Nr 20—21 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1962
1
Nr 20
Utlåtande i anledning av väckta motioner om underlättande av
kvinnors återinträde på arbetsmarknaden.
I de
I: 194 av herr Lars Larsson m. fl. och II: 242 av fru Holmquist m. fl. hemställes,
att riksdagen måtte begära, att Kungl. Maj:t tillsätter en utredning,
som skyndsamt tar upp de problem som sammanhänger med att underlätta
kvinnornas återinträde på arbetsmarknaden, och därefter återkommer
med förslag i frågan till riksdagen.
I motionerna framhålles bl. a. att det finns en mängd kvinnliga ej förvärvsarbetande
arbetssökande, som skulle kunna åtaga sig arbete om
lämpligt sådant erbjudes. Dessa kvinnor uppgår till tiotusental under det
att arbetsförmedlingarna endast haft några tusental platssökande. Det kan
på goda grunder antas att åtskilliga av dem som ansett sig kunna åtaga sig
men inte sökt arbete utgörs av kvinnor, vilkas barn vuxit upp, men som av
bristfällig yrkesutbildning eller beroende på ändrade arbetsmetoder i deras
tidigare yrken, känner sig förhindrade att återinträda på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadspolitiska och sociala skäl kan anföras som motiv för att
underlätta dessa kvinnors återinträde i förvärvslivet. I första hand är det
angeläget med ökningen av resurserna för omskolning och fortbildning, utbyggnad
av yrkesvägledningen samt aktivisering av arbetsförmedlingsverksamheten.
Motionärerna påvisar att deltagarna vid arbetsmarknadsstyrelsens utbildningsverksamhet
kan erhålla utbildningsbidrag. Då dessa kurser inte
kommer att täcka behovet kunde de kanske kompletteras med en utbyggnad
av motsvarande verksamhet i de kommunala yrkesskolornas regi.
I princip bör de ekonomiska villkoren för deltagarna vara desamma oavsett
om en utbildningsverksamhet av nämnt slag bedrives i arbetsmarknadsstyrelsens
eller i de kommunala yrkesskolornas regi. Kostnaderna bör
i huvudsak bäras av staten.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 242.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,
socialstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning samt berett
Yrkeskvinnors Samarbetsförbund (YSF) och Landsorganisationen (LO)
tillfälle att inkomma med yttrande.
Arbetsmarknadsstyrelsen understryker betydelsen av att kvinnors återinträde
på arbetsmarknaden underlättas och anför:
1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 11 samt. Nr 20—21
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1962
Enligt direktiven den 30 september 1960 för utredningen angående översyn
av arbetsmarknadspolitiken kommer hithörande frågor också att bli
föremål för behandling inom nämnda utredning. Arbetsmarknadsstyrelsen
har emellertid bedömt frågan om kvinnornas inplacering på arbetsmarknaden
vara av sådan betydelse och tidsmässigt så angeläget att åtgärder för en
bättre anpassning av den kvinnliga arbetskraften till arbetslivet snarast bör
vidtagas. Vid styrelsens plenum den 13 januari 1961 antogs därför ett
aktivitetsprogram för den kvinnliga arbetskraften. Programmet innehåller
förslag till åtgärder för att underlätta den kvinnliga arbetskraftens inträde
på arbetsmarknaden på såväl längre som kortare sikt. Förslagen är generella
och ej i detalj utformade. Det får ankomma på de lokala förhållandena,
i vilken takt och i vilken omfattning programmet praktiskt skall kunna
genomföras.
Programmets realiserande har hittills främst bestått i en utökning av
den tidigare prövade omskolnings- och fortbildningsverksamheten. Under
läsåret 1960—1961 utbildades i av överstyrelsen för yrkesutbildning
och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt anordnade kurser ca 2 400 kvinnor,
företrädesvis medelålders och äldre. Denna verksamhet har för pågående
läsår planlagts att omfatta en utbildningskapacitet av omkring 5 000
elever.
