Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1962
5
Nr 2
Utlåtande i anledning av väckta motioner om stimulerande av
gåvor till religiösa m. fl. ändamål och om åtgärder till
främjande av humanitär verksamhet m. m.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 190 av herr Bengtson m. fl. och II: 241 av herr Hedlund m. fl. hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
av behovet och möjligheterna att stimulera enskilda personer att
lämna bidrag och gåvor till religiösa och ideella organisationers m. fl. insatser
till förmån för allmännyttiga, humanitära och vetenskapliga ändamål,
undervisning och kulturminnesvård m. m. i enlighet med vad i motionen
anförts. Vidare har i de ävenledes likalydande motionerna I: 507 av
herr Per-Olof Hanson och fru Hamrin-Thorell samt II: 592 av herr Wedén
m. fl. hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning dels rörande införande av avdrag vid taxering till statlig
inkomstskatt på belopp som den skattskyldige skänkt till humanitära, kulturella,
religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål
samt dels även rörande de andra former av stimulans åt verksamhet
av i det föregående angiven karaktär som kan befinnas motiverade vid sidan
av avdragsrätten.
Utskottet har upptagit motionerna till samtidig handläggning.
I motionerna I: 190 och 11:241 framhålles betydelsen av enskilda personers
insatser för olika samhällsnyttiga ändamål. Det numera höga skattetrycket
försämrar emellertid de enskilda bidragsgivarnas möjligheter att
göra sådana insatser. Det har hävdats, att stimulans till ökad givmildhet
kunde ges genom att medge avdrag vid beskattningen. Denna metod skulle
emellertid medföra en gradering icke efter angelägenhetsgrad utan efter
givarnas ekonomi och skattekraft och måste därför avvisas.
Samhället har vid vissa tillfällen (främjande av cancerforskningen och
insamlingarna »Sverige hjälper») stimulerat bidragsgivningen genom statliga
anslag. Erfarenheterna har därvid varit goda och man kan ifrågasätta,
om icke statsmakterna, sedan ändamålen närmare preciserats och en lämplig
form för prövning av dessa ärenden tillskapats, årligen borde anslå skäligt
belopp för stimulans av gåvor och bidrag till ändamål av den karaktär
det här gäller. En tänkbar väg vore, att stimulansen skulle kunna ges genom
avdrag direkt på den statliga inkomstskatten, varigenom samhällets
stöd bleve oberoende av bidragsgivarens inkomstförhållande.
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1962
I motionerna 1:507 och 11:592 förordas att genom skattelättnader på
indirekt väg ge de allmännyttiga ändamålen ett ekonomiskt stöd. Det har
hävdats, att införande av avdragsrätt för vissa allmännyttiga ändamål
skulle innebära ett avsteg från de principer som ligger till grund för vår
skattelagstiftning, men det är enligt motionärerna knappast fallet. Sådan
avdragsrätt förekommer i många andra länder och har nyligen införts i Danmark.
Maximiavdraget utgör där 1 000 kr., varvid dock avdrag för de första
100 kronorna ej medges. Varje gåva skall dessutom uppgå till minst 50 kr.
Skattedepartementet avgör vilka ändamål och sammanslutningar som kan
komma i fråga för medgivande av avdrag. För vårt land skulle bestämmelserna
kunna utformas efter följande linjer:
Avdragsrätten maximeras till viss del av den sammanräknade nettoinkomsten,
förslagsvis 10 procent. I avvaktan på erfarenhet av reformens
verkningar stadgas ett högsta avdragsgillt belopp på 1 000 kronor per år.
För undvikande av att avdragsrätten tas i anspråk för mycket små belopp
får endast belopp över 50 kronor komma i fråga. Den undre gränsen för avdragsrätten
för de sammanlagda gåvorna under ett år sättes till 100 kronor.
Endast kontanta gåvor medges avdragsrätt. Avdragsrätten skall vidare endast
gälla gåva som lämnas av fysisk person.
Kontroll skulle kunna nås genom att särskilt kvitto utfärdades av mottagaren.
