Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1961

1

Nr 96

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillägg till investeringsplanen
för statens järnvägar; given Stockholms
slott den 10 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att möjliggöra transporterna av malm från ett nytt gruvfält, som
LKAB beslutat öppna vid Svappavaara i Norrbottens län, föreslås att en
godsjärnväg skall anläggas på sträckan Malmbanan—Svappavaara. Anläggningskostnaden
för den 38 km långa järnvägen beräknas för statens järnvägars
del till ca 40 mkr.

I propositionen föreslås vidare, att järnvägsstyrelsen skall erhålla bemyndigande
att beställa en ny tågfärja. Denna avses i första hand för trafiken
på sträckan Trelleborg—Sassnitz men skall även kunna tjänstgöra som
reserv på linjen Malmö—Köpenhamn. Kostnaden anges till ca 25 mkr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 96

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1961

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 10 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om
tillägg till investeringsplanen för statens järnvägar samt anför därvid följande.

1. Anläggande av järnväg mellan Malmbanan och Svappavaara

Planerad malmbrytning

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) har under senare år undersökt
möjligheterna att vidga bolagets bas för brytning av järnmalm i Norrbotten.
Härvid har avsevärda järnmalmstillgångar konstaterats inom det
s. k. Svappavaaraområdet. Området, som är beläget ca 40 km ostsydost om
Kiruna, omfattar fyra jämmalmsfyndigheter vid Leveäniemi, Gruvberget,
Mertainen och Painirova. Med hänsyn till fyndigheternas storlek har bolaget
nyligen beslutat öppna ett nytt gruvfält inom området. Bolaget beräknar
att brytningen, som skall ske i dagbrott, kommer att koncentreras
till i första hand Leveäniemi, men även Gruvbergets norra del kan komma
i fråga. Under första året av den nya gruvans existens beräknas produktionen
komma att uppgå till ca 500 000 ton, och brytningskapaciteten kan
ökas till 3 milj. ton år 1967 eller 1968. Malmreserverna vid enbart Leveäniemi
och Gruvberget uppskattas till över 300 milj. ton. Malmtillgångarna
är således i och för sig tillräckliga för brytning under många generationer,
varför kostnadsfrågan får avgörande betydelse för driftens utveckling.

Förberedelser för brytningen kommer att successivt ökas. Omkring år
1965 beräknas ca 400 personer vara anställda vid gruvan. Hur stora investeringarna
blir inom området beror av produktionens inriktning, vilken ännu
ej är fastställd. Investeringarna för gruvdriften kommer emellertid under
de fem första åren att överstiga 100 mkr. Därtill kommer beräknade investeringar
för bl. a. bostäder och andra samhällsändamål.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1961

I fråga om produktionens storlek beräknas gruvan i Leveäniemi komma
att bli Sveriges tredje gruva efter gruvorna i Kiruna och Malmberget. Vid
nuvarande prisläge skulle exporten från gruvan i Leveäniemi vid full produktion,
d. v. s. 3 milj. ton per år, komma att uppgå till ett värde av omkring
175 mkr per år. Gruvorna i Kiruna och Malmberget beräknas senast
år 1965 uppnå en kapacitet av 15 milj. ton respektive 6 milj. ton per år.
Tillskottet från Svappavaara-området under 1960-talets andra hälft skulle
därför medföra att LKAB:s totala årliga brytningskapacitet skulle komma
att uppgå till ca 24 milj. ton.

Järnvägsstyrelsens framställning

Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 7 februari 1961, under åberopande
av LKAB:s planer på malmbrytning i Svappavaara-området, föreslagit att
en godsjärnväg skall anläggas mellan Malmbanan och Svappavaara. Styrelsen
anför i skrivelsen bl. a. följande.

