6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1962

Nr 4

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett aktuellt kulturpolitiskt
handlingsprogram.

I de likalydande motionerna I: 319 av herrar Torsten Andersson och
Thorsten Larsson samt II: 401 av herrar Wahlund och Fälldin föreslås, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en parlamentariskt
tillsatt utredning för upprättande av ett aktuellt kulturpolitiskt handlingsprogram
avseende samhällets centrala och regionala kultur stödjande
åtgärder i enlighet med vad i motionerna anförts.

I en mera allmänt upplagd de! av motionernas motivering framhålles
bl. a. att utvecklingen kännetecknats av en förbättrad undervisning men
av en utgiftsrestriktivitet beträffande övriga områden av andlig odling. De
för konstnärlig verksamhet och för andra kulturmanifestationer nödvändiga
yttre betingelserna är icke tillfredsställande. Kulturarbetarna har därigenom
fått en i förhållande till andra grupper i samhället klart försämrad
situation. I ett stort antal fall är vederbörandes inkomster så obetydliga,
att möjligheterna till aktivt konstutövande av ekonomiska skäl blivit
starkt begränsade även för eliten av konstnärerna. Kulturtidskrifterna
tvingas leva under det ständiga hotet av nedläggning. Den svenska kulturrepresentationen
utomlands har i alltför hög grad saknat statligt stöd och
statlig ledning. Radio- och TV-programmens kvalitet och målsättning har
inte ägnats tillbörlig uppmärksamhet. Vårt lands glesbygder har fått finna
sig i att statligt kulturstöd ej stått att få ens till de mest behjärtansvärda
ändamål.

Staten måste åtminstone i nuläget ikläda sig ett betydande ekonomiskt
och moraliskt ansvar för en mer aktiv kulturpolitik.

Förutom av den påfallande restriktiviteten kännetecknas samhällets kulturpolitik
av en besvärande brist på samordning vad det gäller dess administration.
Kulturfrågorna sorterar f. n. under minst tre olika departement;
radio och TV under kommunikationsdepartementet, lotterimedelsfonden
och de därmed kulturstödjande åtgärderna under handelsdepartementet
samt kulturstöd i övrigt, såsom museer, teatrar, bibliotek, akademier, kyrkofrågor
och folkbildning m. m. under ecklesiastikdepartementet. På det regionala
planet är bristen på planmässighet och samordning av det samhälleliga
kulturstödet lika uttalad.

Olika utredningar om samhällets kulturstöd har i stor utsträckning lämnats
obeaktade och delvis blivit inaktuella. En översyn av dessa och av öv -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i år 1962 7

riga aktuella reformförslag samt eu samordning och angelägenhetsgradering
av lämpliga åtgärder är påkallad. En sådan utredning i syfte att åstadkomma
ett samhälleligt kulturpolitiskt handlingsprogram bör enligt motionärernas
mening sammansättas av representanter för de olika politiska
partierna samt beredas sådana arbetsformer, att dess förslag snabbt kan
framläggas. Utredningen bör av praktiska skäl begränsas till att omfatta
samhällets målsättning för resp. stöd och stimulans åt de egentliga kulturmanifestationerna,
d. v. s. de konstnärliga verksamhetsformerna och dessas
bärande institutioner inklusive distributionsformer. Vad det gäller de ekonomiska
resurserna för samhällets framtida kulturstöd bör utredningen i
första hand ges i uppdrag att komma med förslag inom ramen för av samhället
tidigare gjorda men ännu icke infriade åtaganden. Därmed avses bl. a.
den s. k. 50-procentsregeln beträffande lotterimedlens disposition samt den
s. k. 1-procentsregeln i fråga om konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader.
Det bör dock stå utredningen fritt att därest den så finner lämpligt
föreslå andra riktlinjer bestämmande omfattningen av samhällets kulturstöd.
Det bör vidare i enlighet med vad ovan anförts ges utredningen tillfälle
att utarbeta förslag som sträcker sig väsentligt utöver den medelsram
man i första stadiet bör söka uppnå, nämligen de av samhället i princip
redan gjorda åtagandena. Sammanfattningsvis bör utredningen ges i direktiv
att såväl innehållsmässigt som organisatoriskt samt med angivande
av vägar för finansiering upprätta ett för samhället aktuellt kulturpolitiskt
handlingsprogram. Utredningens uppdrag bör gälla såväl det centrala
som det regionala stödet till kulturfrämjande åtgärder.