Någon större svårighet att erhålla lärare samt för utbildningsändamål
lämpliga lokaler har ej förelegat. Däremot synes fortfarande råda en viss
tröghet i fråga om kvinnornas intresse för utbildningsverksamheten. Flertalet
planerade kurser har emellertid kunnat erhålla tillräckligt antal elever
efter annonsering och annan informationsverksamhet. Eleverna utgöres
till större delen av kvinnor, som varit borta från förvärvslivet någon
tid eller som för första gången vill söka sig ut på arbetsmarknaden. Däremot
har de inte varit arbetslösa i den meningen att ett tidigare förvärvsarbete
just upphört. Ofta har de på grund av otillräckliga informationer
om arbetsmarknads- och utbildningsförhållanden icke utnyttjat redan existerande
samhälleliga hjälpmöjligheter för anpassning till yrkeslivet.
Utbildningen inom vårdyrkena har varit föremål för särskilda åtgärder.
Chefen för inrikesdepartementet har givit i uppdrag åt en kommitté, bestående
av cheferna för medicinalstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning
och arbetsmarknadsstyrelsen att anordna utbildning av sådan personal,
som skulle kunna avlasta eller ersätta sjuksköterskor. Utredningsarbetet
har hittills lett till en försöksutbildning av tre nya yrkeskategorier
inom sjukvården, nämligen röntgen-, radioterapi- och operationsassistenter.
Under januari och februari månader 1962 har ca 100 elever påbörjat sådan
utbildning. Därutöver har planlagts en utökning av antalet elevplatser
vid laborantskolorna från ca 100 elever per läsår till ca 600. Vidare kan
nämnas att reaktiveringskurser för sjuksköterskor, som varit borta från
yrkesarbetet någon tid, samt viss kursverksamhet för personal, som kan
avlasta sjuksköterskorna arbetsuppgifter i fråga om kontorsgöromål, håller
på att utformas.
Inom arbetsmarknadsverket förberedes ävenledes en utredning om vilka
arbetsuppgifter inom traditionellt manliga yrkesområden, som skulle kunna
vara lämpliga för kvinnor. Utredningsarbetet härom planeras att kunna
bli slutfört redan under år 1962.
Utbildningen av kvinnliga elever i yrken som av tradition betecknas
som manliga sker f. n. på flera orter i kurser, gemensamma för män och
kvinnor. Det har emellertid visat sig, att kvinnorna kommit att bli så fåtaliga
i dessa kurser att de känt sig alltför isolerade. För att kunna under
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1062 3
lätta rekryteringen av kvinnor till mera manligt betonade yrken har därför
på försök anordnats kurser i mekaniska yrken för enbart kvinnliga
elever. Sådan kursverksamhet pågår f. n. på tre orter.
Socialstyrelsen ansluter sig till syftet med motionerna och förordar att en
utredning kommer till stånd. Vidare framhåller styrelsen att hemmakvinnorna
utgör en betydande arbetskraftsreserv, som det — icke minst av sociala
skäl — är önskvärt att skapa utbildnings- och arbetstillfällen för.
Kvinnornas lämplighet för vårdyrkena och det mycket stora arbetskraftsbehovet
inom dessa yrken understryks också av styrelsen, som dessutom
anför:
Den s. k. särskilda hemhjälpen åt åldringar och invalider som i stor utsträckning
utnyttjar kvinnlig arbetskraft av här ifrågavarande slag har
sedan verksamhetens början år 1950 utvecklats i mycket snabb takt. Antalet
åldringar och invalider, som under året erhållit mer eller mindre
regelbunden hjälp i denna form, var i jämna tusental år 1954 18 000, 1958
45 000, 1959 50 000 och 1960 55 000. Det är enligt socialstyrelsens mening
angeläget och finns även anledning räkna med att utbyggnaden av denna
verksamhet kommer att fortsätta och att efter hand härigenom ett stort antal
arbetstillfällen kan erbjudas.
Öppen hemsjukvård, särskilt avsedd för långvarigt sjuka, bedrivs av
landstingen och torde alltmer komma att utvecklas.
