Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1962
1
Nr 36
Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder i syfte att
åstadkomma billigare läkemedel.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 398 av herr
Holmberg m. fl. hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om förslag till åtgärder i syfte att åstadkomma billigare läkemedel,
i första hand genom att reeeptbelagda läkemedel tillhandahålles kostnadsfritt
beträffande den del av priset som överstiger tre kronor.
I motionen framhålles bl. a. att det såväl från samhällets som de vårdbehövandes
synpunkt är av stor vikt att läkemedelskostnaderna avsevärt
nedbringas. Det inträffar inte sällan att patienter i små ekonomiska omständigheter
avstår från att lösa ut de dyrare mediciner som ordinerats av
läkare. Särskilt är detta fallet beträffande folkpensionärer, som har folkpensionen
som enda inkomst.
Det torde utan tvivel föreligga möjligheter för statsmakterna att påverka
prissättningen för åstadkommande av billigare läkemedel.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från statens pris- och
kartellnämnd, Apotekaresoeieteten och Svenska landstingsförbundet.
Pris- och kartellnämnden begränsar sitt yttrande till att avse den del av
motionen, som berör priserna på läkemedel före rabatt samt frågan om utredningar
av härmed sammanhängande spörsmål, och anför bl. a.:
Därest det på läkemedelsförsörjningens område med sannolika skäl skulle
kunna hävdas att det förelåge konkurrensbegränsning med skadlig verkan,
skulle det ankomma på ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor att föra
saken inför näringsfrihetsrådet. Pris- och kartellnämnden kan i sådant
sammanhang på anmodan av näringsfrihetsombudsmannen företa undersökning
rörande konkurrensförhållandena inom läkemedelsbranschen, och
nämnden har även möjlighet att på eget initiativ företa undersökning av
pris- och konkurrensförhållanden inom branschen. För nämndens befattning
med dylika angelägenheter är det emellertid av betydelse att de ekonomiska
förhållandena inom läkemedelsbranschen är föremål för övervakning
från andra myndigheters, främst medicinalstyrelsens, sida.
Detaljdistributionen av läkemedel genom apoteken är föremål för en så
ingående kontroll och detaljreglering av bl. a. apoteksmarginalerna genom
vederbörande fackmyndigheter — medicinalstyrelsen, apotekens avgiftsnämnd,
inrikesdepartementet att det ej torde finnas anledning för nämnden
att befatta sig med denna del av läkemedelsförsörjningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 11 sand. Nr 36
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1962
Även med avseende på tidigare led av distributionen och tillverkning utövar
medicinalstyrelsen tillsyn bl. a. så till vida att styrelsen registrerar sådana
inom privata läkemedelsföretag tillverkade apoteksvaror, s. k. farmaceutiska
specialiteter, vilka få försäljas. En förutsättning för att sådan registrering
må ske är att styrelsen i varje särskilt fall finner det pris, som
skall gälla vid försäljning till apotek, skäligt.
Nämnden erinrar vidare om vissa offentliga utredningar i hithörande frågor
och anför avslutningsvis:
Slutligen finns även möjlighet för pris- och kartellnämnden att i viss utsträckning
medverka med sådana undersökningar. Vid inhämtande av erforderliga
uppgifter från berörda företag kan nämnden härvid åberopa lagen
angående uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden. 1
den mån medicinalstyrelsen i sin fortlöpande handläggning av läkemedelsekonomiska
frågor skulle finna behov uppkomma av sådana undersökningar,
som kräver utomstående expertis och därtill lämpligen anses kunna ombesörjas
av pris- och kartellnämnden, symes det böra ankomma på styrelsen
och nämnden att överväga formerna för ett närmare samarbete vid utredning
av dylika frågor.