Härutöver kan övervägas direkt statligt stöd t. ex. i form av helt eller
delvis räntefria lån för kyrkobyggnader eller andra lokaler. Direkt bidrag
som göres beroende av på frivillig väg insamlade medel kan inom vissa
gränser övervägas.
Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
II: 241 och II: 592.
Tidigare riksdagsbehandling
Flertalet av de i motionerna framförda förslagen har tidigare behandlats
av riksdagen.
Sålunda har bevillningsutskottet upprepade gånger, senast vid 1961 års
riksdag (betänkande nr 42), haft att pröva motioner om avdragsrätt vid
inkomsttaxering för gåvor till olika allmännyttiga ändamål. I sitt nyssnämnda
betänkande anförde bevillningsutskottet bl. a.
Det torde vara tillräckligt att här erinra om att under åren före och under
det andra världskriget avdrag fick åtnjutas för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren.
Denna avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.
Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj :t medgiva,
att skattskyldig vid taxering åren 1944 och 1945 till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt fick åtnjuta avdrag för penninggåvor, ej understigande
1000 kronor, till internationellt hjälparbete för lindrande av nöd
bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. De medgivanden som vid
dessa tillfällen gjorts har föranletts av särskilda förhållanden och varit
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1962 7
begränsade till tiden. Då fråga om sådan avdragsrätt varit under bedömande,
har från riksdagens sida anförts, att bestämmelser av detta slag innebar
en uppenbar avvikelse från de principer, som låg till grund för gällande
skattelagstiftning. Vidare har riksdagen som sin mening uttalat att främjandet
av allmännyttiga ändamål inte borde ske genom lättnader vid beskattningen
utan i förekommande fall genom direkta bidrag från statens
sida. Riksdagen har sedermera vid flera tillfällen — senast år 1960 — intagit
samma principiella ståndpunkt och avvisat motionsvis framställda yrkanden
om införande av liknande avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga
ändamål.
I enlighet med vad 1956 års riksdag hemställt har slcattelagssakkunniga
i ett den 20 december 1956 avgivet betänkande tagit principiell ställning
till spörsmålet om avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål och
därvid övervägt sådana synpunkter som motionärerna anfört. Av skäl, som
tidigare redovisats, ansåg de sakkunniga sig inte böra förorda avdragsrätt
vare sig för periodiska understöd eller gåvor till allmännyttiga ändamål.
Utskottet uttalade vidare bl. a.
Även om utskottet i likhet med motionärerna anser det arbete, som utföres
av de många frivilliga organisationerna på det humanitära, religiösa,
vetenskapliga och kulturella området, värt all uppskattning, kan utskottet
inte finna lämpligt att samhällets stöd däråt sker i form av skattelättnader
för de enskilda bidragsgivarna. Utskottet anser således inte att riksdagen
bör frångå sin tidigare intagna ståndpunkt att en avdragsrätt av denna art
ej bör införas.
Avslutningsvis vill utskottet erinra om att enligt de för allmänna skatteberedningen
utfärdade direktiven skall skatteberedningen vid övervägandet
av reformer inom den direkta beskattningens område allvarligt pröva det
gamla önskemålet om en definitiv källskatt för löntagare. Införandet av en
avdragsrätt för gåvor skulle direkt strida mot dessa strävanden och troligen
omintetgöra planerna på en definitiv källskatt för löntagare i allmänhet.
Till allmänna beredningsutskottet hänvisades vid 1961 års riksdag två
likalydande motioner med i huvudsak samma yrkande som i de förevarande
motionerna I: 190 och 11:241. I dessa motioner förordades ett system,
innebärande att staten skulle tillskjuta belopp, motsvarande dem som av
enskilda personer skänks till religiösa, humanitära och vetenskapliga ändamål
eller till undervisning och kulturminnesvård.
