Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1962
1
Nr 29
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående behovet av
daghems plats er, om inrättande av ett servicesystem
för tillsyn av sjuka barn samt om utredning rörande
servicehus.
Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats nedan nämnda motioner:
1) de likalydande motionerna I: 509 av herr Sundin och II: 591 av herr
Wahrendorff vari hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om en skyndsam utredning angående behovet av daghemsplatser
för förvärvsarbetande mödrars och ensamstående familjeförsörjares barn
och därvid även om undersökning av möjligheterna till en viss samordning
mellan de kommunala daghemmen och familjedaghemmen samt även kartläggning
av det framtida behovet av sådana platser i enlighet med motionernas
syfte.
I motionerna framhålles att det finns en stor arbetskraftsreserv bland de
hemarbetande gifta kvinnorna. Bl. a. svårigheten att på ett tillfredsställande
sätt lösa frågan om tillsynen av barnen hindrar dem från möjligheten att
göra en aktiv insats i produktionslivet.
Enligt motionärernas mening är det från nationalekonomisk synpunkt
angeläget för samhället att se till att de praktiska problem löses, som lägger
hinder i vägen för en hemarbetande kvinna att ta en deltidstjänst.
Det stora problemet är det otillräckliga antalet daghem, vilkas funktion
är av största betydelse, varför bristen snarast bör avhjälpas. Dessutom synes
det nödvändigt med en komplettering med ett större antal familjedaghem.
2) motionen II: 624 av herr Holmberg m. fl., vari hemställes, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till
åtgärder som gör det möjligt för kommunerna att snabbt inrätta ett servicesystem
för tillsyn av sjuka barn, vilkas mödrar har förvärvsarbete.
I motionen framhålles att förvärvsarbetande mödrar alltid måste vara beredda
att stanna hemma från arbetet om barnen blir sjuka. I synnerlig grad
gäller detta de ensamstående mödrarna. Motionärerna påpekar att ensamstående
mödrar kan tvingas att lämna sina sjuka barn ensamma hemma
därför att mödrarna är tvingade alt arbeta och att sådana situationer måste
innebära en allvarlig psykisk påfrestning för såväl mödrar som barn.
Vårdandet av ett sjukt barn är en viktig samhällelig funktion, som från
samhällets sida borde värdesättas mera än nu sker.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 11 samt. Nr 29
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1962
Den bästa lösningen på detta problem anser motionärerna vore att en
service med särskilt anställda personer för vården av sjuka barn kom till
stånd. En dylik service finns redan på några håll i landet.
Ett statligt bidrag för detta ändamål borde ställas till kommunernas förfogande.
3) de likalydande motionerna I: 503 av herrar Boheman och Hilding samt
11: 588 av fru Netlelbrandt m. fl., vari föreslås, att riksdagen måtte i skrivelse
till Ivungl. Maj :t anhålla att frågan huruvida och på vilka vägar man
från statens sida kan stimulera till byggande av servicehus blir föremål för
skyndsam utredning.
I motionerna påpekas, att gifta kvinnor alltmer söker sig tillbaka till eller
stannar kvar på arbetsmarknaden, vilket ofta ställer dem inför svårlösta
problem, enär tillgången på hemarbetskraft minskat, daghemsplatserna är
otillräckliga och serviceanordningar ofta saknas. Samma svårigheter möter
för övrigt även andra kategorier, ensamstående, åldringar, sjuka etc.
I ett servicesystem bör finnas tillgång till daghem, isoleringsrum, sovplatser
för barn, sjuksköterskor, annan personal för olika ändamål, matsal, färdiglagad
mat o. d.
Bostadskollektiva kommitténs förslag ledde veterligen ej till några centrala
initiativ men den nu arbetande bostadsbyggnadsutredningen lär i viss
utsträckning komma att behandla frågan om kollektivhus. Det är emellertid
angeläget, att dessa frågor blir föremål för en grundläggande penetrering
av denna utredning eller av en särskild sådan.
Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
II: 591, II: 624 och II: 588.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna I: 509 och II: 591 från
socialstyrelsen, Landsorganisationen (LO) och Yrkeskvinnors samarbetsförbund,
över motion II: 624 från socialstyrelsen och över motionerna I: 503
och II: 588 från bostadsstyrelsen och statens institut för byggnadsforskning.
Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.
Socialstyrelsen anför att barnstugeverksamheten, vilken ingår som eu del
i samhällets familjestödjande åtgärder, avser att tillgodose barnfamiljernas
olika behov av tillsyn och vård av barnen. I sin information till kommunerna
om barnstugorna lämnar socialstyrelsen förslag om hur verksamheten
skall kunna anpassas till de aktuella behoven av barntillsyn på respektive
orter. Med anledning av vad motionärerna anfört om önskvärdheten för gifta
kvinnor att kunna ta deltidstjänst framhåller styrelsen att kommunerna
även blir uppmärksammade på möjligheten att inrätta halvdaghem, varmed
förstås daghem, som hålles öppna fem—sex timmar om dagen. De utgör antingen
fristående institutioner eller särskilda avdelningar i anslutning till
vanliga daghem eller lekskolor. Erfarenheten av dessa institutioner är god
på de få orter där de hittills bedrives.
Styrelsen påvisar att icke fullt en femtedel av landets samtliga kommuner
bedriver någon form av barnstugeverksamhet. Av dessa kommuner är
99 städer, 26 köpingar och 44 landskommuner. Av barnen i åldern 0—7 år
3
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1962
kan endast ca 1,4 procent beredas plats i daghem. Därtill kommer att ca 0,5
procent av barnen är placerade i familjedaghem. Av barnen i åldrarna 4—7
år kan ca 12,5 procent beredas plats i lekskolor. Icke ens i alla städer med
8 000--10 000 invånare bedrivs någon form av barnstugeverksamhet.
Kommunernas restriktiva inställning till att ta initiativ till och att fortsätta
utbyggnaden av barnstugeverksamhet måste bl. a. ses mot bakgrunden
av att det statliga driftbidraget till barnstugorna genom penningvärdeförändringen
mer och mer förlorat sin stimulerande verkan. Av de totala driftkostnaderna
för institutionerna täcker statsbidraget numera knappa 10 procent.
Till detta kommer de senaste årens brist på förskollärare. Socialstyrelsen
säger sig ha i remissyttranden och framställningar om anslag understrukit
behovet av en kraftigare utbyggnad av barnstugorna — både daghem,
lekskolor och fritidshem — och yrkat såväl på höjda statsbidrag till
drift- och anläggningskostnader som icke minst på en ökning av utbildningskapaciteten
vid förskoleseininarierna.
Med anledning av motionärernas önskemål om en kartläggning av det
framtida behovet av platser i daghem och familjedaghem anför styrelsen att
frågan om hur stort behovet är av tillsyn av de förvärvsarbetande mödrarnas
barn redan varit föremål för en inom socialstyrelsen verkställd undersökning.
Kommunerna bör på sätt motionärerna föreslår sträva efter att samordna
de olika formerna av hjälpåtgärder — barnstugor och familjevård — på ett
så ändamålsenligt sätt som möjligt i fråga om tillsynen av triska och sjuka
barn och inte minst vid placering av varje enskilt barn. Exempel på en ändamålsenlig
uppläggning av verksamheten finns på åtskilliga håll.
En fortsatt forskning beträffande frågor som rör tillsynen av barn till
förvärvsarbetande mödrar finner styrelsen påkallad.
(Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj :t till styrelsen
översänt riksdagens skrivelse i anledning av en motion till 1960 års
riksdag om en utredning beträffande förutsättningarna att inom den allmänna
sjukförsäkringens ram bereda ensamstående förvärvsarbetande familjeförsörjare,
som på grund av minderåriga barns sjukdom tillfälligt
tvingades stanna hemma från arbetet, ersättning för härigenom förlorad
arbetsförtjänst. Skrivelsen skulle tagas i beaktande i den verksamhet, som
ankommer på styrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet för den sociala hemhjälpsverksamheten.
