarna varit flera
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 15 dr 1962
och avtal sålunda kunnat träffas om sammanlevnad i oskiftat dödsbo, hade
en normal avveckling av skogskontot kunnat ske och medlen kunnat användas
exempelvis till planerad bostadsreparation. Det synes därför angeläget
att en sådan ändring av bestämmelserna för skogskontot kommer till
stånd, att skogskonto, som övergår till endast en dödsbodelägare, skall kunna
avvecklas under en tidrymd av förslagsvis 3 år, räknat från dagen för
dödsfallet.
Yrkandet i motionernu 1:21 och 11:44 motiveras bl. a. med att det finns
områden där skogskontots företagsekonomiska funktion skulle kunna förbättras
och därmed kvardröjande hinder för en rationell skogsdrift undanröjas.
Detta gäller bestämmelserna om återföring av skogskontomedel vid
försäljning av fastigheten eller vid arvskifte. Om huvudvikten läggs vid
skogskontots företagsekonomiska betydelse, vilket från samhällets synpunkt
måste vara väsentligt, vore det angeläget att skogskontot i sådana situationer
efter särskilt medgivande av de lokala taxeringsmyndigheterna kunde
knytas till den aktuella fastigheten och alltså efter ansökan överföras på
den nye ägaren till den fastighet varifrån intäkterna ursprungligen hänför
sig. Motivet härför är att bereda möjlighet att upprätthålla den företagsekonomiska
kontinuiteten i skogsbruket även i samband med situationer
som ägarbyte och skifte av dödsbo.
Till stöd för yrkandet i motionerna 1:281 och 11:350 framhålles att bestämmelsen
om fyra månaders uppsägningstid för skogskontomedel är förenad
med praktiska olägenheter. Dessa kan avhjälpas om uppsägningstiden
förkortas till två månader. Belopp som skall disponeras under kalenderåret
måste nu sägas upp i augusti. Om uppsägningstiden blir två månader kan
uppsägning ske i oktober. Kontoinnehavare har då vida större möjligheter
att överblicka vad som kan inflyta från jordbruk och skogsbruk under resten
av året och i vilken mån behov föreligger att utnyttja på skogskonto innestående
medel.
1 motionerna 1:360 och 11:438 erinras om att vid införandet av bestämmelserna
om skogskonto fastställdes det nu gällande minimibeloppet för
insättningar, 2 000 kronor, med hänsyn till att en lägre minimisumma ansågs
få vissa icke önskvärda konsekvenser i form av ökad arbetsbelastning
för banker och taxeringsnämnder. De erfarenheter som i dag kan åberopas
beträffande skogskonton synes icke bestyrka dessa antaganden. Däremot
står det tämligen klart att minimigränsen för den årliga avsättningen vid
2 000 kronor utestänger ett väsentligt antal småskogsiigare från att utnyttja
skogskontot. Detta framhölls redan vid skogskontots införande av skogsstyrelsen,
som då förordade ett fastställande av minimibeloppet till 1 000
eller 1 500 kronor. Situationen inom skogsbruket har undergått en förändring
sedan skogskontot infördes. Samarbetet mellan skogsägarna har
Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962
5
vidgats och i ökad utsträckning kommit att omfatta även produktionssidan.
Som en följd av samarbetet kan enskilda skogsägare finna det fördelaktigt
att göra mindre virkesuttag såsom delposter av skogsbruksområdets eller
det skogliga sam ve rkansom rådets gemensamma avverkningsplanering. I dylika
situationer kan det vara motiverat ur den enskildes synpunkt att göra
avsättningar till skogskonto. Samma förhållande gäller givetvis för den
mindre skogsägare, som med utnyttjande av egen arbetskraft endast vill
göra begränsade uttag. Minimigränsen för insättningar bör med hänsyn härtill
sänkas till 1 000 kronor.
Utskottet
De i förevarande betänkande behandlade motionerna avser att åstadkomma
ändringar i olika hänseenden i 1954 års lagstiftning om rätt att insätta
viss del av uppburen intäkt av skogsbruk å särskilt konto i bank, s. k. skogskonto.
Vid sådan insättning erhåller den skattskyldige uppskov vid taxering
till kommunal och statlig inkomstskatt med det insatta beloppet. Lägre belopp
än 2 000 kronor om året må inte insättas å skogskonto. Vid kontouttag,
för vilket gäller en uppsägningstid av fyra månader, har den skattskyldige
att redovisa det uttagna beloppet såsom intäkt i sin självdeklaration. Har
medel innestått å skogskonto i tio år skall de återföras till beskattning. Så
skall även ske då den skattskyldige avyttrar fastigheten och likaså vid skifte
av dödsbo, som har medel innestående å skogskonto.