Undersökningar har visat att vid de malmkvantiteter, som här kommer
i fråga, järnvägstransport fram till Malmbanan ställer sig fördelaktigare
än landsvägstransport. Den naturliga sträckningen för en godsjärnväg med
sådana transportuppgifter går från en punkt på Malmbanan ca sex km
söder om Kiruna till Svappavaara. Från anknytningspunkten på Malmbanan
blir den SJ tillhöriga delen av banan ca 38 km lång. Dessutom tillkommer
i Svappavaara på LKAB:s mark anslutningsspår och bangård,
vilka avses skola bekostas av bolaget. En godsjärnväg av den föreslagna
sträckningen kan framdeles eventuellt utsträckas till längre österut befintliga
järnmalmstillgångar. Möjlighet kommer också att finnas att anknyta
sidospår till framtida gruvor i Mertainen och Painirova.

Ehuru den föreslagna banan är avsedd för malmtransporter har styrelsen
dock ansett det lämpligt att banan hålles öppen även för allmän trafik
av gods i vagnslaster.

SJ:s kostnader för den 38 km långa järnvägen, som skulle komma att
ägas av SJ, beräknas till 40 mkr vid 1960 års penningvärde. I beloppet har
inräknats kostnader för elektrifiering, signalanordningar, telekommunikationer
och räntor under byggnadstiden. LKAB:s kostnader för spår och
bangård har uppskattats till 3 mkr. I sistnämnda belopp har icke medtagits
bolagets kostnader för gruvanslutnings- och gruvspår. Arbetena med den
nya järnvägen bör påbörjas sommaren 1961 och beräknas vara avslutade
hösten 1964. Medelsförbrukningen för SJ:s del under de berörda budgetåren
från och med budgetåret 1961/62 beräknas till 5, 10, 15 respektive
10 mkr.

Under budgetåret 1961/62 erfordras således 5 mkr. Någon höjning av
SJ:s investeringsram eller något särskilt investeringsanslag för ändamålet
under statens järnvägars fond erfordras dock icke under sagda budgetår.
1* — Ii i han g till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 96

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1961

Styrelsen avser att i stället minska medelsförbrukningen under investeringsanslaget
Bana och byggnader med motsvarande belopp. Därmed kan
enligt styrelsen 5 mkr överflyttas från detta anslag till investeringsanslaget
Nybyggnad och ombyggnad av järnvägslinjer, vilket anslag bör belastas med
kostnaderna för den nya järnvägen. Med hänsyn till utformningen av ett
preliminärt fraktavtal mellan SJ och LKAB bör hela investeringskostnaden
avskrivas i SJ:s bokföring med 10 % årligen.

Departementschefen

LKAB har beslutat anlägga ett nytt gruvfält inom det s. k. Svappavaaraområdet
ca 40 km ostsydost om Kiruna. Brytningen avses i första hand
skola koncentreras till järnmalmsfyndigheterna vid Leveäniemi. Den nya
gruvan, vilken kommer att bli en av de största i landet, innehåller malmtillgångar
vilka torde räcka flera generationer. Brytningen torde kunna
komma i gång under år 1964. Produktionen under första året beräknas
till ca 500 000 ton för att därefter successivt ökas till 3 milj. ton per år.
Investeringarna för gruvdriften uppskattas till minst 100 mkr under de
fem första åren.

En förutsättning för att den planerade brytningen skall komma till stånd
är att frågan om malmens transport från gruvområdet löses på ett tillfredsställande
sätt. Vid undersökningar har konstaterats att järnvägstransport
av malmen fram till Malmbanan ställer sig fördelaktigare än landsvägstransport.
Efter förhandlingar mellan SJ och LKAB har järnvägsstyrelsen
föreslagit anläggandet av en ca 38 km lång järnväg från det planerade
gruvområdet fram till Malmbanan. Järnvägen skulle för SJ :s del komma
att draga en kostnad av 40 mkr i 1960 års penningvärde. LKAB:s kostnader
för bangård m. m. i Svappavaara beräknas till ca 3 mkr. Under förutsättning
att arbetena med järnvägen påbörjas sommaren 1961 beräknas
järnvägen vara färdigställd då brytningen påbörjas hösten 1964. Kostnaderna
skulle fördela sig med 5, 10, 15 respektive 10 mkr på budgetåren
1961/62—1964/65. Den föreslagna järnvägen är med hänsyn till de intäkter,
som påräknas från malmtransporterna på sträckan, för SJ:s del företagsekonomiskt
fullt motiverad.