Självfallet bör utredningens arbete inte utesluta att man, innan dess arbete
är avslutat, genomför olika åtgärder, vilka dock senare bör inordnas
i det mera allsidiga kulturpolitiska handlingsprogram utredningen skall
utarbeta.

Det bör framstå som självklart att statsmakterna spelar en avgörande
ekonomisk roll för kulturlivets främjande. Ökade insatser bör vidare eftersträvas
från regionala samhälleliga instanser, t. ex. från kommuner och
landsting. Den samhälleliga kulturpolitiken bör i första hand inriktas på
kulturkonsumtionsbefrämjande åtgärder varigenom den enskilde själv beredes
största möjliga konsumtionsval. Det direkta stödet till konstskaparna
måste slutligen ges en villkorslös utformning och syfta till att ge möjligheter
till ett fritt konstnärligt skapande.

Motionärerna framför vidare synpunkter och önskemål beträffande kulturlivets
decentralisering. Det är nu i påfallande grad koncentrerat till
Stockholm. Ett ökat statligt stöd som medför bättre inkomstmöjligheter
för konstnärer över hela landet bör därför bl. a. få till följd att landsorten
i ökad omfattning kan behålla sina konstnärer och på så vis tillföras ett
rikare kulturliv. Man bör därför sträva efter att ersätta diffusionskulturcn
med ett kulturliv, byggt på ömsesidigt utbyte mellan starka centrala kul -

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr l år 1962

turella institutioner och en levande regional kultur. Regionala och lokala
kulturcentra i länshuvudstäder, mindre orter och kyrkor bör skapas.

Om radions resurser förstärkes, är det dubbelt viktigt att det regionala
kulturlivet får möjlighet till ökad aktivitet, så att en balans skapas mellan
centralt och lokalt.

Frågan om lokala kulturråd, t. ex. på länsplanet, bör ingående prövas i
syfte att skapa lokala instanser för såväl den regionalt samordnade kulturpolitiken
som för distributionen av det centralt ordnade kulturstödet.

Motionärerna berör härefter särskilda grenar av kulturlivet, radio och
1V samt spörsmålet om direkta stödåtgärder. Provinsteaterverksamheten
bör utbyggas. Dramaten och Operan bör få ökat statligt stöd. Detta gäller
även biblioteksväsendet. Strävandena att komplettera bokutlåningen med
service även då det gäller musikrum och diskotek och för centralbiblioteken
och de kommunala biblioteken bör få starkare stöd.

Symfoniorkestrar med yrkesmusiker bör — inom ramen för rimliga kostnader
— kunna upprättas på ytterligare någon eller några platser där befolkningsunderlag
finns för att driva orkesterverksamhet utan stora underskott.
Kammarmusikgrupper med yrkesmusiker bör kunna upprättas på
åtskilliga platser. Det nödvändiga befolkningsunderlaget och anspråken
på speciella lokaler är ju för denna konstform betydligt mindre, samtidigt
som man genom kammarmusikgrupperna på fullgott sätt kan förmedla
kontakten med den stora musiken. Musikerna i dessa grupper skulle —
liksom skådespelarna vid provinsteatrarna — även kunna få viktiga pedagogiska
uppgifter inom skolan.

Beträffande den bildande konsten understryker motionärerna värdet av
utställningar. Konstinköpen till statliga och kommunala byggnader bör
främjas. Nationalmuseum och länsmuseerna bör få ökad hjälp till konstinköp.

Kyrkornas konstföremål bör i högre grad än nu göras tillgängliga för
allmänheten, och kyrkorna bör i ökad omfattning användas för konserter.
Sakral konst, som förvaras i huvudstadens museer, bör till betydande del
återställas till ursprungskyrkorna.

