Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr ii år 1962
1
Nr 44
Utlåtande i anledning av väckt motion om kontroll av elmätare.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen 11:622 av
herr Fälldin hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära förslag till förordning om kontroll av elmätare i huvudsaklig
överensstämmelse med i motionen angivna riktlinjer.
I motionen anföres, att köpare av elektrisk energi bör ha berättigade krav
på att använda mätinstrument visar rätt förbrukning. I regel har abonnent
rätt begära provning av mätare. Om felvisningen överstiger 5 procent skall
kraftleverantören svara för provningskostnaden, annars konsumenten. Provningen
utföres emellertid så gott som uteslutande av leverantören och inga
praktiska möjligheter finnes att få provningen utförd av ett opartiskt organ.
Efter att ha omnämnt ett icke närmare preciserat fall, där felmätningen
uppgives ha varit avsevärd, framhåller motionären det som mycket motiverat
att abonnent, som misstänker felmätning, skall äga rätt att få mätaren
provad genom ett opartiskt organ och utan kostnad. För att undvika
missbruk bör rättigheten begränsas till en fri provning varje femårsperiod.
Därutöver bör distributör åläggas att t. ex. en gång varje tioårsperiod utföra
regelbunden kontroll av elmätarna.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från kommerskollegium,
Landsbygdens elnämnd och Svenska elverksföreningen.
Kommerskollegium, som inhämtat yttrande från AB Ermi, landets enda
mätarfabrikant, anför:
Erfarenheten visar att felmätning kan förekomma i elmätare och tekniskt
sett föreligger — även om endast enstaka fall är känt för kollegium
— givetvis också möjlighet att medvetet justera en elmätare så att den anger
större förbrukning än den verkliga.
För en elkonsument kan det ur principiell synpunkt te sig otillfredsställande
att behöva förlita sig på att distributören tillser att elmätarna fungerar
riktigt. Det står honom givetvis Öppet att själv låta företaga kontroll
genom något opartiskt organ. Han kan i så fall vända sig antingen till annan
distributör eller till statens provningsanstalt eller något av de företag som
tillverka eller försälja elmätare eller konsulterande ingenjörsfirma som också
brukar åtaga sig sådan kontroll. För elkonsumenten kan det måhända
ibland vara svårt att avgöra vart han skall vända sig för att få kontrollen
utförd, och den kan också understundom medföra icke obetydliga kostnader
för honom. Mot denna bakgrund kan det för konsumenten te sig önskvärt
alt bättre möjligheter funnes till opartisk mätarkontroll.
Därest från del allmännas sida krav uppställas på regelbunden, opartisk
kontroll av elmätare, torde det vara nödvändigt att angiva hur en sådan
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 11 samt. Nr 4)
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 44 dr 1962
kontroll skall anordnas. Medan den enskilde elkonsumenten i det särskilda
fallet icke minst med hänsyn till sin personkännedom kanske kan åtnöja
sig med en kontroll som utföres av ett angränsande distributionsföretag,
synes det knappast tillfredsställande att, därest ett statligt kontrollsystem
genomföres, generellt utgå från att de olika distributionsföretagen skola
kontrollera varandras mätare. Eftersom andra lokala möjligheter till mätarkontroll
i allmänhet icke torde stå till buds skulle det bli nödvändigt att
anlita statens provningsanstalt, konsulterande företag eller något av de tillverknings-
eller försäljningsföretag, som åtaga sig mätarkontroll, eller att
skapa en särskild kontrollorganisation.
Om möjlighet öppnas för elkonsumenterna att utan kostnader få kontroll
utförd kommer sannolikt anspråken på kontrollresurserna att öka
högst väsentligt. Det är knappast möjligt att utan ingående överväganden
bedöma hur en organisation av detta slag bör vara uppbygd. Sannolikt är
emellertid att, vare sig redan befintliga kontrollmöjligheter utbyggas för
ändamålet eller nya kontrollorgan tillskapas, kostnaderna för ett statligt
kontrollsystem komma att bliva betydande, särskilt om det skulle visa sig
erforderligt att inrätta kontrollorgan på ett flertal platser i landet.