Man siktar även i andra sammanhang, exempelvis i samband med omläggningen
av provinsialläkarorganisationen, till en kraftig utbyggnad av
hemsjukvården, som bl. a. avses övertaga en del av konvalescentvården.
Utbyggnaden av denna verksamhet befinner sig ännu på ett förberedande
stadium.
En utveckling av dessa verksamhetsgrenar till önskvärd omfattning förutsätter,
att lämplig arbetskraft står till förfogande. Arbetskraftsbehovet
på dessa områden kommer att bli mycket stort. Styrelsen finner med hänsyn
härtill önskvärt att man parallellt med den ifrågasatta utredningen
även uppmärksammar behovet av stödåtgärder för att effektivisera verksamheten
på de nämnda, öppna vårdområdena.
Ett annat yrke där stor brist på utbildad arbetskraft föreligger är biträden
på vårdinstitutioner av olika slag. Resurserna för utbildning av
vårdpersonal på biträdesstadiet motsvarar för närvarande icke på långt
när behovet. I motsats mot den särskilda hemhjälpen söker man här till
övervägande del heltidsanställd arbetskraft. Enligt socialstyrelsens mening
är den äldre arbetskraft, som åsyftas av motionärerna, lämplig för
Yrkesutbildning av detta slag.
Det är emellertid icke tillräckligt för att tillgodose motionärernas syften
att kurser anordnas och arbetstillfällen öppnas. Man måste också se till att
arbetsvillkoren blir så utformade att rekryteringen kan säkerställas. Även
denna fråga synes lämpligen böra uppmärksammas i samband med den
föreslagna utredningen.
Avslutningsvis må framhållas att man i förevarande sammanhang även
torde ha anledning att beakta studiesociala utredningens nyligen framlagda
betänkande »Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet» (SOU 1962:5).
överstyrelsen för yrkesutbildning påpekar alt de kurser det här i regel
är fråga om icke — såsom motionärerna gör — kan rubriceras som arbetsUihang
till riksdagens protokoll 1062. 11< samt. iVr 20—21
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1962
marknadsstyrelsens kurser. De tillkommer visserligen på begäran av arbetsmarknadsstyrelsen
men anordnas av överstyrelsen, som även bar ansvaret
för att utbildningen får en sådan utformning, att kursdeltagarna får
en utbildning som motsvarar arbetsmarknadens krav.
överstyrelsen uttalar vidare:
Det är riktigt som motionärerna anför, att utbildningsmöjligheterna för
de här berörda kategorierna kvinnor ännu icke är av tillräcklig omfattning.
Överstyrelsen är dock angelägen framhålla, att den fristående kursverksamheten
och den inom yrkesskolorna på detta område bedrivna verksamheten
har större omfattning än som synes framgå av de båda motionerna.
Enligt uppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen avseende januari 1962, uppgick
andelen kvinnor till 22 % av de personer, som genomgick yrkesutbildning
för arbetslösa i de kurser det här är fråga om. Nämnas kan, att antalet
kvinnor i kurser, som förbereder för återinträda inom olika kontorsyrken,
var cirka 550 under hösten 1961.
Även om sålunda verksamheten ännu icke har tillräcklig omfattning är
den emellertid under stark expansion. Medan vi hösten 1961 hade ca 550
omskolnings- och fortbildningskurser i gång hade detta antal enligt senast
föreliggande uppgifter stigit till ca 700; målsättningen för den närmaste
framtiden är att komma upp i ca 1 100 kurser. Det pågående arbetet med
kursverksamhetens utbyggnad ligger i linje med motionärernas önskningar.
Dock bör följande observeras. De nuvarande omskolnings- och fortbildningskurserna
utgör integrerande led i den nuvarande arbetsmarknadspolitiken.
De underlättar återförandet till arbetsmarknaden av friställd
arbetskraft. De kurser, som motionärerna avser, bar ett delvis annat syfte.