Apotekarsocieteten anför bl. a.:
Motionärerna synes i första hand syfta till en ändring av Kungl. Maj:ts
förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel den 4 juni
1954 (nr 519). I denna fråga har direktionen den 15 februari 1960 haft tillfälle
framföra synpunkter i ett underdånigt yttrande över SOU 1959:43
{Läkemedelsrabatteringen). Vi har i detta yttrande framhållit de goda tekniska
möjligheter som förefinnes för att genom jämkningar av de nu gällande
reglerna justera förmånens innebörd. Huruvida sådan justering nu bör
vidtagas och om den i så fall bör gå i den riktning motionärerna föreslagit
synes vara en socialpolitisk och statsfinansiell fråga, som undandrar sig direktionens
bedömning.
Frågor rörande läkemedelsförsörjningens organisation har under mer än
15 år varit föremål för utredningsarbete, först genom 1946 års läkemedelsutredning
och därefter genom 1953 års läkemedelskommitté (SOU 1951: 34
och SOU 1959:5). Frågan om möjligheterna att förbilliga läkemedlen har
härvid varit föremål för ingående granskning. Sistnämnda kommittébetänkande
är f. n. föremål för Kungl. Maj:ts prövning och anledning att nu
igångsätta ydterligare utredningsverksamhet på detta område torde icke
finnas.
Svenska landstingsförbundet framhåller att det nuvarande systemet för
läkemedelsrabatteringen icke i allo fungerat tillfredsställande och anför:
Från läkemedelskonsumenternas synpunkt torde särskilt kunna anmärkas,
att dess värde som skydd mot betungande läkemedelskostnader varit
ojämnt. Rabatteringens storlek har på grund av systemets uppbyggnad blivit
beroende av tillfälligheter. Kostnadsfriheten sådan den bestämts i förordningen
har icke givit tillräckligt sky''dd åt personer, som kontinuerligt
behöva inköpa dyrrbara läkemedel. Ett påtagligt bevis härpå lämnas genom
landstingens bidragsgivning till kostnaderna "för läkemedel. Vid ikraftträdandet
av 1954 års förordning ansåg man sig på landstingshåll kunna räkna
med att den dittillsvarande bidragsgivningen, som främst omfattar insulin
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1962 3
och leverpreparat men också andra livsviktiga läkemedel, skulle kunna upphöra.
Tämligen snart visade erfarenheten, att det kostnadsskydd förordningen
lämnade var otillräckligt, och för närvarande torde mer än hälften av
landstingen ha åtagit sig bidragsgivning till läkemedel. En utökning av förteckningen
över dylika livsviktiga läkemedel har därför vid flera tillfällen
påyrkats av förbundsstyreslen.
Ett år 1959 framlagt betänkande med förslag till ändrade bestämmelser
rörande läkemedelsrabatteringen har icke föranlett någon åtgärd. Frågan har
nyligen på nytt aktualiserats, och i direktiven för den utredning, som tillsatts
för översyn av sjukförsäkringslagstiftningen, ingår även att verkställa
en översyn av läkemedelsförmånerna. Den i motionen berörda frågan är sålunda
redan föremål för utredning.
Utskottet
Chefen för socialdepartementet har nyligen tillkallat utredningsmän för
att göra en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen. Enligt direktiven för
utredningen skall den bl. a. upptaga frågan om läkemedelsförmånerna till
förnyad prövning för att söka finna vägar för en lösning av hithörande
problem. Huvudlinjen härvid skall vara bl. a. att medborgaren beredes skydd
mot att vid sjukdom betungas med alltför stora utgifter för läkemedel. Då
de i motionerna framförda önskemålen sålunda kommer att prövas finner
utskottet icke anledning att föreslå något riksdagens initiativ i frågan utan
hemställer,
att motion II: 398 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 13 april 1962
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Axel Emanuel Andersson, Hellebladh,
Tage Johansson, Eric Peterson* och Gunnar Pettersson;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herr
Svensson i Kungälv*, fru Thunvall, herrar Björkänge och Haglund, fru
Gunne, herrar Börjesson i Glömminge, Berglund*, Westberg* och Edlund.
* Ej närvarande vid utl&tandets justering.