Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1962
3
Nr 31
Utlåtande i anledning av väckt motion om bättre tillvaratagande
av arbetskraftens kapacitet inom den statliga förvaltningen.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 418 av fru
Kristensson hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte understryka
önskvärdheten av att organisatoriska undersökningar genomföres
inom den statliga förvaltningen och i de affärsdrivande verken i syfte
att möjliggöra ett bättre tillvaratagande av arbetskraftens kapacitet.
I motionen framhålles bl. a. att det inom den offentliga sektorn är svårare
att tillämpa moderna personaladministrativa principer än inom den privata
arbetsmarknaden.
Motionären framhåller såsom ytterst väsentligt att tillvarataga ambition
och vilja att taga större ansvar bland alla anställda. Det är angeläget att ge
så många som möjligt den chans till befordran som bygger på i arbetet visad
duglighet, ådagalagd vilja till vidareutbildning och ett personligt engagemang
i arbetet. Detta gäller alla kategorier oavsett utbildning. Effektiva lösningar
av förevarande problem är alltså på en gång ett arbetstagar- och ett
arbetsgivarintresse.
Det bör, säger motionären, vara angeläget att fortsatta organisationsundersökningar
bedrives och att man därvid fäster avgörande avseende vid
den mänskliga faktorns betydelse för de faktiska rationaliseringsmöjligheterna.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från kanslistutbildningsnämnden
och statskontoret samt berett Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen
i Sverige (LO) och Statstjänstemännens riksförbund (SR) till
fälle att inkomma med yttrande.
Kanslistntbildningsnämnden uttalar att någon oenighet om angelägenheten
av det i motionen angivna önskemålet icke lär råda och anför bl. a.:
Problemet är endast på vilket eller vilka sätt detta önskemål skall kunna
realiseras, om hur långt man därvid vill sträcka sig för att undanröja de
svårigheter, som står hindrande i vägen för tillgodoseende av detta önskemål
bland de statsanställda.
Svårigheter av dylik art innefattas bl. a. i de kompetensföreskrifter, som
inom statlig och statsunderstödd verksamhet uppställts såsom garantier för
att speciella arbetsuppgifter skall bli fullgjorda av klart kvalificerad ar
1*-—Bihang
till riksdagens protokoll 1962. 11 samt. Nr 30—33
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1962
betskraft. Relativt nyligen har härmed sammanhängande problem varit
föremål för en allmän översyn inom civildepartementet genom den med stöd
av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 mars 1952 tillsatta kompetensutredningen,
vilken avslutade sitt arbete i december 1960. Utredningen har i ett
betänkande »Om kompetenskrav» (SOU 1954: 15) angivit sina allmänna synpunkter
på den avvägning, som i ett modernt demokratiskt samhälle bör
göras vid tillämpningen av formella kompetenskrav.
Utredningen fann en restriktiv inställning till kompetenskrav av allmänbildningskaraktär
vara påkallad och framlade vissa av Kungl. Maj:t sedermera
genomförda förslag om avskaffande av dylika krav, men ansåg å andra
sidan fackmässiga kompetenskrav i betydande utsträckning icke kunna
undvaras. I den mån såsom dylik kompetensföreskrift uppställes ett examenskrav
anges därmed den normalt erforderliga utbildningen. Enligt utredningens
mening bör som regel därtill fogas ett tillägg av innebörd, att den
tillsättande myndigheten beredes möjlighet att vid tjänstetillsättningar upptaga
till reell prövning även ansökningar från personer, som icke avlagt föreskriven
examen men som på annat sätt skaffat sig likvärdig kompetens.
Utredningen rekommenderade en vidsynt tillämpning av dispensbestämmelserna
beträffande förekommande kompelensföreskrifter och deras verkningar.