Stipendiesystemet bör utbyggas och bör få omfatta många olika slags
konstnärer. Beträffande utformningen av ett väsentligt utbyggt stipendieringssystem
bör man söka eftersträva en mot olika behov svarande kombination
av större och mindre stipendier. Det är angeläget att åtminstone
vissa av dessa kan utgå under en följd av år t. ex. för fullföljande av mera
omfattande men i ekonomiskt avseende mindre lönsam konstnärlig produktion.

Stipendierna bör fördelas av flera parallellt och av varandra oberoendp
arbetande stipendiekommittéer, vilkas medlemmar omsättes relativt snabbt.
Åtgärden får närmast ses som ett medel att motverka riskerna för maktkoncentration
till en liten eller viss specialinriktad åsiktsriktning.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1962 9

Som exempel kan nämnas att kostnaderna för 150 stipendier å 12 000
kronor per år jämte 50 mindre »punktstipendier» å 5 000 kronor endast
obetydligt skulle överstiga 2 miljoner kronor per år.

Stödet till filmen bör utformas så, att filmbolagen kan räkna med rimliga
chanser att få ambitiösa filmer belönade.

Ett annat medel är att bättre möjligheter till utbildning skapas för till
film- och TV-produktionen knutna konstnärer. Likaså bör filmen — för
skapandet av en mera kvalitetsmedveten konsumtionsefterfrågan — ges
vidgat utrymme i skolans konsthistoriska och estetiska undervisningsämnen.

Sveriges Radio är ett statskontrollerat radiomonopol, och det är ytterst
statsmakterna som har ansvaret för radio- och TV-programmens kvalitet
och målsättning. Massmedias enorma genomslagskraft i alla folkgrupper
gör dem till mycket viktiga kulturpolitiska instrument. Radion är eller
skulle kunna vara vårt främsta redskap för estetisk fostran och fördjupad
folkbildning. Målsättningen för radions och TV:ns programpolitik har ej
rönt tillräcklig uppmärksamhet från statsmakternas sida. Mot nödvändigheten
av höjd programkvalitet måste dock vägas den lika nödvändiga utbyggnaden
av sändningsnätet. T. ex. TV-nätets utbyggnad bör komma före
frågan om dubbla program även för detta medium.

För många människor är radion den enda kulturkontakten, och radiooch
TV-programmen måste därför kunna ge en fyllig och representativ
bild av det kulturella skeendet. Radion skall naturligtvis dessutom svara
för god underhållning och nyhetsförmedling. Det är därför angeläget, att
radio och TV ges de resurser som krävs för att uppfylla dessa målsättningar.

Beträffande motionernas motivering i övrigt får utskottet hänvisa till
motion II: 401.

Utskottet

Motionärerna anför inledningsvis vissa allmänna, kritiska synpunkter
på statsmakternas enligt motionärerna alltför knappt tilltagna stöd till
arbetet på olika kulturområden. De finner angeläget med bl. a. en betydande
upprustning och större insatser från det allmännas sida, en större decentralisering
av kulturlivet och en bättre samordning av stödåtgärderna.
En parlamentariskt sammansatt utredning bör få i uppdrag att utarbeta
ett kulturpolitiskt handlingsprogram. Mot denna bakgrund tar motionärerna
upp spörsmål berörande särskilda kulturgrenar in. in. — teater, bibliotek,
musik, bildande konst, kyrkornas konstskatter, stipendier o. d., film samt
radio och TV — och förordar vissa åtgärder.

Utskottet vill till att börja med erinra om att ett mycket rikhaltigt utredningsmaterial
redan föreligger beträffande såväl förhållandena inom åtskilliga
grenar av kulturlivet och om åtgärder för att främja aktiviteten

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 är 1962

inom dem som beträffande frågor av betydelse för kulturarbetet i allmänhet
och att ytterligare, ännu icke avslutade utredningar i dessa ämnen
är att förvänta inom en snar framtid. Som exempel på verkställda utredningar
berörande särskilda kulturgrenar kan nämnas utredningarna rörande
statsunderstödd teaterverksamhet i landsorten (1960) och den sceniska
utbildningen (1961), operautredningen (1961), betänkandet »Musikliv i
Sverige» (1954) samt betänkandet »Konstbildning i Sverige» (1956). För
kulturlivet som helhet torde den slutliga behandlingen av kulturfondsutredningens
förslag och exempelvis den pågående 1960 års radioutredning som
bl. a. har att särskilt beakta regionala intressen samt vissa av kommittén
för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna igångsatta utredningar
ha sin givna betydelse.

