Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr bl år 1962

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående mindre företags
elkraftförsörjning.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:508 av herrar Mattsson och Torsten Andersson samt 11:589 av herrar Nilsson
i Tvärålund och Larsson i Borrby hemställes, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla att frågan om mindre företags försörjning
med elektrisk energi och den allmänna taxesättningen där blir föremål för
skyndsam prövning i enlighet med vad i motionerna 1:466 och 11:546 anförts.

I de sistnämnda motionerna, vilka hänvisats till bevillningsutskottet, anföres
bl. a.:

Vad först beträffar den egenproducerade kraften bör uppmärksammas att
den svenska trä- och sågverksindustrien ofta har egenproduktion av elektrisk
kraft. Därvid tillvaratas sågavfall, såsom bark, spån m. m. Från nationalekonomisk
synpunkt måste det anses riktigt att så sker, och energibeskattningen
kan redan av det skälet ifrågasättas. Motiveringen för energibeskattningen
är att skapa resurser för utbyggnad av landets kraftresurser.
Detta utgör ett skäl att undanta egenproduktion av nämnt slag från beskattningen,
emedan de nuvarande kraftresurserna inte utnyttjas av dem som
har dylik egenproduktion.

Ett måhända ännu starkare skäl utgörs av omständigheten att vedbränslen,
som är den primära energikällan vid denna egenproduktion, inte omfattas
av energibeskattningen. Om det vid en trä- eller sågverksindustri produceras
egen energi genom ångmaskin, eldad med nämnda avfallsprodukter,
och överföringen till företagets maskiner sker mekaniskt, t. ex. genom lindrift,
utgår följaktligen inte energiskatt. Motionärerna förordar därför, att
energiskatteförordningen ändras så att egenproducerad elektrisk kraft inte
beskattas, om kraften alstras genom förbränning av vedbränsle.

Vad energibeskattningen av industriellt förbrukad elektrisk kraft beträffar
bör den gällande gränsen 40 000 kilowattimmar årlig förbrukning höjas.
Till följd av taxesättning m. m. har nämligen energibeskattningen relativt
sett blivit tyngre för de mindre företagen. Beskattningsvärdet utgörs nämligen
av samtliga debiterade avgifter, således även de fasta avgifterna, som
för mindre företag utgör en större andel av kraftkostnaderna än för större
företag. För sådana mindre företag blir inte endast den egentliga kraftkostnaden
utan också energiskatten särskilt oförmånlig.

En för de mindre företagen mera rättvis ordning skulle erhållas, om den
nämnda gränsen för borgerlig förbrukning höjdes. Motionärerna förordar
därför, att gränsen för borgerlig förbrukning höjs från nuvarande 40 000
kilowattimmar per år till 100 000 kilowattimmar per år.

Eu avgörande betydelse för de mindre företagens rationalisering och an Iiihang

till riksdagrns protokoll 1962. 11 snrnl. Nr M

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr Al år 1962

passning till den nya marknadssituationen är därjämte de villkor enligt vilka
den elektriska energien ställes till deras förfogande. Enligt riksrevisionsverkets
inkomstberäkning beräknas den elektriska energiens beskattningsvärde
för nästkommande budgetår till följande värden i öre/kWh:

Kraft för elektrokemisk och elektrotermisk användning 1,0
övrig industrikraft 4,18

Kraft för borgerlig förbrukning

Erfarenhetsmässigt har dessa beskattningsvärden kommit att rätt väl ange
det genomsnittliga priset, inkl. fasta kostnader etc. på elektrisk energi
för skilda ändamål. Denna beräkning ger anledning till slutsatsen, att priset
på den elektriska energien alltjämt är högst varierande mellan skilda
konsumtionsorter och mellan t. ex. små och stora företag. Enligt vår uppfattning
motiverar detta en skyndsam prövning av frågan om de mindre
företagens försörjning med elektrisk energi och energiskattens omläggning
till en fixerad nivå oberoende av priset på elektrisk energi i varje enskilt
fall.

I samband med denna fråga bör även frågan om prissättningen i allmänhet
på elektrisk energi prövas. Ett förfarande med förhandling mellan producent
eller representant för denne och t. ex. organisation, representerande
konsumenterna, bör därvid prövas. Om överenskommelse icke kan träffas
mellan parterna bör möjlighet föreligga att hänskjuta prissättningen till
statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström.

I motionerna hemställes att egenproducerad kraft, som alstras genom
vedbränsle icke skulle beskattas, att gränsen för den s. k. borgerliga förbrukningen
skulle höjas från 40 000 till 100 000 kilowattimmar samt att
prövning måtte ske av frågan om energiskattens omläggning till fast avgift
per kilowattimme i enlighet med vad i motionerna anförts.