Med anledning härav har styrelsen bl. a. till samtliga
hemhjälpsnämnder utsänt en skrivelse med råd och anvisningar för ordnande
av barnvaktstjänst för sjuka barn til! mödrar i förvärvsarbete.)
Yrkeskvinnors samarbetsförbund anför bl. a.:
Föräldrar med skiftarbete inom exempelvis servicenäringar och kommunikationsväsen
är genom daghemmens öppethållningstider hänvisade till familjedaghem,
likaväl som föräldrar med speciellt infektionskänsliga eller på
annat sätt klena barn. Enligt förbundets mening borde familjedaghemmen
i ökad omfattning utnyttjas för de helt små eller känsliga barnen. En överföring
av de äldre barnen från familjedaghem till de för många barn i lekåldern
mer aktiverande daghemmen, borde enligt förbundets mening kunna
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1962
stimuleras genom med hänsyn till barnens ålder differentierade avgifter till
familj edaghemmen.
Daghemmens öppethållningstider innebär, såsom ovan framhållits, att vissa
kategorier förvärvsarbetande icke alls eller endast med stor svårighet kan
utnyttja daghemmen för barntillsyn. Förbundet vill framhålla betydelsen
av att frågan om tider för daghemmens öppethållande blir föremål för uppmärksamhet,
då allt större grupper förvärvsarbetande med hänsyn till allmänhetens
krav på service är i behov av barntillsyn under andra tider än
den hittills traditionella arbetstiden.
Motionären föreslår även att en undersökning företages angående möjligheterna
att samordna verksamheten mellan de två formerna av daghem. En
sådan samordning tillämpas med gott resultat i Stockholm, varför liknande
samarbete enligt förbundets mening borde komma till stånd på övriga platser
i landet.
Förbundet tillstyrker motionerna.
Landsorganisationen (LO) framhåller att arbetsmarknadens kvinnonämnd
år 1960 företog en undersökning, som klart visade behovet av daghemsplatser.
Utredningens slutsatser var att barnstugebeståndet i dess helhet
var otillräckligt, samt att familjedaghemsverksamheten ökat, medan daghemsbyggandet
stagnerat trots att de förvärvsarbetande mödrarnas önskemål
om daghemsplatser fortfarande kvarstod. Det framgick vidare att institutioner
för barntillsyn saknades på hälften av orterna (175 orter, därav
107 städer), som ingick i undersökningen. Av en annan undersökning, som
publicerats i skriftserien »Konsumentinstitutet meddelar» (nr 9/1961), framgår
det att ungefär en fjärdedel av de i undersökningen ingående barnen
under 10 år (68 av 281) får klara sig själva under moderns förvärvsarbete.
Vidare torde ett ganska stort antal kvinnor med intresse för förvärvsarbete
avstå från att söka arbete, då de bedömer utsikterna att få betryggande barntillsyn
som mycket små.
Enligt LO:s mening bör mer konkreta åtgärder tillgripas än vad som föreslås
i motionen om man vill nå en snabb förbättring av situationen för de
förvärvsarbetande mödrarna och ensamstående familjeförsörjarna. En sådan
åtgärd synes vara att höja det statliga bidraget till kommunerna, när
det gäller daghemsverksamheten. LO anser att en av de väsentliga orsakerna
till bristen på daghemsplatser är att det statliga stödet till kommunerna
för denna verksamhet är så otillräckligt att det inte utgör någon verklig
stimulans till utbyggnad och hänvisar till ett utlåtande över en motion, vilket
i sin helhet godkändes av 1961 års LO-kongress och vari anfördes:
Eftersom det är de kommunala myndigheterna som med nuvarande bestämmelser
bär huvudansvaret och får stå för huvudparten av de ofta mycket
dryga kostnaderna för daghemsverksamheten är det nödvändigt med en
omfördelning av kostnadsbördan mellan stat och kommun för att de förvärvsarbetande
mödrarna verkligen skall kunna få denna service av samhället.