Utskottet är liksom motionärerna väl medvetet om att vissa av de ovan
exemplifierade utredningarna ännu icke lett till praktiska resultat i önskvärd
omfattning och att ökade insatser från det allmännas sida för främjande
av kulturlivet är starkt påkallade. Även om utskottet sålunda hyser
förståelse för och uppskattar motionärernas initiativ att fästa uppmärksamheten
på dessa frågor har utskottet dock, på nedan redovisade skäl, icke
ansett sig böra förorda motionärernas förslag om en utredning.

De spörsmål en dylik utredning skulle få att pröva spänner sammantagna
över utomordentligt stora och delvis från varandra vitt skilda omiåden.
Härom vittnar inte minst den stora och alltmer ökande omfattningen
av det samlade utredningsmaterialet i hithörande ämnen. Utredningen
skulle med hänsyn bl. a. härtill ställas inför betydande svårigheter med
risk för avsevärd tidsutdräkt i utredningsarbetet, och det kan enligt utskottets
mening ifrågasättas om ett uppdrag av denna art över huvud
taget är lämpat att läggas på en kommitté. Man bör heller icke bortse
från faran för att ett knlturpolitiskt handlingsprogram av det slag motionärerna
synes ha tänkt sig kan få inslag som innebär en dirigering av
kulturarbetet från statsmakternas sida i strid mot den vidsträckta handlingsfrihet
som nu är tillerkänd exempelvis de kungl. teatrarna och Sveriges
Radio och som enligt utskottets uppfattning representerar ett väsentligt
värde.

Härtill kommer att, såvitt utskottet kunnat bedöma, det redan föreliggande
utredningsmaterialet ger underlag för åtskilliga praktiska reformer.
Utskottet vill också understryka att de direkta åtgärder som förordas i
motionernas motivering till väsentlig del icke så mycket förutsätter utredning
som fastmer anslag — nya sådana eller ökning av i budgeten redan
upptagna anslagsposter. I detta sammanhang må erinras om vissa i statsverkspropositionen
framlagda eller bebådade förslag av betydelse för
frågan om finansieringen av åtgärder på kulturlivets område. Sålunda har
chefen för ecklesiastikdepartementet anmält (VIII. ht sid. 23) sin avsikt
att för årets riksdag framlägga förslag om ett med omkring 1,3 milj. kro -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i år 1962 11

nor (från 3,1 till 4,4 milj. kronor) uppräknat anslag till stöd åt konstnärlig,
litterär och musikalisk verksamhet, innefattande jämväl stöd till filmproduktionen.
Vidare har under nämnda huvudtitel föreslagits bl. a. en höjning
av statsbidragen till centralbiblioteksverksamhet. Chefen för handelsdepartementet
har anmält (X. ht. sid. 278 och 279), att kulturfondsutredningens
förslag angående lotterimedlen bör kunna upptagas till behandling
med beaktande av bl. a. det material som framlagts av här tidigare nämnda
utredningar beträffande olika kulturområden. Det är med hänsyn till dessa
utredningars allmänna inriktning uppenbart att bl. a. motionärernas
önskemål om en ökad decentralisering härvid kommer under prövning. En
viss uppräkning av avsättningen till lotterimedelsfonden utöver den automatiska
ökningen föreslås även.

Beträffande slutligen den av motionärerna påtalade bristen på samordning
och splittringen av kulturfrågorna på olika departement må erinras
om att chefen för handelsdepartementet framhållit angelägenheten av att
den ovannämnda översynen av utredningsmaterial samordnas med frågan
om departementsorganisationen (X. ht. sid. 279).

