Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1961

1

Nr 95

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändrad lydelse av 59 § kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753), m. mgiven Stockholms slott
den 3 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 59 § kommunallagen den 18 december 1953
(nr 753); samt

2) lag om ändrad lydelse av 63 § kommunallagen för Stockholm den 1
mars 1957 (nr 50).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att kommunernas underställningsfria lånerätt
utvidgas till att omfatta lån för vatten- och avloppsanläggningar.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 95

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1961

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 59 § kommunallagen den 18 december 1953

(nr 753)

Härigenom förordnas, att 59 § kommunallagen den 18 december 1953
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

59 §.

Kommun äger jämväl---statlig myndighet.

Kommun äger därjämte,---statlig belåning.

Likaså må kommun, på de villkor Konungen bestämmer, upptaga lån
till vatten- och avloppsanläggningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 63 § kommunallagen för Stockholm
den 1 mars 1957 (nr 50)

Härigenom förordnas, att 63 § kommunallagen för Stockholm den 1
mars 1957 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

63 §.

Staden äger jämväl---statlig myndighet.

Staden äger därjämte,---statlig belåning.

Likaså må staden, på de villkor Konungen bestämmer, upptaga lån till
vatten- och avloppsanläggningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1961

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för social-, inrikes-, kommunikations- och handelsdepartementen
fråga om utvidgning av kommunernas underställningsfria
lånerätt i vissa fall samt anför därvid följande.

Inledning

Kommunerna är i princip skyldiga enligt gällande bestämmelser att underställa
Kungl. Maj :t sina beslut om upptagande av lån och ingående av
borgen. Från denna skyldighet gäller vissa undantag, dels en beloppsmässig,
på skatteunderlagets storlek beroende underställningsfrihet och
dels en befrielse från underställning av flertalet låne- och borgensärenden
på bostadsbyggnadsområdet.

I syfte att åstadkomma en förenkling av underställningsförfarandet beträffande
kommunernas lån och därmed en minskad arbetsbelastning för
både statliga och kommunala myndigheter har inom finansdepartementet
gjorts en undersökning av möjligheten att vidga den underställningsfria
lånerätten. Resultatet av denna undersökning redovisas i en i december
1960 upprättad promemoria angående utvidgning av kommunernas underställnings
fria lånerätt till att omfatta lån för vatten- och avloppsanläggningar
(stencilerad).

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Älvsborgs
och Gävleborgs län, kommunalrättskommittén, fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret, styrelserna för svenska stadsförbundet och
svenska landskommunernas förbund samt kommunala finansrådet.

Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende och skall till en början lämna
en översikt av gällande bestämmelser på området.

lj- Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 95

4

Kungl.Maj:ts proposition nr 95 år 1961

Gällande bestämmelser

Den i kommunallagarna föreskrivna underställningsskyldigheten beträffande
kommunala lån och borgensåtaganden syftar i huvudsak till att åstadkomma
ett skydd för den kommunala förmögenheten samt att bereda Kungl.
Maj:t en överblick av och möjlighet till samordning på det ekonomiska
området. Från denna underställningsplikt har emellertid medgivits vissa
undantag.

Enligt 58 § kommunallagen (KL) och 62 § kommunallagen för Stockholm
(KLS) får sålunda kommun upptaga lån intill ett sammanlagt belopp motsvarande
för varje å kommunen belöpande skattekrona enligt den under
nästföregående år fastställda taxeringen en utdebitering av sju kronor, såvitt
angår i landsting ej deltagande stad, och en utdebitering av fem kronor,
såvitt gäller annan kommun. Sådana lån skall vara ställda att återbetalas
inom fem ar och, om lånetiden är mer än ett år, att avbetalas årligen.
Med lån avses enligt bestämmelserna även borgen. Denna lånerätt
har tillkommit närmast för att tillgodose kommunernas behov av kassaförlag.