De jämte de andra av motionärerna samtidigt föreslagna åtgärderna syftar
att till arbetsmarknaden återföra personer, som själva bedömer sin situation
så, att de icke har möjligheter att längre uppträda som förvärvsarbetande.
Motionärerna föreslår, alt en utredning tillsättes i syfte att få till stånd
de erforderliga ändringarna i nu gällande bestämmelser. Överstyrelsen kan
icke finna att detta är nödvändigt. Arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen
har tillsammans byggt upp en organisation i syfte att bland annat
utforma de stora dragen av kursverksamhetens inriktning. För detta ändamål
har tillskapats samarbetsdelegationen för omskolningskurser m. m. I
denna fungerar överstyrelsens chef som ordförande. Representerade är vidare
arbetsmarknadsstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens
centralorganisation och landsorganisationen i Sverige. Vidare finnes
på tjänstemannaplanet en särskild arbetsgrupp för behandling av vissa gemensamma
frågor. Enligt överstyrelsens uppfattning finns sålunda redan
den erforderliga organisationen för en ökad och på delvis nya målsättningar
inriktad kursverksamhet. Erforderliga ändringar i nu gällande bestämmelser,
inventering av yrkesskolornas resurser, intensifierad upplysningsverksamhet
m. in., är icke av större omfattning än att de synes kunna utredas
av arbelsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen gemensamt.
Överstyrelsen har i allt väsentligt anslutit sig till motionärernas förslag
och föreslagit det nyss nämnda utredningsuppdraget till båda ämbetsverken.
Överstyrelsen vill emellertid härjämte erinra om den sedan ungefär
1 1/2 år arbetande utredningen rörande arbetsmarknadspolitikens utformning.
Det förtjänar i varje fall att övervägas, om icke det av motionärerna
behandlade problemet är av den natur, att det borde bli föremål för
överväganden även av denna kommitté, som då kan komma med förslag
till mera långsiktiga åtgärder.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1962 5
Yrkeskvinnors Samarbetsförbund framhåller särskilt nödvändigheten av
att de lokala arbetsförmedlingarnas intresse för att tillvarataga dessa arbetskraftsresurser
aktiveras. Det fordras bättre upplysning och kraftiga
insatser från förmedlingarnas sida. Vidare är det angeläget att uppmärksamheten
riktas på att uppdelningen i traditionellt »manliga» och »kvinnliga»
yrkesområden motverkas.
Beträffande utbildningsbidrag för den av arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna
utbildningsverksamheten påpekar YSF att det i princip kräves, att
vederbörande skall vara anmäld såsom arbetslös och därtill bedömas sakna
förutsättning att på längre sikt erhålla stadigvarande försörjning inom
sitt tidigare arbetsområde. YSF finner det i likhet med motionärerna angeläget
att där skäl finnes utöka kursverksamheten och de därmed förbundna
förmånerna, så att även andra än de arbetslösanmälda kan komma
i åtnjutande av dem. De hemarbetande kvinnor, som önskar förvärvsarbete,
synes dock redan nu kunna erhålla utbildningsbidrag.
YSF anför vidare att frågan om underlättande av kvinnors återinträde
på arbetsmarknaden ingår i det utredningsuppdrag, som den år 1960 tillsatta
arbetsmarknadsutredningen erhållit och förordar, att riksdagen i skrivelse
till arbetsmarknadsutredningen framhåller angelägenheten av att dessa
frågor ägnas tillräcklig uppmärksamhet.
Landsorganisationen anför bl. a.:
LO har vid flera tillfällen utvecklat sin syn på hur en aktiv arbetsmarknadspolitik
bör utformas. Senast skedde detta i det betänkande om »Samordnad
näringspolitik» som behandlades av 1961 års LO-kongress. Om de
frågor som berörs i motionen heter det i betänkandet: »Trots att denna
del av arbetsmarknadspolitiken (omskolnings- och utbildningsverksamheten)
ägnats speciell uppmärksamhet de senaste åren framstår en ytterligare
utökning av kapaciteten och resurserna som synnerligen önskvärd.