I den mån ämbetsverken icke i enlighet med verksstadgans föreskrifter
förmår att genomföra en ändamålsenlig fördelning av arbetsuppgifterna
mellan olika personalkategorier, bör det vara möjligt att genom utomstående
organ åstadkomma dylika resultat genom relativt begränsade organisatoriska
undersökningar eller snarare arbetsuppgiftsanalyser. Utbildningsnämnden
vill som en modell erinra om kompetensutredningens undersökningar
rörande möjligheterna att till en ny personalkategori, kanslister,
överföra arbetsuppgifter, som tidigare fullgjorts av amanuens- och byråsekreterarpersonal
eller ingenjörspersonal. Jfr betänkandet »Kanslister i
administrativ tjänst» (SOU 1957: 23). Sådana undersökningar gjordes inom
ett antal verk. Hos samtliga myndigheter påvisades kvalificerade arbetsuppgifter,
vilkas fullgörande icke erfordrade akademisk utbildning utan
kunde anförtros åt en administrativt specialutbildad mellangrupp, rekryterad
bland personalen i lägre lönegrader. — -— Sedan 1961 har anordnandet
av dylik utbildning anförtrotts åt kanslistutbildningsnämnden, som f. n.
håller på att planera den fjärde och femte kanslistkursen. Behovet av sådan
utbildning är uppenbarligen långtifrån tillgodosett härmed utan kommer
att kräva fortsatt kursverksamhet. Särskilt anslag för bl. a. denna utbildningsverksamhet
har fr. o. in. nästa budgetår äskats under civildepartementets
huvudtitel.
Om betydelsen av kanslistreformen ur de personalsynpunkter, för vilka
motionären deklarerat sitt intresse, anförde kompetensutredningen i nyssnämnda
betänkande följande.
»Rekryteringen av aspiranter till kanslisttjänsterna är avsedd att ske
både direkt utifrån och från biträdes- och expeditionsvaktsgrupperna. Genom
att för särskilt duktiga befattningshavare inom sistnämnda personalgrupper
öppna en befordringsmöjlighet, efter det att de med bibehållen lön
genomgått en kostnadsfri specialutbildning, bör införandet av mellangradstjänsterna
kunna tjäna som ett stimulerande element i verksamheten för
dessa personalgrupper på samma sätt som de av gammalt självklara beford
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1962 5
ringschanserna inom den akademiskt utbildade personalgruppen. De hittills
så gott som oöverstigliga hinder, som inom de centrala administrativa verken
mött mot vidare befordran för personal som saknat sådan utbildning, har
stundom hos ambitiösa och framåtsträvande tjänstemän i de lägre lönegraderna
skapat eu känsla av att de i den statliga tjänsten hamnat i en
återvändsgränd. Det har för kompetensutredningen framstått som angeläget
att i någon mån mjuka upp denna alltför stora stelhet i det statliga tjänstesystemet,
vilken varit till skada såväl för de enskilda tjänstemännens trivsel
i arbetet och vidare personliga utveckling som för statens möjligheter att
även av sådana anställda, som i ungdomen saknat studiechanserna, få ut
arbetsprestationer, som i rimlig grad svarar mot deras begåvning och duglighet.
»
De hittillsvarande erfarenheterna av kanslister i administrativ tjänst har
enligt utbildningsnämndens bedömande visat sig gynnsamma ur olika synpunkter
. . .