Allmänna beredningsutskottet erinrade om den ställning riksdagen tidigare
intagit till förslag om avdragsrätt vid taxering i motsvarande fall och
framhöll bl. a. att betänkligheter gjorde sig gällande även i fråga om det
förslag utskottet hade till behandling samt anförde vidare härom:
Även om, såsom motionärerna förutsatt, statens insats skulle maximeras
till ett visst belopp för varje donation eller penninggåva, skulle det knappast
vara möjligt att överblicka omfattningen av de förpliktelser staten
härigenom skulle påtaga sig bl. a. därför att avgränsningen av de ändamål
och organisationer in. fl., som på detta sätt skulle erhålla stöd, skulle
stöta på avsevärda svårigheter. Man bör heller icke bortse ifrån att det i
motionerna föreslagna systemet skulle kunna innebära att prövningen av
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1962
frågor om anslag, vilkas belopp överstege kostnaderna för skattefrihet, i
motsvarande fall undandroges riksdagen.
Utskottet finner sålunda statligt stöd till de i motionerna avsedda ändamålen
icke böra lämnas enligt det av motionärerna framlagda förslaget.
Frågor härom bör prövas i hittills gällande ordning.
Båda utskotten avstyrkte respektive motioner, vilka av riksdagen lämnades
utan åtgärd.
Utskottet
Yrkandena i föreliggande motioner innefattar förslag om utredning dels
om införande av rätt till avdrag vid taxering till statlig inkomstskatt för
belopp som skänkts till vissa allmännyttiga ändamål (motionerna 1:507
och II: 592) och dels om behovet och möjligheterna i övrigt att stimulera
till lämnande av dylika gåvor (motionerna I: 190 och 11:241 samt 1:507
och II:592).
Frågan om skattefrihet av här ifrågavarande art har som ovan nämnts
vid ett stort antal tillfällen behandlats av riksdagen, senast vid 1961 års
riksdag i anledning av väckta motioner, vilka hänvisats till bevillningsutskottet.
I sitt avstyrkande utlåtande över motionerna (betänkande nr 42),
vilket godkändes av riksdagen, lämnade bevillningsutskottet bl. a. en utförlig
framställning av den tidigare riksdagsbehandlingen av spörsmålet.
I årets motioner har icke anförts några skäl för förslaget utöver dem som
åberopades i 1961 års motioner. Allmänna beredningsutskottet vill därför
här endast erinra om att riksdagen vid upprepade tillfällen intagit den
principiella ståndpunkten att avdragsrätt av detta slag innebär en avvikelse
från de principer som ligger till grund för vår skattelagstiftning och att
främjandet av allmännyttiga ändamål inte bör ske genom lättnader vid
beskattningen utan i förekommande fall genom direkta bidrag från statens
sida. Det må i övrigt framhållas att, som bevillningsutskottet anfört i sitt
förenämnda utlåtande, införande av avdragsrätt för gåvor skulle direkt
strida mot strävandena att genomföra en definitiv källskatt för löntagare.
Allmänna beredningsutskottet ansluter sig till de av bevillningsutskottet
anförda synpunkterna och finner sålunda icke skäl förorda att riksdagen
frångår sin tidigare intagna ståndpunkt i förevarande fråga. Någon utredning
i ämnet är med hänsyn härtill enligt utskottets mening icke påkallad.
Allmänna beredningsutskottet hade, som framgår av vad här tidigare
anförts, vid 1961 års riksdag till behandling motioner med yrkande, överensstämmande
med det senare av de inledningsvis nämnda motionsyrkandena.
I motiveringen till dessa motioner förordades ett system innebärande att
staten skulle tillskjuta belopp, motsvarande dem som av enskilda personer
skänktes till vissa allmännyttiga ändamål. Utskottet avstyrkte motionerna
under hänvisning till bl. a. vanskligheten att kunna överblicka omfattningen
av de förpliktelser staten härigenom skulle ikläda sig — avgränsningen av
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1962 9
de ändamål och organisationer m. fl. som borde erhålla sådant stöd skulle
exempelvis ställa sig mycket svår. Prövningen av måhända betydande anslagsbelopp
skulle vidare undandragas riksdagen. Frågor om stöd till ifrågavarande
ändamål borde prövas i hittills gällande ordning.
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.
Utskottet har i det föregående berört sitt och riksdagens ståndpunktstagande
till ett par förslag till särskilda åtgärder. Beträffande det mera vidsträckta
motionsyrkandet om utredning beträffande åtgärder över huvud
taget för att stimulera lämnandet av gåvor till allmännyttiga ändamål får
utskottet anföra följande.