Jag tillstyrker, att en järnväg anlägges mellan Malmbanan och Svappavaara
i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens förslag. Finansieringen
av projektet under budgetåret 1961/62 bör ske inom statens järnvägars
ordinarie investeringsram om 326 mkr. Därest riksdagen ej har
något att erinra däremot har jag för avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t
att ett belopp av 5 mkr överföres från investeringsanslaget Bana och byggnader
till investeringsanslaget Nybyggnad och ombyggnad av järnvägslinjer.
I enlighet med järnvägsstyrelsens förslag bör investeringsbeloppet avskrivas
med 10 % årligen.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1961

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att en godsjärnväg må anläggas på sträckan Malmbanan—Svappavaara
i huvudsaklig överensstämmelse med
järnvägsstyrelsens föreliggande förslag.

2. Ny tågfärja

Järnvägsstyrelsens framställning

I skrivelse den 16 februari 1961 hemställer järnvägsstyrelsen om ett anslag
å 3 mkr för budgetåret 1961/62 till en ny tågfärja. Styrelsen anför i
huvudsak följande.

Statens järnvägar driver tillsammans med andra järnvägsförvaltningar
de tre tågfärjelinjerna Trelleborg—Sassnitz (TS), Malmö—Köpenhamn
(MK) och Hälsingborg—Helsingör (HH). Den första linjen drives tillsammans
med Deutsche Reichsbahn (DR), de två andra med de Danske Statsbaner
(DSB).

På HH-linjen går enbart DSB-färjor, på MK-linjen under senare år tills
vidare enbart svenska färjor och på TS-linjen SJ-färjor och en DR-färja.

Järnvägsstyrelsen redogör till en början för färjtrafiken över Öresund
och konstaterar därefter sammanfattningsvis, att där i första hand föreligger
ett nybyggnadsbehov av färjor och färjelägen för den kortaste överfarten,
nämligen den av DSB drivna HH-linjen. För MK-linjen föreligger samtidigt
ett behov av att hålla en tillräcklig och tillfredsställande reserv att utnyttjas,
då ordinarie färjan måste gå på varv, lVa—2 månader per år, samt
för plötsligt inträdande störningar av olika slag på HH-linjen och TS-linjen.
Detta behov växer, allteftersom den normala trafiken pa dessa leder
växer.

Dessa förhållanden äger giltighet intill den tidpunkt, då en fast förbindelse
med järnväg eventuellt kommer till över Öresund. Något behov av tågfärjor
kommer då knappast att föreligga för Öresund. Någon tidpunkt för
färdigställandet av en fast förbindelse över Öresund har hittills icke fixerats.
Det är knappast troligt, att årtalet 1970 kan betraktas som ett sannolikt
tidigaste årtal härvidlag, försåvitt en bro över Stora Bält först måste
färdigställas eller i varje fall byggena över Stora Bält och Öresund sa inbördes
placeras i tiden, att bron över Stora Bält kommer först och arbetena
förlägges så, att icke de årliga investeringarna har maximum samtidigt.
Skall dessa synpunkter tillgodoses, förefaller årtalet 1975 som tidigaste år
för en fast förbindelse över Öresund mera sannolikt.

Med tanke på möjligheterna av att en fast förbindelse kan komma till
stånd över Öresund, bör varje ny färja som helt eller delvis skall betjäna
öresundslederna nu om möjligt byggas så, att fartyget kan användas på

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1961

annat håll, om en bro skulle komina till, innan fartygets normala ekonomiska
livstid är slut.