Slutligen vill nämnden erinra om det arbete, som pågår inom den av
chefen för civildepartementet jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den
5 maj 1961 tillkallade personalutbildningsberedningen. Genom nämnda beredning
har, såsom framgår av direktiven, avsetts att tillgodose sådana
moderna personaladministrativa synpunkter på utbildningsområdet, som
berörts i motionen. Vissa förslag, som av beredningen utarbetats och delvis
redan genomförts i försöksbetonad skala, synes vara av betydelse i detta
sammanhang. Här må nämnas att, sedan under fjolåret försöksvis anordnats
en introduktionskurs för relativt nyanställda biträden med kontorsgöromål
vid centrala ämbetsverk, har Kungl. Maj :t på personalutbildningsberedningens
förslag uppdragit åt nämnden att anordna tio sådana biträdeskurser
under år 1962, därav två i landsorten. Arbetet med planläggningen
av dessa kurser pågår. I slutet av innevarande månad kommer vidare jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande att anordnas en försökskurs i allmän administration
för amanuenser inom den centrala statsförvaltningen, allt i
enlighet med av beredningen föreslagna riktlinjer. Inom beredningen har
tillika utarbetats ett förslag om gemensam utbildning för vårdarpersonalen
inom fångvårdsanstalter, ungdomsvårdsskolor och vårdanstalter för alkoholmissbrukare,
och en arbetsgrupp är sysselsatt med den högre förvaltningsutbildningens
problem. Det säger sig självt att denna utbildningsverksamhet
bland de statsanställda icke endast är effektivitetsbefrämjande utan
även ökar trivseln i arbetet samt befordringsmöjligheterna för de dugliga.
Av det anförda torde framgå att Kungl. Maj:t under senare år ägnat
uppmärksamhet åt det personaladministrativa problemkomplex, som med
lätt hand berörts i motionen, och att ett betydande arbete har nedlagts och
pågår inom förvaltningen på lösningen av hithörande problem. Mycket återstår
för visso ännu att göra på området. Strävandena i denna riktning bör
f. ö. ständigt upprätthållas. Såvitt utbildningsnämnden kan bedöma, torde
det med hänsyn till vad här anförts icke vara påkallat att genom en särskild
skrivelse erinra Kungl. Maj:t om angelägenheten att beakta dessa problem.
Statskontoret framhåller alt ämbetsverket bedriver organisalionsundersökningar
där personaladministrativa synpunkter tillgodoses efter i stort
sett samma linjer som kanslistutbildningsnämnden förordar. Personalinformationen
tillmätes slor betydelse icke minst av den anledningen att det är
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1962
av värde för arbetstrivseln och därmed för arbetseffektiviteten att varje
befattningshavare får klart för sig på vilket sätt hans arbete ingår i ett större
sammanhang.
Statskontoret anför vidare:
Såvitt statskontoret har sig bekant tillmätes den personaladministrativa
aspekten stor betydelse även vid rationaliseringsarbete, som bedrives inom
stasförvaltningen av andra instanser än statskontoret, exempelvis av affärsverkens
rationaliseringsorgan.
Enligt statskontorets erfarenhet är god arbetsledning nödvändig för att
arbetskraftens kapacitet skall kunna utnyttjas effektivt. Det förekommer
emellertid ej sällan att statstjänstemän med arbetsledande funktioner saknar
särskild utbildning i arbetsledning. Det ingår därför i statskontorets
arbetsprogram att anordna kurser i arbetsledning för befattningshavare hos
myndigheter, där organisationsundersökningar bedrivits eller bedrives.
Statskontoret omnämner även sådan kursverksamhet som omfattar utbildning
i arbetsledning och annan fortbildning av olika slag. Sålunda anordnas
kurser för ämbetsverkens organisationsföredragande samt specialkurser
i ämnen tillhörande rationaliseringsområdet. I såväl organisationsföredragandekurser
som i specialkurser brukar inrymmas personaladministrativa
ämnen.
Förslagsverksamhet — framhåller statskontoret — som är ett sätt att tillvarataga
uppslagsrikedom och effektivitetsintresse hos personal, förekommer
såväl inom försvaret och affärsverken som inom den civila icke-affärsdrivande
statsförvaltningen. Inom den sistnämnda sektorn medverkar statskontoret
såtillvida att ämbetsverket granskar inkomna förslag och vidarebefordrar
dem till Kungl. Maj:t med särskilt yttrande avseende bl. a. lämplig
storlek av eventuell belöning.
