Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1962
1
Nr 11
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om befrielse från arvsskatt beträffande legat till internationell
hjälpverksamhet.
(l:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 1 av herr Elmgren m. fl. och II: 2 av herr Gustafson i Göteborg
m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 19il (nr il6)
om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom förordnas, att 3 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt
den 6 juni 1941 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3 §.
Från skattskyldighet enligt denna förordning äro befriade staten;
stiftelse---försvar;
stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att
främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja
vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock icke där ändamålet
är att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter;
stiftelse---forskning.
Skattebefrielse -— — — sammanslutning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 2.
Jämlikt 3 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt
är från skattskyldighet enligt förordningen bl. a. befriad stiftelse eller
sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 7 samt. Nr 11
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1962
ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård av behövande
ålderstigna, sjuka eller lytta, dock icke där ändamålet är att sålunda
tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter eller utom riket bosatta
utlänningar.
Förutom de i ovannämnda paragraf omnämnda juridiska personerna är
enligt 38 § från gåvoskatt befriade bl. a. svenska stiftelser med huvudsakligt
syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,
idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga
ändamål.
I de likalydande motionerna I: 356 och II: 551 vid 1961 års riksdag framställdes
enahanda yrkande som i de nu förevarande motionerna. I sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 33 anförde bevillningsutskottet bl. a.
följande.
Allmän enighet torde råda om att vi i vårt land i största möjliga utsträckning
bör bidraga till den internationella hjälpverksamheten. Utskottet kan
därför helt instämma i motionernas syfte. Man kan emellertid inte bortse
ifrån de gränsdragningsproblem, som är förenade med en utvidgning av
skattefriheten, och nödvändigheten av att tillräckliga garantier skapas för
att förvärvet kommer att användas uteslutande för det avsedda ändamålet.
Frågan om en ändring av lagstiftningen i förevarande hänseende bör därför
lämpligen övervägas i samband med den av riksdagen tidigare begärda allsidiga
översynen av arvsbeskattningen. Av det anförda framgår att utskottet
för sin del inte är berett att förorda omedelbara lagstiftningsåtgärder i ämnet.
Utskottet anser sig därför inte kunna biträda yrkandet i de likalydande
motionerna I: 356 och II: 551.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.
Någon uttrycklig motivering till inskränkningen i skattebefrielsen beträffande
testamentslegat bär inte lämnats i förarbetena till lagstiftningen. Begränsningen
torde därför få ses mot bakgrunden av de då rådande internationella
förhållandena. I dagens läge, som präglas av ett växande internationellt
samarbete och stigande insatser från vårt lands sida, ter sig den
diskriminerande bestämmelsen i arvsskatteförordningen gentemot testamentariska
förordnanden till svenska organisationer, som bedriver hjälpoch
biståndsverksamhet utanför vårt lands gränser, som starkt föråldrad.
Bärande anledning att bibehålla den nu för mer än tjugu år sedan införda
begränsningen i skattefriheten synes inte förefinnas.
Med hänsyn till den viktiga roll, som berörda organisationer spelar i det
alltmer utvidgade svenska hjälparbetet, och till att den ifrågasatta reformen
icke berör någon principiell ändring av gällande författningsregler rörande
arvs- och gåvobeskattningen utan bör ses som en naturlig anpassning
av desamma till nya tidsförhållanden är det knappast befogat att avvakta
en tidskrävande, allmän översyn av arvsskattereglerna. Vad gränsdragningsoch
kontrollsvårigheterna angår bör framhållas, att den föreslagna skattebefrielsen
avses gälla legat till svensk organisation. Missbruksriskerna kan
anses bli på ett betryggande sätt eliminerade, alldenstund berörda hjälpor
-
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1962
ganisationer antingen är underkastade offentlig kontroll genom särskild
lagstiftning eller har en sådan kontakt med det offentliga, att garantien mot
missbruk även här är för handen. Gränsdragnings- och kontrollproblemen
har lösts i fråga om gåvoskatten. Befogad anledning att anta att speciella från
gåvobeskattningen avvikande kontrollproblem skulle uppkomma vid beskattning
av testamentslegat torde inte föreligga.