Vad härefter angår TS-linjen trafikeras den nu av två stora, moderna
färjor, SJ:s »Trelleborg» och DR:s »Sassnitz», vardera med en kapacitet,
mätt i godsvagnar av numera förekommande normalstorlek, av cirka 35
vagnar, SJ:s 29 år gamla godsfärja »Starke», cirka 23 vagnar, samt SJ:s
gamla färjor »Konung Gustaf V», 50 år, och »Drottning Victoria», 51 år,
vardera cirka 14 godsvagnar. DR har beslutat och torde nyligen ha påbörjat
att bygga en andra färja av »Sassnitz» storlek, här kallad »DR II».
Användningen av »DR II» är ännu icke helt fastlagd. »DR II» avses emellertid
bli under högtrafiktid insatt på linjen Warnemunde (Rostock)—Gedser.
Färjan bygges emellertid så, att den även skall kunna gå in i de stora
färjelägena i Sassnitz och Trelleborg. En minimianvändning av »DR II» på
TS-leden innebär, att den går in som reservfärja för »Sassnitz» och »Trelleborg»,
varigenom den blir upptagen 3—4 månader på denna led, möjligen
även som reservfärja för »Starke», varigenom tiden ökas till 4,5—6
månader. Den tid »DR II» i så fall skulle kunna gå på Gedser inskränkes
till högst 6, lägst 4 månader. Användningen av »DR II» kräver överenskommelser
DR—DSB och DR—SJ. Sådana överenskommelser har ännu icke
kunnat träffas.

Järnvägsstyrelsen går sedan in på frågan om fårjlägena för TS-leden och
anför därvid bl. a. följande.

I Trelleborg och Sassnitz finns för närvarande ett färjelägespar för
»Starke», »Konung Gustaf V» och »Drottning Victoria» samt ett färjelägespar
för »Trelleborg» och »Sassnitz», det senare med större bredd.

Nuvarande begränsade antal färjelägen i Trelleborg och Sassnitz med
två olika typer av lägen på vardera platsen är i och för sig icke tillfredsställande.
I Trelleborg ligger det gamla smala läget så till, att, även om färjeläget_kunde
byggas om för stora färjor, inseglingen med sådana färjor, om
den över huvud taget vore möjlig, skulle erbjuda synnerligen stora svårigheter.
En härför erforderlig ombyggnad av inseglingsrännan har icke undersökts.
Däremot har preliminärt undersökts att bygga ett helt nytt färjeläge
för stora färjor öster om de nuvarande lägena. Härför kräves att ny
Pir bygges in. m. I så fall bör utrymmet tagas till för två färjelägen, ehuru
till en början endast ett utbygges. Kostnaderna även för det första färjeläget
blir förhållandevis höga och kan uppskattas vara av samma storleksordning
som för en ny färja. I Sassnitz anses ett nytt färjeläge ej kunna
byggas på grund av den trånga och även för andra ändamål utnyttjade
hamnen. Läget för de gamla färjorna kan byggas om för större bredd,
eventuellt även med anordning för att kunna taga emot färjor med mindre
bredd. Hur man skall förfara med driften under ombyggnadstiden är ännu
icke närmare studerat.

Från svensk synpunkt skulle det vara ekonomiskt mycket förmånligt, om
man kunde i tiden skjuta på utbyggnaden av det tredje dyrbara tågfärjeläget
i Trelleborg och förlänga användningsmöjligheten av det gamla tågfärjeläget
för smalare färjor. Med hänsyn härtill borde även ombyggnaden

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 är 1961

i Sassnitz antingen anstå eller hellre utföras så, att de smalare färjorna
fortfarande kan anlöpa läget utan tidsförlust.

Bygges efter »DR II» en ny svensk färja med »Trelleborgs» bredd, kommer
kraven på nybyggnad av färjeläget i Trelleborg och ombyggnad i Sassnitz
att aktualiseras tidigare.