LO anför vidare:
Under budgetåret 1959/60 utgjorde statens bidrag för hela barnstugeverksamheten
omkring 8,5 procent av de totala driftskostnaderna. När stats
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1962 5
bidraget till den halvöppna barnavården 1944 infördes uppgick det till 13
procent av driftskostnaderna. I årets statsverksproposition föreslås visserligen
en uppräkning med 40 procent av anslaget till daghemmen. Trots den
föreslagna anslagshöjningen blir den faktiska ökningen av statsbidragsprocenten
ganska obetydlig.
De nuvarande anläggningskostnaderna för daghemmen bestrids av kommunerna.
Staten kan dock genom medel ur Allmänna arvsfonden lämna vissa
bidrag. Anslaget kan utgöra högst hälften av byggnadskostnaderna med
begränsning till en viss maximisunnna.
Utbildningen av personal till daghem finner LO också vara av stor betydelse.
En snabb utbyggnad av antalet daghemsplatser fordrar också en motsvarande
ökning av utbildningskapaciteten för förskollärare till daghem.
Beträffande samordningen mellan daghemmen och familjedaghemmen
förutsätter LO att en sådan kommer till stånd. Hur motionären tänkt sig
denna samordning är något oklart och detta gäller även familjedaghemmens
ställning i förhållande till daghemmen. Enligt LO:s mening kan vid en samordning
endast familjedaghem, där kommunal insyn och kontroll över den
vård barnen erhåller, komma i fråga. Daghemmen bör vara den centrala
institutionen för kommunal organiserad barntillsyn. Till varje daghem hör
sedan ett antal familjedaghemsplatser stå till förfogande.
LO har sig bekant, att frågan om daghemsverksamlieten tagits upp i ett
vidare sammanhang i motionen II: 89. Därest nämnda motion skulle föranleda
utredning, vilket LO vill förorda, kan det förutsättas att även de i förevarande
motion upptagna frågorna blir föremål för utredning.
Bostadsstyrelsen ansluter sig i allt väsentligt till motionärernas synpunkter
rörande den otillräckliga bostadskollektiva servicen i dagens samhälle
och rekommenderar, att utredningsuppdraget anförtros åt bostadsbyggnadsutredningen.
Institutet för byggnadsforskning förklarar sig dela uppfattningen att den
bostadssociala servicen ofta är otillräcklig i våra bostadsområden. Institutet
har emellertid erfarit att bostadsbyggnadsutredningen erhållit särskilda
medel för att studera hithörande frågor. Vidare har bostadsbyggnadsutredningen
föreslagit att en särskild utredning borde göras av institutet
för byggnadsforskning beträffande ändamålsenliga bostäder för mindre
hushåll och häri även inrymt behovet av speciell service för dessa kategorier.
Institutet har även upprättat och kostnadsberäknat ett program för
sådana studier och förklarat sig villigt att åtaga sig utredningsuppdraget.
Motionerna bör därför icke föranleda någon åtgärd.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund förklarar sig helt stödja de i motionerna
framförda önskemålen.
Utskottet
I motionerna I: 509 och II: 591 hemställes om en utredning angående behovet
av daghemsplatser för förvärvsarbetande mödrars och ensamstående
familjeförsörjares barn samt undersökning av möjligheterna till samordning
mellan de kommunala daghemmen och familjedaghemmen ävensom kartläggning
av det framtida behovet. I motion 11:024 hemställes om åtgärder
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1962
som gör det möjligt för kommunerna att snabbt inrätta ett servicesystem
för tillsyn av sjuka barn, vilkas mödrar har förvärvsarbete. I motionerna
I: 503 och II: 588 slutligen föreslås en utredning av frågan huruvida och på
vilka vägar staten kan stimulera byggandet av servicehus.