Likaså får kommun enligt 59 § KL (63 § KLS) och kungörelsen den
28 november 1958 (nr 557) med vissa bestämmelser angående kommuns
upptagande av lan m. m. dels upptaga vissa lån som beviljats kommunen
av bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd, dels åtaga sig ansvarighet gentemot
staten för vissa lån av statsmedel på bostadsbyggnadsområdet som beviljats
annan än kommunen och dels ikläda sig borgen åt bostadsföretag,
till vilket utgår statligt lån, för såväl byggnadskreditiv som sekundärlån.
De sist berörda bestämmelserna tillkom i huvudsak år 1953 och får ses mot
bakgrunden av att prövningen från Kungl. Maj :ts sida av dessa ärenden var
i allt väsentligt av formell natur. En lindring av underställningsplikten, som
skulle medföra praktiska fördelar både för de statliga myndigheterna och
kommunerna, ansags därför icke medföra några påtagliga olägenheter.

Departementspromemorian

När det gällt att i förenklingssyfte undersöka möjligheten till utvidgningav
den underställningsfria lånerätten har enligt departementspromemorian
anläggningar för vatten och avlopp (va-anläggningar) varit den grupp av
ärenden som mot bakgrunden av gjorda erfarenheter ansetts närmast böra
komma i fråga.

Ärendena rörande dylika anläggningar utgör den största gruppen, både
antalsmässigt och beloppsmässigt, som passerar finansdepartementets
gianskning. Antalsmässigt uppgår de i medeltal till drygt en fjärdedel av
totala antalet avgjorda ärenden på finansdepartementets kommunala byrå.
Under tiden 1954—1959 har, såsom framgår av följande tablå, omkring
400 va-ärenden avgjorts per år.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1961

Totala antalet

Därav antal

Andel

avgjorda ärenden
på kommunala
byrån

va-ärenden

%

1954 ..........

................. 1646

364

22,1

1955 ..........

................. 1688

425

25,1

1956 ..........

................. 1462

373

25,5

1957 ..........

................. 1502

441

29,3

1958 ..........

................. 1582

419

26,5

1959 .........

................. 1543

421

27,3

Summa 9 423

2 443

25,9

Beloppsmässigt faller på va-ärendena en andel av i medeltal drygt en
femtedel, om jämförelse sker med totalbeloppet för samtliga förekommande
ärenden. Närmare uppgifter återfinns i följande uppställning.

Totalt beviljade

Därav beviliade

Andel

belopp (lån och

låne- och borgens-

%

borgen)

belopp för va

kr

kr

1954 .....

............ 808 745 109

136 207 612

16,8

1955 .....

............ 770 711 721

176 816 651

22,9

1956 .....

............ 809 316 538

169 563 374

20,9

1957 .....

............ 873 970087

150 704 354

17,2

1958 .....

............ 1042 693 705

246 818 435

23,7

1959 .....

............ 1 283 788 251

256 909 415

20,0

Summa 5 589 225 411

1137 019 841

20,3

Av de redovisade sammanställningarna framgår sålunda, att icke oväsentliga
praktiska fördelar skulle uppnås, därest den fria lånerätten utsträcktes
till att omfatta va-anläggningar.

I promemorian undersökes närmare möjligheten till en dylik åtgärd och
anföres därvid i huvudsak följande.

Vid utövandet av den centrala lånekontrollen har inom finansdepartementet
i materiellt hänseende tillämpats följande tre grundsatser: dels
skall lånemedlen avse bekostande av varaktiga tillgångar, vilka medför en
nytta för framtiden, som minst svarar mot de upptagna lånen, dels bör
lånemedel icke komma till användning för bestridande av utgifter, som
innefattas i en förvaltningsgrens normala årsbehov (ersättningsanskaffningar),
även om dessa utgifter avser skapande av varaktiga tillgångar,
dels bör upplåning icke ske i en sådan omfattning, att den försämrar kommunens
kredit eller inskränker kommunens framtida ekonomiska rörelsefrihet.

Vad beträffar de två först angivna grundsatserna synes den ifrågasatta
vidgningen av den fria lånerätten icke innebära några olägenheter under
förutsättning att den begränsas till att avse nyanläggningar för vattenförsörjning
och avlopp. Är däremot fråga om ersättande av va-anläggning
med ny sådan — dylika ärenden förekommer synnerligen sporadiskt — torde
samma underställningsplikt som hittills böra gälla. Å andra sidan kan
med hänsyn såväl till den förut angivna principen rörande omfattningen av
kommunernas skuldbörda som till behovet av en central överblick av kreditmarknadsförhållandena
viss tvekan råda rörande konsekvenserna av en
ökad fri lånerätt. För att härutinnan vidmakthålla nuvarande kontroll skul -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1961