Järnvägsstyrelsen behandlar därefter trafikutvecklingen och kapaciteten
på tågfärjelederna TS, MK och HH. Styrelsen framhåller härvid, att trafiken
vuxit mycket snabbt på dessa leder. Den omfattade år 1938 sammanlagt
430 000 ton, 1950 1 000 000 ton och 1960 1 900 000 ton. Inräknas även gods
på bilar på dessa och andra lastbilsförande linjer över Öresund och Kattegatt,
blir totalsiffran år 1960 2 250 000 ton. Trafiken visar kontinuerligt
kraftig stegring och beräknas år 1970 ha nått 4 milj. ton, varav över 3
milj. ton på järnväg. Fördelningen av järnvägsgodset på TS, MIv och HH
var år 1960 860 000 ton, 200 000 ton och 840 000 ton. ökningstendensen är
särskilt påtaglig för TS, trots att stor försiktighet iakttages i trafikvärvningen,
beroende på att kapaciteten är för knapp för att en tillfredsställande
trafikstandard skall kunna hållas om trafikökningen blir för stor.
Den hittillsvarande utvecklingen av trafiken, år 1958 580 000 ton, 1959
690 000 ton och 1960 860 000 ton, och övriga omständigheter tyder på att
denna ökning skulle fortsätta vid oförändrade förutsättningar och om kapaciteten
ökades. Efter tillkomsten av den s. k. Fågelflyktsleden mellan
Rödby och Puttgarten, som f. n. utbygges gemensamt av DSB och Deutsche
Bundesbahn och som år 1963 avses skola ersätta den längre tågfärjelinjen
Gedser—Grossenbrode, kommer sannolikt viss trafik, som nu går över TS,
att flytta över till öresundslederna i den mån de sistnämndas kapacitet kan
ökas. I överensstämmelse härmed kan det förväntas, att trafiken över TS
kommer att utvecklas mindre snabbt vid mitten av 1960-talet. Efter några
år, då ett nytt jämviktsläge utbildat sig, förväntas trafiken ånyo komma
att stiga kraftigt på TS-linjen.

Tågfärjetrafiken över Öresund har förlöpt i stort sett utan störningar.
Däremot har trafiken över TS även efter tillkomsten av de bägge nya storfärjorna
(juli 1959) varit utsatt för vissa stockningar. På tysk sida har
stockningar av järnvägsvagnar endast inträffat i december 1959. På svensk
sida har vagnanhopningar varit vanligare, bl. a. beroende på att exporten
dominerar. Vagnanhopningen blev besvärande under maj—juli 1960, sammanhängande
bl. a. med att »Trelleborg» skadades vid kollision i södra
Östersjön samtidigt som »Sassnitz» var på varv. Även i oktober 1960 var
vagnanhopningen stor, trots en betydande färjeinsats.

Särskilt de perioder, under vilka en storfärja måste gå på varv, är således
redan nu bekymmersamma. Även med maximal insats av de övriga färjorna,
blir kapaciteten i medeltal per månad endast obetydligt större än
vad som i oktober 1960 bedömdes ha varit i underkant. I kapacitetshöjande
syfte kommer statens järnvägar och DR att pröva storfärjornas möjlighe -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1961

ter att per dygn göra 5 enkelturer mot de äldre färjornas 4 enkelturer.
Denna åtgärd kan dock endast genomföras om två storfärjor samtidigt är
i drift. Bland andra åtgärder, som vidtagits, är att den av statens järnvägar
sedan 1953 drivna sommartrafiken med passagerare och personbilar Trelleborg—Travemunde
från och med sommaren 1961 ej längre får binda en
andra av de gamla färjorna för annonserade dubbleringsturer över lördag
och söndag. Genom den härigenom och på andra sätt signalerade kapacitetsbristen
har statens järnvägar nödgats undvika att ge städerna Trelleborg
och Lubeck garantier om att i önskad omfattning upprätthålla sommartrafiken
mellan städerna. Ett privat rederi kommer år 1962 att i konkurrens
med statens järnvägar sätta in modern fartygsmateriel på sommaren
men därutöver samt under hela året befordra bl. a. lastbilar mellan
Trelleborg och Travemunde.