Det gäller såväl utbildningsbidragens storlek och reglerna för deras utbetalande
som antalet elevplatser och utbildningslinjer. Även här kan det vara
rationellt att i vidgad omfattning låta icke-löntagare samt personer, som
visserligen ej är arbetslösa, men som ändå önskar lära sig ett nytt yrke,
erhålla ekonomiska bidrag under utbildningstiden. En särskilt viktig grupp
är här kvinnor som efter några år som hemarbetande önskar gå ut på arbetsmarknaden,
men vilkas tidigare yrkeskunskaper hunnit bli föråldrade
eller vilka helt saknar yrkesutbildning.»
Som framgår sammanfaller motionärernas syn på denna fråga helt med
LO:s, varför LO tillstyrker att de frågor, som berörs i motionen, blir utredda.
Arbetsmarknadsutredningens uppdrag innefattar också att utreda kvinnornas
arbetsmarknad. I avvaktan på ett utredningsresultat bör statsmakterna
dock icke avhålla sig från att genomföra delreformer för att höja
arbetsmarknadspolitikens verkningsgrad.
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1962
Utskottet
Utskottet delar motionärernas mening att frågan om underlättande av
möjligheterna för kvinnor som tidigare verkat på arbetsmarknaden att återgå
till förvärvsarbete förtjänar stor uppmärksamhet. Utskottet finner det
i och för sig värdefullt att, som framgår av den redogörelse arbetsmarknadsstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning lämnat i sina yttranden över
motionerna, den kursverksamhet som pågår synes vara under snabb utveckling.
Det är angeläget att arbetet härmed fullföljes. Utskottet vill vidare
understryka vikten av upplysnings- och informationsverksamhet för att
sprida kännedom om dessa kurser. Det vore vidare, med hänsyn till att
många kvinnor av olika skäl kan vara bundna till sin hemort, av värde med
ett närmare samarbete mellan företrädarna för den ovannämnda kursverksamheten
och de kommunala yrkesskolorna.
När det gäller åtgärder på längre sikt har i remissyttrandena över motionerna
hänvisats till den år 1960 tillkallade arbetsmarknadsutredningen, som
har att företaga en översyn av arbetsmarknadspolitiken. Utskottet vill erinra
om att i direktiven för denna utredning anförts bl. a. att den s. k. yrkesintensiteten
bland kvinnorna kommer att stiga och att härigenom ett
ökat tillskott av kvinnlig arbetskraft — i stor utsträckning deltidsarbetande
är att påräkna. Bl. a. kommer kvinnornas arbetsmarknadsproblem
att få en allt större betydelse under de närmaste åren.
Det synes utskottet med hänsyn till det ovan anförda som om motionernas
syfte skulle kunna i väsentlig grad tillgodoses utan tillsättande av en
särskild utredning i frågan, då de i motionerna upptagna spörsmålen i stort
synes komma under prövning av arbetsmarknadsutredningen. Utskottet förutsätter
att utredningen kommer att överväga åtgärder för att underlätta
för bl. a. hemarbetande kvinnor att vinna återinträde på arbetsmarknaden.
Även om utskottet sålunda icke ansett sig böra förorda en särskild utredning
i ämnet är de i motionerna anförda synpunkterna av sådan vikt att
utskottet med framhållande av att den pågående verksamheten bör fortgå
under iakttagande av utskottets ovan anförda önskemål — vill hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 194 och II: 242 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att
motionerna jämte utskottets utlåtande över desamma överlämnas
till arbetsmarknadsutredningen.
Stockholm den 20 mars 1962
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
7
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 1962
Närvarande:
från första kammaren: herrar Nestrup*, Sörlin*, Kaijser*, Axel Emanuel
Andersson, Hedström*, Hellebladh, Widén*, Tage Johansson, Schött
Lars Larsson* och Eric Peterson; samt
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herr
Svensson i Kungälv, fru Thunvall*, herrar Carlsson i Huskvarna, Nilsson
i Bästekille, Keijer*, Larsson i Borrby, fru Ekroth och herr Edlund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.