le kunna övervägas att föreskriva underställningsplikt beträffande sådana
va-ärenden, vars lånefinansiering medför ett ökat utdebiteringsbehov överstigande
exempelvis en krona eller föranleder en skuldsättning, som är
större än de bokförda kapitaltillgångarna. Vad först angår utdebiteringsfrågan
synes en dylik föreskrift icke erforderlig, då några motsvarande bestämmelser
icke ansetts påkallade i vad gäller kommuns fastställande av
driftsutgifterna. Vad sedan gäller behovet av en prövning av dylika ärenden
för kommuner med svag ekonomi har en inom finansdepartementet gjord
undersökning visat att inga kommuner under de senaste femton åren vägrats
lånetillstånd av denna anledning. Härtill kan vidare fogas den anmärkningen
att vatten- och avloppsföretagen utgör ett väsentligt komplement
till bostadsbyggandet, för vars lånefinansiering redan gäller vissa lättnader,
samt att de i viss utsträckning finansieras med anslutningsavgifter.
För att tillgodose behovet av överblick i såväl nu berörda avseenden som
med hänsyn till kreditmarknadsförhållandena torde emellertid liksom hittills
fortlöpande böra lämnas uppgifter till finansdepartementet rörande
upptagna lån.

Utöver den materiella prövningen av låneärenden sker jämväl en formell
sådan. I första hand tillses därvid, att ett av behörig kommunal
representation fattat och i laga ordning tillkommet beslut föreligger samt
att detta beslut vunnit laga kraft. Vidare undersöks, att beslutet innehåller
tydliga uppgifter om lånebeloppets storlek, amorteringstid och ändamål,
hur eventuella kostnader utöver lånet skall täckas (enligt 52 § KL och 56 §
KLS skall sakbeslut och täckningsbeslut sammanfalla), att erforderliga tillstånd
erhållits från vederbörande myndigheter, m. m. I nu angivna avseenden
torde icke, lika litet som beträffande redan underställningsfria ärenden,
behöva råda några betänkligheter mot att låta den fria lånerätten jämväl
omfatta va-ärenden. Det torde nämligen med hänsyn till eljest uppkommande
konsekvenser kunna förutsättas, att såväl kommun som kreditgivare
innan lån sökes respektive beviljas förvissar sig om att de formella förutsättningarna
är uppfyllda.

En annan sida av den formella prövningen gäller, huruvida det ändamål
som lånet avser faller inom den kommunala kompetensen. Att så är fallet
med va-anläggningar råder inga delade meningar om, under förutsättning
att anläggningarna icke enbart eller i huvudsak tillkommit för att tillgodose
ett enskilt näringsföretag. Beträffande ärenden där det sistnämnda förhållandet
föreligger eller där det kommunala engagemanget avser borgen
för ett va-företag, torde med hänsyn till frågan om den kommunala kompetensen
alltjämt böra föreskrivas underställningsplikt. Å andra sidan förekommer
sådana kommunala kompetensproblem som att ett municipalsamhälle
fattar ett beslut, som det egentligen tillkommer moderkommunen att
fatta, eller att moderkommunen underställer Kungl. Maj :t ett beslut om
anläggande av va i ett därinom beläget municipalsamhälle, för vilket byggnadslagens
stadsbestämmelser gäller och där sålunda va-frågan är en angelägenhet
för municipalsamhället. Förekomsten av dylika kompetenskonflikter
är emellertid relativt sällsynta. Att enbart ur denna synpunkt upprätthålla
nuvarande underställningsplikt synes icke nödvändigt. I stället
torde vederbörande moderkommuner och municipalsamhällen "på lämpligt
sätt böra uppmärksammas på förhållandet.