Med nuvarande tillväxttakt kommer kapacitetsfrågan att bereda mycket
stora bekymmer under de perioder storfärjorna måste gå på varv. År 1963
kan »DR II» beräknas vara färdig och då är kapaciteten under dessa varvsmånader
tillfredsställande. Kapacitetsbekymren inträder då i stället under
övrig tid.

Mot bakgrund av denna brist på kapacitet samt med tanke på föreliggande
haveririsker måste läget betecknas som otillfredsställande. Detta
gäller även om Fågelflyktslinjen skulle komma att dämpa tillväxten av trafiken
på TS-linjen. Närmast synes det ankomma på DR att utöka sin kapacitetsinsats
utöver den redan annonserade insatsen av »DR II» på TS-linjen
under ett par månader per år. Men detta blir ej heller tillfyllest. Ett
nybyggnadsprogram för statens järnvägar är därför också erforderligt. Nödvändigheten
härav blir än mera påtaglig med tanke på de äldsta färjornas
höga ålder och höga driftkostnader.

Frågan om nybyggnad måste även ses mot bakgrund av den svenska exportindustrins
berättigade krav på att statens järnvägar har tillräcklig kapacitet
på sina tågfärjeförbindelser med utlandet.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att färjetrafiken ur ekonomiska synpunkter
har synnerligen stor betydelse för statens järnvägar. Denna betydelse
växer år från år. Färjetrafiken svarade år 1960 för 7 % av allt gods, utom
lapplandsmalm. Medeltransportlängden till lands i Sverige är vidare mycket
hög för färjegodset — under januari—juni 1960: HH 393 km, MK 184
km, TS 522 km, eller i vägt medeltal 427 km, d. v. s. mer än 50 % högre
än för andra transporter inom landet — varigenom andelen av antalet tonkilometer
blir 10 %. Det torde stå klart att färjgodset både absolut och
relativt kommer att öka, om järnvägens transporter över vattnen skötes
på ett tillfredsställande sätt. I motsatt fall kommer den redan nu kraftigt
ökande internationella lastbilstrafiken att göra än snabbare framsteg än
nu. Detta skulle innebära ett betydande ekonomiskt avbräck för järnvägarna
och samtidigt kräva nya investeringar i färjlinjer för lastbilar. Dy -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1961

lika linjer har på senare år tillkommit i rask takt över Kattegatt och Öresund
och som förut nämnts kommer en ny linje år 1962 mellan Trelleborg
och Travemiinde.

Det ekonomiska värdet för statens järnvägar av färjlinjerna ligger till
väsentlig grad i den ökade trafik, som härigenom tillföres järnvägens landsträckor.
Sak samma gäller järnvägsförvaltningarna på den andra sidan.
Det är ingen tvekan om att den totala räntabiliteten är god, samtidigt som
trafikanterna i snabbt stigande omfattning uppskattar och nyttiggör dessa
kombinerade förbindelser. Dessa omständigheter har gett tågfärjetrafiken
en tillväxttakt, som är väsentligt snabbare än bruttonationalproduktens
tillväxt. Härigenom har denna järnvägstrafik en helt annan utvecklingstendens
och ekonomisk aspekt än den mera tvekande utvecklingen på åtskilliga
andra järnvägstrafikområden.

Sammanfattningsvis framhåller järnvägsstyrelsen, att den beskrivning
av färjesituationen på Öresund och Östersjön på kortare och längre sikt,
som styrelsen lämnat, klart talar för behovet av en kapacitetsförstärkning,
även sedan HH-linjens kapacitet ökats och TS-linjen fått förstärkning
under viss, ännu icke fixerad, tid av året genom tillkomsten av den nya
storfärjan »DR II». Möjligheten av en framtida fast förbindelse över Öresund
kan ännu icke anföras som skäl för att de intill dess ökande trafikbehoven
ej skall tillgodoses genom nya investeringar i färjor och färjelägen.