Ett huvudsyfte för samtliga motionärer har varit att tillgodose behovet
för förvärvsarbetande kvinnor att kunna lämna sina barn för tillsyn och
vård under den tid mödrarna är i arbete.
Det föreligger en tydlig tendens på arbetsmarknaden till ökat deltagande
av kvinnor — även mödrar med minderåriga barn — i förvärvsarbete. Utvecklingen,
som senast berörts av 1951 års långtidsutredning (SOU 1962:
10), torde medföra ett ytterligare ökat behov av kvinnlig arbetskraft. Det
är sålunda angeläget med åtgärder från samhällets sida för en utbyggnad
och effektivisering av anordningar för barntillsyn för de förvärvsarbetande
mödrarna.
Ett antal vid årets riksdag väckta motioner i hithörande eller närliggande
frågor har hänvisats till statsutskottet, vilket upptagit dem till prövning
i anslutning till sin behandling av den i statsverkspropositionen under femte
huvudtiteln upptagna anslagsposten till Bidrag till driften av barnstugor
(statsutskottets utlåtande nr 5, sid. 10—14). Statsutskottet har i utlåtandet
lämnat bl. a. uppgifter om den nuvarande situationen och tillstyrkt ett av
föredragande statsrådet framlagt förslag om uppräkning av bidragen till
daghem och fritidshem. Allmänna beredningsutskottet får hänvisa till utlåtandet,
vari med anledning av de förenämnda motionerna anföres bl. a.
följande:
Mot bakgrunden av den arbetsmarknadssituation, som kan förväntas för
de närmaste åren, och den ökning av yrkesverksamheten bland mödrarna,
som sannolikt kan påräknas, är det enligt utskottets mening angeläget, att
frågan om omfattningen och utformningen av statens stöd till barnstugor
och liknande ändamål blir föremål för en allmän översyn. Därvid kan en
kartläggning även behöva ske av de åtgärder som hittills vidta*its. Därjämte
bör så långt möjligt söka bedömas det framtida behovet av daghemsplalser.
Vidare kommer naturligen frågan om inriktningen av verksamheten
under prövning, varvid även avvägningen mellan vanliga daghem och familjedaghem
torde få övervägas.
Statsutskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer
om en översyn rörande omfattningen och utformningen av statens stöd
till barnstugor och liknande ändamål.
Allmänna beredningsutskottet ansluter sig till vad statsutskottet sålunda
anfört och föreslagit. Ett bifall till statsutskottets hemställan skulle innebära
att de spörsmål på förevarande område som upptagits i de till allmänna
beredningsutskottet hänvisade motionerna kommer under prövning. Utskottet
förutsätter att de i dessa motioner anförda synpunkterna kommer att beaktas
vid en blivande översyn. Detta gäller även de i motion II: 624 framförda
förslagen om särskilda åtgärder för tillsyn av sjuka barn.
Beträffande de i motionerna I: 503 och II: 588 framförda förslagen i övrigt
får utskottet hänvisa till att, som framgår av bvggnadsforskningsinstitu
-
7
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1962
tets yttrande, frågan om servicehus i olika avseenden prövas av bostadsbyggnadsutredningen
och att även institutet ägnar spörsmålet uppmärksamhet.
Utskottet finner därför motionerna i dessa delar icke böra föranleda någon
riksdagens åtgärd men vill i övrigt hemställa,
att riksdagen i anledning av
1) de likalydande motionerna I: 509 och II: 591,
2) de likalydande motionerna I: 503 och II: 588 samt
3) motion II: 624
i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 10 april 1962
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller*, Sörlin, Hellebladh, Ringaby*,
Tage Johansson, Schött*, Eric Peterson och Jonasson*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i
Sala*, Hamrin i Jönköping*, fru Thunvall, herrar Carlsson i Huskvarna*,
Björkänge, Haglund, fru Gunne, fru Hörnlund*, fru Ekroth*, herrar Magnusson
i Nennesholm* och Edlund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G20656