Av det ovan anförda torde framgå att utskottet visserligen delar motionärernas
uppfattning att en förstärkning av kulturlivets resurser är påkallad
men icke ansett skäl föreligga för den föreslagna utredningen. Utskottet
får därför hemställa,

att de likalydande motionerna I: 319 och II: 401 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1962

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Söderberg, Axel Emanuel
Andersson*, Hedström, Olofsson, Hellebladh, Ringaby, Widén, Tage
Johansson, Schött och Gunnar Pettersson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Johnsson i
Skoglösa, Jacobsson i Sala, Dickson, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv,
fru Thunvall, herrar Carlsson i Huskvarna, Nilsson i Bästekille, Lundmark,
Magnusson i Nennesholm och Westberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1962

Reservation

av henai Johnsson i Skoglösa, Axel Emanuel Andersson och Magnusson i
Nennesholm vilka ansett att utskottet bort anföra och vrka följande:

Motionärerna anför inledningsvis---(= med utskottet)___

ha sin givna betydelse.

Utskottet är liksom motionärerna väl medvetet om att vissa av de ovan
exemplifierade utredningarna ännu icke lett till praktiska resultat i önskvärd
omfattning och att ökade insatser från det allmänna för främjande
av kulturlivet är starkt påkallade. Utskottet hyser sålunda förståelse för
och uppskattar motionärernas initiativ att fästa uppmärksamheten på dessa
frågor och vill i anledning härav förorda att de i motionen upptagna spörsmålen
och förslagen blir föremål för närmare prövning.

Den stora och alltmer ökande omfattningen av det samlade utredningsmaterialet
i hithörande ämnen ger underlag för åtskilliga praktiska reformer.
De olika utredningsförslagen har dock tillkommit i skilda sammanhang
och från delvis olika utgångspunkter. En samlad översyn och bearbetning
av dessa förslag i syfte att få till stånd en mera planmässig beredning
och behandling av de kulturfrämjande åtgärderna samt utfylla de
luckor eller brister som finns i materialet synes därför påkallad. En sådan
översyn är även motiverad av den av motionärerna påtalade omständigheten,
att kulturfrågorna handlägges inom flera olika departement. Utskottet
vill för sin del framhålla angelägenheten av att behandlingen av
dessa frågor hänföres till ett departement. Härom har chefen för handelsdepartementet
i årets statsverksproposition framhållit att spörsmålet torde
få samordnas med frågan om departementsorganisationen. Det är ovisst
när en ändrad departementsorganisation lcan träda i kraft. I avvaktan härpå
framstår därför en gemensam beredning och behandling av kulturfrågorna
som särskilt angelägen. På anförda grunder tillstyrker utskottet
att en parlamentarisk utredning tillsättes.

Såsom motionärerna framhållit får den samhälleliga kulturpolitiken
inte ta sig dirigerande uttryck utan måste möjliggöra ett fritt val. Vad gäller
det direkta stödet till konstskaparna måste detta ges en villkorslös utformning
och syfta till möjligheter till fritt konstnärligt skapande. Denna
grund föi kul tui politiken minskar emellertid inte behovet av vare sig en
större planmässighet vid kulturstödets utformning eller angelägenheten
av ökade ekonomiska insatser från samhällets sida. Ett handlingsprogram
av den art som motionärerna efterlyser skulle enligt utskottets mening
vara av värde både i fråga om samordningen av samhällets insatser
och i fråga om ökningen av kulturstödets omfattning.

Även om ett omfattande, redan genomfört utredningsarbete kan ligga
till grund vid utarbetandet av ett sådant program, är det givet att detta

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 4 år 1962 13

måste ta viss tid i anspråk. Härav får dock inte följa att angelägna förbättringar
av kulturstödet uteblir under utredningstiden. Utskottet vill i
stället med tillfredsställelse hälsa de förslag till förbättring på ett par
områden som framlagts eller aviserats till årets riksdag. Dock bör vid
framläggandet av dylika förslag i framtiden samråd med utredningen så
långt möjligt äga rum. I detta sammanhang vill utskottet även understryka
angelägenheten av att ökade resurser ställes till förfogande för kulturlivets
främjande. Såsom motionärerna påpekat bör detta kunna ske
genom en ökad tilldelning av lotterimedel. Även i övrigt bör vad som anförts
i motionerna beaktas, särskilt vad gäller angelägenheten av decentralisering
och provinsiell förankring av kulturlivet.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:319 och 11:401 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om skyndsam utredning och översyn för upprättande
av ett aktuellt kulturpolitiskt handlingsprogram avseende
samhällets centrala och regionala kulturfrämjande åtgärder.