Vid bedömningen av situationen måste beaktas behovet för Sveriges del
att vidmakthålla den rörliga kapacitetsreserv ifråga om förbindelser med
kontinenten, som representeras av en tågfärja, som kan gå både på TSoch
MK-linjerna, eventuellt även Trelleborg—Travemiinde. En modern sådan
färja skulle användas dels som reserv för »Malmöhus» på MK-linjen,
dels för att nedbringa antalet turer med »Starke» och de äldsta färjorna
på TS-linjen. Härigenom skulle de totala driftkostnaderna kunna väsentligt
nedbringas på grund av dels mera ekonomisk drift, större kapacitet
och möjlighet att vid behov segla fem turer per dygn, dels minskade beredskapshållningskostnader
på de gamla färjorna. Vidare skulle en sådan ny
färja kunna höja den fortfarande under vissa tider kritiserade transportstandarden
på TS-linjen. Denna kritik kan befaras få ökad styrka under
de närmaste åren och då särskilt om åtgärder ej ens planeras.

Utöver den ökning av trafiken, som möjliggöres genom redan beslutade
åtgärder av statens järnvägar och DR, skulle en sådan ny färja möjliggöra
för statens järnvägar att taga hand om ytterligare trafikökning på TS-leden.

För enbart TS-ledens vidkommande skulle en storfärja av eu modifierad
Trelleborgs-typ vara att föredraga från ekonomisk synpunkt, bortsett
från att den dyrbara nybyggnaden av nytt färjcläge i Trelleborg då kommer
att tidigareläggas.

Från allmän SJ-synpunkt synes däremot en mindre lärja vara att före -

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1961

draga. Denna skulle ha ungefär samma längd, bredd och djupgående som
»Starke» och liksom denna vara trespårig men med högre fart, så att den
kan gå 5 turer per dygn på TS-leden, d. v. s. tillföra denna en kapacitet, som
är ca 25 % större än »Starkes», ungefär dubbelt så stor som en av de
äldsta färjornas och två tredjedelar av en storfärjas kapacitet, samt på
MK-linjen, då behov härav föreligger, göra en insats som är ungefär dubbelt
så stor som en av de äldsta färjornas.

En storfärja av modifierad Trelleborgs-typ uppskattas nu kosta cirka
30 mkr. Den mindre färjan förutsättes kosta cirka 25 mkr. Den blir således
per kapacitetsenhet dyrare i såväl anskaffning som drift. Å andra sidan
har man möjlighet att använda färjan på såväl TS- som MK-linjen
och därigenom även större möjlighet att kunna eliminera de äldre och i
drift dyra färjorna. Dessutom kan byggandet av nytt färjläge i Trelleborg
med därav följande vidlyftiga spårändringar senareläggas.

Då numera bägge grannförvaltningarna genom årliga avgifter deltager i
kostnaderna för nya färjor, vilket icke var fallet då »Trelleborg» byggdes,
bör förhandlingar om kostnadsfördelningen vara i huvudsak avslutade,
innan en ny färja beställes. Vid dessa förhandlingar kan nya synpunkter
på färjematerielens beskaffenhet och på ekonomin komma fram.
Med hänsyn härtill kan det vara lämpligt, att färjetypen icke nu definitivt
fixeras. Däremot är det synnerligen angeläget att statens järnvägar får ett
investeringsanslag, vilket ger möjlighet för statens järnvägar att med en
enligt styrelsens uppfattning erforderlig bakgrund föra förhandlingar med
grannförvaltningarna.