Utskottet
I de förevarande motionerna hemställes om sådan ändring i förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt, att legat till internationell hjälpverksamhet blir
befriade från arvsskatt. Till stöd för yrkandet har anförts att den i allmänhet
gällande befrielsen från arvsskatt för svensk stiftelse eller sammanslutning,
som har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms
fostran eller utbildning eller att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka
eller lytta, inte gäller om ändamålet är att tillgodose utom riket bosatta utlänningar.
Däremot är gåvor till förmån för sådana utlänningar skattefria.
Enligt motionärernas mening ter sig den diskriminerande bestämmelsen vid
arvsbeskattningen gentemot testamentariska förordnanden till svenska organisationer,
som bedriver hjälp- och biståndsvei''ksamhet utanför landets
gränser, i dagens läge som starkt föråldrad och bärande skäl föreligger inte
att bibehålla denna begränsning i skattefriheten.
Såsom motionärerna framhållit åtnjuter svenska juridiska personer, som
verkar för vissa allmännyttiga ändamål till förmån för utom riket bosatta
utlänningar, befrielse från gåvoskatt men däremot inte från arvsskatt. I
rättspraxis har sålunda Rädda barnens riksförbund, vars verksamhet är av
såväl nationell som internationell art, inte erhållit befrielse från arvsskatt
och inte heller Svenska röda korset för belopp, som enligt testamentariskt
förordnande skulle användas till hjälp åt Europas behövande barn. Som skäl
för befrielsen från gåvoskatt har i förarbetena till lagstiftningen åberopats
att benägenheten att genom gåvor under livstiden understödja allmännyttiga
ändamål kunde befaras minska, om en del av gåvan toges i anspråk för
erläggande av skatt till staten. Detta återhållande moment har inte ansetts
göra sig gällande med samma styrka i fråga om testamentariska förordnanden,
som skall effektueras först efter testators död. En viss lindring erhålles
emellertid vid arvsbeskattningen därigenom att skatten å ifrågavarande
testamentslotter beräknas efter skatteklass III.
Ursprungligen var endast staten befriad från erläggande av arvsskatt.
Genom vidtagna lagstiftningsåtgärder har dock kretsen av de från arvsskatt
befriade rättssubjekten alltmer utökats. Mot bakgrunden av vårt lands intensifierade
insatser inom den internationella biståndsverksamheten föreligger
enligt utskottets mening starka skäl för en omprövning av frågan om beskattningen
av legat till internationell hjälpverksamhet. Utskottet kan därför
instämma i syftet med motionerna. En utvidgning av skattefriheten kan
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1962
emellertid skapa gränsdragningsproblem, och garantier måste finnas för att
förvärvet kommer till avsett ändamål. Med hänsyn härtill är utskottet för
sin del inte berett att tillstyrka yrkandet om omedelbara lagstiftningsåtgärder
i ämnet utan anser, att frågan bör bli föremål för närmare utredning.
Den av riksdagen år 1958 begärda allmänna översynen av arvsbeskattningen
har ännu inte kommit till stånd, enär det ansetts erforderligt att dessförinnan
bl. a. avvakta resultatet av familjerättskommitténs arbete. Det i
motionerna berörda spörsmålet är dock enligt utskottets mening av sådan
karaktär och angelägenhetsgrad att en utredning härom bör företagas i särskild
ordning. På grund härav förordar utskottet, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer om en särskild utredning i ämnet.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de likalydande motionerna
I: 1 och II: 2.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 1 av herr Elmgren m. fl. och II: 2 av herr Gustafson
i Göteborg m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t ville föranstalta om särskild utredning av
frågan om befrielse från arvsskatt beträffande legat till internationell
hjälpverksamhet.
Stockholm den 20 februari 1962
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar
Eriksson, Erik Jansson, Söderquist, Gustaf Elofsson, Oscar Carlsson, Stefanson,
Yngve Nilsson och Wärnberg; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Nilsson
i Svalöv, Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Magnusson i Borås, Rydén, Forsberg
och fru Nettelbrandt.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620227