Sammanfattningsvis anför statskontoret, att ämbetsverket i allt väsentligt
kan lämna sin anslutning till de allmänna synpunkter motionären anlagt på
frågan om ett bättre tillvaratagande inom statsförvaltningen av arbetskraftens
kapacitet. Det bör dock understrykas, att den mänskliga faktorns betydelse
redan beaktas vid strävanden som i olika former pågår för att ytterligare
öka arbetseffektiviteten inom statsförvaltningen. Mot denna bakgrund
är, anser statskontoret, någon åtgärd från riksdagens sida i motionens
syfte för närvarande icke påkallad.
TCO, SACO, LO och SR erinrar om personalutbildningsberedningens arbete
och ger uttryck åt uppfattningen att ett positivt intresse för de frågor
som motionären upptagit i motionen visats både från statens och de fackliga
organisationernas sida och att frågorna bör lösas i samverkan mellan
parterna. Motionen bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet
Av remissyttrandena över motionen framgår bl. a. att statskontoret, som
framhållit betydelsen av god arbetsledning för ett effektivt utnyttjande av
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1962 7
arbetskraftens kapacitet, på sitt arbetsprogram har kurser i arbetsledning
för befattningshavare hos myndigheter, där organisationsundersökningar
bedrivits eller pågår. Vidare gives kurser för verkens organisationsföredragande
och specialkurser i ämnen på rationaliseringsområdet. I dessa
kurser brukar inrymmas personaladministrativa ämnen. Statskontoret understryker
bl. a. att den mänskliga faktorns betydelse redan beaktas vid
strävanden som i olika former pågår för att ytterligare öka arbetseffektiviteten
inom förvaltningen.
Kungl. Maj :t har i början av år 1961 i enlighet med ett förslag av kompetensutredningen
(betänkanden: SOU 1954: 15 om kompetenskrav samt SOU
1957:23 om kanslister i administrativ tjänst) tillsatt kanslistutbildningsnämnden
för att planlägga och handha utbildningen av kanslister vid centrala
verk m. m. Vidare har våren 1961 tillkallats den s. k. personalutbildningsberedningen
med uppdrag att verkställa en översyn av den av staten bedrivna
personalutbildningen m. in. Nämnden har i sitt ovan atergivna yttrande
över motionen redogjort för sin och personalutbildningsberedningens
hittillsvarande och planerade verksamhet samt framlagt sina synpunkter på
de i motionerna upptagna spörsmålen. Nämnden anför avslutningsvis:
Av det anförda torde framgå att Kungl. Maj:t under senare år ägnat
uppmärksamhet åt det personaladministrativa problemkomplex, som med
lätt hand berörts i motionen, och att ett betydande arbete har nedlagts och
pågår inom förvaltningen på lösningen av hithörande problem. Mycket
återstår för visso ännu att göra på området. Strävandena i denna riktning
bör f. ö. ständigt upprätthållas. Såvitt utbildningsnämnden kan bedöma,
torde det med hänsyn till vad här anförts icke vara påkallat att genom en
särskild skrivelse erinra Kungl. Maj :t om angelägenheten att beakta dessa
problem.
I yttrandena över motionen har samstämmigt vitsordats att motionären
upptagit frågor som förtjänar stort beaktande och att de pågående strävandena
bör konsekvent fullföljas. I samtliga yttranden har emellertid uttalats
att något initiativ från riksdagens sida i enlighet med motionärens förslag
icke kan anses påkallat f. n. Utskottet delar den uppfattning i dessa hänseenden,
som kommit till uttryck i remissyttrandena och får därför hemställa,
att motion 11:418 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 3 april 1962
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
8
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 31 år 1962
•>)''. t/1 . . .. . -.1 »i..'' ,, ,;/ . . f/ -....... L
Närvarande:
iilj
från första kammaren: herrar Möller*, Sörlin, Hellebladh, Ringaby,
Tage Johansson, Schött, Eric Peterson och Jonasson*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i
Sala, Hamrin i Jönköping, fru Thunvall, herrar Carlsson i Huskvarna*,
Björkänge, Haglund, fru Hörnlund, fru Kristensson*, fru Ekroth, herrar
Magnusson i Nennesholm och Edlund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
i