I de likalydande motionerna I: 21 och II: 44 yrkas utredning i syfte att
åstadkomma sådana bestämmelser att lokal skattemyndighet på ansökan av
skattskyldig må medge att skogskonto, utan beskattningspåföljd kan överföras
på ny fastighetsägare vid fastighetens försäljning eller vid skifte av
dödsbo. Även i motionerna 1:6 och II: 10 uppmärksammas frågan om beskattning
av skogskontomedel vid skifte av dödsbo. Motionärernas utredningsyrkande
är emellertid begränsat till att avse dödsbo med endast en delägare.
I motionerna uppges att skogskontomedel, som innehas av sådant
dödsbo, upptas till beskattning på en gång i samband med dödsfallet. Dä
motionärerna finner en sådan ordning stridande mot syftet med skogskontolagstiftningen
föreslås att skogskontomedel i dödsbo med endast en delägare
skall kunna avvecklas under en tidrymd av tre år.
Då det gäller att bedöma i vilken utsträckning skogskontomedel bör beskattas
vid fastighetens övergång till ny ägare föreligger enligt utskottets
mening en väsentlig skillnad mellan det fall att fastigheten avyttras och det
fall att fastigheten övergår genom arvskifte. Utskottet vill erinra om att
syftet med skogskontolagstiftningen bl. a. varit att möjliggöra en avräkning
bos en och samme fastighetsägare av senare kostnader för skogsbruket mot
tidigare influtna skogslikvider. I och med en avyttring måste detta sylte
anses ha fallit bort och någon verklig grund att uppskjuta beskattningen
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962
finns då inte längre. Det kan inte heller anses oskäligt att insatta medel vid
avyttring på en gång tas till beskattning eftersom kontoinnehavaren vid
avyttringen i allmänhet uppbär likvida medel att betala skatten med. Att
på sätt yrkats i motionerna I: 21 och II: 44 så hårt anknyta skogskontot till
den fastighet varom fråga är, att kontot utan beskattning skulle överflyttas
vid avyttring, skulle innebära att parterna måste beräkna köpeskillingen
med hänsyn till storleken av innestående medel och till en uppskattning
av den skatteskuld som kunde anses belasta kontomedlen. Utskottet kan
inte finna en sådan ordning lämplig och avstyrker med stöd av det anförda
det härutinnan framställda motionsyrkandet.
Vad gäller den skattemässiga behandlingen av skogskonto i samband
med arvskifte ligger saken delvis annorlunda till. I detta fall kan även
enligt utskottets mening vissa skäl anföras att tillåta en överföring på
dödsbodelägare utan beskattningspåföljd. Främst kan därvid åberopas att
inkomstskatt i allmänhet inte uttas då förvärvskälla genom arvskifte byter
ägare och att denna skattefrihet även omfattar sådana i förvärvskällan ingående
tillgångar som i likhet med skogskontomedel är belastade med s. k.
latent skatteskuld. Det ovan antydda argumentet för beskattning att fastigheten
övergår till annan person än den som gjort kontoinsättningarna äger
inte heller samma tyngd då fastigheten tillskiftas delägare i dödsbo.
Enligt vad utskottet erfarit är frågan om dödsbos inkomstbeskattning och
om beskattningen i samband med arv av tillgångar, som ingår i förvärvsverksamhet,
för närvarande föremål för utredning inom 1953 års skatteflyktskommitté.
Det torde kunna förutsättas att kommittén, som avser att
avlämna betänkande under innevarande år, vid denna prövning även kominer
att uppmärksamma förevarande spörsmål.
Med anledning av vad som anförts i motionerna 1:6 och II: 10 därom
att skogskontomedel i dödsbo med en delägare tages till beskattning redan i
samband med dödsfallet på den grund att boet redan då anses skiftat, vill
utskottet framhålla att frågan om s. k. enmansdödsbos behandling i beskattningshänseende
knappast kan anses fullt klarlagd. Utskottet anser sig givetvis
inte böra uttala sig rörande tolkningen av gällande regler på hithörande
område men vill framhålla att det av regeringsrättens utslag den 30 augusti
1960 (RÅ 1960 ref. 27) framgår att även den meningen vunnit anslutning i
praxis att delägaren skall anses ha tillträtt egendomen först sedan boutredningen
kan anses avslutad.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna I: 6 och II: 10 samt motionerna
1: 21 och II: 44.