I promemorian beröres i detla sammanhang även frågan om lånerätten
för sådana interkommunala va-företag som ankommer på kommunalförbund
och framhålles härvidlag.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1961

Enligt förarbetena till 1957 års lag om kommunalförbund (prop. 1957: 150)
ansågs det icke vara nödvändigt och knappast heller möjligt att tillerkänna
kommunalförbund underställningsfri lånerätt i analogi med bestämmelserna
i kommunallagen. Den nuvarande lagen bygger i konsekvens härmed
på underställningsplikt beträffande upplåning. Sedermera har i överensstämmelse
med av riksdagen uttalade önskemål uppdragits åt kommunalrättskommittén
att närmare utreda frågan om underställningsfri lånerätt
för kommunalförbund. Med hänsyn till här redovisade omständigheter
bör den nu ifrågasatta vidgningen av den fria lånerätten icke inbegripa
kommunalförbund.

Sedan förevarande spörsmål behandlats utifrån de synpunkter av materiell
och formell art som anlägges vid ärendenas prövning, återstår frågan
i vad mån de villkorsbestämmelser som vanligtvis förknippas med lånetillstånden
kan tillgodoses vid en fri lånerätt. Härom anföres i promemorian:

De bestämmelser som i förevarande sammanhang kommer i fråga avser
dels amorteringstiden och dels föreskrifter om att eventuella statsbidrag och
anslutningsavgifter skall — i den mån de icke beaktats vid vederbörande
kommuns beräkning av lånebehovet — användas för omedelbar avbetalning
på lånet. Beträffande amorteringstiden har genomgående tillämpats 25 år
för va-anläggningar eller 15 år då en låneansökan enbart avsett kompletterande
maskinutrustning för en redan bestående anläggning. I fråga om såväl
amorteringstiden som avbetalningsklausulerna beträffande statsbidrag
och anslutningsavgifter kan sålunda generella bestämmelser utfärdas. Skulle
i undantagsfall särskilda skäl anses tala för avsteg från de generella bestämmelserna
torde sådana ärenden liksom hittills kunna underställas
Kungl. Maj :t för prövning.

Vad slutligen beträffar den tidigare berörda, ur kreditmarknadssynpunkt
m. m. erforderliga rapportskyldigheten beträffande lånevillkor etc. är denna
likaså av beskaffenhet att kunna fastställas genom generella föreskrifter.

Enligt de slutsatser som dragés i promemorian synes några olägenheter
icke vara förknippade med den ifrågasatta utökningen av den fria lånerätten
för kommunerna under förutsättning att denna begränsas till att avse
låneärenden rörande sådana nyanläggningar av va-företag inom den egna
kommunen, som icke enbart eller i huvudsak tillkommit för att tillgodose ett
enskilt näringsföretag. Däremot uppnås påtagliga praktiska fördelar för
såväl de statliga som de kommunala myndigheterna.

Vid utformningen av bestämmelserna rörande begränsningen av den gällande
underställningsplikten förordas, att införandet av detaljerade föreskrifter
i kommunallagarna undvikes. Såsom redan framhölls i förarbetena
till nuvarande kommunallagar bör de däri intagna bestämmelserna
nämligen vara av sådan allmän beskaffenhet, att de kan bestå oförändrade
under en längre tidsperiod. I likhet med vad som skedde vid den år 1953
beslutade utökningen av den fria lånerätten (prop. 1953: 98) föreslås därför
att i kommunallagarna endast intages eu befogenhet för Kungl. Maj :t
att beträffande anläggningar för vatten och avlopp meddela generella lånelillstånd.
De närmare föreskrifter som därutöver erfordras beträffande

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1961

amorteringstid, statsbidrag, rapportskyldighet m. m. skall enligt förslaget
meddelas av Kungl. Maj :t. De föreslagna ändringarna avses skola tillämpas
från och med den 1 juli 1961.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat det i departementspromemorian
framlagda förslaget utan erinran. I flera fall har det angelägna
i den föreslagna reformen understrukits liksom också i några fall
framhållits sambandet med bostadsfrågorna och det naturliga i att fördenskull
va-frågorna blir underställningsfria.

I vissa yttranden har en ytterligare utvidgning av den föreslagna underställningsfriheten
förordats. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har sålunda föreslagit,
att även andra lån, vilka avser ändamål, som tveklöst faller inom den
kommunala kompetensen, skall vara underställningsfria. Enligt länsstyrelsens
mening synes därvid i första hand böra ifrågakomma lån för uppförande
av skolor och ålderdomshem. —- Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
ansett, att det framlagda förslaget bör utvidgas till att omfatta både ombyggnad
av anläggning, om förhållandena är sådana, att åtgärden kan jämställas
med nyanläggning, och utförande av till exempel särskild anordning
för rening av avloppsvatten, vilken kommun blivit ålagd att utföra.