Utskottet finner självfallet det arbete som nu utföres av många enskilda
organisationer för främjande av de syften motionärerna vill tillgodose mycket
värdefullt. Statsmakterna har också i många fall lämnat och lämnar
stöd i olika former åt det frivilliga arbetet för religiösa, humanitära, kulturella,
vetenskapliga och därmed jämförliga ändamål — även i sådana former
som bidragit till att uppmuntra den enskilda offerviljan. Frågor härom
har emellertid bedömts från fall till fall med beaktande av föreliggande,
särskilda omständigheter. Åtgärder av denna art kräver vidare självfallet
en noggrann budgetteknisk prövning och en avvägning mot andra, angelägna
behov som skall tillgodoses över budgeten. Utskottet finner för sin
del lämpligt att intresset av åtgärder i motionernas anda även i fortsättningen
får tillvaratagas genom att konkreta förslag prövas i sedvanliga
former. Någon utredning beträffande sådana, mera generellt syftande åtgärder,
som motionärerna synes avse, finner utskottet icke motiverad.
Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa, att
1) de likalydande motionerna I: 190 och II: 241 samt
2) de likalydande motionerna I: 507 och II: 592 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 februari 1962
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Nestrup, Sörlin, Söderberg,
Axel Emanuel Andersson, Hedström*, Olofsson*, Hellebladh, Ringaby, Tage
Johansson, Schött och Eric Peterson;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson
i Sala, Dickson, fru Jäderberg, fru Thunvall, herrar Nilsson i Bästekille,
Lundmark, Björkänge, Keijer, Lundkvist*, Berglund och Larsson i Borrby.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
10
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 2 år 1962
Reservation
av herrar Axel Emanuel Andersson, Nestrup, Olofsson, Eric Peterson,
Björkänge, Berglund, Keijer och Larsson i Borrby, vilka ansett att utskottet
bort anföra och hemställa följande:
Frågan om särskilda åtgärder från det allmännas sida till stöd och stimulans
för enskilda, frivilliga gåvor till vetenskapliga, humanitära, kulturella,
religiösa och andra allmännyttiga ändamål har länge varit aktuell.
I föreliggande motioner påvisas olika möjligheter till åstadkommande av
sådan stimulans. Enligt de likalydande motionerna 1:507 och 11:592 bör
ifrågavarande stimulans åstadkommas genom införande av rätt till avdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt för belopp som den skattskyldige
skänkt till berörda ändamål. Vidare framhålles att staten som en delreform
bör kunna ge ett mera direkt stöd, t. ex. i form av helt eller delvis räntefria
lån för kyrkobyggnader eller andra lokaler. I de likalydande motionerna
I: 190 och 11:241 framhålles att statsmakterna, efter det ändamålen närmare
preciserats och en lämplig form för ärendenas prövning tillskapats,
varje år borde anslå ett skäligt belopp till stimulans av gåvor och bidrag
till ifrågavarande ändamål. Vidare erinras om möjligheten att lämna stöd
i form av avdrag direkt på den statliga inkomstskatten. I de likalydande
motionerna I: 88 och II: 116 har förslag väckts om finansiellt stöd från statens
sida till kyrkobyggnader och andra lokaler för de frikyrkliga organisationerna.
Sistnämnda motioner kommer att behandlas av utskottet i särskilt
utlåtande.
Som framgår av den ovan lämnade redovisningen har olika förslag och
synpunkter framförts rörande metoderna för stimulans genom samhälleliga
åtgärder för enskilda gåvor till allmännyttiga ändamål och en utvidgning
av samhällets stöd på detta område. Utskottet delar uppfattningen att åtgärder
från samhällets sida i angivna syfte är angelägna och anser att de berörda
problemen bör göras till föremål för en förutsättningslös utredning.
Utskottet förutsätter att utredningen sker i samråd med närmast berörda
organisationer och samfund och bedrives med största möjliga skyndsamhet.
Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 507 och II: 592
samt I: 190 och 11:241 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om en skyndsam utredning rörande samhällets åtgärder
till stimulerande av gåvor och bidrag till religiösa
samt humanitära, kulturella, vetenskapliga eller eljest uppenbart
allmännyttiga ändamål.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 62
201662