Med hänsyn till vad nu sagts synes det nödvändigt att noga överväga
huruvida från principiell synpunkt kan anföras sådana krav på anordnande
av en opartisk elmätarkontroll, som kunna motivera de icke obetydliga
kostnader som ett statligt kontrollsystem av detta slag skulle medföra.
Det kan därvid vara skäl erinra om att det numera finns åtskilliga områden
där konsumenter av nyttigheter eller tjänster icke hava några motsvarande
möjligheter, som erbjudas genom lagen om mått och vikt, till
kontroll av förevarande slag. Så är fallet exempelvis i fråga om gas- och
vattenleveranser och telefonabonnemang men även inom den vanliga handeln
har med hänsyn av den tekniska utvecklingen befunnits möjligt att
medge undantag från de kontrollkrav som eljest uppställas i fråga om mätning
och vägning.
Vidare bör i detta sammanhang övervägas huruvida med hänsyn till betingelserna
för felmätning och de hittillsvarande erfarenheterna på detta
område verkligen föreligger något påtagligt praktiskt behov av ett statligt
kontrollsystem av detta slag.
Beträffande betingelserna för felmätning har Aktiebolaget Ermi — som
är den enda mätarfabrikanten i landet och som torde täcka mer än 50 procent
av det årliga svenska mätarbehovet — i sin skrivelse anfört att den
enda förändring som en från början god mätare kan tänkas undergå med
tiden, vore att den på grund av lagerslitning och därav åstadkommen ökad
friktion i de rörliga delarna kan gå för sakta, vilket vore till nackdel endast
för kraftleverantören. En orsak till att en mätare skulle börja gå för
fort vore att bromsmagneten i mätarverket med tiden försvagades. En sådan
magnetförsvagning kunde förekomma på äldre mätare, men enligt bolagets
uppfattning vore denna typ av mätare redan ur bruk.
Enligt en undersökning rörande felfrekvensen hos elmätare, vilken sammanställts
av Svenska elverksföreningen på grundval av uppgifter från ett
20-tal eldistributörer och varav kollegium tagit del, äro de fel som förekomma
i elmätare i det helt övervägande antalet fall till eldistributörens
nackdel. Endast hos några få distributionsföretag har vid de företagna undersökningarna
fel med motsatt verkan uppdagats.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 44 år 1962 3
Den uppfattning rörande betingelserna för felmätning, som framlagts
av Aktiebolaget Ermi är såvitt kollegium kan finna riktig, vilket också bestyrkes
av de uppgifter angående felfrekvensen vid elmätning, som lämnats
av Elverksföreningen och som torde kunna anses tämligen representativa
för distributionsföretagen överlag.
Såsom ovan antytts är endast ett fall av medveten feljustering av mätare
till distributörernas fördel känt — vilket ägde rum på 1930-talet — och
det finns icke skäl antaga att bedrägliga åtgärder av detta slag förekommit
i andra fall. Icke minst mot bakgrunden av distributionsföretagens struktur
och den lämplighetsprövning, som numera förekommer vid beviljande av
områdeskoncessioner, ter det sig osannolikt att förfaranden av detta slag
numera skulle kunna äga rum inom sådana företag.
Vidare må i detta sammanhang framhållas, att kollegium, som i stor utsträckning
genom skrivelser från elkonsumenterna får del av deras synpunkter
beträffande distributionsförhållandena, icke kan erinra sig några
klagomål från detta håll beträffande elmätare.
Med hänsyn till vad nu anförts anser kollegium för sin del att det praktiska
behovet av ett statligt ingripande på detta område är jämförelsevis
ringa. De överväganden av psykologisk eller principiell natur, som kunna
anföras till stöd för förslaget om införande av en sådan kontroll, kan enligt
kollegii mening icke motivera de betydande kostnader som en kontrollorganisation
skulle medföra. Kollegium anser sig därför för sin del icke
böra tillstyrka bifall till den förevarande motionen.