Utskottet övergår härefter till att behandla yrkandet i motionerna I: 281
och II: 350 om förkortning av uppsägningstiden för skogskontomedel från
fyra till två månader. Därvid vill utskottet erinra om att anledningen till att
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962
viss uppsägningstid ansetts böra föreskrivas varit önskemålet att förhindra
missbruk av den genom skogskontolagstiftningen erhållna möjligheten till
beskattningsuppskov. Bestämmelser om viss uppsägningstid har sålunda
ansetts vara ett lämpligt korrektiv mot att de skattskyldiga insätter medel å
skogskonto någon dag före deklarationens avlämnande och gör uttag strax
därefter. Vid remissbehandlingen av den promemoria, som låg till grund for
lagstiftningen, framfördes tanken att kontomedlen borde bindas i åtta månader,
men departementschefen ansåg sig i proposition inte böra föreslå längre
uppsägningstid än fyra månader för att inte den normala användningen
av skogskontomedel skulle försvåras. Riksdagen antog förslaget i denna
del utan erinran.
Utskottet anser inte att det i motionerna anförts tillräckliga skal för en
förkortning av uppsägningstiden och avstyrker således det föreliggande
lagstiftningsyrkandet. Det må erinras om att Kungl. Maj:t om särskilda
förhållanden därtill föranleder må medge att skogskontomedel får uttas
utan iakttagande av den föreskrivna uppsägningstiden. Med stöd härav
medgav Kungl. Maj:t i september 1960 befrielse intill utgången av år 1960
från uppsägningstiden med anledning av de under nämnda år inträffade
skördeskadorna.
Slutligen har utskottet att besvara yrkandet i motionerna I: 360 och
11:438 om sänkning av minimigränsen för insättning å skogskonto. För
närvarande gäller att insättning avseende viss förvärvskälla inte får understiga
2 000 kronor. Motionärerna förordar en sänkning av denna gräns till
1 000 kronor.
Den nuvarande minimigränsen får ses mot bakgrunden av att syftet med
skogskontolagstiftningen i första hand varit att åstadkomma en skatteutjämning.
Dess tillämpning är med anledning härav begränsad till fysiska
personer, oskifta dödsbon och andra skattskyldiga, vilka är underkastade
progressiv inkomstbeskattning. Lagstiftningen är att anse som ett komplement
till 1951 års regler om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst,
för vilkas tillämplighet också gäller en viss minimigräns, nämligen
4 000 kronor.
Av detta skogskontolagstiftningens huvudsyfte följer att den inte bör vara
tillämplig då den skattskyldiges intäkter av skogsbruk under beskattningsåret
är så obetydliga att ett uppskov med beskattningen har ringa eller
ingen skatteutjämnande effekt. Nu gällande minimibelopp för insättning,
2 000 kronor, innebär — med hänsyn till att insättningen skall utgöra viss
procent av köpeskillingen för försåld skog — att de lägsta intäktsbelopp,
som kan grunda insättningsriitt, uppgår till 3 334 kronor beträffande avverkningsrätter
och 5 000 kronor beträffande leveransvirke.
Utskottet vill erinra om att frågan om en höjning av den ovannämnda
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962
minimigränsen för tillämpning av förordningen om särskild skatteberäkning
för ackumulerad inkomst aktualiserats under senare tid i anledning
av förslag av den utredning som haft att överse berörda förordning. Att
under sådana förhållanden överväga en sänkning av den minimigräns, som
gäller för den i samma syfte tillkomna skogskontolagstiftningen, anser sig
utskottet inte kunna tillstyrka. Utskottet avstyrker således utredningsyrkandet
i motionerna I: 360 och II: 438.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 6 av herr Jonasson och
II: 10 av herr Börjesson i Falköping om beredande av viss
tid för avveckling av skogskonto i dödsbo med en delägare;
2) de likalydande motionerna 1:21 av herrar Nils-Eric
Gustafsson och Sundin samt II: 44 av herrar Larsson i
Norderön och Fälldin om möjlighet att överföra skogskonto
på ny fastighetsägare i vissa fall;
3) de likalydande motionerna I: 281 av herr Ebbe Ohlsson
och II: 350 av herr Magnusson i Tumhult om ändrad
uppsägningstid för medel å skogskonto; ävensom
4) de likalydande motionerna 1:360 av herr Nils-Eric
Gustafsson samt II: 438 av herrar Mattsson och Nilsson i
Tvärålund angående taxeringen av medel å skogskonto,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 februari 1962
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från förstakammaren: herrar John Ericsson, Erik Jansson, Söderquist,
fröken Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Yngve Nilsson, Wärnberg,
Sundin, Kronstrand och Nordenson; samt
från andrakammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Engkvist,
Magnusson i Borås, Rydén, Darlin, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora,
Carlstein och Larsson i Umeå.