Fyra av remissinstanserna, kommunalrättskommittén, styrelserna för
svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund samt kommunala
finansrådet, har understrukit vikten av att de föreskrifter om uppgiftsskyldighet
beträffande lånevillkor m. m., som förutsatts komma att utfärdas
av Kungl. Maj :t, icke erhåller en sådan utformning att denna skyldighet
blir betungande för kommunerna eller att de praktiska fördelarna av
lagändringarna i nämnvärd grad reduceras.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller å andra sidan, att ett av huvudsyftena
med den centrala lånekontrollen — att bereda Kungl. Maj:t en överblick
och möjlighet till samordning på det ekonomiska området — givetvis
kommer att bli svårare att förverkliga, i den mån kommunernas underställningsfria
lånerätt utvidgas. Enligt länsstyrelsens mening torde dock ha
skapats tillräckliga garantier för erforderlig central överblick av kreditmarknadsförhållandena
genom att kommunernas skyldighet att fortlöpande
lämna uppgifter till finansdepartementet rörande upptagna lån bibehålies.

Departementschefen

Såsom huvudregel gäller, att kommunala beslut om upptagande av lån
eller ingående av borgen skall underställas Kungl. Maj:ts prövning och
fastställelse. Underställningsplikten syftar till att åstadkomma ett skydd för
den kommunala förmögenheten samt att bereda Kungl. Maj :t överblick över
och möjlighet till samordning på det ekonomiska området.

Från regeln om underställningsskyldighet finns såsom framgår av den
förut lämnade redogörelsen vissa undantag. Främst bör härvid nämnas den
beloppsmässiga, på skatteunderlagets storlek beroende underställningsfri -

Kiingl. Maj:ts proposition nr 95 år 1961

9

heten och befrielsen från underställningsplikt beträffande flertalet låne- och
borgensärenden på bostadsbyggnadsområdet.

För att uppnå en förenkling av förfarandet på förevarande område både
för de statliga och kommunala myndigheterna har inom finansdepartementet
undersökts möjligheterna till en utökning av den underställningsfria
lånerätten. Arbetet har bedrivits med utgångspunkt från att syftet med den
centrala lånekontrollen icke skall åsidosättas. Undersökningen har resulterat
i ett förslag att undantaga från underställningsplikt sådana låneärenden,
som avser nyanläggningar för vatten och avlopp inom den egna kommunen
och som icke enbart eller i huvudsak tillkommit för att tillgodose ett enskilt
näringsföretag. Då inte mindre än ca en fjärdedel av det totala antalet avgjorda
ärenden på finansdepartementets kommunala byrå avser vatten- och
avloppsfrågor torde härigenom icke oväsentliga praktiska fördelar kunna
vinnas.

För den föreslagna utvidgningen av lånerätten talar även ifrågavarande
anläggningars nära samband med bostadsförsörjningsområdet, där, som
nämnts, väsentliga lättnader tidigare genomförts i förevarande avseende.

Remissbehandlingen visar, att man allmänt godtagit den i promemorian
intagna ståndpunkten. I några yttranden har en ytterligare utvidgning av
den föreslagna underställningsfriheten förordats. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har sålunda föreslagit, att underställningsfriheten i viss utsträckning
får avse även ombyggnad för vatten och avlopp samt anordningar för
rening, som kommun blivit ålagd att utföra. Vad angår reningsanordningar
torde redan av det framlagda förslaget följa, att dessa i den mån de avser
nyanläggningar blir fria. Beträffande ombyggnadsarbeten är jag inte beredd
att förorda någon underställningsfrihet. Sedan länge har nämligen i praxis
strikt tillämpats den principen, att ersättningsanskaffningar o. dyl. inte skall
lånefinansieras. Jag kan icke heller tillstyrka förslaget från länsstyrelsen i
Älvsborgs län att utvidga den fria lånerätten till byggnader för skolor och
ålderdomshem. Prövningen härvidlag tillgodoser synpunkter, för vilka några
generella bestämmelser svårligen kan utfärdas.