Landsbygdens elnämnd delar uppfattningen, att konsumenten skall vara
garanterad en rättvisande strömdebitering och att kostnaden för felaktig
sådan skall stanna å kraftleverantören. Frågan bör emellertid ses praktiskt.
Okynnesanmälningar måste undvikas. Nämnden anser sig icke kunna
ta ställning till om nu utformade bestämmelser gynnar den ena parten mer
än den andra. Nämnden anser emellertid det väl motiverat att kraftleverantör
ålägges att med bestämda intervaller utföra regelbunden kontroll av
elmätarna.
Elverksföreningen framhåller, att goda elmätare och en riktig funktion
hos dem är av stor betydelse ej enbart för konsumenten utan i minst lika
hög grad också för eldistributören. Antalet elmätare i landet uppskattas till
2,5 å 3 miljoner. Årligen uppsättes 100 000 å 150 000 nya mätare, vilket
innebär en successiv förnyelse av mätarbeståndet under loppet av 25 å 30
år. Regelbunden kontroll sker av det helt övervägande antalet i landet befintliga
elmätare. Kontrollen sker vid väl utrustade mätarlaboratorier vid
städernas och samhällenas elverk, vid de större kraftföretagen ävensom vid
en avsevärd del av landsbygdsföretagen. För att få en aktuell belysning av
provens innebörd har föreningen nyligen på begäran av kommerskollegium
gjort en rundfråga till ett 30-tal slumpvis uttagna distributionsföretag.
Undersökningen gav följande bild av de faktiska förhållandena. Antalet
företag, som tillfrågades, utgjorde 30. Sammanlagda abonnentantalet uppgår
till ca 1,35 miljoner. Regelbunden kontroll av varje mätare på labora
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr U dr 1962
torium sker med tidsmellanrum av i regel 7—12 år. Antalet ner år av konJ)e?fr,
da undersökningar uppgår till 1 å 2 promille av de anslutna
matarna (vid de storre verken väsentligt mindre). Det ojämförligt största
antalet matare kontrollerade efter dylik anmälan visar minusfel8 d v s
matarna ga för sakta till fördel för abonnenten. I de fall plusfel förekommit
2,5 och 5 procent).3 tld hålHt Sig inom acceptabla gränser (i regel mellan
Sammanfattningsvis anför föreningen att kvaliteten hos i Sverige använda
matare ar hog, att regelbunden kontroll redan utövas i fråga om det ojämförligt
största antalet mätare och att möjligheter finnes att få opartisk provning
utförd. Vid de kontrollmätningar, som företagits på konsumentens begaran
har det visat sig att i det övervägande antalet fall felvisningen varit
till abonnentens fördel. I de återstående fallen har felet endast undantagsvis
varit större än några få procent. Fri kontroll av mätare på begäran av
abonnent skulle medföra avsevärda kostnader, som i sista hand abonnenterna
själva måste betala.
Föreningen avstyrker motionen.
Utskottet
Det ar givetvis önskvärt, att mätinstrument på vilka avgift grundas visar
rätt, så att icke ena parten gynnas på den andras bekostnad. Såvitt av inhämtade
yttranden framgår synes i fråga om elmätare större missvisningar
vara sällsynta, och i de fall, då dylika påvisats, uppges de i regel ha varit
till elkraftkonsumentens fördel. Från elkraftleverantörerna har emellertid
inga krav på kontroll framförts.
Härtill kommer att kontroll av elmätare är en tämligen omständlig procedur
och att regelbunden kontroll skulle orsaka stora kostnader. Det synes utskottet
icke motiverat att ålägga vare sig samhället, eldistributörerna eller
elkonsumenterna dessa kostnader, då missförhållanden endast i mycket
sällsynta undantagsfall kunnat påvisas. Utskottet får därför hemställa,
att motion 11:622 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 8 maj 1962
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller», Sörlin, Axel Emanuel Andersson,
Hedström, Olofsson, Ringaby, Tage Johansson, Schött och Eric Peterson*;
från
andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i
Sala, Hamrin i Jönköping, Dickson, fru Jäderberg, herrar Svensson i Kungälv,
Björkänge, fru Ekroth, herrar Westberg och Edlund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1962
620645