Reservationer
I) av herrar Yngve Nilsson, Nordenson, Magnusson i Borås och Darlin,
vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:281
av herr Ebbe Ohlsson och II: 350 av herr Magnusson i Tumhult ansett, att
utskottet bort under punkten 3) hemställa,
Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962
9
3) att riksdagen med bifall till förenämnda motioner
måtte antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse an 6 § förordningen den 27 mars 195i (nr H2)
om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.
Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 27 mars 1954 om taxering
för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, skall erhålla följande
ändrade lydelse.
6 §.
Skattskyldig, som vill disponera å skogskonto innestående medel, äger
att två månader efter uppsägning återfå det insatta beloppet. Uppsägning
må avse beloppet i dess helhet eller del av detsamma, dock att deluttag ej
må understiga 1 000 kronor. Om särskilda förhållanden det föranleda, äger
Konungen medgiva, att å skogskonto innestående medel må uttagas utan att
nu föreskriven uppsägningstid iakttages.
Efter det---kvarstående medel.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
II) av herrar Sundin och Eriksson i Bäckmora, vilka ansett
dels att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 7 med orden
»Den nuvarande minimigränsen» och slutar på s. 8 med orden »i motionerna
I: 360 och II: 438», bort ha följande lydelse:
»Nu gällande minimibelopp för insättning på skogskonto, 2 000 kronor,
innebär — med hänsyn till att insättningen skall utgöra viss procent av
köpeskillingen för försåld skog — att de lägsta intäktsbelopp som kan grunda
insättningsrätt, uppgår till 3 334 kronor beträffande avverkningsrätter
och 5 000 kronor beträffande leveransvirke. Såsom framhållits i motionerna
medför detta, att skogsägare och särskilt småskogsägare ofta utestänges
från möjligheten att utnyttja skogskontot. Mindre virkesuttag har, såsom
också framhållits i motionerna, blivit allt vanligare såsom delposter
av skogsbruksområdes eller skogligt samverkansområdes gemensamma avverkning.
Det är enligt utskottets mening en brist, att skogsägare vid sådana mindre
virkesuttag inte har möjlighet att utnyttja skogskontot. I många fall
skulle en sådan möjlighet ha en skatteutjämnande effekt, som inte bör
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1962
underskattas. Av lika stor vikt är det emellertid, att skogsägarna i så stor
utsträckning som möjligt kan få utnyttja skogskontot som en motsvarighet
till de investeringsfonder, som aktiebolag och ekonomiska föreningar
med viss skattefrihet får inrätta för vissa ändamål.
Utskottet delar därför motionärernas uppfattning, att minimigränsen
för insättning på skogskonto bör sänkas. I sammanhanget vill utskottet erinra
om att i 1951 års lag om investeringskonto för skog inte intogs föreskrift
om visst lägsta belopp för frivillig insättning. I samband med att
nu gällande bestämmelser fastställdes år 1954 förordade skogsstyrelsen, att
minimibeloppet skulle sättas till 1 500 eller 1 000 kronor. Utskottet finner
den av motionärerna förordade minimigränsen, 1 000 kronor, väl avvägd.
Rätt till insättning på skogskonto skulle härmed medgivas, när köpeskillingen
uppgår till 1 667 kronor beträffande avverkningsrätter och 2 500
kronor beträffande leveransvirke. Utskottet tillstyrker sålunda, att sådan
ändring av bestämmelserna om skogskonto skyndsamt prövas.»
dels ock att utskottet under punkten 4) bort hemställa
4) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 360 av herr Nils-Eric Gustafsson samt II: 438 av herrar
Mattsson och Nilsson i Tvärålund måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om prövning rörande sänkning av
minimibeloppet för insättning på skogskonto från 2 000
kronor till 1 000 kronor i enlighet med vad utskottet ovan
anfört;
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1962
<20240