Bevillningsutskottet har behandlat motionerna i sitt betänkande nr 19.
Beträffande vad bevillningsutskottet anfört får allmänna beredningsutskottet,
i den mån det icke nedan beröres, hänvisa till betänkandet.

I föreliggande motioner har, under hänvisning till vad som anförts i de
likalydande motionerna 1:466 och 11:546, hemställts om en prövning av
frågan om mindre företags försörjning med elektrisk energi och taxesättningen
härför.

Motionerna 1:466 och 11:546 har hänvisats till bevillningsutskottet. I dessa
motioner hemställes, att egenproducerad kraft, som alstras genom vedbränsle
icke skulle beskattas, att gränsen för den s. k. borgerliga förbrukningen
skulle höjas från 40 000 till 100 000 kilowattimmar samt att prövning
måtte ske av frågan om energiskattens omläggning till fast avgift per
kilowattimme i enlighet med vad i motionerna anförts.

tätorter

landsbygd

13,1

16,9

Utskottet

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr it dr 1962 3

I sitt utlåtande över motionerna har bevillningsutskottet (betänkande nr
19) under hänvisning bl. a. till riksdagens tidigare ståndpunktstagande i
dessa frågor och till att några skäl för ändrade ståndpunkter icke förelåg,
hemställt att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen har bifallit utskottets förslag.

Allmänna beredningsutskottet vill beträffande kraftpriserna framhålla,
att som omnämnts i ett av 1960 års riksdag godkänt utskottsutlåtande (bevillningsutskottets
betänkande 1960/73), utvecklingen går mot en alltmer
enhetlig prisnivå för elkraftleveranserna och att en väsentlig orsak härtill
varit den pågående, av elkraftutredningen rekommenderade övergången till
standardtariffer. Utskottet vill också erinra om möjligheterna för den som
anser sig pålagd ett för högt kraftpris att hos kontrollstyrelsen ansöka om
nedsättning av skatten.

Med hänsyn härtill och till att årets riksdag redan godkänt vad bevillningsutskottet
anfört i sitt ovannämnda betänkande nr 19, vartill utskottet
får hänvisa, anser utskottet skäl icke föreligga för bifall till motionärernas
förslag om prövning av vissa frågor. Utskottet får sålunda hemställa,

att de likalydande motionerna 1:508 och 11:589 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Olofsson, Hellebladh*,
Ringaby, Tage Johansson, Schött, Eric Peterson, Gunnar Pettersson* och
Ferdinand Nilsson*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Jacobsson i Sala,
fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall*, herrar Nilsson i
Bästekille*, Björkänge, Gustafsson i Uddevalla*, Magnusson i Nennesholm*,
Westberg och Edlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Ferdinand Nilsson, Björkänge och Magnusson i Nennesholm,
vilka ansett att utskottet bort anföra och yrka följande.

I föreliggande motioner har, under hänvisning till vad som anförts i de
likalydande motionerna 1:466 och 11:546, hemställts om en prövning av

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4/ år 1962

frågan om de mindre företagens försörjning med elektrisk energi och taxesättningen
härför.

Beträffande skälet för hemställan har i de sistnämnda motionerna hänvisats
till riksrevisionsverkets beräkning av den elektriska energiens beskattningsvärde
för nästkommande budgetår. Enligt denna beräkning skulle beskattningsvärdet
för kraft till elektrokemisk och elektrotermisk användning
utgöra 1,0 öre/kWh och för övrig industrikraft 4,18 öre/kWh. För borgerlig
förbrukning skulle motsvarande värden i tätorterna utgöra 13,1 öre/kWh
och på landsbygden 16,9 öre/kWh. I motionerna framhålles, att dessa värden
rätt väl anger det genomsnittliga priset på elektrisk energi för skilda
ändamål och att priset på den elektriska energien alltjämt är högst varierande
mellan skilda konsumtionsorter och mellan t. ex. små och stora företag.
Enligt motionärernas mening motiverar detta bl. a. en skyndsam prövning
av frågan om de mindre företagens försörjning med elektrisk energi.

Utskottet finner de i motionerna framförda synpunkterna värda beaktande.
Såsom framhållits i motionerna är de mindre företagens försörjning
med elektrisk energi och prissättningen för denna energi ej tillfredsställande
ordnad. Med hänsyn till den elektriska energiens betydelse torde vissa
menliga inverkningar på företagens möjligheter till utveckling och rationalisering
bli följden. Då det är angeläget att goda betingelser skapas för
de berörda företagen, synes en närmare prövning av ifrågavarande spörsmål
vara befogad. Utskottet tillstyrker sålunda att frågan om de mindre
företagens energiförsörjning närmare prövas.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:508 och 11:589 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
att frågan om de mindre företagens försörjning med elektrisk
energi och taxesättningen härför måtte bli föremål för
skyndsam prövning.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1962

620630