4

Allmänna berdningsutskottets utlåtande nr 7 år 1962

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckta motioner om forskning rörande
vidgad användning av öländsk kalksten.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 87 av herr Bertil Petersson m. fl. och II: 118 av fru Torbrink m. fl.
hemställes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att
Kungl. Maj :t genom lämpligt organ föranstaltar om forskning syftande
till att undersöka möjligheterna för ett vidgat industriellt användande av
den öländska kalkstenen.

I motionerna framhålles, att befolkningen på Öland årligen minskar, enär
det saknas försörjningsmöjligheter för dem som friställes genom bl. a. jordbrukets
rationalisering. Av industri förekommer, bortsett från viss förädling
av jordbruksprodukter, sådan som är grundad på landskapets kalksten,
men denna industri förmår ej suga upp den friställda arbetskraften.
Det kommer framdeles att bli svårt att lösa frågan om service för dem, som
under alla omständigheter kommer att bo kvar på ön. Den industriella
verksamheten måste därför ökas. Då Öland har riklig tillgång på kalksten,
vore det motiverat att genom forskning undersöka möjligheterna att vidga
användningen av kalkstenen.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 87.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från Sveriges geologiska
undersökning (SGU), länsstyrelsen i Kalmar län, Ingeniörsvetenskapsakademien
(IVA), Stenindustrins forskningsinstitut, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
Svenska fabriksarbetareförbundet och Svenska stenindustriarbetareförbundet.

SGU framhåller, att kalkstenen är väl känd och prövad och väl inarbetad
på de marknader, som står till buds. Beträffande den mera rent geologiska
forskningen framhålles, att de geologiska kartbladen över Öland är gamla.
Nykartering kunde vara motiverad och finge förväntas giva ett rikt material,
ägnat att belysa kalkstenens användbarhet i modern stenindustri.
SGU förfogar emellertid ej över tillräckliga resurser för att upptaga denna
arbetsuppgift inom de närmaste åren.

Länsstyrelsen i Kalmar län förklarar sig ha i olika sammanhang övervägt
vilka åtgärder från samhällets sida som lämpligen borde vidtagas för
att hejda avfolkningen på Öland. De flesta förslag stupar emellertid på
kommunikationssvårigheterna mellan Öland och fastlandet. Så länge bro

Allmänna berdningsutskottets utlåtande nr 7 år 1962 5

saknas kan man icke räkna med någon nämnvärd utveckling av det öländska
näringslivet. Merkostnaderna vid transport med färja förhindrar effektivt
nyetablering av företag på Öland.

Den öländska stenindustrien sysselsätter i runt- tal 600 personer, och det
vore givetvis önskvärt att genom forskning söka kartlägga ytterligare möjligheter
att industriellt utnyttja stenen. Kalksten finns emellertid även på
fastlandet, och biltransporter via färja från Öland ställer sig alltför dyrbara
för att möjliggöra konkurrens. Att utnyttja den s. k. skrotstenen
anses ekonomiskt otänkbart. Länsstyrelsen ställer sig tveksam till möjligheterna
att genom forskning skapa en vidgad industriell användning av
den öländska kalkstenen, men då alla möjligheter att ekonomiskt utnyttja
denna råvara för att bereda sysselsättning åt befolkningen bör tillvaratagas,
tillstyrker länsstyrelsen utredning.

/VA hänvisar till 1954 års ö-utredning, i vilken några ökade arbetsmöjligheter,
baserade på kalksten, ej kunde anvisas. Kalksten förekommer i
rikliga mängder även på andra håll i landet, och Ökad användning av kalksten
komme säkerligen att utnyttjas av företag även utanför Öland, eftersom
den öländska kalkstenen ej kan uppvisa några specifika egenskaper,
som kan ge den företräde. IVA ser därför mörkt på möjligheterna. Vill man
skapa industriell sysselsättning på Öland bör man i stället inrikta sig på
högförädlade produkter, för vilka fraktkostnaderna är av underordnad betydelse.

Stenindustrins forskningsinstitut framhåller att stenskrotet på norra
Öland från lastnings- och transportsynpunkt måste ställa sig orimligt dyrt
som råvara för en eventuell industri. Detsamma gäller avsättningen av
öländsk kalksten inom byggnadsindustrien. Institutet finner det utsiktslöst
att grunda en industri på Öland med stenskrotet som råvara. Effektivaste
sättet att stödja öländsk industri är att sänka fraktkostnaderna
exempelvis genom byggande av bro.

Byggnadsentreprenörföreningen påpekar att cement- och lättbetongindustrien
redan bedriver en omfattande forskning. Huruvida ytterligare möjligheter
att använda kalksten föreligger undandrar sig föreningens bedömande.
Föreningen hänvisar även till fraktkostnadernas betydelse.

Fabriksarbetareförbundet ifrågasätter om den öländska kalkstensindustrien
kan råda bot på öns befolkningsminskning. Stenens beståndsdelar
och dess stora volymvikt gör att fraktkostnaderna blir höga. Förbundet har
emellertid ingenting emot en utredning ehuru teknikerna troligen redan
känner till mycket rörande kalkstenens användningsområde. Lämpligare
synes vara att söka nyetablera företag inom andra branscher.

Stenindustriarbetareförbundet instämmer utan motivering i motionärernas
yrkande.

6 Allmänna berdningsutskottets utlåtande nr 7 år 1962

Utskottet

Av de praktiskt taget helt entydiga uttalandena i yttrandena över motionerna
framgår, att möjligheter knappast kan bedömas föreligga att åstadkomma
en utvidgad, lönsam kalkstensindustri på Öland som kan motverka
befolkningsavflyttningen. Såvitt utskottet kunnat bedöma torde lösningen
av avflyttningsfrågan få sökas inom ramen för en aktiv lokaliseringspolitik,
som beaktar även andra möjligheter till sysselsättning.

Utskottet, som behjärtar motionernas syfte, finner sig sålunda med hänsyn
till vad som anförts i det av utskottet införskaffade materialet i ärendet,
likväl böra hemställa,

att de likalydande motionerna 1:87 och II: 118 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Nestrup, Sörlin, Söderberg,
Hedström, Olofsson, Hellebladh, Ringaby*, Widén*, Tage Johansson och
Schött;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson i
Skoglösa, Jacobsson i Sala, Dickson, fru Jäderberg, herrar Svensson i Kungälv,
Carlsson i Huskvarna, Nilsson i Bästekille, Lundmark*, Haglund, Keijer
och Börjesson i Glömminge.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.