Av skäl som anförts i promemorian anser jag vidare, att kommunalförbunden,
vars underställningsfria lånerätt f. n. utredes av kommunalrättskommitlén,
skall undantagas från den föreslagna reformen.

I enlighet med det anförda vill jag förorda, att erforderliga ändringar vidtages
i berörda kommunallagar. Såsom nämnts i promemorian bör dessa
lagar icke belastas med detaljerade föreskrifter. Ändringarna torde därför
lämpligen utformas så att kommun medges rätt att, på sätt Kungl. Maj:t
närmare bestämmer, upptaga lån till vatten- och avloppsanläggningar. Det
torde sedan få ankomma på Kungl. Maj:t alt härvidlag meddela erforderliga
föreskrifter. Jag vill i anslutning till vad som framförts från vissa remissinstanser
rörande utformningen av tillämpningsbestämmelserna framhålla,
att dessa givetvis inte kommer att göras mer omfattande än vad som bedömes
erforderligt med hänsyn till den centrala lånekontrollen.

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1961.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1961

Jag övergår härefter till en fråga, som i ett speciellt hänseende sammanhänger
med den föreslagna reformen. Beträffande vissa fondmedel, som
förvaltas av statliga eller andra inrättningar, har i författning meddelats
särskilda föreskrifter om medlens placering. Sålunda stadgas i 79 och 80 §§
lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring samt 42 § förordningen
den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor,
att allmänna sjukkassors och erkända arbetslöshetskassors tillgångar får
placeras i kommunlån endast i den mån Kungl. Maj :ts tillstånd till lånens
upptagande föreligger. Detta torde innebära, att kassorna efter ett genomförande
av den föreslagna utökningen av den fria lånerätten kommer att
vara förhindrade att utlåna medel för vatten- och avloppsanläggningar till
kommuner, såvida dessa icke först sökt och erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd.
Dessa kassor har emellertid under senare år endast i mycket ringa omfattning
utlånat medel till kommuner, varför de berörda villkoren angående
medlens placering inte nämnvärt torde komma att inverka på räckvidden av
den föreslagna reformen. Enligt vad jag inhämtat har man för övrigt i socialdepartementet
uppmärksamheten riktad på frågan om dessa placeringsbestämmelser
och avser att inom en snar framtid upptaga densamma till
omprövning.

Placeringsbestämmelser av väsentligen likartad innebörd gäller f. n. beträffande
förvaltningen av folkpensioneringsfonden och riksförsäkringsanstaltens
yrkesskadeförsäkringsfond. Chefen för socialdepartementet torde
emellertid komma att föreslå framläggande av en proposition till årets riksdag
rörande vissa organisationsfrågor inom socialförsäkringsområdet. I samband
härmed kommer även att föreslås sådana ändringar i gällande föreskrifter
angående placeringen av nämnda fonder, att den nu berörda spärrregeln
undanröjes.

Även i några andra sammanhang lämnas föreskrifter om att fondmedel
får utlånas till kommuner i huvudsak endast i den mån dessa erhållit Kungl.
Maj:ts lånetillstånd. Sådana villkor inrymmes i 19 § lagen den 24 mars 1938
(nr 96) om understödsföreningar och 274 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433)
om försäkringsrörelse. Jämlikt dessa bestämmelser kan dock där avsedda
fondmedel även redovisas i andra värdehandlingar, som till sin art och till
den säkerhet de erbjuder kan anses jämförliga med bland annat skuldförbindelser
för kommunlån, som godkänts av Kungl. Maj:t. Enligt vad jag
under hand erfarit rörande praxis inom försäkringsinspektionen, som är
tillsynsmyndighet för flertalet understödsföreningar och för livförsäkringsbolagen,
synes därför något hinder i allmänhet icke föreligga att i förekommande
fall utlämna även underställningsfria kommunlån.

De av mig nu berörda förhållandena synes sålunda i allt väsentligt inte
reducera de praktiska fördelar som i övrigt uppnås med den föreslagna utvidgningen
av den underställningsfria lånerätten.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1961 11

1) lag om ändrad lydelse av 59 § kommunallagen den 18 december 1953
(nr 753); samt

2) lag om ändrad lydelse av 63 § kommunallagen för Stockholm den 1
mars 1957 (nr 50).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
B. Natt och Dag

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610404