Departementschefen

I sin framställning om investeringsanslag för budgetåret 1961/62 upptog
järnvägsstyrelsen ett belopp av 3 mkr för beställning av en ny tågfärja.
Vid anmälan av styrelsens äskanden i årets statsverksproposition
(bil. 28) uttalade jag, att jag inte var beredd att på grundval av det föreliggande
materialet ta ställning till förslaget om denna färja.

Järnvägsstyrelsen har numera inkommit med ytterligare material för
frågans bedömning. Behovet av en ny färja är i första hand föranlett av
att kapacitetsgränsen för överföring av godsvagnar på leden Trelleborg—
Sassnitz i stort sett är uppnådd, vilket tidvis lett till stockningar av järnvägsvagnar,
särskilt pa den svenska sidan. Deutsche Reichsbahn avser visserligen
att — sannolikt med början år 1963 — under viss del av året sätta
in en ny, stor färja på leden. Om den nu förutsebara trafikökningen på
leden fortsätter är dock detta kapacitetstillskott icke tillfyllest, utan ytterligare
överföringskapacitet måste tillkomma snarast möjligt för att
transportefterfrågan på denna färjled skall kunna tillgodoses.

Dessutom föreligger för den av SJ drivna färjeleden Malmö—Köpen -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1961

hamn ett behov att hålla en tillfredsställande reserv för den tid den ordinarie
färjan är på varv och för inträdande störningar på linjerna Trelleborg—Sassnitz
och Hälsingborg—Helsingör. Detta reservbehov gör sig
starkare gällande allt eftersom trafiken ökar.

Järnvägsstyrelsen anser, att för enbart leden Trelleborg—Sassnitz en ny
storfärja av samma typ som »Trelleborg» skulle vara att föredra. Kostnaderna
för en sådan färja har uppskattats till 30 mkr. En sådan färja utlöser
emellertid behov av ett nytt och dyrbart färjläge i Trelleborg. Med
hänsyn härtill och till behovet av ökad kapacitetsreserv för linjen Malmö—
Köpenhamn är järnvägsstyrelsen närmast böjd för att förorda en något
mindre färja, som uppskattats kosta ca 25 mkr. Det slutliga ställningstagandet
till frågan om färjans storlek anser järnvägsstyrelsen böra bero på
utgången av förhandlingar, som styrelsen skall föra med de Danske Statsbaner
och Deutsche Reichsbahn.

För egen del vill jag framhålla, att färjtrafiken på ifrågavarande leder
tillgodoser för landets näringsliv viktiga transportbehov. Dessutom är det
för SJ:s ekonomi av stor betydelse att järnvägens färjtransporter kan skötas
på ett tillfredsställande sätt. Betydelsen ligger till väsentlig del i den
trafik, som färjrörelsen tillför järnvägens landsträckor. Enligt min mening
har järnvägsstyrelsen anfört bärande skäl för att en ny tågfärja bör anskaffas.
Jag tillstyrker därför, att styrelsen bemyndigas att lägga ut beställning
på en ny färja. Bemyndigandet bör omfatta en färja av den typ, för vilken
järnvägsstyrelsen angivit kostnaden till 25 mkr. Därest förhandlingarna
med grannförvaltningarna skulle leda till att en större färja bör byggas,
förutsätter jag att ärendet på nytt underställes Kungl. Maj :ts och riksdagens
prövning med hänsyn till de för dagen icke överblickbara investeringar i ett
nytt färjläge, som en sådan färja för med sig.

Någon ökning av investeringsramen för SJ under budgetåret 1961/62 i anledning
härav bör enligt min mening ej vidtagas, utan projektet torde för
nästa budgetår böra finansieras genom att anslaget Rullande materiel och
sjöfartsmateriel förstärkes med erforderligt belopp från dispositionsanslaget.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att järnvägsstyrelsen må bemyndigas att utlägga beställning
å en ny tågfärja.

Till vad föredragande departementschefen under punkterna
1—2 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,
behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Jan Thyberg